|
VARFÖR JUST KRISTEN TRO? Svar på många av denna tidens frågeställningar om kristen tro ( version 09/2006) (Modifierade avsnitt 1.7, 3.11, 3.12, 5.14, 6.2)
INNEHÅLL: 1.1 VEM ÄR GUD ? De kristnas utgångsläge / Guds existens / Evighetens problem 1.2 GUDS VÄSEN Gud är kärlek / Gud är helig och rättvis / Gud och ondskans problem 1.3 ÄR GUD ALLSMÄKTIG? 1.4 GUD OCH MÄNNISKORNA (modifierad 06/06) Olika tankenivåer / Guds avbild / Gudsfruktan / De troendes förhållande / Guds handlande i GT 1.5 GUD OCH VÄRLDENS NÖD Lidandets problem / Kan inte Gud ingripa i missförhållanden? / Lidandet - världens förbannelse 1.6 FRI VILJA, ÄR DET EN SAK SOM ÄR VÄRT LIDANDE? Frihetens risker / Fri vilja och straff 1.7 FINNS DET BEVIS PÅ GUDS EXISTENS? Varför borde man bevisa Guds existens? / Forskningens begränsning / Tro och vetenskap (modifierad 09/2006) 1.8 "VARFÖR"- FRÅGOR ? Kunskapskällor / Alltings begynnelse? / Nyfikna människor och deras frågor / Kan Gud göra fel? / Finns det svar på frågor? 1.9 GUD, ALLSMÄKTIG OCH HELVETE (modifierad 02/06) Varför? / Är Gud verkligen rättvis?
2. KRISTENDOMEN
3. BIBELN
ORSAK OCH MENING MED DENNA FRAMSTÄLLNING Fast vi lever i ett s.k. kristet land, förhåller sig många ytterst likgiltigt t.o.m. mycket negativt till den kristna tron. Detta har kommit fram i de diskussioner jag fört t.ex. i internet. Där har framförts otaliga frågor om kristendomen. Många är djupt okunniga om vad det rör sig om. Därför har jag sammanställt en del av mina svar kortfattat till en större helhet. En dylik bakgrund är ofta nödvändig för att kunna tillägna sig svar på enskilda frågor. På grund av denna koncentrerade framställning, är det klar, att alla inte får tillfredsställande svar på sina frågor. Jag hoppas dock, att denna framställning skall ge nya synpunkter för vidare tankearbete. I många fall kan inte ens tillfredsställande svar ges, då sakerna ofta ligger utanför mänsklig tankeförmåga. Fast svaren enligt mitt förmenande baserar sig på Bibeln, har jag inte bekräftat den med otaliga bibelcitat, vilket skulle förlänga denna koncentrerade framställning omåttligt. I många fall har jag hänvisat till internet länkar, av vilka alla inte är på svenska. 1.1 VEM ÄR GUD ? Underrubriker: De kristnas utgångsläge ; Guds existens ; Evighetens problem
De kristnas utgångsläge De kristnas utgångsläge är, att Gud har alltid funnits, han är och kommer alltid att finnas. Människans begränsade tankeförmåga kan inte förstå hans vishet och storhet. Olika människor, också troende, kan föra fram och poängtera olika egenskaper hos Gud. Detta betyder inte konflikter, utan i stället ger de små glimtar av den helhet, som ligger utanför vår tankeförmåga och också utanför hela forskningen och vetenskapen. Därför är det absurt att tänka, att vetenskapen skulle leda oss till gemenskap med Gud. Men, som jag senare kommer att påvisa, är tron på Gud inte oförnuftig, fast vi med vårt förnuft inte kan helt fatta Guds väsen. Guds existens När det är fråga om Gud, bör vi beakta följande saker: 1. Gud, Skaparen, är själv utanför denna skapelse, som finns omkring oss. Därför kan inte vetenskaplig forskning utforska Guds väsen, som är utanför den för oss konkreta verklighet, som vi lever i. Var finns Gud? Han har själv sagt genom profeten Jesaja: "Ty så säger den höge och upphöjde, han som tronar till evig tid och heter "den Helige": Jag bor i helighet uppe i höjden, men ock hos den som är förkrossad och har en ödmjuk ande; ty jag vill giva liv åt de ödmjukas ande och liv åt de förkrossades hjärtan." (Därför kan ingen med mycket kritisk och negativ attityd få kontakt med Gud. Detta torde vara orsaken till att begreppet Gud är så främmande för så många. Det krävs en ödmjuk och öppen attityd.) 2. Ett starkt bevis på Guds existens är de hundratals miljoner människor, vilka i sina egna liv har fått erfara Guds kraft och ingripanden på många sätt. Dessa människors vittnesbörd och erfarenheter kan inte lättvindigt avfärdas med övermodiga förklaringar. (Några exempel på finska)3. Bakom denna komplicerade värld vi lever i, måste finnas en för oss ofattbar vishet. Det är fullkomligt obegripligt och oförnuftigt att påstå, att allting har av en slump eller andra godtyckliga förklaringar utvecklat sig från intet. Detta står i kraftig konflikt med alla våra vardagliga erfarenheter. Bibeln uttrycker saken så här: "Ty hans osynliga väsen, hans eviga makt och gudomshärlighet har ända ifrån världens skapelse varit synliga, i det att de kan förstås genom hans verk. Så är de då utan ursäkt. Det finns flera argument för Guds existens, bl.a. kosmologiskt, design och moraliskt argument. Dessa finns närmare beskrivna bl.a. i internet. Evighetens problem Gud bevisar inte sin existens i Bibeln på sätt, som många skulle kanske önska. Han är enbart "JAG ÄR". Han verkar i vår tillvaro. Han är evig. Vi har oerhört svårt att fatta evigheten och vad den innebär, därför att vi är så kraftigt bundna till vårt nuvarande tidsbegrepp. Vi är vana med dimensionerna längd, bredd och höjd/djup, där vi har möjligheter (åtminstone i princip) att fritt röra oss eller låta bli att röra oss (stå på stället). I tidsdimensionen (enligt Einstein vår fjärde dimension) har vi i denna vår materietillvaro inte denna möjlighet. Evighet råder i en tillvaro, där vi nödvändigtvis inte behöver röra oss på tidsaxeln. Vetenskapsmännen talar om drygt tio dimensioner, om vilka vi inte har någon konkret uppfattning. Gud själv är i en tillvaro, där han inte är tidsbegränsad, vilket framgår i Bibeln. Om han skulle vara av denna vår tillvaro, skulle han ju inte ha kunnat skapa sig själv. Bibeln talar mycket om en för oss osynlig värld med änglar och onda andemakter. Dessa kan vi inte förnimma med våra nuvarande sinnen. (Se närmare. ) 1.2 GUDS VÄSENUnderrubriker: Gud är kärlek ; Gud är helig och rättvis ; Gud och ondskans problem Gud är kärlek Bibeln berättar oss, att Gud är kärlek. Gud skapade världen för kärlekens skull. Världen borde ha blivit en plats, där kärlek skulle råda. Relationen mellan Gud och människan borde vara ett kärleksförhållande med hängivenhet, förtroende och högaktning utan villkor. På samma sätt borde relationerna människor emellan ha varit fyllda med kärlek. Syndafallet gjorde om intet denna plan. Gud ville inte ha en människa, som i allt skulle vara en lydig "robot". Han ville ha ett av fri vilja grundat kärleksförhållande, ty endast där kan Guds kärlek fullbordas. Detta betyder, att människan har möjlighet att I olika valsituationer göra egna beslut. Så var det vid syndafallet och så har det varit genom tiderna. Gud låter oss göra felaktiga val, fast de är långt från Guds vilja. Följderna av dessa beslut får vi och med oss ofta många andra bittert erfara, ty "vad människan sår, det får hon också skörda"(Gal.6:7). Men Gud tar oss inte genast på bar gärning, utan i kärlek kallar oss till frälsning genom Kristi försoningsverk. Igen gör människan fel val, förkastar anbudet och trollcirkeln fortsätter. Men Gud är kärlek och vill bryta denna onda cirkel. Gud är helig och rättvis Till Guds egenskaper hör också helighet och rättvisa. Är Gud en domare? Bestraffar han? Eftersom Gud är kärlek, är han därför också rättvis. Det skulle vara omöjligt, att en kärleksfull Gud skulle kunna godkänna den orättvisa, som har drabbat människan. Guds rättvisa har allvarliga konsekvenser. Hur kan en syndig människa uthärda inför en helig och rättvis Gud? Om människan inte vore syndig, skulle hon erfara, att Gud är en kärleksfull Fader. Men på grund av sin syndfullhet fruktar hon Guds dom. Hon fruktar, att hennes gärningar skall komma i dagen. Samtidigt upplever hon Gud som en domare. När Gud skapade människan tog han den risken, att själv en gång ta människogestalt och dö på korset för människors synder. Enligt Bibeln lider Gud på grund av människors felaktiga val. Han lider, därför att han älskar. Jesu Kristi, Guds Sons, offerdöd visar, att Gud älskar oss med en utgivande kärlek. En dylik "agapee"-kärlek är ett främmande begrepp för vår tids människor, för vilka kärleksbegreppet ofta är någonting helt annat, än vad Bibeln beskriver. Guds Son lider som syndfri för människors synder. På grund av Jesu förtjänst får vi möta en Gud, som inte är en domare utan en kärleksfull Fader. Gud och ondskans problem Inför den ondska, som finns I världen, står många frågande: Varför? Varifrån har ondskan kommit? Varför får den allt mera makt? Kan ingenting hindra ondskans framfart? Varför ingriper inte Gud? Kan Gud vara kärlek, då han inte ingriper? Kan jag möjligen göra någonting? Kan de kristna göra någonting? Frågor finns i massor och vi tycks inte få tillfredsställande svar på alla problem. Ofta frågas, varför Gud har skapat Satan, ondskan och allt, som hör till detta område? Gud har inte skapat dem. De är följder av Guds handlande, vilket senare närmare behandlas. Bibeln indikerar (Jes.14:12-21, Hes.28:1-10, mfl.), att vid någon tidpunkt en framstående änglafurste blev högmodig och strävade att komma ovanför Gud. Han fick en stor del av änglaskaran på sin sida. I Edens trädgård förledde denna änglafurste de första människorna till synd och efter det har världen varit "i den ondes våld". Ondskan ursprungsrötter var sålunda högmod, själviskhet, maktbegär och olydnad gentemot Gud. Är dessa begrepp bekanta? Härleder sig inte dagens ondska just från dessa rötter? Hur är det I våra egna liv? Finns inte dessa egenskaper också där? Också vi är en del av denna i synd fallna, upproriska värld? Om vi skulle ha varit i Adams och Evas ställe, skulle vi ha gjort samma felaktiga val. Ondskan har en tendens att sprida ondska, såväl hos den enskilda som i samhället. Den fungerar liksom en snölavin. Detta märker vi tydligt i vår värld.
1.3 ÄR GUD ALLSMÄKTIG ?
Hur kan Gud tillåta alla de grymheter och orättvisor, som sker i världen? Om han en gång är allsmäktig, varför ingriper han inte? Är han verkligen allsmäktig? Detta är många människors uppriktiga fråga, inför vilken de är villrådiga. På denna fråga kan man svara både ja och nej. Svaret är ja i den meningen, att ursprungligen hade han all makt. Före skapelsen fanns inga andra varelser, varför han kunde göra vad som helst och ingen kunde hindra honom. Svaret är nej utgående från den verklighet, som här belyses från olika synpunkter. I och med att han skapade varelser med fri vilja, delegerade han en del av sin makt åt dessa. Han ville inte skapa robotar utan människor med fri vilja, ty endast då kan det ömsesidiga, frivilliga kärleksförhållandet mellan Gud och människa fungera på ett sätt, där Guds kärlek kan fullbordas. Därför kan människan fritt fatta beslut, även om dessa beslut inte är enligt Guds vilja. Man kan uttrycka saken så, att Guds kärlek kan fungera endast där fri vilja finns. Annars skulle han använda våld, vilket inte vore i överensstämmelse med Guds kärlek. Men fri vilja och ansvar kan inte skiljas åt. "Vad människan sår, får hon också skörda", som tidigare nämndes. Mycket av den ondska vi ser i världen baserar sig på människor egna val, antingen att hon väljer direkt dessa onda gärningar eller att hon oftast av egen själviskhet inte gör desto mera för att avvärja det onda och den nöd, som finns omkring oss. Orsaker och följder är oftast så komplicerade och omöjliga att reda ut i detalj, att den enskildes möjligheter att påverka skeendet är nästan obefintliga. Om vi gör fel beslut, är det inte bara vi själva, som får lida, utan ofta påverkar de också andra människor på sätt eller annat. De allvarligaste konsekvenserna följer i och med att vi inte frågar efter Guds vilja. Kan vara att det kommer fram först efter detta livet, när det är för sent att göra bättring. Gud har förutsett allt detta och kallar oss till gemenskap genom evangelium. Men ofta väljer människan fel, förkastar Guds erbjudande med åtföljande konsekvenser. Därmed får inte Guds vilja ske i dennes liv. Men denna delegering av sin "makt" har Gud gjort av sin egen vilja. Men trots allt detta har Gud ändå makten och på sätt, som vi inte alltid kan uppfölja eller förstå, fullföljer han sina planer och leder mänskligheter mot det slutliga mål, som han har uppställt och som åtminstone i någon mån framkommer i Bibelns profetior. Den som vill vandra i Guds gemenskap får uppleva "att han leder dem, som går bedjande". Fast ondskans andemakter har så mycken makt i dag, kommer Guds slutliga plan att fullbordas, där hela skapelsen en dag kommer att leva i den kärleksrelation med Gud, som Han har förutsett. Underrubriker: Olika tankenivåer ; Guds avbild ; Gudsfruktan ; De troendes inställning
Svårigheten i många funderingar och diskussioner ligger däri, att vi försöker överflytta Guds planer och göranden på människans begränsade tankeförmåga. Dessutom utgår denna tankemodell ofta från, att Gud inte finns eller Gud borde funktionera enligt människans själviska planer. "Allting skall ifrågasättas", varvid den egna fattningsförmågan blir den högsta auktoriteten. Sedan krävs bevis, som skulle bekräfta dessa funderingar. Detta är förstås en omöjlighet. Den skapade människan blir alltings medelpunkt i stället för Skaparen själv. Varför skulle en dylik självisk tankemodell vara den riktiga? Enligt mitt förmenande är en dylik självisk tanke- och logikmodell, där JAG SJÄLV är centrum och inte Skaparen, fullständigt förvrängd. Inte kan ju de sex miljarder JAG-uppfattningar, som finns i världen, alla vara riktiga med tanke på, hur olika vi människor är. Inte kan en liten människa vara gud och alltings skapare. Gud har själv meddelat: "Mina tankar är inte era tankar, och era vägar är inte mina vägar, säger HERREN. Därför är den rätt så allmänna tankemodellen ytterst övermodig, när man inbillar sig, att Gud borde funktionera enligt våra själviska önskemål och uppfattningar. Detta betyder, att människan skjuter Gud åt sidan och tror sig själv vara någon slags gud. En dylik gud är nog ytterst svag och betydelselös, vilken man inte kan lita på. Men på denna basis kritiseras sedan Gud? I världen finns många livsåskådningar om de existentiella frågorna. Kortfattat mera om dem och de konsekvenser de medför i människors tänkande och i moralfrågor finns i "I livsåskådningarnas djungel".Guds avbild
Är Gud lik en människa, om en gång människan är Guds avbild? Gudsfruktan
Fruktan är ett ord, som kan förstås fel. Begreppet har många gånger använts fel. Många barn har skrämts med Guds straffdom. Men Bibeln menar inte sådant med gudsfruktan. I Gamla Testamentet kan vi t.ex. läsa hur Gud tilltalade i en profetisk uppenbarelse Moses såhär: "Och nu Israel, vad begär HERREN, din Gud, av dig annat än att du fruktar HERREN, din Gud, att du vandrar på alla hans vägar, att du älskar honom och att du tjänar HERREN, din Gud, av hela ditt hjärta och av hela din själ, 13 så att du håller HERRENS bud och hans stadgar, som jag i dag ger dig för att det skall gå dig väl.
" 5 Mos 10:12-13 De troendes inställning
De troendes inställning till Gud? De försöker med ett ödmjukt sinnelag medelst Bibelns budskap och bön mera lära känna Gud och hans vilja. Det bör förstås poängteras, att också troende är bara människor, vars själviska tänkanden och önskemål kan föra vilse i synnerhet under omgivningens påtryckningar. Likaså har i kristendomens namn gjorts mycket, vilket absolut inte är enligt Guds vilja. Men detta gör inte omintet den Guds kraft, vilken verkar genom evangelium. Gud är trofast och tillförlitlig och verkar trots människors felsteg. Därför är ett ödmjukt sinnelag ytterst viktig för ALLA. Från detta utgångsläge bör vi utröna, vilken är Guds vilja och vilka är hans "bruksanvisningar" för mänskligheten i allmänhet men också för oss var och en som självständiga individer. De troende bör inte i sin verksamhet och vardagsliv vara varandras kopior, även om det centrala budskapet är gemensamt. Frälsningsbudskapet upprättar vårt förhållande till Gud, vilket är fullständigt Guds verk i våra liv. Men vi bör själva värna om våra förhållanden till andra människor, så att Guds vilja får ske också genom oss. Guds handlande i GTVäldigt ofta kritiseras Guds handlande i GT mycket kraftigt. Man menar, att han är grym, sadistisk och godtycklig. Man menar, att en sådan Gud kan man inte acceptera. Men man har här två grundläggande fel.För det första lösgör man Guds handlande från hela konteksten utan att beakta bakgrunden. Sedan tolkar man Guds agerande enligt egna moralkriterier. Man kan ju fråga sig, vad dessa kriterier baserar sig på, eftersom en naturalistisk åskådning inte har någon absolut norm i moralfrågor. Några av dessa kritiska invändningar mot Guds handlanden i GT har närmare kommenterats i "Gud i GT".
Underrubriker:Lidandets problem ; Men Gud kan väl ändå ingripa? ; Lidandet och världens förbannelse Lidandets problem. Många har grubblat över detta problem, utan att finna tillfredsställande svar. Många anklagar Gud för dessa lidanden. Om Gud är allsmäktig, varför ingriper han inte i dessa väldiga problem? Också många troende har stått frågande inför detta problem. Detta är en ytterst svår fråga. Hit hör så stora emotionella känslor i synnerhet hos dem, som verkligen lider, att redan ett försök att svara skrämmer. Bristfälliga svar kan missförstås och bidra till ännu större själsligt lidande. Också i Bibeln finns många ärliga frågor och t.o.m. mänskligt kraftigt färgade, hämndlystna böner (Job, David, Jeremia). Inte heller de troende är utanför lidandets problem. Alla är en del av denna i synd fallna värld, där lidandet är en faktor, som berör i princip nästan alla. Lidandet ofta förorsakar kraftiga känslor, bitterhet, frustrationer o, dyl., vilka i sin tur förvärrar situationen, förorsakar kedjereaktioner, vilka ingen kan stoppa. Dessa negativa reaktioner utgör inget hot för Gud. Ingen kan dock skylla Gud för dessa saker. De är sist och slutligen en följd av den fria viljan och dess konsekvenser. Gud har varit tvungen till, att människan kan använda den fria viljan till att skada såväl sig själv som andra. Frihet betyder ömsesidigt moraliskt ansvar, varvid vi har möjlighet att älska eller låta bli att älska, att göra gott eller göra ont. Alternativet i skapelsen skulle ha varit skapande av robotar, men då skulle inte ha funnits kärlek eller möjlighet till kärlek. Men då skulle inte heller ha funnits en kärleksfull Gud. Men Gud kan väl ändå ingripa? Varför ingriper Gud inte i dessa saker, när människans frihet används fullständigt felaktigt? Men igen stöter vi på frihetens väsen. Frihet, som man kunde hindra eller begränsa, när missbruk hotar, vore ju ingen verklig frihet. Om Gud verkligen ger oss frihet, bör den åtminstone i princip vara oåterkallelig. Han kan inte utan vägande skäl, vilka ligger utanför vår bedömningsförmåga, ingripa, inte åtminstone på människors ofta själviska bedömanden. För många syns det därför, att han inte alls ingriper, viket inte heller stämmer. Vi människor bör dock minnas "att vad människan sår, får hon också skörda". Gud vakar dock över vår mänsklighet och på sätt, som vi inte åtminstone alltid genast igenkänner leder såväl hela mänskligheten men också enskilda människors livsöden så, att Guds vilja får ske i det långa loppet . Därför kan vi vara förvissade om, att hans slutliga plan, som han har indikerat genom Bibelns profetior, kommer att fullföljas. Detta är möjligt, då Gud inte är bunden till våra tidsbegrepp. Lidandet och världens förbannelse Gud har som sagt skapat oss till sin gemenskap. Genom djävulens förförelse föll människan i synd genom sin olydnad med tråkiga följder. Hela GT är fullt av exempel på, hur t.ex. Guds utvalda egendomsfolk var upproriska mot Gud och ständigt fick lida, tills de ödmjukade sig (för en kort tid). Så har situationen fortsatt ända till våra dagar. Också olika kyrkor har på samma sätt många gånger varit olydiga mot Gud och igen med tråkiga följder. I evangelium finns dock Guds kraft. Detta har många härskare och politiska beslutsfattare insett och under kristendomens mantel gjort allt möjligt, som inte hör till kristendomens väsen. Men Guds kraft fungerar inte vid dessa felsteg, utan dessa människor har förr eller senare fått lida för sina felsteg. Men Gud är verkligen långmodig inför människors ondska. I sin kärlek kallar han enskilda människor tillbaka till sin gemenskap genom evangeliets budskap. Gud använder inte våld härvid, även on hans kallelse någon gång kan verka kraftig. Men Gud verkar trots allt inte emot människans fria vilja. Frihetens risker Här har ofta nämnts, att människan har fått en fri vilja. Detta oberoende om vi vill det eller inte, eller vår inställning till den i allmänhet. Men friheten har sina risker. Men dessa bör vara i rätt förhållande till möjligheten att få till stånd någonting gott. T.ex. vid kärlek människor emellan finns alltid risken att man stöter och sårar den andra. Om man älskar mycket, finns risken man skadar den andra djupt men också motsatsen. Emedan vi har stora möjligheter att göra goda saker, har vi också samtidigt möjlighet till det motsatta. I vår värld finns många exempel på dessa motsatser, vilka verkar parallellt. Man kunde också uttrycka saken så här. Om vi utgår från att skapelsen till en början var god och felfri, fanns där samtidigt också möjlighet till ondska, vilket ju egentligen är brist på det goda. Ondskan är i grund och botten brist på godhet eller motpol till det goda. Detta är inte alltid lätt att förstå och godkänna, allra minst när människan är utsatt för det onda. Människorna i dag är kanske inte vana att definiera godhet och ondska på detta sätt som alternativ i tillvaron. Sedan uppstår frågan: är friheten värt detta lidande eller möjligheten därtill? Men vi kan fråga oss, finns andra alternativ? Dessa problem stöter vi på inte enbart i världsvida sammanhang. De finns också i vår näromgivning, i äktenskapet, i familjelivet vid barnens uppfostran, i arbetslivet, överallt. I varje människorelation testas dessa saker. Ifall människan inte skulle älska eller värna om sina medmänniskor, skulle hon inte behöva lida i dessa relationer. Kärlek innebär också smärta, även om vi inte skulle önska så. Men mitt i detta lidande växer människan och mognar. Människan LEVER! Vid skapelsen tog Gud också denna risk. Han skulle säkert ha kunnat ta riskerna i beaktande. Men eftersom han är kärlek, fanns tydligen inga andra alternativ än en värld, där kärlek är möjlig. Gud gav oss inte frihet för frihetens skull utan för kärlekens skull. Bibeln antyder på många ställen, att Gud lider för människors felaktiga val, därför att han är kärlek. Till denna Guds risktagning hör också, att han själv måste själv ta människogestalt, bli människa och lida och dö för våra synder. Detta gjorde han genom Jesus Kristus, som tog vår synd på sig och försonade oss med Gud. Hans lidande var värt detta. Han gjorde så av kärlek till oss. Denna gåva bjuder han oss av nåd utan vår egen förtjänst. Tyvärr förstår många människor inte denna Guds kärlek utan förkastar detta erbjudande. Om denna Gus kärlek till oss, skulle räcka bara för detta korta liv, som vi lever här på jorden, skulle kanske frågan tidigare vara mera berättigad. Men Bibeln och därmed också den kristna tron lär oss, att detta liv mitt i dessa lidanden är bara en kort period, efter vilken följer ett evigt liv. "Jag hävdar att den här tidens lidanden väger lätt i jämförelse med den härlighet som kommer att uppenbaras och bli vår." (Rom.8:18) Bibeln ger den troende hopp om ett evigt liv efter detta jordeliv på många ställen. Detta ger innehåll och mening i vardagslivet mitt bland de prövningar, vilka möter oss människor. Fri vilja och straff En person ställde frågan: har jag fri vilja om jag straffas för felaktiga val? Han fick följande svar: "Finns en orsak, varför den skapade människan måste vara en person. En person har utan vidare egen vilja och beslutsförmåga, som gör honom till en person. Men härav följer, att en person har också själv ansvar för sina val och gärningar. Detta går inte att pruta på. Om en människa har egen vilja så har hon också ansvar. Här finns inget ologiskt eller oklart eller någon konflikt." Valfrihet och ansvar kan inte skiljas från varandra. Så är det på samhällets alla områden. Fullständig frihet utan ansvar leder lätt till anarki. Gud har gett vissa beteendemönster åt mänskligheten. Tyvärr har människor genom tiderna varit olydiga gentemot Guds vilja med tråkiga följder. Gamla testamentet är fullt med varnande exempel. Har vi lärt oss någonting? Trots allt är Gud ännu nådig emot oss. 1.7 GE ÅTMINSTONE ETT BEVIS PÅ GUDS EXISTENS (modifierad 09/2006)Underrubriker:Varför borde man bevisa Guds existens? ; Forskningens begränsning ; Kristen tro och vetenskap
Varför borde man bevisa Guds existens? Denna fråga har ofta framförts av kritiska människor. De blir dock utan svar, därför att de kräver "vetenskapliga bevis" i sådan form, att en självisk, tvivlande och kritisk människa skulle vara "tvungen" att utan tvekan godkänna dem. Oftast har dessa en grundmurad förhandsinställning, att det inte finns någon Gud. Därför kräver de "bevis" i sådan form, att deras egen tankemodell skulle bli bekräftad. Detta är ju en ren omöjlighet. Svårigheten ligger däri, att man försöker överföra Guds väsen och Guds handlande på en självkoncentrerad mänsklig tankenivå, som utgår ifrån, att allt skall ifrågasättas, varvid den egna tankeförmågan blir den högsta instansen och auktoriteten, varmed Guds väsen skall bedömas. Alla kan ju förstå, att dylik logik inte kan funktionera. När människor frågar på detta sätt efter bevis på Guds existens, har de ju i grund och botten bildat sig någon slags mycket snäv och egoistisk uppfattning om Gud enligt eget förgottfinnande. Helt klart är, att härtill finns inga bevis. Men vi bör ju utgå från, att Gud är Gud och alltings Skapare och ingalunda någon produkt av mänsklig tankeförmåga. Man utgår ofta ifrån, att människan är själv medelpunkten och inte Skaparen. Gud är ju utanför den mänskliga forskningen, eftersom han är själv utanför denna skapelse. Eftersom vetenskapen inte kan 100-%igt utforska Guds väsen med våra mänskliga forskningsmetoder och mätinstrument, avfärdas alla de troende upplevelser om Guds ingripanden som nonsens. Guds ingripanden genom under och tecken ges de mest löjliga förklaringar. Ibland kan man helt fräckt påstå, att det skedda inte alls har skett. Inte behöver vi enbart av vår nyfikenhet förstå alla Guds avsikter. Eftersom vi är Guds skapelser, bör vi ju acceptera, att Guds tankar ligger på en högre nivå. Detta är ju helt logiskt. I livsåskådningarnas djungel.Sanning - allt är relativt?
Forskningens begränsning Jag är visserligen ingen vetenskapsman, men jag har i årtionden arbetat med forskning inom industrin. Därför vet jag på grund av egen erfarenhet något om forskningens principer. Forskningen har alltid sina begränsningar. En begränsning är, att det finns inte forskningsredskap, metoder eller instrument, med vilka man kan få grepp om forskningsobjektet. Alltid har man inte av olika orsaker möjligheter, att ta alla till saken hörande faktorer i beaktande. Fast man på senaste årtionden har gjort stora framsteg, finns denna begränsning ändå kvar. En annan fara ligger däri, att man extrapolerar resultaten inpå områden, där de nödvändigtvis inte mera gäller. Ibland sätts utgångsantaganden, vilka kan föra forskningen helt på avvägar. Då uppstår s.k. "nollforskning". Samma kan man också få till stånd, om man försöker ensidigt "bevisa" vissa teorier eller egna antaganden genom att kritiklöst utelämna vissa "mindre angenäma" faktorer. I dagens komplicerade värld har jag kommit till, att detta ofta mera är regel än undantag, åtminstone inom politik och samhällsforskning. Jag själv beklagar denna utveckling, ty den underminerar forskningens "trovärdighet". Jag kommer senare till vissa problem beträffande den teologiska forskningen. När det gäller alltings början, stöter vi på dessa begränsningar i ännu högre grad. Begynnelseförhållandena kan inte rekapituleras. Allt bygger på teorier, vilka inte kan helt och hållet verifieras medelst konkreta experiment. Dessutom stöter vi på andra faktorer, som vi inte i praktiken annars behöver desto mera bry oss om. Jag tänker här närmast på dimensioner och tillstånd, vilka vi inte kan uppfatta med våra nuvarande sinnen. Ibland talar vi, liksom också Bibeln, om den osynliga världen. Där kommer också tidsbegreppet in i bilden, där vi är strikt bundna till nuvarande verklighet. Vetenskapen torde känna till dessa saker, men kan inte rationellt utforska dem. Vi bör minnas, att "osynliga tillstånd och makter" och "tidsresor" är ingredienser inom "science fiction" och också i sagor och inom ockultismen. Människan har en inbyggd aning, att dessa kan vara verkligheter. Detta betyder, att jag inte har förutsättningar att konkret beskriva, hur allt har gått till. Jag har en sådan känsla, att också vetenskapen har spårat ur och kan inte mera helt fördomsfritt utreda olika alternativ. Om någon t.ex. för fram kritiska åsikter t.ex. beträffande evolutionsteorin, blir han utan förskoning nedtystad, trots de stora brister, som evolutionsteorin innehåller. Detta är enligt mitt förmenande ett bevis på urspårning. Tyvärr är det så. Se också Kristen.nu
Kristen tro och vetenskap (Tillägg 9/2006)
"Ur kristen synvinkel sett är Guds verk i naturen i samklang med, vad han har meddelat oss i Bibeln. Teologiskt sagt : skapelsen som allmän uppenbarelse och Bibeln som speciell uppenbarelse är i samklang, ty de har samma ursprung. Underrubriker:Vår kunskapskälla ; Alltings början? ; Nyfikna människor och frågorna ; Kan Gud göra fel? ; Finns det alltid svar på frågor? Vår kunskapskälla När det är fråga om Gud, Skaparen, är Bibeln den kunskapskälla, som ger oss den information, som är verkligen nödig för oss. Enligt många tycks denna information inte vara tillräcklig. Men vi måste komma ihåg, att vi måste tillägna oss denna information med ett öppet och ödmjukt sinnelag. Vi kan gå miste om mycket, ifall vi närmar oss denna kunskapskälla på ett övermodigt och själviskt sätt. Vi bör också erkänna, att vi kan inte med vår begränsade tankeförmåga lösa de kvistiga problemen beträffande vår existens och vårt ursprung. Jag försöker inte med min tankeförmåga ge svar på alla Guds avsikter med vår tillvaro. Jag försöker hålla mig till det, som Bibeln framför. Av många orsaker, vilka jag senare delvis kommer att ta fram, har jag kommit till den slutsatsen, att Bibeln är tillförlitlig, fast jag inte förstås kan förstå allt. Där framkommer, att Gud också känner vår framtid, emedan han inte är bunden till tidsaxeln. Eftersom han har frambringat skapelsen omkring oss, måste han ju själv vara utanför den. Bl.a. dessa faktorer gör, att vi har svårt att förstå många saker, beträffande vilka vi nyfikna ställer mångahanda frågor. Men inte heller vetenskapen kan pejla dessa djupa existentiella frågor. Många av människors nyfikna frågor uppstår därför, att man inte närmare känner till Bibelns innehåll. Ofta frågas saker, vilka är klart omnämnda i Bibeln. Sedan finns typiska "knoppfrågor", vars enda uppgift är att förvirra människor också troende. (Dessa kan vara t.ex. Kains hustru, den första tidens syskonäktenskap, syndafloden, de stränga judiska lagarna mm., mm.) Frågor räcker och utökas hela tiden, därför att Bibeln naturligtvis inte ger svar på alla betydelselösa detaljfrågor. En orsak är, att Bibelns inte beskriver saker på ett sätt, som många människor av i dag kräver (t.ex. många profetior). Vi bör beakta, att Bibeln har varit och kommer att vara till för människor under tusentals år. Klart är ju, att allt inte är framfört i den form, som just vår egen tid skulle favorisera. Vi märker också, hur vissa profetior börjar öppna sig allt mera, ju närmare vi kommer tidpunkten för uppfyllelsen. Många av dagen tekniska uppfinningar, vilka är på sitt sätt beskrivna i Bibeln, flygplan, atomvapen, mikrochips etc., har kanske förblivit obegripliga för gångna släktled. Många människor ställer helt själviskt krav på, hur Bibeln borde vara skriven, just enligt deras egen tankemodell. Detta är ju i grund och botten orimliga krav, vilka kan föda debatt men ingen nyttig diskussion. Alltings början? Det finns olika uppfattningar om, hur allt har kommit till. Vi har Bibelns skapelseberättelse, som är utgångsläget för kreationismen och dess olika förgreningar. Sedan har vi evolutionsteorin, också med många varianter och stora obesvarade frågor. Mellan dessa förs sedan häftiga diskussioner, om vem som har rätt. Enligt vad jag förstått kommer dispyten att fortgå. Jag kommer inte, att närmare jämföra dessa. Till detta har jag inte tillräckligt sakkunskap. I den här korta framställningen är det inte ens möjligt. Se några frågor till evolutionister i avsnitt 6.2. På basen av många iakttagelser har jag kommit till, att det kan finnas en lösning, som baserar sig i princip på Bibelns skapelseberättelse, men innehåller element, vilka eliminerar många av de konflikter, vilka nu råder, t.ex. jordens ålder. Jag går inte närmare in på dylika funderingar. De ligger också utanför vetenskapens områden. Själv utgår jag ifrån, att bakom denna skapelse finns en Skapare, vilken med en för oss ofattbar visdom och makt har planerat och förverkligat allt. Hur detta i praktiken har skett, kan jag inte förklara. Detta ligger utanför min tankeförmåga. Tanken, att bakom allt detta inte skulle finnas en Skapare, är för mig en helt oförnuftig och orimlig på basen av, vad vi i praktiken i vardagslivet får erfara. Jag har framfört mina tankegångar i kåseriet "Är den kristna tron förnuftig?" På min ofta upprepade fråga, hur skapelsen vore möjlig utan Skapare, har jag inte en enda gång fått något förnuftigt svar. Ofta har svaren varit av den art, att min tro på Gud har förstärkts. Från vetenskapens rön har man dragit slutsatser, vilka är utan grund. Jag har ofta förundrat mig över människors ibland märkliga svar men också blåögdhet. I det praktiska livet hamnar vi många gånger att göra val mellan olika alternativ, fastän vi inte har fullständig kunskap om alla de saker, som ansluter sig dessa alternativ. Ibland kan dessa t.o.m. vara i konflikt med varandra. Då gör vi valet till förmån för det alternativ, som med hänsyn till HELHETEN är det bästa. Så har jag också gjort med dessa frågor, vilka berör den kristna tron. Jag kan inte bedöma alla detaljer med mitt förnuft. Men mot bakgrunden av alla dessa många delfaktorer har jag funnit, att den kristna tron är den mest förnuftiga alternativet. Denna grund har under alla dessa år bara förstärkts, också mot bakgrunden av de mångahanda kristendomsfientliga skriverier i internets diskussionsspalter, vilka kommit mig till del. Men på basen av dessa tankar, skulle det uppstå så stora inkonsekventa konflikter, att jag åtminstone med mitt förnuft inte skulle kunna acceptera sådant. Trots allt detta bör vi dock beakta, att den levande kristna tron inte är en produkt av vårt förnuft, utan den är Guds verk i oss, som vi av nåd får ta emot som gåva. Nyfikna människor och frågorna Varför? Varför gjorde Gud just som han gjorde vid skapelsen? Varför gjorde han inte så eller så? Det har kommit fram otaliga varianter på dessa frågor. Ofta är de bara svepskäl för att medvetet eller omedvetet komma bort från Guds kallelse genom evangeliet. Men ofta kan de dock vara äkta funderingar över livets djupaste frågor, till vilka inte ens alltid finns svar. Åt dessa borde ges lämpligt svar. Oftast är det dock nästan omöjligt att med några meningar ge tillfredsställande svar, då man beaktar den mångfald av förhandsinställningar och erfarenheter, som olika människor har. Kunde inte Gud lätt med att knäppa sitt finger eller göra sådant under, att alla vore tvungna att tro? Men om Gud skulle "tvinga" människor att tro, skulle det ju inte mera vara fråga om den kärlek och genkärlek, som tidigare var fråga om. Bibeln och erfarenheten visar, att människor inte kommer till tro via under utan genom evangeliets budskap. Varför ingriper han inte i världens orättvisor och ondska? Detta har behandlats tidigare. Mycket ofta frågas, varför Gud har gjort, som han gjort och inte på ett sätt som en självisk, stolt människa skulle ha önskat? Vi människor är så olika med mångahanda uppfattningar och önskemål, att det vore omöjligt att samordna dem alla. Det är ju inte människans uppgift att planera Skaparens göranden. Gud är Skapare och vi är hans skapelser. Det är rent ut sagt löjligt, att en människa tror, att hon vore visare än Gud. Jag åtminstone vill inte spekulera över Guds göranden, till vilka inte finns antydningar i Bibeln. Kan Gud göra fel? På denna fråga svarade jag en gång: "Tydligen jämför du saker på basen av din begränsade nuvarande tankevärld? Är du själv ovanför alla fel? Kan du betrakta saker och ting ur den allsmäktiga Gudens synvinkel, som t.ex. inte är bunden av det kortsynta perspektiv, som vi har på tidsaxeln och som styr vårt tänkande. Kan du betrakta saker ur evighetens perspektiv, vad som fanns före oss, vad är helheten och meningen med vår nuvarande mänskliga existens och vad följer efter detta liv? Om du kan ge tillfredsställande svar på dessa frågor, kan du återkomma till eventuella Guds fel. Jag har inte detta vida perspektiv. Därför svarar jag inte direkt på din fråga. Jag håller fast vid Bibelns budskap, att Gud är kärlek, han är rättvis och helig. Vi gör fel (vi är syndiga), dvs. vi lyder inte Guds vilja. Detta har han beaktat och bjuder oss frälsning genom Jesus Kristus." Finns det alltid svar på frågor? Det har ställts många frågor om Guds väsen och gärningar. Ofta är det mycket svårt, ibland rent ut omöjligt, att ge korta svar, därför att:
När Gud visste, att människan skulle falla i synd, varför gjorde inte annorlunda? Fanns det inte andra "frälsningsmöjligheter" än Jesus Kristus? Kan han inte frälsa genom sin allmakt? Mm, mm. Jag vill framföra följande synpunkter:
För dem, som vill ha svar på allehanda frågor, finns på svenska länkarna: Kristen nu , Brobyggarna och Bibelsajten. På engelska bl.a: Christian Apologetics, Christiananswers och Christian think-tank 1.9 GUD, ALLSMÄKTIG OCH HELVETE Varför? / Är Gud verkligen rättvis? Varför? Varför "kastar" kärlekens Gud människor till helvetet. Denna fråga har mycket ofta framställts. Ofta hänvisas till, att detta är enbart kyrkans medel att "skrämma människor till tro". Enligt Bibeln, som redan tidigare nämnts, är människan skapad till kärleksrelation med Gud. Denna relation kan fungera endast på ömsesidig basis. Tidigare har också nämnts, att människans fria vilja har gjort uppror mot Gud, dvs. hon har fallit i synd. Syndens lön är enligt Bibeln död eller skilsmässa från Gud. Bibeln talar också om två slutmål efter detta jordeliv: himlen eller helvetet. Här är egentligen fråga om, huruvida människa fortsätter sitt liv i Guds gemenskap eller skild från honom efter detta liv. Gud har vidtagit åtgärder, att människan kan leva i Guds gemenskap nu och i evighet. Mera om detta senare i avdelningen "Kristendomens tema" (avsnitt 4.9) På engelska finns en god framställning. Är Gud verkligen rättvis?
Jag citerar Krister Renard ( http://gluefox.com/):
Paulus säger i Romarbrevets första kapitel:
Paulus skriver vidare:
Gud vill att så många människor som möjligt skall bli frälsta. Petrus skriver ju i 2 Petr 3:9 att, "Han dröjer för er skull, eftersom han inte vill att någon skall gå förlorad utan att alla skall få tid att omvända sig". I den nya skapelsen finns emellertid ingen plats för något orent, varför endast den eviga elden återstår för de människor som vägrar att göra upp med det onda i sina liv. Eller som författaren C S Lewis en gång skrev: Se också avsnitt 4 2.1 HUR LEVANDE KRISTEN TRO SKILJER SIG FRÅN RELIGION I ALLMÄNHET? Människan har skapat sig många religioner. Människan är skapad till Guds gemenskap och hon längtar i sitt inre tillbaka till denna gemenskap, som bröts vid syndafallet. Därför har människan utvecklat många egna sätt att genom vissa lärosatser eller ritualer återvinna denna gemenskap. Dessa är dock enbart mänskliga ansträngningar, vilka inte leder till önskat resultat även om de kan innehålla goda drag och ädla föresatser. Evangeliet däremot är Guds svar på människans längtan att finna kontakt med Gud. Detta betyder, att levande tro på Gud genom Jesus och religioner i allmänhet är till sin natur helt motsatta. Dessa borde inte förväxlas med varandra, vilket tyvärr ofta är fallet. Vi bör dock beakta, att också kristendomen kan med sina dogmer och ritualer vara enbart en religion, där kristendomens grundbudskap inte fungerar. Då är den jämförbar med vilken annan religion som helst. Det är sant, att i kristendomens namn har mycket sagts och också mycket gjorts (t.ex. de ofta nämnda korstågen), som inte har någonting att göra med kristendomens innersta väsen. Detta beror på, att maktutövarna och med dem många andra har använt kristendomen som medel för själviska ändamål, när ondskans särdrag (stolthet, själviskhet, maktlystnad olydnad mot Gud) har fått styra dessa människor. En sak har jag lagt märke till i olika diskussioner: Även om en del motsätter sig religioner av princip, är det dock många, som har en respektfull inställning till religioner - utom när det gäller levande kristen tro.Varför görs det så många ensidiga utredningar med avsikt, att urvattna Bibelns budskap? Varför dras de troendes fel fram i rampljuset, förstoras och generaliseras? Listan skulle kunna åtskilligt förlängas. På basen av många dylika och andra iakttagelser har jag kommit till den slutsatsen, att i evangelium finns en kraft, som saknas helt på annat håll och i andra religioner. Jesus nämnde, att folk far vilse, när de inte förstår Skrifterna och Guds kraft. Det äkta kristna budskapet är givet av Gud och därför en sann grundval för det kristna livet. Alltså skillnaden:
Ofta klagar folk på, att varför de kristna för sin kristendom ut till hednaländerna och där förstör deras kultur. Detta påstående är i de flesta fall helt taget ur luften utan närmare insikt i de verkliga förhållandena. Vad säger experterna? Kan vara värt att begrunda följande inslag av en missionär, som hade nästan 10 år verkat i ett mycket hett land, världens tredje fattigaste land: "Jag måste fråga mig, varför jag har haft privilegium att födas i en familj, där det har rått ömsesidig respekt och gudsfruktan. Hur skulle det ha varit att födas till en afrikansk storfamilj, där månggifte är vanligt och där tvister, intriger, förföljelser och lömskhet är vardagliga företeelser. Om jag skulle ha levt där som kristen, skulle jag hela tiden fått vara på vakt gentemot allehanda förädiska snaror, t.o.m. mordförsök (vilka är vanliga i en afrikansk familjeklan). Borde vi ha orsak att tänka närmare på allt detta och vara mera tacksamma? 2.2 EGNA SYNPUNKTER PÅ "HÅLLBAR GRUND" I det praktiska livet (vårt privatliv, i samhället, i näringslivet, osv.) hamnar vi ofta att göra val mellan olika alternativ, fast vi inte har exakta uppgifter om alla detaljer i de olika alternativen, som ibland kan t.o.m. stå i konflikt med varandra. Då väljer vi det alternativ, vilket med beaktande av HELHETEN syns vara det bästa. Så har jag i tiden gjort beträffande den kristna tron på basen av de många delfaktorer jag då beaktade. Senare har jag inte behövt ångra detta val. Min övertygelse har bara stärkts med nya iakttagelser, trots de många motargument, vilka kommer emot bl.a. via internetdiskussioner. Där har också framkommit, på vilken ohållbar grund många bygger sitt liv på. Fast jag inte har svar på alla frågor, är jag fortfarande av den åsikten, att med beaktande av den mångomfattande helheten tron på Gud och hans budskap till oss via evangeliet är det förnuftigaste alternativet. Dock bör påpekas, att den kristna tron inte är en produkt av mänskligt tankearbete, Den är en gåva från Gud, som vi av nåd får i ödmjukhet ta emot. Många efterlyser en kritisk attityd. Med tiden började också jag förhålla mig kritisk mot det kristna budskapet och många av Bibelns berättelser. Via iakttagelser i min arbetsomgivning inom industrin och mångahanda tekniska uppfinningar i vårt vardagsliv började så småningom mina ögon öppnas för vidgade syner på de verkliga realiteterna. Detta var en hård kamp för en "teknokrat" att verkligen acceptera nya synpunkter. Jag kom till den slutsatsen, att det måste finnas en vis Planerare och Skapare bakom allt. Se närmare mitt kåseri "Är den kristna tron förnuftig?" I ett nötskal var min fråga: "Som en sammanfattning av denna jämförelse (människa – kemisk processindustri) kan nämnas, att en vanlig människa är mycket mera komplicerad och långt mera utvecklad varelse än den mest avancerade industri, till vilken har behövts väldiga resurser. Om nu enligt evolutionsteorins anhängare människan har av en slump, eller andra formuleringar, har småningom av sig själv utvecklats stegvis från intet, borde det vara långt enklare och mera logiskt att tänka, att en nutida avancerad industri har kommit till utan hjälp av forskare, planerare, maskintillverkare och byggare." Än sedan när man tänker på hela denna vår mångfacetterade värld. Ofta hänvisar man till olika forskningsresultat, vilka tilltalar många. Men alltför ofta extrapolerar man och drar förhastade slutsatser, vilka inte nödvändigtvis finns. På nyssnämnda fråga har jag fått många ofattbara, obevisade svar, vilka bara styrker min uppfattning om alltings Skapare. Följande tanke var, att bakom denna komplicerade värld, människan inkluderad, måste finnas en klar avsikt och plan. För en teknokrat var detta en helt naturlig tanke på basen av erfarenheter inom industrin. En annan sak är, förstår en enskild människa alla detaljer i denna plan. Allt förstår vi säkert inte, liksom en industriarbetare inte förstår alla detaljer vid fabriksplaneringen. Ändå sedan Skaparen och hans avsikter? Här ställs vår tankeförmåga på prov och lätt börjar vi fantisera ett och annat. Man påstår att Bibeln är Guds budskap till oss människor. Är den tillförlitlig? Jag började begrunda saker för och emot. Jag kom till, att där fanns så mycket, som talade för Bibelns tillförlitlighet, att jag kunde inte nonchalera dessa saker, även om jag inte förstod allt och inte heller nu förstår allt. Man talar om sunt bondförnuft. Detta har jag alltid försökt hålla fast vid, fast ofta i trosfrågor kommer man in på områden, där förnuftet inte räcker till. Vi måste beakta helheten. Därför har jag försökt undvika att snubbla på detaljfrågor, där jag inte har tillräcklig kunskap. Bibeln berättar klart, att Gud trots syndafallet inte har lämnat människan åt sitt öde, utan genom Jesus erbjuder oss frälsning. Sedan kommer den svåra frågan: hur förhåller vi oss till denna erbjudan? Där måste var och en göra sitt eget val: acceptera eller förkasta. När vi accepterar erbjudandet, kommer en ny dimension in i vårt liv, som vårt förnuft inte kan fatta: Guds förvandlande kraft. Därför vill jag hellre tala om levande tro än om enbart tro eller trossatser. Min tro är inte beroende av, om jag förstår alla detaljer och lärosatser. Den är ett accepterande av Guds frälsningsplan. Jag har försökt också följa dagens "motto": allt skall ifrågasättas. Där måste man noga vara på sin vakt, att inte helheten drunknar i någon detalj, som man kanske inte ens har möjlighet att helt förstå. Man påstår t.ex. att Bibeln är full av motsägelser. Dessa behandlas senare. Här vill jag bara påpeka, att om jag skulle lyssna och acceptera alla dessa påstående, skulle jag mötas av betydligt allvarligare motsättningar och konflikter, vilka skulle föra mig ut på "sju famnars vatten", varifrån jag inte skulle klara mig helskinnad. De skulle ställa hela mitt liv och mitt förnuft i ett vakuum. Läs också avsnittet 5.7 "De egna erfarenheterna", där delvis dessa tankar ingår. I världen finns otaliga religioner och mänskliga åsikter. Ofta frågar man, varför skulle någon vara bättre än den andra. Denna fråga skulle verkligen vara befogad, ifall den kristna läran skulle vara gjord av människor. Som jag tidigare påpekat är så inte fallet. När jag vet, varför jag tror på Gud och på Jesus och vad denna tro har åstadkommit i mitt och otaliga andra troendes liv, har jag inget större behov att börja jämföra olika religioner sinsemellan. Klart är, att i andra religioner kan finnas goda föresatser och ädla och visa tankar. (Se närmare punkt 3:13). I dessa andra religioner fattas en sak. De förmedlar inte det, som världen allra mest behöver: Jesus Kristus, världens Frälsare. I andra religioner saknas återlösning och syndernas förlåtelse. De berättar, vad människan måste göra för att bli frälst, men de berättar inte, vad Gud har gjort för att frälsa människan! Här kanske är på sin plats att begrunda åsikterna i länken: Sanning - allt är relativt?Vid diskussioner med muslimer har jag småningom fått vissa tankar beträffande islam och Koranens ursprung.
Här bör beaktas, att också kristendomen kan vara enbart en religion, jämställd med andra religioner. Detta sker, om till kristendomen hör bara vissa dogmer, traditioner och "andliga" aktiviteter men den levande hjärtats tron saknas. Att skilja denna "namnkristendom" från den äkta kristendomen är i många fall nästan omöjligt för en människa och där har gjorts otaliga "misstag". Endast Gud är den verkliga domaren i detta avseende. Det finns olika livsåskådningar, nödvändigtvis inte religiösa, vilka inverkar på människors tänkesätt. En god överblick om dessa ges i länken: "I livsåskådningarnas djungel" Detta gäller också i hög grad frågor om människovärde och moral.Dessa andra religioner skildras kortfattat i den engelska länken Christian Apologetics.
3.1 BIBELNS MENING OCH UPPGIFT Vi har fått Bibeln för att åtminstone i någon mån förstå, hurudan Gud är och vilken är hans plan och avsikt med mänskligheten. Denna uppenbarelse är tillförlitlig, därför att bakom dessa människor, vilka nedtecknat Bibelns ord, har varit den Helige Andes inspiration. Gud själv har "vakat över sitt ord", trots människors medverkan. Detta har dagens människor svårt att fatta. Ingen annan mänsklig bok, fast där kan finnas mycken visdom, kan jämföras med Bibeln. För Bibelns tillförlitlighet talar de många uppfyllda profetiorna samt det faktum, att medelst dess budskap miljontals människor har fått uppleva Guds förvandlande kraft i sina liv på mångahanda sätt. De har personligen upplevt, att Guds ord är ett LEVANDE ORD. Genom Bibeln går som en röd tråd, att Gud är alltings Skapare, han är helig och varje olydnad är synd gentemot denna helighet (fullständiga harmoni). Men han är också kärlek och genom Jesu försoningsverk är hans vilja, att varje människa skulle på nytt av nåd få gemenskap med honom. Detta evangeliets glädjebudskap erbjuds som gåva utan människans egen förtjänst. Vi får välja, huruvida vi vill ta emot detta erbjudande. På basen av Qumran-skrifterna har man konstaterat, att Bibeln inte har nämnvärt förändrats. Även om översättningsarbetet är ibland en svår uppgift, har man inte kunnat finna allvarligare fel. De första evangelierna skrevs, när ögonvittnen ännu levde. Med beaktande av många faktorer, har jag själv konstaterat, att Bibeln är tillförlitlig. 3.2 VARFÖR ÄR BIBELN SÅ SVÅR ATT FÖRSTÅ? Som helhet har jag konstaterat, att Bibeln är tillförlitlig, utan att börja gräva mig ned i alla detaljer, där jag inte ens alltid har tillräckliga kunskaper. Väsentligt är också, att tron på själva Bibeln inte frälser någon. Jag har på andra ställen skrivit on grunderna till denna frälsning. Å andra sidan bör man beakta, att enligt mitt förmenande en dylik frälsande tro inte kan uppstå, om vi inte litar på evangeliets budskap, vilket förmedlas oss via Bibeln. Enligt mitt förmenande, är det mycket viktigare att få den helhetsbild, som Gud vill förmedla oss genom Bibeln, än att gräva sig ner i detaljer. Detta förbigås av många icke troende, som med iver förundrar sig över detaljer, som de inte kan eller vill förstå och sedan tror, att de kan nonchalera hela Bibeln och avfärda den som myter eller legender. Men inte kan Guds meddelande genom Bibeln avfärdas endast genom människors egna tolkningsförsök eller svepskäl. Gud är den, som är verklig och vars avsikter kan inte kan negligeras med människors påståenden. I Bibeln finns förstås mycket, som är svårförståeligt. Liksom i vilket annat verk som helst finns också vid bibelläsningen vissa principer, som hjälper att bättre förstå. En svårighet är, att vid översättningen orden inte alltid motsvarar varandra. I olika språk finns nyansskillnader, vilket kan ge fel antydningar. Därför vore bra, att i dessa fall förstå Bibelns helhetsbudskap. Därför leder en självisk kritisk attityd lätt fel, vilket många gånger har konstaterats. Ofta saknas närmare detaljkunskaper om den tidens bakgrunds- och kulturförhållanden. När bibeltexten direkt överförs till vår tid, kan svåra missförstånd uppstå. I Bibeln finns också olika skrivstilar, vilka bör beaktas vid tolkningen Många har säkert undrat, varför det finns så långa släktförteckningar? Många orkar inte läsa dem. I den tidens samhällen var dessa släktutredningar mycket viktigare. Hur är det i vår tid? Som ett exempel på detta kan nämnas de 7 personer från Adam till Noa, som omnämns i Bibeln. Från betydelsen av deras namn får man följande budskap: "Man (is) appointed mortal sorrow; (but) the Blessed God shall come down teaching (that) His death shall bring (the) despairing rest.", eller fritt: Åt människan är bestämd dödens sorg, men välsignad vare Gud, som kommer ned och förkunnar, att hans död ger vila för de förtvivlade. Förteckningen av för oss helt obekanta personer i Bibelns namnlistor, är ett bevis för att varje person är värdefull inför Gud. En annan sak är sedan, huruvida dessa personer i sin verksamhet har handlat enligt Guds vilja. Våra namn finns naturligtvis inte i Bibeln. Men i Uppenbarelseboken talas om en annan bok: "Livets bok". Har vi våra namn där? Själva kan vi i ödmjukhet inför Gud få visshet om detta. Beträffande andra personer måste vi lämna domen åt Gud, som känner allas hjärtan. Uppb.20:12 Och jag såg de döda, både stora och små, stå inför tronen. Och böcker öppnades, och ännu en bok öppnades, livets bok. Och de döda blev dömda efter sina gärningar, efter vad som stod skrivet i böckerna. …15 Om någon inte fanns skriven i livets bok kastades han i eldsjön. Uppb.21:27 Aldrig någonsin skall något orent komma in i den, och inte heller någon som handlar skändligt och lögnaktigt, utan endast de som är skrivna i livets bok som tillhör Lammet. Å andra sidan bör vi minnas, att ingående kunskap i Bibelns innehåll inte är nödvändig för frälsningen. Vi får frälsning som gåva av nåd, när vi i våra hjärtan accepterar Guds erbjudande genom Jesu Kristi försoningsverk. Bibeln ger oss sedan i Nya testamentet många förmaningar, hur vi skall leva som kristna. Viktigast för vår tids människor är evangelierna och Nya testamentets brev. Gamla testamentet kan t.o.m. vara ytterst svårförstått, om vi inte har personligen upplevt Nya testamentets budskap i praktiken. 3.3 ÄR BIBELN EN BOK SKRIVEN AV MÄNNISKOR? Bl.a. Felbedömningar / Profetior / De kristna och Mose lag / Hur vi läser Bibeln.I avsnitt 3.1 nämnde jag, att bakom Bibelns budskap finns den Helige Andes inspiration. Petrus skriver i 2 Petr. 1:19 "Så mycket fastare står nu det profetiska ordet för oss, och ni gör rätt i att hålla er till det som till ett ljus som lyser på en mörk plats, tills dagen gryr och morgonstjärnan går upp i era hjärtan. 20 Framför allt skall ni veta att ingen profetia i Skriften har kommit till genom egen utläggning. 21 Ty ingen profetia har burits fram genom någon människas vilja, utan ledda av den helige Ande har människor talat vad de fått från Gud." Utan Andens ledning skulle det ha varit omöjligt för människor, att framföra det profetiska budskap, som Bibeln innehåller. Utan Andens ledning tycks det vara svårt i vår tid att förstå dem. Vi bör beakta två saker:A. Den Helige Ande utesluter inte mänskligt arbete Fastän vi utgår från, att Bibeln är inspirerad av den Helige Ande, påstår vi ingalunda, att Bibelns författare - Moses, Jesaja, David Lukas, Petrus, Paulus och många andra - skulle ha varit felfria människor. Tvärtom märker vi, att de gjorde många misstag t.o.m. grova felsteg i sina liv. Den Helige Ande inspirerade helt vanliga människors personliga arbete och talanger. Här möter vi igen det gudomliga och det mänskliga sida vid sida. T.ex. Lukas arbetar. Han intervjuar människor, Han lyssnar, vad Petrus berättar. Han läser, vad tidigare har skrivits. Han väljer sitt material liksom en redaktör. Men mitt i allt detta vardagliga arbete fungerar den helige Ande så, att slutresultatet är tillförlitligt Guds Ord.
B. Den Helige Andes ledning är inte överandlighet
Detta är viktigt att notera, därför att en viss sjuklig överandlighet ibland kan tolka saken på ett annat sätt. Man kan inbilla sig, att dessa författare var viljelösa robotar, vilka i någon slags extas skrev en slags automatskrift. Detta är typiskt ibland för mörkrets andemakter. Detta är av hedniskt ursprung och en för överandlighet typiskt tankesätt, som binder människans personlighet utan att befria.
Beträffande Bibeln finns två felbedömningar: Bibeln innehåller mycken nyttig undervisning också för vår tid. Dessutom är den, när den närmare granskas förvånansvärt enhetlig, trots att över 40 författare har skrivit den under 1500 års tid. Det ställes stora krav på en dylik boksamling, som är aktuell och vars budskap visar sin kraft även i vår tid. Vid närmare granskning förstår man, att det måste finnas en djupare bakgrund till Bibelns tillförlitlighet än enbart mänsklig visdom. När man dessutom beaktar den matematiska noggrannhet (Panin , mfl,), med vilken Bibeln är skriven är det rent av en omöjlighet, att Bibeln skulle vara enbart en mänsklig produkt.När man ofta påpekar, hur Bibeln har omformats och bearbetats under tidernas förlopp, bör man minnas, att ingen kyrklig instans eller arbetsgrupp skulle ha kunna åstadkomma en dylik helhet. Klart är, att kyrkomöten i tiden har fattat viktiga beslut. Men de har inte kunnat förändra Gud avsikter med sitt Ord, som han har fullbordat kanske genom bristfälliga människor. Därför tycker jag, att det är helt onödigt att grubbla över, huruvida dessa människor har varit "kompetenta". Om man inte tror på en sådan Guds ledning bakom Bibeln, då hamnar man i stora svårigheter och börjar hitta på alla möjliga svepskäl och förklaringar, att Bibeln är full av motsägelser. Man tror, att på så sätt kan man förbigå de fakta, som jag tidigare nämnt. Men detta leder till ännu större svårigheter och märkliga slutsatser, vilka jag delvis återkommer till i avsnitt 3.11. Jag har kommit till den slutsatsen, att Bibeln är den bästa källan, när man försöker ens i någon mån förstå det, som händer i dagens värld och de tankemodeller folk sysslar med. Tyvärr tycks denna insikt vara främmande för många människor. I Gamla testamentet berättas, hur Gud utvalde Israel till sitt egendomsfolk, genom vilket han ville fullborda många viktiga faser i historien. Genom detta folk har vi fått Skrifterna (Bibeln såväl Gt som Nt). Genom dem har vi också fått Jesus Kristus, vår Frälsare. I framtiden har de ännu viktiga uppgifter. Eftersom de var Guds egendomsfolk, fick de stränga förordningar, för att de skulle hålla sig åtskiljda från andra den tidens moraliskt förfallna folk. Från Gt framgår det om och om igen, att de många gånger var totalt olydiga mot Guds vilja och fick hårt lida för detta. Denna olydnad och detta lidande fortgår ännu i denna tid. ProfetiorÅt dem (Israel) har getts många profetior, vilka har uppfyllts eller kommer i framtiden att fullbordas esim. Profetior gällande Israel. Beträffande de talrika Messias-profetiorna hänvisas till den engelska länken. På finska finns en litet kortare version. Se också denna länk på svenska. Visserligen förkastade judarna Jesus som Messias, därför att han inte passade in i deras önskemål och deras egenrättfärdighet. Men frälsning finns också för dem, när de ödmjukar sig och tar emot sin Messias. Är också på sin plats, att läsa länken: Kortfattat om Israel.
Gt innehåller också många Israels historiebeskrivningar. Där finns judarnas samhällsförordningar liksom också deras gudstjänstförordningar, vilka ofta tycks enligt vårt bedömande vara onödigt utförligt beskrivna. Men de innehåller många andliga förebilder och symbolik, vilka endast få kristna tyvärr närmare har satt sig in i. Dessa kan vara mycket djuplodande. Profetiorna går i uppfyllelse i våra dagarEtt mycket kraftigt bevis på Bibelns tillförlitlighet är de många profetior, vilka går i fullbordan i våra dagar speciellt i Mellersta Östern. Jag är förvånad, att man desto mera inte tar i beaktande profetiorna i bl.a. Jesaja, Jeremia, Hesekiel och Sakarja (kapitlen 12-14), när man försöker bedöma situationen i Mellersta Östern. Slutsatserna och åtgärderna är sedan därefter. Orsakerna till detta kan vara t.ex.: - Man känner inte Bibelns budskap. - Liberalteologer mfl. försöker påstå, att Bibeln är endast mänskliga ord, vilka inte är tillförlitliga. (Se avsnitt 3:11.) - Man ställer det orimliga kravet, att Bibeln borde ha skrivits enligt nutida journalistiska principer. Jag har skrivit på annat håll: Bibeln berättar inte om framtidens händelser i strikt kronologisk följd. Den ger i olika sammanhang glimtar, vilka vi sedan måste försöka sammanställa till en kronologisk ordning. Detta är ett ämne, som vållar mycket huvudbry för många. Vi följer inte Mose lag, eftersom Bibeln själv förklarar, att den var en tidsbegränsad lag i vars ställe har gjorts ett nytt förbund. Gamla förbundet eller det mellan Gud och Israel gjorda mosaiska lagförbundet upphörde, när det nya förbundet kom via Kristus. Hebre'erbrevet jämför dessa förbund med varandra. Därför finns det gamla förbundet inte mera. I samband med templets förstöring år 70 upphörde slutligen det mosaiska offersystemet och tempeltjänsterna. Men judarna kan också finna kontakt med Gud via det nya förbundet, liksom vi "hedningar" överallt i världen. Det gamla förbundet har aldrig någonsin varit vårt förbund, eftersom det var upprättat endast mellan Israel och Gud. I lagen finns dock många allmänna principer och gränser, vilka är alltid i kraft till de delar, som Nya testamentet upprepar t.ex. från Mose lag, men de är inte givna, för att vi genom dem skall bli rättfärdiggjorda, utan för att beskydda vårt liv och förhållanden människor emellan. Alla Mose förordningar är ingalunda upprepade i Nya testamentet, t.ex. oren mat eller ceremonier, vilka hänför sig till gudstjänstlivet. Lagen är en skattkammare också för oss Nya testamentets kristna. Detta betonas kanske inte tillräckligt ofta. I Gamla testamentet finns otaliga Guds löften, vilka tolkade i Nya testamentets ljus, kan ge oss mycken tröst och hjälp.
Många anklagar de kristna, för att de plockar ur Mose lag endast de ställen, som de själva tycker om och nonchalerar alla andra. Förutom det, som här tidigare sagts, är det på sin plats, att ockå läsa "Förhållandet mellan Mose lag och nya förbundet" , där det finns konkreta exempel på hur grundligt dessa saker kan missförstås. Vi kan vidare konstatera, att Jesus godkände Gamla testamentets berättelser, trots att han inte godkände de skriftlärdas sätt att tolka de förordningar, som de ärvt från sina förfäder. Han kom inte för att upphäva lagens budord, utan för att fullborda och ge dem ett djupare innehåll. När vi granskar Nya testamentets regler och uppmaningar för de kristnas vardagsliv, märker vi lätt att dessa inte beaktas i vår omgivning oftast med tråkiga följder. Läs avsnitt 4.10 Hur vi läser Bibeln?Ett allmänt framfört påstående är, att man inte kan tro på Bibelns budskap, då det finns så många tolkningar. För att rätt kunna förstå Bibeln, bör man tillämpa vissa principer för läsning och tolkning av dess innehåll. När man påstår, att Bibeln innehåller motstridiga påståenden, ville jag påstå, att dessa motstridigheter till största delen finns i människors tankevärld. Varför är det så? Vi människor har på grund av vår natur, vår bakgrund (traditioner) och erfarenheter mångahanda uppfattningar. Dessa försöker vi medvetet eller ofta omedvetet läsa in något bibelsammanhang. Sedan tolkar vi Bibeln enligt dessa funderingar utan att ta i beaktande bibelställets kontext och i tron att vår tids ofta människokoncentrerade tankemodeller är de enda rätta. Det är helt självklart att det uppstår tolkningar, vilka är i konflikt med andra bibelställen. M.a.o. gör vi "eiseges" i stället för exegetik, vilket är det enda rätta vid bibelläsning. Vi måste hela tiden beakta de gudomliga aspekterna. Utan dessa aspekter är det helt omöjligt att förstå Bibeln. Jag hänvisar till nyssnämnda länk, där vissa viktiga principer tas upp till behandling.
3.4 NYA TESTAMENTETS TILLFÖRLITLIGHET (modifierad 06/06)Underrubriker: Forskningskriterier ; När är evangelierna skrivna? För oss kristna är Nya testamentets, i synnerhet evangeliernas budskap om Jesus, hans liv, väsen och undervisning synnerligen viktigt. Men hur kan vi försäkra oss om, att detta budskap är tillförlitligt. Nuförtiden framförs många utredningar, enlig vilka detta budskap härstammar från andra källor, det är målmedvetet förvrängt eller man försöker ge tolkningar, vilka inte är i överensstämmelse med Bibels helhetsbudskap. Men det finns också utredningar om Nya testamentets tillförlitlighet. (På finska finns denna artikel. )I det följande några små glimtar. Forskningskriterier Vid utredning av evangeliernas tillförlitlighet kan man använda sig av allmänt godkända och utnyttjade textkriterier, såväl inre som yttre kriterier, vilka inte närmare tas upp här på allmän nivå. Beträffande de inre kriterierna kan man konstatera:
Av yttre kriterier kan nämnas:
Fast man kan förstås diskutera och vara oeniga om detaljer i evangelierna, måste man med hänsyn till helheten konstatera, att Nya testamentet är tillförlitligt. Fastän kristendomen och kyrkor under tiderna ofta har hamnat på avvägar, har det alltid funnits människor, vilka har konstaterat evangeliets kraft och fört det framåt. Under hela kristendomens tid har det inte någonsin funnits så många aktivt troende som nu. Orsakerna till dessa förlopp ligger fullständigt utanför denna koncentrerade framställning. När är evangelierna skrivna? Mycket ofta påpekas, att kyrkomötet på 300-talet slutligen fastställde Nya testamentets kanon. (En del t.o.m. tror, att det skrevs då?) Men man kan dock konstatera, att redan under de första församlingarnas tid började utkristallisera sig, senast på 100-talet, vilka skrifter var av Gud inspirerade med tanke på församlingarnas undervisning. Med tiden började allt mera utbreda sig irrläror med den påföljd, att man var tvungen att bekräfta församlingarnas vedertagna sammanställning. Allmänt är det accepterat, att Lukas har skrivit såväl sitt evangelium som Apostlagärningarna. Likaså anser man, att Markus evangelium är först skrivet. Apostlagärningarna måste ha skrivits senast i början av 60-talet, emedan:
I evangelierna finns noggrant omnämnda vissa regenter och händelser, som tyder på att de kan inte vara långt senare skrivna. Historikerna har så småningom kunnat bekräfta vissa fakta, som man tidigare höll sig kritiska till. Markus omnämner inte Kaifas vid namn. Kaifas verkade åren 18-37. Detta är naturligt endast om Markus har skrivit det före år 37. Karsten Peter Thiede nämner i sin bok "Ein Fisch für den römiscschen Kaiser" om den romerska satirikern Petronius, som i sin bok "Satyrica" satiiriskt beskriver händelsen från Mark. 14: 3-9. Troligen är den skriven år 61, men i varje fall före år 66. Orsaken, varför många forskare har flyttat tidpunkten för evangeliernas tillkomst till en senare tidpunkt, beror bl.a. på, att i dem omnämns Jesu' förutsägelse om Jerusalems förstöring. Dessa forskare utgår från, att Bibeln är skriven av människor utan Guds Heliga Andes inverkan. Därför kan Bibeln inte innehålla profetior. Inte ens Jesus har kunnat förutsäga framtida händelser. Grunden för dessa forskares påstående är så svag, att man måste förundra sig över deras ståndpunkt, redan av vad som här tidigare framförts. Mera om detta också i "Vem är Jesus?" På finska sidan finns flera länkar! Beträffande Jesus finns flera utombibliska källor. Personligen tycker jag, att speciellt Pilatus brev kastar nytt ljus över en del nyatestamentliga berättelser sedda ur en utomståendes synvinkel. Detta oberoende om de är äkta eller inte.
Väldigt ofta framförs, att Bibeln är full av sagor, myter och alltmöjligt trams. Oftast beror detta på okunskap. Men man har också gjort många utredningar, om hur och varför och varifrån saker har hamnat i Bibeln. Bakom detta har oftast varit ett målmedvetet strävande att förvränga och förringa Bibelns budskap. Nämnas kan, att denna tids tankemodell ofta är så förvrängd och enspårig, att många kan helt uppriktigt förhålla sig avvisande till Bibeln, därför att man inte kan förstå den enligt denna självcentrerade tankemodell. Men jag hoppas, att alla som med öppet och ärligt sinnelag begrundar de tankar jag helt kort har framfört i dessa avsnitt jämte länkar, kan ompröva sin inställning. Många frågor finns säkert, vilka inte blir här besvarade. Detta betyder inte, att det inte finns svar på dem. 3.6 FINNS DET MOTSÄGELSER I BIBELN? (modifierad 9/05) Många hakar upp sig på olika bibelverser, vilka kan tyckas vara i konflikt med varandra. På basen av dessa drar man sedan vittgående slutsatser. Oftast beror dessa motsägelser på, att man inte beaktar bakgrundsfaktorerna, när har de sagts, till vem och varför.
När jag har funderat på all den kritik, som har framförts, har jag kommit att tänka på ett starkt rep, med vilket man kan bogsera ett stort fordon. Någon betvivlar, att det håller och börjar bevisa sin ståndpunkt. Han börjar rispa upp det tjocka repet i enskilda fibersträngar och konstaterar, att dessa inte håller. Han håller på tills hela repet har repats upp och de enskilda fibrerna har inte hållit en hård belastning. Han gläds: "Vad var det, jag sade. Repet håller inte!"
På samma sätt behandlas Bibeln. Man tar en detalj åt gången och bevisar med vilka metoder som helst, att detaljen inte är riktig. Dessa "metoder" kan vara t.ex. följande:
I synnerhet fritänkarna framför skrupelfritt dessa motsägelser, vilka ofta är ytterst "ytliga". Denna korta framställning ger inte desto mera utrymmen att bemöta dessa. Oftast är de lätt att bemöta, men det finns också frågor, till vilka behövs en djupare inblick i Bibelns helhetsbudskap. Dessa "motsägelser" uppstår lätt också, när man närmar sig Bibeln med felaktiga förhandsinställningar, vilka redan är i strid med Bibels budskap. Det finns utredningar, vilka behandlar dessa frågor. På finska finns en utförlig artikel. På engelska finns också t.ex. denna artikel. 3.7 VARFÖR FÖREKOMMER DET SÅ MYCKET GRYMHETER I GT? (modifierad 06/06)Ofta frågas , varför det förekommer så grymma saker i Bibeln? Borde inte Bibelns innehåll vara i överensstämmelse med Guds vilja och de kristna idealen? Det stämmer, att Bibeln och i synnerhet Gamla testamentet innehåller många krigsbeskrivningar och annan ondska, som vi ofta står frågande inför. Vi kan först konstatera, att Skrifterna dög åt Jesus och hans lärjungar. Jesus ansåg Gt:s berättelser som verkliga.Är Gud grym och hämndlysten? Så uppfattar många Gt:s texter. Eller är det fråga om den oundvikliga lagen: Vad en människa sår, det får hon också skörda? Många människor känner sig främmande inför de stränga lagar och förordningar, som genom Moses gavs åt Israels folk. De var på samma gång Israels samhällslagar, vilka var anpassade till den värld och den omgivning, där Israels folk hamnade att leva. Enligt Jesus var dessa lagar givna "för deras hårdhets skull". Världen var den tiden oerhörd grym och Israels folk måste leva mitt bland dessa grannar, vilka var moraliskt djupt förfallna. Genom att vara olydiga mot Guds bud och tillägna sig grannfolkens vidriga kultseder, hamnade de i många svåra situationer, vilka inte var enligt Guds vilja. Se också "Förhållandet mellan Mose lag och nya förbundet" , där det ges några konkreta synpunkter på några förordningar.Kan vi i dagen värld handla bättre och undvika det moraliska förfall, som i friheten namn tränger sig på från olika håll. "Ingenting nytt under solen." Väldigt ofta kritiseras Guds handlande i GT mycket kraftigt. Man menar, att han är grym, sadistisk och godtycklig. Man menar, att en sådan Gud kan man inte acceptera. Men man har här två grundläggande fel. För det första lösgör man Guds handlande från hela kontexten utan att beakta bakgrunden. Sedan tolkar man Guds agerande enligt egna moralkriterier. Man kan ju fråga sig, vad dessa kriterier baserar sig på, eftersom en naturalistisk åskådning inte har någon absolut norm i moralfrågor. Guds och människors rättskriterier behöver nödvändigtvis inte överensstämma. Några av dessa kritiska invändningar mot Guds handlanden i GT har närmare kommenterats i "Gud i GT". Guds lag visar oss, att Guds helighet är sådan, att människan inte med egna gärningar klara sig. Många av Gt:s gudstjänstförordningar har också en djup symbolisk och andlig betydelse, som vi knappast kan till fullo förstå. De ger också värdefullt bidrag till undervisningen inom det nya förbundet. (Se Hebr.brevet!) Gamla testamentets främsta uppgift är, att berätta oss om den frälsning Gud har berett oss nya förbundets människor genom Jesus Kristus. Härom har jag nämnt tidigare. Gamla testamentet berättar om Guds frälsning på förhand. Nya testamentet berättar om fullbordandet. 3.8 VARFÖR FINNS DET SÅ MÅNGA TOLKNINGAR? När man läser en bok eller studerar något ämne, bör man ha en uppriktig avsikt att få reda på vad författaren vill ha sagt. Utgår man från antagandet att allt endast är humbug, får man säkert inte ut någonting av läsningen. Man måste försöka förstå innehållet mot bakgrunden av författarens avsikter. Lyckas detta alltid är sedan en annan sak. Om man studerar något ämne, bör man ju försöka förstå de primära principerna och huvudriktlinjerna i ämnet i fråga. Att genast haka sig upp på någon liten detaljfråga är ju ganska dumt. Detaljfrågorna bör ju alltid förstås och studeras mot bakgrunden av helheten.Detta är ju så självklara saker, att det förefaller onödigt att påminna om dem. Alla, som med framgång studerat något ämne, har ju medvetet eller t.o.m. omedvetet följt dessa principer. Men när man läser en del skribenters uppfattningar om Bibeln, framkommer, hur t.o.m. bildade och intellektuella människor tveklöst sätter alla dessa principer ät sidan. Ofta kan det vara tanklöshet eller brist på kunskap, som ligger bakom dessa skriverier. Ofta är det tyvärr, att många läser kritiska inlägg och utredningar om Bibeln och kritiklöst tror på dem, trots att de kraftigt bryter mot ovannämnda principer. På så sätt uppstår fördomar, vilka hindrar dem att kunna tillgodogöra sig det budskap, som Bibeln vill förmedla till oss alla. Mera om dessa principer kan du läsa i:"Hur kan jag läsa och förstå min Bibel". Evangeliets grundbudskap eller frälsningsbudskapet är i själva verket så enkelt, att vem som helst kan och får ta emot det, genom att som syndare ta emot försoningen genom Jesus för sin egen del. På grund av människors stolthet och ovilja att lyda Gud, har också detta budskap många gånger förvrängts eller urvattnats, att många står rådvilla och vet egentligen inte vad det rör sig om. Faktum är dock, att mänsklig tankeförmåga kan i grund och botten inte helt förstå djupet. Men Gud ser människans innersta attityder och kallar människan till frälsning enligt sin vishet. Men dagens människor vill inte erkänna Guds auktoritet, utan de handlar ofta mycket självkoncentrerat. Vi människor är dock mycket olika. Vi borde ju söka Guds vilja och hur han vill verka genom den kristna verksamheten. Beroende på många orsaker betonar olika människor olika saker i den kristna läran. Saken blir allvarlig, om någon kanske på basen av sin dominerande natur börjar ensidigt betona vissa lärosatser så kraftigt, att det centrala frälsningsbudskapet trängs åt sidan. Så kan t.ex. många kristna betona sina gärningar och lever ett "lagiskt" liv utan att fatta den omätliga nåd Gud bjuder oss genom evangeliet om Jesus. I olika trosriktningar och olika församlingar har med tiden uppstått många traditioner och tolkningsvariationer. Detta han jag behandlat närmare i avsnitt 3.9 Dessa tolkningsvariationer behöver inte vara av ondo, om vi bara håller i minnet kristendomens kärnbudskap och i våra liv tillämpar de principer, som Nya testamentet uppmanar de kristna till. När man tänker på de många tolkningar beträffande många tema, t.ex. profetior gällande ändens tider, uppstår lätt frågan, vad beror detta på? Borde inte Bibeln vara entydig? Vad händer, om jag tolkar fel? Själv har jag kommit till den slutsatsen, att här döljer sig Guds stora visdom. Om allt skulle ha berättats så klart och med sådana detaljer, att alla skulle förstå allt helt entydigt, skulle människorna av olika orsaker börja i sin själviskhet verka på sådant sätt, som inte skulle vara förenligt med Guds slutliga plan och vilja. Vi skulle ohjälpligt hamna i ett läge, där kärlekens och nådens evangelium skulle hamna i bakgrunden. I kristen verksamhet bör åtskiljas två huvudfaktorer:
Människorna är till sin bakgrund, erfarenheter och natur så mångahanda, att man omöjligt kan uppgöra strikta yttre regler, hur t.ex. människan kommer till tro. Då skulle vi hamna in i sådana religiösa ritualer och förordningar, där evangeliet grundbudskap inte mera skulle kunna fungera. Jesus anklagade fariseerna just för detta. Frälsande tro är Guds gåva och inte följd av vissa ritualer. Men fast de kristna borde vara under den Helige Andes ledning, bör det i den kristna verksamheten finnas en viss ordning, så att inte på grund av människors olikheter och brister verksamheten blir helt kaotisk. På detta sätt uppstår vissa traditioner. Dessa kan i olika församlingar avvika från varandra i någon mån. Traditioner är inte illa, så länge vi inte börjar anse dem viktigare än evangeliets grundbudskap. Om vi börjar hålla fast vid traditioner bara för traditionens skull, är vi i fara att hamna på avvägar. Så är fallet i många kyrkor, där verksamheten har stelnat i sina former. Det har uppstått en religion i stället för äkta kristen tro. I kristen verksamhet bör vi följa tidens strömningar och förändringar och överväga lämpliga former, hur man kan nå människor och behandla de problem, som är aktuella i tiden. Här har vi kristna mycket att lära. Evangeliets grundbudskap kan vi inte ändra, eftersom det kommer från Gud. Men vi bör söka de former, att människorna förstår, vad det är fråga om. Vi bör svara på dagens utmaningar. Traditioner ger också de kristna en känsla av säkerhet. Man vill inte ha ändringar, därför att man alltid har gjort just så. (Känd fras på många områden.) Oftast är ungdomen mera radikal, vilket kan bygga klyftor mellan olika generationer. Man borde gemensamt med eftertanke kunna finna en tidtabell för nödvändiga ändringar, så att alla "hinner" med. M.a.o. den kristna verksamhetens traditioner får aldrig vara så "heliga", att de inte kan förändras. Men Guds frälsningsbudskap är heligt och oföränderligt. Underrubriker: Allmänt; Bibelns profetior gällande Israel och ändens tider Allmänt Många önskar tilläggsuppgifter angående grunderna för profetior. Här några korta tankar. I Bibeln har Gud lovat via profeter ge upplysningar beträffande kommande händelser. Människan kan inte bestämma, vem Gud kallar. Var och en har sin egen uppgift och ingen kan efterapa andra människor. Endast några få troende får till uppgift att profetera eller förmedla syner. Profetian är Guds nådegåva åt pånyttfödda människor. Men alla pånyttfödda troende har inte denna gåva. Anden fördelar nådegåvor efter sin vilja. Ingen kan själviskt tillägna sig dessa gåvor. Gåvorna bör utnyttjas till församlingens uppbyggnad, aldrig för själviska syften. En äkta profetia kommer alltid från Gud via den Helige Andes förmedlande. Vi har rätt att pröva profetior, huruvida de är från Gud. Vi bör minnas, att förutsägelser och olika budskap kan också komma från ondskans andemakter eller också från människan själv. Det är inte alltid lätt att åtskilja dessa. Vi bör akta oss, att vi inte blir utsatta för ockultism och dithörande makter. Bibeln varnar mycket kraftigt mot dessa. Tyvärr sprider sig dessa företeelser. Jesus kan lösa från dessa makter. Bibeln nämner lögnprofeter, vilka t.o.m. profeterar i Herren namn Mera om andliga nådegåvor. Bibelns profetior gällande Israel och ändens tider Denna tidens tankemodell men också i vid utsträckning liberalteologin försöker förringa Bibels profetior och hittar på alla möjliga förklaringar. Jag har stött på sådana krav, där man kräver att Bibelns profetior, för att vara äkta, borde innehålla detaljerade uppgifter med namn och annat, som om man skulle läsa händelser ur någon dagstidning. Petrus skriver beaktansvärda ord, om hur profetior kan förstås: "Framför allt skall ni veta att ingen profetia i Skriften har kommit till genom egen utläggning. Ty ingen profetia har burits fram genom någon människas vilja, utan ledda av den helige Ande har människor talat vad de fått från Gud." Eftersom Anden har inspirerat dessa profetior, behöver vi också den Helige Andes hjälp att förstå dem. Profetior är ofta liksom korta bilder i blixtbelysning av kommande händelser, vilka profeten oftast inte själv kan närmare precisera. I profetiorna kan refereras aktuella för profeten kända situationer vari kan ingå andlig undervisning för senare tider, men där kan finnas aspekter, vilka hänför sig till senare tider, t.ex. ändens tider. Dessa kan inte tolkas och förenas till en helhetsbild, om inte den Helige Ande får öppna vårt förstånd. Tyvärr inverkar människans egna fördomar, fantasi och nyfikenhet, att ibland uppstår felaktiga tolkningar med årtal och andra detaljer, om vilka Bibeln inte ger upplysningar om. Tolkningen kräver alltid ärlighet och öppet sinnelag. Beträffande Bibelns budskap om t.ex. ändens tider finns olika tolkningar. Borde inte Bibeln vara klarare i dessa frågor? Bibeln ger bara korta visioner om härtill hörande händelser, vilka vi måste försöka placera in i en kronologisk följd. Här döljer sig Guds stora vishet. Om allt skulle ha berättats oss så, att helhetsbilden skulle kronologiskt vara entydig, skulle människans ondska och själviskhet koncentrera sig på dessa framtidsvyer på ett sätt, som inte skulle vara i överensstämmelse med Guds vilja. Vi bör ju minnas, att människans frälsning inte beror på dessa tolkningar utan enbart på Jesu fullbordade försoningsverk. Med avseende på framtiden har vi helt kort Jesu uppmaning: Vaka och bed! (modifierad 09/06)Varifrån har man startat? / Hit har man kommit
Varifrån har man startat? Problemet inom universitetens historisk-kritiska forskning (liberalteologin) är, att Guds dimensionen blir utanför bibelforskningens område, därför att Guds väsen inte kan forskas med vetenskapliga metoder. Gud är utanför den verklighet, som vi konkret lever i med våra sinnen. Dit sträcker sig inte nutidens mät- och forskningsmetoder. Därför kan man inte i vetenskapens namn tala konkret om Gud. Men vid bibelforskningen kan man inte lämna gudsbegreppet obeaktat. Detta problem kan inte den kritiska vetenskapen klara. Därför utgår liberalteologerna från den människokoncentrerade utgångspunkten, vilken ur mänsklig synpunkt tycks vara acceptabel, att Bibeln beskriver endast människor uppfattningar av Gud under olika tider. Gudomlig inspiration behövs inte. För detta ändamål har Gud utvalt bristfälliga människor, vilka han inspirerat, men vilkas personliga egenskaper tydligt framkommer. Trots detta har enligt Bibelns budskap Gud vakat över sitt Ord, att det är tillförlitligt. Fast enligt många Bibelns budskap borde ha varit entydigare och bättre ge svar på människors frågor, måste vi konstatera, att där finns allt, som är behövligt för vår frälsning. Vi bör dock beakta, att det finns mångahanda liberalteologer från ena ytterligheten till den andra. De troendes utgångsläge är, att Bibeln är Guds egen uppenbarelse till mänskligheten och med beaktande av olika framställningsstilar är tillförlitligt och bör vara rättesnöre för den kristnes liv (Luther). Detta liberalteologers utgångsläge har sedan gett upphov till åtskilliga felaktiga slutledningar. Eftersom Bibeln är enbart skriven av människor, kan den inte innehålla profetior eller upplysningar om framtida händelser. På basen av detta har man sedan försökt bestämma, vid vilken tidpunkt olika bibelböcker har skrivits. Dessa exempel finns både inom Gamla och Nya testamentet. Emellertid leder detta till stora svårigheter att förstå Bibeln. Också beträffande författarna råder oenigheter (t.ex. Jesaja). Så småningom råder total förvirring. Uppstår påståendet, att Bibeln är full av motsägelser och mänskliga fel. Alltför kritisk inställning till Bibel medför enligt mitt förmenande, att man inte kan ta emot frälsningsbudskapet. I själva verket betyder det, att man ifrågasätter sig allt och med sin egen tankeförmåga försöker utreda, vad i Bibeln är tillförlitligt och acceptabelt. Om man inte kan acceptera det ena, varför skulle man då acceptera det andra? Detta betyder ju, att man ställer sig ovanför Gud och gör sig en egen "religion", som tyvärr inte kan frälsa någon. Hit har man kommitDetta är närmare behandlat "Är detta mera kristen tro?"
Vissa teologer försöker "modernisera" kristen tro. Åtminstone personen bakom denna sajt (och jämte mig många, många andra, miljontals) är av helt annan åsikt beträffande dessa forskares slutsatser. Jag har framfört mina motiveringar genom artiklar på sajtens sidor. Därför hänvisar jag till dessa. Jag förundrar mig över detta och jag frågar mig: Vad blir kvar av lutherska kyrkan, när dylika åsikter allt mera sprider ut sig. Nu är tid att vakna upp! Men också alla andra kyrkor, samfund och församlingar måste vakna att se, i vilken tid vi lever i. Dessa tankegångar tränger in överallt i hela kristenheten. Skrämmande exempel finns överallt. Enligt Bibeln förstärks själafiendens attacker, när han märker hur liten tid finns kvar. (modifierad 09/06) Underrubriker: Relativism ; Vart leder ifrågasättande? ; Tolerans ; Kritisk analys och tankeställning ; Auktoriteter ; Begrepps "djungeln" Livsåskådningar RelativismEtt känt talesätt är: Allt är relativt. Vad döljer sig bakom dessa ord och hur håller dessa ord en öppen kritik? Kan man finna sanning? "Det som är bra för mig, är sanning". Läs Stefan Gustavssons träffande analys av relativism-begreppet i länken: Sanning - allt är relativt där också finns delar av nedanstående funderingar. Vart leder ifrågasättande? Denna tidens och också liberalteologers motto tycks vara: "allt skall ifrågasättas", åtminstone, när det är fråga om Gud och Bibeln. Jag har ofta undrat, varför ifrågasätter de inte sina egna åsikter och attityder? Svårigheten vid många diskussioner är, att man försöker överföra saker beträffande Gud handlanden och avsikter över till den egna tankenivån, utan att fatta, att Guds tankar är betydligt högre än den mänskliga tankenivån. Detta gör, att man ställer den egna tankeförmågan som högsta auktoritet. Denna tankemodell utgår ofta ifrån, att Gud är enbart en produkt av mänskligt tänkande, eller man betvivlar eller förnekar Guds existens. Man kräver bevis av Gud, som skulle vara i överensstämmelse och bekräfta den egna tankemodellen. Detta är ju en omöjlighet. Den skapade människan är alltings centrum och inte Skaparen själv. Detta gör, att ingen troende kan komma med sådana vittnesbörd och bevis, som skulle duga åt dessa kritiker, då dessa kräver bevis på den inbillade "gud", som ryms i deras hjärna. Ingen troende tror ju på en dylik gud. Men detta får dem att tro, att de kristnas Gud inte finns, då denna är utanför deras tankeförmåga. Men vår Skapare och Gud kan ju inte göras on intet, genom att någon försöker förneka honom. Man försöker ofta komma fram med, att ingen har sanningen och att i toleransens namn alla åsikter är likvärdiga och bör respekteras. När det gäller rent mänskliga åsikter, är det kanske långt så åtminstone till en viss gräns. Attityderna och motiven avgör saken. Själv anser jag, att vår Skapares, Guds tankeplan och vishet är på ett sådant plan, dit vi människor inte kan nå. Han är den slutgiltiga domaren över alla dessa människors olika åsikter. Detta bör vi respektera. Därför vill troende respektera Guds frälsningsplan för människosläktet och enligt bästa förmåga beakta hans vilja, som den är oss given i Bibeln. På grund av vår mänskliga natur brister vi troende ofta i detta. Troende är också bara människor, vilket inte alltid beaktas i vardagslivet. Tolerans Ett modeord är tolerans. Eftersom de troende har genom evangeliet funnit någonting värdefullt, som de vill hålla fast vid och meddela åt andra, anses de ofta som intoleranta eller trångsynta. Jag har ofta undrat, varför dessa, vilka förespråkar tolerans och frihet, inte själva föredrar troende. Mycket inkonsekvent! Toleransbegreppet har ofta spårat ur. Fast det betyder, att vi skall lyssna till andra och åtminstone till en viss grad respektera dem, betyder det ju inte, att vi måste acceptera deras åsikter. Ännu mindre betyder det, att vi inte skulle t.o.m. kraftigt få framföra de åsikter, vilka är värdefulla för oss. Det syns, att man ställer krav på troende, som man själv inte behöver bry sig om. Ensidigt tänkande. Jag har ofta märkt, att när de troende berättar om, vad de har funnit genom tron på Jesus, uppfattas det, som att de samtidigt fördömer dem, som inte tror på samma sätt. Detta är ju inte fallet. Troligen är det deras samvete, som säger, att de troende har rätt och samvetet fördömer. I så fall är det ju de själva, som bör göra bättring. Dylikt resonemang har ibland gått ännu längre. Ofta beskyller man de troende att vara övermodiga och sätter sig ovanför andra människor. Ibland står jag undrande inför skribenternas logiska kullerbyttor. Varför borde just de troende tiga i trosfrågor, medan andra får framföra vilka obefogade, elaka beskyllningar som helst? Kritisk analys och tankeställning Ofta krävs av troende självständigt tänkande och kritisk inställning. Samma människor framför själva kritiklöst andras tankar, såvida de gäller svartmålning av trossaker. Någon har frågat, varför troende inte kan förhålla sig kritiska gentemot Gud? Ifall Gud skulle vara en produkt av mänskligt tänkande, då skulle man kunna ställa sig kritiskt. Nu är det bara så, att Gud är hela skapelsens också människans Skapare. Hans vishet, "planeringsförmåga" och handlingsförmåga ligger ovanför all mänsklig tankeförmåga. Här är den avgörande skillnaden. Fastän vetenskapen har utforskat mycket av naturens och också människans funktioner, är dock mysterierna beträffande livet och vår existens ännu helt olösta. Jag har ofta frågat, huru denna skapelse skulle ha kommit till utan Skapare? Detta är enligt erfarenheterna i vårt vardagsliv en helt omöjlig tanke. Jag har ofta mött uppmaningen: Ni kristna, använd ert förnuft och er tankeförmåga! Tron förblindar inte vårt förnuft, utan belyser det. Efter att människan kommit till tro, börjar hon se och förstå många saker i ett betydligt vidare perspektiv. Rätt kritik. Någon skrev en gång: "Din tolkning har värde endast om den tål kritik". Vems kritik? Ateistens, agnostikerns, den icke troendes, den troendes, mfl. kritik. Vem kan sätta sig till domare över människors åsikter? Åsikter finns i någon mån nästan lika många, som det finns människor. Faktum är, att Guds avsikter och i allmänhet trossaker inte kan i djupare mening förstås med mänskligt förnuft. Detta förnuft kan inte vara domare i saker, som berör andliga trossaker. Enda domaren i detta avseende är Guds vilja sådan, som den är förmedlad åt oss i Bibeln. Allt kan vi inte med vår bristfälliga tankeförmåga förstå. Auktoriteter En av tidens megatrender är, att det inte får finnas auktoriteter. Människan borde få i frihet leva ut sitt liv utan intrång ovanifrån. Detta kan gälla också mänsklig auktoritet, men i synnerhet, att det inte borde få finnas en allsmäktig Gud och inte heller Bibeln, som uppenbarar hans vilja. När de troende betonar dessa, betraktas också de som icke önskade auktoriteter. En sund kritik är förstås på sin plats. Men när denna leder till, att människan kritiskt godkänner bara sådant, som tillfredsställer den egna själviskheten, då är man på en farlig väg. Det betyder nämligen, att människan ställer sig själv som högsta auktoritet och domare. En dylik ställning är synnerligen ifrågasatt, emedan vi inte har kunskap om de djupa frågor som berör vårt liv och existens. Bakom dessa trender ligger tanken, att Gud enbart är en produkt av mänskligt tänkande. Som tidigare nämnts är ju faktum rakt tvärtom. Begrepps "djungeln" Någon tog en gång upp begrepp som: allsmäktig, god, allvetande, kärleksfull. Denna fråga är viktig, ty ofta tolkar den nuvarande tankemodellen själviskt dessa ord på ett sätt, som inte alltid är i överensstämmelse med Bibelns betydelse. Ofta behandlas dessa begrepp alltför lättvindigt, utan att man egentligen tänker desto mera, vilket leder till onödiga kiv. Därför vore det viktigt att förstå den verkliga innebörden i dessa ord. Detta gäller också troende. Här ytterst kortfattat några tankar: Godhet : Är bara det gott, som är gott för mig? Brist på godhet är ondska. Bakom ondskan finns i olika stadier stolthet, själviskhet, maktlystnad, olydnad mot Gud. Godhet i samhället människor emellan är inte nödvändigtvis godhet inför Gud. Fastän människans gärning kan vara god, kan motiven vara felaktiga. T.ex. kan någon göra gott för att på något sätt själv dra självisk nytta av det. LivsåskådningarI världen finns många livsåskådningar om de existentiella frågorna. Kortfattat mera om dem och de konsekvenser de medför i människors tänkande och i moralfrågor finns i "I livsåskådningarnas djungel".
Men det finns ju också andra "heliga böcker"? Här några saker: För det första är det bara några större religioner, som har en helig bok, vilken påstås vara "Guds Ord". I flera religioners, såsom i hinduismens och buddhismens kretsar finns böcker, vilka dess anhängare anser heliga och fulla med visdom, men de anses inte vara ofelbara. Sålunda kan man läsa dem, men bör själv bedöma, i vilken mån de innehåller "helig visdom". Ibland finns den, ibland inte också enligt dess anhängare. För det andra, när det gäller religioner, vilka har en "konkurrerande Bibel", är det klokast att starta från det, som man vet och sedan närma sig de områden, som man inte har närmare kunskap om. När jag vet, varför jag tror på Jesus, varför jag litar på Bibeln och vad denna tro har verkat i mitt liv, bör jag utgå från detta. När jag sedan gör jämförelse med dessa "konkurrenter" på denna basis, kommer jag till slutsatsen, att dessa andra böcker inte kan vara Guds Ord, emedan de är i konflikt med Bibeln i väsentliga frågor. De är som andra religioners böcker i det avseende, att de kan innehålla mycken mänsklig vishet. Trots allt har de inte den auktoritet, som Jesus tilldelade Bibeln, närmast Gamla testamentet. Buddhisternas heliga bok, Tripikata, påminner till sitt innehåll om Mose lag jämte andra moral regler, liksom t.ex. dessa fem huvudregler: skada inte någon levande varelse, stjäl inte, avhåll dig från sexuallustar, ljug inte, idka välgörenhet osv. Enligt experter finns det islamistiska böcker, i vilka man försöker bevisa Koranens inspiration och mormoniska böcker, där man försöker bevisa Mormon bokens inspiration, men dessa försök är ganska anspråkslösa. I dem finns inte helt enkelt den oemotsägliga natur, som finns i uppståndelsen och fullföljda profetior i Bibeln. Dessutom är dessa båda (och många andra motsvarande) böcker i konflikt med Bibeln i grundläggande frågor och därför utgör de orsaker, varför jag tror på Bibeln, också hinder att tro på dessa böcker. Så det finns inte goda orsaker, vilka skulle tala för dessa böcker, men starka orsaker, som talar emot dem. Koranen innehåller mycket av det, som finns i Gamla testamentet, men har skrivits senare och utgör en förvrängning av Bibelns innehåll.
Finns också andra verk, vilka innehåller påståendet, att de är "Guds Ord". Detta visar också, att människor har ett starkt behov att få höra Guds Ord. Vi bör dock försäkra oss om, att dessa böckers innehåll inte är i konflikt med Bibelns innehåll. I andra böcker kan finnas värdefulla litterära värden och filosofiska ideer, men de förmedlar inte det, som mänskligheten allra mest behöver: Jesu Kristi person. Hänvisas också till den engelska länken Christian Apologetics.Här refereras inte den kristna läran och trosfrågor utförligare. Jag hänvisar till litteratur på annat håll, ävensom skrifter på mina internetsidor. ) Jag tar upp närmast de frågor, vilka har dykt upp i diskussionernaFader / Son / Helig Ande Treenighets-begreppet är svårt för många. Det finns inte med detta ord direkt omnämnt i Bibeln, men många saker i Bibeln bekräftar verkligheten bakom begreppet. De första orden "Gud skapade" visar, att subjektet är i pluralis, men verbet i singularis. I missionsbefallningen finns treenighetens personer, Fader, Son och Helig Ande. Jag vill inte försöka teologiskt desto mera utreda detta begrepp. För mig har det aldrig varit något problem. Jag ser detta begrepp överallt i naturen. Alla grundämnen kan uppträda i tre aggregationstillstånd, i fast form, i vätskeform och i gasform. Betrakta t.ex. vatten, vattenånga och is. Dessa har helt olika fysikaliska egenskaper, men de har exakt samma kemiska sammansättning. Detta är klart för var och en. En annan jämförelse, där det dock kan finnas olika åsikter är människan. Jag tänker på människans "treenighet": kropp, själ och ande (som strävar till gemenskap med Skaparen). Se också artikeln i Kristen.nu. FADERNFörst vill jag påpeka, att begreppen "Fader" och "Son" för tankarna ibland för mycket till motsvarande jordiska begrepp, vilka kan vara förvrängda. Gud är Ande och Guds väsen är någonting mycket djupare än dessa jordiska förebilder. Våra ord och våra sinnen kan inte beskriva Guds väsen och egenskaper. Därför betonas ofta bara vissa detaljer av Gud, varvid helheten blir mer eller mindre ett mysterium för oss. Men Gud är därför inte mindre verklig. Jag hänvisar till avsnitt 1, där jag försökt kortfattat ge svar på några frågor om Guds väsen och handlande. Guds kärlek behandlas också i avsnitt 4.2. SONEN, JESUS KRISTUS Bibeln visar, att Sonen (Jesus) var med vid Skapelsen. Jesus talade om sin gudomlighet många gånger, dock i förtäckta ordalag, ty direkt tal gick inte an inom judendomen. Den tidens skriftlärda förstod det dock och därför ville röja honom ur vägen. Detta att Jesus var Gud, är ofta svårt för den mänskliga tanken. Här följer några tänkvärda tankar ur en predikan, som jag en gång hörde: Vi kan inte förstå, hur Gud och människan kan förenas i samma person. Till Guds gudomlighet hör, att han inte är människa. Till människan hör, att hon inte är Gud. Till Guds människoblivande i Jesus hör, att han inte var en halvgud, utan han var full Gud och full människa. Ett av de största undren i världen var, att världens Skapare, Gud, blev människa. Det finns många bilder av Jesus. I sig själv kan de vara riktiga. Han kan vara humanistens Jesus, en revolutionär Jesus, mystikerns Jesus, karismatikerns Jesus eller någon trosriktnings Jesus. Men vem var egentligen djupast Bibelns Jesus? Jesu under och stora gärningar räcker inte som Frälsarens kännetecken. Världen är full av dylika. Denna tid godkänner honom som människa. Jesus hjälpte fattiga, sjuka och åsidosatta. Han sade hårda ord till de självtillräckliga fariseerna, han var en god lärare. Denna mänsklighet för honom nära oss. Men vid sidan av detta bör sanningen tas fram: Han är Gud. Den största gärningen är försoning. Den socialt orienterade världen betonar människans framgång i livet. Men erbjuds i predikningar framgång i livet, befrielse från vardagens svårigheter eller evig frälsning? Endast budskapet om Jesu korsdöd kan frälsa oss. Annan betoning kan vilseföra oss. Ofta vill man i stället för detta gamla budskap föra fram någonting nytt och rafflande. Man vill ha kraft, mera kraft för att kämpa mot ondskan? Men trots allt – kraften finns i korsets budskap, i Jesu blod, i syndernas förlåtelse. Endast inför detta måste ondskan ge vika. DEN HELIGE ANDEN
Bibeln talar om den Helige Ande på många ställen både i GT men framför allt i NT. Ibland talas om Guds Ande, ibland om Jesu Ande osv. Utrymmet ger inte tillfälle till mera utförligt referat. Många begränsar Andens verksamhet till några få områden. Men Bibeln visar, att Anden verkar på de mest skiftande sätt och i mycket olika situationer.
Av Andens mångsidiga uppgifter vill jag speciellt betona tre centrala:
I Bibeln finns många uttryck och attribut, vilka beskriver delar av Andens verksamhet, t.ex.:
Den Helige Ande verkade i många personer under Gamla testamentets tid och gav dem vishet, kraft och kunnighet att fungera enligt Guds vilja.
Om den Helige Andes nådegåvor finns mera i länken "Den Helige Andens Nådegåvor" .
På finska finns länkarna Pyhästä Hengestä samt "Hengen puu"
4.2 GUDS KÄRLEK (ny 8/05) I vår tid talas mycket om kärlek. Tyvärr har detta begrepp genomgått sådan inflation, att man knappast vet, vad det är fråga om.När man börjar tala om Guds kärlek, är förvirringen ännu större. Många försöker fundera över detta begrepp utgående från själviska och människokoncentrerade synpunkter. Men utgående från detta, är det omöjligt att förstå Guds kärlek. Jag har i avdelningen "Gud" tagit fram några synpunkter på Guds kärlek. Nu är meningen att ta fram något av Guds uppoffrande kärlek genom Jesus. Ämnet är mycket djuplodande och det är inte möjligt att få fram synpunkter, vilka skulle tillfredsställa alla, därför att vi inte helt förstår Guds väsen. Bibeln talar dock mycket om detta. Jag hänvisar till en bibelundervisning, som jag nyligen hörde. Där behandlades "Uppoffrande kärlek" . Jag hoppas, att länken ger anledning till begrundan och eftertanke.
4.3 FRÄLSNING GENOM GODA GÄRNINGAR? Frälsande tro är en gåva (Ef.2:8). Om jag blir gratis erbjuden en gåva (någon apparat), är det naturligt, att jag tar emot den, tackar och jag kan ta den i bruk. Jag börjar inte plockar sönder apparaten, för att komma underfund med, huruvida jag kan "tro" att den är OK. (Efter det skulle den troligen inte funktionera.) Om apparaten funktionerar, behöver jag inte ens nödvändigtvis förstå, hur den kan funktionera. Så är det också med hjärtats tro. Den funktionerar sedan också. Frälsande tro är inte i grund och botten beroende av, hur bra jag förstår Bibeln eller om jag har exakt den "rätta läran". Människors åsikter kan avvika från varandra i många hänseenden. Det avgörande är en ärlig, uppriktig och ödmjuk inställning till Guds frälsningserbjudande. När Gud har beslutat, att fullborda frälsningsverket av nåd genom Jesu försoningsverk, är det totalt onödigt att grubbla, huruvida Gud kunde ha gjort det på något annat sätt. Dylikt funderande frälser åtminstone inte från syndens följd, skillnad från Gud. Jag godkänner Guds erbjudande. Människan frälses inte genom egna gärningar utan av nåd. Men frälsning inverkar på människans gärningar. Mera om detta i skriften "Huru finna frid med Gud?" Vi bör fråga efter Guds vilja med våra liv. Människan är skapad till gemenskap med Gud. Synden bröt denna kontakt. Men Gud bjuder genom evangeliet på nytt denna kontakt och frälsning från syndens följder. Denna frälsning är, som redan nämnts, en gåva. Vi bör beakta: Dessa människor finns hundratals miljoner. Men ingen kan bli frälst i egen kraft. Vi frälses av idel nåd. En liknelse: Vilken är då gärningarnas betydelse? Jakob skriver ju, att tron utan gärningar är död. Detta har ofta varit för många ett problem. Vad är sanningen? Men den troende människan har också gemenskap i det vågräta planet eller kontakter med andra människor. På detta plan bör den äkta kristna tron påverka våra gärningar och vårt beteende. Om vår tro inte bär någon som helst frukt i detta avseende, kan vi kanske med goda skäl betvivla trons äkthet. Andens frukt är omnämnd i Gal.5:22: Andens frukt däremot är kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet, trohet, mildhet och självbehärskning Det är ofta dessa gärningar människor granskar och med skäl ofta kritiserar I vårt vardagsliv är vi bristfälliga och vi gör många fel. Med vår ställning som lemmar i Kristi kropp är vi accepterade inför Gud. Grunden för vårt kristna liv är Kristi fullbordade verk på korset och inte det halvfärdiga verk, som den Helige Ande hela tiden gör i våra liv. Härvidlag blir vi aldrig färdiga. Bibeln och i synnerhet NT ger många råd och anvisningar om den kristna vandeln, vilket visar att ämnet är viktigt, men det löser inte frälsningsfrågan. Beträffande detta hänvisas till andra skrifter. 4.4 GUDS KALLELSE - URVAL - FRÄLSNING Detta är för många ett stort problem, vilket kan lätt tolkas på många sätt. Var och en är kallad på något sätt, genom en direkt inre kallelse eller en allmän kallelse via evangeliets förkunnelse eller t.o.m. naturen (Rom.1). Vem är sedan utvalda? Jag tror, att svårigheten för oss är, att vi inte fattar, att Gud inte är bunden till tidsaxeln liksom vi människor. Gud vet också framtiden och han vet också alla de val vi gjort och kommer att göra och deras verkningar. Han vet också med beaktande av vår situation, hur vi förhåller oss eller kommer att förhålla oss till den kallelse, som vi fått eller kommer att få. Han ser vårt hjärtas djup och våra attityder bättre, än vi själva gör och han handlar i kärlek, inte med våld. Han utväljer de, vilka åtminstone efter en viss process är villiga att ödmjuka sig "under Guds mäktiga hand". Hos dessa verkar han tro och frälsning. Då kan Guds vilja ske. Guds vilja kan inte ske hos dem, som själviskt förkastar Guds frälsningserbjudande. Men detta val är inte Guds utan människans val. Beträffande detta tema, predestinationen, finns på finska en god utläggning4.5 SYND - LAG – NÅD (modifierad 2/06) Synd och lag. Människors uppfattningar om begreppet "synd" kan vara de mest skiftande. Ofta uttrycker de en stor brist på kunskap, vad det är fråga om. Vad är det då fråga om? Varför blanda ihop saker, att ingen sist och slutligen vet någonting? Många säger: Jag har inte syndat, då jag alltid har levt exemplariskt och inte gjort någonting illa åt någon. Jag uppför mig mycket bättre än "de där kristna". Till på köpet kan de ha helt rätt!
Vi måste skilja åt två saker:
2. Bibelns syndbegrepp: När Bibeln talar om synd, avses i främsta hand den personliga relationen mellan Gud och människa. Bibeln ger förstås rikligt med anvisningar och råd beträffande våra dagliga förhållanden gentemot våra medmänniskor. Beträffande dessa måste vi ofta konstatera, att vi dagligen misslyckas att leva, som vi borde. Många försöker dock göra allehanda "syndaregister". Jag kan endast ta fram den största synden. Detta är att enligt mitt förmenande bryta mot det viktigaste budet: Jesu undervisning i Matt. 22: 36 "Mästare, vilket är det största budet i lagen?" 37 Han svarade: Du skall älska Herren din Gud av hela ditt hjärta och av hela din själ och av hela ditt förstånd. 38 Detta är det största och främsta budet. 39 Sedan kommer ett som liknar det: Du skall älska din nästa som dig själv. 40 På dessa två bud hänger hela lagen och profeterna." Vem har hållit detta bud? Ingen. Därför kan vi alla som Paulus säga: Jag är den största syndaren. Men här kommer Guds nåd in i bilden. Han är färdig att förlåta oss, när vi ödmjukt ber om förlåtelse genom Jesu försoningsverk och är färdiga att göra bättring. I denna förlåtelse och nåd borde vi leva varje dag. Om vi inte gör så i vår själviskhet, kan vi troligen inte vara den kanal till vår omgivning, genom vilken strömmar Guds nåd och kärlek till våra medmänniskor, vilka just skulle behöva uppleva Guds kärlek. Då kan vi inte heller leva det "liv i överflöd", som Jesus talade om.
Mera allmänt uttryckt är synd olydnad gentemot Gud. Vi bör beakta, att alla människor, liksom Bibeln påpekar, är syndare. Detta betyder inte, att alla mänskligt sätt skulle vara "brottslingar", långt därifrån. Men människans syndfullhet ligger inte i främsta hand i hennes gärningar utan i attityder såväl mot Gud som människor. Vi ser bara det yttre, Gud ser till hjärtat. Vi kan inte med våld ändra någon. Om vi försöker, kompliceras situationen. Gud kan genom den Helige Ande påverka vårt inre och våra attityder, ifall vi inte stänger honom ut. Syndens grundorsaker är enligt Bibeln: stolthet, själviskhet, maktlystnad, olydnad mot Gud. Dessa egenskaper inverkade vid syndafallet. De har varit förhärskande under alla tider. De verkar i denna tid. De verkar också i ditt och mitt liv. Nåden är ett viktigt begrepp i evangelium. För många är det ett främmande begrepp och kanske svårt att förstå. Vi har kanske ofta någonslags märklig uppfattning, att det är vi själva, som måste göra någonting, om vi vill ha det gjort. Vi kan t.o.m. ställa oss avvisande till hjälp utifrån. Är vår stolthet ett hinder? Vi vill vara bättre än vad vi är. Därför kan det ibland tyckas, att nåden tar bort ansvaret från mig själv. Men så är det förstås inte, snarare tvärtom. Låt oss betrakta några saker. Vi vet, att en livstids fånge kan bli benådad. Men fången blir ingalunda sittande i sin cell och gläds åt budskapet. Han promenerar genom fängelseporten ut till friheten. Jag skrev tidigare, att synden skiljer oss från Gud. Men Gud vill förbarma sig över oss genom Jesus. Förlitande på detta får vi tacksamma gå ut till frihet, till Guds gemenskap. Bibeln kristalliserar ut saken så här: "Ty av nåden är ni frälsta genom tron, inte av er själva, Guds gåva är det, inte på grund av gärningar, för att ingen skall berömma sig. (Ef.2:8). Om vi får en värdefull gåva, som vi inte genom vår verksamhet har förtjänat (t.ex. en lottovinst) tar vi tacksamt emot den och utnyttjar den enligt givna anvisningar. Om en hårt skuldsatt lottovinnare bara gläds åt saken, men lyfter inte beloppet, gagnar det honom inte alls. Han har fortfarande lika stora skulder. Guds nåd är ett begrepp, som vi inte fullt kan fatta med vårt förnuft. Men om kärlekens Gud erbjuder oss denna nåd, varför skulle vi då försöka hitta på någonting annat? Vi kan ju inte med våra gärningar ändå åstadkomma gemenskap med Gud, vilket många religioner strävar till. Men Gud själv erbjuder oss denna gemneskap. Där är verklig nåd.
4.6 BÖN? (modifierad 8/05) Bönens praktiska betydelse / Bönens djupare betydelse
4.6.1 BÖNENS PRAKTISKA BETYDELSE
Först: Var och en kan i sin nöd be om Guds hjälp: "Ropa till mig på nödens dag, så skall jag rädda dig, och du skall ära mig." (Ps.50:15) En fråga: Tackar och ärar vi Gud för bönesvar? Vi har sist och slutligen mycket att tacka Gud för. Men tyvärr ser vi ofta bara det, som är dystert och negativt omkring oss. Bibeln uppmanar oss att "be oavbrutet och tacka Gud under alla livets förhållanden." Detta är ingalunda lätt. Det är en attityd-fråga för oss. Var och en kan be följande bön: "Käre Jesus, jag vet att jag har syndat och är i behov av Din förlåtelse. Jag tror, att Du har dött för mina synder. Jag vill göra bättring och vända mig bort från mina synder. Jag ber Dig komma in i mitt hjärta och mitt liv. Jag vill lita på Dig som min Frälsare och följa Dig i gemenskap med Din församling. Hjälp mig och förbarma Dig över mig. Tack, att Du hör min bön." Om denna bön är äkta, kommer så småningom någonting nytt in i ditt liv. Du föds på nytt ifrån ovan till ett Guds barn. Du får gemenskap med Gud. Detta är Guds verk i ditt liv, som du bara får ta emot. Egna ansträngningar hjälper inte.
BÖN ÄR EN FÖRMÅN FÖR GUDS BARN
VARFÖR BE?
Bönens viktigaste uppgift är möjligheten att vara tillsammans med den, som man älskar: tala, lyssna eller bara vara i gemenskap med Gud. Fastän vi är bara människor, lär vi oss bättre känna Gud och hans vilja. Ur ett dylikt intimt förhållande kan någonting värdefullt så småningom framkomma. Om vi inte sköter vårt böneliv, blir vi lätt offer för den stress, osäkerhet och villrådighet, som betecknar vår tid. Vi gör lätt förhastade beslut och får lida därav. Numera talas allt oftare om depression, som sprider sig allt mera i samhället. Många troende lider också av detta gissel, vars orsaker inte alltid är så entydiga. Därför är det viktigt, att vårt trosliv vilar på en sund och stabil grund. Då får vi bedja om Guds ledning. Bönens viktigaste betydelse är inte, att vi får bönesvar, utan att vi lär känna Gud bättre. Först när Guds härlighet och nåd får fylla våra liv, öppnas också porten till ett rikare böneliv , där vi kan få uppleva verkliga segrar. Men detta är inte lätt för en självisk, stolt människonatur. I bönen är inte orden de viktigaste, utan ett uppriktigt sinnelag inför Gud. Tidigare har nämnts, att Gud inte är en del av denna skapelse. Men det betyder inte, att han inte kan ingripa i skeenden. Men då verkar han inte enligt människors villkor, utan i enlighet med sin visdom. Eftersom denna visdom inte kan utforskas med vetenskapliga metoder, kan inte heller bönens hemligheter utforskas. Men många har fått och får alltjämt uppleva märkliga bönesvar, t.ex. helbrägdagörelse. Men ingen kan ge svar på, varför en del får uppleva dem och andra inte. Människan har fått till uppgift, att sköta och härska över denna värld. Vi vet, att genom tiderna har gjorts stora fel, därför att Guds "bruksanvisningar" inte har efterföljts. Fast Gud har gett sina "anvisningar" om frälsningen, har många inte brytt sig om dem. På samma sätt är det med de anvisningar beträffande bönen, som Gud har gett oss. Jag tror inte, att Gud är i svårigheter, om vi inte ber. Men vi är i svårigheter. Vår omgivning är i svårigheter. När vi betraktar vår värld, kan vi konstatera, att den oundvikliga lagen gäller: "Vad en människa sår, det får hon också skörda." Under årens förlopp har hört, att många har bett så här: "Gud, jag vet inte ens, om du finns. Men om du är, här är jag. Kom in i mitt liv och gör, vad du vill. Förvandla mig." Eftersom bönen har varit ärlig, har dessa människor så småningom fått uppleva någonting, som sedan har förvandlat hela deras liv. 4.6.2 BÖNENS DJUPARE BETYDELSEI många religioner är bön viktig. Jag kommer inte att göra jämförelser. Jag tar fram ytterst kortfattat några viktiga saker beträffande bön enligt Bibelns undervisning: Enligt kristen tro är bön långt mera än ett mekaniskt upprepande av vissa böneord eller vissa ritualer med böneband el.dyl.
Den mest kända bönen är den, som Jesus lärde:
Vi får kalla Gud för vår Fader och ha samma förtroliga relation, som finns (borde finnas) mellan barn och deras far. Vidare meddelar Bibeln:
Alltså genom Jesus Kristus får vi i bön nalkas och lära känna Gud vår Fader. I sitt avskedstal manar Jesus sina lärjungar att be i Jesu namn och de skall få märkliga bönesvar. Dessa verser innehåller oerhört djupa sanningar om bönens hemligheter och den attityd man bör ha i bönen. Dessa sanningar negligeras ofta också inom kristenheten. Det vore nyttigt att begrunda de frågor, som finns i länken. Där finns kanske svar på frågan: Varför får vi inte alltid bönesvar? Jag går inte in på dessa desto mera här i detta sammanhang. Jag nämner bara ett stort hinder för bönesvar: vår själviskhet. Vi får inte svar på själviska böner. Bönen är ingen automat. Andra hinder finns också t.ex. otro.
Denna pånyttfödelse eller frälsning är ingenting, som vi kan prestera. Den är helt och hållet Guds verk genom Jesu Kristi försoningsverk, som vi av idel nåd får ta emot (acceptera).
Den pånyttfödda får sålunda vara Guds barn och genom Jesus och i Jesu namn ha tillträde till vår kärleksfulle Fader och förtroligt och öppet framföra lovprisning, tack för allt, som Gud har gett oss genom sina löften och framföra de böneämnen och saker, som trycker oss.
Eftersom Gud är kärlek och har gjort allt för vår frälsning genom Jesus Kristus har vi i den kristna tron dessa ofattbara förmåner, vilket andra religioner inte kan erbjuda. Nämnas bör, att den urvattnade kristendom, vilken finns på många håll, inte har fått öppna ögon för dessa bönens hemligheter. Mera om bön Underrubriker: Trons problem ; Frälsande tro ; Omvändelsens "steg" ; Omvändelsens principer ; Stark tro ; Tre plan i den kristna tron Trons problem Livet och dess uppkomst är fortfarande ett mysterium, fast vi vet mycket om livet och dess komplicerade funktioner. Huru mycket vet vi om livets Skapare? Jag har många gånger frågat, hur detta komplicerade liv kan existera, om inte bakom finns en för oss obegriplig vishet? Jag vet inte i detalj, hur mitt fysiska liv är möjligt. Med mitt förnuft kan jag inte "tro" att det funktionerar. Men jag grubblar inte på det. Jag bara lever mitt liv och gör många saker, utan att förstå, hur det är möjligt. Det andliga livet eller gemenskapen med Gud är någonting liknande. Jag kan inte i detalj beskriva det. Men om Gud ger detta liv, så funktionerar det också. Jag får i tacksamhet leva också detta liv i tron, som Gud har verkat. Frälsande tro Den frälsande tron kommer att vara ett mysterium. Mänsklig tankeförmåga kan inte fatta dess djup. Den är inte en produkt av intellektuellt arbete. Försanthållande är ännu inte frälsande tro. Den är Guds gåva, som ges åt de ödmjuka. Tro är VILA i Jesu Kristi försoningsverk. Någon sade en gång åt en sökande människa: "Du saknar en sak och med den saknar du allt. Du saknar kännedom om Kristus i ditt inre," Detta får man inte genom intellektuellt tänkande. Jesus själv verkar denna kännedom och tro. Någonting av detta fick jag erfara i samband med en hjärnblödning för många år sedan. Omvändelsens "steg" Någon ville en gång ha en klarare uppräkning av stegen för omvändelse (något slags "10-stegsprogram". Då har man inte riktigt fattat, vad omvändelse eller frälsning är. Om det skulle finnas ett dylikt program, skulle hela saken bli en mänsklig prestation, som skulle vara beroende t.ex. av människans natur och andra faktorer. Då skulle vi hamna in i en "frälsningsdjungel" av regler, vilket inte är Guds avsikt. Vi bör vi minnas, att ingående kunskap i Bibelns hela innehåll eller den rätta läran inte är nödvändig för omvändelsen, som ju är Guds verk, som vi får ta emot som gåva. En ärlig, ödmjuk attityd är dock viktig. Omvändelsens principer Fastän människor kan uppleva frälsning på mycket olika sätt beroende på natur, erfarenheter, traditioner, mm. finns det ändå vissa allmänna steg:
Så här kan du t.ex. be: Stark tro När det gäller kristen tro, förekommer ibland den nyansen, att tron bör vara stark för att verka. Detta leder lätt till, att man "försöker tro". Detta leder ingenvart och kan i värsta fall förorsaka kriser och trauma. Kristen tro baserar sig inte på människans känsloliv, vilket kan kraftigt variera i olika situationer. Den kristna tron baserar sig på Guds Ord och löften. De håller och utgör den jordmån för tron, som håller och i vilken trons rötter kan tränga sig djupare i livets stormar. Paulus skrev: Herren svarade mig: "Min nåd är nog för dig, ty kraften fullkomnas i svaghet. Därför vill jag hellre berömma mig av min svaghet, för att Kristi kraft skall vila över mig." Tre plan i den kristna tron Kristen tro kan man betrakta sedd från tre olika plan, av vilka plan 2 representerar en levande kristen tro.
Den kristna tron är en för personen lämplig kombination av dessa trosplan. I andra religioner saknas trosplan 2. 4.8 NÅDEGÅVOR, PROFETIOR – NÄR KOMMER DE FRÅN GUD – NÄR INTE? Detta tema frågas ofta, emedan det är så främmande för många. Jag berörde det i någon mån i avsnitt 3.10. Lämpligt sammandrag av nådegåvor Mycket ofta frågas, varför en kärleksfull Gud "kastar" människor till helvetet? Svaret är, att han inte kastar. Helvetet är inte gjort för människor utan för djävulen och hans änglar. Guds vilja är, att människan blir frälst. Därför lönar det sig inte att tjäna djävulen och lyda hans frestelser och sedan hamna i hans sällskap för evigt. Gud kallar människor till sin gemenskap och slutligen till himmeln. Bibeln berättar, att Gud redan före världens skapelse har gjort sin frälsningsplan. Påståendet, att han skapade helvetet för djävulen, grundar sig på Jesu ord. Jesus talade ofta om helvetet och förtappelsen. Jag litar på Jesu ord, fast jag kan inte konkret beskriva dessa tillstånd. På basen av Bibelns bildspråk har jag förstått, att ingen kan beskriva det med våra begrepp. Detta gäller också himmeln. Med våra nuvarande sinnen kan vi inte förstå den verkliga naturen hos dessa tillstånd. Därför använder Bibeln bildspråk.Jag litar på, att Skaparen har haft en klar bild och klar avsikt vid skapandet av denna värld och människor. Därför grubblar jag inte så mycket på saker, som ligger utanför min fattningsförmåga. Däremot anser jag det viktigt, att få veta hans plan med människans liv. Därom talar Bibeln och i synnerhet Nya testamentet mycket. Jag vet inte, huruvida troende talar för mycket om helvete, som man påstår. Mera talas om möjligheten att undvika det. När jag funderat på dessa saker, har följande saker kommit i mitt sinne: Viktigast i vår gudsgemenskap är hjärtats tro, som tidigare nämnts. Det är ofta dessa gärningar människor granskar och med skäl ofta kritiserar I vårt vardagsliv är vi bristfälliga och vi gör många fel. Med vår ställning som lemmar i Kristi kropp (Ef.4) är vi accepterade inför Gud. Grunden för vårt kristna liv är Kristi fullbordade verk på korset och inte det halvfärdiga verk, som den Helige Ande hela tiden gör i vårt liv. Härvidlag blir vi aldrig färdiga. Bibeln och i synnerhet NT ger många råd och anvisningar om den kristna vandeln, vilket visar att ämnet är viktigt, men det löser inte frälsningsfrågan. Här ges helt kort utan kommentarer några bibelverser (många andra finns): Skulle dessa goda råd följas i vår omgivning, skulle mycket vara helt annorlunda. 4.11 FÖRLÅTELSENS BETYDELSEOfta, när jag läst människors (också troende människors) dispyter om olika tema, har jag frågat mig, har dessa Jesu ord fått verka i deras tankevärld: "Ty om ni förlåter människorna deras överträdelser, skall er himmelske Fader också förlåta er. 15 Men om ni inte förlåter människorna, skall inte heller er Fader förlåta era överträdelser.(Matt.6)
Varför borde jag förlåta? Jag har ju rätt. Den andra har fel. Eller mera allmänt: Inte har jag gjort något illa. Det var den andra, som gjorde det och sårade mig djupt. Det är ju han, som bör be om förlåtelse. Inte jag. Är jag bitter? Nej, det är ju de andra, som uppträder orättvist och sårande gentemot mig. Men - är det orsak till bitterhet? Kan man någonsin försvara bitterhet?
Bitterhet människor emellan är en av de värsta "cancersvulstarna" i dagens samhälle. Man är bitter på andra människor, på överheten och de makthavande, på situationen, på Gud och ibland t.o.m. på sig själv. En bitter människa sår bitterhet i sin omgivning. Detta vore lösningen också i större i större sammanhang i konflikter länder och olika grupperingar emellan. "Med våld" sluten fred eller vapenvila är sist och slutligen ingen verklig lösning. Den ger bara tilläggstid.
Ofta har dylik "bitterhetsspiral" människor emellan fortsatt så länge och etsat sig så djupt, att den enda lösningen är, människan får uppleva frid med Gud i sitt liv. Men fast detta erbjuds alla, är det många, som inte accepterar det.
Vårt andliga liv är inte en självklarhet. Visserligen är vår frälsning ett Guds verk, som vi inte kan förbättra genom egna ansträngningar. Men i vårt vardagliga liv bland andra människor, hamnar vi att kämpa mot de frestelser, som vi möter från andra människor, från det egna själviska jaget eller direkt från själafienden. Den sistnämnda försöker angripa just på de punkter, där vi är som svagast. Därför är det viktigt, att vi är iklädda den rätta "vapenrustningen", som Paulus skriver om i Ef.6:
"Ty vi strider inte mot kött och blod utan mot furstar och väldigheter och världshärskare här i mörkret, mot ondskans andemakter i himlarna. 13 Tag därför på er hela Guds vapenrustning, så att ni kan stå emot på den onda dagen och behålla fältet, sedan ni fullgjort allt.".
Sedan räknar han upp de viktigaste punkterna i denna vapenrustning. Det är befriande att veta, att jag inte behöver vara domare, som avgör, vem är troende och vem är inte. Det är Ordet, som gör detta, bl.a. Rom.8:14 "Ty alla som drivs av Guds Ande är Guds söner. 15 Ni har inte fått slaveriets ande, så att ni på nytt skulle leva i fruktan. Nej, ni har fått barnaskapets Ande, i vilken vi ropar: "Abba! Fader!" 16 Anden själv vittnar med vår ande att vi är Guds barn." Som Guds barn kan vi verkligen vara ganska själviska, oförståndiga och rent av elaka. Men Bibeln uppmanar oss på många ställen att lägga bort en massa gamla saker och iklä oss någonting nytt: Kol. 3:8 "Men nu skall också ni lägga bort allt detta: vrede, häftighet, ondska. Låt inte smädelser och fräckheter komma över era läppar. 9 Ljug inte på varandra. Ni har ju klätt av er den gamla människan med hennes gärningar 10 och klätt er i den nya människan, som förnyas till rätt kunskap och blir en avbild av sin Skapare. ... 12 Klä er därför som Guds utvalda, heliga och älskade, i innerlig barmhärtighet, godhet, ödmjukhet, mildhet och tålamod. 13 Ha fördrag med varandra och förlåt varandra, om någon har något att förebrå en annan. Såsom Herren har förlåtit er skall ni förlåta varandra. 14 Över allt detta skall ni klä er i kärleken, som binder samman till en fullkomlig enhet. 15 Låt Kristi frid regera i era hjärtan, den frid som ni blev kallade till i en enda kropp, och var tacksamma. 16 Låt Kristi ord rikligt bo hos er med all sin vishet. Undervisa och förmana varandra med psalmer, hymner och andliga sånger och sjung med tacksamhet Guds lov i era hjärtan. 17 Och allt vad ni gör i ord eller handling, gör det i Herren Jesu namn och tacka Gud, Fadern, genom honom." När Anden vittnar, att vi är Guds barn, bör vi minnas om och om igen: Ef.4:29 "Låt inget oanständigt tal komma över era läppar, tala bara det som är gott och blir till välsignelse där sådan behövs, så att det blir till glädje för dem som hör på. 30 Bedröva inte Guds helige Ande, som ni har fått som ett sigill för förlossningens dag. 31 Lägg bort all bitterhet, häftighet och vrede, allt skrikande och smädande och all annan ondska. 32 Var i stället goda och barmhärtiga mot varandra och förlåt varandra, liksom Gud i Kristus har förlåtit er. 5:1 Bli Guds efterföljare, ni som är hans älskade barn. 2 Och lev i kärlek, så som Kristus har älskat oss och utlämnat sig själv för oss som offergåva, ett välluktande offer åt Gud. 3 Men otukt och allt slags orenhet eller girighet skall inte ens nämnas bland er, det anstår inte de heliga. 4 Inte heller passar sig fräckt och oförnuftigt prat eller tvetydigt skämt. Tacka i stället Gud." Hurudan är då denna Kristi kärlek? Igen de mycket kända orden i: 1 Kor.134 "Kärleken är tålig och mild, kärleken avundas inte, den skryter inte,den är inte uppblåst, 5 den uppför sig inte illa, den söker inte sitt,den brusar inte upp, den tillräknar inte det onda. 6 Den gläder sig inte över orättfärdigheten men har sin glädje i sanningen. 7 Den fördrar allting, den tror allting, den hoppas allting, den uthärdar allting." Har vi månne någonting, att lära oss av dessa nämnda bibelord?
Det kristna livets frukt finns uppräknad i Gal.6:22 ""Andens frukt däremot är kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet, 23 trohet, mildhet och självbehärskning. Sådant är lagen inte emot." ."
Allt detta är bekant för kanske de flesta. Ändå föreligger dessa konflikter och oenigheter också troende människor emellan. Jag tänker inte reda ut alla de orsaker, som eventuellt ligger bakom allt detta. Jag vill här bara ta fram några begrepp, vilka var och en sedan får närmare fundera på från sitt eget utgångsläge. Läs också skriften "SOM KRISTEN I VARDAGSLIVET" , där det ges mycket konkreta antydningar om de olika situationer i vardagslivet, där vi alla på något sätt ställs inför. Läs också följande avsnitt 5!
5.1 KRISTEN MITT I VARDAGSLIVET Underrubriker: Vi lever i en i synd fallen värld ; Som människor är vi olika ; Trycken från omgivningen och dess inverkan ; "Framgångsteologi" - Helbrägdagörelse Genom Bibeln har vi fått många löften om bönens kraft och Guds ledning och hjälp i mångahanda situationer. Men ändå hamnar många kristna, också verkligt troende, att i vardagslivets ibland svåra situationer fråga sig, huruvida dessa löften gäller också dem personligen. I det följande tas upp några tankar, som kanske kan hjälpa oss att se saker och ting i ett vidare perspektiv. Vi lever i en i synd fallen värld Först måste vi konstatera, att alla människor, också alla troende, lever i en i synd fallen värld. Syndafallet var djävulens uppror mot Gud, där hans motiv var stolthet, själviskhet, maktbegär och olydnad mot Gud. Dessa samma egenskaper är förhärskande också ännu i vår tid och också mer eller mindre i varje människas också troendes liv. Därför meddelar Bibeln: " Alla har syndat och saknar härligheten från Gud, och de står som rättfärdiga utan att ha förtjänat det, av hans nåd, därför att Kristus Jesus har friköpt dem." Detta betyder inte, att vi skulle vara fullständiga i vårt vardagsliv, men vi är av nåd behagliga inför Gud. På grund av synden är världen och också vår närmaste omgivning full av ondska och denna berör oss alla på sätt eller annat. I dessa svåra situationer gör vi kanske fel val. Vi gör ofta i vår själviskhet kompromisser, vilka vi får lida för. Vi bör observera, att största delen av dagens lidanden är direkt förorsakad av människosläktet själva, antingen genom val av felaktiga åtgärder eller så har man inte gjort bemödanden att lindra lidandet tillräckligt effektivt. Man påstår, att största delen av alla sjukdomar beror på psykiska faktorer. Fast man ofta talar om dessa problem, tycks ingen kunna hindra denna utveckling, där alla allt mera utsättes för allehanda stressfaktorer och allt det, som detta för med sig. Man kanske borde tränga djupare in i de verkliga problemen. Men problemen tycks bara accelerera. I Bibeln finns otaliga exempel, där också "trons hjältar" har fått röna svårigheter och gjort felaktiga beslut, för vilka de sedan fått lida. Som människor är vi olika Vi människor är olika. Vi har olika natur, olika uppväxtförhållanden, traditioner och erfarenheter. Inför Gud borde vi vara öppna och ärliga, sådana som vi är. I vårt gudsförhållande kan vi inte följa strikt upplagda regler, utan vi måste nalkas Gud just från vår egen situation. I de kristna församlingarna och i den kristna förkunnelsen beaktas inte detta alltid i den kärleksfulla anda, som vore nödvändig. Detta kan ofta medföra stora problem i gemenskapen människor emellan. Tyngdpunkten flyttas ofta bort från Guds möjligheter och vi börjar stirra på de mänskliga faktorerna och människor beteenden. Om det skulle råda en verkligt kärleksfull atmosfär i den kristna församlingen, skulle det vara lättare att vänta Guds ingripanden och vi skulle också få hjälp både från Gud och människor i våra svårigheter. Tyvärr har många blivit kvar under lagen och har inte fått uppleva den befriande nåd, son erbjuds oss. Paulus skriver, att vi har en kamp inte mot människor utan mot ondskans andemakter. På grund av detta men också på grund av de från omgivningen kommande frestelserna, påtryckningarna och allehanda situationer (sjukdom, arbetsproblem, människorelationer, ekonomiska bekymmer etc.) är vårt inre ofta i ett sådant kaos, dit den Helige Andens helande verkningar inte når. Trycken från omgivningen och dess inverkan Trots den frihet, som officiellt råder, binder denna tidsanda dock människor med olika oskrivna beteendemönster, vilka hindrar många helande verkningar. Låt oss göra några tanke-experiment: Tyvärr är situationen i våra västerländska, kristna (?) samhällen, att om någon genom Guds ingripande verkligen blir helad från någon svår sjukdom och massmedierna börjar berätta om detta med förklaringar från och till, uppstår i vårt sensationslystna samhälle en sådan ruljans, att knappast någon kan utan mentala skador klara en sådan situation. Man ger inte Gud äran för detta, utan skriver mycket sådant, att den kristna verksamheten blir lidande. Folk blir botade också i denna tid, men jag har ofta tänkt, att det kanske ändå är bättre att det sker mera undanskymt och saken är ett vittnesbörd bara i den närmaste omgivningen. Många frågar efter dessa under, men när man ger exempel, tror dessa trots allt inte, utan de kommer med vilka (ibland fullt löjliga) motargument som helst. Men så var det också under Jesu tid. "Detta släkte är ett ont släkte. Det begär ett tecken, men det skall inte få något annat än Jonas tecken." (Jesu död och uppståndelse.) "Lyssnar de inte till Mose och profeterna, kommer de inte heller att bli övertygade ens om någon uppstår från de döda." Människans själviskhet, stolthet och otro är fortfarande de största hindren för Guds ingripanden. Om det skulle ske mera under, där sjuka får sin hälsa, kunde detta förorsaka bitterhet hos många, som inte blir helade. Man skulle lätt kräva klara besked om Guds handlande, av vilken ingen ser den helhet, som endast Gud övervakar. I alla dessa fall skulle frälsningens verkliga grund, Jesu försoningsverk, bli en andra handens sak. "Framgångsteologi" I detta sammanhang är det kanske skäl, att ta detta begrepp till behandling. Jag börjar inte närmare redogöra vad allt det innehåller, det ligger utanför mitt vetande. Jag vill bara ta fram den ytterlighetsriktning, att om någon troende är sjuk, är detta från Satan och den troende har inte "tro" tillräckligt. Vi får vara tacksamma till Gud och ge honom ära, om "Jesus verkar tro", att någon får vara fri från sjukdom och andra svårigheter och får uppleva välsignelser. Men denne bör vaka över sitt liv, att han inte grips av andligt högmod och hans undervisning blir ensidig. Bibeln talar visserligen om framgång, men däri ingår en betydligt vidare innebörd, än vad nutidens ofta självkoncentrerade människa tänker. Då blir situationen katastrofal om man börjar offentligt eller genom sitt beteende undervisa, att detta är en norm, varmed man kan mäta sin andlighet. Då ersätts lätt den av Gud verkande tron i en slags "tvångstro", vilket kan förorsaka många osunda situationer. En ytterlighetsform är, att människan inte skulle få vara sjuk eller fattig, när hon dör. Hon vore då en avfälling. Detta är totalt i konflikt med Bibelns budskap.. Detta förorsakar trauma, vilka inte är i överensstämmelse med äkta kärleksfull kristendom. Något om helbrägdagörelseHänvisande till föregående avsnitt vill jag framföra några tankar om helbrägdagörelse, som är föremål för livlig debatt. Inom ramen för denna framställning är det inte möjligt att gå djupare in i ämnet. Jag vill enbart framföra några tankar av Valtter Luoto, vilka jag nyligen läste i en tidning. Han skriver bl.a: "För mig är det klart, att synd är den enda sak, som behöver försoning. Försoningen förutsatte Jesu korsdöd. "Och våra synder bar han i sin kropp upp på korsets trä, för att vi skulle dö bort från synderna och leva för rättfärdigheten."(1 Petr.2:24) Synden kan man försona. Sjukdom är inte i och för sig synd och behöver ingen försoning. Naturligtvis är sjukdom en följd av syndafallet, liksom också t.ex. död, smärtor, födelsevåndor, arbetsmödor, gråt, sorg, lidanden. När Jesus försonade våra synder, löstes samtidigt hela problempaketet av syndens följder, så att människan på basen av Jesu seger på korset har hopp om om en verklighet, som förverkligas en gång, när allt blir återställt (Apg.3:21). Om man nu undervisar, att människan inte behöver vara sjuk på grund av att Jesus bar våra synder upp på korset, borde man ju också undervisa, att vi inte behöver känna smärta, sorg och lidande och inte heller dö, därför att Jesus bar alla dessa syndens följder på korset. Varför plockar man ut från detta paket endast sjukdom? Bibeln lär oss dock, att vi i detta livet är underkastande förgängelsens lagar och vi uppnår inte fullkomlig hälsa lika lite som evig ungdom. "Också vi (jämte hela skapelsen) suckar inom oss och väntar på barnaskapet, vår kropps förlossning. Ty i hoppet är vi frälsta, men ett hopp som man ser uppfyllt är inte längre något hopp."(Rom.8:23)"
Allra viktigast är, att på evangeliets grund och Guds löften finna en sådan tillsiktsfull tro, i vilken människan kan VILA också i svåra situationer. Då gäller löftet: " Vi vet att för dem som älskar Gud samverkar allt till det bästa, för dem som är kallade efter hans beslut." Då kunde också ske mera Guds under. 5.2 SOM KRISTEN I DAGENS SAMHÄLLE (ny 10/05)Underrubriker: Människovärde / Demokrati / Överheten / Familjen / Sexualitet / Homoseksualitet / Pengar / Berusningsmedel / Etiska Frågor / Våld / Mentala problem
Jag har under denna rubrik samlat några synpunkter, vilka kan vara viktiga för kristna och för sökande människor. Frågorna är oerhört mångsidiga, så att uttömmande svar kommer det i inga fall att bli. De kommer närmast att bli korta konstateranden och uttalanden, vilka jag hoppas ger anledning för någon att närmare fundera på saken utgående från vars och ens situation. Jag försöker enligt min stil att skriva så kortfattat som möjligt. Du kan ta del av dessa ämnen från denna länk Läs, tänk efter och finn din plats bland åsikternas villervalla i samhället! 5.3 VARFÖR SYNAS DE TROENDES FELSTEG, FÖRSTORAS GENERALISERAS? Underrubriker: Varför har de kristna gjort så mycket illa? / Varför ensidig granskning? ; Skadeglädje ; Missförstånd ; Antipati ; Anklagelser för lögn Varför har de kristna gjort så mycket illa?
Det har påståtts, att världen skulle vara bättre utan religioner, varvid man oftast enbart tänker på kristendom. En dylik "dröm" är dock en fullständig utopi och helt orealistisk. Religionernas "farligheter" (inberäknat kristendom) uppstår, när den världsliga makten (i vidare eller mera inskränkt form, t.o.m. på personplanet) tar religiösa aspekter med för att fullfölja sina egna själviska avsikter. Då uppstår de tråkiga följder, vilka så ofta hänvisas till. Det är sant, att i kristendomens namn har man på detta sätt gjort mycket illa. Men har man då handlat enligt den kristna lärans principer? Inte alls utan tvärtom. Närmare betraktat är sist och slutligen allt det onda i världen en följd av människans fria vilja – inte Guds vilja. Det som Gud gör, är alltid gott. (Jag hänvisar till avsnittet "Gud".) Gud kan inte beskyllas för det, som människor gör tvärt emot Guds vilja. Kärlekens Gud är också frihetens Gud, ty kärlek kan inte finnas utan frihet. Om vi som skapade varelser har frihet att välja kärlek, har vi också samtidigt möjlighet att välja det motsatta – ondskan. Om Gud skulle vara ansvarig också för vår ondska, antar vi samtidigt, att vi skulle vara robotar, vilka bara utför på förhand planerat program. Men då skulle vi inte vara varelser, vilka har möjlighet att älska. Vi måste därför anta, att ondskan kommer från annat håll än Gud. Detta medför, att om någon kristen kyrka eller samfund har gjort eller gör illa, har den inte handlat enligt kristendomens innersta väsen. Därför borde man inte sammanblanda den kristna personliga tron och religion i allmänhet som kyrkliga instanser. Detta har dagens människor svårt att förstå. Varför ensidig granskning? Många anklagar troende för en massa saker, utan att märka, att icke-troende omkring oss gör samma saker och oftast i långt högre grad. De troende borde förstås vara goda föredömen, men de är ju vanliga människor under samma frestelser och omgivningens påtryckningar som alla andra. Dessutom är många "religiösa" människor inte personligen pånyttfödda. Skadeglädje Som svar på min fråga en gång, varför just de troendes fel tas så ofta till tals, förstoras och generaliseras, fick jag till svar (från en icke-troende) att det är skadeglädje. Man känner med sig, att man inte kan leva som man borde, varvid det är lätt att gömma sig bakom de troendes rygg och försvara sig med, att också de troende gör fel.. Säkert kan det i många fall vara så. Men nog borde förstås också troende beakta, att omgivningen följer med deras sätt att leva. Är deras liv enligt Bibelns principer? Missförstånd Bakom dessa anklagelser ligger ofta en stor missuppfattning, att frälsning, pånyttfödelse eller vad man vill kalla det, är beroende av människans egna gärningar. Därför inbillar de sig, att den troende borde vara fullständig i sitt liv. Fast det i princip vore ett önskvärt ideal, är det en omöjlighet i denna av synd präglade värld. Men vi ser inte saker ur Guds synvinkel. Endast i KRISTUS och hans försoningsverk är vi "fullständiga" inför Gud. Jag har ofta framfört: vi frälses inte genom goda gärningar. Men frälsningen borde medföra goda gärningar. Antipati En person framförde, att detta smutskastande beror på antipati mot kristendom. Vad detta beror på, kunde han inte förklara. Här några saker, som jag kom att tänka på. Säkert kan det finnas många flera varianter. Anklagelser för lögn Varför ljuger ni, goda troende? Detta var en persons fråga, men torde vara rätt så allmän. Var finns tolerans och människors högaktning? Var finns vördnad för Gud? Underrubriker: Finns det skillnader och vilka är de? ; Vi har alla ansvar ; Negativ inställning Finns det skillnader och vilka är de? Det är klart, att många icke-troende lever sitt vardagsliv minst lika bra (om inte bättre) som många troende och högaktar andra människors också troendes principer. Detta får vi vara glada åt i denna tid, när så många försöker rasera moraliska värderingar utan att i stället ge i längden hållbara nya värderingar. Alla vet vi, vart det leder om människor själviskt får göra vad som helst utan att bry sig om följderna, Det finns tillräckligt med varnande exempel i vårt samhälle. Också Bibeln framför varnande exempel. Av dessa borde vi lära oss någonting. Fastän de troende borde vara goda exempel, är också de bara människor under samma frestelser och utsatta för samhällets missförhållanden, som alla andra. Men också de troende är individer och inte varandras kopior (åtminstone borde inte vara). Alla har sitt eget ansvar. Många religiösa människor är inte pånyttfödda, utan för dem är kanske kristen verksamhet enbart någon slags "hobby". Jag har tidigare skrivit: Vi bör komma ihåg, att vi har kontakter i två riktningar. Den verkliga frälsningen eller gemenskapen med Gud är den vertikala kontakten, vilken Gud verkar enligt vad jag tidigare har skrivit. Vi bör minnas, att våra svagheter och brister i vardagslivet inte gör omintet Guds nåd i våra liv. Frälsningens gåva kan ingen ta ifrån oss. Vi bör dock bekänna våra tillkortakommanden, varvid Jesu blod renar oss (1 Joh.1:7-9) Denna vertikala kontakt är en sak mellan människan och Gud, som ingen annan kan ställa sig till domare över. Endast Gud ser vårt hjärtats djup. De icke-troende saknar denna vertikala förbindelse. Men alla människor har gemenskap i det vågräta planet eller kontakter med andra människor. På detta plan kan också icke-troende leva ett till det yttre exemplariskt liv. Men på detta plan borde den äkta kristna tron påverka våra gärningar och vårt beteende. Om vår tro inte bär någon som helst frukt i detta avseende, kan vi kanske med goda skäl betvivla trons äkthet. Andens frukt är omnämnd i Gal.5:22. Bibeln ger många råd och förmaningar i detta avseende. Alla är vi dock bristfälliga i många avseenden. Det är ofta dessa gärningar människor granskar och med skäl ofta kritiserar. I detta avseende har alla skäl att pröva sina motiv och sin verksamhet. För många är kristendom bara att höra till en kristen kyrka eller församling. För andra, som har funnit Kristus som sin Frälsare, är den kristna tron långt mera än enbart en religion. För någon kan t.o.m. kristendomen vara ett medel, att fullfölja vissa själviska strävanden. Men då har kanske dessa missat kristendomens centrala budskap. Allt detta är skäl att beakta, när de kristna kritiseras. Vi har alla ansvar Ett citat: "Vi får inte påverka andras liv och vi får inte försöka ändra våra närmaste". Är det så? I varje fall påverkar vi våra medmänniskor, även om vi inte med våld (vilket inte lyckas) försöker medvetet ändra andra. T.ex. en bitter människa åstadkommer en negativ atmosfär, som påverkar omgivningen negativt. Förvånansvärt lätt förmedlas den till andra och snart sprider den sig som en "snölavin". Vi skapar alla ibland omedvetet någon slags atmosfär omkring oss. Är den positiv eller negativ? "Människan är till sin natur varken god eller dålig". Dock måste vi konstatera, att omkring oss sker många fasansfulla händelser. Vi har kanske inte direkt eller indirekt varken kunnat påverka eller hindra dessa. Men vi kan dock inom vår lilla påverkningssektor ofta genom rätt beteende påverka den negativa atmosfär, som ligger bakom tragiska händelser. Jag ville påstå, att det är människans ansvar och plikt, att påverka sin omgivning på ett positivt sätt med de resurser vi har. Annars handlar vi oansvarigt. Negativ inställning Negativism torde vara en av denna tidens trender. T.ex. i massmedia är det ofta främst negativa saker, sensationer och skandalhistorier, som förs fram. Varför? De "säljer" bra. Men är det hela sanningen? Jag går inte desto mera in på detta ämne. Men jag kastar frågan: Är detta ett tecken på att människors liv är fyllt av en tomhet, som de vill kompensera med, att andra också har allehanda svårigheter? Visserligen en dålig tröst, men … . Människors rotlöshet vore ett viktigt ämne att behandla. Jag personligen vill visa på det positiva, den kristna tron ger. Detta vore någonting att ta vara på i denna tid, fylld med negativa känslor och allehanda tilltrasslade människorelationer med åtföljande tragik. 5.5 VARFÖR TRUGAR DE TROENDE SIN TRO PÅ ANDRA? Många är förargade över att de troende "trugar" sin tro på andra. Visserligen kan det finnas fall, där någon på ett ovist sätt gör detta. Men jag tror inte, att detta är typiskt. Däremot vill många troende dela med sig åt andra av den positiva de fått uppleva genom frälsningen och i den kristna verksamheten. Men tyvärr förstår inte de, som är fyllda med nyssnämnda negativism, vad det är fråga om. De tror, att de troende genom sina fräscha vittnesbörd bara fördömer dem, som inte har funnit denna tro. Detta är en nästan obegriplig logisk kullerbytta, som jag själv mött. Varför skulle inte de troende få framföra positiva saker de själva upplevt? Vad är det för opassande, att en människa har funnit en grund för sitt liv och fått uppleva en inre frid? Är det så, att det egna samvetet anklagar? Vill de komma bort från Guds kallelse? Jag vill inte desto spekulera i detta, Var och en får själv ta ställning. Sedan har det kommit klagomål, att de troendes vittnesbörd är alltför lätta och går inte tillräckligt på djupet. Kan kanske så vara för dem, som inte vet, vad det är fråga om? Ett faktum är dock, att den kristnes innersta känslor och det andliga livets djuphet inte kan kläs i ord, så att en utomstående fattar det. Det andliga livet eller gemenskap med Gud baserar sig inte på någon teori eller ideologi, som vi med vårt intellekt kan tillägna oss. Det är för den kristne en egen upplevelse av Guds kraft. Därför att frälsningen inte är ett människoverk utan en Guds gåva, har många svårt att förstå, vad det rör sig om. "Men vem som helst, kan bli frälst, blott till Gud han vänder, detta bud sänder Gud ut till alla länder." Jag har ofta varit förvånad över de logiska kullerbyttor, man ibland framför. Man kan dra felaktiga slutsatser över saker, som den troende inte ens har sagt. Varför skulle inte den troende få vara tacksam för frälsningen? Den är ju en väldig gåva. Detta betyder ju inte, att jag inte ser den nöd, som finns i världen. Frågan blir sedan, vad kan jag som kristen göra för att lindra denna nöd? Dessa saker skall ju inte blandas ihop. Nöden i världen är ju som jag nämnt till största delen direkt ett verk av ondskans andemakter med människors villiga medhjälp, då de är fyllda av de faktorer, vilka ledde till syndafallet: stolthet, själviskhet, maktlystnad, olydnad mot Gud,. Det finns ju förstås många sätt att motverka denna nöd helt konkret. Men enligt mitt förmenande vore det mest effektiva, att Guds vilja skulle få ske i vår värld. Där tycker jag, att vi borde göra vad vi kan. Visserligen kommer också enligt Bibeln ondskan att tillta, tills Gud griper in. Men som troende kan jag dock bidra med det lilla jag kan för att lindra nöden på något håll. Vi får vara tacksamma, att inom den kristna verksamheten sker i våra dagar mycket positivt i detta avseende. När vi ser nöden på många håll, måste vi ju vara tacksamma för de rätt så goda förhållanden vi har i våra nordiska länder. Var för skall man då gnabbas om småsaker? Borde vi inte söka de värden, som består: tro, hopp och kärlek? Jag vill här ge några glimtar av de egna livserfarenheterna, ifall dess kan bli till nytta för någon. Jag har en akademisk slutexamen och arbetade länge inom industrin, närmast i forskningsuppgifter sedan i produktutveckling. Jag är från ett troende hem på landsbygden. Jag minns ännu den varma och fridfulla stämning där rådde. Det var inte stora ord och gärningar, utan en djup förtröstan på Gud. När jag under studietiden kom hem, var det ofta som att komma nästan till en annan värld. Efter studierna sökte jag mig till industrins tjänst. Till min natur är jag en teknokrat och därför måhända kom jag så småningom i en djup andlig kris, när jag inte kunde förstå och tillägna mig allt i den kristna tron och Bibeln. Vid flyttning till annan ort, blev församlingslivet allt mera främmande. Jag försökte tränga undan de andliga sakerna och lät tiden gå. Barndomens och ungdomens kristlighet hade kanske för mycket varit en livsstil, varifrån det kristna livet sedan började tyna bort. Så fortsatte det många år. I min blyghet började jag allt mer bli inkrökt i mig själv och mitt inre blev söndrigt. Fast jag annars levde ett ordentligt liv, började olika situationer tillspetsas till den grad, att någon klar lösning måste hittas också i trosfrågor. Då ingrep Gud själv utan medhjälp från människor. Via mångahanda iakttagelser på min arbetsplats inom processindustrin och vardagens teknik omkring oss, började jag så småningom se saker och ting, också andliga saker. i en helt ny dager. Mina tankegångar från den tiden finns i kåseriet "Är den kristna tron förnuftig?" Jag kom omsider till visshet om, att fast inte vi kan förstå alla andliga saker med vårt förnuft, behöver dessa saker inte ändå vara oförnuftiga. Fast mitt beslut att återvända till trons väg var klart, räckte det länge innan mitt söndriga inre så småningom helades. Kanske jag i början försökte lösa trons frågor för mycket med mitt förnuft. Jag kanske inte i mitt innersta förstod Guds nåd och det kristna livets kärnfrågor, fast jag nog visste om dem. I det praktiska livet ( det egna livet, i samhället, i näringslivet) hamnar vi ofta att välja mellan olika alternativ, fast vi inte har kunskap om alla enskilda detaljer i dessa alternativ. Då väljer vi det alternativ, som ur HELHETENS synvinkel förefaller vara det bästa. Så gjorde jag också i dessa trosfrågor på basen av otaliga faktorer. Detta beslut har jag inte behövt ångra. Trots att jag inte har svar på alla frågor, är dock tron på Gud och hans Ord och frälsningsbudskap enligt Bibeln det allra förnuftigaste alternativet. Detta är min åsikt och erfarenhet, trots att den kristna tron inte är en produkt av intellektuellt tänkande. Den är en gåva direkt från Gud, som vi av nåd får ta emot med tacksamhet. Det andliga livet är en gåva, som vi får leva, fast vi med mänskliga ord inte kan närmare förklara. Det är dock lika konkret, som mitt fysiska liv, vilket jag inte heller kan i grund och botten förklara. Men jag lever detta liv med tacksamhet. Dessa erfarenheter har senare varit till stor hjälp, vilket torde framgå av denna skrift. Alla de mångahanda attacker mot den kristna tron har bara befäst min egen tro, när jag har sett på hur lös grund många bygger sitt liv på. Jag stirrar mig inte blind på den hårda kritik Bibeln får beträffande många detaljer, Det är inte dessa detaljer, som jag eventuellt inte helt förstår, som avgör min tro utan det är igen helheten och den Guds kraft, som döljer sig i evangeliet. Mera om denna helhet. .
Svårigheten i många diskussioner ligger däri, att man försöker överföra Guds planer och avsikter på människans tankeplan. Detta lyckas inte alls. Denna tankemodell utgår ofta ifrån, att Gud är enbart en mänsklig tankeprodukt och kan därför ifrågasättas och kritiseras som vilken annan mänsklig tankemodell som helst. Men detta betyder, att människan ställer sig ovanför Gud, varvid den egna tankeförmågan blir den högsta auktoriteten. Man kräver sedan bevis och information, som tillfredsställer denna tankemodell. Detta är en omöjlighet. Den skapade människan blir alltings centrum och inte Skaparen själv. Syndens ursprung var uppror mot Gud och detta har fortsatt genom tiderna. Själv utgår jag från det enda förnuftiga alternativet, att bakom denna skapelse med all dess komplexitet måste finnas en Planerare och Skapare, som har frambringat allt genom sin för oss obegripliga vishet och makt. Hur detta i praktiken har skett kan jag inte och vill inte närmare förklara. Men denna Skapare har inte lämnat oss människor åt sitt öde, utan han har i sin kärlek kallat oss till gemenskap genom evangeliet om Jesus. Detta har jag på många ställen framfört. Enligt mångas uppfattning slösar jag bort mitt liv på mänskliga inbillningar. Gör jag det? Inte alls, jag har funnit en grund, som håller. Jag har skrivit såhär: Jag känner mig inte ömkansvärd, utan jag gläds oerhört över, att jag får lita på evangeliets budskap. Tron på Jesus har gett mig inre glädje och trygghet också då, när situationen har varit allvarlig, t.ex. allvarlig sjukdom (hjärnblödning, cancer). Jag har många gånger upplevt Guds ledning t.o.m. i små detaljer. Jag har då kanske inte förstått Guds ledning, utan kanske i min själviskhet protesterat emot. En inre röst har viskat, så här är det bäst. Först långt senare har jag kunnat överblicka hela situationen och varit oerhört tacksam. Detta har inte betytt revolutionerande saker. Ofta har det kommit fram i vardagens småsaker. Jag har ofta frågat: varför borde jag överge min tro, som ger innehåll och trygghet åt livet och bygga mitt liv på en grund, som en dag sviker? 5.8 MÄNNISKANS DRIFTEREtt mycket allmänt diskussionsämne är människans sexualitet och hithörande mångahanda frågor. Detta ämne tas nuförtiden upp i olika medier mycket synligt. Tyvärr behandlas ämnet mycket ensidigt och på sådant sätt, att framställningen "säljer". Då hänvisas till människors drifter och man överbetonar människans frihet utan några begränsningar och ansvarsfrågor. Tyvärr leder detta ibland till mycket svåra situationer i människorelationer i synnerhet i parförhållanden.Många tar visserligen upp dessa frågor med tvivelaktiga motiv, men det finns människor, som uppriktigt och allvarligt tar upp dessa frågor. Många har verkliga personliga problem på detta område.Dessa kommer jag inte att behandla. Det finns många goda böcker, vilka behandlar ämnet utförligare ur den troendes synvinkel. Därför tar jag upp bara några allmänna synpunkter om människans drifter, vilka är flera än det nyssnämnda.
För det första är vår sexualitet någonting, som Gud har gett oss vid skapelsen. Därför är där i och för sig inte något fel. Frågan är, huruvida vi använder den på det sätt, som Gud har avsett. Gud skapade människan till man och kvinna och dessa intimförhållanden bör skötas i mannens och kvinnans gemensamma äktenskapsförhållande. Detta förhållande omnämns första gången redan i början av Bibeln 1 Mos.2:24. Också Jesus hänvisade till detta. NT framhåller på många ställen äktenskapets renhet. Detta kanske förstår vi ännu bättre, om vi läser om Paulus' jämförelse med Kristus och församlingen Ef.5:22-31. Om sexualitet och homosexualitet ur kristen synvinkel i länken "Som kristen i dagens samhälle" i avsnitten 6 och 7. I det praktiska vardagslivet uppstår vid kontakter med andra människor ibland situationer, där någon blir djupt sårad och kontakterna blir inflammerade. I det följande kortfattat några goda råd, vilka kan vara värda att minnas och framför allt vid behov tillämpas.
1. Håll dig lugn. Förhastade försök att reparera skadan vanligtvis förvärrar den. 2 Tryck såret omedelbart med förståelse. Vad var orsaken till det, son hände? Skulle du ha kunnat förhindra det? Hur känns det för den sårade? Tänk, om situationen skulle ha varit den motsatta? 3. Tvätta såret grundligt med vänlighet för att avlägsna all hårdhet och hämndlystnad. 4. Smörj rikligt med kärlekens salva. Detta skyddar mot hatets och bitterhetens inflammation. 5. Bind det sårade stället med förlåtelse. Detta döljer såret, till dess det har läkts. 6. Riv inte upp såret, låt skorven ligga kvar, tills den faller bort av sig själv. Att ta saken till tals för tidigt river lätt upp såret och fara för allvarlig inflammation finns fortfarande. 7. Akta dig för smärtsam och lätt irriterande självömkan. Detta kallas ofta undandragningssmärta, därför att symptomet är, att man drar sig undan, speciellt från den, som har förorsakat skadan.. Botemedel: acceptera bön om förlåtelse. 8. Medicin. Intag rikligt med antibiotika från Guds Ord flera gånger om dagen tillsammans med bön. Detta har en lugnande verkan och utgör ett bra värkmedel. 9. Håll ständig kontakt med den store läkaren. Lita på, att hans kraft, glädje och frid hjälper dig under konvalescensperioden. 10. Fullständigt tillfrisknande har skett, när patienten återigen kan umgås med andra, och i synnerhet med den sårade parten, med fullständig vänlighet och i samförstånd. 5.10 GUDS LEDNING I VARDAGSLIVETMIN INTERNETSIDAMINA UPPLEVELSER FRÅN EN HJÄRNBLÖDNING MITT TAL VID MINNESSTUNDEN EN MISSIONSARBETARES ERFARENHETER I ETIOPIEN Gud beskyddar sina egna / En märklig ljuskrets bevarade / När provianten tog slut Jag gläds oerhört över, att jag får lita på evangeliets budskap och på Guds löften. Han har lovat att leda dem, som går bedjande. Tron på Jesus har gett mig inre glädje och trygghet också då, när situationen har varit allvarlig, t.ex. allvarlig sjukdom (hjärnblödning, cancer). Jag har många gånger upplevt Guds ledning t.o.m. i små detaljer. Jag har då kanske inte förstått Guds ledning, utan kanske i min själviskhet protesterat emot. En inre röst har viskat, så här är det bäst. Först långt senare (kanske efter tiotals år) har jag kunnat överblicka hela situationen och varit oerhört tacksam. Detta har inte betytt revolutionerande saker och märkliga upplevelser (åtminstone för mitt vidkommande). Ofta har det kommit fram i vardagens småsaker.
MIN INTERNETSIDA
MINA UPPLEVELSER FRÅN EN HJÄRNBLÖDNING
Några lärdomar:
MITT TAL VID MINNESSTUNDEN
EN MISSIONSARBETARES ERFARENHETER I ETIOPIEN
En märklig ljuskrets bevarade
När provianten tog slut PS. Dylika händelser har skett ofta. En god vän till undertecknad, som i många år var missionär i Afrika, studerade före sin missionsgärning i Paris. Han fick understöd från Kanada. Av någon anledning uteblev tillfälligt understödet och han hamnade i svårigheter. Han meddelade inte om saken åt någon, men i bön bad om Guds hjälp. Då fick en kvinna, som inte kände honom, uppmaning att sända just en given summa just till denna person, vars namn hon fick i bönen. Efter att hon fått reda på, vem nämnda person var, sände hon i väg beloppet, vilket visade sig vara just den behövliga summan.
En av vår tids mest oroväckande fenomen är den allt mera tilltagande depressionen och därtill hörande sidoverkningar. Man talar om stress, utmattning och "burn out".
Orsakerna till dessa problem är mycket varierande och det är inte min sak, att här försöka gå in på dessa problem. Det är många experter, som har beskrivit och försökt finna lösningar på dessa problem. En väsentlig orsak är bl.a. det snabbt ändrande, krävande och osäkra arbetslivet inom näringslivet, de snabba ändringarna i samhället samt mångahanda inflammerade människorelationer i arbetslivet, i näromgivningen och inom familjen. Ofta är det många faktorer, vilka verkar parallellt och inflätade i varandra och sålunda kraftigt accelererar dessa negativa påverkningar. Man talar om ett "ekorrhjul", som roterar allt snabbare och tillåter ingen att frigöra sig från dessa inverkningar. Man har konstaterat, att de personer, vars självkänsla grundar sig enbart på arbetet och de värderingar detta medför, lider av större risk för "burn out".
Djupare orsaker:
Jag tar här fram några synpunkter, vilka berör i synnerhet kristna.
Också kristna är en del av detta samhälle och är sålunda utsatta för dessa depressioner och andra psykiska störningar som alla andra. Jag vill dock påstå, att de kristna har bättre förutsättningar än andra för att avvärja dessa negativa trender, åtminstone i det egna livet och den närmaste omgivningen. Men vårt andliga liv bör i varje fall vara realistiskt. Fast vi borde vara mera Gud-centrerade än problemcentrerade, kan vi inte helt blunda för de problem, som vi möter.
Vilka saker tycks förorsaka depression bland kristna? (George Verwer)
2. Våra misslyckande i människorelationer, i familjen, med våra barn
3. Synden i våra liv.
4. Kroppslig sjukdom förorsakar ofta depression.
5. Församlingens oenighet, söndriga relationer, misstroende och agg
Några grundläggande element för att motarbeta depression.
Ofta framhålls i diskussionerna, att det torde vara mycket litet antal människor, som tror på Jesus och att antalet minskar kraftigt i samma mån, som kunskapen om vår värld ökar.
Enligt kyrkans forskningscenter i Finland år 1999:
Av de förfrågade tror klart eller anser det som åtminstone sannolikt att: Enligt tidningsnotiser torde dessa procentandelar år 2003 vara ca 10 % lägre.
Enligt en RISC Monitor undersökning i Finland 2003
I RISC Monitor förfrågningen svarades på frågan:
Helt kort kan man sammanfatta:
Detta är ett oerhört vidsträckt ämne. Man har framfört många slags tankar men också många spekulationer, vilka nödvändigtvis inte är i enlighet med Bibelns budskap. Den mänskliga fantasin har fått härska, vilket vi vissa fall har lett till mycket tragiska händelser. Därför bör vi vara på vår vakt och betrakta dessa tidsfenomen utgående från Bibelns helhetsbudskap.
Här hänvisar jag endast till vissa saker på annat håll på mina sidor:
Händelserna i Israel och Mellersta Östern framskrider med sådan oväntad fart, att vi alla och också världens politiker frågar sig: "Vad kommer att ske?". Jag har kortfattat framfört några synpunkter på Israel och Mellersta Östern-problematiken och dess bakgrund i "Kortfattat om Israel".
Islam är ett mycket aktuellt ämne i dagens nyheter. Nästan dagligen kommer skrämmande nyheter, vilkas bakgrund är för de flesta mycket diffusa. Fast många påstår, att kristendom och islam har mycket gemensamt, ville jag påstå att det finns oöverbyggbara konflikter. För att förstå detta, bör man dock känna lite djupare de kristna trons innersta väsen. Beträffande dessa konflikter har jag framfört några tankar om islam.
Ett område, som mera borde allvarligt beaktas, är våra samhällen, där de kristna grundvärderingarna allt mera börjar överges. De har i långa tider varit grunden för den stabila utveckling, som våra samhällen har undergått. Redan nu har det visat sig, att de principer, vilka framförs speciellt i sexual- och familjefrågor under frihetens och hedonismens täckmantel, leder till allt mera alarmerande problem i våra samhällen.
6.1 MÄNSKLIG LOGIK (modifierad 06/06) En person nämnde: "jag kan inte tro på någonting, som är logiskt omöjligt". Mitt svar var då: Vi kan fråga oss själva: För ett antal år sedan fanns jag inte, i dag finns jag, efter ett antal år finns jag inte mera bland de levande. Varifrån kom jag, vart går jag, vad är livet och dess existens? Verklighet, men obegripligt. Någonting liknande är det med det andliga livet eller levande gemenskap med Gud. Detta kan jag inte beskriva åt utomstående, så att de kunde förstå det. Jag kan bara berätta, hur det fungerar enligt evangeliet. Men visshet om detta liv fås endast via personlig erfarenhet.
6.2 VÄRLDSBILD (modifierad 09/2006) Jag har ofta stött på uttrycket "de troendes inskränkta världsbild". Jag för min del anser, att en sådan världsbild är inskränkt, som inte fattar, att i livet och i skapelsen finns också sådant, som vi inte kan förstå med vårt begränsade förnuft eller förnimma med våra sinnen. Det är ju att begränsa skapelsen till att omfatta bara det, som människan kan förstå och behärska. Men alla (?) vet ju, att det finns saker, vilka våra sinnen inte normalt kan notera. Det finns rikligt med berättelser om telepatiska, ockultistiska och till synes övernaturliga händelser, som vi inte fattar. Inte heller vetenskapen har fått grepp om dessa saker. De kristna vet, att det finns både goda och onda andemakter, vilka påverkar människors handlande. Ibland talas om människans sjätte sinne, som vid vissa tillfällen uppfattar dessa makters verklighet. Om någon verkligen tror, att ingenting finns utanför det område våra sinnen direkt kan uppfatta, sätter denne sig själv som alltings centrum. Han sätter sig därmed ovanför Skaparen och hans vishet och borde sålunda också kunna ge förklaringar beträffande vår existens och hur vår värld har kommit till. Åtminstone för mig är det obegripligt, hur denna komplicerade värld skulle ha kunnat uppstå utan en Skapare.
I cellerna och generna finns inbyggda mångahanda korrigerings- och förändringsegenskaper, av vilka vi kanske vet endast en bråkdel. Därför omintetgör den s.k. mikroevolutionen inte Guds skapelseverk. För mig vittnar det närmast om, med vilken vishet och precision allting har planerats. Dylika exempel finns fast hur mycket. När man upplyser om, att de starkare och mera utvecklade varelserna i evolutionsskalan har undanträngt de svagare, har jag undrat, varför har dessa "svagare" blivit kvar. Jag har många gånger frågat, hur denna vår värld med all dess mångfald kan ha uppstått utan någon som helst förhandsplan. Jag har inte en enda gång fått förnuftiga svar. Enligt erfarenheterna från vårt dagliga liv är det fullständigt oförnuftigt. Men man håller sig dock till dessa teorier med alla dess stora obesvarade frågor och stora "gap", därför att man inte vill erkänna Gud som alltings Skapare. Till detta behövs verklig "tro".
Här är endast några intressanta öppna frågor. Många fler uppstår för dem, som frigörs från evolutionens tvångströja och börjar tänka självständigt. Detta är för många visserligen inte lätt. Evolutionen har blivit en nästan allsmäktig lära, som förklarar nästan allt, utan att förklara någonting. De flesta av läroböckernas centrala bevis för evolutionen är i själva verket från mikroevolutionen. Dessa förklarar ingenting av makroevolutionen. Vem bär ansvaret för dessa förvrängningar? Varför tillåts inte kritisk värdering av evolutionen i våra skolor? Dessa kritiska åsikter publiceras inte heller på medias spalter.
Hur kan man analysera dessa frågor på ett kritiskt sätt? Är big-bang, livets uppkomst i ursprungsslammet, ursprungscellen och en makroevolution på miljarder år enbart vetenskapens "skaparmyt", som har till uppgift att i praktiken förneka Skaparen.
I det följande några goda råd av bioprocess-teknikens professor Matti Leisola:
Ofta hänvisas till natururvalet. Här beaktansvärda synpunkter:
Låt oss ta som exempel blodets koaguleringsprocess, vilken består av ca 50 faktorer, vilka på sätt eller annat deltar i processen. Problemet blir ännu mera komplicerat, när vi beaktar att levringsfaktorn inte får verka förrän det enzym, som har bildats just för denna situation har avlägsnat koagulationsmolekylens "säkring". På detta sätt förhindras onödiga och livsfarliga blodproppar att uppstå av sig själv. När "proppen" har bildats, måste finnas ett system, som återställer "säkringen", så att hela blodomloppet inte levras som en "kedjereaktion". Alla dessa faktorer måste samtidigt finnas till förfogande. Detta exempel jämte många andra berättar oss bl.a.:
Hur kan ett "naturligt urval" välja mellan olika "mellanfaser" utan att "veta", vad slutresultatet blir? Vilka är kriterierna?
Ofta framförs mångahanda härtill hörande frågor, vilka ofta kan bli obesvarade. Tips till svar på många ges i denna Genesis-länk.
Kristen tro och vetenskap (Tillägg 09/2006))
"Ur kristen synvinkel sett är Guds verk i naturen i samklang med, vad han har meddelat oss i Bibeln. Teologiskt sagt : skapelsen som allmän uppenbarelse och Bibeln som speciell uppenbarelse är i samklang, ty de har samma ursprung.
Framtiden Enligt mitt förmenande vore det ibland nyttigt att fundera, vart är världen på väg under närmaste framtid? När jag har följt t.ex. utvecklingen inom tekniken under senaste årtionden och dess inverkan på vår livsstil och (världs)politiken, har jag ofta frågat: Vart leder allt detta? Eftersom människan inte har utvecklats och "förädlats" i samma mån som tekniken (tvärtom?), kommer detta förr eller senare att leda till någon slags återvändsgränd eller katastrof. Men Bibeln uppmanar också att inte frukta. Själv har jag upplevt en inre frid och vila under Guds beskydd trots dessa vyer. Därför vill jag rekommendera evangelium också åt andra. En dylik "världsbild" är ingen inskränkt sådan, utan den öppnar våra ögon att se realiteter i deras rätta belysning. Detta ger oss också möjligheter att möta framtiden på ett rätt sätt. Detta har inte de, som utestänger de andliga realiteterna från sin inbillade "rätta världsbild". Gud är trots många människors påståenden dock över allt. Han är inte beroende eller intresserad av människors stora ord och gester. Han ser till de innersta motiven. Den enda verkliga tid vi har, är NU. Använder vi nuet på ett rätt sätt? Datorns "utveckling" Datorns "utveckling" I mitt kåseri "Är den kristna tron förnuftig?" Alla vet vi ju hur oerhörda människoinsatser har behövts för teknikens utveckling. Bakom varje vara i en butik ligger målmedvetet utvecklings- och produktionsarbete. Så vitt jag kan se är det bara evolutionisterna som förfäktar påståenden tvärtemot mänskligt förnuft." Ifall skapelsen är ett begrepp, som kanske tycks för abstrakt, kan vi ta den dator, som var och en har framför sig vid läsandet av detta. Huru skulle denna ha hamnat framför oss, om det inte skulle ha funnits människor, vilka har utvecklat, planerat och tillverkat denna apparat jämte hela dess programvara. Det skulle ju vara oförnuftigt att tänka sig, att denna har hokuspokus plötsligt varit där. Någon påpekade förargat en gång, att vid evolutionen är det inte fråga om en slumpartad händelse, utan det är fråga om natururval. Men vid urval bör det finnas alternativ, bland vilka man sedan väljer något. Du vet ju, att din dator inte har hamnat på ditt bord av en slump. Du har gått till en butik och t.ex. sett tre olika datorsystem. Efter att ha noga undersökt saken, väljer du den dator, som bäst passar i ditt fall. De datorer, vilka mest säljs utvecklas vidare. Om någon dator inte har "framgång" faller den bort från konkurrensen. Poängen bakom detta är, att bakom varje av dessa alternativa datorer finns väldigt med utvecklingsarbete När det är fråga om en dator (eller annan grej) är saken klar. Men när det är fråga om denna komplicerade värld, då hittar man på de mest finurliga påståenden och teorier. Nå, man tror att saken är löst, när man ger tillräckligt med tid. Detta är bara att bedra sig själv. Jag hänvisar till, vad jag tidigare har skrivit om alltings ursprung. (I bl.a. avsnitt 1.8 och 6.2) Hjärntvätt, programmering och virus Ofta talas om hjärntvätt kanske utan att förstå, vad det är fråga om. Ibland hänvisas till kristendomens undervisning i hem och skolor. Nå, dessa människor märker inte, att de också utövar en hjärntvätt oftast oerhört ensidigt och med intolerant inställning. Det unga uppväxande släktet behöver verkligen förutom skolkunskap också hållbara livsvärderingar. Vad är det fråga om? Jag återvänder till dator-jämförelser. Människors hjärna är som en dator, dit man kan inmata (programmera) en massa data och instruktioner. I synnerhet i ungas och de studerandes hjärnor inmatas mängder med kunskap. Dessa få också en hel del saker beträffande världsåskådningar, vilka inte baserar sig på exakta vetenskaper. Ofta dessutom dras på basen av vetenskapliga rön slutsatser, vilka inte är sanningar utan enbart antaganden för att framhäva egna själviska åsikter eller motarbeta andras åsikter. Dessa framförs ofta med stor pondus utan någon som helst kritik. Alltings Skapare, Gud, har skapat människan till sin gemenskap. Vid syndafallet bröts denna förbindelse, men i människans "programvara" finns denna förbindelsekallelse, som dock inte fås att funktionera, därför att i människans mottagningsprogram har uppstått något fel. Saken kan jämföras med, om i våra datorers operativsystemet eller i mottagningsprogram uppstår ett fel, som gör, att vi inte får kontakt med internet eller email-addressaten , trots att datorn till övriga delar funktionerar utmärkt. (Egen erfarenhet.) När människorna inte i sin själviskhet har fått kontakt med Skaparen, har man försökt få denna kontakt med egna program (religioner), som de tror att skall funktionera eller så har de gett upp hoppet och tror, att det inte finns någon Gud. Gud själv har gjort en korrigeringsversion till detta förbindelseprogram och erbjuder detta gratis via evangelium åt dem, som vill få denna förbindelse korrigerad. När människan kommer till tro på Jesus, verkar Gud i oss, att förbindelseprogrammet åter igen börjar funktionera. Ingen kan riktigt förklara varför, det bara fungerar. Men fast denna korrigeringsversion finns till buds, är det många som ändå försöker med sina egna programsnuttar. Detta kan jämföras med, att någon "amatör", som inte har programmeringserfarenheter, börjar korrigera fel i nutida färdiga programvaror. Det misslyckas säkert. Vi måste också minnas, att vi kan få program från ondskans andemakter, vilka försöker "ladda" oss med program, vilka inte är i överensstämmelse med Guds avsikter. Tyvärr lyckas dessa ofta. Nuförtiden talas oerhört mycket om datavirus, vilka kan ställa till med en massa tråkigheter. Ofta kan dessa mycket förrädiskt komma in i systemet. Också på andligt håll finns dessa virus, vilka också trasslar till saker på ett mindre önskvärt sätt, utan att vi nödvändigtvis till en början märker det. På email-sidan stötte jag i tiden på "Bugbear", vilken otaliga gånger försökte komma in (utan att lyckas). Ibland har jag varit förvånad över, att "sändaren" kan ha varit en känd person (som inte har sänt) eller så har innehållet verkat "äkta". En gång, när skyddsmuren var borta, kom ett "virusfritt" program in. Alltid när internetförbindelsen kopplades på, gick detta program ut till internet ock hämtade in virus. Det hjälpte inte att kasta ut dessa då relativt ofarliga virus, de kom på nytt. Först när jag upptäckte ifrågavarande "rena" program och kastade ut det, var saken avhjälpt. Hur ofta finns inte i vårt undermedvetande dylika "program", vilka får oss att ibland på oväntat sätt att handla fel. Endast en fullständig och fördomsfri överlåtelse åt Gud kan hjälpa oss i dessa svåra situationer. Vår oftast mycket själviska tankeförmåga kan inte alltid hjälpa oss. Vi behöver den Helige Andes hjälp och ledning. Också på det andliga planet behövs effektivt "virusavvärjningsprogram". Genom bön och bibelläsning kan många "virus" avvärjas. Jesus uppmanade oss "vaka och be". Fungerande förbindelse Med den nya ASDL- internetförbindelsen hade jag svårigheter. Det nya modemet började inte funktionera på önskat sätt och experterna kunde inte förstå, varför det inte funktionerade. Ibland fick jag förbindelse, men sedan var det igen omöjligt. Saken undersöktes på många sätt. Först när jag skaffade ett annat modem, började systemet så småningom funktionera. Den verkliga orsaken blev höljd i dunkel. Ofta har man diskuterat Guds existens och huruvida de troendes kontakter med honom funktionerar, t.ex. bön. Ofta hänvisas till allehanda forskningsresultat, enligt vilka man inte kan entydigt bevisa Guds existens. Men Gud är inte beroende av dylika försök, som jag tidigare på många ställen framhållit. Men människan kan aldrig helt förstå Guds existens och ännu mindre lyckas med att bygga med mänskliga ansträngningar förbindelse med honom. Det är ju Gud, som har skapat oss till hans gemenskap och inte tvärtom. Därför är det endast Gud, som kan korrigera en felaktig kontakt. Men det sker förstås på Guds villkor. Han erbjuder genom evangelium denna kontakt. Människors försök förblir lönlösa. För några tiotal år sedan var det ingen, som kunde förutse denna kraftiga utveckling på internet området. Då kunde man omöjligt uttala sig om, vilket modem möjligen funktionerar och vilket inte. Jag anser det vara fullständigt övermodigt att uttala sig om gudsgemenskap, ifall man inte har egen erfarenhet och enbart sysslar med egna modemkopplingar. På andra områden är detta helt naturligt. En orsak till mina svårigheter kan möjligen ha varit, att datorns nya operativsystem hade blivit installerad på ett lite tvivelaktigt sätt, varvid gammalt "skräp" från det gamla systemet kunde ha gjort förorsakat någonting. Lärdomen av detta är, att vi måste i vårt gudsförhållande se till att inget gammalt "bråte" i vårt undermedvetande kan göra förfång på något sätt. Vi bör följa Guds maningar och inte försöka klara oss med vår egen vishet, om vi verkligen vill finna GEMENSKAP med Gud. 7. SAMMANFATTNING - MÄNNISKANS FRÄLSNING = DEN KRISTNA LÄRANS KÄRNBUDSKAPJag har kortfattat specificerat människans ställning i följande teser: 1. Gud har skapat människan till gemenskap med honom och han älskar varje människa.2. Människosläktet föll i synd och gemenskapen med Gud blev bruten med katastrofala tråkiga följder. 3. Gud sände sin son Jesus Kristus till världen för att försona våra synder. 4. Genom att ta emot Jesus i våra hjärta finner vi åter gemenskap med Gud och oberoende av yttre omständigheter kan vi finna livets mening. Vad är frälsning? Vad är då denna frälsning, omvändelse, pånyttfödelse eller andra termer, som de kristna använder? Evangeliet berättar om detta. På basen av Guds Ord kan människan finna frälsning. Fastän människor kan uppleva frälsning på mycket olika sätt beroende på natur, erfarenheter, traditioner, mm. finns det ändå vissa allmänna steg:
Så här kan du t.ex. be: Käre Jesus, jag vet att jag har syndat och är i behov av Din förlåtelse. Jag tror, att Du har dött för mina synder. Jag vill göra bättring och vända mig bort från mina synder. Jag ber Dig komma in i mitt hjärta och mitt liv. Jag vill lita på Dig som min Frälsare och följa Dig i gemenskap med Din församling. Hjälp mig och förbarma Dig över mig. Tack, att Du hör min bön. Naturligtvis kan Du be också med andra ord. Huvudsaken är, att ditt beslut är ärligt och du är verkligen färdig att börja ett nytt liv i Guds gemenskap. " Men åt alla som tog emot honom (Jesus) gav han rätt att bli Guds barn, åt dem som tror på hans namn." (Joh. 1:12). Vad innebär denna frälsning? Frälsning eller pånyttfödelse innebär bl.a.
Vad frälsning INTE ÄR Vi blir inte frälsta från syndens följder till gemenskap med Gud:
Frälsningens hinder bl.a.
I dessa hinder beaktas dock inte GUDS KRAFT och dess förvandlande inverkan på den troendes liv. Den frälsande tron är Guds gåva. Ef.2:8 Ty av nåden är ni frälsta genom tron, inte av er själva, Guds gåva är det, 9 inte på grund av gärningar, för att ingen skall berömma sig. 10 Ty hans verk är vi, skapade i Kristus Jesus till goda gärningar, som Gud har förberett, så att vi skall vandra i dem. Frälsning är sålunda helt och hållet Guds verk ,som vi människor får som gåva ta emot (acceptera). Detta sker i själva verket i ett ögonblick, fast det ibland behövs en längre process i människans medvetande att acceptera detta. Efter denna pånyttfödelse är det viktigt, att det nya livet i Guds gemenskap börjar på ett nyktert sätt att utveckla sig och växa så, att vi lär oss bättre känna Gud och att Guds vilja börjar ske i vårt vardagsliv. För att detta får ske, är det viktigt med regelbunden bibelläsning, bön och gemenskap med andra troende, m.a.o. finna en lämplig församling som vårt andliga hem. I vårt vardagsliv är vi bristfälliga och vi gör många fel. Men vår ställning som lemmar i Kristi kropp är vi accepterade inför Gud. Grunden för vårt kristna liv är Kristi fullbordade verk på korset och inte det halvfärdiga verk, som den Helige Ande hela tiden gör i vårt liv. Härvidlag blir vi aldrig färdiga. Vi bör minnas, att våra svagheter och brister i vardagslivet inte gör omintet Guds nåd i våra liv. Frälsningens gåva kan ingen ta ifrån oss. Vi bör dock bekänna våra tillkortakommanden, varvid Jesu blod renar oss (1 Joh.1:7-9) Denna frälsande hjärtats tro (Rom.10) återställer människans ursprungliga gemenskap med Gud. Detta är den vertikala gemenskapen uppåt till Gud. Människan kan inte ens med sina bästa försök ersätta Guds försoningsverk genom Jesus. Frågan är, accepterar vi detta erbjudande eller förkastar vi det. Detta är vår ensak med Gud, som ingen annan kan 100-%igt bedöma. Endast Gud ser vårt hjärtats djup. Men den troende människan har också gemenskap i det vågräta planet eller kontakter med andra människor. På detta plan bör den äkta kristna tron påverka våra gärningar och vårt beteende. Om vår tro inte bär någon frukt i detta avseende, kan vi betvivla trons äkthet. Andens frukt är omnämnd i Gal.5:22. Dessutom har vi en process med vårt inre. Kan vi verkligen förlåta oss själva? Om vi blir att stirra på våra egna svagheter, kan detta ha en menlig inverkan på vår andliga tillväxt och mognad.
Men vi är i inget fall varandras domare i denna sak. Vi bör minnas, att varje människa är bristfällig och felar på många sätt. Också troende ställs inför Kristi domstol (1 Kor. 3:11-15). Här är det inte fråga om förtappelsedom. Bibeln och i synnerhet NT ger många råd och anvisningar om den kristna vandeln, vilket visar att ämnet är viktigt, men det löser inte frälsningsfrågan. Mera om denna frälsning och vad Bibel lär oss om detta viktiga ämne.
|