INLEDNING
LÄRDOMAR FRÅN LIVET
GUD
Naturalism
BIBELN
ONDSKAN
FULLKOMLIGA KRISTNA(?)
MENINGEN MED LIVET
ENBART FANTASIER(?)
ANDRA RELIGIONER OCH ÖVERTYGELSER
SLUTORD

INLEDNING
Denna framställning kommer inte att ge någon uttömmande bild av mina synpunkter på kristen tro och på livet och dess mening. Snarare är en samling fragment, som jag vill förmedla i hopp om, att någon läsare kan få någon värdefull synvinkel. Liksom hela min Internetsida koncentrerar jag mig närmast på de frågor, som på något sätt amsluter sig till den kristna tron och dess inverkan på det vardagliga livet.
Mina hänvisningar berör ifall annat inte nämns olika avsnitt i "Varför just kristen tro?" I denna framställning tar jag inte desto mera upp saker hörande till den kristna läran. (Se avsnitt 4 och 7)

Jag har tidigare (5.7) sammanfattat:
"I det praktiska livet (det egna livet, i samhället, i näringslivet) hamnar vi ofta att välja mellan olika alternativ, fast vi inte har kunskap om alla enskilda detaljer i dessa alternativ. Då väljer vi det alternativ, som ur HELHETENS synvinkel förefaller vara det bästa. Så gjorde jag också i dessa trosfrågor på basen av otaliga faktorer. Detta beslut har jag inte behövt ångra. Trots att jag inte har svar på alla frågor, är dock tron på Gud och hans Ord och frälsningsbudskap enligt Bibeln det allra förnuftigaste alternativet.
Detta är min åsikt och erfarenhet, trots att den kristna tron inte är en produkt av intellektuellt tänkande. Den är en gåva direkt från Gud, som vi av nåd får ta emot med tacksamhet. Det andliga livet är en gåva, som vi får leva, fast vi med mänskliga ord inte kan närmare förklara. Det är dock lika konkret, som mitt fysiska liv, vilket jag inte heller kan i grund och botten förklara. Men jag lever detta liv med tacksamhet.
Dessa erfarenheter har senare varit till stor hjälp, vilket torde framgå av denna skrift. Alla de mångahanda attacker mot den kristna tron har bara befäst min egen tro, när jag har sett på hur lös grund många bygger sitt liv på. Jag stirrar mig inte blind på den hårda kritik Bibeln får beträffande många detaljer, Det är inte dessa detaljer, som jag eventuellt inte helt förstår, som avgör min tro utan det är igen helheten och den Guds kraft, som döljer sig i evangeliet."

LÄRDOMAR FRÅN LIVET
Jag har ofta i diskussioner framhållit helhetsbilden. Den har jag försökt skissera upp i nämnda skrift. Min jag har på känn att det skulle behövas tilläggsförklaringar, som mera kortfattat förtydligar det, som jag i olika avsnitt har behandlat. Jag har inte förutsättningar att ta upp alla faktorer. Under årtionden har jag på basen av kanske hundratals olika personers personliga vittnesbörd och livserfarenheter i tal och skrift fått denna helhetsbild, som styrker den undervisning, som Bibeln ger. Man är ofta tvungen att kritiskt granska dessa berättelser, ty de kan innehålla många emotionella drag och till viss del överdrifter, vilka borde tolkas utgående från personens karaktärsdrag och kanske tidigare upplevelser och frustrationer. På någon enskild berättelse kan man därför eventuellt inte alltid fästa för stor vikt, även om många, kanske de allra flesta är äkta och omöjliga att avfärda som nonsens. Man bör också beakta, att under och tecken också kan ske genom onda andars medverkan. Därför bör man beakta helheten kring händelsen. Detta är ingalunda lätt att avgöra.

Men när man betraktar alla dessa vittnesbörd som helhet, börjar vissa sanningar skymta fram. Samtidigt ger denna bild också vissa förklaringar, varför många, också troende, har upplevt besvikelser och kanske t.o.m. blivit bittra. Den mänskliga naturen är oftast så komplicerad, att standardrecept inte kan utfärdas. Men dessa berättelser och deras närmare analyser är åtminstone för mig omöjliga att börja relatera, därför att så många enskilda detaljer är bortglömda, och jag kan omöjligen göra mera ingående analyser. Det är ofta erfarenheter mellan Gud och personen ifråga, vilka andra inte ens kan bedöma. Faktum är, att dessa livsbilder har ristats in i mitt undermedvetande och har gett övertygande bidrag till helhetsbilden om den kristna trons inverkan i människans vardag. Några exempel finns samlade i 5.10 samt på finska i "Jumalan voima nykyaikana"  

GUD
Den första och viktigaste aspekten är, att det finns en Gud, alltings Skapare. Detta har jag behandlat ganska utförligt bl.a. i avsnitt 1. (Se också 2.2) Därför börjar jag inte upprepa, vad jag tidigare har sagt. Den svåra frågan för många är, att Guds väsen inte kan utforskas med vetenskapliga teorier och metoder. Därför lämnar många Honom bort ur räkningen och tyr sig enbart till mänskliga teorier och förklaringar om livets stora frågor. Detta betyder inte utan vidare att de direkt förnekar "den Högstes" existens. Men man tilldelar Gud ingen betydelse i vardagslivet. Många påstå, att det är människan, som har skapat sig gudar. Detta har de visserligen ofta gjort, men dessa är bara avgudar utan någon som helst makt. Jag tror på den GUD, som har varit, som är och som kommer att vara i evighet. Honom kan vi människor inte kommendera i enlighet med våra själviska önskemål. Honom kan vi inte heller som skapade varelser kritisera för vad Han har gjort eller anklaga Honom för allehanda olägenheter och svårigheter, som finns i denna vår värld.

Naturalism
De, som har en naturalistisk världsbild dvs. en sådan, som baserar sig på våra fem sinnen och som inte godkänner övernaturliga fenomen, avvisar Gud och det kristna budskapet direkt. Men de har inga godtagbara förklaringar till olika fenomen, utan de ignorerar dem. Jag ville säga, att just dessa har en begränsad världsbild, vilket de beskyller troende för (6.2).  Följande citat ):

Är naturalism det rätta synsättet?
På detta kan man anlägga två synpunkter.
För det första, fastän vi skulle godkänna, att den västerländska världsbilden är naturalistisk, betyder detta inte, att det naturalistiska synsättet är det rätta. Världsåskådningarna är ofta felaktiga.
Dessutom fastän vi håller fast vid, att det naturalistiska synsättet är det rätta, bör vi ju samtidigt anse som felaktiga alla de världsåskådningar, vilka ger utrymme för det övernaturliga. Vi kommer till, att den naturalistiska världsåskådningen kan vara riktig eller felaktig. På basen av detta borde sålunda göras det beslutet, att frågan om historiens Jesus bör vid forskningen avgöras på basen av de verkliga bevisen och inte på basen av de förhandsinställningar, vilka ingår i forskarens världsåskådning. Man bör vara öppen för alternativet, att evangeliernas berättelser är riktiga, i stället för att ensidigt påstå, att så inte är fallet. Om bevismaterialet tyder på, att Jesu påstående om att han var Gud och gjorde med Guds fullmakt gudomliga gärningar, bör vi acceptera detta oberoende, om det är i enlighet med vår världsbild eller inte.

Är den västerländska världsåskådningen verkligen naturalistisk?
Man kan också med fog vara av annan åsikt och påstå, att så inte är fallet. Fastän de lärda i långa tider har debatterat denna sak, måste man ändå konstatera, att majoriteten inom den västerländska kulturen har hela tiden trott, att under är möjliga. Både bekännande kristna och också många andra tror utan vidare på övernaturliga saker. Intresset är stort, inte bara för kristendomen utan också för ängladyrkan, spiritistiska läror och andra ockultistiska fenomen. Allmänt utbredd är också den kanske litet diffusa New Age-doktrinen.

BIBELN
Gud har, som vilken mänsklig skapare av varor och tjänster, gett anvisningar hur Hans Skapelse skall skötas och hur vi människor skall leva enligt Guds vilja. Han har meddelat sin vilja genom Bibelns budskap. Varför anser jag, att budskapet är tillförlitligt? I avsnitt 3 har jag redogjort för detta, varför jag hänvisar dit. Varför finns det då i våra dagar så många påståenden, att Bibeln är full av motsägelser och grymheter? Här kommer igen fram den moderna människans tankemodell, att Gud skall lämnas bort ur räkningen, för att människan skall fritt få leva sitt själviska liv utan normer från högre instans. För bibelforskningen har stötestenen varit, att den gudomliga aspekten inte kan utforskas med vetenskapliga metoder. Till vilken villervalla detta leder till, ar jag antytt i avsnitt 3.11 samt i skriften "Vem är Jesus?"

Beträffande forskning och dess begränsningar har jag tidigare skrivit några synpunkter i avsnitt 1.7. Jag har som forskare haft en mycket positiv inställning till forskning i allmänhet och försöker hålla en dylik fortfarande. Men efter en del diskussioner samt vid läsning av vissa historisk-kritiska bibelforskares utgångslägen, arroganta attityder, metoder och sätt att dra slutsatser, har jag som tidigare forskare blivit djupt besviken. Jag nämner här prof. Heikki Räisänen i Finland, samt Jesus-seminariet i USA på 1990-talet (se ovanstående länk) Ärligt sagt måste jag nästan skämmas att vissa forskare helt struntar i forskningens kanske viktigaste princip: att beakta alla till ämnet hörande aspekter. När man undersöker Guds budskap lämnar man helt enkelt Gud ur räkningen och helt enkelt påstår, att det är "enbart fråga om den tidens människors tankar om Gud"!  När det är fråga om Jesus-seminariets ämne, huruvida Jesu ord är autentiska, satte man som villkor:

Jesus-seminariets utgångsantaganden :
1. Om saken är nämnd endast i ett evangelium, är det tvivelaktigt, huruvida det överhuvudtaget har skett.
2. Om saken reflekterar den första kyrkans behov, frågor eller problem, är det osäkert, huruvida den härstammar från Jesus. Författarna kan ha skrivit dem tillbaka till evangelierna.
3. Om saken hänvisar till, vad som har sagts inom judendomen eller någon annan av den tidens filosofiska riktningar, är det tvivelaktigt, huruvida det är Jesu undervisning.
4. Om där finns övernaturliga element, har det inte hänt.
5. Evangeliernas författare kan ha nedskrivit egna tolkningar och tillägg till Jesu undervisning.
6. Många av Jesu uttalanden är uppfunna för ett specifikt tillfälle.
7. Endast de Jesu gärningar och undervisning, vilka är i harmoni med en viss Jesus-bild, kan anses vara autentiska.

Det är utan vidare klart, att på detta sätt försöker man endast bekräfta sina egna förutfattade åsikter. Det är fråga om totala cirkelslut och inte seriös forskning.
Tyvärr har dylika grova förvrängningar i forskningen gjort, att jag har förlorat all respekt och allt förtroende för dylika "kritiska" påståenden angående Bibelns tillförlitlighet. Jag vill påstå, att Bibelns "många motsättningar" finns i människors tankevärld, inte i Bibeln. Som motvikt till allt detta vill jag säga, att det finns mycket att forska i Bibeln och det finns många seriösa forskare, vilka utför sitt arbete i rätt och ärlig anda, med beaktande av de gudomliga aspekterna. I den engelska sektionen finns några nämnda:   
Sist och slutligen är det så, att eftersom författarna ha varit inspirerade av Guds Helige Ande, är det också genom den Helige Andes hjälp, som vi kan få ut ur Ordet det, som är meningen (1 Petr.1:20-21, 1 Kor.2).
Men för dessa forskare och de människor, som förkastar evangelium, gäller Jesu ord: "Ni tar fel och förstår varken Skriften eller Guds makt."

När man beaktar den kraft, som finns i evangelium och har på ett markant sätt förvandlat många människor liv, som jag tidigare nämnde och vidare tar i beaktande ondskans andemakter, som jag senare kommer till, är det förståeligt att så stora ansträngningar görs för att omintetgöra eller urvattna det kristna budskapet. Dessa forskare jämte massor med andra människor har kanske t.o.m. omedvetet fallit offer för den förrädiska frågan, som i paradiset i tiden ledde till syndafallet och den förbannelse, som därav följde: " Har Gud verkligen sagt?" Liksom i paradiset gömmer sig människor för Gud bakom mångahanda undanflykter och svepskäl. Som jag tidigare nämnt var Ondskans ursprungsrötter: högmod, själviskhet, maktbegär och olydnad gentemot Gud. Dessa finns också i dag ofta bakom människors sätt att tänka: man vill inte vara underkastad någon auktoritet (Gud eller Bibeln eller församlingen, som förkunnar detta budskap), man vill bestämma över sitt eget liv och njuta av det precis, som man själv vill, man vill utöva sin makt genom motarbeta allt, som inte är i överensstämmelse med de egna intressena, framför allt vill man inte lyda Gud. Ondskan försöker med många lister föra oss i denna riktning. Jag har ofta frapperats av hur många, som kanske håller sig neutrala och toleranta mot många religioner, motarbetar verklig kristen tro och därmed också Bibeln med sådan frenesi. Man tar helt kritiklöst vilka påstående som helst mot Bibel med i denna kamp. Men genom denna helhetsbild är det förståeligt.

Det finns förstås mycket i Bibeln, som jag inte förstår. Jag har ingalunda svar på alla frågor. Men jag har märkt så märkliga saker med Bibeln, att dylika detaljer inte bekymrar mig. Den allmänna principen på många områden är, att först bör man få en god översikt och förståelse för de allmänna principerna (gå att så säga grundkursen först), sedan kan man börja studera vidare och eventuellt också börja förstå olika enskilda detaljer. Frälsningen förutsätter inte, att man behärskar Bibeln. Frälsning innebär, att man som syndare ångrar och accepterar Guds gåva. Men tyvärr är det många, som snavar på detaljfrågor och Bibelns centrala budskap förblir främmande.

Många har på basen av sina egna fördomar angående Bibelns felfrihet, tolkat många saker fel, därför att de tolkar saker utgående från egna fördomar. (Jag använder inte ordet "felfri" utan ordet "tillförlitlig", därför att ordet "felfri" tolkas så radikalt felaktigt.) När vi säger, att Bibeln är felfri, uppfattar vi, att den är felfri i förhållande till den sanning som den just då framför. Bibeln kan använda till tid och kultur bundna uttryck, vilka är föråldrade i våra dagar. Men den sanning, som framgår via dessa uttryck, är felfri. Se närmare om dessa "tolkningar" i "Hur kan jag läsa och förstå min Bibel"

Många förbiser de många profetior, som Bibeln innehåller. GT förutsade Messias' ankomst (engl.) på många sätt, vilka fullföljdes genom Jesus Kristus.  Men eftersom man helt själviskt utgår från, att Bibeln endast innehåller den tidens (primitiva) människors åsikter, är ju profetior omöjliga och behöver sålunda inte alls beaktas. En del "kräver", att för att de skall vara profetior, borde de ha skrivits i sådan form, som dagens journalister skulle skildra någon viktig händelse. Men detta är ju ett ytterst konstlat krav, som inte Bibeln känner. I Finland har t.ex. Pekka Sartola studerat Bibelns profetior och händelserna i Mellersta Östern. Hans sakkunniga framställningar är rent av häpnadsväckande och visar, hur aktuell Bibeln är i dagens världspolitik. Andra exempel kunde nämnas. Men människors fördomar, att Bibeln är enbart en bok skriven av människor utan någon som helst gudomlig inspiration gör, att politiker och också många teologer m.fl. är fullständigt blinda att se och förstå dessa märkliga saker.
Man kanske hänvisar till de många misslyckade försök att i förtid med mänskliga funderingar lista ut, när olika händelser skall ske. Bibeln berättar ingalunda alla världens händelser så, som historieskrivarna efteråt skulle skildra dem. Profeterna har liksom sett visioner långt in i framtiden, utan att kunna exakt precisera dem i förhållande till andra händelser och profetior. De har förstås skildrat dem med den tidens språkbruk, inte med vår tids terminologi. Att sätta dessa olika profetior tidsmässigt i kronologisk ordning är ingalunda lätt och har lett till olika tolkningsmöjligheter. Personligen tror jag, att här finns en stor gudomlig vishet. Om allt skulle ha berättats oss noggrant i detalj, skulle människans ondska och själviskhet koncentrera sig på dessa framtidsvisioner på ett sätt, som inte vore enligt Guds vilja. Vårt nyfikna intresse skulle rikta sig på bisaker. Människans frälsning beror ju inte på dessa framtida saker, utan enbart på Jesu fullbordade försoningsverk. Vi har fått uppmaningen: Vaka och be! Detta gäller också i hög grad Jesu andra tillkommelse, som NT nämner om hundratals gånger. Mera om ändens tider.

Allt detta jämte många andra iakttagelser gör, att jag anser det totalt omöjligt, att Bibeln skulle vara enbart en bok skriven av ca 40 författare under 1600 års tid utan denna gudomliga inspiration och "övervakning". Därför bekymrar jag mig inte över människors och kyrkomötens agerande. "Gud har vakat över sitt ord" är den enda möjliga orsaken till alla dessa enhetliga och i praktiken fungerande framställningar. Men det betyder också, att det verkligen finns en sådan Gud, som älskar oss och vill leda oss framåt i denna tid, när många bävar inför framtiden.

ONDSKAN
I avsnitt 1.2 (Gud) har jag också vidrört detta ämne. Jesus talar om "denna världens furste". Paulus nämner: "Ty vi strider inte mot kött och blod utan mot furstar och väldigheter och världshärskare här i mörkret, mot ondskans andemakter i himlarna." Detta är ett ämne, som är nästan tabu-belagt i denna tid. Man förklarar det onda här i världen (vilket ingalunda förnekas) med alla möjliga förklaringar, vilka i och för sig kan vara helt riktiga rent mänskligt sett. Men man vägrar att se de osynliga makter, som ligger bakom allt detta ända sedan syndafallets dagar. Dessa ondskans andemakter kan t.o.m. få under och märkliga saker till stånd. Detta kan förvilla, om man inte känner helheten Satan är mycket aktiv på många sätt. Ett utdrag, där kortfattat skildras Bibelns information om dessa för oss osynliga både ljusets och mörkrets andemakter.
Satans verksamhet:
Satans målmedvetna strävan är, att på alla möjliga sätt försöka hindra uppfyllelsen av Guds planer. För att nå sina mål upprätthåller han det tidigare nämnda världssystemet, vars härskare han är, och som motsätter sig Gud i allt.
De fallna änglarna försöker aktivt skada de kristna på många. I det följande exempel på detta:
-  Satan lockar troende till synd (Ef.2:1-3; 1.Tess.3:5).
-  Satan lockar de troende att ljuga (Apg.5:3).
-  Satan lockar de troende till sexuell morallöshet (1 Kor.7:5).
-  Satan anklagar och förtalar troende (Uppb.2:10). (bröders åklagare har blivit nerkastad, han som dag och natt anklagade)
-  Satan hindrar de troendes arbete alltid, när det är möjligt (1.Tess 2:18). (Satan har hindrat oss.)
-  Satan och hans demoner försöker föra krig mot de troende och slå dem (Ef.6:11,12).
-  Satan sår ogräs bland de troende (Matt.13:38,39).
-  Satan uppeggar till förföljelse mot de troende (Uppb.2:10).
-  Demonerna hindrar från att få bönesvar (Dan.10:12-20).
-  Satan sägs motsätta sig de troende på ett hungrigt lejons sätt (1.Petr.5:8).
-  Satan planterar tvivel i de troendes tankevärld (1 Mos.3:1-5).
-  Satan försöker uppehålla andligt högmod i de troendes hjärtan (1 Tim.3:6). (gott anseende bland dem som står utanför, så att han inte får dåligt rykte och fastnar i djävulens snara.)
-  Satan
försöker leda de troende bort från uppriktighet och rent förhållande till Kristus (2 Kor.11:3). (era sinnen fördärvas och vändas bort från den uppriktiga och rena troheten mot Kristus.)
-  Demonerna försöker uppegga avund och oenighet bland de troende (Jak.3:13-16). (sådan eld är tungan, en värld av ondska)
-  Demonerna skulle avskilja den troende från Kristus ifall möjligt (Rom. 8:38,39).

Man behöver inte annat än se sig omkring i välden, för att se, att dessa saker händer runt omkring oss och ingen går fri från dessa verkningar. Man talar ofta om hjärntvätt. Jag ville säga att Satan är mästare i detta avseende. Jesus kallar honom för "lögnens fader", sanning finns inte i honom. Alla de, som inte är kristna och frälsta är lätta byten för denna lögnare. Därför vill jag här poängtera dessa fakta, ty de hjälper oss att förstå mycket av det, som händer i världen i våra dagar, när de slutliga avgörandena, som Bibeln talar om, närmar sig med stormhast.

NT talar på många håll, hur Jesus mötte och botade besatta människor. Vi i vår västerländska värld, där kristendomen har varit förhärskande, har kanske inte så mycken kunskap om dessa, men nog finns de. I underutvecklade länder med mycken trolldom och hedniska ritualer lär problemet vara mera allmänt. Men jag har hört om en del händelser, när besatta människor har i Jesu namn blivit fria. Själv hade jag ett par gånger rätt så kusliga upplevelser, som tur via telefon. Jag höll på att diskutera med en långvarig alkoholist, som jag gjort otaliga gånger tidigare. Samtalet förlöpte på sedvanligt sätt (lite trögt, men jag fick honom att avstå från sina självmordsplaner.) Sedan plötsligt utan förvarning hände någonting - hans röst ändrades totalt till en mycket dov röst, jag fick höra oerhört hånfulla ord, vilket inte var typiskt för denna person, all vettig diskussion var helt omöjlig och hela stämningen var oerhörd kuslig. Jag hade hört om onda andar, men inte haft några som helst erfarenheter av dylika situationer. Jag kunde inte annat än bedja i Jesu namn och tacka och hänvisa till Jesu seger på korset över ondskans andemakter. Plötsligt förändrades situationen till det normala. Personen i fråga kunde berätta, hur han känt en märklig inre befrielse. (Nu långt efteråt lever personen ett rätt så normalt liv som troende, fast alkoholbegäret tidvis ännu anfäktar.)  

FULLKOMLIGA KRISTNA(?)
Som jag tidigare har nämnt, tycks mångas enda intresse och nöje vara att svartmåla de troende och deras handlanden. Se också 5.3. Huruvida dessa är avgjorda troende eller enbart "namnkristna" spelar ingen roll. Jag har ofta undrat: märker inte dessa vad allt icke-troende människor gör. Deras handlingar kan i många fall vara betydligt värre. Men här föreligger fatala missförstånd:
a) Man har en inpiskad tanke, att troende människor är fullkomliga. Detta är ingalunda fallet. Visserligen borde i många fall omvändelsen också medföra ändringar i det vardagliga livet. Men vi är fortfarande människor med samma natur och läggningar som tidigare. Jag har skrivit (avsnitt 7): "I vårt vardagsliv är vi bristfälliga och vi gör många fel. Men vår ställning som lemmar i Kristi kropp är vi accepterade inför Gud. Grunden för vårt kristna liv är Kristi fullbordade verk på korset och inte det halvfärdiga verk, som den Helige Ande hela tiden gör i vårt liv. Härvidlag blir vi aldrig färdiga. Vi bör minnas, att våra svagheter och brister i vardagslivet inte gör omintet Guds nåd i våra liv. Frälsningens gåva kan ingen ta ifrån oss. Vi bör dock bekänna våra tillkortakommanden, varvid Jesu blod renar oss (1 Joh.1:7-9)"
b) Som kristna lever vi under samma förhållanden som andra. Vi möts av allehanda svårigheter från omvärlden, som alla andra. Dessa påfrestningar kan ibland vara oerhört svåra, vilka vi med vår oftast svaga natur och otålighet möjligtvis inte alltid kan behärska. De tidigare nämnda Satans angrepp gentemot troende människor kan vara mycket förrädiska.

Fast den troende har fått sina synder förlåtna, är man kanske inte färdig att förlåta andra. Vi bör minnas Jesu ord: "Ty om ni förlåter människorna deras överträdelser, skall er himmelske Fader också förlåta er. 15 Men om ni inte förlåter människorna, skall inte heller er Fader förlåta era överträdelser".(Matt.6) Jag har förstått, att här inte talas om människan frälsning, vilken är Guds gåva av nåd på basen av Jesu försoningsverk. Den kan ju inte då vara avhängig av, vad vi gör. Men brist på förlåtelse jämte bitterhet leder till, att kanalen mellan Gud och oss är mer eller mindre tilltäppt så, att vi inte kan förmedla de välsignelser och vara det "salt" i vår omgivning, som Gud önskar. Detta kan ta sig uttryck på många sätt i negativ betydelse i den kristnes liv. I detta avseende har utomstående kanske full orsak, att kritisera de troende. Jag vill hänvisa till 1 Kor.3:11-15. Fast vi har den rätta grunden, Jesus Kristus, kan vi bygga våra liv med "material", vilka en gång bränns upp. "Men om hans verk bränns upp, skall han gå miste om lönen. Själv skall han dock bli frälst, men som genom eld." Erik Ewalds sade: "Det svåraste inför döden är, att avstå från ett liv, som man aldrig levt." Dessa är oerhört viktiga sanningar, som borde mera beaktas. De kanske belyser saker, som vi brottas med i vårt vardagsliv.
En viktig praktisk faktor i vårt kristna liv är de principer, som NT antyder (4.10).

MENINGEN MED LIVET?
Jag blev nästan chockad, när jag på ett diskussionsforum märkte, att det mest populära debattämnet var: "Hur jag tar mitt liv?" Ett annat aktuellt ämne har varit frågan om livets meningslöshet. Vad berättar detta om dagens människor? Fast en del inlägg kan tas med en nypa salt, är nog helhetsbilden ganska dyster.
Dessa trender finns på många håll i vårt samhälle. Det finns förstås många faktorer och orsaker, som ligger bakom den tröstlöshet och förtvivlan, som finns på många håll och som småningom medför allt större problem. Man talar ofta om de mentala problem, som sprider sig bland de unga. Vart leder allt detta till? Vad är botemedlet? Där finns för många att grubbla på.
En bidragande orsak är, att det nästa via alla medier utbasuneras, att det finns inte någon Skapare. Allt är resultat av slumpen (eller vilka beskrivningar man använder). Många skapar sig en mening genom arbete, sport, hobbyn och dylika aktiviteter. Visserligen är allt detta bra, men i dagens läge finns alltför många osäkerhetsfaktorer, vilka kanske tär på de mentala krafterna och kan medföra allvarliga problem om grunden sviktar.

Jag tror på en allsmäktig Skapare, som har en plan med sin skapelse (även om vi inte alltid förstår meningen). Vi är skapade till Guds avbild. Vad innebär detta? Många tolkningar har förstås gjorts. Jag har uttryckt det så här:
"Hurudan är Gud? Om man nöjer sig med tre korta definitioner kan man säga, att Gud är kärlek, Han är helig och rättvis. Borde inte vi människor återspegla något av dessa egenskaper i vårt vardagliga liv?
Tyvärr lever och verkar vi i en av synden besmittad värld. Ingen av oss är helt fri från den inverkan som kommer från vår omgivning och det själviska egna jaget. Därför kan den "spegelbild", som genom oss kristna borde reflektera dessa Guds egenskaper, vara så förvrängd och missvisande, att många människor får en totalt felaktig bild av Gud.
Gud har skapat människan att leva i harmoni. Detta betyder i harmoni med Gud, med våra medmänniskor och också med oss själva.
Genom dessa principer kan vi finna livets mening. Genom själviskt liv lyckas det inte på önskvärt sätt. Den kristna tron och principerna i NT ger oss möjligheter att leva dylikt liv. Men vi måste finna denna mening personligen. Vi kan inte och får inte vara kopior av varandra. Den gudsfrånvända mänskligheten har stora problem, när den inte accepterar Guds auktoritet.

ENBART FANTASIER(?)
Många anser, att religioner och i synnerhet den kristna tron, är uttryck för mänskliga fantasier, vilka uppstår i våra hjärnor genom skicklig "hjärntvätt". Man anser ibland, att de kristna är sinnesrubbade, vilka borde få lämplig medicin. Man hänvisar till forskningar, där det påstås, att retningar av vissa områden i hjärnan medför religiösa upplevelser. Jag kan och vill inte kommentera dylika påståenden. Jag har i mitt stilla sinne tänkt: Om Gud en gång har skapat oss till gemenskap, har Han också på något sätt skapat lämpligt "mottagningscentrum" i oss. Vi förstår till stor del kroppen med alla dess funktionsmöjligheter. Vi accepterar vår själ, med vilken jag här avser vår känslo- och tankevärld, vilken är till stor del outforskad. Mera kontroversiellt är talet om vår ande, som strävar till gemenskap med Gud. Men varför skulle inte människan kunna vara treenig, liksom Skaparen är treenig. Vid syndafallet bröts kontakten mellan Gud och vår ande. Genom tron på Jesus Kristus erbjuder Gud oss ett "korrigeringsprogram", som får detta mottagningscentrum på nytt att funktionera. Jag hänvisar till vissa paralleller med modern datateknik i avsnitt 6.3.

Fast jag inte kan närmare förklara dessa saker, har jag i otaliga fall märkt, hur Gud genom någon människa har kunnat förmedla sådan kunskap och budskap, vilka annars är fullständigt omöjliga att förstå. Det är också ett mysterium, varför Gud utväljer endast vissa redskap för dessa uppgifter. Alla har kanske inte de rätta förutsättningarna. Detta bör tolkas i positiv mening. Men en icke-troende kan omöjligt förstå de andliga nådegåvorna, vilka verkar också i våra dagar. (3.10 och 4.8) Även om det händer övertramp på detta område, kan vi omöjligt förneka dessa realiter. Vi bör sträva till det, som är äkta.

Allt detta har gett mig en fast övertygelse, att det finns en Gud, som kan förmedla budskap och gåvor åt människor efter sin vilja. Men de, som inte tror på annat än det, som deras sinnen kan uppfatta, kan inte förstå detta, utan de försöker ge de mest skrattretande (bort)förklaringar.

Men vi måste vara på vår vakt. Också ondskans andemakter kan influera oss på ett sätt, som absolut inte är i överensstämmelse med Guds vilja. Vi kan bli "programmerade med virusprogram", som förstör dessa gudomliga budskap och får människan medvetet eller omedvetet att medverka och stöda de sataniska planer, som jag tidigare nämnde om. Detta är den kamp, som Paulus talade om. Vi kan inte gå som segrare i denna kamp, om vi inte är iklädda den "vapenutrustning", som Paulus nämner i Ef.6.

ANDRA RELIGIONER OCH ÖVERTYGELSER
Många anser, att det finns många vägar till Gud. Gud kan ju inte vara så småsint, att Han skulle förkasta sådana, som har en annan övertygelse? Man måste ju vara tolerant och godkänna andra åsikter (såvida det inte är fråga om en levande tro på Jesus!) Jag vill påpeka, att också en ärlig fast övertygelse om vissa andra lärosatser inte behöver betyda sanning. "Var och en blir salig på SIN tro" har ingen biblisk grund. Objektet för tron är det väsentliga. En muslim kan ha en stark övertygelse om Koranens påbud att underkasta sig Allah. Men är detta sanning? Läs "Tankar om islam" .

Beträffande andra religioner gäller liknande resonemang, därför att de avviker från den kristna läran i några väsentliga punkter. Själavandring har inget stöd i Bibeln. I andra religioner erbjuder inte deras Gud något frälsningsbudskap av nåd, utan det bli fråga om egna gärningar eller ritualer. Eller så är det fullständigt likgiltigt, vad människan tror eller gör. Men bakom sådan tanke måste vara en "gud", som människan har skapat för att undvika allt ansvar.

Frågan blir ju: kan Gud förmedla sitt budskap till den skapade människan på vitt skilda sätt? Om så vore, skulle Han ju vara oerhört inkonsekvent och partisk, då Han har olika planer för olika människor. Han skulle ju då framstå som en lögnare. Detta är omöjligt för den Gud, som är kärlek. Han är också Sanningen. Jesus tilldelar Satan beteckningen "lögnens fader", i honom finns ingen sanning. Man påstår, att det inte finns någon sanning. Med vilken rätt kommer man sedan och påstår, att de troende har fel. Har dessa kritiker sedan den "sanning", som inte enligt dem ens finns?

SLUTORD
Fast jag inte kan redogöra för alla de intryck, synpunkter och fakta, som ligger bakom denna "helhet", som jag talar om, tror jag att dessa ströplockar borde räcka. Den kristna trons centrum är ju tron på Jesus Kristus, men denna tro behöver inte rubbas av alla de attacker, som riktas mot den kristna tron, mot Bibeln och mot de kristna. Dessa attacker kan möjligen förvirra och ge upphov till att granska vissa perifera saker. Men det är ju bara nyttigt. Också som kristna kan vi ha förutfattade åsikter i perifera saker, vilka kanske borde revideras. Att de kristna kan ha olika åsikter i praktiska och många andra handens frågor, är ju ingenting att undra över, när man betänker hur olika vi är till vår natur, hur olika våra livsöden, våra erfarenheter och våra traditioner är. Genom Jesus Kristus är vi alla älskade av Gud, som vill, att alla oberoende av folkslag, raser och andra faktorer skall bli frälsta och komma till kunskap om Gud genom Jesus Kristus.

Israel och Bibelns profetior