SOM KRISTEN I DAGENS SAMHÄLLE

1. INLEDNING

Saxat från internet:
Kärlek
Vad vore livet utan kärlek?
Plikt utan kärlek medför ovillighet.
Ansvar utan kärlek medför hänsynslöshet.
Rättvisa utan kärlek medför hårdhet.
Sanning utan kärlek medför kritiskhet.
Vishet utan kärlek medför slughet.
Vänlighet utan kärlek medför tillgjordhet.
Sakkunskap utan kärlek medför självgodhet.
Makt utan kärlek medför våld.
Ära utan kärlek medför stolthet.
Egendom utan kärlek medför girighet.
Tro utan kärlek medför fanatism.

2. DE KRISTNA OCH MÄNNISKOVÄRDE

Räsänen skriver: "Ur kristen synpunkt är det fel att jämföra människans särställning i skapelsen med rasism. Människan är skapad till jämställdhet, men inte med djuren. Gud har inte skapat djuren till sin avbild. Principen om livets helgd och integritet gäller inte djuren.
Människan har rätt att vid behov döda djur, men inte sin nästa. Människan har rätt att vid behov använda också långt utvecklade djur för medicinsk forskning, om man därigenom kan rädda människoliv, såväl arbetsdugliga som utvecklingsstörda individer. Människan har rätt att döda rovdjur, ifall dessa hotar människans säkerhet."

"Det etiska problemet vid embryoforskning, vid efterpreventiv behandling såväl som vid aborter är i grund och botten alltid det samma. Människans liv börjar vid befruktningen. Att använda ett levande embryo vid forskning betyder, att embryot har värde endast som ett medel. Utgångsläge vid all medicinsk forskning liksom vid all vård bör vara, att man högaktar människoliv i alla situationer. Också vid konstgjord befruktning gäller samma princip. Frihet vid vetenskaplig forskning är viktig, men denna frihet får inte vara i konflikt med mänsklig högaktning. Som försvar har anförts, att fast embryo och foster är biologiska människoenheter, är de inte självständiga personligheter. Som kriterier för mänsklig person har anförts vetskap om sig själv, sin bakgrund och framtid och kommunikationsförmåga. Dessa är visserligen typiska drag för människan, men som villkor för mänsklig existens är de nog ganska godtyckliga. Nyfödda barn eller djupt utvecklingsstörda eller personer med djup demens fyller inte heller dessa kriterier. Om man försvarar abort med hänvisning till dylika kriterier, hamnar man snart i diskussion om rätt till infanticid (spädbarnsmord) eller eutanasi."

"Godkännande av abort är ett tecken på förändrade samhällsvärderingar, men abortpraktiken formar också den allmänna människobilden. När man har tagit de första stegen att omforma människovärdet, varför inte fortsätta? Om man gör abort på några veckors foster, varför kan man inte använda några dagars embryon vid forskning? Om man gör abort på ett Down- foster, varför ger man inte samma valfrihet beträffande nyfött barn med Down- syndrom? Om lindrande av lidande inom moderlivet är viktigare än integritetsprincipen där, varför kan man inte tillämpa samma princip vid livets sista stunder via eutanasi?

Frågan om livets början är allvarlig ur kristen synpunkt, därför att livets helgd baserar sig på, att varje människa är skapad till Guds avbild. Abort är brott mot femte budet, som förbjuder att döda en människa. Människan liv börjar i livmodern, vilket framgår av läkaren Lukas' beskrivning om Jesu födelse. Guds Sons mänsklighet började inte i krubban i Betlehem, utan den började nio månader tidigare i Marias livmoder.

Om vi godkänner som utgångspunkt, att både mamman och det ofödda barnet är människor med samma värde, har de också samma rätt att leva. Enda orsaken att godkänna abort är, om dessa rättigheter är i konflikt med varandra. Att avbryta graviditet är moraliskt berättigat bara, om fortsatt graviditet utgör en verklig fara för moderns liv."
Mängden av aborter har ökat oroväckande. Samhället borde reagera på detta. Aborter görs över 10 000 per år, varav 95 % är på sociala grunder. Aborterna har gjorts lätta. Abortansökningarna är närmast en formalitet. Men att avbryta graviditeten är för de flesta kvinnor psykiskt en mycket tung process.

Några trender:
Räsänen: "Vår tid präglas av en stark vällust-kultur. Livets mening inskränks för många  till enbart njutningar och sökande av upplevelser. För den, som lever i en självisk vällust-strävan, är det svårt att mogna till fullvuxet föräldra-ansvar."
"Av vällust har uppstått en av vår tids populäraste avgudar, inför vilka man är färdig att offra mycket, t.o.m. sin egen hälsa och sitt liv. Men dessa hedonistiska strävanden medför ingalunda välfärd, utan de får till stånd ett stort illabefinnande i vårt samhälle. Denna vällust-kultur formar vår sexualetik och våra underhållningsprogram. En av den hedonistiska kulturens yttersta utmaningar är knarkberoende, vilket ofta till slut förstör många ungdomars liv.

Vällust-kulturens grundbudskap är, att människan skall lyssna till och fullfölja sina egna känslor. Om familjemamman förälskar sig i grannfruns man, skall hon vara ärlig inför sina känslor och handla därefter, även om bägge familjerna blir djupt lidande av det. Vällust-kultur är individualism i högsta mått, därför att man där koncentrerar sig bara på det egna välbefinnandet. Andra känslor är sekundära. I vällust-kulturen frågar man inte efter, vad som är rätt eller fel, utan endast vad som känns bra och rätt för mig själv."

Vissa trender har jag tidigare helt kortfattat nämnt bl.a. ifrågasättande jämte kritisk analys, tolerans, motvilja mot auktoriteter, osv.
Beträffande tolerans har jag framfört: Tolerans är ett modeord. Man borde tolerera allas åsikter, eftersom ingen har hela sanningen. Men när de kristna berättar om den tro, som de har funnit genom evangelium och framför de principer, vilka Gud har meddelat genom sitt ord, då kan dessa inte tolereras. Man anser, att de är intoleranta och trångsynta. Men varför kan dessa, som talar om vidsynthet och tolerans, inte tolerera troende människor? Inkonsekvent! Men man vill vara fri och kan inte tillåta auktoriteter. Sådana är bl.a. Gud och Bibeln, som förmedlar Guds vilja. Eftersom de kristna vill leva enligt Guds vilja, kan inte de heller tolereras.

Människovärdet beaktas på helt olika sätt i olika livsåskådningar. En god överblick om dessa ges i länken "I livsåskådningarnas djungel" , där också behandlas de kristnas inställning till människovärde och moralfrågor.

3. DE KRISTNA OCH DEMOKRATI (POLITIK)

Räsänen skriver: "Demokrati eller folkvälde uppmanar varje medborgare att ta ställning och bära sitt ansvar för samhället enligt givna regler. Den kristne har en grundlagsenlig rätt eller t.o.m. plikt att ta del av samhällsdebatten för uppbyggandet av samhället i enlighet med sina värderingar. I demokratin är det majoriteten, som drar den samhälleliga gränsdragningen mellan rätt och fel. Moralfrågor kan man dock i sista hand inte avgöra genom röstning. Också en stor majoritet kan ha fel. Beslutet om Jesu korsfästelse gjorde genom den tidens spirande demokrati: acklamation. Rösterna för korsfästelse fick överväldigande seger, men den oskyldige blev dömd."

Principerna för demokrati är bibelenliga. Israel borde ha varit teokratiskt styrd, men det lyckades inte på grund av människors ondska och själviskhet. De ville ha liknande styre som andra riken. I NT är överheten en institution förordnad av Gud (Rom. 13) för att upprätthålla ordning. Tyvärr kan denna överhet trots detta handla emot Guds vilja.

UT talar mycket om människors ömsesidiga attityder, hur man skall förhålla sig till sina medmänniskor. Jag tycker, att demokratins gyllene regler är: " Allt vad ni vill att människorna skall göra er, det skall ni också göra dem. (Matt.7:12) samt " Överträffa varandra i ömsesidig hedersbevisning. (Rom.12:10)
Om man skulle följa dessa principer, skulle mycket vara annorlunda i våra samhällen. Var och en må begrunda de principer från NT, som jag har tidigare nämnt.

Tyvärr måste man konstatera, att dessa principer ofta försummas i våra samhällen med tråkiga följder. Ännu mera sorgligt är, att dessa principer inte alltid högaktas ens i kristna kretsar. Resultaten i samhället och i kristenheten är i enlighet med detta.
Därför har ofta uppstått uppfattningen, att politisk verksamhet är smutsig. Men anarki skulle nog vara mångfalt smutsigare!

Fast alla kristna ingalunda aktivt deltar i politisk verksamhet, borde var och en uppriktigt be för de personer, som sköter dessa gemensamma saker. Bibeln uppmanar oss direkt att göra så. Varje kristen borde överväga, på vilket sätt han/hon kan bidra till, att sakerna skulle skötas på bästa möjliga sätt. De kristna, som aktivt går in "politiken", behöver allas högaktning och förböner. Alla vet, vilken press de utsätts för.

Men varför har sedan politiken blivit "smutsig"?
Det beror på att denna i synd fallna värld, våra politiker och sist och slutligen vi alla behärskas i mindre eller högre grad av de "rötter", vilka ledde till syndafallet: stolthet, själviskhet, maktlystnad och olydnad gentemot Gud.

När många lämnar de tidigare nämnda principerna åsido, börjar de söka "luckor" i lagstiftningen för att tillfredsställa sina själviska syften. Detta leder till allt mera detaljerad lagstiftning. Till slut hamnar man in i en total djungel av paragrafer, ur vilken knappast ens experter hittar utvägar. Uppstår småningom sådan byråkrati, där den enskilda människan blir en "spelbricka" i byråkraternas ofta så godtyckliga övervakningssystem. (Egentligen borde man uppmana de byråkrater, vilka försöker lösa någon människas klagomål i någon sak, svara på frågan: "Vilket skulle lösningen vara, ifall rollerna skulle vara de motsatta?") Säkert vore det i många situationer för oss alla en lärorik tankelek! Jag ville påstå, att dylik byråkrati inte borde få finnas i verklig demokrati. Enligt mitt förmenande vore den enda lösningen, att återgå till de bibliska principerna. Men vad skall man göra, när dylika principer inte kan fås att funktionera i dagens samhälle genom demokratiska beslut? De föds i människors hjärtan - ifall de föds! Här finns "nötter" tillräckligt för alla att knäckas.

Kanske det mest iögonfallande draget är maktkampen. Det är klart, att var och en har frihet och t.o.m. skyldighet, att motivera sina åsikter, ty i olika saker finns oftast många alternativ, av vilka inget är "överlägset". Men när detta leder enbart till gräl och långt gående rättsprocesser och man bryter tidigare nämnda principer, då tycker jag, att någonting har gått "åt skogen". Ofta motsätter man sig vissa planer av "princip" utan att ha godtagbara alternativ.  Politikerna smutskastar ofta de styrande motståndarna för saker, som de själva gjort eller skulle göra om de skulle få makten.

Ett negativt drag i mångparti- / månggrupperingssystem är att man är tvungen att "fiska röster". Detta gör, att man ofta måste hålla sig på en mycket populistisk nivå. Därvid kan långsiktiga goda förslag förkastas, därför att de på kort sikt i övergångsstadiet medför vissa olägenheter, vilka hänsynslöst utnyttjas av motståndarna. Jag tycker, att här ligger en väsentlig svaghet i nuvarande system. Men kan bättre system i praktiken fås till stånd? Trenderna tycker jag är ganska oroväckande. Dessutom "förstärker" medierna dessa oenigheter på ett sätt, som inte är till fördel för landets bästa. Men tyvärr är medierna ofta ute efter braskande nyheter och i synnerhet skandaler och sensationer.

En av demokratins fiender är korruption och mutning, vilket ständigt rapporteras. I våra nordiska länder är problemet relativt litet, men nog lobbas det betydligt bakom kulisserna.

Fast vi har ett ganska bra fungerande valsystem, som fyller de yttre kraven, får man ofta intrycket, att de verkliga besluten fattas i "kabinetten" eller långt ifrån folket. Numera måste man kanske konstatera, att de valda förtroendemännen är trots allt slavar under systemet. Ju längre globaliseringen framskrider, desto mera kommer detta drag fram. Detta har tydligt kommit fram inom EU, där beslutsfattarna tycks sakna folkets stöd. Människorna blir bara spelbrickor i ett stort politiskt och ekonomiskt system, vilket inte styrs demokratiskt. Ingen kan ens förutse vad allt detta kommer att medföra för de enskilda människornas liv och välmående. Fungerar allt detta som en snölavin, som till slut för allting med sig? Ingen vet ens, vem som styr? Marknadskrafterna är ofta ett system utan ansikten. Ingen vet, vad som styr allt detta. Psykologiska faktorer kan i ett ögonblick få kaos till stånd. När man ännu beaktar naturkatastrofer, terrordåd och terrorhot samt förödande kärnvapen- och biologiska mfl. hot, måste man inse att hela mänsklighetens välfärd är verkligen hotad. Medierna rapporterar om dessa saker dagligen. Var och en borde kanske mera begrunda dessa rapporteringar och inte "blåögt" blunda för verkligheten.

Redan länge har man talat om en ny "världsordning". Teknikens utveckling under senaste decennier ger oerhört många nya möjligheter, inte endast till det goda utan också till det onda. På basen av det tidigare sagda och Bibelns profetior förstår vi, att vi i vår tid går med stormsteg emot Antikristus' diktaturvälde. Detta är helt utanför alla demokratiska system. Men jag börjar inte spekulera om detaljer. Jag konstaterar bara, att Bibeln uppfylles "pinande bokstavligt", som en professor blev tvungen att konstatera redan för drygt 50 år sedan.

Av allt detta märker vi, hur det kristna budskapet skulle ha en stor betydelse i våra samhällen. Men är det just därför, som det motarbetas på alla sätt och bit för bit försöker man urvattna det? "Denna världens furste" kan eventuellt tillåta en viss religiositet men inte evangeliets budskap. Är det han som leder emot dessa katastrofer, som hotar? När kommer vi kristna att vakna till dagens verklighet? Eller är det då redan för sent?

Mera om den kristna tron innehåll finns på annat håll på mina Internetsidor.

Beträffande det ensidiga utbudet i medierna kan det vara bra att ta del av Kenneth Grönroos' tankar.

När man ser på problemen i globalt perspektiv, är det inga små problem demokratin och de mänskliga rättigheterna står inför. En del viktiga synpunkter om fattigdom, hiv/aids, skulder, hållbar utveckling, handel och slutligen demokrati och mänskliga rättigheter. berörs i denna länk.  

Krister Renard har på sina Internetsidor infört begreppet "den totalitära demokratin". Rakt på sak och ibland ganska tillspetsat tar han upp många fenomen och händelser i Sverige, vilka ger anledning till närmare eftertanke.

4. DE KRISTNA OCH ÖVERHETEN

1 Tim. 2:
Först av allt uppmanar jag till bön och åkallan, förbön och tacksägelse för alla människor, 2 för kungar och alla i ledande ställning, så att vi kan föra ett lugnt och stilla liv på allt sätt gudfruktigt och värdigt. 3 Sådant är rätt och behagar Gud, vår Frälsare, 4 som vill att alla människor skall bli frälsta och komma till insikt om sanningen.
Titus 3:
Påminn dem om att de skall underordna sig och lyda myndigheter och makthavare och vara beredda att göra allt som är gott, 2 att inte förolämpa någon utan hålla frid och vara tillmötesgående och visa vänlighet mot alla människor.

Räsänen: " Paulus kallar överheten t.o.m. Guds tjänare och poängterar, att all överhet kommer från Gud (Rom. 13:1-7). Många blir förvånade, när de läser detta.
Paulus säger inte, att varje överhet verkar enligt Guds vilja. Däremot påpekar han, att maktutövandets ide kommer från Gud. Gud har avsett, att det mänskliga samhället skall fungera, så att där råder ordning. Gud själv är auktoritet och auktoritetens ide är från Gud. Gud är ingalunda en oordningens och anarkins Gud. Världen är avsedd att fungera i ordning och alla försök att verka på annat sätt har visat sig omöjliga.
Överheten kan använda sin ställning fel och så gör även den mest rättrådiga. Mamma och pappa utgör överhet för barnet. Också riksdag, polis och domare representerar överheten. De stiftar lagar och regler, de övervakar och straffar, om man bryter mot reglerna. Fast föräldraskapets ide är från Gud, gör alla pappor och mammor många fel.
I Apostlagärningarna berättas om en situation, då överheten förbjöd apostlarna att predika om Jesus. Då sade aposteln Petrus och de andra: "Man måste lyda Gud mer än människor." (Apg.5:29) De fortsatte sitt arbete oberoende av förbuden.
Man får kritisera överheten och förhålla sig kritiskt till deras agerande. Medborgarolydnad kan vara berättigad, om makthavarnas krav är i konflikt med livets lagar."

På diskussionsspalter har man framställt och diskuterat frågan: "Är överheten alltid tillsatt av Gud?"
Jag bifogar några svar av signaturen Kaappo (hela diskussionen kan inte refereras):
"Gud har gett åt överheten rättigheter, men detta betyder ingalunda, att varje gärning av överheten skulle automatiskt ske enligt Guds vilja. Detta sker bara, om överheten håller sig inom givna gränser. Den har rätt att försvara för anfall och hålla ordning. Den har rätt till vapenmakt vid behov. Den har rätt att bestraffa förbrytelser. Men den har ingen rätt att underkuva folk eller människogrupper, den har ingen rätt att döda oskyldiga. Den bör bevaka landets välfärd på ett rättvist sätt."
"Att man verkar i Guds NAMN, betyder ingalunda att man verkar enligt Guds vilja. Överheten behöver inte åtlydas, om den klart bryter de av Gud givna fullmakterna eller överger rättvisans principer. T.ex. skulle jag inte lyda, om överheten skulle förbjuda att förkunna evangelium. Så gjorde också de första kristna. Men Petrus och Johannes svarade dem: "Döm själva om det är rätt inför Gud att lyda er och inte Gud? 20 Vi för vår del kan inte tiga med vad vi har sett och hört." (Apg.4:19-20)

Jesus undervisar just ingenting om överheten, varken i positiv eller i negativ mening. Indirekt godkände han överhetens vapenanvändning genom att tillåta soldatens yrke. Paulus är sedan mera direkt. Men vi måste studera hela Bibeln som helhet och som Guds Ord.
Här bör påpekas, att det ingalunda är fråga om några "personliga värderingar". Det är fråga om de medel, med vilka man kan hindra ett folk att gå under. Överheten måste se till hela nationens bästa, inte vissa gruppers förmåner. Överheten bör behandla alla grupper rättvist."

"Överheten är som sagt tillsatt av Gud och har vissa rättigheter och plikter. Men detta ger ingalunda överheten rätt att verka godtyckligt eller kriminellt."
"Landets egen överhet är tillsatt för att försvara folket. Om den vidtar åtgärder, genom vilka folket eller delar av befolkningen går under, då ser jag saken så, att någon annan överhet borde ingripa vid något tillfälle t.ex. genom sanktioner. Alla överheter högaktar ingalunda Guds vilja Om någon utomstående angriper, så har överheten rätt att försvara. Armen är en försvarsinstitution. Om jag är i dess tjänst, lyder jag vid försvar. Om armen anfaller ett annat land, skulle jag vägra, även om jag vet, vilka konsekvenser en olydnad skulle ha. Men som individer får vi inte gripa till vapen för att försvara personliga intressen.

Fråga: "Kan man strida mot överheten?"
Mot sådan överhet, som klart underkuvar folket eller någon folkgrupp och sålunda utgör en fiende till folket borde man vid något tillfälle kunna göra någonting. Enligt rättvisans princip bör man kunna försvara ett underkuvat folk. Jag understöder inte beväpnat uppror, men sanktioner från övriga världen i någon form kan jag godkänna med vissa reservationer. Sanktioner har sitt mänskliga pris, men så är det i ännu högre grad om man ser genom fingrarna, när det gäller tyranni.

Genmäle: "Prata inte strunt, att någon okänd instans skulle ingripa, ty någon universell godhetens absoluta instans finns inte."
"Det finns ett allmänt sinne för rättvisa. Vi alla i vårt land och i hela världen vet i våra samveten, när någon utsätts för orättvisa och behöver hjälp. Enligt detta sinne för rättvisa var tyranniet i Irak ett "brott mot mänskligheten". Den internationella rätten använder ju denna term. USA:s roll som världspolis är sedan en helt annan fråga. De har ingalunda utan fel skött denna roll. Dessutom har USA sina egna, ekonomiska intressen, som får dem att husera lite varstans."

" Fast världen är djävulens stridsfält, betyder detta inte, att vi inte kan kämpa emot - eller att samhället inte kan motstå djävulens frestelser. All rättfärdighet bildar ett skydd över nationen. Alla beslut, vilka är i enlighet med Guds vilja, beskyddar oss från det onda. Därför kan jag inte förstå synpunkten, att de kristna borde isolera sig från gemensamt beslutsfattande. Detta är ju att anse, att man inte kan kämpa emot djävulen bara för att han regerar i världen."  

.....
Räsänen: "För att kunna finna vår identitet, måste vi också skissera upp vårt eget verksamhetsområde. Luther beskrev på ett klart sätt sitt förhållande till livet genom att skilja mellan det världsliga och det andliga regementet. Det världsliga regementet strävar till människans och samhällets välfärd i denna tid. Det andliga regementet berör församlingarnas arbetsfält, människans frälsning till gemenskap med Gud och den eviga saligheten.
Denna ide betyder, att den världsliga överheten inte tvinga någon människa att tro med hjälp av Kristi lag, men den kan leda och t.o.m. tvinga människor att leva rättvist och fördela det gemensamma goda. Kristus kom inte för att grunda sitt rike i samhället utan i människors hjärtan. Tro och moral är olika saker. Att förkasta denna princip leder till en teokratisk stat, sådan som man försökte bygga upp i det islamska Afganistan.
Vi bör dock minnas, att också det världsliga regementet hör under Guds övervakning. Gud har inte övergett sin skapade värld och lämnat den helt åt sitt öde. Han kan och vill möta människan i hennes vardag.

De andliga och världsliga regementen är inte helt fristående livsområden. Församlingarnas arbete gagnar samhället och den samhälleliga verksamheten är förutsättning för församlingarnas frihet att förkunna evangelium. Varje kristen har såväl andliga som världsliga uppgifter. Fast människans frälsning till det eviga livet är många gånger viktigare än tidens välfärd, är det ändå fel att försumma de världsliga uppgifterna på bekostnad av de andliga. Därför bör vi satsa på de uppgifter, som var och en har personligen fått att utföra."
"Vi kommer tyvärr inte alltid ihåg, hur vi trots allt är privilegierade i vårt land. Religionsfriheten har långa och djupa rötter. Förböner från århundraden har burit frukt! Vi får fritt samlas och förkunna Guds ord i församlingarna och vi får göra missionsarbete. Religionsfrihet är inte frihet från religioner, utan frihet att öppet och offentligt utöva vår tro och också sprida den."

5. DE KRISTNA OCH FAMILJEN

"Ett lyckat äktenskap är inte ständiga underhandlingar, intresseverksamhet, där man försvarar egna positioner och rättigheter och kämpar för de egna fördelarna, utan det är delat ansvar och förpliktelser. I ett lyckligt äktenskap är parterna vänner och de delar vardagens händelser. Själviskhet är äktenskapets värsta fiende. I äktenskapet borde man mera tänka på, att jag är till för min maka/make än tvärtom.

Äktenskapets grund-ide är i den skapade olikheten könen emellan. Homo-förbunden jämte också försöken att vara helt jämställda suddar ut skapelseverkets rikedom i äktenskapet. Vår tids största och över all kritik stående villfarelsen är den ytterfeministiska tolkningen, där jämställdheten könen emellan förvrängs till likhet i alla krav. Jag vill påstå, att detta medför i den moderna kvinnans liv lika mycket vånda och skadegörelse som direkt skymfande av kvinnans människovärde."

"På basen av Guds ord vet vi, att den sexuella förbidelsen är ämnad endast inom äktenskapet, där mannen och kvinnan blir ett kött. Äktenskaplig trohet är i praktiken en nödvändig förutsättning för ett bestående och lyckat parförhållande. Men trohet börjar inte först i äktenskapet. Man bör förbinda sig till denna princip redan långt före äktenskapets ingående med tanke på den kommande partnern. Otrohet är den allmännaste orsaken till skilsmässa. Om man inte från början beaktar detta, kan det vara svårt, att senare lära sig detta."

"I vår tid finns det många andra faktorer, som enskilt eller tillsammans kan leda till skilsmässa. Arbetslöshet och ekonomiskt trångmål är verkliga hot. Som resultat av depressionen blev många skuldsatta till en grad, att familjens trygghet rubbades.
Barnen lider oundvikligen av en skilsmässa. Professorn i barnpsykiatri, Jorma Piha har sagt: "Barnets andliga hem formas av föräldrarnas förhållanden. Föräldrarnas skilsmässa är i viss mening ett bedrägeri gentemot barnet, emedan ramarna för barnets värld rasar samman." Endast en tiondedel av alla skilsmässobarn säger, att de är lyckliga."
"Familjen betyder för människorna en trygg hamn i denna värld, som förändras i allt snabbare takt. Därför lönar det sig att investera i äktenskap och familj."

Saxat från diskussionsspalter:
Sedan några citat från signaturen Kaappos svar på Internets diskussionsspalter:
"Jag påstår, att samboförhållande skrotar ned äktenskapet genom sin löshet och uppmanar att lämna förhållandet och splittra familjen för tidigt, innan en fast förbindelse ens har börjat. Sambo-förhållande leder inte till ett gott äktenskap (som C. vill påstå), utan snarare utgör ett hinder.

I "Keskisuomalainen" fanns en artikel om detta ämne:
Ungdomsforskaren Sari Näre säger, att ungdomarna allt mera börjar undvika att förbinda sig. Snabbt växlande arbetsplatser och erfarenheter från föräldrarnas skilsmässor föder fördomar, som gör att man är rädd för långvariga förbindelser.
Också massmedia och nöjesindustrin skapar en bild av parförhållanden, där man inte behöver förbinda sig.
Vi lever i ett samhälle, där man kan gå i säng med någon utan någon tanke på att förbinda sig. Å ena sidan vill de unga tro på tillförlit i ett parförhållande, men å andra sidan är de rädda för besvikelser. Önskan att förbinda sig leder till förlovning, men rädslan för besvikelser hindrar giftermål.
Den unga generationen är uppfostrad till, att ens önskemål alltid kan grusas. Därför måste man undvika förbindelser.
Äktenskap förknippas med en bild av någonting slutligt. Man kanske inte blir lika besviken om ett sambo-förhållande tar slut, som om ett äktenskap upplöses.
Allt detta enligt Näre."

"Normalt sällskapande utan att man flyttar tillsammans är fortfarande den bästa övningen inför ett äktenskap. Tröskeln inför äktenskap är högre än vid lösa förhållanden, där egentligen dörren alltid är öppen.
Till äktenskapet hör tecken (vigselring), löfte (att älska), villkoren (älska i med- och motgång tills döden skiljer oss åt) samt offentligheten. Endast tro och förbindelse till detta leder till verklig och djup kärlek. Då möter man också problemen på helt annat sätt. Jag kan inte ens gissa, hur många fungerande förhållanden har tagit slut, då äktenskapets ramar har saknats. (Också många äktenskap har upplösts, då man lättvindigt inte har beaktat "ramarna".) Man bygger tyvärr ofta sina förhållande "bredvid reservutgången".
Lättheten att skiljas sänker genom sina lockelser tröskeln för den uthållighet, som varje förhållande behöver. Det finns inget sådant förhållande, som skulle motsvara ungdomens krav på lätthet, brinnande förälskelse och flykt från vardagens vedermödor."

"Frågan är sist och slutligen inte, hur det känns och hur vi tycker, att det borde vara. Det är djupast sett fråga om Guds instiftelse och hans vilja. Äktenskapet skyddar dock familjen mera än andra alternativ. Detta, att någon känner sig lycklig också i sambo-förhållande, förringar eller upphäver ingalunda det av Gud instiftade äktenskapet och all den visdom, som ingår däri. Om det finns på stranden en skylt: "Varnas för svag is!", betyder detta ingalunda, att alla som går dit drunknar. Men den uppmanar absolut inte alla att gå ut på isen."

"Om alla i samhället skulle få göra, vad som JAG personligen tycker känns bra just för MIG, skulle vi så småningom leva i fullständig anarki. Det lilla ordet "bra" kan ha så många betydelser för olika personer och i olika situationer."

"Äktenskapet löser ingalunda alla problem. Det ändrar ingalunda människan, men det inverkar på människors attityder till problemen i vardagslivet, om man tar äktenskapets ramar på allvar. Jag tycker att den nutida ungdomen hellre borde ta några år till sällskapande och sedan gifta sig, än att efter två veckor "flytta samman". Det bara inte fungerar så. Förälskelsen går ofta snabbt över inför vardagens realiteter." (Obs! Skribenten är i 30-årsåldern)

En mångsidig rekommendabel skrift om äktenskapet.  

6. DE KRISTNA OCH SEXUALITETEN

Jag har tidigare behandlat människans drifter och skrivit bl.a.:
"Vår sexualitet är någonting, som Gud har gett oss vid skapelsen. Därför är där i och för sig inte något fel. Frågan är, huruvida vi använder den på det sätt, som Gud har avsett. Gud skapade människan till man och kvinna och dessa intimförhållanden bör skötas i mannens och kvinnans gemensamma äktenskapsförhållande. Detta förhållande omnämns första gången redan i början av Bibeln 1 Mos.2:24. Också Jesus hänvisade till detta. NT framhåller på många ställen äktenskapets renhet. Detta kanske förstår vi ännu bättre, om vi läser om Paulus' jämförelse med Kristus och församlingen  Ef.5:22-31. I denna tid betonas ofta hedonistiska och njutningsbaserade målsättningar. Ofta rent av frossar man i dessa sexualfrågor. Man upprepar hela tiden kravet på att människan skall leva fritt enligt sina drifter. Detta leder lätt till att dessa drifter får överhanden i oss och livet förvrängs. Ofta kan detta leda till problemfyllda människorelationer.

Människan har fått olika drifter, vilka har till uppgift att tjäna oss och via oss vår omgivning. Dessa är bl.a. nyssnämnda sexualdrift, men också njutningslystnad, självkänsla, ärelystnad (stolthet), maktlystnad, överlevnadsdrift o.a. Men dessa borde aldrig få behärska oss. De är enbart tjänare. Beträffande användningen av dessa kan vi tillämpa det gamla talesättet om elden: "bra tjänare - dålig husbonde". Vi förstår ju alla hur värdefull elden är i våra vardagliga sysslor, men också hur förödande elden kan vara, när den kommer lös vid eldsvådor.

På samma sätt är det med dessa drifter. Men var går gränsen? Om vi släpper dessa drifter helt lösa, börjar småningom uppstå allvarliga följder. Tyvärr är tidens anda, att man skall ge dessa "fria händer". Detta kommer fram på olika sätt i medierna. T.ex. i filmer visas omoral och lösa förhållanden, dryckenskap, våld och allehanda råheter, så som dessa skulle höra till människans normala liv. Följderna kan redan tydligt skönjas i vårt samhälle och de förvärras hela tiden. Familjer mår dåligt, personrelationer inflammeras, missbruk av rusdrycker och knark, kriminalitet och mycket annat är varnande exempel. Ofta hänvisas till samhälleliga problem, men grundorsaken ligger oftast på det personliga planet. Därför borde var och en göra allt, som kan göras på det personliga planet, för att hindra eller bromsa upp denna utveckling. Med våld får vi ingenting till stånd."

Jag tycker, att Jarmo Sormunen har kort och träffande gett god biblisk sexualundervisning, vilken finns på svenska.

Läs också Stefan Gustavssons sammanfattning om Jesu undervisning i sexualfrågor!

Svar på en del frågor angående sex och äktenskap.   

Se också "De kristna och familjen" i avsnitt 4.

7. DE KRISTNA OCH HOMOSEXUALITET

Räsänen (läkare) skriver: "Inom kyrkan (i Finland) har bildats en rörelse för positiv förståelse för homosexuella relationer. Dess förgrundsgestalt Raija Sollamo medgav vid ett seminarium anordnat av SETA i riksdagen, att det inte finns något ställe i Bibeln, som skulle godkänna homosexuella levnadsformer. I själva verket är Bibelns etik just i denna fråga oemotsägligt entydig. Homosexuella relationer anses klart strida mot den av Gud skapade sexualiteten, inte bara i Gamla testamentet (3 Mos.18:23,20:13) utan ännu kraftigare i Nya testamentet (Rom.1:26-27, 1 Kor.6:9). Men inom rörelsen anser man trots detta, att Bibelns normer inte gäller för vår tid." (Till detta kan man sedan fråga sig, vad som gäller sedan om inte Skaparens normer och föreskrifter?)

Vidare Räsänen: "Lagstiftningen beträffande äktenskap och familjeangelägenheter är aldrig neutral i förhållande till livsvärderingar. Den är kraftigt bunden till de samhälleliga värderingar, enligt vilken man vill bygga samhället. Vi godkänner till exempel inte månggifte, nära släktingars äktenskap eller barnäktenskap - på grund av våra värderingar. Att ändra våra familjevärderingar till att omfatta också par tillhörande samma kön är ett avståndstagande från den kristna grunden för familjevärdering. Denna grund framkommer i den kyrkliga vigseln. "Därför skall en man lämna sin far och sin mor och hålla sig till sin hustru, och de skall bli ett kött." Denna grund är omöjlig att tillämpa för par av samma kön.

Är inte ett förbud mellan två personer av samma kön en privatsak personerna emellan? Lagstiftningen borde ju inte för mycket tränga sig in i människors privatliv. Men äktenskapet eller därmed liknande officiella förbund mellan två personer av samma kön är alltid offentliga, eller institutioner gällande hela samhället. Lagstiftningen för dessa parrelationer krävdes just därför, att dessa homorelationer inte skulle förbli enbart privatsaker. Men ett offentligt och rättsligt avtal betyder ju också samhällets godkännande.

Men har de homosexuella inte rätt till kärlek? Kan vi inte lita på homosexuellas förmåga att älska?
Alldeles säkert kan homosexuella älska liksom också heterosexuella. Kärlek till vår nästa borde höra till alla oberoende av sexuell läggning. En man kan älska en annan man och en kvinna en annan kvinna. Men i ett äktenskap eller i ett homoförhållande är det inte enbart fråga om kärlek till nästan, utan det är också fråga om ett sexuellt förhållande. Kärlek är ingalunda samma som förälskelse. Till sunda mänskliga relationer hör ingalunda sex. Till den erotiska förälskelsens väsen hör, att människan innesluter hit sådant, som är främmande för den egna identiteten (annorlunda än jag). Hos homosexuella människors utveckling kan man ofta lägga märke till en viss främmande identitetskänsla gentemot det egna könet ända från tidigt stadium. Dessa söker sedan det främmande sexuella mysteriet från en annan person av samma kön.

I den medicinska forskningen har man inte hittat några bevis för påståendet, att homosexualitet skulle vara genetiskt, ärftligt eller medfött. Påståendena om upptäckter av homosexualgener har utan undantag visat sig felaktiga. Å andra sidan är det sant, att man sällan medvetet "börjar" leva homosexuellt. Sexuellt avvikande känsloliv är sällan avsiktligt, något som människan själv har valt eller påverkat. I bakgrunden kan man finna barndomens eller pubertetsstadiets störningar i den psykosexuella utvecklingen. Till exempel har barn med incesterfarenheter större risk att utvecklas till homosexuella.

Men om läggningen kan ändras från heterosexuell till homosexuell, varför kan den då inte ändras i den andra riktningen? Den sexuella identitetens helande i riktning mot heterosexuellt känsloliv är möjlig, om människan själv är motiverad och är villig till lämplig terapi.
I ju tidigare stadium de unga har homosexuella erfarenheter, desto svårare är det enligt forskningsresultat att senare komma lös från denna läggning. Den nuvarande på värderingar fattiga, ytliga och till sexuella experiment eggande sexualkulturen jämte det allmänna godkännandet av homorelationer kan leda till allt mera utbredd homosexualitet.

Men nådens budskap hör till alla syndare och till sin inre söndriga människor. I världen finns ingen, vars inre manlighet eller kvinnlighet skulle vara fullkomlig och utan fel. Kyrkan kan ingalunda anklagas för rasism, om den vågar använda ordet "synd" både för homorelationer som också andra sexuella förbindelser utom äktenskapet. Tvärtom diskriminerar kyrkan de homosexuella, om dessa inte får höra hela sanningen i Guds ord, som innehåller både lag och evangelium."
Så långt Räsänen.

De kristna borde förstå och märka, vilka de verkliga krafterna är bakom dessa förvrängda relationer och skrida till riktiga åtgärder. Dessa strävanden strävar, att bryta ned hela den kristna tron och de av Gud givna moralföreskrifterna. Jesu uppmaning var: Vaka och bed!

Homosexualitet är emellertid ett verkligt och allvarligt problem, som man inte borde "sopa under mattan" och tro att problemet är undanröjt. Problemet skulle kräva sakliga och uppriktiga utredningar. Den hektiska allmänna diskussionen visar enligt mitt förmenande, att härtill finns inte förutsättningar. Enligt Bibeln är dessa homoförbindelser onaturliga. Men fast dessa inför Gud är synd, får vi inte bemöta dessa homosexuella människor med felaktiga, kärlekslösa och övermodiga attityder. Men ett rätt bemötande är för många kristna ytterst svårt, därför att dessa inte har den sakkunskap om problemet, som skulle behövas.

Jag tror, att Räsänens kommentarer ovan ger en liten inblick i problemet. Saklig information finns också på Aslan Oy:s Internetsidor. På finska rekommenderar jag en bok "Kun kulissit kaatuvat" av Jerry Arterburn (På engelska Stephen F. Arterburn: How I will tell my Mother (Published by Oliver Nelson Books, Tennessee, USA)) Där skildras en ung mans kamp mot homosexualitet och AIDS. Han dog redan vid 38 års ålder. Han efterlämnade på basen av sina erfarenheter ett "testamente", som långt är i samklang med det tidigare sagda. Detta är en stor utmaning för de kristna församlingarna, att möta dessa människor på ett rätt sätt. Detta sker ingalunda genom att acceptera de dagens tankemodeller, som egentligen är en följd av den vällust-kultur, som det tidigare var tal om. Vi behöver en ny syn av den kristna trons väsen och vi lär oss bättre känna Gud vilja, Hans kärlek och nåd genom evangeliet.

Homosexuella och i synnerhet de, som har insjuknat i AIDS, har kraftiga skuldkänslor, till vilka behövs saklig terapi. Enligt Arterburn dör många i förtid just för dessa skuldkänslor, när de kraftigt fördömer sig själva.

Pojkarnas möjliga kännetecken i tidigt stadium, är att de anses flickaktiga, de tycker om flickornas lekar och klär sig som flickor. De leker hellre med flickor än med pojkar. Föräldrarna hade önskat sig en flicka, vilket de ofta tar fram på fel sätt. Ofta är förhållandet med pappan dåligt. Pojken har svårighet att få kontakter med flickor, vilket kan också bero på andra problem i pubertetsåldern. Pojken har kanske blivit som ung offer för sexuellt övergrepp. Dessa leder inte nödvändigtvis till homosexualitet, varför alltför sträng övervakning kan vara skadlig.

Föräldrarna borde inte uppmuntra pojkar till flickaktigt beteende. Pojken borde ges tid i manligt sällskap. De unga borde få undervisning i Bibelns principer också i andra saker än enbart sexualitet. Framför allt behöver de unga föräldrarnas sakliga stöd och vid behov experthjälp, ty det är inte lätt att lätt att bli fri. Ifall de unga inte får saklig hjälp och kärlek från föräldrarna eller församlingen, dras de lätt till likasinnade gäng, där de får röna uppskattning. Från dessa band är det allt svårare att komma loss.

För de homosexuella är saklig hjälp oerhört viktig. De borde få veta, att de inte har självmant valt dessa böjelser. De har inte blivit födda till homosexuella. Dessutom borde de enligt möjligheter försöka ordna sitt liv, så att frestelserna från omgivningen blir möjligast små. För dem, som har dessa böjelser, vore det rekommendabelt, att inte börja med heterosexuella kontakter för tidigt, förrän tillräcklig balans har nåtts. Att dra in problemen i dylik kontakt lyckas eventuellt inte, varvid pressen blir för stor. En god hjälp är, att skaffa sig sunda hobbyn.
Så långt Arterburn.

Tänkvärda är också Krister Holmströms svar på en del frågor.(Jag tar ingen ställning till själva internetsajten)

Ibland hänvisas till, att Jesus inte direkt fördömde homosexualitet. Stefan Gustavsson har gett några goda synpunkter angående Jesu undervisning i sexualfrågor (indirekt om homosexualitet).

Krister Renard har utförligt behandlat detta ämne.  
Jag bifogar här ett utdrag, där han sammanfattar sin ståndpunkt:
"Jag erkänner att det finns kristna som talat och talar mycket fördömande om homosexualitet, som om detta vore den värsta av alla synder. Man kanske till och med ser med förakt på homosexuella. Detta är helt fel. För det första har den som är homosexuell inte valt att själv bli det. Plötsligt upptäcker man, kanske i tonåren, att man till skillnad från sina kompisar, dras till personer av samma kön. Det kan säkert vara en oerhört traumatisk och tragisk upplevelse av att vara annorlunda och utanför. Bibeln säger att med den dom vi dömer andra, kommer vi själva att dömas. Vi har således ingen rätt att döma någon. Att döma någon är kärlekslöshet! Bibeln ordnar inte heller synder i rangordning. Det finns inget som säger att homosexualitet skulle vara värre än något annat. Den synd som Bibeln talar mest om är tungans synd, dvs. baktaleri och lögn. Men ändå säger Bibeln att det finns absolut rätt och fel, och att Gud aldrig kan acceptera det som är fel. Att då, som kristen, påstå att Bibeln säger att homosexualitet är naturligt och normalt, är sanningslöshet. Guds Ord säger inte så. Och Gud tycker varken om kärlekslöshet eller sanningslöshet.

Låt mig, för att ingen skall missförstå vad jag försöker säga, slå fast att Bibeln mycket konsekvent hävdar följande:
1. Alla människor har samma värde. Homosexuella har således precis samma värde som heterosexuella.
2. Alla människor har samma behov av närhet, ömhet, beröring, värme och kärlek.
3. Allt är inte naturligt, bara för att individer upplever det som naturligt. Man måste skilja mellan vad som är (den fallna skapelsen, som är perverterad av ondska) och vad som borde vara (såsom Gud hade avsett skapelsen att vara). Vi lever i en onaturlig värld, där att något känns naturligt, inte utgör någon absolut garanti för att det är rätt.
4. Alla människor är syndare, och i behov av frälsning. Detta gäller alla människor, både heterosexuella, bisexuella och homosexuella. Bibeln säger att det finns absolut rätt och absolut fel och att den som bryter mot Guds moral är en syndare. Låt mig påminna om att det grekiska ord som Nya Testamentet använder för synd är hamartia. Detta ord betyder egentligen "att missa sitt mål". Gud ogillar synden, eftersom den hindrar människor att bli det de egentligen är.

Även det människor gör frivilligt och privat kan vara fel. Bibeln är till och med så radikal att den säger att det vi gör i enrum på sätt och vis betyder mer än det vi gör så att andra ser det. I vår ensamhet visar vi vårt rätta ansikte. När andra tittar försöker vi oftast upprätthålla en mask. Till och med inför den egna familjen. Bibeln säger klart att det är fel att titta på pornografi. Att ljuga. Att stjäla och mörda. Att överhuvudtaget göra andra människor illa. Att vara kärlekslös. Att ha sexuella förbindelser utanför äktenskapet. Att tala illa om andra människor. Etc, etc. Även underlåtenhet kan vara en synd. T ex att inte dela med sig av sitt överflöd till de fattiga är en synd. Bibeln säger inte att homosexualitet är en värre synd än någon annan synd. Men den slår fast att homosexualitet bryter mot Guds ordningar. Ingen lagstiftning och inga politiska beslut kan omintetgöra detta faktum. Man kan förbjuda Bibeln, man kan försöka förbjuda kristendomen, ja man kan till och med försöka utrota de kristna. Men sanningen är sanningen och den kan inte utrotas. Kristendomen går inte att stoppa. Förföljelse och martyrer är kyrkans blod. Det är då kristendomen växer som starkast.

Gud älskar homosexuella! Lika mycket som han älskar någon annan! Gud är inte emot homosexuella, tvärtom. Han älskar dem med oändlig kärlek. Men han vill deras bästa. Han vill ge dem det bästa liv som en människa kan leva. Gud vill förvandla varje människa till en avspegling av sig själv. Gud vill ge varje människa ett bättre liv än hon kunnat drömma om. Alla människor är syndare säger Bibeln. Alla människor är därför i behov av Guds nåd genom Jesus Kristus. Endast genom att leva i enlighet med Guds vilja kan människan bli det hon egentligen är. Då först kommer människan att känna sig hel och fullkomnad."

Mera om detta ämne kan du hitta från Tidens Teckens Homo-sida.

8. DE KRISTNA OCH PENGAR

Man talar sällan och undervisar om den kristnes förhållande till pengar. Många anser, att detta ämne är en privatsak, som inte angår andra.
I de församlingar, där ekonomin är beroende av medlemmarnas offervillighet, uppmanas medlemmarna att ge sina bidrag. Men egentlig undervisning i mera ingående är ganska sällsynt. Artiklar om detta ämne är också sällsynta.
På engelska finns om detta ämne  Larry Burkett's bok 'Your Finances in Changing Times' . Undervisningen i denna artikel baserar sig på denna bok, som i sin tur baserar sig på Bibelns principer.

EKONOMIE-FÖRVALTARE
Vi är som kristna förvaltare av den egendom, som Gud har förunnat oss. Detta betyder, att vi är ansvariga inför Gud för de resurser vi har fått, dessa må sedan vara materiella eller andra.
Burkett anser, att den kristna inte borde ha skulder. Med skuld menar han här sådan, som inte kan täckas genom realisering av motsvarande egendom. Sålunda är t.ex. vanligt bostadslån med bostaden som pant helt tillåtet för den kristna. Men ett lån utan behövliga garantier borde undvikas.

Burkett har en intressant förteckning, med vars hjälp man kan bedöma, huruvida man är en slav under pengar:

1. Förfallna obetalade räkningar.
Enligt Burkett lever 80% av kristna familjer över sina tillgångar. Ofta planerar de inte användningen av sina tillgångar och fortsätter att ta lån, tills de märker, att de inte mera klarar att sköta sina lån. Detta försämrar deras möjligheter att vittna om sin tro.

2. Bekymmer över investeringar.
Man är ständigt orolig över sina gjorda (eller inte gjorda) investeringar, över sina besparingar och sin egendom. Detta förorsakar ett beroende av sin egendom, vilket inte kan vara utan inverkan på det andliga livet. Bekymret följer med, när man går hem, när man lägger sig, eller när man besöker bibelkretsen.

3. Strävan "att plötsligt bli rik".
Många försöker bli rika utan att behöva göra ansträngningar. Man använder skuldpengar eller bedrar människor. Ordspråksboken 28:20 säger: "En pålitlig man får mycken välsignelse, den som snabbt vill bli rik blir ej ostraffad."

4. Ovilja att arbeta.
Människan är också slav under penningen, när man inte förtjäna sitt uppehälle (fast förutsättningar finns). Paulus säger i 2 Tess. 3:10-11: " När vi var hos er, gav vi er också den föreskriften att den som inte vill arbeta inte heller skall äta. 11 Men nu hör vi att en del bland er lever oordentligt. De arbetar inte utan går bara och drar."  Varje kristen borde enligt möjligheter var färdig till arbete och utföra den uppgift, som denne fått.

5. Girighet
Slaveri under penningen kan bero på girighet. Man har en stark önskan att alltid få bättre och mera. En sådan är girig, som inte kan beakta andras behov och inte kan tåla förluster. Ef. 5:5: " Ni skall veta att ingen otuktig eller oren eller girig - en sådan är en avgudadyrkare - skall ärva Kristi och Guds rike."

6. Begär.
En kristen, som ser vad andra har och har begär till samma, är beroende av penningar. Sätt dina målsättningar och din levnadsstandard, enligt vad Gud har visat dig, inte enligt vad andra har.

7. Familjens otillfredsställda behov.
Du är penningens fånge, om du inte sköter de nödvändiga behoven för din familj, samtidigt som du slösar dina pengar på mindre nödvändiga saker, eller du inte är villig till arbete, vilket skulle ge nödvändig inkomst. En gemensam nämnare är här brist på ansvar. 1 Tim. 5:8 säger: "Men om någon inte tar hand om sina närmaste, särskilt då sin egen familj, så har han förnekat tron och är värre än den som inte tror."

8. Försummade behov.
De kristna bör också ha omsorg om andra kristnas behov. Jak. 2:15-16 säger: " Om en broder eller syster inte har kläder och saknar mat för dagen 16 och någon av er säger till dem: "Gå i frid, klä er varmt och ät er mätta", men inte ger dem vad kroppen behöver, vad hjälper det?" Vi har säkert inte resurser att hjälpa alla. Men de saker, som Gud speciellt gör oss uppmärksammade på, bör vi också sköta.

9. Överdriven arbetsmani.
Om man i livet så helt ägnar sig åt sitt arbete, att inget annat ryms med, är också felaktigt beroende. Guds plan är, att vi gör vårt arbete väl, men det får inte tränga undan det ansvar vi har gentemot Gud och andra människor.

10. Svek i penningaffärer.
Vi är slavar under penningen, om vi handlar orättvist och svekfullt i våra penningaffärer. Gud varnar dem, som gör så i Ordspråksboken 28:8: "Den som förökar sin förmögenhet genom ocker och räntor samlar åt en som förbarmar sig över de fattiga."

11. Brist på ansvar för Guds rikes arbete.
En kristen är också slav under sina pengar, om han låter bli att ekonomiskt i mån av möjligheter stöda Guds rikes arbete. Principen vid förvaltningen av vår ekonomi borde vara: "Ära HERREN med dina ägodelar och ge honom det första av all din gröda. 10 Dina lador skall då fyllas av riklig skörd och dina pressar flöda över av vin. (Ordspråksboken 3)

12. Ekonomiskt ansvar.
Detta kommer ofta fram hos dem, som har fått mycket. Om man har stor egendom, borde man tänka, att den inte är en rättighet utan ett ansvar. Enligt Guds planer borde de, som har mycket också hjälpa de människor, som har det sämre ställt.

13. Bitterhet i penningfrågor.
Vi kan lätt bli bittra, om vi inte Gud ger oss allt det, som vi tycker skulle höra till oss och som vi själviskt önskar. Men vi borde mera inrikta oss på det, som vi verkligen behöver och kanske inte så mycket på våra själviska krav.

Guds plan är, att vi är fria från slaveri under penningen.
Frihet betyder frihet från onödiga bekymmer och grubblande över t.ex. obetalda räkningar. Frihet betyder gott samvete inför Gud och människor och tillförlit, att Gud leder och behärskar allt. Detta betyder ingalunda, att en kristen skulle vara helt befriad från problem i ekonomin.
Vi kan nå frihet i ekonomiska saker om vi överför hela vår förmögenhet i Guds ledning. Detta innebär både pengar, egendom, tid, familj, utbildning och möjlighet att skaffa inkomster.
Vi borde bli fria från obetalda räkningar och skatter, för vilka vi inte har betäckning eller egendom.

För att detta skall vara möjligt:
1. Gör en skriftlig plan för din ekonomi.
2. Köp bara det nödvändiga.
3. Tänk förrän du köper.
4. Sluta att köpa på skuld.
5. Spekulera inte med skuldpengar på börsen.
6. Lär dig spara.
7. Börja ge tionde. Varje kristen borde ge tionde som tecken på att vi har lagt vår egendom i Guds hand och ledning.
8. Acceptera Guds omsorg.

9. DE KRISTNA OCH BERUSNINGSMEDEL

Jag börjar inte desto mera beskriva dessa mycket mångsidiga problem, vars trender är mycket oroväckande. Följande exempel må tala för sig.

Läkare Räsänen: "Ökningen av knark och alkohol är allra kraftigast hos flickor och unga kvinnor. Som följd härav har också berusningsgraviditeterna tilltagit. Ännu fem år sedan föddes mindre än 200 barn per år med skador av dessa berusningsmedel. Nu (år 2002) är antalet uppe i 600-700 barn per år och dessutom är 2000-3000 foster i farozonen på grund av alkoholkänslighet. Man har inte närmare undersökt, vilka skador knark har fört med sig. Men man har allt mera märkt skador av amfetamin. Dessa barn har hjärnskador, hjärtfel samt skador i munnen. Dessutom har dessa andra symptom, vars vård och avvänjning är mångdubbelt dyrare än för motsvarande vård av alkoholskadade."

Det finns anstalter på kristen basis för vård av personer med alkohol- och knarkproblem. På finska sidan har jag nämnt några i Finland. I Sverige kan du säkert få upplysning via olika församlingar. Socialnämnderna kan också hjälpa.
Via Blåbandsrörelsen kan du få diverse information, fakta och tips om dessa saker.
Via Finlands Svenska Nykterhetsförbund hittar man också många fakta och nyttiga länkar.

10. DE KRISTNA OCH ETISKA FRÅGOR

Abort
Några synpunkter kom tidigare fram i avsnittet "Människovärde", varför jag hänvisar dit. Läs också Krister Renards artikel om abort.  

Alternativa vårdformer
Den medicinska forskningen har gjort oerhörda framsteg, i synnerhet under de senaste decennierna. Detta får vi vara oerhört tacksamma för. T.ex. cancersjukdomar kan numera effektivt behandlas, på sätt, som var otänkbart några decennier tidigare.
Men parallellt med de traditionella medicinska vårdformerna, finns många slags alternativa vårdformer, om vilka kraftigt informeras. Läkaretiken förhåller sig ofta kritisk gentemot dessa. Lekmannen kan knappast bedöma dessa vårdformer. Ofta ligger bakom dessa en helt annan världsåskådning än den kristna. Enligt kristen syn är dessa delvis mycket tvivelaktiga. Dessa är olika holistiska metoder samt också direkt till trolldom och ockultistiska företeelser hörande metoder. På finska finns läkaren Pekka Reinikainens bok "Trolldomen tillbaka till läkarvetenskapen" ("Noituuden paluu lääketieteeseen", Kuva ja Sana 2005).
Där beskriver han ingående och med sakkännedom massor med metoder i dagens värld.

En kortare förteckning på svenska om alternativmedicin och även denna länk.
Intressant kan vara några personers egna vittnesbörd / Livsberättelser

  Eutanasi
Här citerar jag en annan läkare Päivi Räsänens tankar i boken "Kutsuttu elämään" (Kallad att leva):
"I den av Läkarförbundet publicerade "Läkarens etik" tas en klar och entydig ståndpunkt till eutanasi: "Patientens dödande med avsikt är i alla situationer emot läkarens etik." Också internationella läkarorganisationer tar avstånd från en aktiv dödshjälp.
Eutanasipraktiken har dock inverkat på läkarnas etik så, att ca hundra patienter årligen dödas utan patientens begäran, I Holland har man också dödat demenspatienter och utvecklingsstörda småbarn.
Eutanasi kan anses som en onödig "barmhärtighetens" åtgärd gentemot en lidande människa, därför att nu för tiden finns effektiva mediciner och vårdformer också för svåra smärtor och andra symptom. Man har inte godkänt patientens dödande tidigare, när dessa smärtstillande möjligheter inte fanns. Varför är då just nu frågan om eutanasi så aktuell? Den ytliga vällust-kulturen driver människor att fly undan livets begränsningar in i döden. Nutidsmänniskan har svårt att acceptera, att svaghet och lidande hör till livet.

En persons inställning till eutanasi är enligt undersökningar kraftigt beroende av dennes värdering av världen och människan. Eutanasins motståndare motiverar sin ståndpunkt i allmänhet med den kristna människobilden. Dödshjälpen är inte i och för sig någonting speciellt i vårt land, den hör till djurläkarnas dagliga åtgärder. Eutanasifilosofernas försvarare ifrågasätter ofta människolivets speciella värde i skapelsen. Om en sjuk gammal hund får dödsinjektion, varför då inte en svårt sjuk människa? Den traditionella medicinska och rättsliga synen håller människolivet värdefullt som sådant, oberoende av individens verksamhetsförmåga eller livskvaliteten. Är det fråga om ett nyfött hjälplöst barn eller en på sin dödsbädd sakta tynande åldring har ett avsiktligt dödande ansetts lika förkastligt, som att döda en frisk arbetsduglig människa. Den kristna människobilden har haft en avgörande betydelse för en dylik syn. Människans liv är heligt och bör hållas intakt, därför att Gud har skapat människan till sin avbild.

Eutanasidiskussionen begränsar sig ofta till en individualistisk synpunkt. Men frågan om en människas död är alltid förutom en rent individuell sak också en kollektiv sak. De anhöriga till en, som begått självmord, får ofta dras med skuldkänslor. Men en "god" död har också en stor kollektiv betydelse. Döende personers terminalvård är värdefull inte bara för patienten, utan också för de anhöriga."

Konstbefruktning
Räsänen: "Utgångsläge vid all medicinsk forskning liksom vid all vård bör vara, att man högaktar människoliv i alla situationer. Också vid konstgjord befruktning gäller samma princip."

I medierna har som rubrik funnits: "Enligt kyrkostyrelsen borde konstgjord befruktning göras endast äkta makar emellan."
Detta gav anledning till diskussion på Internets spalter, varifrån jag citerar signaturen Kaappos svar till inlägget: "Alltså, kan de kristna diktera, vad ateister vill göra":
Kyrkan får ta ståndpunkt till samhälleliga frågor, precis som ateister. Kyrkan bör egentligen ta ståndpunkt. Att ta ståndpunkt, att diktera och att besluta är alldeles olika saker. I Finland är det riksdagen, som besluter on lagar. Riksdagens utskott hör människor från olika läger.
Familjeangelägenheter är inga privatsaker. Samhället bör stifta lagar, så att man kan garantera åt barnen vissa grundläggande saker (t.ex. rätt till pappa och mamma) Från dessa grundprinciper finns det ingen anledning att avstå på basen av vissa högljudda minoritetsgrupper. Här är inte ens fråga om någon minoritets rättigheter, utan barnens ställning. Barnet behöver t.ex. inte två mammor, utan pappa och mamma. Så har såväl naturen som Gud bestämt, man må sedan se på saken från den kristnes eller ateistens synpunkt.
Denna lag om befruktning är på grund av det nyfödda barnets rättigheter vår gemensamma sak och ingen sådan, som var och en bestämmer själv.

Detta att samhällets värderingar hitintills har följt de kristna värderingarna under långa tider, styrker bara, att dessa värderingar är både fungerande och naturliga. Varför skall man nu plötsligt avstå från dem?
Tänk bara, att dessa vissa värden är så djupt i vårt samhälle, att de är tidlösa och moraliskt hållbara. Det finns ingen anledning att "gå ut på svag is" och prova i den moderna tidens namn något onaturligt (t.ex. system med två mammor), som strider emot naturen och den moral och de traditionella värden, som har hållit i årtusenden. Dessa saker behöver nödvändigtvis inte ens förknippas med kristen tro. Men förstås är det bra att veta Skaparens avsikt."

Kloning
Detta är ett relativt nytt område, där många har svårt att ta ställning på grund av bristfälliga insikter. Jag tycker, att framställningen är saklig och klar i boken "Kloonattu ihminen (Lane P. Lester ja James C. Hefley, Päivä Oy 1999.(Engl. Human Cloning)).

Inom ramen för denna framställning är det omöjligt, att gå djupare i i detta ämne, till vilket hör många mycket svåra frågor och osäkerhetsfaktorer. Man kan fråga sig, börjar människan leka Gud? Vart allt denna teknik kan leda till, kan väl ingen överblicka. Visserligen kan den användas också på nyttigt sätt. Det finns oerhört stora risker, att denna teknik med tiden börjar användas på ett sätt, som strider totalt mot all kristen, men också mera allmänt mot all mänsklig etik. Blir människorna allt mera bara spelbrickor i allehanda skumma intriger?

Vi kan konstatera, att kloning inte är Guds plan för människors fortplantning. Den är ingen naturlig process. Om Skaparen har avsett, att människosläktets fortplantning skall ske genom det intima och bestående förhållandet mellan man och kvinna, måste vi hålla oss mycket kritiskt till alla de nutidens uppfattningar, strävanden och tekniker, vilka inte baserar sig på Guds klart uppenbarade principer.  

Enligt författarna har dock också en klonad människa en själ, som behöver evangelium om Jesus Kristus.

Kristen etik i allmänhet
Om man betraktar detta område I vidsträcktare betydelse, innesluter detta också de principer för det kristna livet, som NT framhåller. Dessa har jag nämnt flera gånger i olika sammanhang. Också i samhället, t.ex. i näringslivet har man allt mera börjat beakta etiska frågor, vilket jag anser är oerhört viktigt. Det stora frågetecknet är, hur dessa etiska frågor kommer i fortsättningen att beaktas i samband med den allt mera skärpta konkurrensen och vid globaliseringen, där olika kulturer och världsåskådningar konfronteras. Drunknar de etiska frågorna i den "ansiktslösa" marknadsekonomin samt på den politiska sidan i den "nya världsordningen"?
Ytterst svåra men allvarliga frågor. Var och en får begrunda dem själv!

11. DE KRISTNA OCH VÅLD

Vi bör minnas Jesu ord: " Ty från hjärtat kommer onda tankar, mord, äktenskapsbrott, otukt, stöld, falskt vittnesbörd och hädelser. (Matt.5:19) Därför skulle det vara viktigt, att Guds kärlek och Guds frid, "som övergår allt förstånd" skulle få härska i människans hjärta (tankevärld). Detta kan inte fås till stånd med överhetens befallningar. Det föds på det personliga planet. Sedan borde var och en vaka över sitt eget liv och försöka åstadkomma en kärlekens och fridens atmosfär i den närmaste omgivningen. Om det finns förutsättningar och kallelse kan denna inverkan spridas till vidare kretsar.

Johannes skriver värdefulla sanningar i 1 Joh.4:
"Mina älskade, låt oss älska varandra, ty kärleken är av Gud, och var och en som älskar är född av Gud och känner Gud. 8 Den som inte älskar har inte lärt känna Gud, ty Gud är kärlek. 9 Så uppenbarades Guds kärlek till oss: han sände sin enfödde Son till världen för att vi skulle leva genom honom. 10 Kärleken består inte i att vi har älskat Gud utan i att han har älskat oss och sänt sin Son till försoning för våra synder. 11 Mina älskade, om Gud älskade oss så högt, är också vi skyldiga att älska varandra. …  18 Rädsla finns inte i kärleken, utan den fullkomliga kärleken driver ut rädslan. Rädslan hör ju samman med straff, och den som är rädd är inte fullkomnad i kärleken. … 20 Om någon säger att han älskar Gud och hatar sin broder, så är han en lögnare. Ty den som inte älskar sin broder som han har sett, kan inte älska Gud som han inte har sett."
Jag lämnar dessa tankar åt alla för vidare begrundan. Fast vägen tycks lång och omöjlig, måste man fråga sig: finns det någon annan framkomlig väg till en värld utan våld?

Jag tar ännu fram några tänkvärda tankar och fakta av Päivi Räsänen beträffande dagens situation:
"Ungdomsbrottsligheten har blivit allt råare och mera våldsam. Vi hamnar nästan dagligen att från tidningarna läsa om de våldsdåd, som ungdomen är skyldiga till. Satanismen och satansdyrkan är visserligen ganska obetydlig i vårt mångkulturella samhälle, men de är ett ytterlighetsfenomen, som kännetecknar dagens trender. Keijo Ahorinta har undersökt dessa fenomen och skriver i Helsingin Sanomat om de orsaker, vilka har lett till, att ungdomen har blivit lockade av dessa fenomen.: De nordiska länderna har varit en god jordmån för satansdyrkan, sedan de kristliga väckelserörelser, som tidigare verkade, har blivit försvagade. Detta har lämnat efter sig ett tomrum på värderingar, som har öppnat dörrar för andra strömningar, bl.a. satansdyrkan. En orsak till detta uppror och sataniskt anarkitänkande tycks vara, att de unga söker sanningar från den outtömliga medievärlden. De unga försöker få sin världsbild i ordning, men den brist på idealism och brist på visioner i våra samhällen gör, att denna ordning inte hittas. De maktstrukturer, som tidigare har gett en god grund för människors världsåskådning, ger det inte mera. När de unga blir besvikna på dessa liberalistiska tankegångar, blir de mottagliga för sådan kultur (t.ex. satansdyrkan), som föraktar livsvärderingar."

Min största oro för samhället ligger just i det av Ahorinta nämnda tomrummet av värderingar, brist på idealism och visioner. Barnen hamnar att växa mitt ibland ett kaos av värderingar. Såväl vardagens liksom mediernas motstridiga budskap om rätt och fel förorsakar i sin brist på förtroende ett tomrum på värderingar, vilka gör att också annars framgångsrika ungdomar kan lätt falla offer för denna våldmentalitet. I detta mångkulturella samhälle framhålls, att var och en måste söka sina egna gränser. Vem kan då påstå, att min moral är bättre än andras? Gränserna mellan ont och gott, mellan fel och rätt suddas ut, om man inte erkänner en högre auktoritet och dess rätt att definiera dessa moralgränser."

"Familjevåld är ett fenomen, som förenar öden för många kvinnor och barn i de mest till sin levnadsstandard skiftande samhällen. Våldet mot kvinnan börjar redan i mammans livmoder, vilket också påpekas i regeringens jämställdhetsprogram. I världen görs årligen 55 miljoner aborter och största delen av dessa berör flickor ofta på grund av könsurval.

Den uppoffrande och den allt uthärdande moderskärleken har i undersökningar visat sig vara en myt. Det lilla barnets största hälsorisk är just den egna mamman. Bakom barnens misshandel ända till döds är just mamman. Enligt en intervju-undersökning hade åtta procent av alla barn varit utsatta för allvarlig misshandel och 70% hade utsatts för lindrigare misshandel. Av familjevåldets offer är 90% kvinnor. I vårt land blir årligen 40 000 - 60 000 kvinnor utsatta för våld och i allt högre grad med dödlig utgång.

Berusningsmedlen är ofta med i dessa familjevåldshändelser. I familjer med problem med dessa sker familjevåld dubbelt mera än i andra. Enligt finländska undersökningar har över hälften varit berusade vid dessa våldstillfällen. Alkoholen provocerar i alla människor aggressiva reaktioner. Alkoholen försvagar också kontrollförmågan. Samma delar i hjärnan reglerar både denna aggression liksom också vällust-känslorna från rusdrycker.

Forskarna är allt mera av den åsikten, att den våldsamma modellen fås genom inlärning från andra.
Endast var tionde av dessa utövare av våld lider av psykiatriska störningar. Den, som i sin barndom har utsatts för våld, griper själv lättare till våld. De, som blivit misshandlade som barn, misshandlar lättare sina egna barn. Det är synnerligen menligt för barn att se våld i familjen. En våldsam man har ofta själv sett sin pappa slå sin mamma. Sålunda tycks denna våldmentalitet gå i arv till följande generationer, om ingenting görs för att bryta denna trollcirkel.

I Bibeln blir vi påminda om: "På samma sätt skall ni män leva förståndigt tillsammans med era hustrur som är det svagare kärlet. Visa dem aktning som medarvingar till livets nåd, så att era böner inte blir hindrade. (1 Petr. 3:7)  Den man, som tillgriper våld, utnyttjar sin ställning och sina fysiska krafter på ett totalt fel sätt. Petrus undervisar också, att enligt skapelseordningen är det mannens uppgift att leda familjen. Detta betyder att tjäna familjen och bära ansvar för hemmet och familjen. Psykiskt eller fysiskt våld är en grov förvrängning av denna uppgift. Jesus betonade också vikten av att tjäna andra: "Ni vet att folkens ledare uppträder som herrar över sina folk och att deras stormän använder sin makt över dem. 26 Men så skall det inte vara bland er. Nej, den som vill vara störst bland er skall vara de andras tjänare." (Matt.20)"
Så långt Räsänen.

Som vi märker av detta avsnitt liksom tidigare, vore de kristna värderingarna av största vikt vid förbättring av de allt mera alarmerande trenderna i samhället. Vi måste alla ställa oss inför frågan: På vilket sätt kan jag bidra till, att de nuvarande trenderna skall ändra riktning till det bättre?

12. MENTALA PROBLEM I SAMHÄLLET

   Samhällets mentala problem.
Räsänen skriver: Mitt i den nuvarande ekonomiska välfärden präglas vår tid av ett tidigare okänt mått av mentala problem bland barnen. Enligt en skrämmande rapport av Stakes (Finland) framgår, att nästan vart tredje barn lider av mentala problem. Behovet av psykiatrisk vård och omhändertagande samt problemen med berusningsmedel har ökat kraftigt under de senaste åren. Risken för de unga att bli åsidosatta är inte mera endast en marginalföreteelse, utan ett problem av stora mått inom den nationella hälsovården. Landets ekonomi har repat sig efter depressionen, men den mentala välfärden har inte utvecklats i samma takt. De mest förödande verkningarna av ekonomisk och mental depression sträcker sig på grund av sin långsamma inverkan just via barn och ungdom långt in i framtiden, kanske årtionden. Arbetslöshet, å andra sidan arbetsstress, familjekriser och rusmedelsproblemen har tärt på föräldrarnas förmåga att ta ansvar för uppfostran av de unga. Den av depressionen förorsakade toppen beträffande de mentala verkningarna har troligen inte ens nåtts ännu (2002).

Enligt experter uppvisar vart femte barn (av pojkarna var fjärde) psykiska symptom. Vart tionde barn har så allvarliga problem, att de skulle behöva vård. Behovet av psykiatrisk vård för barn har stigit med 50% inom några år. Man uppskattar att 80% av de vårdbehövande blir utan vård. Barnpsykiatrerna har berättat, att de allt oftare möter barn, vilka inte ens för en stund kan lämnas ensamma på grund av risken för självmord.

Stress och "burn out"
Räsänen skriver om stress bl.a.:
"Den hårda takten i samhället medför allvarliga följder. En av dessa, som når allt flera inom arbetslivet, är arbetsstressen, en ny slags folksjukdom. Ca. 7% av den arbetande befolkningen lider av sådan stressjukdom med alla sina biverkningar, att den kan klassificeras som allvarlig. Nästan hälften av alla de undersökta lider av mildare stressymptom. Vi talar här om ett fenomen, som berör största delen av befolkningen. Den allt mera tilltagande stressen och "burn out" är symtom av ett allvarligt samhällsproblem. Människan har allt mera hamnat i en sidoroll i ett samhälle, som strävar till allt högre effektivitet. Marknadsvärdet har blivit viktigare än människovärdet.
Stora strukturella omställningar och osäkerhet inför framtiden förorsakar risker för allvarliga stressjukdomar inom arbetsenheten. Risken för dylika stressymptom är dubbelt större på arbetsplatser, där personalnedskärningar har vidtagits. Riskerna ökar också avsevärt, när arbetstiden överstiger 55 timmar per vecka.

Dylik stress eller "burn out" har ansetts vara detta århundrades mest betydande sjukdomssymptom. Fast man kanske själv kan undvika den, verkar den i arbetskamraternas och de anhörigas krets. Stress är liksom andra känslomässiga symptom en smittsam företeelse. Redan en stressad människas närhet kan vara stressande. Stressen sprider sig på många arbetsplatser liksom en epidemi.

Människor, vars självkänsla bygger till stor del på arbetet och värderingarna från ens arbete, lider av större risk för "burn out". Detta har märkts i synnerhet bland personer i ledande ställning. Man orkar bättre i arbetet, om detta inte är enda innehållet i livet. Om värderingarna från arbetslivet är större än de, som familjen eller de närmaste människorelationerna ger, då är förväntningarna och därmed riskerna från arbetslivet stora.

Men dessa arbetslivets stressrisker är inte de enda. De ansluter sig mera allmänt till vardagens mångahanda problem.

Stress eller "burn out" är en serie av flera symptom: en kronisk ihållande trötthet, en kynisk sinnesstämning och försvagande av självkänslan i yrkesfrågor.
Hit hör vidare två ganska pinsamma grundkänslor, skuldkänsla och skamkänsla. Den skyldige är rädd för straff och förkastande. Skamkänslan ger rädsla för förakt och att bli stämplad bland människor. Att bli stämplad som oduglig eller sjuk får den stressade att förneka sin stress. Men detta förnekande bara accelererar symptomen allt mera.

Dessa kraftiga stressymptom berättar, att vårt samhälle har allt mera fjärmats från livets egna lagar, vilka skyddar människan och ger henne kraft att leva, Människan håller på att tappa kontakten med livet och har blivit rotlös. Man har börjat ifrågasätta tidigare självklara saker. Familjens och hemmets värderingar, auktoriteterna, lärarna, föräldrarnas högaktning, överheten och Gud har mist sin betydelse eller börjat ersättas med något annat. Men när dessa värderingar har undanröjts, blir kvar endast "djungel-lagen", där de starka och snabba klarar sig samtidigt som de svaga och långsamma går under. Vårt samhälle delar sig allt klarare i två delar, överlevande och de som går under.

Familjen och hemmet har mist sin plats i människans liv som en helhetsbetonad plats för vila och skötsel. Familjens verksamhet har splittrats ganska långt till samhällets olika vårdenheter (från lekskolor till anstalter för åldringsvård och däremellan allahanda aktivitetskretsar). Skilsmässor med alla dess biverkningar är i starkt stigande antal. Litet tillspetsat kan man säga, att hemmet börjar likna en flygstation, där familjemedlemmarna kommer och far, alla enligt sin egen tidtabell. Det som tidigare har sagts om denna stress, som besvärar arbetsenheter såväl som hela samhället, är enligt mitt förmenande ett symptom för ett samhälle, som lider av själviskhet, där man river nytta av varandra och där man inte godkänner svaghet. I det av själviskhet och individualism styrda samhället lämnas de svaga och uttröttade åt sitt eget öde. En nyckel till dessa stressfenomen vore just gemensamt ansvar och ömsesidigt stöd, så att i en persons svaga situationer en starkare finns till hands för att hjälpa och stöda. Å andra sida har man konstaterat, att genom att bära ansvar och stöda andra får man själv krafter att klara sig. Här passar Paulus uppmaning ypperligt som råd till vår tid: "Bär varandras bördor, så uppfyller ni Kristi lag." Var och en kan tröttna under bördorna, men då kan någon medmänniska komma till hjälp.

Att stöda varandra kan ta sig uttryck genom att ge uppmuntrande ord. Vi är tillsammans liksom speglar, genom vilka vi kan se oss själva. Ofta kanske ger vi alltför sällan uttryck för de positiva tankar, vilka vi har om varandra. Ändå skulle detta ha en oerhört stor betydelse för vårt och våra medmänniskors orkande. Hos varje arbetskamrat eller familjemedlem finns det säkert dagligen åtminstone en sak, som vi med ärligt sinnelag kan berömma denne. Jag tror, att redan med så enkel sak, kunde vår arbetsmiljö eller vårt familjeliv så småningom förbättras.

Stressen uppmanar människan att ompröva sina livsvärderingar. Är vår självkänsla enbart beroende av vårt arbete och dess utförande, så att andra värden har glömts bort? Har familjen och människorelationer blivit i bakgrunden? Fast vårt arbete kan vara hur viktigt och värdefullt som helst, kan det inte undantränga den kallelse och de skyldigheter vi har gentemot de allra närmaste, vår maka/make och våra barn. Min arbetsinsats kan ersättas, men ingen annan kan vara mamma för mina barn."
Så långt Räsänen.

När jag funderat på dessa värdefulla tankar, har några frågor kommit:
Vart är vi egentligen på väg i dessa kraftiga omställningar i vårt samhälle?
Ser våra beslutsfattare de förödande inverkningar allt detta har på oss människor?
Vårdbehoven är kraftigt ökande, men trots detta skärs anslagen ned eller bibehålls i effektivitetens namn. Är detta inte ganska motstridigt?
Borde vi inte angripa problemen på lite djupare plan?
Frågan är ju: vad är livet, varifrån har det kommit, vad är livets mening? Vilka livsvärderingar har vi?
Vad kan vi som kristna göra?
Tyvärr kan svaren inte dikteras enbart på överhetens plan. Attityderna måste födas inom människan. Där har vi alla vårt eget ansvar. Hur förvaltar vi detta ansvar? Åker vi bara lättvindigt utan att desto mera tänka runt i "ekorrhjulet"? Jesu uppmaning var: Vaka och bed! Var är vår plats i samhället?