I Bibeln finns nästan otroliga löften om bönen.
I sitt avskedstal nämner Jesus 6 gånger "Vadhelst ni ber om - det skall ni få". Detta är Jesu "testamente" åt sina efterföljare.
Hur stämmer detta i praktiken? Kan vi göra långa bönelistor - och sedan får vi allt?
Alla vet, att det inte fungerar på dylikt sätt. Kanske många har blivit besvikna och villrådiga, vad det är fråga om. Har Jesus lovat för mycket? Ljuger Bibeln? Detta är inte möjligt, därför att ett testamente är bindande.
Vi måste granska våra egna åsikter och attityder. Vi förstår kanske inte, vad det är fråga om. Eller vill vi ens förstå?
Vilka är sedan dessa hemligheter? i det följande tar jag fram några synpunkter, vilka inte minsann är lätta att tillägna sig och ännu mindre att fullfölja. Men de borde dock vara målsättningar för vårt liv, även om vi ständigt om och om igen misslyckas. Vi för hela tiden en kamp emot ondskans andemakter (Ef. 6:12). Våra svagheter, diverse livserfarenheter och frestelser utifrån från omgivningen hindrar oss ofta att lyckas i våra strävanden. Vi bör beakta den vapenrustning, som nämnda kapitel talar om.
Men vi får inte ge upp utan ständig sträva framåt trots våra svagheter. Dessa löften är trots allt givna åt oss.
BÖNENS HEMLIGHETER
1. "Om ni förblir i mig" Joh 15:7
- Förutsätter, att vi är pånyttfödda genom Jesu försoningsverk och vi har verklig och levande kontakt med vår himmelske Fader. Jesus är den enda vägen. (Joh 14:6)
- Kontakt med vår Helige Fader förutsätter ett rent hjärta och att varje synd är renad genom Jesu blod. Vi får inte bära på medvetna synder. Är vi villiga att avstå från allt, som binder oss?
Vi måste leva i förlåtelse både mot oss själva och mot alla andra människor. Vi får inte bära på bitterhet, avund eller onda tankar om andra. Jesus har sagt: " om ni inte förlåter människorna, skall inte heller er Fader förlåta era överträdelser."
Kan vi verkligen med kärlek bemöta människor, vilka t.ex. på grund av sin natur eller verksamhetssätt uppför sig på annat sätt, än vi skulle önska. Försöker vi med "våld" få dem att ändra sig? Då tillspetsas ofta relationerna och vi får till stånd sådant, som gör att situationen kan låsa sig allt värre. Ofta känner vi ju inte motpartens bakgrund, erfarenheter och motiv. Är det ens sant, vad vi eventuellt hört berättas? Tidsandan är ju ofta fylld med negativitet, som vi inte direkt kan genast behärska. Behövs tålamod och behärskning ifrån ovan.
Är vi kanske bittra på Gud för våra svåra situationer och prövningar, eller för att vi inte har fått svar på våra själviska böner? "Gud, varför svarar du inte, när JAG ber?" Denna attityd kan ju i själva verket vara ett hinder för bönesvar. Är vi färdiga att utforska våra innersta attityder?
- Ofta har vi kanske den uppfattningen, att bön är att ensidigt framföra våra böneämnen åt Gud. I själva verket borde vår bön vara endast en kort framställning av våra önskemål. Allra mest borde vi lyssna till, vad Han vill säga oss, vad är Hans vilja är och hur Han vill, att vi skall själva fortsätta. Är vi för jäktade och otåliga? Vi borde genom bönen få de verkligt viktiga böneämnena. Om vi ber om någonting enligt Hans vilja - får vi bönesvar (1 Joh 5:14-15). Det föds tro i oss, att Gud svarar. Då får vi också bönesvar (Mark 11 : 24). Verklig tro på bönesvar kan vi inte pressa ur oss själva. Verklig tro föds från ovan. Det är vila på Guds löften.
Är våra bönestunder endast monologer, vilka vi snabbt glömmer? Eller är de dialoger, varvid föds samförstånd? Är vårt vardagsliv en bön utan ord? ("be oavbrutet "). Lovprisning är ofta en nyckel, med vilken vi kan öppna våra hjärtan för att komma in i en rätt bönestämning. Och visst har vi sist och slutligen massor med tacksägelseämnen!
2. "Mina ord förblir i er " Joh 15:7
Tror vi och litar vi verkligen på Guds ord och de löften, som är oss givna? Får dessa löften smälta in i oss också i vardagslivet med alla dess strapatser och svårigheter? Stirrar vi enbart på våra egna resurser och möjligheter, varvid vi lätt blir deprimerade? Fattar vi, att "för Gud är allting möjligt"? Minns vi Jesu ord "Mig är given all makt"? "Han är med oss alla dagar." "Han (den Helige Ande) som förmår göra långt mer än allt vi ber om eller tänker, genom den kraft som mäktigt verkar i oss" osv. "Ske er enligt er tro." Eller är denna "tro" i själva verket otro?
Fil. 4:6-7 uppmanar oss, att inte i onödan bekymra oss. Vi får lämna våra saker i Guds händer medvetna om, att Han vet, vad som är bäst för oss (Rom.8:28). Ibland märker vi kanske långt senare Guds ledning. Vår bön borde vara "Herre, föröka vår tro". Den tro, som Jesus verkar, betyder vila i vårt inre.
3. "Ni skall gå ut och bära frukt " Joh 15 : 16
Gud har utvalt oss och kallat oss till sin gemenskap och tjänst. Men är vi färdiga att gå och lyda Guds uppmaningar. Vi gör Gud så lätt till någon slags "springpojke" (Gud, gör så och så, gå dit eller dit.) Men det är ju vi, som borde vara "springpojkar", som villigt och glatt utför våra uppdrag. Är vi förlamade av fruktan för människor och deras åsikter? Älskar vi bekvämlighet för mycket? Har vi evangelisationsvisioner? Inser vi, vart människor är på väg utan gudsgemenskap? Är vi förlamade av tidens tankemodeller? Här var några frågor, som vi borde ställa oss och begrunda. Vad är vår personliga uppgift?
4. Bön i Jesu namn. Joh 14 : 13 - 14 , 16 : 23 - 24
Detta betyder ingalunda enbart, att vi slutar vår bön "i Jesu namn. Amen".
Här menas, att vi har fullmakt från Gud att verka i Jesu namn och med hans befogenheter. Förutsättning härför är, att vi känner Guds vilja och vi är villiga att handla enligt den utan några som helst själviska motiv. (Jämför med en prokurist för en stor firma, som har fullmakter att underteckna viktiga kontrakt och handlingar. Han bör vara en tillförlitlig person, som mycket ingående känner firmans regler och verksamhetsmöjligheter och kan bedöma kontraktets konsekvenser. Om han använder denna sin fullmakt för själviska ändamål, blir han åtalad för försnillning och han mister sina rättigheter.)
Gud kan också befullmäktiga bristfälliga människor att bota sjuka, driva ut onda andar o.dyl. Är vi villiga till dylika uppgifter? Vi får inte gripas av högmod. Ingen människa kan av egen vilja ta dylika uppgifter. Om Gud ger dessa uppgifter åt någon, är vi villiga att stöda och välsigna? Eller blir vi avundsjuka? Om Gud verkar genom andra församlingar, hur reagerar vi? Får den Helige Andes nådegåvor fritt och på ett nyktert sätt verka? Kan vi skilja äkta verksamhet från onykter verksamhet?
Detta är oerhört svåra frågor, inför vilka vi bör vara mycket ödmjuka. Men vi borde inte lättsinnigt skjuta dem åt sidan och på så sätt vara ett hinder för Guds verk utan genom Ordet och genom bön finna den rätta lösningen.
5. "Fadern skall bli förhärligad i Sonen" Joh 14 : 13
Varför ber vi? Är det för att fullfölja våra själviska motiv, eller är det för att Gud skall bli förhärligad? Varför ber vi om Guds välsignelse över oss? Är det för att vi skall ha det bra, eller är det för att kunna dela med oss åt andra? Kanske Gud välsignar oss först, när vi i tro börjar dela med oss åt andra?
Varför ber vi om hälsa eller att komma ut ur våra svårigheter? Är det bara för att vi skall ha det lättare? Visserligen vill Gud också svara på dylika böner, men är vi villiga att ge äran åt Gud och vara levande exempel på Guds ingripanden?
Är vi villiga att med glädje tjäna Gud just i den situation, där vi befinner oss? Många sjuka och människor, som genomgått svåra prövningar, kan senare bli till stor välsignelse för andra.
Varför ber vi om väckelse? Är det för att just vår församling skall växa och vi får mera resurser? Är det trevligt att berätta, att just i vår församling händer ett och annat? Ser vi de verkliga grunderna och behoven för kristen verksamhet? Är vi villiga att ge Gud äran för allt? Är vi villiga, att själva osjälviskt gå in och göra det, som vi kan, eller vill vi se allt från sidan? Är attityderna sådana, att Gud får fritt verka? Har vi resurser att ta hand om och handleda dem, som blir frälsta? Igen massor av frågor att begrunda. Vi bör tänka på dessa frågor ur vår egen situation, kanske inte ens så mycket ur ledarnas perspektiv.
6. Er glädje skall vara fullkomlig Joh 16 : 24
Allt det, som sagts tidigare, betyder trots våra svagheter inte dysterhet och ett tungt liv fyllt med allehanda krav, där vi måste anstränga oss till det yttersta. Gud vill genom allt detta ge oss en verklig och fullkomlig inre glädje, vilken vi inte finner på annat håll. När vi är fullt överlåtna åt Honom och får erfara Hans storhet, kärlek och nåd, får vi också erfara den glädje, som övergår allt förstånd. Fast själafienden på allt sätt försöker hindra oss, vet vi, att segern är på vår sida. (Rom. 8:31-39)
Därför kan vi också be trosvissa böner. Men våra böner är inte enbart ord, utan hela det liv, som vi lever både i helg och också i vår vardag.
Här var någonting åt oss alla. Som bristfälliga människor misslyckas vi säkert ofta i dessa frågor. Det är läxor, som vi får kämpa med under hela vårt liv. Men vår frälsning ligger i Jesu försoningsverk, ingalunda hur vi lyckas fullfölja dessa målsättningar. Det som jag här skrivit om, indikerar de väldiga möjligheter, som finns. Eftersom var och en är olika, måste var och en begrunda dessa saker utgående från sin egen situation. Denna tidens tankemodeller kan aldrig tränga in i dessa bönens hemligheter. Vi behöver den Helige Andes hjälp och ledning, vilket innebär, att vi i ödmjukhet bör närma oss dessa frågor i bön och bibelläsning.