1. Är den kristna tron och vetenskapen i konflikt med varandra?
2. Vad är det fråga om?
3. Kristen tro och vetenskapens begränsningar
4. Forskningens principer

1.  Är den kristna tron och vetenskapen i konflikt med varandra?

Många försöker påstå, att så är fallet utan att närmare tänka djupare in i problematiken. Man beaktar inte de verkliga dimensionerna eller deras begränsningar. Många granskar problemen sedda ut en viss livsåskådningsvinkel. Men då är det fråga om ett filosofiskt ställningstagande och ingalunda sedda enligt vetenskapliga kriterier. Men då kan man inte lösa problemet. I denna framställning tas helt kort fram några synpunkter för att belysa problematiken.

Kritiken rör sig på två nivåer:

a. På ett principiellt plan hävdas att vetenskapen ersätter kristen tro.
Människor innan vetenskapens genombrott gav religiösa förklaringar på en mängd fenomen i skapelsen. Men efterhand har vetenskapen kunnat ge naturliga förklaringar till samma fenomen och tron har fått ge sig, på område efter område. Gud har utgjort svaret på det vi ännu inte förstår - en kunskapsluckornas gud! Men allt eftersom vår förmåga att ge naturliga förklaringar ökat, har Guds område minskat med samma hastighet. Idag finns det inte mycket kvar for honom!

I själva verket finns det många frågor, t.ex. beträffande alltings ursprung, vilka vetenskapen har teorier om, men vilka de inte kan bevisa. Lekmannen kan i dessa frågor enbart förlita sig på sunt bondförnuft. Det finns många områden och fenomen, som man inte behärskar. Jag har lagt märke till hur många frenetiskt accepterar vissa teorier, samtidigt som man avvisar många fenomen som humbug. Detta gäller speciellt dem, som har en övertro på vetenskapens möjligheter. Möjligen har själva vetenskapsmännen i allmänhet en mera sansad inställning. Tyvärr finns det många saker, inte minst finansiering av projekt, som ibland kan föra forskningen in på fel banor. Ibland uppställs kriterier, vilka begränsar vetenskapens möjligheter till objektiv bedömning.

b. På ett mer konkret plan hävdas att vetenskapen motsäger kristen tro på ett antal områden.
En mängd upptäckter och teorier anses direkt falsifiera påståenden i kristendomen. Främst rör det frågorna om vårt ursprung, det vill säga universums tillblivelse, livets uppkomst och människans härstamning och natur.

Inom ramen för denna korta artikel är det omöjligt, att närmare gå in på detaljer. Dessa ämnen har diskuterats länge och knappast tar diskussionen slut. Jag har inte heller förutsättningar och resurser för mera ingående studier. Av de många exempel, vilka tas fram, framgår att man diskuterar ofta utgående från helt olika premisser och i själva verket rör det sig om uppfattningar, vilka inte hör till själva grundfrågan.

Jag tar ett enkelt exempel för att belysa frågan: Ofta hänvisas till att enligt kristendomen jorden skulle vara platt. Detta beror på två helt skilda saker:
1.Vid någon tidpunkt accepterade kyrkan den tidens vetenskapliga uppfattning, vilken ju senare har visat sig vara fel.
2. Man har inte förstått, att i Bibeln finns talesätt, vilka utgår från människors sätt att betrakta sin omgivning från sin egen synvinkel, och inte ur "vetenskaplig" synvinkel. Som exempel kan nämnas, att ännu i våra dagar talar almanackan on att "solen går upp" och "solen går ned". Vid bibelläsning borde man kunna förstå den sanning, som finns bakom dessa talesätt.

Bättre än att föra fruktlösa debatter är, att förstå vissa allmänna principer, vilka oftare borde beaktas, när man närmar sig dessa problemfrågor.

2. Vad är det fråga om?
(Kristen) tro och vetenskap behandlar i princip inte frågor ur samma synvinklar. Jag kommer att låna en del tankar från Stefan Gustavssons bok "Kristen på goda grunder".(Har haft kontakt med SG om saken.)

Kristen tro och vetenskapens framväxt:
"Tanken att det råder ett motsatsförhållande mellan vetenskap och tro motsägs av vetenskapshistoriker!  Historien visar nämligen att den moderna vetenskapen har uppstått som en följd av kristen tro - inte som en protest mot den!

Det är flera avgörande perspektiv i den kristna uppenbarelsen och den kristna läran om skapelsen som frigjorde vetenskapen.

Vi kan sammanfatta den kristna världsbildens betydelse för vetenskapens framväxt så här:
· Gud är ordningens Gud - därför finns det lagar i naturen
· Gud är den ende Guden - därför är lagarna konsekventa
· Människan är Guds avbild - därför är det möjligt att förstå Guds värld
· Universum är skapat och inte nödvändigt - därför är observation nödvändig
· Universum är ej gudomligt eller besjälat - därför är det ej farligt med experiment

Den kristna tron innehåller en fantastisk syn på kunskapens väsen. Vi kan utkristallisera den i fyra punkter:

- Gud är sanningens källa. Eftersom han har skapat allt, känner han alla detaljer. Det finns absolut och allmän sanning. Gud är sanningens yttersta ursprung.
- Universum är en verklighet som kan förstås. Människan har skaffat sig mycket kunskap om vår värld.
- Människan är skapad till Guds avbild och har förmåga att skaffa kunskap om den omgivande världen och har sålunda kontakt till verkligheten.
- Gud har ur sin eviga synvinkel meddelat vissa sanningar om sig själv och skapelsen till den skapade människan.

Ur kristen synvinkel sett är Guds verk i naturen i samklang med, vad han har meddelat oss i Bibeln. Teologiskt sagt : skapelsen som allmän uppenbarelse och Bibeln som speciell uppenbarelse är i samklang, ty de har samma ursprung.
Men vetenskap och teologi är inte alltid i överensstämmelse. Varför?
Vi måste särskilja mellan skapelsen (Guds verk) och vetenskap (människans tolkningar av skapelsen). Likaså måste särskiljas Bibeln (Guds ord) och teologi (människors tolkning av Bibeln). När vetenskap och teologi stöter samman, kan det vara fråga om människors feltolkningar. Vetenskapen har tolkat skapelsen fel, teologin har tolkat Bibeln fel, varvid bägge borde rätta till sina eventuella feltolkningar.

Den kristna tron utgår från, vad 1 Mos. 1-2-kapitlen berättar on människan och hennes uppgifter:
1) Människan skapades till Guds avbild. (Jag har på annat håll nämnt, att vi som Guds avbild borde återspegla något av Guds egenskaper: kärlek, helighet (harmoni) och rättvisa.) Men dit hör säkert också, att vi borde fungera som Guds ställföreträdare här i världen.
2) Människans första uppgift är att föra livet framåt: "Var fruktsamma och föröka er."
3) Människan skall råda över skapelsen: Lägg jorden under er och råd över fiskarna i havet, över fåglarna under himlen och över alla djur som rör sig på jorden!"
4) Människan uppgift är också, att namnge olika skapelsens del-områden och förstå dem.

När vi beaktar dessa kristendomens synpunkter på människans väsen och uppgifter, är det ingen tillfällighet, att den moderna vetenskapen har vuxit fram i den kristna västvärlden." (Citatet slut.)

Tyvärr måste vi samtidigt konstatera, att människan inte har lyckats med dessa uppgifter på önskvärt sätt. Trots alla vetenskapens stora framsteg har också stora problem uppstått, t.ex. nedsmutsningen av naturen. Människan har inte heller lyckats med samlevnaden. Men jag går inte in på dessa saker desto mera.

Fast vetenskapen har gått framåt med stormsteg isynnerhet under de senaste decennierna, vilket vi får vara tacksamma för, lurar också vissa faror. Liksom på många andra områden kan vetenskapen användas fel, ifall människors motiv och målsättningar är felaktiga. Vetenskapsmännens livsåskådningar inverkar åtminstone på en del områden oförlåtligt mycket på resultaten.

Vetenskapen kräver fullständig öppenhet och fördomsfrihet. Annars styrs utvecklingen lätt in i fel banor, vilka det kan vara oerhört svårt att komma loss ifrån.

På basen av min bakgrund har jag i princip förhållit mig positivt till vetenskap. Men tyvärr har jag på vissa områden lagt märke till, hur fräckt man negligerar vissa viktiga principer inom forskning. Detta kan leda till helt felaktiga resultat. Tragiskt i dessa fall är att:
- man förbigår eller negligerar klara indikationer i annan riktning
- man förhåller sig övermodigt och med förakt gentemot dem , som förfäktar andra tolkningar.

(Citatet fortsätter) "Ironiskt nog är vetenskapen idag ofta kidnappad av andra livsåskådningar, som i sig själva inte ger någon motivering till vetenskapligt arbete. Och så används vetenskapen mot sin egen moder! Låt oss inte glömma bort vilka det var som startade universiteten: Det var människor övertygade om den kristna trons sanning! Låt oss inte glömma bort vilka det var som gick i främsta ledet när den moderna naturvetenskapen växte fram: Det var människor drivna av sin övertygelse om Skaparen och hans skapelse!

3. Kristen tro och vetenskapens begränsningar
Vi har sett att kristen tro har en mycket positiv inställning till vetenskap. Men vad kan vetenskapen svara på? Lika viktigt som att bejaka vetenskapen, är det att bli medveten om dess begränsningar. Tre väsentliga sådana framträder:

a. Vetenskapens arbetsområde är begränsat.
Den kan inte besvara menings- eller värdefrågor, bara funktionsfrågor. På sin hemmaplan är den ett ovärderligt redskap, men den kan inte arbeta på alla fält. Stora områden av tillvaron faller utanför. Vetenskapen kan undersöka hur en människas kropp fungerar, men inte svara på vad en människa är. Vetenskapen kan förklara dödsprocessen, men inte värdera mord som handling. Det är endast en begränsad del av tillvaron som vetenskapen kan genomlysa. Inför många av de stora och ödesdigra frågorna tystnar vetenskapen.
Den kan inte
- ge en grund för sig själv
- ge en grund för moral
- ge en grund för människovärdet
- lösa frågan om meningen med tillvaron
- lösa frågan om människans själviskhet.

Varje försök att bygga en livsåskådning på vetenskaplig grund, är därför dömt att misslyckas, eftersom vetenskapen inte kan besvara just de frågor som en livsåskådning måste ge svar på. Här kan man säga att vetenskap och livsåskådning kompletterar varandra. Kristen tro talar inte om hur allting fungerar fysiskt eller biologiskt, det är utifrån skapelsen vår uppgift att ta reda på det. Vetenskapen å andra sidan kan inte tala om meningen eller värdet med det fysiska eller biologiska - just de områden som tron talar om!

b. Vetenskapens arbetsområde är begränsat i tiden.
Vetenskapen arbetar normalt med att undersöka naturens funktioner i nutid. Den arbetar med det regelbundna och är till sin definition empirisk och experimentell. När vi kommer till ursprungsfrågorna ändras spelreglerna drastiskt. Hur universum, jorden eller livet uppkommit tillhör inte det regelbundna och går inte att empiriskt eller experimentellt undersöka. Det är unika engångshändelser som redan har skett. Och ingen av oss var där när det hände! Därför faller ursprungsfrågorna utanför det empiriska och är inte naturvetenskap i samma mening som funktionsfrågorna i nutiden är det.

Det finns i detta sammanhang ingen möjlighet att gå in på vare sig en detaljerad genomgång av vad 1 Mosebok påstår om ursprunget eller hur det relaterar till den gängse teoribildningen inom vetenskapen. Men det finns en principiell slutsats vi kan dra utifrån diskussionen ovan: De idag aktuella ursprungsteorierna kan inte utgöra något definitivt vetenskapligt bevis mot kristen tro, eftersom de som teorier själva befinner sig utanför den "rena" naturvetenskapen!

Vi kan uttrycka det med några andra termer. Biologi betyder läran om livet. Det är en empirisk vetenskapsgren, som arbetar experimentellt med frågan om hur livet fungerar nu. Alla resultat kan återupprepas och kontrolleras, eftersom det handlar om funktionsfrågor i nutid. Det samma gäller kosmologi (läran om kosmos), geologi (läran om jorden) och antropologi (läran om människan). Men om vi talar om historisk biologi kommer saken i ett annat läge. Hur livet fungerade under upplysningstiden eller i det antika Grekland eller under istiden, kan vi inte undersöka empiriskt. Det finns en tidsfaktor som ingen kan överbrygga och som gör att historisk biologi inte är en empirisk, experimentell vetenskap på samma sätt som biologi. Historisk biologi liknar historievetenskapen mer än naturvetenskapen. Samma sak gäller historisk kosmologi, geologi och antropologi. Hur kosmos, jorden och människan fungerade under tidigare tidsepoker kan vi inte komma åt enbart på empirisk väg. Ännu svårare blir det inom biogonin (läran om livets uppkomst). Här är inte bara tidsavståndet oerhört stort, utan företeelsen också en unik engångshändelse. Livet har en gång uppstått och ingen av oss var där när det hände! Samma problematik föreligger inom kosmogonin (läran om kosmos uppkomst), geogonin (läran om jordens uppkomst) och antropogonin (läran om människans uppkomst). Det viktiga är att se den vetenskapsteoretiska skillnaden mellan ursprungsfrågorna och frågorna om hur livet och kosmos fungerar idag. Eftersom de till sin karaktär är så olika, kan vi inte uttala oss om dem med samma grad av säkerhet. När vi kommer till ursprungsfrågorna har vi lämnat det rent experimentella området och gått över i gränslandet mellan naturvetenskap och historia/religion/filosofi!

c. Vetenskapens resultat är begränsade.
Vetenskapen är, trots sitt rykte, inte neutral! Egentligen är det fel att hävda: "Vetenskapen säger att...". Vetenskapen kan inte tala, den är en abstraktion. Endast individuella vetenskapsmän och vetenskapskvinnor kan säga något. Vetenskapen är alltid beroende av människor och de förutsättningar och den världsbild de arbetar utifrån. Ingen är nollställd. Vi är påverkade av de människor vi mött, de böcker vi läst, det samhälle vi växt upp i. Och de värderingar och den världsbild som detta har gett oss, kommer att påverka vår forskning. Det kommer att avgöra vilka frågor vi ställer och vilka vi inte ställer, hur vi bedömer, prioriterar och tolkar. Därför är vetenskapen aldrig absolut, aldrig slutgiltig. Vetenskapen är alltid på väg, alltid öppen för omformuleringar och nya perspektiv - eller borde åtminstone vara det.

Ett stort problem är att det dominerande paradigmet under lång tid varit naturalismens stängda universum. Gradvis har detta paradigm fått status av att vara en självklar och neutral utgångspunkt for vetenskapen. Men det är inte neutralt att utesluta Gud, det är ett filosofiskt ställningstagande. Walter Moberly har träffsäkert formulerat problemet:
"När det gäller den grundläggande religiösa frågan avser det moderna universitetet att vara neutralt, och anser sig också vara det, men är det inte. Förvisso inkluderas inte tron på Gud och den exkluderas inte heller uttryckligen. Det sker istället något mycket mer förrädiskt än ett öppet förnekande; man ignorerar Gud. .. Det är i denna mening som universitetet idag är ateistiskt... Det är ett felslut att anta att man genom att utelämna ett ämne därmed inte undervisar något om det. Tvärtom, man säger ju att det bör utelämnas, och att det därför är ett ämne av underordnad betydelse. Och det sägs inte öppet och uttryckligen vilket skulle inbjuda till kritik; man helt enkelt tar det for givet och insinuerar det därmed tyst, självklart och oemotståndligt!"

Vi måste alltså skilja mellan fakta - tolkning av fakta - förutsättningar som påverkar tolkningen av fakta. Några exempel från diskussionen runt evolutionsteorin kan illustrera: Fossilfynd utgör fakta. Alla är överens om de lämningar som finns, i betydelsen att alla är överens om fossilens existens. Hur vi tolkar dem är en annan fråga och avgörs i hög grad av hur vår i förväg antagna teori om livets utveckling på jorden ser ut. Vårt paradigm styr vår tolkning av fakta. Samtidigt påverkar också, i bästa fall, fakta efterhand vårt paradigm.

Makroevolution utgör ett annat exempel. Den är inte ett faktum som kan iakttagas. Den är en tolkning av ett faktum, nämligen mikroevolution. De små förändringar som vi kan iakttaga, och som alla är överens om eftersom de går att empiriskt verifiera, används i evolutionsteorin som tolkningsnyckel för att förstå livsformernas utveckling ur varandra. Fakta är att det sker förändringar inom olika arter. Tolkningen som görs av evolutionister är att dessa förändringar, om de bara tillåts verka under tillräckligt lång tid, är förklaringen till att det finns olika arter. Förutsättningen för den tolkningen är principen att alla processer varit likformiga genom universums historia. Om det är riktigt, om nuet är en tillräcklig nyckel till det förflutna, skul1e vi genom att extrapolera bakåt från det vi idag kan iakttaga, kunna blottlägga historien. Men att alla processer varit likformiga är inte ett vetenskapligt påstående, det är naturalistisk filosofi! Det innebär att man redan i utgångspunkten har uteslutit möjligheten av ett övernaturligt ingripande i det förflutna. En direkt skapelseakt av Gud finns inte ens med som möjlighet. Det som i utgångsläget ser ut att vara en rimlig vetenskaplig inställning (låt oss iakttaga naturens funktioner idag och sedan dra slutsatser om dess uppkomst) visar sig vara långt ifrån förutsättningslöst. Hela proceduren bygger på att det inte finns något annat än naturliga, likformiga skeenden rakt genom hela universums historia." (Slut på citatet)

4.  Forskningens principer
Jag lånar här endast några egna tankar från länge sedan:
Jag har själv i årtionden sysslat med forskning. Visserligen har mitt område varit kemisk processteknik. Det finns vissa allmänna grundprinciper, vilka man ändå tyvärr ofta i praktiken får lära sig via misstag. Jag tror mig veta något om dessa grundprinciper, av vilka jag helt kort vill nämna några :

1. Vid forskning bör man beakta alla de faktorer, vilka berör forskningsobjektet. Om man medvetet eller omedvetet lämnar bort någon faktor, kan forskningsresultatet illa förvrängas och arbetet går "åt skogen". (Om "forskning" görs enbart för att få ett specifikt slutresultat, t.ex. att stöda vissa teorier eller förutfattade åsikter, måste man ofta göra avkall från denna princip; men då borde man ju inte tala om forskning.)

2. Denna princip förutsätter, att man grundligt bekantar sig och sätter sig in i alla alternativ.

3. Man bör hitta rätta forsknings- (mät-)metoder, för att få tillförlitliga resultat. Detta är ofta en mycket svår uppgift, som gör att forskningen kan misslyckas, vilket många gånger är fallet.

4. Ifall man på grund av bristfälliga metoder eller tillbudsstående data inte kan uppvisa tillförlitliga resultat, är minimikravet för en ärlig forskare, att denne utan egna fördomar redogör för a) olika teorier och alternativ för objektet ifråga, b) mätmetodernas tillförlitlighet samt c) resultaten och slutledningarna för och emot.

Om dessa torde man kunna vara rätt så eniga, när det gäller tekniska och naturvetenskapliga forskningsprojekt. Förutsättningen är ju förstås, att man hittar gemensamt godkända forskningsmetoder jämte tillhörande instrument.

Men när det är fråga om grunderna för vår existens och livets uppkomst, livsåskådningar, ävensom övernaturliga fenomen, är situationen betydligt svårare. Man kan inte rekonstruerar dessa förlopp. I dessa frågor kan klyftan mellan tro och "vetenskap" utvidgas godtyckligt. Debatt i dessa frågor är ofta ganska fruktlös om man inte har gemensamma premisser.