Under dessa senaste decennier har jag lagt märke till bl.a.:
Flyktingproblemen
Man talar mycket om de palestinska flyktingarna, som på uppmaning av araberna flydde (tills judarna skulle drivas i Medelhavet). Ursprungligen torde de ha varit ca 400-500 000 men antalet steg snabbt till ca 700 000, då många fattiga araber anslöt sig för att få understöd. Flyktingarna fördelar sig på många länder och områden. Majoriteten kom till Gaza, Jordanien och Libanon. Nu talas om 4 milj. Det är oerhört tragiskt, att dessa har fått lida så mycket, därför att araberna har hindrat alla åtgärder att lösa detta flyktingproblem. Araberna har inte heller gett något som helst ekonomiskt stöd. Detta har kommit via FN. Det värsta och mest tragiska är, att detta har gjorts endast för utnyttja situationen som ett politiskt vapen i kampen om herraväldet inom Israels gränser. Alla andra flyktingproblem i världen har så småningom kunnat lösas.
Det är klart, att detta långt utdragna palestinska flyktingproblem bara förvärrar situationen. Samtidigt med detta flyktingproblem uppstod ett annat flyktingproblem, som ingen egentligen har desto mera skrivit om. Ca 835 000 judar hamnade samtidigt att fly från arabländerna och måste lämna dit en egendom på ca 20 miljarder dollar. Israel skötte detta problem utan desto mera skriverier i världspressen. Mest flyktingar kom från Marocko (265 000), Algeriet (140 000), Irak, Tunisien osv.

Hur kan det lilla Israel utgöra ett sådan hot för arabvärlden (observera att också Iran, som saknas på kartan, hör till Israels svurna fiender)? Hur kan det t ex komma sig att araberna inte kunnat assimulera de 700 000 palestinier som flydda från området 1948? Minst lika många judar kastades ut från arabländer vid detta tillfälle och assimilerades i olika länder på mycket kort tid (varav 500 000 i lilla Israel). Nog borde väl hela arabvärlden, med tanke på dess stora areal och dess oljerikedomar, kunnat ta emot 700 000 arabiska flyktingar, om Israel, vars areal utgör mindre än en tiondels procent av arabvärlden, kunde ta emot 500 000 judiska flyktingar?

Ockuperade områden
Jag tycker, att dylik benämning kan användas endast, när någon stat bemannar ett område, som hör till en officiellt erkänd annan stat. Läs t.ex. denna artikel (engl.). Tyvärr har begreppet totalt missbrukats i media. Varför talade ingen om ockupation, när Jordanien innehade Västbanken och delar av Jerusalem (1948-1967), där de brutalt skövlade, brände synagogor, förstörde begravningsplatser och dylikt.

  För övrigt är det anmärkningsvärt att man aldrig talade om något palestinsk stat, så länge som Jordanien härskade över det som idag kallas ockuperat område. Varför krävde inte palestinierna ett eget land redan då? Då var ju Västbanken under arabisk överhöghet och det borde ha varit lätt att ordna en palestinsk stat. Speciellt om nu Jordanien stödde en sådan statsbildning. Mycket tyder på att arabstaterna egentligen inte har mycket till övers för det palestinska folket, utan att man bara utnyttjar detta sargade folk för sina egna syften. Varför har man t ex än idag kvar flyktinglägren från 1948? Borde arabstaterna inte ha kunnat integrera flyktingarna under dessa snart 50 år? Nej, skall man vara ärlig måste man nog erkänna att palestinierna bara är brickor i ett elakt politiskt spel!

Fredssträvanden
Det har gjorts otaliga försök till fred, där världens storpolitiker har deltagit. Trots Israels utlovade stora eftergifter, har dessa alla strandat på Arafats negativa hållning, genom att styvt hålla fast vid än det ena än det andra kravet. Skulle araberna verkligen ha strävat till fred, skulle dylik ha uppnåtts. I denna omöjliga tragiska situation sker otillåtliga incidenter på bägge sidorna. Hur kan man komma ut ur denna återvändsgränd?
Med hjälp av stormakterna har födds olika fredsavtal, t.ex. Osloavtalet. Nu talas om vägkartan. Tyvärr har alla dessa avtal strandat på de palestinska ledarnas oförmåga eller brist på vilja att fullfölja avtalens villkor. Hela tiden uppställs nya krav.
Israel vill ha fred, men inte till vilket pris som helst. Man kräver garantier för att kunna upprätthålla sin egen säkerhet. Att t ex lämna tillbaka Golanhöjderna till Syrien för att sedan syrierna återigen skall beskjuta israeliska kibbutzer därifrån, är givetvis oacceptabelt. Genom att palestinierna av sina ledare, genom lögnaktig propaganda, hjärntvättats till ett oförsonligt hat gentemot judar i allmänhet och Israel i synnerhet, har deras egna ledare bedragit dem. Det finns otaliga exempel på hjärntvätt bl.a. i skolorna. Och gång på gång har ju palestinierna varit de stora förlorarna.
1993 talades om att upphäva det Palestinska Nationella Fördraget (antogs i juli 1968), som talar om att Israel skall utplånas. Fördraget har ännu inte upphävts, åtminstone inte i praktiken.  Där sägs bl. a.:
Palestina är, med de gränser det hade under det brittiska mandatet, en odelbar territoriell enhet. ...den väpnade kampen är enda vägen att befria Palestina. ...det arabiska-palestinska folket, som uttrycker sig genom den väpnade palestinska revolutionen, förkastar alla lösningar som är ersättningar för den totala befrielsen av Palestina.
Fördraget talar således klart och tydligt om Israels utplånande. Dessa attityder lever kraftigt i den interna propagandan, även om man i kommunikationen med omvärlden försöker dölja delvis de verkliga avsikterna.

Enligt islams "Jihad"-princip är det omöjligt att låta ett område som en gång hört under islamistiskt styre skulle behärskas av icke-muslimer. Något sådant är ingenting mindre än hädelse. Därför är det fullständigt otänkbart att Palestina, som en gång legat under islams välde, permanent skulle kunna förbli en judisk stat. Så oavsett vad palestinska ledare och andra araber säger, är jag övertygad om att deras yttersta och icke förhandlingsbara mål, är att utplåna staten Israel och antingen också utplåna det judiska folket, eller i bästa låta dem leva som en andra rangens människor i ett arabiskt Storpalestina (precis som judarna än i dag lever i Syrien och många andra arabstater).

Propaganda
Det har varit oerhört tragiskt, att följa med den ensidiga propaganda, som har bedrivits i media, i politiska kretsar (t.ex. FN). Det har varit bedrövligt att Arafat under sin tid talade på ett sätt till västvärlden (på engelska) och sedan på rakt motsatt sätt på arabiska till arabfolken. Utlovade löften har aldrig hållits. I en dylik lögnaktig atmosfär kan ju inga hållbara förändringar fås till stånd.
De palestinska skolböckerna innehåller direkta lögner. Eftersom Finland ger statligt bidrag för detta skolmaterial, har det ända upp till ministernivå påpekats om dessa uppenbara missförhållanden. På deras kartor t.ex. finns inte Israel, endast Palestina. För att inte tala om den lögnaktiga propaganda, som finns i arabisk press, radio, TV och Internet. Jag har under årens förlopp hört och läst så pass mycket om detta, att allt förtroende är bortblåst.
PLO:s grundstadga innehöll ju mycket sådant, som en vettig människa inte kan förstå. Denna grundstadga uppgjordes ju före den sk. "ockupationen". Trots stora krav på annullering, har den bara "sopats under mattan" och tycks i praktiken tillämpas. En faktor är den orientaliska mentaliteten, som är speciellt mottaglig för vilka lögner som helst, i synnerhet som de yttre tragiska förhållandena ger god grogrund för detta. Tyvärr börjar denna ensidiga lögnaktiga propaganda också "bita" i västvärlden.

Man måste ju också förundra sig över FN:s agerande. Mängder av resolutioner har uttalats ensidigt mot Israel, men ytterst få eller knappast någon mot den andra sidan, trots att arabsidan tre gånger påbörjat anfallskrig mot Israel och trots otaliga terrordåd.
Man skulle kunna ta hur många exempel som helst. Under kriget 1973 (Yom Kippurkriget), då Israel den 6/10 överfölls av Egypten, Syrien och Jordanien (det sistnämnda landet förhöll sig dock ganska passivt) på judarnas kanske heligaste dag, togs det israeliska försvaret med total överraskning. Eftersom det var storhelg tog det flera dagar innan man hade mobiliserat fullt ut. Läget var till en början mycket kritiskt och det fanns till och med risk för att landet skulle skäras av i två delar, vilket hade förvärrat situationen drastiskt. Under denna tid, då det gick dåligt för Israel och bra för arabsidan, förhöll sig FN helt passivt. Inga resolutioner, inga order om eld upphör. Så småningom kom den judiska krigsmaskinen igång och plötsligt var det araberna som var på reträtt. Den 25 oktober stod israeliska styrkor endast 35 km från Damaskus och på Suezkanalens västra strand. Då reagerade FN och beordrade Israel att omedelbart stoppa sin framryckning. Detta verkar vara FN:s normala sätt att förhålla sig när det gäller Mellanösternkonflikten.

Mycket talar för att UNRWA (United Nations Relief and Works Agency for Palestine Refugees), som är FN:s hjälporgan för de palestinska flyktingarna, har stor skuld i den nuvarande situationen. Arabvärlden har sett till att UNRWA betalat ut tillräckligt för att de palestinska flyktingarna skall kunna leva (nätt och jämt) samt för att de skall kunna föröka sig och bli så många som möjligt (ju fler desto större blir pressen på Israel). Däremot har man varit mycket noga med att hindra varje möjlighet för flyktingarna att producera egna produkter som kan exporteras, och därmed göra flyktingarna självförsörjande. Många större flyktingproblem har lösts relativt snabbt. Men tyvärr har det palestinska flyktingproblemet skickligt men på ett oerhört tragiskt sätt använts av araberna för egna propagandistiska syften. Detta är verkligen beklagansvärt med tanke på palestiniernas urusla förhållanden.

Jerusalem
Jerusalem har ALDRIG varit huvudstad i någon annan stat än Israel.
Jerusalem är utan tvekan den känsligaste frågan. Palestinierna gör anspråk på staden som sin huvudstad, FN vill att den skall vara en internationell enklav och judarna menar att Jerusalem är deras självklara huvudstad. Precis som när det gäller övriga Israel så ifrågasätts judarnas naturliga rätt till Jerusalem. Följande tabell visar hur befolkningssammansättningen i staden varierat sedan 1844.

Jerusalem är "Guds ögonsten". Jerusalem har alltid haft en central plats i Guds planer. Jerusalem är omnämnt i Bibeln över 600 gånger, i Koranen inte en enda gång!  Striden om denna stad kommer att bli hård på grund av Djävulen sista ansträngningar. Läs t.ex. Sak.12. Utvecklingen i Europa tyder på, att eventuellt de nordiska länderna kommer att vara med i denna mycket ödesdigra strid, vilket på det djupaste måste beklagas. Men politikerna tycks vara helt förblindade och har inga möjligheter att få fred till stånd. Den islamska världen har tyvärr valt fel sida.

Arabernas rätt till Jerusalem
Traditionen om Muhammeds himmelsfärd, som ju inte på något sätt bevisas genom det koranställe man stöder sig på (det framgår ju inte ens att det rör sig om Jerusalem), är utgångspunkten för de muslimska anspråken på Jerusalem.
Varför förekommer då överhuvudtaget Jerusalem i den islamska traditionen? Muhammed kom redan tidigt i kontakt med judarna i Medina och tog starkt intryck av judendomen. Inledningsvis så bestämde Muhammed att man vid de dagliga bönerna skulle vara vänd mot Jerusalem. När det sedan visade sig att judarna i Medina inte var beredda att konvertera till islam, så ändrade Muhammed böneriktningen till Mecka.
Vi ser således att islam inte har någon naturlig anknytning till Jerusalem. Islams profet (Muhammed) besökte aldrig staden. Inte ens i den ovan beskrivna himmelsfärden var han i Jerusalem fysiskt och det är inte ens klart att det koranställe man stöder sig på, verkligen talar om Jerusalem överhuvudtaget. Och någon annan naturlig koppling till Jerusalem har faktiskt inte islam på det rent religiösa planet. Det är i och för sig sant att muslimerna betraktar många av Gamla Testamentets profeter mfl. som heliga, vilket indirekt ger islam en koppling till Israel. Men i så fall är det helt ologiskt att man då samtidigt förnekar judarna någon som helst anknytning till området, med tanke på att Gamla Testamentet ju är den judiska religionens urkund och heliga skrift! När araberna på 600-talet intog Jerusalem, började man uppföra en rad byggnadsarbeten för att markera stadens muslimska tillhörighet. I hela området ser man hur islam övertagit mängder av judiska och kristna heliga platser och gjort dem till sina egna, genom att bygga moskéer och minnesmärken. Tanken har förmodligen varit att sakta men säkert "islamisera" hela området. Al-Aksamoskén på Tempelberget var t ex ursprungligen en basilika uppförd av kejsar Justinianus. Efter att muslimerna intagit Jerusalem, omvandlades basilikan till en moské.

Både kristendom och judendom har en oerhört mycket starkare koppling till Jerusalem än vad islam har. Jerusalem, Davids stad, är så intimt förknippad med den judiska religionen att de två är omöjliga att separera. "Nästa år i Jerusalem" har uttalats av judar i alla tider. Jesus verkade till stor del i Jerusalem och dog och uppstod där, vilket gör att staden också har en oerhört stor betydelse för kristenheten.

Den islamska propagandan om arabernas rätt till Jerusalem är av relativt sent ursprung under 1900-talet. Att förneka att det funnits ett judiskt tempel i Jerusalem, eller att judarna har en historisk anknytning till Israel i allmänhet och Jerusalem i synnerhet, förutsätter att man totalt bortser från alla historiska fakta och sänker sig ner till ett intellektuellt "noll"-stadium. Det förutsätter ofattbart sanslösa nivåer av förljugenhet och är inget som förtjänar att på något sätt respekteras. Arabernas anspråk på Jerusalem, samtidigt som man förnekar all judisk anknytning till staden, framstår därför som enbart barnsliga och löjliga, och skadar bara deras egen sak.

Vad kommer att ske inom nära framtid?     (Ny 2/06)

När jag skriver detta (i slutet på januari 2006) har det på senaste tid hänt mycket, som vi alla och också världens politiker med spänning och bävan väntar på fortsättningen. Ingen vet, vilka följderna blir. Jag nämner några utan desto mera kommentarer:
- uttömningen av Gazas judiska kolonier i augusti
- Ariel Sharons plötsliga sorti från den politiska arenan
- Irans själviska beslut beträffande deras kärnforskningsprogram utan ta notis om omvärldens protester samt deras hotande uttalanden om Israels utrotning
- Terroristorganisationen Hamas seger i de palestinska valen. Vägrar att erkänna Israel.
- Muslimska länders våldsamma reaktioner med anledning av några bilder i en dansk tidning.

Till detta ännu några profetiska visioner från Bibeln:
- Damaskus skall upphöra att vara en stad, det skall bli en ruinhög. (Jes.17)
- Gogs krig  (Hes.38-39)
- En tid av nöd för Jakob (Jer.30)
- Israel lierar sig med Antikristus  (flera hänvisningar)
- Under vredens tid kommer att hända hemska saker.

Här finns inte möjlighet att närmare utreda dessa saker. På finska finns t.ex. Pekka Sartolas bok "Jaakobin Ahdistus".

Sakarjas profetia:
Jag tar fram ännu en sak om vilken jag har skrivit:
I presidentvalsdiskussionen i Finland nyligen blev det mycket prat om Nato, EU-trupper, snabbinsatsstyrkor och säkerhet mm., som jag inte vill desto mera kommentera.
Men jag vill allvarligt påminna om en profetia från Bibeln i Sakarja bok:
Sak. 12: 1 En profetia, HERRENS ord om Israel. Så säger HERREN, han som har utspänt himlen och lagt jordens grund och som har format människans ande i henne: 2 Se, jag skall göra Jerusalem till en berusningens kalk för alla folk runt omkring. Också Juda skall drabbas, när Jerusalem blir belägrat. 3 Det skall ske på den dagen att jag skall göra Jerusalem till en tung sten för alla folk. Var och en som lyfter den skall göra sig illa på den. Och alla jordens folk skall församla sig mot henne. 4 På den dagen, säger HERREN, skall jag slå alla hästar med förvirring och deras ryttare med vanvett. Men över Juda hus skall jag öppna mina ögon, när jag bland folken slår alla hästar med blindhet. 5 Då skall Juda stamfurstar säga i sina hjärtan: "Jerusalems invånare är vår styrka, genom HERREN Sebaot som är deras Gud." 6 På den dagen skall jag låta Juda stamfurstar bli som brinnande fyrfat bland ved och som flammande facklor bland halmkärvar, så att de förtär alla folk runt omkring, både åt höger och åt vänster. Men Jerusalem skall fortfarande trona på sin plats, där det nu ligger. 7 HERREN skall frälsa Juda hyddor först, för att inte härligheten hos Davids hus och Jerusalems invånare skall överträffa Juda härlighet. 8 På den dagen skall HERREN beskydda Jerusalems invånare. På den dagen skall den svagaste bland dem vara som David, och Davids hus skall vara som Gud, såsom HERRENS ängel framför dem.

När man ser på utvecklingen under de senaste åren beträffande läget i Mellan-Östern och dessa Nato- eller  EU-styrkor och de allmänna opinionerna, tycker jag, att profetians uppfyllelse helt konkret närmar sig med stormsteg.

Den stora frågan är: kommer vårt lands pojkar att vara med i denna ödesdigra kamp?
Förstår vi, vad det här är fråga om?

Inför allt detta kan vi som enskilda personer inte just annat än följa bibelordet i Jes. 62:6-7:
"På dina murar, Jerusalem, har jag ställt väktare. Varken dag eller natt får de någonsin tystna. Ni som ropar till HERREN, unna er ingen ro. 7 Och ge honom ingen ro, förrän han fast grundar Jerusalem och gör det till en lovsång på jorden."

Gud fullföljer sina planer trots människors olydnad och ondska.

Libanonkriget 2006  (Ny 9/06)
I slutet på augusti 2006 kan vi bara konstatera, att mycket har hänt. I juli-augusti rådde krigstillstånd på bägge sidorna om Israels gräns till Libanon. Hisbollah sköt ca 4000 raketer in på israeliskt område och Israel bombade kraftigt södra Libanon för att förhindra Hisbollah's framfart. FN:s resolution fick till slut en vapenvila, som tyvärr är ganska skör. Vi får se, hur det går. Under sommaren skrev jag några kommentarer, vilka kan läsas i:   Libanonkris 2006.

Vad är då lösningen?
Problemet kommer slutligen att lösas, när Fridsfursten, Messias, kommer. Före det kommer mycket att hända.
Jag hänvisar här också till de tankar, som Renard framfört.

Mera information förutom dessa kortfattade fakta kan fås från otaliga Internetsidor. Här hänvisar jag speciellt till Renards sidor , vilka jag med tillstånd delvis utnyttjat i denna framställning.
Vad har judarna för rätt till landet Israel?    
Men vad har araberna och islam för rätt till Jerusalem och Israel?
FN -- opartisk medlare eller partisk aktör?  
Vem bryter egentligen mot fredsavtalet? (1998)
Vill araberna verkligen ha fred med Israel?  

Andra sidor bl.a.
Guiden Dick Haas-sidor
Brännpunkt Israel.