VARFÖR JUST KRISTEN TRO?
Gud / Kristendom / Bibeln / Kristen tro / De kristna / Andra tema

Svar på många av denna tidens frågeställningar om kristen tro ( version 09/2006)
 (Modifierade avsnitt 1.7, 3.11, 3.12, 5.14,  6.2)

INNEHÅLL:
ORSAK OCH MENING MED DENNA FRAMSTÄLLNING

1. GUD
  1.1 VEM ÄR GUD  ?
De kristnas utgångsläge / Guds existens / Evighetens problem
1.2 GUDS  VÄSEN
Gud är kärlek / Gud är helig och rättvis / Gud och ondskans problem  
1.3  ÄR GUD ALLSMÄKTIG?
1.4 GUD OCH MÄNNISKORNA    (modifierad 06/06)
Olika tankenivåer / Guds avbild / Gudsfruktan / De troendes förhållande / Guds handlande i GT
1.5 GUD OCH VÄRLDENS NÖD
Lidandets problem / Kan inte Gud ingripa i missförhållanden? / Lidandet  - världens förbannelse
1.6 FRI VILJA, ÄR DET EN SAK SOM ÄR VÄRT LIDANDE?
Frihetens risker / Fri vilja och straff
1.7 FINNS DET BEVIS PÅ GUDS EXISTENS?
Varför borde man bevisa Guds existens? / Forskningens begränsning / Tro och vetenskap (modifierad 09/2006)
1.8 "VARFÖR"- FRÅGOR  ?
Kunskapskällor / Alltings begynnelse? / Nyfikna människor och deras frågor / Kan Gud göra fel? / Finns det svar på frågor?
1.9 GUD, ALLSMÄKTIG OCH HELVETE   (modifierad 02/06)
    Varför? / Är Gud verkligen rättvis?

2. KRISTENDOMEN  
2.1 HUR LEVANDE KRISTEN TRO SKILJER SIG FRÅN RELIGION I ALLMÄNHET?
En missionärs erfarenheter.
2.2 EGNA SYNPUNKTER PÅ "HÅLLBAR GRUND"
2.3 ANDRA RELIGIONER

3. BIBELN
3.1 BIBELNS MENING OCH UPPGIFT
3.2 VARFÖR ÄR BIBELN SÅ SVÅR ATT FÖRSTÅ?
3.3 ÄR BIBELN EN BOK SKRIVEN AV MÄNNISKOR?
Bl.a. Felbedömningar / Profetior / De kristna och Mose lag / Hur vi läser Bibeln
3.4 NYA TESTAMENTETS TILLFÖRLITLIGHET
(modifierad 06/06)
Forskningskriterier / När är evangelierna skrivna?
3.5 ÄR BIBELN FULL AV MYTER?
3.6 FINNS DET MOTSÄGELSER I BIBELN? (modifierad 9/05)
3.7 VARFÖR FÖREKOMMER DET SÅ MYCKET GRYMHETER  I  GT?    (modifierad 06/06)
3.8 VARFÖR FINNS DET SÅ MÅNGA TOLKNINGAR?
3.9  VAD ÄR BIBLISKT  ?
3.10 PROFETIANS NATUR
Allmänt / Bibelns egna profetior beträffande t.ex. Israel och ändens tider
3.11 LIBERALTEOLOGINS FELSTEG
   (modifierad 09/06)
Varifrån har man startat? / Hit har man kommit
3.12  DENNA TIDENS TANKEMODELLER    (modifierad 09/06)
Relativism / Vart leder ifrågasättande? / Tolerans / Kritisk analys och tankeställning / Auktoriteter / Begrepps "djungeln" / Livsåskådningar
3.13 ANDRA "HELIGA BÖCKER"

4.0 NÅGRA TEMA INOM KRISTEN TRO
4.1 GUDS TREENIGHET (modifierad 02/06)
Fadern / Sonen / Den Helige Anden
4.2 GUDS KÄRLEK (ny 8/05)
4.3  FRÄLSNING GENOM GODA GÄRNINGAR  ?
4.4 GUDS KALLELSE  - URVAL  -  FRÄLSNING
4.5 SYND - LAG – NÅD   (modifierad 2/06)
4.6 BÖN    (modifierad 8/05)
Bönens praktiska betydelse / Bönens djupare betydelse
4.7 VAD ÄR TRO?
Trons problem / Frälsande tro / Omvändelsens "steg" / Omvändelsens principer / Stark tro / Tre plan i den kristna tron
4.8 NÅDEGÅVOR, PROFETIOR – NÄR KOMMER DE FRÅN GUD – NÄR INTE?
4.9 HIMMEL  – HELVETE
4.10  KRISTEN VANDEL
4.11  FÖRLÅTELSENS BETYDELSE
4.12  ANDLIG MOGNAD

5. DE KRISTNA
5.1  KRISTEN MITT I VARDAGSLIVET
Vi lever i en i synd fallen värld / Som människor är vi olika / Trycken från omgivningen och dess inverkan / "Framgångsteologi" / Helbrägdagörelse
5.2 SOM KRISTEN I DAGENS SAMHÄLLE. (ny 10/05)
Människovärde / Demokrati / Överheten / Familjen / Sexualitet / Homosexualitet / Pengar / Berusningsmedel / Etiska frågor / Våld / Mentala problem
5.3 VARFÖR SYNAS DE TROENDES FELSTEG, FÖRSTORAS GENERALISERAS?
Varför har de kristna gjort så mycket illa? / Varför ensidig granskning? / Skadeglädje / Missförstånd / Antipati / Anklagelser för lögn
5.4 TROENDE OCH ICKE-TROENDE?
Finns det skillnader och vilka är de? / Vi har alla ansvar / Negativ inställning
5.5 VARFÖR TRUGAR DE TROENDE SIN TRO PÅ ANDRA?
5.6 DEN TROENDES TACKSAMHET
5.7 DE EGNA ERFARENHETERNA
5.8 MÄNNISKANS DRIFTER (SEXUALITET)
5.9 "FÖRSTA HJÄLP"
5.10 GUDS LEDNING I VARDAGSLIVET
5.11 NÄR DEPESSIONEN SLÅR TILL
5.12 ÄR DET MÅNGA, SOM TROR PÅ JESUS?
5.13 HELHETSBILD BETRÄFFANDE TROSÅSIKTER (ny 9/05)
5.14 DEN KRISTNA MÄNNISKANS SYN PÅ FRAMTIDEN (ny 2/06)

6. ANDRA TEMA
6.1 MÄNSKLIG  LOGIK    (modifierad 06/06)
6.2 VÄRLDSBILD    (modifierad 09/2006)
En märklig skapelse / Frågor till evolutionister / Tro och vetenskap / Framtiden
6.3 LÄRDOMAR FRÅN DATATEKNIKEN
Datorns "utveckling" / Hjärntvätt, programmering och virus / Fungerande förbindelse
7. SAMMANFATTNING - MÄNNISKANS FRÄLSNING = DEN KRISTNA LÄRANS KÄRNBUDSKAP

ORSAK OCH MENING MED DENNA FRAMSTÄLLNING

Fast vi lever i ett s.k. kristet land, förhåller sig många ytterst likgiltigt t.o.m. mycket negativt till den kristna tron. Detta har kommit fram i de diskussioner jag fört t.ex. i internet. Där har framförts otaliga frågor om kristendomen. Många är djupt okunniga om vad det rör sig om. Därför har jag sammanställt en del av mina svar kortfattat till en större helhet. En dylik  bakgrund är ofta nödvändig för att kunna tillägna sig svar på enskilda frågor.

På grund av denna koncentrerade framställning, är det klar, att alla inte får tillfredsställande svar på sina frågor. Jag hoppas dock, att denna framställning skall ge nya synpunkter för vidare tankearbete.

I många fall kan inte ens tillfredsställande svar ges, då  sakerna ofta ligger utanför mänsklig tankeförmåga. Fast svaren enligt mitt förmenande baserar sig på Bibeln, har jag inte bekräftat den med otaliga bibelcitat, vilket skulle förlänga denna koncentrerade framställning omåttligt. I många fall har jag hänvisat till internet länkar, av vilka  alla inte är på svenska.
Dessutom vill jag varmt rekommendera Stefan Gustavssonin bok "Kristen på goda grunder" (Credo 1997). Utdrag från denna bok finns i artikeln: "I livsåskådningarnas djungel" , samt vissa hänvisningar på annat håll.

   1.0 GUD   

  1.1 VEM ÄR GUD  ?

Underrubriker: De kristnas utgångsläge ; Guds existens ; Evighetens problem

De kristnas utgångsläge

De kristnas utgångsläge är, att Gud har alltid funnits, han är och kommer alltid att finnas. Människans begränsade tankeförmåga kan inte förstå hans vishet och storhet. Olika människor, också troende, kan föra fram och poängtera olika egenskaper hos Gud. Detta betyder inte konflikter, utan i stället ger de små glimtar av den helhet, som ligger utanför vår tankeförmåga och också utanför hela forskningen och vetenskapen. Därför är det absurt att tänka, att vetenskapen skulle leda oss till gemenskap med Gud. Men, som jag senare kommer att påvisa, är tron på Gud inte oförnuftig, fast vi med vårt förnuft inte kan helt fatta Guds väsen.

Guds existens

När det är fråga om Gud, bör vi beakta följande saker:

1. Gud, Skaparen, är själv utanför denna skapelse, som finns omkring oss. Därför kan inte vetenskaplig forskning utforska Guds väsen, som är utanför den för oss konkreta verklighet, som vi lever i. Var finns Gud? Han har själv sagt genom profeten Jesaja: "Ty så säger den höge och upphöjde, han som tronar till evig tid och heter "den Helige": Jag bor i helighet uppe i höjden, men ock hos den som är förkrossad och har en ödmjuk ande; ty jag vill giva liv åt de ödmjukas ande och liv åt de förkrossades hjärtan."  (Därför kan ingen med mycket kritisk och negativ attityd få kontakt med Gud. Detta torde vara orsaken till att begreppet Gud är så främmande för så många. Det krävs en ödmjuk och öppen attityd.)

2. Ett starkt bevis på Guds existens är de hundratals miljoner människor, vilka i sina egna liv har fått erfara Guds kraft och ingripanden på många sätt. Dessa människors vittnesbörd och erfarenheter kan inte lättvindigt avfärdas med övermodiga förklaringar. (Några exempel på finska)

3. Bakom denna komplicerade värld vi lever i, måste finnas en för oss ofattbar vishet. Det är fullkomligt obegripligt och oförnuftigt att påstå, att allting har av en slump eller andra godtyckliga förklaringar utvecklat sig från intet. Detta står i kraftig konflikt med alla våra vardagliga erfarenheter.

Bibeln uttrycker saken så här: "Ty hans osynliga väsen, hans eviga makt och gudomshärlighet har ända ifrån världens skapelse varit synliga, i det att de kan förstås genom hans verk.  Så är de då utan ursäkt.
Ty fastän de hade lärt känna Gud, prisade och tackade de honom dock icke såsom Gud, utan förföll  till fåfängliga tankar; och så blev deras oförståndiga hjärtan förmörkade." (Rom.1)

Det finns flera argument för Guds existens, bl.a. kosmologiskt, design och moraliskt argument. Dessa finns närmare beskrivna bl.a. i    internet.

Evighetens problem

Gud bevisar inte sin existens i Bibeln på sätt, som många skulle kanske önska. Han är enbart  "JAG  ÄR". Han verkar i vår tillvaro. Han är evig.

Vi har oerhört svårt att fatta evigheten och vad den innebär, därför att vi är så kraftigt bundna till vårt nuvarande tidsbegrepp. Vi är vana med dimensionerna längd, bredd och höjd/djup, där vi har möjligheter (åtminstone i princip) att fritt röra oss eller låta bli att röra oss (stå på stället). I tidsdimensionen (enligt Einstein vår fjärde dimension) har vi i denna vår materietillvaro inte denna möjlighet. Evighet råder i en tillvaro, där vi nödvändigtvis inte behöver röra oss på tidsaxeln. Vetenskapsmännen talar om drygt tio dimensioner, om vilka vi inte har någon konkret uppfattning. Gud själv är i en tillvaro, där han inte är tidsbegränsad, vilket framgår i Bibeln. Om han skulle vara av denna vår tillvaro, skulle han ju inte ha kunnat skapa sig själv. Bibeln talar mycket om en för oss osynlig värld med änglar och onda andemakter. Dessa kan vi inte förnimma med våra nuvarande sinnen. (Se närmare.  )

1.2 GUDS  VÄSEN

Underrubriker: Gud är kärlek ; Gud är helig och rättvis ; Gud och ondskans problem  

Gud är kärlek

Bibeln berättar oss, att Gud är kärlek. Gud skapade världen för kärlekens skull. Världen borde ha blivit en plats, där kärlek skulle råda. Relationen mellan Gud och människan borde vara ett kärleksförhållande med hängivenhet, förtroende och högaktning utan villkor. På samma sätt borde relationerna människor emellan ha varit fyllda med kärlek. Syndafallet gjorde om intet denna plan.

Gud ville inte ha en människa, som i allt skulle vara en lydig "robot". Han ville ha ett av fri vilja grundat kärleksförhållande, ty endast där kan Guds kärlek fullbordas. Detta betyder, att människan har möjlighet att I olika valsituationer göra egna beslut. Så var det vid syndafallet och så har det varit genom tiderna. Gud låter oss göra felaktiga val, fast de är långt från Guds vilja. Följderna av dessa beslut får vi och med oss ofta många andra bittert erfara, ty "vad människan sår, det får hon också skörda"(Gal.6:7). Men Gud tar oss inte genast på bar gärning, utan i kärlek kallar oss till frälsning genom Kristi försoningsverk. Igen gör människan fel val, förkastar anbudet och trollcirkeln fortsätter. Men Gud är kärlek och vill bryta denna onda cirkel.

Gud är helig och rättvis

Till Guds egenskaper hör också helighet och rättvisa. Är Gud en domare? Bestraffar han? Eftersom Gud är kärlek, är han därför också rättvis. Det skulle vara omöjligt, att en kärleksfull Gud skulle kunna godkänna den orättvisa, som har drabbat människan. Guds rättvisa har allvarliga konsekvenser. Hur kan en syndig människa uthärda inför en helig och rättvis Gud? Om människan inte vore syndig, skulle hon erfara, att Gud är en kärleksfull Fader. Men på grund av sin syndfullhet fruktar hon Guds dom. Hon fruktar, att hennes gärningar skall komma i dagen. Samtidigt upplever hon Gud som en domare.

När Gud skapade människan tog han den risken, att själv en gång ta människogestalt och dö på korset för människors synder. Enligt Bibeln lider Gud på grund av människors felaktiga val. Han lider, därför att han älskar.

Jesu Kristi, Guds Sons, offerdöd visar, att Gud älskar oss med en utgivande kärlek. En dylik "agapee"-kärlek är ett främmande begrepp för vår tids människor, för vilka kärleksbegreppet ofta är någonting helt annat, än vad Bibeln beskriver. Guds Son lider som syndfri för människors synder. På grund av Jesu förtjänst får vi möta en Gud, som inte är en domare utan en kärleksfull Fader.

Gud och ondskans problem

Inför den ondska, som finns I världen, står många frågande: Varför? Varifrån har ondskan kommit? Varför får den allt mera makt? Kan ingenting hindra ondskans framfart? Varför ingriper inte Gud? Kan Gud vara kärlek, då han inte ingriper? Kan jag möjligen göra någonting? Kan de kristna göra  någonting? Frågor finns i massor och vi tycks inte få tillfredsställande svar på alla problem.

Ofta frågas, varför Gud har skapat Satan, ondskan och allt, som hör till detta område?

Gud har inte skapat dem. De är följder av Guds handlande, vilket senare närmare behandlas.
Gud kan inte vara ond. Guds skapelse var, som det nämndes i begynnelsen "mycket god".

Bibeln indikerar (Jes.14:12-21, Hes.28:1-10, mfl.), att vid någon tidpunkt en framstående änglafurste blev högmodig och strävade att komma ovanför Gud. Han fick en stor del av änglaskaran på sin sida. I Edens trädgård förledde denna änglafurste de första människorna till synd och efter det har världen varit "i den ondes våld".

Ondskan ursprungsrötter var sålunda högmod, själviskhet, maktbegär och olydnad gentemot Gud.

Är dessa begrepp bekanta? Härleder sig inte dagens ondska just från dessa rötter? Hur är det I våra egna liv? Finns inte dessa egenskaper också där? Också vi är en del av denna i synd fallna, upproriska värld? Om vi skulle ha varit i Adams och Evas ställe, skulle vi ha gjort samma felaktiga val.

Ondskan har en tendens att sprida ondska, såväl hos den enskilda som i samhället. Den fungerar liksom en snölavin. Detta märker vi tydligt i vår värld.
Ytterligare en synpunkt på frågan: Vad är ondska?  Ofta försöker vi förknippa ondska liksom någon varelse eller något reellt föremål eller begrepp. Men man kan fråga sig, vad är hunger? Är det inte brist på mat. Eller vad är en grop på vägen? Är den inte brist på vägmaterial just på det stället? Än sen ondskan då? Är den inte brist på godhet? Det som Gud skapade var ju godhet. Ondskan visar brist på denna godhet. Men ondskan är dock lika reell som gropen i gatan. För att eliminera denna brist behövs den godhet, som kommer från Gud.
Mera om ondskans problem senare.
Det kan vara också belysande att ta reda på, vad Bibeln lär om ljusets och mörkrets osynliga andemakter.

1.3 ÄR  GUD  ALLSMÄKTIG  ?

Hur kan Gud tillåta alla de grymheter och orättvisor, som sker i världen? Om han en gång är allsmäktig, varför ingriper han inte? Är han verkligen allsmäktig? Detta är många människors uppriktiga fråga, inför vilken de är villrådiga. På denna fråga kan man svara både ja och nej.

Svaret är ja i den meningen, att ursprungligen hade han all makt. Före skapelsen fanns inga andra varelser, varför han kunde göra vad som helst och ingen kunde hindra honom.

Svaret är nej utgående från den verklighet, som här belyses från olika synpunkter. I och med att han skapade varelser med fri vilja, delegerade han en del av sin makt åt dessa. Han ville inte skapa robotar utan människor med fri vilja, ty endast då kan det ömsesidiga, frivilliga kärleksförhållandet mellan Gud och människa fungera på ett sätt, där Guds kärlek kan fullbordas.

Därför kan människan fritt fatta beslut, även om dessa beslut inte är enligt Guds vilja. Man kan uttrycka saken så, att Guds kärlek kan fungera endast där fri vilja finns. Annars skulle han använda våld, vilket inte vore i överensstämmelse med Guds kärlek.

Men fri vilja och ansvar kan inte skiljas åt. "Vad människan sår, får hon också skörda", som tidigare nämndes.

Mycket av den ondska vi ser i världen baserar sig på människor egna val, antingen att hon väljer direkt dessa onda gärningar eller att hon oftast av egen själviskhet inte gör desto mera för att avvärja det onda och den nöd, som finns omkring oss. Orsaker och följder är oftast så komplicerade och omöjliga att reda ut i detalj, att den enskildes möjligheter att påverka skeendet är nästan obefintliga.

Om vi gör fel beslut, är det inte bara vi själva, som får lida, utan ofta påverkar de också andra människor på sätt eller annat.

De allvarligaste konsekvenserna följer i och med att vi inte frågar efter Guds vilja. Kan vara att det kommer fram först efter detta livet, när det är för sent att göra bättring.

Gud har förutsett allt detta och kallar oss till gemenskap genom evangelium. Men ofta väljer människan fel, förkastar Guds erbjudande med åtföljande konsekvenser. Därmed får inte Guds vilja ske i dennes liv.

Men denna delegering av sin "makt" har Gud gjort av sin egen vilja. Men trots allt detta har Gud ändå makten och på sätt, som vi inte alltid kan uppfölja eller förstå, fullföljer han sina planer och leder mänskligheter mot det slutliga mål, som han har uppställt och som åtminstone i någon mån framkommer i Bibelns profetior. Den som vill vandra i Guds gemenskap får uppleva "att han leder dem, som går bedjande".

Fast ondskans andemakter har så mycken makt i dag, kommer Guds slutliga plan att fullbordas, där hela skapelsen en dag kommer att leva i den kärleksrelation med Gud, som Han har förutsett.

1.4  GUD  OCH  MÄNNISKORNA

Underrubriker: Olika tankenivåer ; Guds avbild ; Gudsfruktan ; De troendes inställning

Olika tankenivåer

Gud känner också framtiden, emedan han inte är bunden till någon tidsdimension, liksom vi människor. Han har skapat denna värld, varför han måste själv vara utanför denna synliga tillvaro. Detta gör det svårt för oss att förstå många saker, som vi nyfikna funderar på. Vi kan inte lätt förstå den tillvaro, som ligger utanför våra sinnen. Vetenskaplig forskning kan inte heller utröna tillvarons mysterier.

Svårigheten i många funderingar och diskussioner ligger däri, att vi försöker överflytta Guds planer och göranden på människans begränsade tankeförmåga. Dessutom utgår denna tankemodell ofta från, att Gud inte finns eller Gud borde funktionera enligt människans själviska planer. "Allting skall ifrågasättas", varvid den egna fattningsförmågan blir den högsta auktoriteten. Sedan krävs bevis, som skulle bekräfta dessa funderingar. Detta är förstås en omöjlighet. Den skapade människan blir alltings medelpunkt i stället för Skaparen själv. Varför skulle en dylik självisk tankemodell vara den riktiga?

Enligt mitt förmenande är en dylik självisk tanke- och logikmodell, där JAG  SJÄLV är centrum och inte Skaparen, fullständigt förvrängd. Inte kan ju de sex miljarder JAG-uppfattningar, som finns i världen,  alla vara riktiga med tanke på, hur olika vi människor är. Inte kan en liten människa vara gud och alltings skapare.

Gud har själv meddelat: "Mina tankar är inte era tankar, och era vägar är inte mina vägar, säger HERREN.
Nej, så mycket som himlen är högre än jorden, så mycket är mina vägar högre än era vägar och mina tankar högre än era tankar."   (Jes. 55:8-9)

Därför är den rätt så allmänna tankemodellen ytterst övermodig, när man inbillar sig, att Gud borde funktionera enligt våra själviska önskemål och uppfattningar. Detta betyder, att människan skjuter Gud åt sidan och tror sig själv vara någon slags gud. En dylik gud är nog ytterst svag och betydelselös, vilken man inte kan lita på. Men på denna basis kritiseras sedan Gud?

I världen finns många livsåskådningar om de existentiella frågorna. Kortfattat mera om dem och de konsekvenser de medför i människors tänkande och i moralfrågor finns i "I livsåskådningarnas djungel".

Guds avbild

Är Gud lik en människa, om en gång människan är Guds avbild?
Uttrycket "Guds avbild" säger någonting viktigt om människan. Vi är inte resultatet av en slumpvis utveckling utan Skaparens egen avbild. Vad menas med detta?
Att människan är skapad till Guds avbild betyder inte, att Gud är likadan som vi.  Ett exempel: Bilden av din bästa kamrat finns på framsidan av en veckotidning. Bilden berättar om hans anletsdrag, ögonens och hårets färg och dylikt. Men på basen av bilden kan man inte säga någonting om hans karaktär, hans intressen eller hans röst.
Vid skapelsen gav kärlekens Gud valfrihet åt människan, så att människan skulle kunna välja ett kärleksförhållande med Gud, varvid Guds avbild kommer till synes. Ty utan valfrihet finns ingen verklig kärlek. En verklig frihet betyder också moraliskt ansvar både i förhållande till Gud och våra medmänniskor. Där kan vi välja fel, handla utan kärlek, varvid Guds avbild i oss blir allt mera oklar.
Det värsta missförståndet är att tro, att människan är en kopia av Gud på det andliga planet. Sedan konstaterar man: "Om Gud är sådan som människan, så ....". Fortsättningen varierar, men tonen är alltid negativ.
  Gud är kärlek. Kärleken är till sin natur osjälviskt agerande till förmån för andra. Maskiner är ofta överlägsna oss i många saker (kraft, snabbhet, databehandling, mätnoggrannhet), men de kan inte älska. Också älsklingsdjuren kan fästa sig vid sin ägare, men inte heller de kan älska. Kärlek är det adelsmärke Gud vill ge oss.
Två unga människor besluter under sitt sällskapande, huruvida de verkligen vill älska varandra och fortsätta livet gemensamt i äktenskapet. Under denna tid vill de möjligast mycket vara tillsammans och lära känna varandra. På samma sätt är denna vår jordiska livstid avsedd för "sällskapande" med Gud, när vi väljer, huruvida vi vill älska Gud och en gång vara för evigt med Honom i himlen.
Gud har gett åt var och en dess egen personlighet. Själv är jag oansenlig, mindre än en miljardedel av mänskligheten, men ändå är jag min egen person och som sådan viktig för Gud. Jag har ett självvärde, inte på grund av vad jag kan eller orkar eller hur jag ser ut, utan på grund av min ställning som Guds avbild. Detta gäller varje människa, ung eller gammal, frisk eller sjuklig, anständig eller misslyckad i livet. Därför är varje människa värdefull.
Vi bör frågs oss, huruvida den bild vi reflekterar verkligen är i överensstämmelse med Gus avbild?

Gudsfruktan

Fruktan är ett ord, som kan förstås fel. Begreppet har många gånger använts fel. Många barn har skrämts med Guds straffdom. Men  Bibeln menar inte sådant med gudsfruktan. I Gamla Testamentet kan vi t.ex. läsa hur Gud tilltalade i en profetisk uppenbarelse Moses såhär: "Och nu Israel, vad begär HERREN, din Gud, av dig annat än att du fruktar HERREN, din Gud, att du vandrar på alla hans vägar, att du älskar honom och att du tjänar HERREN, din Gud, av hela ditt hjärta och av hela din själ, 13 så att du håller HERRENS bud och hans stadgar, som jag i dag ger dig för att det skall gå dig väl. "     5 Mos 10:12-13
Härav kan vi dra slutsatsen, hurudan en människa är, som inte "fruktar" Gud. Hon älskar inte Gud, ej heller sina medmänniskor. Tvärtom har hon gjort sig själv till sitt livs centrum.
Vi behöver inte frukta Gud därför, att Han vore elak eller skrämmande. Vi bör frukta, att vi inte går vilse eller medvetet flyr undan Gud.
Om vi inte lever enligt Guds vilja, kanske vi hamnar att frukta på grund av vår skuldkänsla. Detta är inte vad Gud vill. Gud vill befria oss från skuldkänslor och kalla oss till Hans kärlek. "Rädsla finns inte i kärleken, utan den fullkomliga kärleken driver ut rädslan. Rädslan hör ju samman med straff, och den som är rädd är inte fullkomnad i kärleken. "     1 Joh 4:18

De troendes inställning

De troendes inställning till Gud? De försöker med ett ödmjukt sinnelag medelst Bibelns budskap och bön mera lära känna Gud och hans vilja. Det bör förstås poängteras, att också troende är bara människor, vars själviska tänkanden och önskemål kan föra vilse i synnerhet under omgivningens påtryckningar. Likaså har i kristendomens namn gjorts mycket, vilket absolut inte är enligt Guds vilja. Men detta gör inte omintet den Guds kraft, vilken verkar genom evangelium. Gud är trofast och tillförlitlig och verkar trots människors felsteg. Därför är ett ödmjukt sinnelag ytterst viktig för ALLA. Från detta utgångsläge bör vi utröna, vilken är Guds vilja och vilka är hans "bruksanvisningar" för mänskligheten i allmänhet men också för oss var och en som självständiga individer. De troende bör inte i sin verksamhet och vardagsliv vara varandras kopior, även om det centrala budskapet är gemensamt. Frälsningsbudskapet upprättar vårt förhållande till Gud, vilket är fullständigt Guds verk i våra liv. Men vi bör själva värna om våra förhållanden till andra människor, så att Guds vilja får ske också genom oss.

Guds handlande i GT

Väldigt ofta kritiseras Guds handlande i GT mycket kraftigt. Man menar, att han är grym, sadistisk och godtycklig. Man menar, att en sådan Gud kan man inte acceptera. Men man har här två grundläggande fel.För det första lösgör man Guds handlande från hela konteksten utan att beakta bakgrunden. Sedan tolkar man Guds agerande enligt egna moralkriterier. Man kan ju fråga sig, vad dessa kriterier baserar sig på, eftersom en naturalistisk åskådning inte har någon absolut norm i moralfrågor. Några av dessa kritiska invändningar mot Guds handlanden i GT har närmare kommenterats i "Gud i GT".

1.5 GUD  OCH  VÄRLDENS  NÖD

Underrubriker:Lidandets problem ; Men Gud kan väl ändå ingripa? ; Lidandet och världens förbannelse

Lidandets problem.  

Många har grubblat över detta problem, utan att finna tillfredsställande svar. Många anklagar Gud för dessa lidanden. Om Gud är allsmäktig, varför ingriper han inte i dessa väldiga problem? Också många troende har stått frågande inför detta problem.

Detta är en ytterst svår fråga. Hit hör så stora emotionella känslor i synnerhet hos dem, som verkligen lider, att redan ett försök att svara skrämmer. Bristfälliga svar kan missförstås och bidra till ännu större själsligt lidande.

Också i Bibeln finns många ärliga frågor och t.o.m. mänskligt kraftigt färgade, hämndlystna böner (Job, David, Jeremia).

Inte heller de troende är utanför lidandets problem. Alla är en del av denna i synd fallna värld, där lidandet är en faktor, som berör i princip nästan alla. Lidandet ofta förorsakar kraftiga känslor, bitterhet, frustrationer o, dyl., vilka i sin tur förvärrar situationen, förorsakar kedjereaktioner, vilka ingen kan stoppa. Dessa negativa reaktioner utgör inget hot för Gud.

Ingen kan dock skylla Gud för dessa saker. De är sist och slutligen en följd av den fria viljan och dess konsekvenser. Gud har varit tvungen till, att människan kan använda den fria viljan till att skada såväl sig själv som andra. Frihet betyder ömsesidigt moraliskt ansvar, varvid vi har möjlighet att älska eller låta bli att älska, att göra gott eller göra ont. Alternativet i skapelsen skulle ha varit skapande av robotar, men då skulle inte ha funnits kärlek eller möjlighet till kärlek. Men då skulle inte heller ha funnits en kärleksfull Gud.

Men Gud kan väl ändå ingripa?

Varför ingriper Gud inte i dessa saker, när människans frihet används fullständigt felaktigt? Men igen stöter vi på frihetens väsen. Frihet, som man kunde hindra eller begränsa, när missbruk hotar, vore ju ingen verklig frihet.

Om Gud verkligen ger oss frihet, bör den åtminstone i princip vara oåterkallelig. Han kan inte utan vägande skäl, vilka ligger utanför vår bedömningsförmåga, ingripa, inte åtminstone på människors ofta själviska bedömanden. För många syns det därför, att han inte alls ingriper, viket inte heller stämmer. Vi människor bör dock minnas "att vad människan sår, får hon också skörda". Gud vakar dock över vår mänsklighet och på sätt, som vi inte åtminstone alltid genast igenkänner leder såväl hela mänskligheten men också enskilda människors livsöden så, att Guds vilja får ske i det långa loppet . Därför kan vi vara förvissade om, att hans slutliga plan, som han har indikerat genom Bibelns profetior, kommer att fullföljas. Detta är möjligt, då Gud inte är bunden till våra tidsbegrepp.

Lidandet och världens förbannelse

Gud har som sagt skapat oss till sin gemenskap. Genom djävulens förförelse föll människan i synd genom sin olydnad med tråkiga följder. Hela GT är fullt av exempel på, hur t.ex. Guds utvalda egendomsfolk var upproriska mot Gud och ständigt fick lida, tills de ödmjukade sig (för en kort tid). Så har situationen fortsatt ända till våra dagar. Också olika kyrkor har på samma sätt många gånger varit olydiga mot Gud och igen med tråkiga följder. I evangelium finns dock Guds kraft. Detta har många härskare och politiska beslutsfattare insett och under kristendomens mantel gjort allt möjligt, som inte hör till kristendomens väsen. Men Guds kraft fungerar inte vid dessa felsteg, utan dessa människor har förr eller senare fått lida för sina felsteg.

Men Gud är verkligen långmodig inför människors ondska. I sin kärlek kallar han enskilda människor tillbaka till sin gemenskap genom evangeliets budskap. Gud använder inte våld härvid, även on hans kallelse någon gång kan verka kraftig. Men Gud verkar trots allt inte emot människans fria vilja.

1.6 FRI  VILJA: ÄR DEN  VÄRT  ALLT  LIDANDE?

Underrubriker:Frihetens risker ; Fri vilja och straff

Frihetens risker

Här har ofta nämnts, att människan har fått en fri vilja. Detta oberoende om vi vill det eller inte, eller vår inställning till den i allmänhet.

Men friheten har sina risker. Men dessa bör vara i rätt förhållande till möjligheten att få till stånd någonting gott. T.ex. vid kärlek människor emellan finns alltid risken att man stöter och sårar den andra. Om man älskar mycket, finns risken man skadar den andra djupt men också motsatsen. Emedan vi har stora möjligheter att göra goda saker, har vi också samtidigt möjlighet till det motsatta. I vår värld finns många exempel på dessa motsatser, vilka verkar parallellt.

Man kunde också uttrycka saken så här. Om vi utgår från att skapelsen till en början var god och felfri, fanns där samtidigt också möjlighet till ondska, vilket ju egentligen är brist på det goda. Ondskan är i grund och botten brist på godhet eller motpol till det goda. Detta är inte alltid lätt att förstå och godkänna, allra minst när människan är utsatt för det onda. Människorna i dag är kanske inte vana att definiera godhet och ondska på detta sätt som alternativ i tillvaron.

Sedan uppstår frågan: är friheten värt detta lidande eller möjligheten därtill? Men vi kan fråga oss, finns andra alternativ?

Dessa problem stöter vi på inte enbart i världsvida sammanhang. De finns också i vår näromgivning, i äktenskapet, i familjelivet vid barnens uppfostran, i arbetslivet, överallt. I varje människorelation testas dessa saker. Ifall människan inte skulle älska eller värna om sina medmänniskor, skulle hon inte behöva lida i dessa relationer. Kärlek innebär också smärta, även om vi inte skulle önska så. Men mitt i detta lidande växer människan och mognar. Människan LEVER!

Vid skapelsen tog Gud också denna risk. Han skulle säkert ha kunnat ta riskerna i beaktande. Men eftersom han är kärlek, fanns tydligen inga andra alternativ än en värld, där kärlek är möjlig. Gud gav oss inte frihet för frihetens skull utan för kärlekens skull.  Bibeln antyder på många ställen, att Gud lider för människors felaktiga val, därför att han är kärlek.

Till denna Guds risktagning hör också, att han själv måste själv ta människogestalt, bli människa och lida och dö för våra synder. Detta gjorde han genom Jesus Kristus, som tog vår synd på sig och försonade oss med Gud. Hans lidande var värt detta. Han gjorde så av kärlek till oss. Denna gåva bjuder han oss av nåd utan vår egen förtjänst. Tyvärr förstår många människor inte denna Guds kärlek utan förkastar detta erbjudande.

Om denna Gus kärlek till oss, skulle räcka bara för detta korta liv, som vi lever här på jorden, skulle kanske frågan tidigare vara mera berättigad. Men Bibeln och därmed också den kristna tron lär oss, att detta liv mitt i dessa lidanden är bara en kort period, efter vilken följer ett evigt liv. "Jag hävdar att den här tidens lidanden väger lätt i jämförelse med den härlighet som kommer att uppenbaras och bli vår." (Rom.8:18)

Bibeln ger den troende hopp om ett evigt liv efter detta jordeliv på många ställen. Detta ger innehåll och mening i vardagslivet mitt bland de prövningar, vilka möter oss människor.

Fri vilja och straff

En person ställde frågan: har jag fri vilja om jag straffas för felaktiga val?

Han fick följande svar: "Finns en orsak, varför den skapade människan måste vara en person. En person har utan vidare egen vilja och beslutsförmåga, som gör honom till en person. Men härav följer, att en person har också själv ansvar för sina val och gärningar. Detta går inte att pruta på. Om en människa har egen vilja så har hon också ansvar. Här finns inget ologiskt eller oklart eller någon konflikt."

Valfrihet och ansvar kan inte skiljas från varandra. Så är det på samhällets alla områden. Fullständig frihet utan ansvar leder lätt till anarki.

Gud har gett vissa beteendemönster åt mänskligheten. Tyvärr har människor genom tiderna varit olydiga gentemot Guds vilja med tråkiga följder. Gamla testamentet är fullt med varnande exempel. Har vi lärt oss någonting? Trots allt är Gud ännu nådig emot oss.

1.7  GE ÅTMINSTONE ETT BEVIS PÅ GUDS EXISTENS

  (modifierad 09/2006)

Underrubriker:Varför borde man bevisa Guds existens? ; Forskningens begränsning ; Kristen tro och vetenskap

Varför borde man bevisa Guds existens?

Denna fråga har ofta framförts av kritiska människor. De blir dock utan svar, därför att de kräver "vetenskapliga bevis" i sådan form, att en självisk, tvivlande och kritisk människa skulle vara "tvungen" att utan tvekan godkänna dem. Oftast har dessa en grundmurad förhandsinställning, att det inte finns någon Gud. Därför kräver de "bevis" i sådan form, att deras egen tankemodell skulle bli bekräftad. Detta är ju en ren omöjlighet.

Svårigheten ligger däri, att man försöker överföra Guds väsen och Guds handlande på en självkoncentrerad mänsklig tankenivå, som utgår ifrån, att allt skall ifrågasättas, varvid den egna tankeförmågan blir den högsta instansen och auktoriteten, varmed Guds väsen skall bedömas. Alla kan ju förstå, att dylik logik inte kan funktionera.

När människor frågar på detta sätt efter bevis på Guds existens, har de ju i grund och botten bildat sig någon slags mycket snäv och egoistisk uppfattning om Gud enligt eget förgottfinnande. Helt klart är, att härtill finns inga bevis. Men vi bör ju utgå från, att Gud är Gud och alltings Skapare och ingalunda någon produkt av mänsklig tankeförmåga. Man utgår ofta ifrån, att människan är själv medelpunkten och inte Skaparen.

Gud är ju utanför den mänskliga forskningen, eftersom han är själv utanför denna skapelse. Eftersom vetenskapen inte kan 100-%igt utforska Guds väsen  med våra mänskliga forskningsmetoder och mätinstrument, avfärdas alla de troende upplevelser om Guds ingripanden som nonsens. Guds ingripanden genom under och tecken ges de mest löjliga förklaringar. Ibland kan man helt fräckt påstå, att det skedda inte alls har skett.

Inte behöver vi enbart av vår nyfikenhet förstå alla Guds avsikter. Eftersom vi är Guds skapelser, bör vi ju acceptera, att Guds tankar ligger på en högre nivå. Detta är ju helt logiskt.

I livsåskådningarnas djungel.
Sanning - allt är relativt?

Forskningens begränsning

Jag är visserligen ingen vetenskapsman, men jag har i årtionden arbetat med forskning inom industrin. Därför vet jag på grund av egen erfarenhet något om forskningens principer. Forskningen har alltid sina begränsningar.

En begränsning är, att det finns inte forskningsredskap, metoder eller instrument, med vilka man kan få grepp om forskningsobjektet. Alltid har man inte av olika orsaker möjligheter, att ta alla till saken hörande faktorer i beaktande. Fast man på senaste årtionden har gjort stora framsteg, finns denna begränsning ändå kvar.

En annan fara ligger däri, att man extrapolerar resultaten inpå områden, där de nödvändigtvis inte mera gäller.

Ibland sätts utgångsantaganden, vilka kan föra forskningen helt på avvägar. Då uppstår s.k. "nollforskning". Samma kan man också få till stånd, om man försöker ensidigt "bevisa" vissa teorier eller egna antaganden genom att kritiklöst utelämna vissa "mindre angenäma" faktorer. I dagens komplicerade värld har jag kommit till, att detta ofta mera är regel än undantag, åtminstone inom politik och samhällsforskning. Jag själv beklagar denna utveckling, ty den underminerar forskningens "trovärdighet". Jag kommer senare till vissa problem beträffande den teologiska forskningen.

När det gäller alltings början, stöter vi på dessa begränsningar i ännu högre grad. Begynnelseförhållandena kan inte rekapituleras. Allt bygger på teorier, vilka inte kan helt och hållet verifieras medelst konkreta experiment. Dessutom stöter vi på andra faktorer, som vi inte i praktiken annars behöver desto mera bry oss om. Jag tänker här närmast på dimensioner och tillstånd, vilka vi inte kan uppfatta med våra nuvarande sinnen. Ibland talar vi, liksom också Bibeln, om den osynliga världen. Där kommer också tidsbegreppet in i bilden, där vi är strikt bundna till nuvarande verklighet. Vetenskapen torde känna till dessa saker, men kan inte rationellt utforska dem.  Vi bör minnas, att "osynliga tillstånd och makter" och "tidsresor" är ingredienser inom "science fiction" och också i sagor och inom ockultismen. Människan har en inbyggd aning, att dessa kan vara verkligheter.

Detta betyder, att jag inte har förutsättningar att konkret beskriva, hur allt har gått till. Jag har en sådan känsla, att också vetenskapen har spårat ur och kan inte mera helt fördomsfritt utreda olika alternativ. Om någon t.ex. för fram kritiska åsikter t.ex. beträffande evolutionsteorin, blir han utan förskoning nedtystad, trots de stora brister, som evolutionsteorin innehåller. Detta är enligt mitt förmenande ett bevis på urspårning. Tyvärr är det så.

Se också Kristen.nu

Kristen tro och vetenskap (Tillägg  9/2006)
I anslutning till vad tidigare har sagts, måste man konstatera, att kristen tro och vetenskap ofta har satts i motsats till varandra. Men är det så? Visst finns det extrema uppfattningar, som förfäktar så. Men så behöver inte vara, om man fördomsfritt och sakligt kan granska deras förhållande. Detta är kortfattat analyserat i länken "Tro och vetenskap".
Ett kort utdrag från länken:

 "Ur kristen synvinkel sett är Guds verk i naturen i samklang med, vad han har meddelat oss i Bibeln. Teologiskt sagt : skapelsen som allmän uppenbarelse och Bibeln som speciell uppenbarelse är i samklang, ty de har samma ursprung.
Men vetenskap och teologi är inte alltid i överensstämmelse. Varför?
Vi måste särskilja mellan skapelsen (Guds verk) och vetenskap (människans tolkningar av skapelsen). Likaså måste särskiljas Bibeln (Guds ord) och teologi (människors tolkning av Bibeln). När vetenskap och teologi stöter samman, kan det vara fråga om människors feltolkningar. Vetenskapen har tolkat skapelsen fel, teologin har tolkat Bibeln fel, varvid bägge borde rätta till sina eventuella feltolkningar.

1.8 VARFÖR - FRÅGOR

Underrubriker:Vår kunskapskälla ; Alltings början? ; Nyfikna människor och frågorna ; Kan Gud göra fel? ; Finns det alltid svar på frågor?

Vår kunskapskälla

När det är fråga om Gud, Skaparen, är Bibeln den kunskapskälla, som ger oss den information, som är verkligen nödig för oss. Enligt många tycks denna information inte vara tillräcklig. Men vi måste komma ihåg, att vi måste tillägna oss denna information med ett öppet och ödmjukt sinnelag. Vi kan gå miste om mycket, ifall vi närmar oss denna kunskapskälla på ett övermodigt och själviskt sätt. Vi bör också erkänna, att vi kan inte med vår begränsade tankeförmåga lösa de kvistiga problemen beträffande vår existens och vårt ursprung.

Jag försöker inte med min tankeförmåga ge svar på alla Guds avsikter med vår tillvaro. Jag försöker hålla mig till det, som Bibeln framför. Av många orsaker, vilka jag senare delvis kommer att ta fram, har jag kommit till den slutsatsen, att Bibeln är tillförlitlig, fast jag inte förstås kan förstå allt. Där framkommer, att Gud också känner vår framtid, emedan han inte är bunden till tidsaxeln. Eftersom han har frambringat skapelsen omkring oss, måste han ju själv vara utanför den. Bl.a. dessa faktorer gör, att vi har svårt att förstå många saker, beträffande vilka vi nyfikna ställer mångahanda frågor. Men inte heller vetenskapen kan pejla dessa djupa existentiella frågor.

Många av människors nyfikna frågor uppstår därför, att man inte närmare känner till Bibelns innehåll. Ofta frågas saker, vilka är klart omnämnda i Bibeln. Sedan finns typiska "knoppfrågor", vars enda uppgift är att förvirra människor också troende. (Dessa kan vara t.ex. Kains hustru, den första tidens syskonäktenskap, syndafloden, de stränga judiska lagarna mm., mm.) Frågor räcker och utökas hela tiden, därför att Bibeln naturligtvis inte ger svar på alla betydelselösa detaljfrågor. En orsak är, att Bibelns inte beskriver saker på ett sätt, som många människor av i dag kräver (t.ex. många profetior).

Vi bör beakta, att Bibeln har varit och kommer att vara till för människor under tusentals år. Klart är ju, att allt inte är framfört i den form, som just vår egen tid skulle favorisera. Vi märker också, hur vissa profetior börjar öppna sig allt mera,  ju närmare vi kommer tidpunkten för uppfyllelsen. Många av dagen tekniska uppfinningar, vilka är på sitt sätt beskrivna i Bibeln, flygplan, atomvapen, mikrochips etc., har kanske förblivit obegripliga för gångna släktled.

Många människor ställer helt själviskt krav på, hur Bibeln borde vara skriven, just enligt deras egen tankemodell. Detta är ju i grund och botten orimliga krav, vilka kan föda debatt men ingen nyttig diskussion.

Alltings början?

Det finns olika uppfattningar om, hur allt har kommit till. Vi har Bibelns skapelseberättelse, som är utgångsläget för kreationismen och dess olika förgreningar. Sedan har vi evolutionsteorin, också med många varianter och stora obesvarade frågor. Mellan dessa förs sedan häftiga diskussioner, om vem som har rätt. Enligt vad jag förstått kommer dispyten att fortgå.

Jag kommer inte, att närmare jämföra dessa. Till detta har jag inte tillräckligt sakkunskap. I den här korta framställningen är det inte ens möjligt. Se några frågor till evolutionister i avsnitt 6.2. På basen av många iakttagelser har jag kommit till, att det kan finnas en lösning, som baserar sig i princip på Bibelns skapelseberättelse, men innehåller element, vilka eliminerar många av de konflikter, vilka nu råder, t.ex. jordens ålder. Jag går inte närmare in på dylika funderingar. De ligger också utanför vetenskapens områden.
Svar till en del frågor angående de första tiden finns i länken Genesis.

Själv utgår jag ifrån, att bakom denna skapelse finns en Skapare, vilken med en för oss ofattbar visdom och makt har planerat och förverkligat allt. Hur detta i praktiken har skett, kan jag inte förklara. Detta ligger utanför min tankeförmåga.

Tanken, att bakom allt detta inte skulle finnas en Skapare, är för mig en helt oförnuftig och orimlig på basen av, vad vi i praktiken i vardagslivet får erfara. Jag har framfört mina tankegångar i kåseriet "Är den kristna tron förnuftig?"

På min ofta upprepade fråga, hur skapelsen vore möjlig utan Skapare, har jag inte en enda gång fått något förnuftigt svar. Ofta har svaren varit av den art, att min tro på Gud har förstärkts. Från vetenskapens rön har man dragit slutsatser, vilka är utan grund. Jag har ofta förundrat mig över människors ibland märkliga svar men också blåögdhet.

I det praktiska livet hamnar vi många gånger att göra val mellan olika alternativ, fastän vi inte har fullständig kunskap om alla de saker, som ansluter sig dessa alternativ. Ibland kan dessa t.o.m. vara i konflikt med varandra. Då gör vi valet till förmån för det alternativ, som med hänsyn till HELHETEN är det bästa. Så har jag också gjort med dessa frågor, vilka berör den kristna tron. Jag kan inte bedöma alla detaljer med mitt förnuft. Men mot bakgrunden av alla dessa många delfaktorer har jag funnit, att den kristna tron är den mest förnuftiga alternativet. Denna grund har under alla dessa år bara förstärkts, också mot bakgrunden av de mångahanda kristendomsfientliga skriverier i internets diskussionsspalter, vilka kommit mig till del. Men på basen av dessa tankar, skulle det uppstå så stora inkonsekventa konflikter, att jag åtminstone med mitt förnuft inte skulle kunna acceptera sådant. Trots allt detta bör vi dock beakta, att den levande kristna tron inte är en produkt av vårt förnuft, utan den är Guds verk i oss, som vi av nåd får ta emot som gåva.

Nyfikna människor och frågorna

Varför?  Varför gjorde Gud just som han gjorde vid skapelsen? Varför gjorde han inte så eller så? Det har kommit fram otaliga varianter på dessa frågor. Ofta är de bara svepskäl för att medvetet eller omedvetet komma bort från Guds kallelse genom evangeliet.

Men ofta kan de dock vara äkta funderingar över livets djupaste frågor, till vilka inte ens alltid finns svar. Åt dessa borde ges lämpligt svar. Oftast är det dock nästan omöjligt att med några meningar ge tillfredsställande svar, då man beaktar den mångfald av förhandsinställningar och erfarenheter, som olika människor har.

Kunde inte Gud lätt med att knäppa sitt finger eller göra sådant under, att alla vore tvungna att tro? Men om Gud skulle "tvinga" människor att tro, skulle det ju inte mera vara fråga om den kärlek och genkärlek, som tidigare var fråga om. Bibeln och erfarenheten visar, att människor inte kommer till tro via under utan genom evangeliets budskap.

Varför ingriper han inte i världens orättvisor och ondska? Detta har behandlats tidigare.

Mycket ofta frågas, varför Gud har gjort, som han gjort och inte på ett sätt som en självisk, stolt människa skulle ha önskat? Vi människor är så olika med mångahanda uppfattningar och önskemål, att det vore omöjligt att samordna dem alla. Det är ju inte människans uppgift att planera Skaparens göranden. Gud är Skapare och vi är hans skapelser. Det är rent ut sagt löjligt, att en människa tror, att hon vore visare än Gud. Jag åtminstone vill inte spekulera över Guds göranden, till vilka inte finns antydningar i Bibeln.

Kan Gud göra fel?

På denna fråga svarade jag en gång: "Tydligen jämför du saker på basen av din begränsade nuvarande tankevärld? Är du själv ovanför alla fel? Kan du betrakta saker och ting ur den allsmäktiga Gudens synvinkel, som t.ex. inte är bunden av det kortsynta  perspektiv, som vi har på tidsaxeln och som styr vårt tänkande. Kan du betrakta saker ur evighetens perspektiv, vad som fanns före oss, vad är helheten och meningen med vår nuvarande mänskliga existens och vad följer efter detta liv? Om du kan ge tillfredsställande svar på dessa frågor, kan du återkomma till eventuella Guds fel. Jag har inte detta vida perspektiv. Därför svarar jag inte direkt på din fråga. Jag håller fast vid Bibelns budskap, att Gud är kärlek, han är rättvis och helig. Vi gör fel (vi är syndiga), dvs. vi lyder inte Guds vilja. Detta har han beaktat och bjuder oss frälsning genom Jesus Kristus."

Finns det alltid svar på frågor?

Det har ställts många frågor om Guds väsen och gärningar.

Ofta är det mycket svårt, ibland rent ut omöjligt, att ge korta svar, därför att:

  • vi känner inte Guds avsikter i djupare mening beträffande dessa frågor
  • Bibeln är inget uppslagsverk för nyfikna människor. Dess budskap är i första hand avsett för människans frälsning och hur vi kan finna Guds ledning och få undervisning för vårt kristna liv.
  • Bibelns budskap bör granskas ur helhetens synvinkel, inte på basen av enskilda korta avsnitt. Därför kan svaren lätt bli långa.
  • En svårighet är frågeställarens felaktiga förutfattade meningar och kunskaper, vilka först borde korrigeras. En stark negativ förhandsinställning hindrar positiva diskussionsresultat. Dessutom vill inte alla få svar, utan de vill endast käbblas och tjata och gömma sig bakom troendes bristfälliga svar.

När Gud visste, att människan skulle falla i synd, varför gjorde inte annorlunda? Fanns det inte andra "frälsningsmöjligheter" än Jesus Kristus?  Kan han inte frälsa genom sin allmakt? Mm, mm.

Jag vill framföra följande synpunkter:

  • Dessa frågor är inte alltid lätta frågor. Men för många kan de vara mycket brännande frågor, vika skulle kräva svar, vilka inte alltid kan vara  kortfattade. Men kanske läsaren inte ändå märker det väsentliga, ty hans felaktiga guds-bild hindrar honom att förstå Guds verkliga storhet och väsen. Detta är annars svårt för en människa, ty
  • vi bör minnas, att " Se, mina tankar äro icke edra tankar, och edra vägar är icke mina vägar, säger HERREN. 9. Nej, så mycket som himmelen är högre än jorden, så mycket är ock mina vägar högre än edra vägar och mina tankar högre än edra tankar." (Jes.55:8-9) Därför får vi inte svar på alla frågor. Jag vill inte försöka "hitta" på svar, som inte baserar sig på Bibeln. Jag anser det vara övermod, att ställa sig ovanför Gud och diktera villkor åt honom. Många är färdiga att anklaga Skaparen: "varför skapade du mig såhär?" Detta leder ingenvart, därför att Gud har löst människans syndaproblem och erbjuder oss därtill sin lösning som gåva. Jag litar på, att denna lösning är den bästa.
  • Många har krävt så klara "bevis", att dessa automatiskt skulle leda  till frälsning. Bibeln och erfarenheten har visat, att så inte är fallet. Evangeliet räcker.
  • Min tro är inte beroende av, huruvida jag förstår allt eller har svar på alla frågor. Jag har ofta framfört, att med beaktande av helheten och många delfaktorer tron på Gud och hans frälsningsverk är det förnuftigaste alternativet, även om den frälsande tron är Guds verk och gåva. Tyvärr stupar många på enskilda detaljer, som oftast klarnar i ett vidare perspektiv, vilket kräver ärlighet och ödmjukhet.
  • Många kräver alla möjliga svar just av troende, vilka de inte godkänner och försöker få dem förvirrade, fast de inte själva har alternativa svar. Jag har t.ex. frågat, hur denna värld kan ha uppkommit utan Planerare och Skapare. Detta är fullständigt oförnuftigt. Inte nu desto mera om detta. De anklagar ofta de troende för saker, som många icke-troende gör i långt högre grad. Fast troende förstås borde vara goda föredömen, är dessa dock bara människor utsatta för samma frestelser och påtryckningar från omgivningen. Många kristna är inte pånyttfödda. Mångas åsikter är enligt mitt tycke olovligt enspåriga  och lösryckta utan några som helst motiveringar.

För dem, som vill ha svar på allehanda frågor, finns på svenska länkarna: Kristen nu , Brobyggarna och Bibelsajten.    

På engelska bl.a: Christian Apologetics, Christiananswers och Christian think-tank

1.9 GUD, ALLSMÄKTIG OCH HELVETE  

Varför? / Är Gud verkligen rättvis?

Varför?

Varför "kastar" kärlekens Gud människor till helvetet. Denna fråga har mycket ofta framställts. Ofta hänvisas till, att detta är enbart kyrkans medel att "skrämma människor till tro".

Enligt Bibeln, som redan tidigare nämnts, är människan skapad till kärleksrelation med Gud. Denna relation kan fungera endast på ömsesidig basis. Tidigare har också nämnts, att människans fria vilja har gjort uppror mot Gud, dvs. hon har fallit i synd. Syndens lön är enligt Bibeln död eller skilsmässa från Gud. Bibeln talar också om två slutmål efter detta jordeliv: himlen eller helvetet. Här är egentligen fråga om, huruvida människa fortsätter sitt liv i Guds gemenskap eller skild från honom efter detta liv. Gud har vidtagit åtgärder, att människan kan leva i Guds gemenskap nu och i evighet.

Mera om detta senare i avdelningen "Kristendomens tema" (avsnitt 4.9)

På engelska finns en god framställning.

  Är Gud verkligen rättvis?

Jag citerar Krister Renard ( http://gluefox.com/):
En vanlig invändning mot kristen tro är att anklaga Gud för att vara orättvis. Hur går det t ex för dem som aldrig hört talas om Jesus? Kommer de också att dömas? Och är detta i så fall verkligen rättvist? Frågeställningen är viktig och jag skall försöka reda ut den så gott jag kan. Skriftens svar på ovanstående är att Gud älskar alla människor och han är fullkomligt rättvis. Ingen människa kommer därför att på domens dag kunna säga till honom, "Jag fick aldrig chansen. Du är orättvis!" Paulus skriver t ex om vredens, dvs domens, dag, "då det blir uppenbart att Gud dömer rättvist" (Rom 2:5). Varje människa som med ärligt hjärta söker den sanne Guden kan finna honom. Det finns många, många berättelser om hedningar som fått möta Jesus så att säga på egen hand. (Renard ger två exempel)

Paulus säger i Romarbrevets första kapitel:
Det man kan veta om Gud kan de ju själva se; Gud har gjort det uppenbart för dem. Ty alltsedan världens skapelse har hans osynliga egenskaper, han eviga makt och gudomlighet kunnat uppfattas i hans verk och varit synliga. (Rom 1:19 -20)

Paulus skriver vidare:
Hedningarna har inte lagen, men om de av naturen fullgör lagens krav, då är de sin egen lag, fast de saknar lagen. Därmed visar de att det som lagen kräver är skrivet i deras hjärtan; om det vittnar också deras samvete och deras tankar när tankarna anklagar varandra och försvarar sig. Det skall framgå den dag då Gud, enligt det evangelium jag har fått från Jesus Kristus, dömer vad som är fördolt hos människan. (Rom 2:14-16)
Detta kan tolkas som att var och en kommer att dömas efter hur vederbörande förhållit sig till det högsta goda han eller hon hade möjlighet att känna till. Exakt vad detta innebär säger inte Bibeln, men varje människa kommer under alla förhållanden att dömas absolut rättvist. Frågan är emellertid inte i första hand hur det går med dem som inte hört evangelium. Frågan är i stället hur det går för dig, som just hört!

Gud vill att så många människor som möjligt skall bli frälsta. Petrus skriver ju i 2 Petr 3:9 att, "Han dröjer för er skull, eftersom han inte vill att någon skall gå förlorad utan att alla skall få tid att omvända sig". I den nya skapelsen finns emellertid ingen plats för något orent, varför endast den eviga elden återstår för de människor som vägrar att göra upp med det onda i sina liv. Eller som författaren C S Lewis en gång skrev:
Det finns till slut bara två slags människor: de som säger till Gud "Ske Din vilja" och de till vilka Gud till slut säger "Ske DIG som du vill".

2. KRISTENDOMEN Se också avsnitt  4

2.1 HUR LEVANDE KRISTEN TRO SKILJER SIG FRÅN RELIGION I ALLMÄNHET?

Människan har skapat sig många religioner. Människan är skapad till Guds gemenskap och hon längtar i sitt inre tillbaka till denna gemenskap, som bröts vid syndafallet. Därför har människan utvecklat många egna sätt att genom vissa lärosatser eller ritualer återvinna denna gemenskap. Dessa är dock enbart mänskliga ansträngningar, vilka inte leder till önskat resultat även om de kan innehålla goda drag och ädla föresatser.

Evangeliet däremot är Guds svar på människans längtan att finna kontakt med Gud.

Detta betyder, att levande tro på Gud genom Jesus och religioner i allmänhet är till sin natur helt motsatta. Dessa borde inte förväxlas med varandra, vilket tyvärr ofta är fallet. Vi bör dock beakta, att också kristendomen kan med sina dogmer och ritualer vara enbart en religion, där kristendomens grundbudskap inte fungerar. Då är den  jämförbar med vilken annan religion som helst.

Det är sant, att i kristendomens namn har mycket sagts och också mycket gjorts (t.ex. de ofta nämnda korstågen), som inte har någonting att göra med kristendomens innersta väsen. Detta beror på, att maktutövarna och med dem många andra har använt kristendomen som medel för själviska ändamål, när ondskans särdrag (stolthet, själviskhet, maktlystnad olydnad mot Gud) har fått styra dessa människor.

En sak har jag lagt märke till i olika diskussioner: Även om en del motsätter sig religioner av princip, är det dock många, som har en respektfull inställning till religioner - utom när det gäller levande kristen tro.
Varför görs det så många ensidiga utredningar med avsikt, att urvattna Bibelns budskap? Varför dras de troendes fel fram i rampljuset, förstoras och generaliseras? Listan skulle kunna åtskilligt förlängas. På basen av många dylika och andra iakttagelser har jag kommit till den slutsatsen, att i evangelium finns en kraft, som saknas helt på annat håll och i andra religioner. Jesus nämnde, att folk far vilse, när de inte förstår Skrifterna och Guds kraft.

Det äkta kristna budskapet är givet av Gud och därför en sann grundval för det kristna livet.

Alltså  skillnaden:
Religioner är människans försök att finna kontakt med Gud. Detta misslyckas.
Genom levande tro på Jesus skapar Gud denna kontakt. Detta lyckas.

En missionärs erfarenhet

Ofta klagar folk på, att varför de kristna för sin kristendom ut till hednaländerna och där förstör deras kultur. Detta påstående är i de flesta fall helt taget ur luften utan närmare insikt i de verkliga förhållandena. Vad säger experterna?

Kan vara värt att begrunda följande inslag av en missionär, som hade nästan 10 år verkat i ett mycket hett land, världens tredje fattigaste land:

"Jag måste fråga mig, varför jag har haft privilegium att födas i en familj, där det har rått ömsesidig respekt och gudsfruktan. Hur skulle det ha varit att födas till en afrikansk storfamilj, där månggifte är vanligt och där tvister, intriger, förföljelser och lömskhet är vardagliga företeelser. Om jag skulle ha levt där som kristen, skulle jag hela tiden fått vara på vakt gentemot allehanda förädiska snaror, t.o.m. mordförsök (vilka är vanliga i en afrikansk familjeklan).
Varför har jag haft förmånen att bo i ett ordentligt hus, få äta tillräckligt varje dag, få leva i fred, gå i skola, få vid behov hälsovård, få leva i en omgivning med människovärde och -rättigheter och ha kunskap om händelserna i världen.
Fattigdomen står här konkret vid porten och sträcker ut sina händer. Men ännu värre än den materiella fattigdomen är den andliga, längtan efter Gud. Här är människorna fyllda med rädsla och förtvivlan; andemakter, fiender och allehanda faror hotar. Det finns många vardagliga problem, utkomstmöjligheter, hunger och sjukdomar, vilka pinar. Jag ser ingalunda dessa mina medmänniskors livsöden som lätta. Men ändå ser jag som min förmån att leva här och arbeta för deras bästa."

Borde vi ha orsak att tänka närmare på allt detta och vara mera tacksamma?

2.2 EGNA SYNPUNKTER PÅ "HÅLLBAR GRUND"

I det praktiska livet (vårt privatliv, i samhället, i näringslivet, osv.) hamnar vi ofta att göra val mellan olika alternativ, fast vi inte har exakta uppgifter om alla detaljer i de olika alternativen, som ibland kan t.o.m. stå i konflikt med varandra. Då väljer vi det alternativ, vilket med beaktande av HELHETEN syns vara det bästa.

Så har jag i tiden gjort beträffande den kristna tron på basen av de många delfaktorer jag då beaktade. Senare har jag inte behövt ångra detta val. Min övertygelse har bara stärkts med nya iakttagelser, trots de många motargument, vilka kommer emot bl.a. via internetdiskussioner. Där har också framkommit, på vilken ohållbar grund många bygger sitt liv på. Fast jag inte har svar på alla frågor, är jag fortfarande av den åsikten, att med beaktande av den mångomfattande helheten tron på Gud och hans budskap till oss via evangeliet är det förnuftigaste alternativet. Dock bör påpekas, att den kristna tron inte är en produkt av mänskligt tankearbete, Den är en gåva från Gud, som vi av nåd får i ödmjukhet ta emot.

Många efterlyser en kritisk attityd. Med tiden började också jag förhålla mig kritisk mot det kristna budskapet och många av Bibelns berättelser. Via iakttagelser i min arbetsomgivning inom industrin och mångahanda tekniska uppfinningar i vårt vardagsliv började så småningom mina ögon öppnas för vidgade syner på de verkliga realiteterna. Detta var en hård kamp för en "teknokrat" att verkligen acceptera nya synpunkter.

Jag kom till den slutsatsen, att det måste finnas en vis Planerare och Skapare bakom allt. Se närmare mitt kåseri "Är den kristna tron förnuftig?"

I ett nötskal  var min fråga: "Som en sammanfattning av denna jämförelse (människa – kemisk processindustri) kan nämnas, att en vanlig människa är mycket mera komplicerad och långt mera utvecklad varelse än den mest avancerade industri, till vilken har behövts väldiga resurser. Om nu enligt evolutionsteorins anhängare människan har av en slump, eller andra formuleringar, har småningom av sig själv utvecklats stegvis från intet, borde det vara långt enklare och mera logiskt att tänka, att en nutida avancerad industri har kommit till utan hjälp av forskare, planerare, maskintillverkare och byggare."

Än sedan när man tänker på hela denna vår mångfacetterade värld. Ofta hänvisar man till olika forskningsresultat, vilka tilltalar många. Men alltför ofta extrapolerar man och drar förhastade slutsatser, vilka inte nödvändigtvis finns. På nyssnämnda fråga har jag fått många ofattbara, obevisade svar, vilka bara styrker min uppfattning om alltings Skapare.

Följande tanke var, att bakom denna komplicerade värld, människan inkluderad, måste finnas en klar avsikt och plan.  För en teknokrat var detta en helt naturlig tanke på basen av erfarenheter inom industrin. En annan sak är, förstår en enskild människa alla detaljer i denna plan. Allt förstår vi säkert inte, liksom en industriarbetare inte förstår alla detaljer vid fabriksplaneringen.

Ändå sedan Skaparen och hans avsikter? Här ställs vår tankeförmåga på prov och lätt börjar vi fantisera ett och annat.

Man påstår att Bibeln är Guds budskap till oss människor. Är den tillförlitlig? Jag började begrunda saker för och emot. Jag kom till, att där fanns så mycket, som talade för Bibelns tillförlitlighet, att jag kunde inte nonchalera dessa saker, även om jag inte förstod allt och inte heller nu förstår allt.

Man talar om sunt bondförnuft. Detta har jag alltid försökt hålla fast vid, fast ofta i trosfrågor kommer man in på områden, där förnuftet inte räcker till. Vi måste beakta helheten. Därför har jag försökt undvika att snubbla på detaljfrågor, där jag inte har tillräcklig kunskap.

Bibeln berättar klart, att Gud trots syndafallet inte har  lämnat människan åt sitt öde, utan genom Jesus erbjuder oss  frälsning.

Sedan kommer den svåra frågan: hur förhåller vi oss till denna erbjudan? Där måste var och en göra sitt eget val: acceptera eller förkasta. När vi accepterar erbjudandet, kommer en ny dimension in i vårt liv, som vårt förnuft inte kan fatta: Guds förvandlande kraft. Därför vill jag hellre tala om levande tro än om enbart tro eller trossatser.

Min tro är inte beroende av, om jag förstår alla detaljer och lärosatser. Den är ett accepterande av Guds frälsningsplan.

Jag har försökt också följa dagens "motto": allt skall ifrågasättas. Där måste man noga vara på sin vakt, att inte helheten drunknar i någon detalj, som man kanske inte ens har möjlighet att helt förstå. Man påstår t.ex. att Bibeln är full av motsägelser. Dessa behandlas senare. Här vill jag bara påpeka, att om jag skulle lyssna och acceptera alla dessa påstående, skulle jag mötas av betydligt allvarligare motsättningar och konflikter, vilka skulle föra mig ut på "sju famnars vatten", varifrån jag inte skulle klara mig helskinnad. De skulle ställa hela mitt liv och mitt förnuft i ett vakuum.

Läs också avsnittet 5.7 "De egna erfarenheterna", där delvis dessa tankar ingår.

2.3 ANDRA  RELIGIONER

I världen finns otaliga religioner och mänskliga åsikter. Ofta frågar man, varför skulle någon vara bättre än den andra. Denna fråga skulle verkligen vara befogad, ifall den kristna läran skulle vara gjord av människor. Som jag tidigare påpekat är så inte fallet. När jag vet, varför jag tror på Gud och på Jesus och vad denna tro har åstadkommit i mitt och otaliga andra troendes liv, har jag inget större behov att börja jämföra olika religioner sinsemellan. Klart är, att i andra religioner kan finnas goda föresatser och ädla och visa tankar. (Se närmare punkt 3:13).

I dessa andra religioner fattas en sak. De förmedlar inte det, som världen allra mest behöver: Jesus Kristus, världens Frälsare. I andra religioner saknas återlösning och syndernas förlåtelse. De berättar, vad människan måste göra för att bli frälst, men de berättar inte, vad Gud har gjort för att frälsa människan!

Här kanske är på sin plats att begrunda åsikterna i länken: Sanning - allt är relativt?

Vid diskussioner med muslimer har jag småningom fått vissa tankar beträffande islam och Koranens ursprung.

Här bör beaktas, att också kristendomen kan vara enbart en religion, jämställd med andra religioner. Detta sker, om till kristendomen hör bara vissa dogmer, traditioner och "andliga" aktiviteter men den levande hjärtats tron saknas. Att skilja denna "namnkristendom" från den äkta kristendomen är i många fall nästan omöjligt för en människa och där har gjorts otaliga "misstag". Endast Gud är den verkliga domaren i detta avseende.

Det finns olika livsåskådningar, nödvändigtvis inte religiösa, vilka inverkar på människors tänkesätt. En god överblick om dessa ges i länken: "I livsåskådningarnas djungel"    Detta gäller också i hög grad frågor om människovärde och moral.

Dessa andra religioner skildras kortfattat i den engelska länken Christian Apologetics.

3. BIBELN

3.1 BIBELNS MENING OCH UPPGIFT

Vi har fått Bibeln för att åtminstone i någon mån förstå, hurudan Gud är och vilken är hans plan och avsikt med mänskligheten. Denna uppenbarelse är tillförlitlig, därför att bakom dessa människor, vilka nedtecknat Bibelns ord, har varit den Helige Andes inspiration. Gud själv har "vakat över sitt ord", trots människors medverkan. Detta har dagens människor svårt att fatta.

Ingen annan mänsklig bok, fast där kan finnas mycken visdom, kan jämföras med Bibeln. För Bibelns tillförlitlighet talar de många uppfyllda profetiorna samt det faktum, att medelst dess budskap miljontals människor har fått uppleva Guds förvandlande kraft i sina liv på mångahanda sätt. De har personligen upplevt, att Guds ord är ett LEVANDE  ORD.

Genom Bibeln går som en röd tråd, att Gud är alltings Skapare, han är helig och varje olydnad är synd gentemot denna helighet (fullständiga harmoni). Men han är också kärlek och genom Jesu försoningsverk är hans vilja, att varje människa skulle på nytt av nåd få gemenskap med honom. Detta evangeliets glädjebudskap erbjuds som gåva utan människans egen förtjänst. Vi får välja, huruvida vi vill ta emot detta erbjudande.

På basen av Qumran-skrifterna har man konstaterat, att Bibeln inte har nämnvärt förändrats. Även om översättningsarbetet är ibland en svår uppgift, har man inte kunnat finna allvarligare fel. De första evangelierna skrevs, när ögonvittnen ännu levde. Med beaktande av många faktorer, har jag själv konstaterat, att Bibeln är tillförlitlig.

3.2 VARFÖR ÄR BIBELN SÅ SVÅR ATT FÖRSTÅ?

Som helhet har jag konstaterat, att Bibeln är tillförlitlig, utan att börja gräva mig ned i alla detaljer, där jag inte ens alltid har tillräckliga kunskaper.

Väsentligt är också, att tron på själva Bibeln inte frälser någon. Jag har på andra ställen skrivit on grunderna till denna frälsning. Å andra sidan bör man beakta, att enligt mitt förmenande en dylik frälsande tro inte kan uppstå, om vi inte litar på evangeliets budskap, vilket förmedlas oss via Bibeln.

Enligt mitt förmenande, är det mycket viktigare att få den helhetsbild, som Gud vill förmedla oss genom Bibeln, än att gräva sig ner i detaljer.

Detta förbigås av många icke troende, som med iver förundrar sig över detaljer, som de inte kan eller vill förstå och sedan tror, att de kan nonchalera hela Bibeln och avfärda den som myter eller legender. Men inte kan Guds meddelande genom Bibeln avfärdas endast genom människors egna tolkningsförsök eller svepskäl. Gud är den, som är verklig och vars avsikter kan inte kan negligeras med människors påståenden.

I Bibeln finns förstås mycket, som är svårförståeligt. Liksom i vilket annat verk som helst finns också vid bibelläsningen vissa principer, som hjälper att bättre förstå. En svårighet är, att vid översättningen orden inte alltid motsvarar varandra. I olika språk finns nyansskillnader, vilket kan ge fel antydningar. Därför vore bra, att i dessa fall förstå Bibelns helhetsbudskap. Därför leder en självisk kritisk attityd lätt fel, vilket många gånger har konstaterats. Ofta saknas närmare detaljkunskaper om den tidens bakgrunds- och kulturförhållanden. När bibeltexten direkt överförs till vår tid, kan svåra missförstånd uppstå. I Bibeln finns också olika skrivstilar, vilka bör beaktas vid tolkningen

Namn i Bibeln

Många har säkert undrat, varför det finns så långa släktförteckningar? Många orkar inte läsa dem.

I den tidens samhällen var dessa släktutredningar mycket viktigare. Hur är det i vår tid?
Bibelns namn hade dessutom sin egen betydelse, som de flesta inte har någon aning om.

Som ett exempel på detta kan nämnas de 7 personer från Adam till Noa, som omnämns i Bibeln. Från betydelsen av deras namn får man följande budskap: "Man (is) appointed mortal sorrow; (but) the Blessed God shall come down teaching (that) His death shall bring (the) despairing rest.", eller fritt: Åt människan är bestämd dödens sorg, men välsignad vare Gud, som kommer ned och förkunnar, att hans död ger vila för de förtvivlade.
Här finns evangeliets budskap dold i namnen på Bibelns första sidor.

Förteckningen av för oss helt obekanta personer i Bibelns namnlistor, är ett bevis för att varje person är värdefull inför Gud. En annan sak är sedan, huruvida dessa personer i sin verksamhet har handlat enligt Guds vilja.  

Våra namn finns naturligtvis inte i Bibeln. Men i Uppenbarelseboken talas om en annan bok: "Livets bok". Har vi våra namn där? Själva kan vi i ödmjukhet inför Gud få visshet om detta. Beträffande andra personer måste vi lämna domen åt Gud, som känner allas hjärtan.

Uppb.20:12 Och jag såg de döda, både stora och små, stå inför tronen. Och böcker öppnades, och ännu en bok öppnades, livets bok. Och de döda blev dömda efter sina gärningar, efter vad som stod skrivet i böckerna.  …15 Om någon inte fanns skriven i livets bok kastades han i eldsjön.  Uppb.21:27 Aldrig någonsin skall något orent komma in i den, och inte heller någon som handlar skändligt och lögnaktigt, utan endast de som är skrivna i livets bok som tillhör Lammet.

Å andra sidan bör vi minnas, att ingående kunskap i Bibelns innehåll inte är nödvändig för frälsningen. Vi får frälsning som gåva av nåd, när vi i våra hjärtan accepterar Guds erbjudande genom Jesu Kristi försoningsverk. Bibeln ger oss sedan i Nya testamentet många förmaningar, hur vi skall leva som kristna. Viktigast för vår tids människor är evangelierna och Nya testamentets brev. Gamla testamentet kan t.o.m. vara ytterst svårförstått, om vi inte har personligen upplevt Nya testamentets budskap i praktiken.

3.3 ÄR BIBELN EN BOK SKRIVEN AV MÄNNISKOR?

Bl.a. Felbedömningar / Profetior / De kristna och Mose lag / Hur vi läser Bibeln.

I avsnitt 3.1 nämnde jag, att bakom Bibelns budskap finns den Helige Andes inspiration.

Petrus skriver i 2 Petr. 1:19  "Så mycket fastare står nu det profetiska ordet för oss, och ni gör rätt i att hålla er till det som till ett ljus som lyser på en mörk plats, tills dagen gryr och morgonstjärnan går upp i era hjärtan. 20 Framför allt skall ni veta att ingen profetia i Skriften har kommit till genom egen utläggning. 21 Ty ingen profetia har burits fram genom någon människas vilja, utan ledda av den helige Ande har människor talat vad de fått från Gud."

Utan Andens ledning skulle det ha varit omöjligt för människor, att framföra det profetiska budskap, som Bibeln innehåller. Utan Andens ledning tycks det vara svårt i vår tid att förstå dem.

Vi bör beakta två saker:
A. Den Helige Ande utesluter inte mänskligt arbete Fastän vi utgår från, att Bibeln är inspirerad av den Helige Ande, påstår vi ingalunda, att Bibelns författare - Moses, Jesaja, David Lukas, Petrus, Paulus och många andra - skulle ha varit felfria människor. Tvärtom märker vi, att de gjorde många misstag t.o.m. grova felsteg i sina liv. Den Helige Ande inspirerade helt vanliga människors personliga arbete och talanger. Här möter vi igen det gudomliga och det mänskliga sida vid sida. T.ex. Lukas arbetar. Han intervjuar människor, Han lyssnar, vad Petrus berättar. Han läser, vad tidigare har skrivits.  Han väljer sitt material liksom en redaktör. Men mitt i allt detta vardagliga arbete fungerar den helige Ande så, att slutresultatet är tillförlitligt Guds Ord.

B. Den Helige Andes ledning är inte överandlighet Detta är viktigt att notera, därför att en viss sjuklig överandlighet ibland kan tolka saken på ett annat sätt. Man kan inbilla sig, att dessa författare var viljelösa robotar, vilka i någon slags extas skrev en slags automatskrift. Detta är typiskt ibland för mörkrets andemakter. Detta är av hedniskt ursprung och en för överandlighet typiskt tankesätt, som binder människans personlighet utan att befria.
Den äkta Helige Andes inverkan och Guds ledning däremot sker i vardagslivet och där är människans hela personlighet på ett naturligt och befriat sätt med.

Beträffande Bibeln finns två felbedömningar:
Felbedömning  A: Bibeln är enbart en historisk framställning.

Enligt denna tänker man, att Bibeln är en historisk framställning, som är bunden bara till den tid och den kultur, som rådde den tiden och den beskriver bara den tidens uppfattningar om Gud och tron. Men enligt detta tänkesätt, kommer man snart till den slutsatsen, att ingenting förpliktar oss till någonting. Vad blir då kvar av Bibeln? En källa för vissa liberalteologiska forskare? Men vad kan vi vanliga människor ha för nytta av en dylik Bibel?
Felbedömning B: Bibel innehåller enbart evig uppenbarelse
Sedan finns den andra ytterligheten med sitt dike: Bibeln är helt och hållet en evig och oss förpliktande uppenbarelse. Denna felbedömning förekommer närmast i de kretsar, vilka representerar en konservativ bibeltrogen bibelsyn. Om vi närmare granskar denna felbedömning, där allt i Bibelns måste tas bokstavligt gällande för alla tider, också för oss, märker vi, att vi snart hamnar i stora svårigheter.

Bibeln innehåller mycken nyttig undervisning också för vår tid. Dessutom är den, när den närmare granskas förvånansvärt enhetlig, trots att över 40 författare har skrivit den under 1500 års tid. Det ställes stora krav på en dylik boksamling, som är aktuell och vars budskap visar sin kraft även i vår tid. Vid närmare granskning förstår man, att det måste finnas en djupare bakgrund till Bibelns tillförlitlighet än enbart mänsklig visdom. När man dessutom beaktar den matematiska noggrannhet (Panin, mfl,), med vilken Bibeln är skriven är det rent av en omöjlighet, att Bibeln skulle vara enbart en mänsklig produkt.

När man ofta påpekar, hur Bibeln har omformats och bearbetats under tidernas förlopp, bör man minnas, att ingen kyrklig instans eller arbetsgrupp skulle ha kunna åstadkomma en dylik helhet. Klart är, att kyrkomöten i tiden har fattat viktiga beslut. Men de har inte kunnat förändra Gud avsikter med sitt Ord, som han har fullbordat kanske genom bristfälliga människor. Därför tycker jag, att det är helt onödigt att grubbla över, huruvida dessa människor har varit "kompetenta".

Om man inte tror på en sådan Guds ledning bakom Bibeln, då hamnar man i stora svårigheter och börjar hitta på alla möjliga svepskäl och förklaringar, att Bibeln är full av motsägelser. Man tror, att på så sätt kan man förbigå de fakta, som jag tidigare nämnt. Men detta leder till ännu större svårigheter och märkliga slutsatser, vilka jag delvis återkommer till i avsnitt  3.11.

Jag har kommit till den slutsatsen, att Bibeln är den bästa källan, när man försöker ens i någon mån förstå det, som händer i dagens värld och de tankemodeller folk sysslar med. Tyvärr tycks denna insikt vara främmande för många människor.

I Gamla testamentet berättas, hur Gud utvalde Israel till sitt egendomsfolk, genom vilket han ville fullborda många viktiga faser i historien. Genom detta folk har vi fått Skrifterna (Bibeln såväl Gt som Nt). Genom dem har vi också fått Jesus Kristus, vår Frälsare. I framtiden har de ännu viktiga uppgifter. Eftersom de var Guds egendomsfolk, fick de stränga förordningar, för att de skulle hålla sig åtskiljda från andra den tidens moraliskt förfallna folk. Från Gt framgår det om och om igen, att de många gånger var totalt olydiga mot Guds vilja och fick hårt lida för detta. Denna olydnad och detta lidande fortgår ännu i denna tid.

Profetior
Åt dem (Israel) har getts många profetior, vilka har uppfyllts eller kommer i framtiden att fullbordas esim.  Profetior gällande Israel.
Beträffande de talrika Messias-profetiorna hänvisas till den engelska  
länken. På finska finns en litet kortare version. Se också denna länk på svenska.
Visserligen förkastade judarna Jesus som Messias, därför att han inte passade in i deras önskemål och deras egenrättfärdighet. Men frälsning finns också för dem, när de ödmjukar sig och tar emot sin Messias.

Är också på sin plats, att läsa länken: Kortfattat om Israel.

Gt innehåller också många Israels historiebeskrivningar. Där finns judarnas samhällsförordningar liksom också deras gudstjänstförordningar, vilka ofta tycks enligt vårt bedömande vara onödigt utförligt beskrivna. Men de innehåller många andliga förebilder och symbolik, vilka endast få kristna tyvärr närmare har satt sig in i. Dessa kan vara mycket djuplodande.  

Profetiorna går i uppfyllelse i våra dagar
Ett mycket kraftigt bevis på Bibelns tillförlitlighet är de många profetior, vilka går i fullbordan i våra dagar speciellt i Mellersta Östern. Jag är förvånad, att man desto mera inte tar i beaktande profetiorna i bl.a. Jesaja, Jeremia, Hesekiel och Sakarja (kapitlen 12-14), när man försöker bedöma situationen i Mellersta Östern. Slutsatserna och åtgärderna är sedan därefter.
Orsakerna till detta kan vara t.ex.:
- Man känner inte Bibelns budskap.
- Liberalteologer mfl. försöker påstå, att Bibeln är endast mänskliga ord, vilka inte är tillförlitliga. (Se avsnitt 3:11.)
- Man ställer det orimliga kravet, att Bibeln borde ha skrivits enligt nutida journalistiska principer.
Jag har skrivit på annat håll:

Bibeln berättar inte om framtidens händelser i strikt kronologisk följd. Den ger i olika sammanhang glimtar, vilka vi sedan måste försöka sammanställa till en kronologisk ordning.
Personligen tror jag, att här finns en stor gudomlig vishet. Om allt skulle ha berättats oss noggrant, skulle människans ondska och själviskhet koncentrera sig på dessa framtidsvisioner på ett sätt, som inte vore enligt Guds vilja. Vårt nyfikna intresse skulle rikta sig på bisaker. Människans frälsning beror ju inte på dessa framtida saker, utan enbart på Jesu fullbordade försoningsverk. Vi har fått uppmaningen: Vaka och be!

De kristna och Mose lag
Detta är ett ämne, som vållar mycket huvudbry för många.
Vi följer inte Mose lag, eftersom Bibeln själv förklarar, att den var en tidsbegränsad lag i vars ställe har gjorts ett nytt förbund. Gamla förbundet eller det mellan Gud och Israel gjorda mosaiska lagförbundet upphörde, när det nya förbundet kom via Kristus. Hebre'erbrevet jämför dessa förbund med varandra. Därför finns det gamla förbundet inte mera. I samband med templets förstöring år 70 upphörde slutligen det mosaiska offersystemet och tempeltjänsterna. Men judarna kan också finna kontakt med Gud via det nya förbundet, liksom vi "hedningar" överallt i världen. Det gamla förbundet har aldrig någonsin varit vårt förbund, eftersom det var upprättat endast mellan Israel och Gud. I lagen finns dock många allmänna principer och gränser, vilka är alltid i kraft till de delar, som Nya testamentet upprepar t.ex. från Mose lag, men de är inte givna, för att vi genom dem skall bli rättfärdiggjorda, utan för att beskydda vårt liv och förhållanden människor emellan. Alla Mose förordningar är ingalunda upprepade i Nya testamentet, t.ex. oren mat eller ceremonier, vilka hänför sig till gudstjänstlivet.
Lagen är en skattkammare också för oss Nya testamentets kristna. Detta betonas kanske inte tillräckligt ofta. I Gamla testamentet finns otaliga Guds löften, vilka tolkade i Nya testamentets ljus, kan ge oss mycken tröst och hjälp.

Många anklagar de kristna, för att de plockar ur Mose lag endast de ställen, som de själva tycker om och nonchalerar alla andra. Förutom det, som här tidigare sagts, är det på sin plats, att ockå läsa   "Förhållandet mellan Mose lag och nya förbundet" , där det finns konkreta exempel på hur grundligt dessa saker kan missförstås.
Läs också följande avsnitt "Hur vi läser Bibeln?"

Vi kan vidare konstatera, att Jesus godkände   Gamla testamentets berättelser, trots att han inte godkände  de skriftlärdas sätt att tolka de förordningar, som de ärvt från sina förfäder. Han kom inte för att upphäva lagens budord, utan för att fullborda och ge dem ett djupare innehåll.

När vi granskar Nya testamentets regler och uppmaningar för de kristnas vardagsliv, märker vi lätt att dessa inte beaktas i vår omgivning oftast med tråkiga följder. Läs avsnitt 4.10

Hur vi läser Bibeln?
Ett allmänt framfört påstående är, att man inte kan tro på Bibelns budskap, då det finns så många tolkningar.
För att rätt kunna förstå Bibeln, bör man tillämpa vissa principer
för läsning och tolkning av dess innehåll.
När man påstår, att Bibeln innehåller motstridiga påståenden, ville jag påstå, att dessa motstridigheter till största delen finns i människors tankevärld. Varför är det så?
Vi människor har på grund av vår natur, vår bakgrund (traditioner) och erfarenheter mångahanda uppfattningar. Dessa försöker vi medvetet   eller ofta omedvetet läsa in något bibelsammanhang. Sedan tolkar vi Bibeln enligt dessa funderingar utan att ta i beaktande bibelställets kontext och i tron att vår tids ofta människokoncentrerade tankemodeller är de enda rätta. Det är helt självklart att det uppstår tolkningar, vilka är i konflikt med andra bibelställen. M.a.o. gör vi "eiseges" i stället för exegetik, vilket är det enda rätta vid bibelläsning. Vi måste hela tiden beakta de gudomliga aspekterna. Utan dessa aspekter är det helt omöjligt att förstå Bibeln. Jag hänvisar till nyssnämnda länk, där vissa viktiga principer tas upp till behandling.

3.4 NYA TESTAMENTETS TILLFÖRLITLIGHET

(modifierad 06/06)
Underrubriker: Forskningskriterier ; När är evangelierna skrivna?

För oss kristna är Nya testamentets, i synnerhet evangeliernas budskap om Jesus, hans liv, väsen och undervisning synnerligen viktigt.

Men hur kan vi försäkra oss om, att detta budskap är tillförlitligt. Nuförtiden framförs många utredningar, enlig vilka detta budskap härstammar från andra källor, det är målmedvetet förvrängt eller man försöker ge tolkningar, vilka inte är i överensstämmelse med Bibels helhetsbudskap.

Men det finns också utredningar om Nya testamentets tillförlitlighet. (På finska finns denna artikel.  )

I det följande några små glimtar.

Forskningskriterier

Vid utredning av evangeliernas tillförlitlighet kan man använda sig av allmänt godkända och utnyttjade textkriterier, såväl inre som yttre kriterier, vilka inte närmare tas upp här på allmän nivå.

Beträffande de inre kriterierna  kan man konstatera:

  • Författarna var själva ögonvittnen eller deras berättelser baserar sig på ögonvittnens beskrivningar,
  • I evangelierna finns i själva verket många för helheten betydelselösa detaljer, viket är typiskt för ögonvittnesberättelser. Dylika detaljer finns inte i legender eller efteråt sammanställda skrifter för något bestämt ändamål.
  • I evangelierna finns många detaljer, vilka i själva verket är ofördelaktiga. Nämnas kan kvinnornas roll efter Jesu uppståndelse. Detta var helt främmande för judendomen den tiden.
  • Evangelierna ger en mycket enhetlig bild av Jesus, hans liv och verksamhet. De saker, som man nämnt som motsägelser, är i själva verket olika ögonvittnens egna detaljbeskrivningar av helheten, t.ex. uppståndelseberättelserna. Om saken skulle först efteråt ha sammanställts, skulle inte dylika detaljbeskrivningar ha medtagits.
  • Fastän i evangelierna finns beskrivna övernaturliga händelser, är många forskare av den åsikten, att de inte har mytologiska drag eller utgör legender.

Av yttre kriterier kan nämnas:

  • Skulle lärjungarna ha haft några som helst motiv, att börja ge felaktiga beskrivningar av Jesus? De hade själva ingen nytta av dylikt, de blev själva förföljda för sin tros skull. Ingen har betvivlat lärjungarnas uppriktighet.
  • Information om Jesus och författarna hittar man också ur andra den tidens källor.
  • Arkeologer och historieforskare är av den åsikten, att många av evangeliernas detaljer är i överensstämmelse med de uppgifter, vilka finns i andra källor från den tiden. De felaktiga uppfattningar man haft om vissa detaljer (vissa härskare och skatteskrivingen) har numera korrigerats.
  • Nya testamentet skrevs vid en tidpunkt, då inställningen till de kristna var mycket fientlig. Om det kristna budskapet skulle ha baserats på lögner, skulle det mycket fort ha avslöjats. Jesu kropp t.ex. skulle ha tagits fram ur graven.
  • Med beaktande av lärjungarnas rädsla efter Jesu korsfästelse och begravning, skulle det ha varit helt omöjligt att det kristna budskapet skulle ha spridits med sådan kraft, om det inte skulle ha baserat sig på sanning och verklighet.

Fast man kan förstås diskutera och vara oeniga om detaljer i evangelierna, måste man med hänsyn till helheten konstatera, att Nya testamentet är tillförlitligt. Fastän kristendomen och kyrkor under tiderna ofta har hamnat på avvägar, har det alltid funnits människor, vilka har konstaterat evangeliets kraft och fört det framåt. Under hela kristendomens tid har det inte någonsin funnits så många aktivt troende som nu. Orsakerna till dessa förlopp ligger fullständigt utanför denna koncentrerade framställning.

När är evangelierna skrivna?

Mycket ofta påpekas, att kyrkomötet på 300-talet slutligen fastställde Nya testamentets kanon. (En del t.o.m. tror, att det skrevs då?) Men man kan dock konstatera, att redan under de första församlingarnas tid började utkristallisera sig, senast på 100-talet, vilka skrifter var av Gud inspirerade med tanke på församlingarnas undervisning. Med tiden började allt mera utbreda sig irrläror med den påföljd, att man var tvungen att bekräfta församlingarnas vedertagna sammanställning.
Mänga påstår, att Nya testamentets skrifter skulle ha skrivits först på 100-talet. Flera fakta tyder på, att de skrevs betydligt tidigare.

Allmänt är det accepterat, att Lukas har skrivit såväl sitt evangelium som Apostlagärningarna. Likaså anser man, att Markus evangelium är först skrivet.

Apostlagärningarna måste ha skrivits senast i början av 60-talet, emedan:

  • där nämns inte 60-talets förföljelser eller Jerusalems förstöring (år 70)
  • där nämns inte Petrus´ eller Paulus´ martyr död, fast där omnämns Stefanus och Jakob
  • i Apostlagärningarna finns uttryck, vilka antyder en tidpunkt före år 70

I evangelierna finns noggrant omnämnda vissa regenter och händelser, som tyder på att de kan inte vara långt senare skrivna. Historikerna har så småningom kunnat bekräfta vissa fakta, som man tidigare höll sig kritiska till.
Bör också påpekas, att Nya testamentets skrifter skrevs vid en så tidig tidpunkt, att inga legender kan vid det stadiet ha uppstått. Fakta kunde bekräftas av då levande personer. Detta, att de har skrivits vid en tidpunkt, när de första kristna levde och verkade, utesluter att "upphittade" saker kan ha dokumenterats. Detta utesluter också det allmänna påståendet, att "kyrkoprelater" vid ett betydligt senare stadium skulle ha hittat på läror för att befästa sin egen ställning.

Ännu ett par detaljer:
Markus omnämner inte Kaifas vid namn. Kaifas verkade åren 18-37. Detta är naturligt endast om Markus har skrivit det före år 37.
Karsten Peter Thiede nämner i sin bok "Ein Fisch für den römiscschen Kaiser" om den romerska satirikern Petronius, som i sin bok "Satyrica" satiiriskt beskriver händelsen från Mark. 14: 3-9. Troligen är den skriven år 61, men i varje fall före år 66.

Orsaken, varför många forskare har flyttat tidpunkten för evangeliernas tillkomst till en senare tidpunkt, beror bl.a. på, att i dem omnämns Jesu' förutsägelse om Jerusalems förstöring. Dessa forskare utgår från, att Bibeln är skriven av människor utan Guds Heliga Andes inverkan. Därför kan Bibeln inte innehålla profetior. Inte ens Jesus har kunnat förutsäga framtida händelser. Grunden för dessa forskares påstående är så svag, att man måste förundra sig över deras ståndpunkt, redan av vad som här tidigare framförts.

Mera om detta också i "Vem är Jesus?"

På finska sidan finns flera länkar!

Beträffande Jesus finns flera utombibliska källor. Personligen tycker jag, att speciellt Pilatus brev kastar nytt ljus över en del nyatestamentliga berättelser sedda ur en utomståendes synvinkel. Detta oberoende om de är äkta eller inte.

3.5 ÄR BIBELN FULL AV MYTER?

Väldigt ofta framförs, att Bibeln är full av sagor, myter och alltmöjligt trams. Oftast beror detta på okunskap. Men man har också gjort många utredningar, om hur och varför och varifrån saker har hamnat i Bibeln. Bakom detta har oftast varit ett målmedvetet strävande att förvränga och förringa Bibelns budskap.

Nämnas kan, att denna tids tankemodell ofta är så förvrängd och enspårig, att många kan helt uppriktigt förhålla sig avvisande till Bibeln, därför att man inte kan förstå den enligt denna självcentrerade tankemodell.

Men jag hoppas, att alla som med öppet och ärligt sinnelag begrundar de tankar jag helt kort har framfört i dessa avsnitt jämte länkar, kan ompröva sin inställning. Många frågor finns säkert, vilka inte blir här besvarade. Detta betyder inte, att det inte finns svar på dem.

3.6 FINNS DET MOTSÄGELSER I BIBELN? (modifierad 9/05)

Många hakar upp sig på olika bibelverser, vilka kan tyckas vara i konflikt med varandra. På basen av dessa drar man sedan vittgående slutsatser. Oftast beror dessa motsägelser på, att man inte beaktar bakgrundsfaktorerna, när har de sagts, till vem och varför. När jag har funderat på all den kritik, som har framförts, har jag kommit att tänka på ett starkt rep, med vilket man kan bogsera ett stort fordon. Någon betvivlar, att det håller och börjar bevisa sin ståndpunkt. Han börjar rispa upp det tjocka repet i enskilda fibersträngar och konstaterar, att dessa inte håller. Han håller på tills hela repet har repats upp och de enskilda fibrerna har inte hållit en hård belastning. Han gläds: "Vad var det, jag sade. Repet håller inte!"

På samma sätt behandlas Bibeln. Man tar en detalj åt gången och bevisar med vilka metoder som helst, att detaljen inte är riktig. Dessa "metoder" kan vara t.ex. följande:
- Man lösrycker versen ur sitt sammanhang. Man struntar i bakgrund, i vilket sammanhang någonting har sagts, till vem det har sagts och vad är den egentliga meningen bakom allt.
- Utgående från egena fördomar tolkas versen enligt en tankemodell, som då inte fanns. Man vill inte studera saken objektivt och fullt ärligt.
- Man beaktar inte, att bakom Bibelns budskap finns den Helige Andes inspiration. Man antar utan vidare, att det är fråga om enbart en bristfällig människas påstående och egna "fantasier". Dessutom levde denna författare för länge sedan och kan omöjligt ha varit närmelsevis så civiliserad och "upplyst", som dagens kritiska människor. Därför måste budskapet "tolkas" kritiskt med dagens tankemodeller som måttstock. Bibeln är sålunda utan vidare helt otillförlitlig.
- Man betvivlar automatiskt Bibelns budskap samtidigt, som man helt kritiklöst och ensidigt tillägnar sig dagens slagord och åsikter. Målmedvetet har med avsikt gjorts massor med utredningar, vilka inte kan direkt motbevisas utan sakkunskap.
- Man bemödar sig inte om, att ens förstå Bibelns helhetsbudskap, utan tolkar Bibeln ut ifrån de egna åsikterna eller moderna tankeströmningarna. Då åtminstone uppstår motstridigheter. Trots att Bibeln innehåller också svårförståeliga saker, kan man lugnt påstå, att största delen av dessa Bibelns motsättningar finns i människors egen tankevärld, inte i Bibeln!
- Bakom ligger kanske ofta en okänd inre känsla, att Gud finns och kallar människor till sin gemenskap. Men man kan eller vill inte godkänna, att det skulle finnas någon auktoritet ovanför människan, Gud eller Guds Ord. Därför försöker man gömma sig bakom vilka svepskäl som helst.
För den kristne är det tryggt att veta att "Bibelrepet" håller. Tillförlitligheten kan kanske naggas i kanterna genom alla dessa sk. "bevis", om man inte känner eller beaktar de fakta, som jag framfört inom detta avsnitt om Bibeln.

I synnerhet fritänkarna framför skrupelfritt dessa motsägelser, vilka ofta är ytterst "ytliga". Denna korta framställning ger inte desto mera utrymmen att bemöta dessa. Oftast är de lätt att bemöta, men det finns också frågor, till vilka behövs en djupare inblick i Bibelns helhetsbudskap. Dessa "motsägelser" uppstår lätt också, när man närmar sig Bibeln med felaktiga förhandsinställningar, vilka redan är i strid med Bibels budskap. Det finns utredningar, vilka behandlar dessa frågor. På finska finns en utförlig artikel.
I Bibeln finns förstås också många svåra frågor, till vilka svar kanske inte fås genast. Denna
engelska länk
kanske ger svar på många frågor.

På engelska finns också t.ex. denna artikel.

3.7 VARFÖR FÖREKOMMER DET SÅ MYCKET GRYMHETER I GT?

   (modifierad 06/06)

Ofta frågas , varför det förekommer så grymma saker i Bibeln? Borde inte Bibelns innehåll vara i överensstämmelse med Guds vilja och de kristna idealen?

Det stämmer, att Bibeln och i synnerhet Gamla testamentet innehåller många krigsbeskrivningar och annan ondska, som vi ofta står frågande inför.

Vi kan först konstatera, att Skrifterna dög åt Jesus och hans lärjungar. Jesus ansåg Gt:s berättelser som verkliga.

Är Gud grym och hämndlysten? Så uppfattar många Gt:s texter. Eller är det fråga om den oundvikliga lagen: Vad en människa sår, det får hon också skörda?
Människorna har i alla tider efter syndafallet, t.o.m. Guds utvalda egendomsfolk, varit upproriska mot Gud och fått bära följderna av detta. Gt är fullt av varnande exempel, hur det går, när man inte lever enligt Skaparens föreskrifter. Men Gud är helig och rättvis, fast alla inte erkänner detta, när de tror, att Gud borde handla enligt människans själviska vilja. Vi måste bara konstatera, att människan inte har lärt sig av historien. Samma grymheter upprepas också i vår tid på många håll i världen.

Många människor känner sig främmande inför de stränga lagar och förordningar, som genom Moses gavs åt Israels folk. De var på samma gång Israels samhällslagar, vilka var anpassade till den värld och den omgivning, där Israels folk hamnade att leva. Enligt Jesus var dessa lagar givna "för deras hårdhets skull". Världen var den tiden oerhörd grym och Israels folk måste leva mitt bland dessa grannar, vilka var moraliskt djupt förfallna. Genom att vara olydiga mot Guds bud och tillägna sig grannfolkens vidriga kultseder, hamnade de i många svåra situationer, vilka inte var enligt Guds vilja.

Se också "Förhållandet mellan Mose lag och nya förbundet"
, där det ges några konkreta synpunkter på några förordningar.

Kan vi i dagen värld handla bättre och undvika det moraliska förfall, som i friheten namn tränger sig på från olika håll. "Ingenting nytt under solen."

Väldigt ofta kritiseras Guds handlande i GT mycket kraftigt. Man menar, att han är grym, sadistisk och godtycklig. Man menar, att en sådan Gud kan man inte acceptera. Men man har här två grundläggande fel. För det första lösgör man Guds handlande från hela kontexten utan att beakta bakgrunden. Sedan tolkar man Guds agerande enligt egna moralkriterier. Man kan ju fråga sig, vad dessa kriterier baserar sig på, eftersom en naturalistisk åskådning inte har någon absolut norm i moralfrågor. Guds och människors rättskriterier behöver nödvändigtvis inte överensstämma. Några av dessa kritiska invändningar mot Guds handlanden i GT har närmare kommenterats i "Gud i GT".

Guds lag visar oss, att Guds helighet är sådan, att människan inte med egna gärningar klara sig.

Många av Gt:s gudstjänstförordningar har också en djup symbolisk och andlig betydelse, som vi knappast kan till fullo förstå. De ger också värdefullt bidrag till undervisningen inom det nya förbundet. (Se Hebr.brevet!)
Också enligt Nt är vi syndare inför Gud.

Gamla testamentets främsta uppgift är, att berätta oss om den frälsning Gud har berett oss nya förbundets människor genom Jesus Kristus. Härom har jag nämnt tidigare.

Gamla testamentet berättar om Guds frälsning på förhand. Nya testamentet berättar om fullbordandet.

3.8 VARFÖR FINNS DET SÅ MÅNGA TOLKNINGAR?

När man läser en bok eller studerar något ämne, bör man ha en uppriktig avsikt att få reda på vad författaren vill ha sagt. Utgår man från antagandet att allt endast är humbug, får man säkert inte ut någonting av läsningen. Man måste försöka förstå innehållet mot bakgrunden av författarens avsikter. Lyckas detta alltid är sedan en annan sak. Om man studerar något ämne, bör man ju försöka förstå de primära principerna och huvudriktlinjerna i ämnet i fråga. Att genast haka sig upp på någon liten detaljfråga är ju ganska dumt. Detaljfrågorna bör ju alltid förstås och studeras mot bakgrunden av helheten.
Detta är ju så självklara saker, att det förefaller onödigt att påminna om dem. Alla, som med framgång studerat något ämne, har ju medvetet eller t.o.m. omedvetet följt dessa principer. Men när man läser en del skribenters uppfattningar om Bibeln, framkommer, hur t.o.m. bildade och intellektuella människor tveklöst sätter alla dessa principer ät sidan. Ofta kan det vara tanklöshet eller brist på kunskap, som ligger bakom dessa skriverier. Ofta är det tyvärr, att många läser kritiska inlägg och utredningar om Bibeln och kritiklöst tror på dem, trots att de kraftigt bryter mot ovannämnda principer. På så sätt uppstår fördomar, vilka hindrar dem att kunna tillgodogöra sig det budskap, som Bibeln vill förmedla till oss alla.
Mera om dessa principer kan du läsa i:"Hur kan jag läsa och förstå min Bibel".

Evangeliets grundbudskap eller frälsningsbudskapet är i själva verket så enkelt, att vem som helst kan och får ta emot det, genom att som syndare ta emot försoningen genom Jesus för sin egen del. På grund av människors stolthet och ovilja att lyda Gud, har också detta budskap många gånger förvrängts eller urvattnats, att många står rådvilla och vet egentligen inte vad det rör sig om. Faktum är dock, att mänsklig tankeförmåga kan i grund och botten inte helt förstå djupet. Men Gud ser människans innersta attityder och kallar människan till frälsning enligt sin vishet. Men dagens människor vill inte erkänna Guds auktoritet, utan de handlar ofta mycket självkoncentrerat.

Vi människor är dock mycket olika. Vi borde ju söka Guds vilja och hur han vill verka genom den kristna verksamheten. Beroende på många orsaker betonar olika människor olika saker i den kristna läran. Saken blir allvarlig, om någon kanske på basen av sin dominerande natur börjar ensidigt betona vissa lärosatser så kraftigt, att det centrala frälsningsbudskapet trängs åt sidan. Så kan t.ex. många kristna betona sina gärningar och lever ett "lagiskt" liv utan att fatta den omätliga nåd Gud bjuder oss genom evangeliet om Jesus.

I olika trosriktningar och olika församlingar har med tiden uppstått många traditioner och tolkningsvariationer. Detta han jag behandlat närmare i avsnitt 3.9

Dessa tolkningsvariationer behöver inte vara av ondo, om vi bara håller i minnet kristendomens kärnbudskap och i våra liv tillämpar de principer, som Nya testamentet uppmanar de kristna till.
Tyvärr har jag märkt, att också troende enligt denna tidens kutym börjar gräla om bisaker till den grad, att man börjar fråga sig: var finns kärleken och högaktningen av andra. Borde inte de troende mera bära Andens frukt (Gal.5:22).

När man tänker på de många tolkningar beträffande många tema, t.ex. profetior gällande ändens tider, uppstår lätt frågan, vad beror detta på? Borde inte Bibeln vara entydig? Vad händer, om jag tolkar fel? Själv har jag kommit till den slutsatsen, att här döljer sig Guds stora visdom. Om allt skulle ha berättats så klart och med sådana detaljer, att alla skulle förstå allt helt entydigt, skulle människorna av olika orsaker börja i sin själviskhet verka på sådant sätt, som inte skulle vara förenligt med Guds slutliga plan och vilja. Vi skulle ohjälpligt hamna i ett läge, där kärlekens och nådens evangelium skulle hamna i bakgrunden.

3.9 VAD ÄR BIBLISKT?

I kristen verksamhet bör åtskiljas två huvudfaktorer:

  • Evangeliets grundbudskap, att människan frälses enbart av tro, när hon i sitt hjärta tar emot Guds gåva genom Jesu Kristi försoningsverk. Människan föds på nytt, blir Guds barn och ärver evigt liv. Detta är Guds verk i oss, till vilket vi kan inte lägga egna gärningar eller ändra någonting. Till evangeliet hör vidare Jesu missionsbefallning: "Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar! Döp dem i Faderns och Sonens och den helige Andes namn och lär dem att hålla allt vad jag har befallt er." Detta har vi fått till uppgift.
  • En annan sak är sedan, hur vi utför denna i koncentrerad form givna befallningen. Den kristna församlingen borde vara under den Helige Andes ledning, när man överväger de praktiska former för detta missionsarbete, genom vilka man kan på bästa sätt förverkliga det med hänsyn till de förhållande, som råder vid ifrågavarande tidpunkt. Här har säkert genom tiderna gjorts stora fel, eftersom de kristna är bara bristfälliga människor, vilka har stor benägenhet att göra fel. I brevet till Korintierna märker vi, att redan i de första församlingarna fanns många brister. Me trots det hade Ordet framgång och de kristnas skara ökade.

Människorna är till sin bakgrund, erfarenheter och natur så mångahanda, att man omöjligt kan uppgöra strikta yttre regler, hur t.ex. människan kommer till tro. Då skulle vi hamna in i sådana religiösa ritualer och förordningar, där evangeliet grundbudskap inte mera skulle kunna fungera. Jesus anklagade fariseerna just för detta. Frälsande tro är Guds gåva och inte följd av vissa ritualer.

Men fast de kristna borde vara under den Helige Andes ledning, bör det i den kristna verksamheten finnas en viss ordning, så att inte på grund av människors olikheter och brister verksamheten blir helt kaotisk. På detta sätt uppstår vissa traditioner. Dessa kan i olika församlingar avvika från varandra i någon mån. Traditioner är inte illa, så länge vi inte börjar anse dem viktigare än evangeliets grundbudskap. Om vi börjar hålla fast vid traditioner bara för traditionens skull, är vi i fara att hamna på avvägar. Så är fallet i många kyrkor, där verksamheten har stelnat i sina former. Det har uppstått en religion i stället för äkta kristen tro.

I kristen verksamhet bör vi följa tidens strömningar och förändringar och överväga lämpliga former, hur man kan nå människor och behandla de problem, som är aktuella i tiden. Här har vi kristna mycket att lära. Evangeliets grundbudskap kan vi inte ändra, eftersom det kommer från Gud. Men vi bör söka de former, att människorna förstår, vad det är fråga om. Vi bör svara på dagens utmaningar.

Traditioner ger också de kristna en känsla av säkerhet. Man vill inte ha ändringar, därför att man alltid har gjort just så. (Känd fras på många områden.) Oftast är ungdomen mera radikal, vilket kan bygga klyftor mellan olika generationer. Man borde gemensamt med eftertanke kunna finna en tidtabell för nödvändiga ändringar, så att alla "hinner" med.

M.a.o. den kristna verksamhetens traditioner får aldrig vara så "heliga", att de inte kan förändras. Men Guds frälsningsbudskap är heligt och oföränderligt.

3.10 PROFETIANS NATUR

Underrubriker: Allmänt; Bibelns profetior gällande Israel och ändens tider

Allmänt

Många önskar tilläggsuppgifter angående grunderna för profetior. Här några korta tankar.

I Bibeln har Gud lovat via profeter ge upplysningar beträffande kommande händelser. Människan kan inte bestämma, vem Gud kallar. Var och en har sin egen uppgift och ingen kan efterapa andra människor. Endast några få troende får till uppgift att profetera eller förmedla syner.
I Gamla testamentet finns omnämnda flera profeter och deras budskap, vilka ofta framfördes under svåra förhållanden. Också i Nya testamentet finner vi profeter (t.ex. Agabus i Apg. 11)

Profetian är Guds nådegåva åt pånyttfödda människor. Men alla pånyttfödda troende har inte denna gåva. Anden fördelar nådegåvor efter sin vilja. Ingen kan själviskt tillägna sig dessa gåvor. Gåvorna bör utnyttjas till församlingens uppbyggnad, aldrig för själviska syften. En äkta profetia kommer alltid från Gud via den Helige Andes förmedlande. Vi har rätt att pröva profetior, huruvida de är från Gud.

Vi bör minnas, att förutsägelser och olika budskap kan också komma från ondskans andemakter eller också från människan själv. Det är inte alltid lätt att åtskilja dessa. Vi bör akta oss, att vi inte blir utsatta för ockultism och dithörande makter. Bibeln varnar mycket kraftigt mot dessa. Tyvärr sprider sig dessa företeelser. Jesus kan lösa från dessa makter.
Det viktigaste kriteriet är, att profetian är i överensstämmelse med Guds Ord.

Bibeln nämner lögnprofeter, vilka t.o.m. profeterar i Herren namn

Mera om andliga nådegåvor.

Bibelns profetior gällande Israel och ändens tider

Denna tidens tankemodell men också i vid utsträckning liberalteologin försöker förringa Bibels profetior och hittar på alla möjliga förklaringar. Jag har stött på sådana krav, där man kräver att Bibelns profetior, för att vara äkta, borde innehålla detaljerade uppgifter med namn och annat, som om man skulle läsa händelser ur någon dagstidning.

Petrus skriver beaktansvärda ord, om hur profetior kan förstås:

"Framför allt skall ni veta att ingen profetia i Skriften har kommit till genom egen utläggning. Ty ingen profetia har burits fram genom någon människas vilja, utan ledda av den helige Ande har människor talat vad de fått från Gud."

Eftersom Anden har inspirerat dessa profetior, behöver vi också den Helige Andes hjälp att förstå dem.
Detta kräver ett ödmjukt sinnelag.

Profetior är ofta liksom korta bilder i blixtbelysning av kommande händelser, vilka profeten oftast inte själv kan närmare precisera. I profetiorna kan refereras aktuella för profeten kända situationer vari kan ingå andlig undervisning för senare tider, men där kan finnas aspekter, vilka hänför sig till senare tider, t.ex. ändens tider.

Dessa kan inte tolkas och förenas till en helhetsbild, om inte den Helige Ande får öppna vårt förstånd. Tyvärr inverkar människans egna fördomar, fantasi och nyfikenhet, att ibland uppstår felaktiga tolkningar med årtal och andra detaljer, om vilka Bibeln inte ger upplysningar om. Tolkningen kräver alltid ärlighet och öppet sinnelag.

Beträffande Bibelns budskap om t.ex. ändens tider finns olika tolkningar. Borde inte Bibeln vara klarare i dessa frågor?

Bibeln ger bara korta visioner om härtill hörande händelser, vilka vi måste försöka placera in i en kronologisk följd. Här döljer sig Guds stora vishet. Om allt skulle ha berättats oss så, att helhetsbilden skulle kronologiskt vara entydig, skulle människans ondska och själviskhet koncentrera sig på dessa framtidsvyer på ett sätt, som inte skulle vara i överensstämmelse med Guds vilja. Vi bör ju minnas, att människans frälsning inte beror på dessa tolkningar utan enbart på Jesu fullbordade försoningsverk. Med avseende på framtiden har vi helt kort Jesu uppmaning: Vaka och bed!

3.11 LIBERALTEOLOGINS FELSTEG

   (modifierad 09/06)
Varifrån har man startat? / Hit har man kommit

Varifrån har man startat?

Problemet inom universitetens historisk-kritiska forskning (liberalteologin) är, att Guds dimensionen blir utanför bibelforskningens område, därför att Guds väsen inte kan forskas med vetenskapliga metoder. Gud är utanför den verklighet, som vi konkret lever i med våra sinnen. Dit sträcker sig inte nutidens mät- och forskningsmetoder. Därför kan man inte i vetenskapens namn tala konkret om Gud. Men vid bibelforskningen kan man inte lämna gudsbegreppet obeaktat. Detta problem kan inte den kritiska vetenskapen klara.

Därför utgår liberalteologerna från den människokoncentrerade utgångspunkten, vilken ur mänsklig synpunkt tycks vara acceptabel, att Bibeln beskriver endast människor uppfattningar av Gud under olika tider. Gudomlig inspiration behövs inte.
Bibeln är som vilken annan bok som helst och kan forskas enbart med sedvanliga textforskningsmetoder. Dessa kan naturligtvis användas, bara man beaktar, att bakom allt finns Guds uppenbarelse.

För detta ändamål har Gud utvalt bristfälliga människor, vilka han inspirerat, men vilkas personliga egenskaper tydligt framkommer. Trots detta har enligt Bibelns budskap Gud vakat över sitt Ord, att det är tillförlitligt. Fast enligt många Bibelns budskap borde ha varit entydigare och bättre ge svar på människors frågor, måste vi konstatera, att där finns allt, som är behövligt för vår frälsning.

Vi bör dock beakta, att det finns mångahanda liberalteologer från ena ytterligheten till den andra.

De troendes utgångsläge är, att Bibeln är Guds egen uppenbarelse till mänskligheten och med beaktande av olika framställningsstilar är tillförlitligt och bör vara rättesnöre för den kristnes liv (Luther).

Detta liberalteologers utgångsläge har sedan gett upphov till åtskilliga felaktiga slutledningar. Eftersom Bibeln är enbart skriven av människor, kan den inte innehålla profetior eller upplysningar om framtida händelser. På basen av detta har man sedan försökt bestämma, vid vilken tidpunkt olika bibelböcker har skrivits. Dessa exempel finns både inom Gamla och Nya testamentet. Emellertid leder detta till stora svårigheter att förstå Bibeln. Också beträffande författarna råder oenigheter (t.ex. Jesaja). Så småningom råder total förvirring. Uppstår påståendet, att Bibeln är full av motsägelser och mänskliga fel.

Också beträffande Jesus har uppstått många teorier , vilka inte alltid är i överensstämmelse med NT.

Alltför kritisk inställning till Bibel medför enligt mitt förmenande, att man inte kan ta emot frälsningsbudskapet. I själva verket betyder det, att man ifrågasätter sig allt och med sin egen tankeförmåga försöker utreda, vad i Bibeln är tillförlitligt och acceptabelt. Om man inte kan acceptera det ena, varför skulle man då acceptera det andra? Detta betyder ju, att man ställer sig ovanför Gud och gör sig en egen "religion", som tyvärr inte kan frälsa någon.

Hit har man kommit

Detta är närmare behandlat "Är detta mera kristen tro?"  

Vissa teologer försöker "modernisera" kristen tro.
Här några delvis tillspetsat framförda slutsatser, som vissa liberalteologer har kommit till:
- Människan är inte syndig. Syndafallet ryms inte inom den darwinistiska evolutionsbilden. Eftersom människan trots allt gör illa, anklagar man Gud för detta.
- Eftersom människan inte är syndig, behöver hon inte försonas med Gud.
- Därför är Jesu försoningsverk och frälsning helt onödig och utan betydelse.
- Läran om människans rättfärdiggörelse är en misstolkad sak hos Luther.
- Eftersom människan inte är ansvarig för sina synder, behövs ingen dom.
- Jesus föddes inte av en jungfru och är sålunda inte gudomlig. Detta är enbart en myt.
- Jesus uppträdde inte som Messias.
- Kroppslig uppståndelse är inte möjlig.
- Bibeln är enbart skriven av människor utan gudomlig inspiration. Den innehåller endast människors uppfattningar av Gud under olika tider. Därför kan den inte innehålla profetior eller förutsägelser.
- Därför behövs inte bibliska normer mera i denna "upplysta" och civiliserade värld.
- Guds nåd särskiljer inte på troende och icke-troende. "Alla kommer till himlen".
- Alla religioner strävar till samma slutmål.
Enligt min förmening är detta inte alls mera kristen tro, därför att Jesus Kristus har eliminerats till en bisak. I stället kunde man säga, att det är en förnuftets religion, som vilar på vissa lösryckta tankar och antaganden.

Åtminstone personen bakom denna sajt (och jämte mig många, många andra, miljontals) är av helt annan åsikt beträffande dessa forskares slutsatser. Jag har framfört mina motiveringar genom artiklar på sajtens sidor. Därför hänvisar jag till dessa.

Jag förundrar mig över detta och jag frågar mig: Vad blir kvar av lutherska kyrkan, när dylika åsikter allt mera sprider ut sig. Nu är tid att vakna upp! Men också alla andra kyrkor, samfund och församlingar måste vakna att se, i vilken tid vi lever i. Dessa tankegångar tränger in överallt i hela kristenheten. Skrämmande exempel finns överallt. Enligt Bibeln förstärks själafiendens attacker, när han märker hur liten tid finns kvar.

3.12 DENNA TIDENS TANKEMODELLER    (modifierad 09/06)

Underrubriker: Relativism ; Vart leder ifrågasättande? ; Tolerans ; Kritisk analys och tankeställning ; Auktoriteter ; Begrepps "djungeln" Livsåskådningar

Relativism

Ett känt talesätt är: Allt är relativt.  Vad döljer sig bakom dessa ord och hur håller dessa ord en öppen kritik? Kan man finna sanning? "Det som är bra för mig, är sanning".   Läs Stefan Gustavssons träffande analys av relativism-begreppet i länken: Sanning - allt är relativt
där också finns delar av nedanstående funderingar.

Vart leder ifrågasättande?

Denna tidens och också liberalteologers motto tycks vara: "allt skall ifrågasättas", åtminstone, när det är fråga om Gud och Bibeln. Jag har ofta undrat, varför ifrågasätter de inte sina egna åsikter och attityder?

Svårigheten vid många diskussioner är, att man försöker överföra saker beträffande Gud handlanden och avsikter över till den egna tankenivån, utan att fatta, att Guds tankar är betydligt högre än den mänskliga tankenivån. Detta gör, att man ställer den egna tankeförmågan som högsta auktoritet. Denna tankemodell utgår ofta ifrån, att Gud är enbart en produkt av mänskligt tänkande, eller man betvivlar eller förnekar Guds existens. Man kräver bevis av Gud, som skulle vara i överensstämmelse och bekräfta den egna tankemodellen. Detta är ju en omöjlighet. Den skapade människan är alltings centrum och inte Skaparen själv.

Detta gör, att ingen troende kan komma med sådana vittnesbörd och bevis, som skulle duga åt dessa kritiker, då dessa kräver bevis på den inbillade "gud", som ryms i deras hjärna. Ingen troende tror ju på en dylik gud. Men detta får dem att tro, att de kristnas Gud inte finns, då denna är utanför deras tankeförmåga. Men vår Skapare och Gud kan ju inte göras on intet, genom att någon försöker förneka honom.

Man försöker ofta komma fram med, att ingen har sanningen och att i toleransens namn alla åsikter är likvärdiga och bör respekteras. När det gäller rent mänskliga åsikter, är det kanske långt så åtminstone till en viss gräns. Attityderna och motiven avgör saken. Själv anser jag, att vår Skapares, Guds tankeplan och vishet är på ett sådant plan, dit vi människor inte kan nå. Han är den slutgiltiga domaren över alla dessa människors olika åsikter. Detta bör vi respektera. Därför vill troende respektera Guds frälsningsplan för människosläktet och enligt bästa förmåga beakta hans vilja, som den är oss given i Bibeln. På grund av vår mänskliga natur brister vi troende ofta i detta. Troende är också bara människor, vilket inte alltid beaktas i vardagslivet.

Tolerans

Ett modeord är tolerans. Eftersom de troende har genom evangeliet funnit någonting värdefullt, som de vill hålla fast vid och meddela åt andra, anses de ofta som intoleranta eller trångsynta. Jag har ofta undrat, varför dessa, vilka förespråkar tolerans och frihet, inte själva föredrar troende. Mycket inkonsekvent!

Toleransbegreppet har ofta spårat ur. Fast det betyder, att vi skall lyssna till andra och åtminstone till en viss grad respektera dem, betyder det ju inte, att vi måste acceptera deras åsikter. Ännu mindre betyder det, att vi inte skulle t.o.m. kraftigt få framföra de åsikter, vilka är värdefulla för oss. Det syns, att man ställer krav på troende, som man själv inte behöver bry sig om. Ensidigt tänkande.

Jag har ofta märkt, att när de troende berättar om, vad de har funnit genom tron på Jesus, uppfattas det, som att de samtidigt fördömer dem, som inte tror på samma sätt. Detta är ju inte fallet. Troligen är det deras samvete, som säger, att de troende har rätt och samvetet fördömer. I så fall är det ju de själva, som bör göra bättring. Dylikt resonemang har ibland gått ännu längre. Ofta beskyller man de troende att vara övermodiga och sätter sig ovanför andra människor. Ibland står jag undrande inför skribenternas logiska kullerbyttor.

Varför borde just de troende tiga i trosfrågor, medan andra får framföra vilka obefogade, elaka beskyllningar som helst?

Kritisk analys och tankeställning

Ofta krävs av troende självständigt tänkande och kritisk inställning. Samma människor framför själva kritiklöst andras tankar, såvida de gäller svartmålning av trossaker.

Någon har frågat, varför troende inte kan förhålla sig kritiska gentemot Gud? Ifall Gud skulle vara en produkt av mänskligt tänkande, då skulle man kunna ställa sig kritiskt.

Nu är det bara så, att Gud är hela skapelsens också människans Skapare. Hans vishet, "planeringsförmåga" och handlingsförmåga ligger ovanför all mänsklig tankeförmåga. Här är den avgörande skillnaden.

Fastän vetenskapen har utforskat mycket av naturens och också människans funktioner, är dock mysterierna beträffande livet och vår existens ännu helt olösta.

Jag har ofta frågat, huru denna skapelse skulle ha kommit till utan Skapare? Detta är enligt erfarenheterna i vårt vardagsliv en helt omöjlig tanke.
De svar, som jag har fått, har varit av den art, att min tro på en Skapare har bara förstärkts.
Sanningen är, att allas logik är bristfällig, när vi går djupare i de mysterier, vilka vår tankeförmåga inte kan förstå.

Jag har ofta mött uppmaningen: Ni kristna, använd ert förnuft och er tankeförmåga!
Denna uppmaning har jag försökt tillämpa. Jag hänvisar här till mitt vittnesbörd i avsnitt 5.7.

Tron förblindar inte vårt förnuft, utan belyser det. Efter att människan kommit till tro, börjar hon se och förstå många saker i ett betydligt vidare perspektiv.

Rätt kritik.

Någon skrev en gång: "Din tolkning har värde endast om den tål kritik".

Vems kritik? Ateistens, agnostikerns, den icke troendes, den troendes, mfl. kritik. Vem kan sätta sig till domare över människors åsikter? Åsikter finns i någon mån nästan lika många, som det finns människor. Faktum är, att Guds avsikter och i allmänhet trossaker inte kan i djupare mening förstås med mänskligt förnuft. Detta förnuft kan inte vara domare i saker, som berör andliga trossaker. Enda domaren i detta avseende är Guds vilja sådan, som den är förmedlad åt oss i Bibeln. Allt kan vi inte med vår bristfälliga tankeförmåga förstå.

Auktoriteter

En av tidens megatrender är, att det inte får finnas auktoriteter. Människan borde få i frihet leva ut sitt liv utan intrång ovanifrån. Detta kan gälla också mänsklig auktoritet, men i synnerhet, att det inte borde få finnas en allsmäktig Gud och inte heller Bibeln, som uppenbarar hans vilja. När de troende betonar dessa, betraktas också de som icke önskade auktoriteter.

En sund kritik är förstås på sin plats. Men när denna leder till, att människan kritiskt godkänner bara sådant, som tillfredsställer den egna själviskheten, då är man på en farlig väg. Det betyder nämligen, att människan ställer sig själv som högsta auktoritet och domare. En dylik ställning är synnerligen ifrågasatt, emedan vi inte har kunskap om de djupa frågor som berör vårt liv och existens.

Bakom dessa trender ligger tanken, att Gud enbart är en produkt av mänskligt tänkande. Som tidigare nämnts är ju faktum rakt tvärtom.

Begrepps "djungeln"

Någon tog en gång upp begrepp som: allsmäktig, god, allvetande, kärleksfull.

Denna fråga är viktig, ty ofta tolkar den nuvarande tankemodellen själviskt dessa ord på ett sätt, som inte alltid är i överensstämmelse med Bibelns betydelse. Ofta behandlas dessa begrepp alltför lättvindigt, utan att man egentligen tänker desto mera, vilket leder till onödiga kiv. Därför vore det viktigt att förstå den verkliga innebörden i dessa ord. Detta gäller också troende.

Här ytterst kortfattat några tankar:
Allsmäktig, allvetande: Här hänvisar jag till avsnitt 1 (Gud).
Kärlek : Detta begrepp har i vår tid fått sådan betydelse, som inte har någonting med Guds kärlek att göra. Eftersom i svenskan inte finns olika ord, förväxlas väldigt ofta erotisk kärlek, kärlek mellan två människor (i äktenskap eller vänner emellan), moderskärlek, mfl. Guds kärlek (agapee) är ytterligare betydligt djupare. Den är en långmodig, utgivande kärlek, som inte kräver någonting.
Med vår fria vilja kan vi också besluta att inte älska. Då råder brist på kärlek eller m.a.o själviskhet. Alla vet vad denna kan få till stånd. Den förstör relationer både till Gud och människor. Detta är inte Guds vilja.

Godhet : Är bara det gott, som är gott för mig? Brist på godhet är ondska. Bakom ondskan finns i olika stadier stolthet, själviskhet, maktlystnad, olydnad mot Gud. Godhet i samhället människor emellan är inte nödvändigtvis godhet inför Gud. Fastän människans gärning kan vara god, kan motiven vara felaktiga. T.ex. kan någon göra gott för att på något sätt själv dra självisk nytta av det.

Livsåskådningar
I världen finns många livsåskådningar om de existentiella frågorna. Kortfattat mera om dem och de konsekvenser de medför i människors tänkande och i moralfrågor finns i "I livsåskådningarnas djungel".

3.13 ANDRA "HELIGA BÖCKER"

Men det finns ju också andra "heliga böcker"? Här några saker:

För det första är det bara några större religioner, som har en helig bok, vilken påstås vara "Guds Ord". I flera religioners, såsom i hinduismens och buddhismens kretsar finns böcker, vilka dess anhängare anser heliga och fulla med visdom, men de anses inte vara ofelbara. Sålunda kan man läsa dem, men bör själv bedöma, i vilken mån de innehåller "helig visdom". Ibland finns den, ibland inte också enligt dess anhängare.

För det andra, när det gäller religioner, vilka har en "konkurrerande Bibel", är det klokast att starta från det, som man vet och sedan närma sig de områden, som man inte har närmare kunskap om. När jag vet, varför jag tror på Jesus, varför jag litar på Bibeln och vad denna tro har verkat i mitt liv, bör jag utgå från detta. När jag sedan gör jämförelse med dessa "konkurrenter" på denna basis, kommer jag till slutsatsen, att dessa andra böcker inte kan vara Guds Ord, emedan de är i konflikt med Bibeln i väsentliga frågor. De är som andra religioners böcker i det avseende, att de kan innehålla mycken mänsklig vishet. Trots allt har de inte den auktoritet, som Jesus tilldelade Bibeln, närmast Gamla testamentet.

Buddhisternas heliga bok, Tripikata, påminner till sitt innehåll om Mose lag jämte andra moral regler, liksom t.ex. dessa fem huvudregler: skada inte någon levande varelse, stjäl inte, avhåll dig från sexuallustar, ljug inte, idka välgörenhet osv.

Enligt experter finns det islamistiska böcker, i vilka man försöker bevisa Koranens inspiration och mormoniska böcker, där man försöker bevisa Mormon bokens inspiration, men dessa försök är ganska anspråkslösa. I dem finns inte helt enkelt den oemotsägliga natur, som finns i uppståndelsen och fullföljda profetior i Bibeln.

Dessutom är dessa båda (och många andra motsvarande) böcker i konflikt med Bibeln i grundläggande frågor och därför utgör de orsaker, varför jag tror på Bibeln, också hinder att tro på dessa böcker. Så det finns inte goda orsaker, vilka skulle tala för dessa böcker, men starka orsaker, som talar emot dem.

Koranen innehåller mycket av det, som finns i Gamla testamentet, men har skrivits senare och utgör en förvrängning av Bibelns innehåll.

Vid diskussioner med muslimer har jag småningom fått vissa tankar beträffande islam och Koranens ursprung.

Finns också andra verk, vilka innehåller påståendet, att de är "Guds Ord". Detta visar också, att människor har ett starkt behov att få höra Guds Ord.

Vi bör dock försäkra oss om, att dessa böckers innehåll inte är i konflikt med Bibelns innehåll.

I andra böcker kan finnas värdefulla litterära värden och filosofiska ideer, men de förmedlar inte det, som mänskligheten allra mest behöver: Jesu Kristi person.

Hänvisas också till den engelska länken Christian Apologetics.

4. NÅGRA TEMA INOM KRISTEN TRO

Här refereras inte den kristna läran och trosfrågor utförligare. Jag hänvisar till litteratur på annat håll, ävensom skrifter på mina internetsidor. ) Jag tar upp närmast de frågor, vilka har dykt upp i diskussionerna

4.1 GUDS TREENIGHET


Fader / Son / Helig Ande

Treenighets-begreppet är svårt för många. Det finns inte med detta ord direkt omnämnt i Bibeln, men många saker i Bibeln bekräftar verkligheten bakom begreppet. De första orden "Gud skapade" visar, att subjektet är i pluralis, men verbet i singularis. I missionsbefallningen finns treenighetens personer, Fader, Son och Helig Ande.

Jag vill inte försöka teologiskt desto mera utreda detta begrepp. För mig har det aldrig varit något problem.

Jag ser detta begrepp överallt i naturen. Alla grundämnen kan uppträda i tre aggregationstillstånd, i fast form, i vätskeform och i gasform. Betrakta t.ex. vatten, vattenånga och is. Dessa har helt olika fysikaliska egenskaper, men de har exakt samma kemiska sammansättning. Detta är klart för var och en. En annan jämförelse, där det dock kan finnas olika åsikter är människan. Jag tänker på människans "treenighet": kropp, själ och ande (som strävar till gemenskap med Skaparen).

Se också artikeln i Kristen.nu.

FADERN

Först vill jag påpeka, att begreppen "Fader" och "Son" för tankarna ibland för mycket till motsvarande jordiska begrepp, vilka kan vara förvrängda. Gud är Ande och Guds väsen är någonting mycket djupare än dessa jordiska förebilder. Våra ord och våra sinnen kan inte beskriva Guds väsen och egenskaper. Därför betonas ofta bara vissa detaljer av Gud, varvid helheten blir mer eller mindre ett mysterium för oss. Men Gud är därför inte mindre verklig.

Jag hänvisar till avsnitt 1, där jag försökt kortfattat ge svar på några frågor om Guds väsen och handlande. Guds kärlek behandlas också i avsnitt 4.2.

SONEN, JESUS KRISTUS

Bibeln visar, att Sonen (Jesus) var med vid Skapelsen. Jesus talade om sin gudomlighet många gånger, dock i förtäckta ordalag, ty direkt tal gick inte an inom judendomen. Den tidens skriftlärda förstod det dock och därför ville röja honom ur vägen.

Detta att Jesus var Gud, är ofta svårt för den mänskliga tanken. Här följer några tänkvärda tankar ur en predikan, som jag en gång hörde:

Vi kan inte förstå, hur Gud och människan kan förenas i samma person. Till Guds gudomlighet hör, att han inte är människa. Till människan hör, att hon inte är Gud.

Till Guds människoblivande i Jesus hör, att han inte var en halvgud, utan han var full Gud och full människa.
Han är inte Guds Son på basen av, vad han gör, utan han gör under därför, att han är Guds Son.
Han var inte enastående, därför att han föddes av en jungfru, utan han föddes av en jungfru, därför att han var enastående eller Guds inkarnation i mänsklig gestalt.
Kristus blev inte världens Frälsare, därför att han försonar synder, utan han försonar synder, därför att han är världens Frälsare.

Ett av de största undren i världen var, att världens Skapare, Gud, blev människa.

Det finns många bilder av Jesus. I sig själv kan de vara riktiga. Han kan vara humanistens Jesus, en revolutionär Jesus, mystikerns Jesus, karismatikerns Jesus eller någon trosriktnings Jesus. Men vem var egentligen djupast Bibelns Jesus?

Jesu under och stora gärningar räcker inte som Frälsarens kännetecken. Världen är full av dylika.
Jesu hela gärning utkristalliseras i detta: Gud blev människa i Jesus. Jesus dog på korset för våra synders försoning och han uppstod från de döda. Allt annat är sist och slutligen bisaker.

Denna tid godkänner honom som människa. Jesus hjälpte fattiga, sjuka och åsidosatta. Han sade hårda ord till de självtillräckliga fariseerna, han var en god lärare. Denna mänsklighet för honom nära oss.

Men vid sidan av detta bör sanningen tas fram: Han är Gud. Den största gärningen är försoning.
Evangeliets stora budskap vid sidan av andra goda saker är framför allt, att människan kan bli frälst från evig förtappelse.

Den socialt orienterade världen betonar människans framgång i livet. Men erbjuds i predikningar framgång i livet, befrielse från vardagens svårigheter eller evig frälsning?

Endast budskapet om Jesu korsdöd kan frälsa oss. Annan betoning kan vilseföra oss. Ofta vill man i stället för detta gamla budskap föra fram någonting nytt och rafflande. Man vill ha kraft, mera kraft för att kämpa mot ondskan?

Men trots allt – kraften finns i korsets budskap, i Jesu blod, i syndernas förlåtelse. Endast inför detta måste ondskan ge vika.
Den Helige Andes kraft och verksamhet är viktig, men den kan inte ersätta korset och blodets kraft.
Det var inte möjligt, att döden kunde ha behållit Jesus, därför att han var Gud.

Jesu gudom och varför alla inte kan acceptera detta behandlas mera utförligt i framställningen "Vem är Jesus?" Där behandlas speciellt liberalteologernas tankegångar och resultaten av det sk. Jesus-Seminariet.

DEN HELIGE ANDEN

Bibeln talar om den Helige Ande på många ställen både i GT men framför allt i NT. Ibland talas om Guds Ande, ibland om Jesu Ande osv. Utrymmet ger inte tillfälle till mera utförligt referat.
Bibeln visar tydligt, att den Helige Ande är en oåtskiljbar del av Guds treenighet. Vi bör inte alltför intensivt försöka åtskilja treenighetens uppenbarelseformer från varandra. Gud är utanför vår mänskliga fattningsförmåga och Guds väsen blir till stor del ett mysterium för oss. Endast den Helige Ande kan uppenbara något av dessa Guds djupheter(1 Kor.2).

Många begränsar Andens verksamhet till några få områden. Men Bibeln visar, att Anden verkar på de mest skiftande sätt och i mycket olika situationer.

Av Andens mångsidiga uppgifter vill jag speciellt betona tre centrala:
- Visar människan hennes syndfullhet
- Öppnar människan hjärta att ta emot frälsningens gåva vid pånyttfödelsen
- Döper i Helig Ande och delar ut andliga nådegåvor för den troendes andliga tjänandeuppgifter.

I Bibeln finns många uttryck och attribut, vilka beskriver delar av Andens verksamhet, t.ex.:
Sanningens Ande, hjälparen, barnaskapets Ande, nådens och bönens Ande, vishetens och uppenbarelsens Ande, evig Ande, Anden med vishet och förstånd, Anden med råd och styrka, Anden med kunskap och fruktan för HERREN, Anden utforskar Guds djupheter.

  Den Helige Ande verkade i många personer under Gamla testamentets tid och gav dem vishet, kraft och kunnighet att fungera enligt Guds vilja.
I Nya testamentet berättas om den Helige Andes verksamhet och kraft bland de första kristna. Detta skildras framför allt i Apostlagärningarna samt i breven till församlingarna, se t.ex. 1 Kor. 12-14-kapitlen.

Om den Helige Andes nådegåvor finns mera i länken "Den Helige Andens Nådegåvor" .
Bibelsjtens svar på frågor om Helig Ande .

På finska finns länkarna Pyhästä Hengestä samt "Hengen puu"
Sistnämnda beskriver de Helige Andens verk i oss, som förgrenar sig i två "trädgrenar":
- Andens nådegåvor 1.Kor. 12:7-11, vilka är uttryck för Guds kraft
- Andens frukt Gal. 5:23, som beskriver Jesu sinnelag och borde mogna i oss också.

 

4.2 GUDS KÄRLEK (ny 8/05)

I vår tid talas mycket om kärlek. Tyvärr har detta begrepp genomgått sådan inflation, att man knappast vet, vad det är fråga om.
När man börjar tala om Guds kärlek, är förvirringen ännu större. Många försöker fundera över detta begrepp utgående från själviska och människokoncentrerade synpunkter. Men utgående från detta, är det omöjligt att förstå Guds kärlek. Jag har i avdelningen "Gud" tagit fram några synpunkter på Guds kärlek.
Nu är meningen att ta fram något av Guds uppoffrande kärlek genom Jesus. Ämnet är mycket djuplodande och det är inte möjligt att få fram synpunkter, vilka skulle tillfredsställa alla, därför att vi inte helt förstår Guds väsen.
Bibeln talar dock mycket om detta. Jag hänvisar till en bibelundervisning, som jag nyligen hörde. Där behandlades "Uppoffrande kärlek"
. Jag hoppas, att länken ger anledning till begrundan och eftertanke.

4.3 FRÄLSNING GENOM GODA GÄRNINGAR?

Frälsande tro är en gåva (Ef.2:8). Om jag blir gratis erbjuden en gåva (någon apparat), är det naturligt, att jag tar emot den, tackar och jag kan ta den i bruk. Jag börjar inte plockar sönder apparaten, för att komma underfund med, huruvida jag kan "tro" att den är OK. (Efter det skulle den troligen inte funktionera.) Om apparaten funktionerar, behöver jag inte ens nödvändigtvis förstå, hur den kan funktionera. Så är det också med hjärtats tro. Den funktionerar sedan också.

Frälsande tro är inte i grund och botten beroende av, hur bra jag förstår Bibeln eller om jag har exakt den "rätta läran". Människors åsikter kan avvika från varandra i många hänseenden. Det avgörande är en ärlig, uppriktig och ödmjuk inställning till Guds frälsningserbjudande. När Gud har beslutat, att fullborda frälsningsverket av nåd genom Jesu försoningsverk, är det totalt onödigt att grubbla, huruvida Gud kunde ha gjort det på något annat sätt. Dylikt funderande frälser åtminstone inte från syndens följd, skillnad från Gud. Jag godkänner Guds erbjudande.

Människan frälses inte genom egna gärningar utan av nåd. Men frälsning inverkar på människans gärningar.

Mera om detta i skriften "Huru finna frid med Gud?"

Vi bör fråga efter Guds vilja med våra liv. Människan är skapad till gemenskap med Gud. Synden bröt denna kontakt. Men Gud bjuder genom evangeliet på nytt denna kontakt och frälsning från syndens följder.
Detta liv i Guds gemenskap hindrar oss inte att leva vårt liv här på normalt och ansvarsfyllt sätt. Det hjälper oss i livets ofta svåra situationer. Det finns en mening med vårt liv. Gud ger oss hopp i mörka stunder.

Denna frälsning är, som redan nämnts, en gåva. Vi bör beakta:
Gåvans givare: Den allsmäktige Gud, alltings Skapare. Ingen är jämställd med honom.
Gåvans kvalitet: Befrielse från syndens följder, det eviga livet, gemenskap med Gud. Endast han kan ge detta liv.
Gåvans mottagningstid: I detta livet. ( "Nu är den rätta tiden. Nu är frälsningens dag.")
Gåvans mottagare: "Men åt alla som tog emot honom (Jesus) gav han makt att bli Guds barn, åt alla som tror på honom."

Dessa människor finns hundratals miljoner. Men ingen kan bli frälst i egen kraft. Vi frälses av idel nåd.
Då börjar vårt andliga liv och vi bör vaka över vår vandel tills vi är slutligen frälsta efter detta livet

En liknelse:
En man har fallit överbord och håller på att drunkna. Någon kastar en livboj åt honom, som han griper tag om. (På stranden är man lättnad, men inte slutligt säker ) Man börjar dra honom mot land och hoppas, att greppet inte lossnar. (Ännu spänning på stranden.) När han står stadigt på stranden, är han slutligen räddad. (På stranden är man fullständigt lättad.)

Vilken är då gärningarnas betydelse? Jakob skriver ju, att tron utan gärningar är död. Detta har ofta varit för många ett problem. Vad är sanningen?
Vi bör komma ihåg, att vi har kontakter i två riktningar. Den verkliga frälsningen eller gemenskapen med Gud är den vertikala kontakten, vilken Gud verkar enligt vad jag tidigare har skrivit. Vi bör minnas, att våra svagheter och brister i vardagslivet inte gör omintet Guds nåd i våra liv. Frälsningens gåva kan ingen ta ifrån oss. Vi bör dock bekänna våra tillkortakommanden, varvid Jesu blod renar oss (1 Joh.1:7-9) Denna vertikala kontakt är en sak mellan människan och Gud, som ingen annan kan ställa sig till domare över. Endast Gud ser vårt hjärtats djup.

Men den troende människan har också gemenskap i det vågräta planet eller kontakter med andra människor. På detta plan bör den äkta kristna tron påverka våra gärningar och vårt beteende. Om vår tro inte bär någon som helst frukt i detta avseende, kan vi kanske med goda skäl betvivla trons äkthet. Andens frukt är omnämnd i Gal.5:22: Andens frukt däremot är kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet, trohet, mildhet och självbehärskning

Det är ofta dessa gärningar människor granskar och med skäl ofta kritiserar
Men vi är i inget fall här heller varandras domare i denna sak. Vi bör minnas, att varje människa är bristfällig och felar på många sätt. Också troende ställs inför Kristi domstol (1 Kor. 3:11-15). Här är det inte fråga om förtappelsedom.

I vårt vardagsliv är vi bristfälliga och vi gör många fel. Med vår ställning som lemmar i Kristi kropp är vi accepterade inför Gud. Grunden för vårt kristna liv är Kristi fullbordade verk på korset och inte det halvfärdiga verk, som den Helige Ande hela tiden gör i våra liv. Härvidlag blir vi aldrig färdiga.

Bibeln och i synnerhet NT ger många råd och anvisningar om den kristna vandeln, vilket visar att ämnet är viktigt, men det löser inte frälsningsfrågan. Beträffande detta hänvisas till andra skrifter.

4.4 GUDS KALLELSE - URVAL - FRÄLSNING

Detta är för många ett stort problem, vilket kan lätt tolkas på många sätt. Var och en är kallad på något sätt, genom en direkt inre kallelse eller en allmän kallelse via evangeliets förkunnelse eller t.o.m. naturen (Rom.1).

Vem är sedan utvalda? Jag tror, att svårigheten för oss är, att vi inte fattar, att Gud inte är bunden till tidsaxeln liksom vi människor. Gud vet också framtiden och han vet också alla de val vi gjort och kommer att göra och deras verkningar. Han vet också med beaktande av vår situation, hur vi förhåller oss eller kommer att förhålla oss till den kallelse, som vi fått eller kommer att få. Han ser vårt hjärtas djup och våra attityder bättre, än vi själva gör och han handlar i kärlek, inte med våld. Han utväljer de, vilka åtminstone efter en viss process är villiga att ödmjuka sig "under Guds mäktiga hand". Hos dessa verkar han tro och frälsning. Då kan Guds vilja ske.

Guds vilja kan inte ske hos dem, som själviskt förkastar Guds frälsningserbjudande. Men detta val är inte Guds utan människans val.

Beträffande detta tema, predestinationen, finns på finska en god utläggning

4.5 SYND - LAG – NÅD   (modifierad 2/06)

Synd och lag.

Människors uppfattningar om begreppet "synd" kan vara de mest skiftande. Ofta uttrycker de en stor brist på kunskap, vad det är fråga om.

Vad är det då fråga om? Varför blanda ihop saker, att ingen sist och slutligen vet någonting? Många säger: Jag har inte syndat, då jag alltid har levt exemplariskt och inte gjort någonting illa åt någon. Jag uppför mig mycket bättre än "de där kristna". Till på köpet kan de ha helt rätt!

Vi måste skilja åt två saker:
1. Lagöverträdelser (brott) i samhället. Vi har i våra länder vår egen lagsamling, vilken vi bör uppriktigt efterfölja. Ifall vi inte gör så, följer något slags straff. Dessa överträdelser och brott kan vi förstås gruppera på olika sätt. Lagen i våra länder gäller alla medborgare både kristna och icke-kristna och oberoende om vi vill det eller inte.
(I detta sammanhang bör påpekas, att vi som kristna inte direkt följer GT:s lagsamlingar i Moseböckerna. Dessa var lagar, vilka var uppgjorda som förbund mellan Gud och Israel baserande sig på dåvarande historiska situation. Israel var då ett klart geografiskt begränsat folk. Vi lever i nya förbundets tid och de universellt gällande principerna i GT, till den del de är aktuella i dag, är upprepade i NT. Kristna bor i olika länder över hela världen och är inte geografiskt enhetliga. Varje land har sina egna lagar, förordningar och seder, vilka bör efterföljas, såvida de inte är i strid med de gudomliga universella principerna.)

2. Bibelns syndbegrepp: När Bibeln talar om synd, avses i främsta hand den personliga relationen mellan Gud och människa. Bibeln ger förstås rikligt med anvisningar och råd beträffande våra dagliga förhållanden gentemot våra medmänniskor. Beträffande dessa måste vi ofta konstatera, att vi dagligen misslyckas att leva, som vi borde.
Enligt Bibeln: "Alla har syndat och saknar härligheten från Gud,"
Men Gud är domare och vi kan inte ställa dessa synder i storleksordning.

Många försöker dock göra allehanda "syndaregister". Jag kan endast ta fram den största synden. Detta är att enligt mitt förmenande bryta mot det viktigaste budet:

Jesu undervisning i Matt. 22: 36 "Mästare, vilket är det största budet i lagen?" 37 Han svarade: Du skall älska Herren din Gud av hela ditt hjärta och av hela din själ och av hela ditt förstånd. 38 Detta är det största och främsta budet. 39 Sedan kommer ett som liknar det: Du skall älska din nästa som dig själv. 40 På dessa två bud hänger hela lagen och profeterna."

Vem har hållit detta bud? Ingen. Därför kan vi alla som Paulus säga: Jag är den största syndaren.

Men här kommer Guds nåd in i bilden. Han är färdig att förlåta oss, när vi ödmjukt ber om förlåtelse genom Jesu försoningsverk och är färdiga att göra bättring.

I denna förlåtelse och nåd borde vi leva varje dag. Om vi inte gör så i vår själviskhet, kan vi troligen inte vara den kanal till vår omgivning, genom vilken strömmar Guds nåd och kärlek till våra medmänniskor, vilka just skulle behöva uppleva Guds kärlek. Då kan vi inte heller leva det "liv i överflöd", som Jesus talade om.

Mera allmänt uttryckt är synd olydnad gentemot Gud.
Syndens djupaste väsen är inte i våra gärningar utan i våra innersta attityder.

Vi människor är inte satta att vara varandras domare. Naturligtvis kan och bör vi anmärka i kärleksfull anda, om vi ser någon göra fel, "synda".
Vi bör beakta, att alla människor, liksom Bibeln påpekar, är syndare. Detta betyder inte, att alla mänskligt sätt skulle vara "brottslingar", långt därifrån. Men människans syndfullhet ligger inte i främsta hand i hennes gärningar utan i attityder såväl mot Gud som människor. Vi ser bara det yttre, Gud ser till hjärtat. Vi kan inte med våld ändra någon. Om vi försöker, kompliceras situationen. Gud kan genom den Helige Ande påverka vårt inre och våra attityder, ifall vi inte stänger honom ut.

Syndens grundorsaker är enligt Bibeln: stolthet, själviskhet, maktlystnad, olydnad mot Gud. Dessa egenskaper inverkade vid syndafallet. De har varit förhärskande under alla tider. De verkar i denna tid. De verkar också i ditt och mitt liv.
Därför har Gud gett oss evangeliet, det glada budskapet om frälsning av nåd från syndens följder genom Jesu försoningsverk. Här kommer Guds nåd in i bilden.

Guds nåd.
Nåden är ett viktigt begrepp i evangelium. För många är det ett främmande begrepp och kanske svårt att förstå.
   Vi har kanske ofta någonslags märklig uppfattning, att det är vi själva, som måste göra någonting, om vi vill ha det gjort. Vi kan t.o.m. ställa oss avvisande till hjälp utifrån. Är vår stolthet ett hinder? Vi vill vara bättre än vad vi är. Därför kan det ibland tyckas, att nåden tar bort ansvaret från mig själv. Men så är det förstås inte, snarare tvärtom. Låt oss betrakta några saker.

Vi vet, att en livstids fånge kan bli benådad. Men fången blir ingalunda sittande i sin cell och gläds åt budskapet. Han promenerar genom fängelseporten ut till friheten. Jag skrev tidigare, att synden skiljer oss från Gud. Men Gud vill förbarma sig över oss genom Jesus. Förlitande på detta får vi tacksamma gå ut till frihet, till Guds gemenskap.

Bibeln kristalliserar ut saken så här: "Ty av nåden är ni frälsta genom tron, inte av er själva, Guds gåva är det, inte på grund av gärningar, för att ingen skall berömma sig. (Ef.2:8).

Om vi får en värdefull gåva, som vi inte genom vår verksamhet har förtjänat (t.ex. en lottovinst) tar vi tacksamt emot den och utnyttjar den enligt givna anvisningar. Om en hårt skuldsatt lottovinnare bara gläds åt saken, men lyfter inte beloppet, gagnar det honom inte alls. Han har fortfarande lika stora skulder.

Guds nåd är ett begrepp, som vi inte fullt kan fatta med vårt förnuft. Men om kärlekens Gud erbjuder oss denna nåd, varför skulle vi då försöka hitta på någonting annat? Vi kan ju inte med våra gärningar ändå åstadkomma gemenskap med Gud, vilket många religioner strävar till. Men Gud själv erbjuder oss denna gemneskap. Där är verklig nåd.  

4.6 BÖN?   (modifierad 8/05)

Bönens praktiska betydelse / Bönens djupare betydelse

4.6.1 BÖNENS PRAKTISKA BETYDELSE

BÖN, SOM ÄR ÖPPEN ÅT ALLA
Först: Var och en kan i sin nöd be om Guds hjälp: "Ropa till mig på nödens dag, så skall jag rädda dig, och du skall ära mig." (Ps.50:15) En fråga: Tackar och ärar vi Gud för bönesvar? Vi har sist och slutligen mycket att tacka Gud för. Men tyvärr ser vi ofta bara det, som är dystert och negativt omkring oss. Bibeln uppmanar oss att "be oavbrutet och tacka Gud under alla livets förhållanden." Detta är ingalunda lätt. Det är en attityd-fråga för oss.
Var och en kan be följande bön:
"Käre Jesus, jag vet att jag har syndat och är i behov av Din förlåtelse. Jag tror, att Du har dött för mina synder. Jag vill göra bättring och vända mig bort från mina synder. Jag ber Dig komma in i mitt hjärta och mitt liv. Jag vill lita på Dig som min Frälsare och följa Dig i gemenskap med Din församling. Hjälp mig och förbarma Dig över mig. Tack, att Du hör min bön."
Om denna bön är äkta, kommer så småningom någonting nytt in i ditt liv. Du föds på nytt ifrån ovan till ett Guds barn. Du får gemenskap med Gud. Detta är Guds verk i ditt liv, som du bara får ta emot. Egna ansträngningar hjälper inte.

BÖN ÄR EN FÖRMÅN FÖR GUDS BARN
För det andra: Först som Guds barn kan du småningom börja tränga djupare in i bönens hemligheter.
En liten vardagsbild: Om t.ex. grannens barn är i nöd och ropar på hjälp, gör du säkert allt, för att barnet får hjälp i sin nödsituation. Men om detta barn kommer till dig och ber: "Köp en cykel åt mig", säger du säkert i normala fall: "Gå till din pappa och be honom köpa cykel åt dig".
Om ditt eget barn kommer med samma begäran, följer en diskussion om behovet. Om du då blir övertygad, att ditt barn behöver en cykel (det är inte fråga om endast en stundens iver, därför att en kamrat har fått en ny cykel, och att ditt barn kommer att använda cykeln, så gör du säkert allt för att ditt barn skall få sin nya cykel.
Mera om detta lite senare: "Bönens djupare betydelse".

VARFÖR BE?
När man påstår, att bön inte fungerar och ingen får svar på sina böner, beror detta nästan alltid på felaktiga uppfattningar om, vad bön egentligen är och dess betydelse. Bönen är ingen "automat", som vid begäran fyller våra själviska behov. Bön är någonting helt annat.

Bönens viktigaste uppgift är möjligheten att vara tillsammans med den, som man älskar: tala, lyssna eller bara vara i gemenskap med Gud. Fastän vi är bara människor, lär vi oss bättre känna Gud och hans vilja. Ur ett dylikt intimt förhållande kan någonting värdefullt så småningom framkomma.
Men vet inte Gud redan allt på förhand? Varför då bedja? Så kan man förringa bönens betydelse. Men en dylik tanke är alldeles opersonlig och beräknande. Vårt liv är inte bestämt på förhand. Vi hamnar i vårt liv hela tiden i nya situationer, vi möter nya problem och vi hamnar att välja mellan olika alternativ. Vid dessa val behöver vi visdom och vi får dagligen be om denna vishet och ledning ovanifrån.
I bönen ber vi, att Guds vilja må ske. När Guds vilja sker, uppenbaras Guds kärlek i världen i vår lilla omgivning. Men bön är också farlig. Då vi ber Gud komma med i vårt liv, kan hända att Gud ändrar våra planer. Våra egna själviska planer befrämjar inte alltid kärlek.

Om vi inte sköter vårt böneliv, blir vi lätt offer för den stress, osäkerhet och villrådighet, som betecknar vår tid. Vi gör lätt förhastade beslut och får lida därav. Numera talas allt oftare om depression, som sprider sig allt mera i samhället. Många troende lider också av detta gissel, vars orsaker inte alltid är så entydiga. Därför är det viktigt, att vårt trosliv vilar på en sund och stabil grund. Då får vi bedja om Guds ledning.

Bönens viktigaste betydelse är inte, att vi får bönesvar, utan att vi lär känna Gud bättre. Först när Guds härlighet och nåd får fylla våra liv, öppnas också porten till ett rikare böneliv , där vi kan få uppleva verkliga segrar. Men detta är inte lätt för en självisk, stolt människonatur. I bönen är inte orden de viktigaste, utan ett uppriktigt sinnelag inför Gud.

Tidigare har nämnts, att Gud inte är en del av denna skapelse. Men det betyder inte, att han inte kan ingripa i skeenden. Men då verkar han inte enligt människors villkor, utan i enlighet med sin visdom. Eftersom denna visdom inte kan utforskas med vetenskapliga metoder, kan inte heller bönens hemligheter utforskas. Men många har fått och får alltjämt uppleva märkliga bönesvar, t.ex. helbrägdagörelse. Men ingen kan ge svar på, varför en del får uppleva dem och andra inte.

Människan har fått till uppgift, att sköta och härska över denna värld. Vi vet, att genom tiderna har gjorts stora fel, därför att Guds "bruksanvisningar" inte har efterföljts. Fast Gud har gett sina "anvisningar" om frälsningen, har många inte brytt sig om dem. På samma sätt är det med de anvisningar beträffande bönen, som Gud har gett oss.

Jag tror inte, att Gud är i svårigheter, om vi inte ber. Men vi är i svårigheter. Vår omgivning är i svårigheter. När vi betraktar vår värld, kan vi konstatera, att den oundvikliga lagen gäller: "Vad en människa sår, det får hon också skörda."

Under årens förlopp har hört, att många har bett så här: "Gud, jag vet inte ens, om du finns. Men om du är, här är jag. Kom in i mitt liv och gör, vad du vill. Förvandla mig." Eftersom bönen har varit ärlig, har dessa människor så småningom fått uppleva någonting, som sedan har förvandlat hela deras liv.

4.6.2 BÖNENS DJUPARE BETYDELSE
I många religioner är bön viktig. Jag kommer inte att göra jämförelser. Jag tar fram ytterst kortfattat några viktiga saker beträffande bön enligt Bibelns undervisning:

Enligt kristen tro är bön långt mera än ett mekaniskt upprepande av vissa böneord eller vissa ritualer med böneband el.dyl.

Den mest kända bönen är den, som Jesus lärde:
Matt.6: 9 Så skall ni be: Fader vår, som är i himlen. Helgat blive ditt namn.
10 Komme ditt rike. Ske din vilja på jorden liksom den sker i himlen.
11 Ge oss i dag vårt bröd för dagen.
12 Och förlåt oss våra skulder, såsom också vi förlåter dem som står i skuld till oss.
13 Och för oss inte in i frestelse utan fräls oss från den onde.

Vi får kalla Gud för vår Fader och ha samma förtroliga relation, som finns (borde finnas) mellan barn och deras far. Vidare meddelar Bibeln:
Joh.14: 6 Jesus sade till honom: "Jag är vägen och sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig. 7 Om ni har lärt känna mig, skall ni också lära känna min Fader. Och härefter känner ni honom och har sett honom." 8 Filippus sade: "Herre, låt oss få se Fadern, så räcker det för oss." 9 Jesus svarade: "Så länge har jag varit hos er, och du har inte lärt känna mig, Filippus. Den som har sett mig har sett Fadern. Hur kan du säga: Låt oss se Fadern? 10 Tror du inte att jag är i Fadern och att Fadern är i mig? De ord som jag talar till er, talar jag inte av mig själv. Fadern förblir i mig och gärningarna är hans verk. 11 Tro mig: jag är i Fadern och Fadern är i mig. Om ni inte kan tro det, så tro för gärningarnas skull.
Rom.8: 14 Ty alla som drivs av Guds Ande är Guds söner. 15 Ni har inte fått slaveriets ande, så att ni på nytt skulle leva i fruktan. Nej, ni har fått barnaskapets Ande, i vilken vi ropar: "Abba! Fader!" 16 Anden själv vittnar med vår ande att vi är Guds barn. 17 Men är vi barn är vi också arvingar, Guds arvingar och Kristi medarvingar, lika visst som vi lider med honom, för att också bli förhärligade med honom.

Alltså genom Jesus Kristus får vi i bön nalkas och lära känna Gud vår Fader. I sitt avskedstal manar Jesus sina lärjungar att be i Jesu namn och de skall få märkliga bönesvar. Dessa verser innehåller oerhört djupa sanningar om bönens hemligheter och den attityd man bör ha i bönen.  Dessa sanningar negligeras ofta också inom kristenheten. Det vore nyttigt att begrunda de frågor, som finns i länken. Där finns kanske svar på frågan: Varför får vi inte alltid bönesvar? Jag går inte in på dessa desto mera här i detta sammanhang. Jag nämner bara ett stort hinder för bönesvar: vår själviskhet. Vi får inte svar på själviska böner.  Bönen är ingen automat. Andra hinder finns också t.ex. otro.
Vi är svaga som människor och vet inte alltid, hur vi skall bedja. Då kommer den Helige Ande till vår hjälp:
Rom.8: 26 Så hjälper också Anden oss i vår svaghet. Ty vi vet inte vad vi bör be om, men Anden själv ber för oss med suckar utan ord, 27 och han som utforskar hjärtan vet vad Anden menar, eftersom Anden ber för de heliga så som Gud vill.
Vi kan bli pånyttfödda eller få barnaskap med Gud. Läs Joh.3. Vidare 1 Petr.1:23 Ni är ju födda på nytt, inte av en förgänglig säd, utan genom en oförgänglig, genom Guds levande ord som består.

Denna pånyttfödelse eller frälsning är ingenting, som vi kan prestera. Den är helt och hållet Guds verk genom Jesu Kristi försoningsverk, som vi av idel nåd får ta emot (acceptera). Den pånyttfödda får sålunda vara Guds barn och genom Jesus och i Jesu namn ha tillträde till vår kärleksfulle Fader och förtroligt och öppet framföra lovprisning, tack för allt, som Gud har gett oss genom sina löften och framföra de böneämnen och saker, som trycker oss. Eftersom Gud är kärlek och har gjort allt för vår frälsning genom Jesus Kristus har vi i den kristna tron dessa ofattbara förmåner, vilket andra religioner inte kan erbjuda. Nämnas bör, att den urvattnade kristendom, vilken finns på många håll, inte har fått öppna ögon för dessa bönens hemligheter.

Mera om bön

4.7 VAD ÄR TRO?

Underrubriker: Trons problem ; Frälsande tro ; Omvändelsens "steg" ; Omvändelsens principer ; Stark tro ; Tre plan i den kristna tron

Trons problem

Livet och dess uppkomst är fortfarande ett mysterium, fast vi vet mycket om livet och dess komplicerade funktioner. Huru mycket vet vi om livets Skapare? Jag har många gånger frågat, hur detta komplicerade liv kan existera, om inte bakom finns en för oss obegriplig vishet?

Jag vet inte i detalj, hur mitt fysiska liv är möjligt. Med mitt förnuft kan jag inte "tro" att det funktionerar. Men jag grubblar inte på det. Jag bara lever mitt liv och gör många saker, utan att förstå, hur det är möjligt.

Det andliga livet eller gemenskapen med Gud är någonting liknande. Jag kan inte i detalj beskriva det. Men om Gud ger detta liv, så funktionerar det också. Jag får i tacksamhet leva också detta liv i tron, som Gud har verkat.

Frälsande tro

Den frälsande tron kommer att vara ett mysterium. Mänsklig tankeförmåga kan inte fatta dess djup. Den är inte en produkt av intellektuellt arbete. Försanthållande är ännu inte frälsande tro. Den är Guds gåva, som ges åt de ödmjuka. Tro är VILA i Jesu Kristi försoningsverk.

Någon sade en gång åt en sökande människa: "Du saknar en sak och med den saknar du allt. Du saknar kännedom om Kristus i ditt inre," Detta får man inte genom intellektuellt tänkande. Jesus själv verkar denna kännedom och tro. Någonting av detta fick jag erfara i samband med en hjärnblödning för många år sedan.

Omvändelsens "steg"

Någon ville en gång ha en klarare uppräkning av stegen för omvändelse (något slags "10-stegsprogram".

Då har man inte riktigt fattat, vad omvändelse eller frälsning är. Om det skulle finnas ett dylikt program, skulle hela saken bli en mänsklig prestation, som skulle vara beroende t.ex. av människans natur och andra faktorer. Då skulle vi hamna in i en "frälsningsdjungel" av regler, vilket inte är Guds avsikt.

Vi bör vi minnas, att ingående kunskap i Bibelns hela innehåll eller den rätta läran inte är nödvändig för omvändelsen, som ju är Guds verk, som vi får ta emot som gåva. En ärlig, ödmjuk attityd är dock viktig.

Omvändelsens principer

Fastän människor kan uppleva frälsning på mycket olika sätt beroende på natur, erfarenheter, traditioner, mm. finns det ändå vissa allmänna steg:

  • Bekänn ditt behov. (Jag har syndat inför Gud. Jag har inte älskat honom över allting.)
  • Var färdig att vänd bort från dina synder. (Ångra dig. Erkänn och vid behov försona dina onda gärningar.)
  • Tro att Jesus Kristus har dött för din skull på korset och uppstått för din rättfärdiggörelse.
  • Be Jesus komma in i ditt liv och behärska det genom Den Helige Ande.

Så här kan du t.ex. be:
Käre Jesus, jag vet att jag har syndat och är i behov av din förlåtelse. Jag tror, att du har dött för mina synder. Jag vill göra bättring och vända mig bort från mina synder. Jag ber dig komma in i mitt hjärta och mitt liv. Jag vill lita på dig som min Frälsare och följa dig i gemenskap med din församling. Hjälp mig och förbarma dig över mig. Tack, att du hör min bön.

Stark tro

När det gäller kristen tro, förekommer ibland den nyansen, att tron bör vara stark för att verka. Detta leder lätt till, att man "försöker tro". Detta leder ingenvart och kan i värsta fall förorsaka kriser och trauma. Kristen tro baserar sig inte på människans känsloliv, vilket kan kraftigt variera i olika situationer. Den kristna tron baserar sig på Guds Ord och löften. De håller och utgör den jordmån för tron, som håller och i vilken trons rötter kan tränga sig djupare i livets stormar. Paulus skrev: Herren svarade mig: "Min nåd är nog för dig, ty kraften fullkomnas i svaghet. Därför vill jag hellre berömma mig av min svaghet, för att Kristi kraft skall vila över mig."

Tre plan i den kristna tron

Kristen tro kan man betrakta sedd från tre olika plan, av vilka plan 2 representerar en levande kristen tro.

  1. Förnuftets plan. Detta betyder inte att vi förstår eller kan förklara allt. I trosfrågor finns det alltid saker, som vår begränsade hjärna inte kan helt förstå. Men med hjälp av vårt förstånd och beroende på många omständigheter, väljer vi det alternativ, vilket för oss på basen av helheten förefaller det mest förnuftiga. Så gör vi egentligen på alla områden i livet. Hit hör också de kristna lärodogmerna, bibelkunskap och till det kristna livet hörande saker och traditioner. Om dessa saker kan man diskutera och t.o.m. debattera kraftigt.
  2. Hjärtats tro. Denna tro är frälsande tro. (Rom.10:10-11). Detta är den hemliga inre övertygelsen, som ingen utomstående kan bedöma. Den är en sak mellan individen och Gud. Den baserar sig inte på känslor, vilka tidvis kan variera. Den baserar sig på Guds Ord, på evangelium. Jesus talar om frälsning och pånyttfödelse. Den fås av nåd utan egen förtjänst (Ef.2:8-10). Detta är det andliga livet, det eviga livet, gemenskap med Gud eller vad man vill kalla det. Vad är detta liv? Det kan ingen klart definiera, liksom ingen kan definiera vårt fysiska liv, fast vi vet mycket om dess funktioner i vår vardag. Liv kan inte uppstå ur död materia. Det är en Guds gåva. Jag lever, verkar och gör många saker, fast jag inte vet, hur det är möjligt. På basen av mitt förstånd är detta oförnuftigt, som jag inte kan "tro" på. Men jag lever och vet, att jag lever. Det andliga livet är någonting liknande. Den viktigaste frågan: lever jag detta liv, som Gud vill ge? Ingen annan kan avgöra detta val för oss. Vi kan inte få detta liv, om vi förkastar Guds frälsningsplan genom Jesu försoningsverk. Denna hjärtats tro är det fråga om också då, när något bibelord öppnar sig för oss på ett alldeles speciellt sätt
  3. Det praktiska planet. Detta visar, hur vår tro kommer fram i vårt vardagsliv. För olika personer varierar detta mycket kraftigt beroende på vår natur, våra erfarenheter, omgivningsfaktorer och traditioner osv. Känslorna formar vårt beteende ofta kanske alltför mycket och får oss att ibland verka mycket själviskt, när vi borde försöka leva enligt Guds vilja. Många stillsamma troende kan leva rätt så "osynligt", men om hjärtats tro är äkta, reflekterar de någonting speciellt till sin omgivning. Människan kan också utan ord "stråla" ut sin tro. På basen av detta kan vi bättre förstå Jakobs ord: Tron utan gärningar är död. Gärningar kan aldrig föda levande hjärtats tro, men hjärtats tro föder gärningar. Människan kan mycket väl göra goda gärningar utan levande tro

Den kristna tron är en för personen lämplig kombination av dessa trosplan. I andra religioner saknas trosplan 2.

4.8 NÅDEGÅVOR, PROFETIOR – NÄR KOMMER DE FRÅN GUD – NÄR INTE?

Detta tema frågas ofta, emedan det är så främmande för många. Jag berörde det i någon mån i avsnitt 3.10.
Mitt råd är, att först fördjupa sig i evangeliets budskap och vad det betyder för den enskilda personen. Jag tror, att frågorna om nådegåvor börjar klarna på allvar först, när människan har upplevt pånyttfödelsen.

Lämpligt sammandrag av nådegåvor

4.9 HIMMEL – HELVETE

Mycket ofta frågas, varför en kärleksfull Gud "kastar" människor till helvetet?

Svaret är, att han inte kastar. Helvetet är inte gjort för människor utan för djävulen och hans änglar. Guds vilja är, att människan blir frälst. Därför lönar det sig inte att tjäna djävulen och lyda hans frestelser och sedan hamna i hans sällskap för evigt. Gud kallar människor till sin gemenskap och slutligen till himmeln.

Bibeln berättar, att Gud redan före världens skapelse har gjort sin frälsningsplan. Påståendet, att han skapade helvetet för djävulen, grundar sig på Jesu ord. Jesus talade ofta om helvetet och förtappelsen. Jag litar på Jesu ord, fast jag kan inte konkret beskriva dessa tillstånd. På basen av Bibelns bildspråk har jag förstått, att ingen kan beskriva det med våra begrepp. Detta gäller också himmeln. Med våra nuvarande sinnen kan vi inte förstå den verkliga naturen hos dessa tillstånd. Därför använder Bibeln bildspråk.

Jag litar på, att Skaparen har haft en klar bild och klar avsikt vid skapandet av denna värld och människor. Därför grubblar jag inte så mycket på saker, som ligger utanför min fattningsförmåga. Däremot anser jag det viktigt, att få veta hans plan med människans liv. Därom talar Bibeln och i synnerhet Nya testamentet mycket.

Jag vet inte, huruvida troende talar för mycket om helvete, som man påstår. Mera talas om möjligheten att undvika det.

När jag funderat på dessa saker, har följande saker kommit i mitt sinne:
1. Bibeln berättar om himmeln: "vad ögat inte har sett och örat inte hört och människohjärtat inte kunnat ana, vad Gud har berett åt dem som älskar honom."  Jag tror, att något motsvarande också gäller för helvetet.
2. Människan är skapad till Guds gemenskap. Därför upplever människan, om gudsgemenskap saknas, efter döden sitt tillstånd som hemskt, som inte kan beskrivas. Utan Kristus skulle inte himmeln vara någon himmel.
3. Vi har svårt att förstå evigheten och vad den i verkligheten betyder, därför att vi är så kraftigt bundna till vårt nuvarande tidsbegrepp. I vårt normala liv har vi dimensionerna längd, bredd, djup/höjd, där vi (åtminstone i princip) har möjligheten att fritt röra oss fram och tillbaka eller låta bli att röra oss (stå på en viss plats). På tidsaxeln (enligt Einstein vår fjärde dimension) har vi inte denna möjlighet i vårt materia tillstånd. Evighet råder om vi i en annan tillvaro inte behöver röra oss på tidsaxeln. Gud är i en tillvaro, där tiden inte binder honom. Om vi kunde förstå, att det finns en för oss osynlig tillvaro, skulle många saker kanske vara lättare att förstå. Vi måste bara konstatera, att begreppet: synlig – osynlig i alla tider har intresserat människor också i denna vår tid (sagor, ockultism, science fiction mm.) Vetenskapen har inte fått grepp om dessa saker och har inte närmare kunnat utforska dem. Bibeln talar mycket om den osynliga världen.

4.10 KRISTEN VANDEL

Viktigast i vår gudsgemenskap är hjärtats tro, som tidigare nämnts.
Men den troende människan har också gemenskap i det vågräta planet eller kontakter med andra människor. På detta plan bör den äkta kristna tron påverka våra gärningar och vårt beteende. Om vår tro inte bär någon som helst frukt i detta avseende, kan vi kanske med goda skäl betvivla trons äkthet. Andens frukt är omnämnd i Gal.5:22: Andens frukt däremot är kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet, trohet, mildhet och självbehärskning

Det är ofta dessa gärningar människor granskar och med skäl ofta kritiserar
Men vi är i inget fall här heller varandras domare i denna sak. Vi bör minnas, att varje människa är bristfällig och felar på många sätt. Också troende ställs inför Kristi domstol (1 Kor. 3:11-15). Här är det inte fråga om förtappelsedom.

I vårt vardagsliv är vi bristfälliga och vi gör många fel. Med vår ställning som lemmar i Kristi kropp (Ef.4) är vi accepterade inför Gud. Grunden för vårt kristna liv är Kristi fullbordade verk på korset och inte det halvfärdiga verk, som den Helige Ande hela tiden gör i vårt liv. Härvidlag blir vi aldrig färdiga.

Bibeln och i synnerhet NT ger många råd och anvisningar om den kristna vandeln, vilket visar att ämnet är viktigt, men det löser inte frälsningsfrågan.

Här ges helt kort utan kommentarer några bibelverser (många andra finns):
Jesu bergspredikan: Därför, allt vad ni vill att människorna skall göra er, det skall ni också göra dem. Detta är lagen och profeterna. (Matt.7:12)
Från Kolosserbrevet:
Döda därför era begär som hör jorden till: otukt, orenhet, lidelse, lusta, och girigheten som är avgudadyrkan.(Kol.3:5…)
I stället (verserna 12 - ):
Klä er därför som Guds utvalda, heliga och älskade, i innerlig barmhärtighet, godhet, ödmjukhet, mildhet och tålamod. Ha fördrag med varandra och förlåt varandra, om någon har något att förebrå en annan. Såsom Herren har förlåtit er skall ni förlåta varandra.
Från Efesierbrevet 4:29…32:
Låt inget oanständigt tal komma över era läppar, tala bara det som är gott och blir till välsignelse där sådan behövs, så att det blir till glädje för dem som hör på. Bedröva inte Guds helige Ande, som ni har fått som ett sigill för förlossningens dag. Lägg bort all bitterhet, häftighet och vrede, allt skrikande och smädande och all annan ondska. Var i stället goda och barmhärtiga mot varandra och förlåt varandra, liksom Gud i Kristus har förlåtit er.
Ännu från Romarbrevet 12:10 (Läs hela kapitlet.):
Älska varandra uppriktigt. Avsky det onda, håll fast vid det goda. Var innerligt tillgivna varandra i broderlig kärlek. Överträffa varandra i ömsesidig hedersbevisning.

Skulle dessa goda råd följas i vår omgivning, skulle mycket vara helt annorlunda.

4.11 FÖRLÅTELSENS BETYDELSE

Ofta, när jag läst människors (också troende människors) dispyter om olika tema, har jag frågat mig, har dessa Jesu ord fått verka i deras tankevärld: "Ty om ni förlåter människorna deras överträdelser, skall er himmelske Fader också förlåta er. 15 Men om ni inte förlåter människorna, skall inte heller er Fader förlåta era överträdelser.(Matt.6)

Varför borde jag förlåta? Jag har ju rätt. Den andra har fel. Eller mera allmänt: Inte har jag gjort något illa. Det var den andra, som gjorde det och sårade mig djupt. Det är ju han, som bör be om förlåtelse. Inte jag.
Sedan fortsätter man dispyten och söker den, som "kastade första stenen".

Är jag bitter? Nej, det är ju de andra, som uppträder orättvist och sårande gentemot mig. Men - är det orsak till bitterhet? Kan man någonsin försvara bitterhet?

Bitterhet människor emellan är en av de värsta "cancersvulstarna" i dagens samhälle. Man är bitter på andra människor, på överheten och de makthavande, på situationen, på Gud och ibland t.o.m. på sig själv. En bitter människa sår bitterhet i sin omgivning.
Bibeln uppmanar dock oss att leva i förlåtelse. Ett förlåtande sinnelag gentemot en annan människa betyder ingalunda, att vi skulle godkänna alla hans gärningar och ord. Men vi ställer oss inte som domare, även om vi kan påpeka de saker han gjort fel enligt vårt förmenande. En saklig diskussion kan kanske ofta göra mycket. Varje människa måste dock ansvara för sina egna handlingar och ord. Ofta vet vi inte ens, vilken bakgrund och erfarenheter, som ligger bakom den andres agerande. Mycket ofta kan det vara fråga om missförstånd. Men vi ansvarar själva för de konsekvenser vår egen bitterhet eventuellt medför.
Gud förlåter våra synder, när vi ödmjukt och ärligt ber om förlåtelse och vi är färdiga att göra bättring.Men vi kan inte kompromissa med Gud, att om jag förlåter någon viss person, så förlåter Gud i motsvarande mån. På så sätt funktionerar det inte.
Vi bör minnas, att när Gud förlåter oss, bör också vi förlåta våra medmänniskor. Om vi inte gör så, funktionerar Guds förlåtelse inte på avsett sätt i våra liv. Jesus har talat om detta mycket tydligt. Visserligen är frälsningen eller vårt förhållande med Gud en gåva av nåd utan egna förtjänster. Men vår bitterhet kan medföra, att Guds vilja inte kan fungera i och genom våra liv.
Visserligen är frälsningen eller vårt förhållande med Gud en gåva av nåd utan egna förtjänster. Men vår bitterhet kan medföra, att Guds vilja inte kan fungera i och genom våra liv. Vi kan bli hinder för välsignelsens strömmar till våra medmänniskor, vårt andliga liv är torrt utan den stimulans, som borde finnas där. Vi kan kanske inte leva ett fullt balanserat liv. Vår frälsning kanske håller, men vårt livsverk bränns upp.(1Kor.3:11-15)
När det är fråga om att be om förlåtelse eller ge förlåtelse, är det inte i första hand fråga om vem,som är den skyldige. Här har uppstått många missförstånd och det har uppstått många inflammerade och tillkrånglade människorelationer och många får lida av detta i sitt vardagsliv. Bitterheten är liksom en kräftsjukdom, som snabbt sprider sig och förgiftar atmosfären i den närmaste omgivningen.
Vi bör leva i förlåtelse eller m.a.o. vara fria från bitterhet gentemot andra människor, även i det fall att dessa kanske klart är skyldiga till en viss orätt mot oss. Detta är ingalunda lätt, men dit borde vi sträva. Ett förlåtande sinnelag är sålunda inte beroende av, vem som sist och slutligen är den skyldig, eller vems skyldighet det är, att först be om förlåtelse.
Förlåtelsens kraft är stor.
Genom den har många fått erfara märkliga vändningar i tilltrasslade situationer och i inflammerade relationer med andra människor. Därför lönar det sig, att verkligen beakta dessa saker, även om det ofta är oerhört svårt på grund av den egna själviskheten och stoltheten.

Detta vore lösningen också i större i större sammanhang i konflikter länder och olika grupperingar emellan. "Med våld" sluten fred eller vapenvila är sist och slutligen ingen verklig lösning. Den ger bara tilläggstid.

Ofta har dylik "bitterhetsspiral" människor emellan fortsatt så länge och etsat sig så djupt, att den enda lösningen är, människan får uppleva frid med Gud i sitt liv. Men fast detta erbjuds alla, är det många, som inte accepterar det.
"Se till att ingen går miste om Guds nåd och att ingen bitter rot skjuter skott och vållar skada och många smittas."(Hebr.12:15)

4.12 ANDLIG MOGNAD

Vårt andliga liv är inte en självklarhet. Visserligen är vår frälsning ett Guds verk, som vi inte kan förbättra genom egna ansträngningar. Men i vårt vardagliga liv bland andra människor, hamnar vi att kämpa mot de frestelser, som vi möter från andra människor, från det egna själviska jaget eller direkt från själafienden. Den sistnämnda försöker angripa just på de punkter, där vi är som svagast. Därför är det viktigt, att vi är iklädda den rätta "vapenrustningen", som Paulus skriver om i Ef.6: "Ty vi strider inte mot kött och blod utan mot furstar och väldigheter och världshärskare här i mörkret, mot ondskans andemakter i himlarna. 13 Tag därför på er hela Guds vapenrustning, så att ni kan stå emot på den onda dagen och behålla fältet, sedan ni fullgjort allt.". Sedan räknar han upp de viktigaste punkterna i denna vapenrustning.
Vi bör alltså observera, att vi inte får kämpa enbart mot människor, ty då kämpar vi på själafiendens sida.

Vi bör fråga oss: ""Pröva er själva om ni lever i tron, pröva er själva! Eller vet ni inte med er att Jesus Kristus är i er? Gör ni inte det, består ni inte provet. 6 Men jag hoppas att ni skall förstå att vi för vår del består provet". "
Det är befriande att veta, att jag inte behöver vara domare, som avgör, vem är troende och vem är inte. Det är Ordet, som gör detta, bl.a. Rom.8:14 "Ty alla som drivs av Guds Ande är Guds söner. 15 Ni har inte fått slaveriets ande, så att ni på nytt skulle leva i fruktan. Nej, ni har fått barnaskapets Ande, i vilken vi ropar: "Abba! Fader!" 16 Anden själv vittnar med vår ande att vi är Guds barn."

Som Guds barn kan vi verkligen vara ganska själviska, oförståndiga och rent av elaka. Men Bibeln uppmanar oss på många ställen att lägga bort en massa gamla saker och iklä oss någonting nytt:
Kol. 3:8 "Men nu skall också ni lägga bort allt detta: vrede, häftighet, ondska. Låt inte smädelser och fräckheter komma över era läppar. 9 Ljug inte på varandra. Ni har ju klätt av er den gamla människan med hennes gärningar 10 och klätt er i den nya människan, som förnyas till rätt kunskap och blir en avbild av sin Skapare. ... 12 Klä er därför som Guds utvalda, heliga och älskade, i innerlig barmhärtighet, godhet, ödmjukhet, mildhet och tålamod. 13 Ha fördrag med varandra och förlåt varandra, om någon har något att förebrå en annan. Såsom Herren har förlåtit er skall ni förlåta varandra. 14 Över allt detta skall ni klä er i kärleken, som binder samman till en fullkomlig enhet. 15 Låt Kristi frid regera i era hjärtan, den frid som ni blev kallade till i en enda kropp, och var tacksamma. 16 Låt Kristi ord rikligt bo hos er med all sin vishet. Undervisa och förmana varandra med psalmer, hymner och andliga sånger och sjung med tacksamhet Guds lov i era hjärtan. 17 Och allt vad ni gör i ord eller handling, gör det i Herren Jesu namn och tacka Gud, Fadern, genom honom."

När Anden vittnar, att vi är Guds barn, bör vi minnas om och om igen: Ef.4:29 "Låt inget oanständigt tal komma över era läppar, tala bara det som är gott och blir till välsignelse där sådan behövs, så att det blir till glädje för dem som hör på. 30 Bedröva inte Guds helige Ande, som ni har fått som ett sigill för förlossningens dag. 31 Lägg bort all bitterhet, häftighet och vrede, allt skrikande och smädande och all annan ondska. 32 Var i stället goda och barmhärtiga mot varandra och förlåt varandra, liksom Gud i Kristus har förlåtit er. 5:1 Bli Guds efterföljare, ni som är hans älskade barn. 2 Och lev i kärlek, så som Kristus har älskat oss och utlämnat sig själv för oss som offergåva, ett välluktande offer åt Gud. 3 Men otukt och allt slags orenhet eller girighet skall inte ens nämnas bland er, det anstår inte de heliga. 4 Inte heller passar sig fräckt och oförnuftigt prat eller tvetydigt skämt. Tacka i stället Gud."

Hurudan är då denna Kristi kärlek? Igen de mycket kända orden i: 1 Kor.13
4 "Kärleken är tålig och mild, kärleken avundas inte, den skryter inte,den är inte uppblåst,
5 den uppför sig inte illa, den söker inte sitt,den brusar inte upp, den tillräknar inte det onda.
6 Den gläder sig inte över orättfärdigheten men har sin glädje i sanningen.
7 Den fördrar allting, den tror allting, den hoppas allting, den uthärdar allting."
Har vi månne någonting, att lära oss av dessa nämnda bibelord?

Det kristna livets frukt finns uppräknad i Gal.6:22 ""Andens frukt däremot är kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet, 23 trohet, mildhet och självbehärskning. Sådant är lagen inte emot." ."
Hittar vi dessa frukter i de kristna församlingarna i dag? Tyvärr måste vi konstatera, att vi alla brister. Om dessa frukter mera skulle få dominera våra liv, skulle också Guds vilja få ske i oss och genom oss i vår omgivning. Detta är just, vad dagens människor sist och slutligen längtar efter.

Allt detta är bekant för kanske de flesta. Ändå föreligger dessa konflikter och oenigheter också troende människor emellan. Jag tänker inte reda ut alla de orsaker, som eventuellt ligger bakom allt detta. Jag vill här bara ta fram några begrepp, vilka var och en sedan får närmare fundera på från sitt eget utgångsläge.
Paulus nämner i 1 korintierbrevet om tre slags människor:
1. De oandliga människorna. Det är de, som inte vet eller inte vill veta om de andliga saker, som jag försökt kortfattat beskriva.
2. De andliga människorna, vilka har accepterat det frälsningserbjudande Gud har gett oss genom Jesu Kristi försoningsverk. De har i sina hjärtan mottagit Jesus som sin Frälsare. De försöker med Andens ledning tränga djupare in i de andliga sanningarna och bättre förstå Guds vilja med deras liv. De kan vara mycket bristfälliga och kanske ofta snavar, men de erkänner sina tillkortakommanden (1 Joh. 1)och försöker allt mera bli delaktig av Jesu sinnelag (Fil.2). Deras samveten funktionerar och de lyssnar till den Helige Andes maningar.
3. De köttsliga människorna, vilka har beslutat följa Kristus. Men deras köttsliga lustar och deras själviska anlag får i många situationer ofta övertag i deras liv. Samvetet och den Helige Ande påminner dem om, att någonting har gått lite snett. Men i stället för att uppriktigt göra bättring börjar de hitta på orsaker att försvara sig. Detta är ganska lätt, eftersom många andra kristna gör detsamma. Detta kan i värsta fall leda till, att deras samveten blir avtrubbade och hela deras liv blir lätt en "vanekristendom", där Guds vilja inte får fritt fungera.
Många (kanske nästan alla) troende är en blandning av de två sistnämnda kategorierna. Beroende på situationen lever man enlig endera gruppen mer eller mindre. Paulus beskriver detta utförligt i Rom.7. Efter att ha konstaterat vår ställning enligt detta kapitel, bör vi omedelbart förflytta oss till följande kapitel (Rom.8), där vi får talrika tröstens ord som troende.
Vi bör också besinna Paulus' målsättning i Gal.2:19 "Ty jag har genom lagen dött bort från lagen för att jag skall leva för Gud. Jag är korsfäst med Kristus, 20 och nu lever inte längre jag, utan Kristus lever i mig. Och det liv jag nu lever i min kropp, det lever jag i tron på Guds Son, som har älskat mig och utgivit sig för mig."

Läs också skriften "SOM KRISTEN I VARDAGSLIVET" , där det ges mycket konkreta antydningar om de olika situationer i vardagslivet, där vi alla på något sätt ställs inför. Läs också följande avsnitt 5!

5. DE KRISTNA

5.1 KRISTEN MITT I VARDAGSLIVET

Underrubriker: Vi lever i en i synd fallen värld ; Som människor är vi olika ; Trycken från omgivningen och dess inverkan ; "Framgångsteologi" - Helbrägdagörelse

Genom Bibeln har vi fått många löften om bönens kraft och Guds ledning och hjälp i mångahanda situationer. Men ändå hamnar många kristna, också verkligt troende, att i vardagslivets ibland svåra situationer fråga sig, huruvida dessa löften gäller också dem personligen. I det följande tas upp några tankar, som kanske kan hjälpa oss att se saker och ting i ett vidare perspektiv.

Vi lever i en i synd fallen värld

Först måste vi konstatera, att alla människor, också alla troende, lever i en i synd fallen värld. Syndafallet var djävulens uppror mot Gud, där hans motiv var stolthet, själviskhet, maktbegär och olydnad mot Gud. Dessa samma egenskaper är förhärskande också ännu i vår tid och också mer eller mindre i varje människas också troendes liv. Därför meddelar Bibeln: " Alla har syndat och saknar härligheten från Gud, och de står som rättfärdiga utan att ha förtjänat det, av hans nåd, därför att Kristus Jesus har friköpt dem." Detta betyder inte, att vi skulle vara fullständiga i vårt vardagsliv, men vi är av nåd behagliga inför Gud.

På grund av synden är världen och också vår närmaste omgivning full av ondska och denna berör oss alla på sätt eller annat. I dessa svåra situationer gör vi kanske fel val. Vi gör ofta i vår själviskhet kompromisser, vilka vi får lida för.

Vi bör observera, att största delen av dagens lidanden är direkt förorsakad av människosläktet själva, antingen genom val av felaktiga åtgärder eller så har man inte gjort bemödanden att lindra lidandet tillräckligt effektivt. Man påstår, att största delen av alla sjukdomar beror på psykiska faktorer. Fast man ofta talar om dessa problem, tycks ingen kunna hindra denna utveckling, där alla allt mera utsättes för allehanda stressfaktorer och allt det, som detta för med sig. Man kanske borde tränga djupare in i de verkliga problemen. Men problemen tycks bara accelerera.

I Bibeln finns otaliga exempel, där också "trons hjältar" har fått röna svårigheter och gjort felaktiga beslut, för vilka de sedan fått lida.

Som människor är vi olika

Vi människor är olika. Vi har olika natur, olika uppväxtförhållanden, traditioner och erfarenheter. Inför Gud borde vi vara öppna och ärliga, sådana som vi är. I vårt gudsförhållande kan vi inte följa strikt upplagda regler, utan vi måste nalkas Gud just från vår egen situation. I de kristna församlingarna och i den kristna förkunnelsen beaktas inte detta alltid i den kärleksfulla anda, som vore nödvändig. Detta kan ofta medföra stora problem i gemenskapen människor emellan. Tyngdpunkten flyttas ofta bort från Guds möjligheter och vi börjar stirra på de mänskliga faktorerna och människor beteenden. Om det skulle råda en verkligt kärleksfull atmosfär i den kristna församlingen, skulle det vara lättare att vänta Guds ingripanden och vi skulle också få hjälp både från Gud och människor i våra svårigheter. Tyvärr har många blivit kvar under lagen och har inte fått uppleva den befriande nåd, son erbjuds oss.

Paulus skriver, att vi har en kamp inte mot människor utan mot ondskans andemakter. På grund av detta men också på grund av de från omgivningen kommande frestelserna, påtryckningarna och allehanda situationer (sjukdom, arbetsproblem, människorelationer, ekonomiska bekymmer etc.) är vårt inre ofta i ett sådant kaos, dit den Helige Andens helande verkningar inte når.

Trycken från omgivningen och dess inverkan

Trots den frihet, som officiellt råder, binder denna tidsanda dock människor med olika oskrivna beteendemönster, vilka hindrar många helande verkningar.

Låt oss göra några tanke-experiment:
Gud har lovat möjlighet till hälsa. Om alla troende automatiskt skulle vara befriade från sjukdom och olika problem, skulle detta medföra en rusning till de kristna leden. Tyvärr skulle motiven ofta vara enbart själviska och den verkliga syndaånger, som är nödvändig skulle inte finnas. Detta är enligt evangelium en omöjlighet och skulle leda till ett fullständigt kaos.
Samma vore situationen, om alla som man ber för skulle bli helade. Jag tror, att här finns en sanning, som vi mera borde beakta.

Tyvärr är situationen i våra västerländska, kristna (?) samhällen, att om någon genom Guds ingripande verkligen blir helad från någon svår sjukdom och massmedierna börjar berätta om detta med förklaringar från och till, uppstår i vårt sensationslystna samhälle en sådan ruljans, att knappast någon kan utan mentala skador klara en sådan situation. Man ger inte Gud äran för detta, utan skriver mycket sådant, att den kristna verksamheten blir lidande. Folk blir botade också i denna tid, men jag har ofta tänkt, att det kanske ändå är bättre att det sker mera undanskymt och saken är ett vittnesbörd bara i den närmaste omgivningen.

Många frågar efter dessa under, men när man ger exempel, tror dessa trots allt inte, utan de kommer med vilka (ibland fullt löjliga) motargument som helst. Men så var det också under Jesu tid. "Detta släkte är ett ont släkte. Det begär ett tecken, men det skall inte få något annat än Jonas tecken." (Jesu död och uppståndelse.) "Lyssnar de inte till Mose och profeterna, kommer de inte heller att bli övertygade ens om någon uppstår från de döda."

Människans själviskhet, stolthet och otro är fortfarande de största hindren för Guds ingripanden. Om det skulle ske mera under, där sjuka får sin hälsa, kunde detta förorsaka bitterhet hos många, som inte blir helade. Man skulle lätt kräva klara besked om Guds handlande, av vilken ingen ser den helhet, som endast Gud övervakar. I alla dessa fall skulle frälsningens verkliga grund, Jesu försoningsverk, bli en andra handens sak.

"Framgångsteologi"

I detta sammanhang är det kanske skäl, att ta detta begrepp till behandling. Jag börjar inte närmare redogöra vad allt det innehåller, det ligger utanför mitt vetande. Jag vill bara ta fram den ytterlighetsriktning, att om någon troende är sjuk, är detta från Satan och den troende har inte "tro" tillräckligt.

Vi får vara tacksamma till Gud och ge honom ära, om "Jesus verkar tro", att någon får vara fri från sjukdom och andra svårigheter och får uppleva välsignelser. Men denne bör vaka över sitt liv, att han inte grips av andligt högmod och hans undervisning blir ensidig.

Bibeln talar visserligen om framgång, men däri ingår en betydligt vidare innebörd, än vad nutidens ofta självkoncentrerade människa tänker. Då blir situationen katastrofal om man börjar offentligt eller genom sitt beteende undervisa, att detta är en norm, varmed man kan mäta sin andlighet. Då ersätts lätt den av Gud verkande tron i en slags "tvångstro", vilket kan förorsaka många osunda situationer. En ytterlighetsform är, att människan inte skulle få vara sjuk eller fattig, när hon dör. Hon vore då en avfälling. Detta är totalt i konflikt med Bibelns budskap.. Detta förorsakar trauma, vilka inte är i överensstämmelse med äkta kärleksfull kristendom.

Något om helbrägdagörelse
Hänvisande till föregående avsnitt vill jag framföra några tankar om helbrägdagörelse, som är föremål för livlig debatt. Inom ramen för denna framställning är det inte möjligt att gå djupare in i ämnet. Jag vill enbart framföra några tankar av Valtter Luoto, vilka jag nyligen läste i en tidning. Han skriver bl.a: "För mig är det klart, att synd är den enda sak, som behöver försoning. Försoningen förutsatte Jesu korsdöd. "Och våra synder bar han i sin kropp upp på korsets trä, för att vi skulle dö bort från synderna och leva för rättfärdigheten."(1 Petr.2:24) Synden kan man försona. Sjukdom är inte i och för sig synd och behöver ingen försoning.
Naturligtvis är sjukdom en följd av syndafallet, liksom också t.ex. död, smärtor, födelsevåndor, arbetsmödor, gråt, sorg, lidanden. När Jesus försonade våra synder, löstes samtidigt hela problempaketet av syndens följder, så att människan på basen av Jesu seger på korset har hopp om om en verklighet, som förverkligas en gång, när allt blir återställt (Apg.3:21).
Om man nu undervisar, att människan inte behöver vara sjuk på grund av att Jesus bar våra synder upp på korset, borde man ju också undervisa, att vi inte behöver känna smärta, sorg och lidande och inte heller dö, därför att Jesus bar alla dessa syndens följder på korset. Varför plockar man ut från detta paket endast sjukdom? Bibeln lär oss dock, att vi i detta livet är underkastande förgängelsens lagar och vi uppnår inte fullkomlig hälsa lika lite som evig ungdom. "Också vi (jämte hela skapelsen) suckar inom oss och väntar på barnaskapet, vår kropps förlossning. Ty i hoppet är vi frälsta, men ett hopp som man ser uppfyllt är inte längre något hopp."(Rom.8:23)"

Allra viktigast är, att på evangeliets grund och Guds löften finna en sådan tillsiktsfull tro, i vilken människan kan VILA också i svåra situationer. Då gäller löftet: " Vi vet att för dem som älskar Gud samverkar allt till det bästa, för dem som är kallade efter hans beslut." Då kunde också ske mera Guds under.

5.2 SOM KRISTEN I DAGENS SAMHÄLLE

(ny 10/05)

Underrubriker: Människovärde / Demokrati / Överheten / Familjen / Sexualitet / Homoseksualitet / Pengar / Berusningsmedel / Etiska Frågor / Våld / Mentala problem

Jag har under denna rubrik samlat några synpunkter, vilka kan vara viktiga för kristna och för sökande människor. Frågorna är oerhört mångsidiga, så att uttömmande svar kommer det i inga fall att bli. De kommer närmast att bli korta konstateranden och uttalanden, vilka jag hoppas ger anledning för någon att närmare fundera på saken utgående från vars och ens situation.  Jag försöker enligt min stil att skriva så kortfattat som möjligt.
Dessutom finns det för alla kristna inte alltid entydiga svar på dessa problem. Vi måste utgå från de principer, som Bibeln ger och försöka tillämpa dem på denna tidens oerhört invecklade situationer. Detta är ingalunda lätt.
Oftast är dessa frågor ingalunda avgörande för vår frälsning, vilken är Guds gåva på basen av Jesu försoningsverk. Men som kristna borde vi studera de principer, vilka framgår av Bibeln som helhet, inte från ur sitt sammanhang lösryckta verser. Felaktiga tolkningar fråntar oss inte frälsningen. Men felaktiga tolkningar och kompromisser emot dessa gudomliga principer kan förorsaka, att Guds vilja inte kan fullbordas i och genom våra liv på sådant sätt, som vore önskvärt. Vi borde ju vara välsignelsen kanaler mellan Gud och våra medmänniskor. Våra kompromisser kan förorsaka, att dessa kanaler är mer eller mindre tilltäppta. Läs 1 Kor. 3:11-15. Grunden kan vara den rätta, Jesus Kristus, men vi kan bygga vårt liv med "fel material". Felaktiga val och ställningstagande kan leda till, att vi inte kan leva ett fullödigt kristet liv.

Du kan ta del av dessa ämnen från denna länk
Läs, tänk efter och finn din plats bland åsikternas villervalla i samhället!

5.3 VARFÖR SYNAS DE TROENDES FELSTEG, FÖRSTORAS GENERALISERAS?

Underrubriker: Varför har de kristna gjort så mycket illa? / Varför ensidig granskning? ; Skadeglädje ; Missförstånd ; Antipati ; Anklagelser för lögn

Varför har de kristna gjort så mycket illa?

Det har påståtts, att världen skulle vara bättre utan religioner, varvid man oftast enbart tänker på kristendom. En dylik "dröm" är dock en fullständig utopi och helt orealistisk.

Religionernas "farligheter" (inberäknat kristendom) uppstår, när den världsliga makten (i vidare eller mera inskränkt form, t.o.m. på personplanet) tar religiösa aspekter med för att fullfölja sina egna själviska avsikter. Då uppstår de tråkiga följder, vilka så ofta hänvisas till.

Det är sant, att i kristendomens namn har man på detta sätt gjort mycket illa. Men har man då handlat enligt den kristna lärans principer? Inte alls utan tvärtom.

Närmare betraktat är sist och slutligen allt det onda i världen en följd av människans fria vilja – inte Guds vilja. Det som Gud gör, är alltid gott. (Jag hänvisar till avsnittet "Gud".) Gud kan inte beskyllas för det, som människor gör tvärt emot Guds vilja.

Kärlekens Gud är också frihetens Gud, ty kärlek kan inte finnas utan frihet. Om vi som skapade varelser har frihet att välja kärlek, har vi också samtidigt möjlighet att välja det motsatta – ondskan. Om Gud skulle vara ansvarig också för vår ondska, antar vi samtidigt, att vi skulle vara robotar, vilka bara utför på förhand planerat program. Men då skulle vi inte vara varelser, vilka har möjlighet att älska. Vi måste därför anta, att ondskan kommer från annat håll än Gud.

Detta medför, att om någon kristen kyrka eller samfund har gjort eller gör illa, har den inte handlat enligt kristendomens innersta väsen.
I själva verket är den äkta kristendomen inte uppgjord av människor. Den kan inte vara någon kyrka eller annan inrättning. Levande kristendom är alltid en personlig gemenskap med Gud. Bara en människa kan vara kristen. Trots alla kyrkliga institutioner har det alltid funnits äkta personliga kristna. Via dessa har kristendomen medfört mycket gott.

Därför borde man inte sammanblanda den kristna personliga tron och religion i allmänhet som kyrkliga instanser. Detta har dagens människor svårt att förstå.
Gränsdragningen är svår om inte omöjlig. Den följer inga kyrkliga eller församlingsgränser. Vi människor är inte ens ställda som domare i detta avseende. Endast Gud ser hjärtats attityder.

Varför ensidig granskning?

Många anklagar troende för en massa saker, utan att märka, att icke-troende omkring oss gör samma saker och oftast i långt högre grad. De troende borde förstås vara goda föredömen, men de är ju vanliga människor under samma frestelser och omgivningens påtryckningar som alla andra. Dessutom är många "religiösa" människor inte personligen pånyttfödda.

Skadeglädje

Som svar på min fråga en gång, varför just de troendes fel tas så ofta till tals, förstoras och generaliseras, fick jag till svar (från en icke-troende) att det är skadeglädje. Man känner med sig, att man inte kan leva som man borde, varvid det är lätt att gömma sig bakom de troendes rygg och försvara sig med, att också de troende gör fel.. Säkert kan det i många fall vara så. Men nog borde förstås också troende beakta, att omgivningen följer med deras sätt att leva. Är deras liv enligt Bibelns principer?
Bör dock påpekas, att denna skadeglädje inte hjälper någon.

Missförstånd

Bakom dessa anklagelser ligger ofta en stor missuppfattning, att frälsning, pånyttfödelse eller vad man vill kalla det, är beroende av människans egna gärningar. Därför inbillar de sig, att den troende borde vara fullständig i sitt liv. Fast det i princip vore ett önskvärt ideal, är det en omöjlighet i denna av synd präglade värld. Men vi ser inte saker ur Guds synvinkel. Endast i KRISTUS och hans försoningsverk är vi "fullständiga" inför Gud.

Jag har ofta framfört: vi frälses inte genom goda gärningar. Men frälsningen borde medföra goda gärningar.

Antipati

En person framförde, att detta smutskastande beror på antipati mot kristendom. Vad detta beror på, kunde han inte förklara. Här några saker, som jag kom att tänka på. Säkert kan det finnas många flera varianter.

  • Säkert har många verkligt dåliga personliga erfarenheter från någon troendes håll, vilket också kan bero på många saker. Vi bör minnas, att alla kristna inte är pånyttfödda avgjorda kristna. För många kan kristendomen enbart vara en religion, för vilken man sedan ivrar och kräver ett lagiskt efterföljande av vissa saker och traditioner. Man lever under lagen och inte under nåden. Jesus i tiden anklagade kraftigt de skriftlärda, vilka ivrade för lagen utan att förstå dess djupare innebörd. Också många nyfrälsta kan i sin iver utan saklig undervisning göra samma fel, tills andens frukter börjar mogna. (Gal.5:22 Andens frukt däremot är kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet, trohet, mildhet och självbehärskning ) En god frukt mognar långsamt, inte i en hast. Man tar inte alltid hänsyn till människors olikhet. Å andra sidan bör det finnas vissa regler också i den kristna verksamheten, men dessa bör tillämpas enligt kristna normer.
  • Människan vill inte i sin stolthet underkasta sig Guds vilja. Man vill inte ha auktoriteter. Detta är en modetrend i dagens värld. Man ifrågasätter Guds existens och ofta i nyfikenhetens namn framför frågor, varför han gjort på ett visst sätt eller varför han inte har gjort. Man försöker få en sådan bild av Gud, som ryms i en människohjärna. Men detta lyckas inte alls. Också Bibeln och dess tillförlitlighet försöker man på många sätt göra ifrågasatt, därför att just Bibeln förmedlar Guds kallelse. Människan försöker gömma sig bakom en massa svepskäl och tro, att hon då är fri från allt. När detta inte lyckas och samvetet anklagar, börjar hon känna avsky mot allt, som hör till kristendomen.
  • På basen av det redan sagda, uppstår sedan en massa förklaringar, förvrängda teorier och forskningsresultat, vilka på ett skickligt sätt framförda tilltalar det mänskliga förnuftet. Dessa är dock ofta oerhörd ensidiga och målinriktade. Genom dessa får människor en felaktig bild av kristendomen och dess budskap, att de inte vet, vad det är fråga om. Ofta beskrivs vissa biföreteelser.
  • Bibeln berättar också, att det finns ondskans andemakter, vilka förblindar människors ögon, att de inte ser de verkliga sanningarna bakom evangeliet. Därför motbearbetas evangeliet, därför att man inte vill förflytta sig från mörkrets rike till ljusets rike och bekänna sin syndfullhet. De troende märker, hur dessa makter verkar och får mycket negativt till stånd oftast med människors benägna bistånd. T.ex. hedonismen frodas och tilltalar människors inre instinkter. Dessa finns, men de borde inte vara herrar i människans liv utan endast tjänare för att berika livet. När människor eftertraktar frihet, märker de inte, att de blir offer för djävulens listiga lögner och blir i själva verket ondskans slavar. Detta är för många katastrofalt. Men Jesus kan frälsa och befria.

Anklagelser för lögn

Varför ljuger ni, goda troende? Detta var en persons fråga, men torde vara rätt så allmän.
Åt denne svarade jag:
Ett otroligt påstående, ty det betyder att:

  • du anklagar hundratals miljoner människor för lögn
  • du ställer dig som högsta domare över, vad människor får tänka, tro och erfara
  • du tror dig ha hela sanningen
  • du tror dig vara visare än Gud

Var finns tolerans och människors högaktning? Var finns vördnad för Gud?

5.4 TROENDE OCH ICKE-TROENDE?

Underrubriker: Finns det skillnader och vilka är de? ; Vi har alla ansvar ; Negativ inställning

Finns det skillnader och vilka är de?

Det är klart, att många icke-troende lever sitt vardagsliv minst lika bra (om inte bättre) som många troende och högaktar andra människors också troendes principer. Detta får vi vara glada åt i denna tid, när så många försöker rasera moraliska värderingar utan att i stället ge i längden hållbara nya värderingar. Alla vet vi, vart det leder om människor själviskt får göra vad som helst utan att bry sig om följderna, Det finns tillräckligt med varnande exempel i vårt samhälle. Också Bibeln framför varnande exempel. Av dessa borde vi lära oss någonting.

Fastän de troende borde vara goda exempel, är också de bara människor under samma frestelser och utsatta för samhällets missförhållanden, som alla andra. Men också de troende är individer och inte varandras kopior (åtminstone borde inte vara). Alla har sitt eget ansvar. Många religiösa människor är inte pånyttfödda, utan för dem är kanske kristen verksamhet enbart någon slags "hobby".

Jag har tidigare skrivit:

Vi bör komma ihåg, att vi har kontakter i två riktningar. Den verkliga frälsningen eller gemenskapen med Gud är den vertikala kontakten, vilken Gud verkar enligt vad jag tidigare har skrivit. Vi bör minnas, att våra svagheter och brister i vardagslivet inte gör omintet Guds nåd i våra liv. Frälsningens gåva kan ingen ta ifrån oss. Vi bör dock bekänna våra tillkortakommanden, varvid Jesu blod renar oss (1 Joh.1:7-9) Denna vertikala kontakt är en sak mellan människan och Gud, som ingen annan kan ställa sig till domare över. Endast Gud ser vårt hjärtats djup. De icke-troende saknar denna vertikala förbindelse.

Men alla människor har gemenskap i det vågräta planet eller kontakter med andra människor. På detta plan kan också icke-troende leva ett till det yttre exemplariskt liv. Men på detta plan borde den äkta kristna tron påverka våra gärningar och vårt beteende. Om vår tro inte bär någon som helst frukt i detta avseende, kan vi kanske med goda skäl betvivla trons äkthet. Andens frukt är omnämnd i Gal.5:22. Bibeln ger många råd och förmaningar i detta avseende. Alla är vi dock bristfälliga i många avseenden.

Det är ofta dessa gärningar människor granskar och med skäl ofta kritiserar. I detta avseende har alla skäl att pröva sina motiv och sin verksamhet.

För många är kristendom bara att höra till en kristen kyrka eller församling. För andra, som har funnit Kristus som sin Frälsare, är den kristna tron långt mera än enbart en religion.

För någon kan t.o.m. kristendomen vara ett medel, att fullfölja vissa själviska strävanden. Men då har kanske dessa missat kristendomens centrala budskap. Allt detta är skäl att beakta, när de kristna kritiseras.

Vi har alla ansvar

Ett citat: "Vi får inte påverka andras liv och vi får inte försöka ändra våra närmaste". Är det så?

I varje fall påverkar vi våra medmänniskor, även om vi inte med våld (vilket inte lyckas) försöker medvetet ändra andra. T.ex. en bitter människa åstadkommer en negativ atmosfär, som påverkar omgivningen negativt. Förvånansvärt lätt förmedlas den till andra och snart sprider den sig som en "snölavin". Vi skapar alla ibland omedvetet någon slags atmosfär omkring oss. Är den positiv eller negativ?

"Människan är till sin natur varken god eller dålig".

Dock måste vi konstatera, att omkring oss sker många fasansfulla händelser. Vi har kanske inte direkt eller indirekt varken kunnat påverka eller hindra dessa. Men vi kan dock inom vår lilla påverkningssektor ofta genom rätt beteende påverka den negativa atmosfär, som ligger bakom tragiska händelser. Jag ville påstå, att det är människans ansvar och plikt, att påverka sin omgivning på ett positivt sätt med de resurser vi har. Annars handlar vi oansvarigt.

Negativ inställning

Negativism torde vara en av denna tidens trender. T.ex. i massmedia är det ofta främst negativa saker, sensationer och skandalhistorier, som förs fram. Varför? De "säljer" bra. Men är det hela sanningen?
I människors negativa relationer, torde det röra sig om andra motiv.

Jag går inte desto mera in på detta ämne. Men jag kastar frågan: Är detta ett tecken på att människors liv är fyllt av en tomhet, som de vill kompensera med, att andra också har allehanda svårigheter? Visserligen en dålig tröst, men … . Människors rotlöshet vore ett viktigt ämne att behandla. Jag personligen vill visa på det positiva, den kristna tron ger. Detta vore någonting att ta vara på i denna tid, fylld med negativa känslor och allehanda tilltrasslade människorelationer med åtföljande tragik.

5.5 VARFÖR TRUGAR DE TROENDE SIN TRO PÅ ANDRA?

Många är förargade över att de troende "trugar" sin tro på andra. Visserligen kan det finnas fall, där någon på ett ovist sätt gör detta. Men jag tror inte, att detta är typiskt. Däremot vill många troende dela med sig åt andra av den positiva de fått uppleva genom frälsningen och i den kristna verksamheten. Men tyvärr förstår inte de, som är fyllda med nyssnämnda negativism, vad det är fråga om. De tror, att de troende genom sina fräscha vittnesbörd bara fördömer dem, som inte har funnit denna tro. Detta är en nästan obegriplig logisk kullerbytta, som jag själv mött. Varför skulle inte de troende få framföra positiva saker de själva upplevt? Vad är det för opassande, att en människa har funnit en grund för sitt liv och fått uppleva en inre frid?

Är det så, att det egna samvetet anklagar? Vill de komma bort från Guds kallelse? Jag vill inte desto spekulera i detta, Var och en får själv ta ställning.

Sedan har det kommit klagomål, att de troendes vittnesbörd är alltför lätta och går inte tillräckligt på djupet. Kan kanske så vara för dem, som inte vet, vad det är fråga om?

Ett faktum är dock, att den kristnes innersta känslor och det andliga livets djuphet inte kan kläs i ord, så att en utomstående fattar det. Det andliga livet eller gemenskap med Gud baserar sig inte på någon teori eller ideologi, som vi med vårt intellekt kan tillägna oss. Det är för den kristne en egen upplevelse av Guds kraft.

Därför att frälsningen inte är ett människoverk utan en Guds gåva, har många svårt att förstå, vad det rör sig om. "Men vem som helst, kan bli frälst, blott till Gud han vänder, detta bud sänder Gud ut till alla länder."

5.6 DEN TROENDES TACKSAMHET

Jag har ofta varit förvånad över de logiska kullerbyttor, man ibland framför. Man kan dra felaktiga slutsatser över saker, som den troende inte ens har sagt.

Varför skulle inte den troende få vara tacksam för frälsningen? Den är ju en väldig gåva. Detta betyder ju inte, att jag inte ser den nöd, som finns i världen. Frågan blir sedan, vad kan jag som kristen göra för att lindra denna nöd? Dessa saker skall ju inte blandas ihop. Nöden i världen är ju som jag nämnt till största delen direkt ett verk av ondskans andemakter med människors villiga medhjälp, då de är fyllda av de faktorer, vilka ledde till syndafallet: stolthet, själviskhet, maktlystnad, olydnad mot Gud,.

Det finns ju förstås många sätt att motverka denna nöd helt konkret. Men enligt mitt förmenande vore det mest effektiva, att Guds vilja skulle få ske i vår värld. Där tycker jag, att vi borde göra vad vi kan. Visserligen kommer också enligt Bibeln ondskan att tillta, tills Gud griper in. Men som troende kan jag dock bidra med det lilla jag kan för att lindra nöden på något håll. Vi får vara tacksamma, att inom den kristna verksamheten sker i våra dagar mycket positivt i detta avseende.

När vi ser nöden på många håll, måste vi ju vara tacksamma för de rätt så goda förhållanden vi har i våra nordiska länder. Var för skall man då gnabbas om småsaker? Borde vi inte söka de värden, som består: tro, hopp och kärlek?

5.7 DE EGNA ERFARENHETERNA

Jag vill här ge några glimtar av de egna livserfarenheterna, ifall dess kan bli till nytta för någon.

Jag har en akademisk slutexamen och arbetade länge inom industrin, närmast i forskningsuppgifter sedan i produktutveckling.

Jag är från ett troende hem på landsbygden. Jag minns ännu den varma och fridfulla stämning där rådde. Det var inte stora ord och gärningar, utan en djup förtröstan på Gud. När jag under studietiden kom hem, var det ofta som att komma nästan till en annan värld. Efter studierna sökte jag mig till industrins tjänst.

Till min natur är jag en teknokrat och därför måhända kom jag så småningom i en djup andlig kris, när jag inte kunde förstå och tillägna mig allt i den kristna tron och Bibeln. Vid flyttning till annan ort, blev församlingslivet allt mera främmande. Jag försökte tränga undan de andliga sakerna och lät tiden gå. Barndomens och ungdomens kristlighet hade kanske för mycket varit en livsstil, varifrån det kristna livet sedan började tyna bort. Så fortsatte det många år. I min blyghet började jag allt mer bli inkrökt i mig själv och mitt inre blev söndrigt. Fast jag annars levde ett ordentligt liv, började olika situationer tillspetsas till den grad, att någon klar lösning måste hittas också i trosfrågor.

Då ingrep Gud själv utan medhjälp från människor. Via mångahanda iakttagelser på min arbetsplats inom processindustrin och vardagens teknik omkring oss, började jag så småningom se saker och ting, också andliga saker. i en helt ny dager. Mina tankegångar från den tiden finns i kåseriet "Är den kristna tron förnuftig?"

Jag kom omsider till visshet om, att fast inte vi kan förstå alla andliga saker med vårt förnuft, behöver dessa saker inte ändå vara oförnuftiga. Fast mitt beslut att återvända till trons väg var klart, räckte det länge innan mitt söndriga inre så småningom helades. Kanske jag i början försökte lösa trons frågor för mycket med mitt förnuft. Jag kanske inte i mitt innersta förstod Guds nåd och det kristna livets kärnfrågor, fast jag nog visste om dem.

I det praktiska livet ( det egna livet, i samhället, i näringslivet) hamnar vi ofta att välja mellan olika alternativ, fast vi inte har kunskap om alla enskilda detaljer i dessa alternativ. Då väljer vi det alternativ, som ur HELHETENS synvinkel förefaller vara det bästa. Så gjorde jag också i dessa trosfrågor på basen av otaliga faktorer. Detta beslut har jag inte behövt ångra. Trots att jag inte har svar på alla frågor, är dock tron på Gud och hans Ord och frälsningsbudskap enligt Bibeln det allra förnuftigaste alternativet.

Detta är min åsikt och erfarenhet, trots att den kristna tron inte är en produkt av intellektuellt tänkande. Den är en gåva direkt från Gud, som vi av nåd får ta emot med tacksamhet. Det andliga livet är en gåva, som vi får leva, fast vi med mänskliga ord inte kan närmare förklara. Det är dock lika konkret, som mitt fysiska liv, vilket jag inte heller kan i grund och botten förklara. Men jag lever detta liv med tacksamhet.

Dessa erfarenheter har senare varit till stor hjälp, vilket torde framgå av denna skrift. Alla de mångahanda attacker mot den kristna tron har bara befäst min egen tro, när jag har sett på hur lös grund många bygger sitt liv på. Jag stirrar mig inte blind på den hårda kritik Bibeln får beträffande många detaljer, Det är inte dessa detaljer, som jag eventuellt inte helt förstår, som avgör min tro utan det är igen helheten och den Guds kraft, som döljer sig i evangeliet.

Mera om denna helhet. .

Svårigheten i många diskussioner ligger däri, att man försöker överföra Guds planer och avsikter på människans tankeplan. Detta lyckas inte alls. Denna tankemodell utgår ofta ifrån, att Gud är enbart en mänsklig tankeprodukt och kan därför ifrågasättas och kritiseras som vilken annan mänsklig tankemodell som helst. Men detta betyder, att människan ställer sig ovanför Gud, varvid den egna tankeförmågan blir den högsta auktoriteten. Man kräver sedan bevis och information, som tillfredsställer denna tankemodell. Detta är en omöjlighet. Den skapade människan blir alltings centrum och inte Skaparen själv. Syndens ursprung var uppror mot Gud och detta har fortsatt genom tiderna.

Själv utgår jag från det enda förnuftiga alternativet, att bakom denna skapelse med all dess komplexitet måste finnas en Planerare och Skapare, som har frambringat allt genom sin för oss obegripliga vishet och makt. Hur detta i praktiken har skett kan jag inte och vill inte närmare förklara. Men denna Skapare har inte lämnat oss människor åt sitt öde, utan han har i sin kärlek kallat oss till gemenskap genom evangeliet om Jesus. Detta har jag på många ställen framfört.

Enligt mångas uppfattning slösar jag bort mitt liv på mänskliga inbillningar. Gör jag det? Inte alls, jag har funnit en grund, som håller.

Jag har skrivit såhär: Jag känner mig inte ömkansvärd, utan jag gläds oerhört över, att jag får lita på evangeliets budskap. Tron på Jesus har gett mig inre glädje och trygghet också då, när situationen har varit allvarlig, t.ex. allvarlig sjukdom (hjärnblödning, cancer). Jag har många gånger upplevt Guds ledning t.o.m. i små detaljer. Jag har då kanske inte förstått Guds ledning, utan kanske i min själviskhet protesterat emot. En inre röst har viskat, så här är det bäst. Först långt senare har jag kunnat överblicka hela situationen och varit oerhört tacksam. Detta har inte betytt revolutionerande saker. Ofta har det kommit fram i vardagens småsaker.

Jag har ofta frågat: varför borde jag överge min tro, som ger innehåll och trygghet åt livet och bygga mitt liv på en grund, som en dag sviker?

5.8 MÄNNISKANS DRIFTER

Ett mycket allmänt diskussionsämne är människans sexualitet och hithörande mångahanda frågor. Detta ämne tas nuförtiden upp i olika medier mycket synligt. Tyvärr behandlas ämnet mycket ensidigt och på sådant sätt, att framställningen "säljer". Då hänvisas till människors drifter och man överbetonar människans frihet utan några begränsningar och ansvarsfrågor. Tyvärr leder detta ibland till mycket svåra situationer i människorelationer i synnerhet i parförhållanden.
Många tar visserligen upp dessa frågor med tvivelaktiga motiv, men det finns människor, som uppriktigt och allvarligt tar upp dessa frågor. Många har verkliga personliga problem på detta område.Dessa kommer jag inte att behandla. Det finns många goda böcker, vilka behandlar ämnet utförligare ur den troendes synvinkel. Därför tar jag upp bara några allmänna synpunkter om människans drifter, vilka är flera än det nyssnämnda.

För det första är vår sexualitet någonting, som Gud har gett oss vid skapelsen. Därför är där i och för sig inte något fel. Frågan är, huruvida vi använder den på det sätt, som Gud har avsett. Gud skapade människan till man och kvinna och dessa intimförhållanden bör skötas i mannens och kvinnans gemensamma äktenskapsförhållande. Detta förhållande omnämns första gången redan i början av Bibeln 1 Mos.2:24. Också Jesus hänvisade till detta. NT framhåller på många ställen äktenskapets renhet. Detta kanske förstår vi ännu bättre, om vi läser om Paulus' jämförelse med Kristus och församlingen Ef.5:22-31.
I denna tid betonas ofta hedonistiska och njutningsbaserade målsättningar. Ofta rent av frossar man i dessa sexualfrågor. Man upprepar hela tiden kravet på att människan skall leva fritt enligt sina drifter. Detta leder lätt till att dessa drifter får överhanden i oss och livet förvrängs. Ofta kan detta leda till problemfyllda människorelationer.
Människan har fått olika drifter, vilka har till uppgift att tjäna oss och via oss vår omgivning. Dessa är bl.a. nyssnämnda sexualdrift, men också njutningslystnad, självkänsla, ärelystnad (stolthet), maktlystnad, överlevnadsdrift o.a. Men dessa borde aldrig få behärska oss. De är enbart tjänare. Beträffande användningen av dessa kan vi tillämpa det gamla talesättet om elden: "bra tjänare - dålig husbonde". Vi förstår ju alla hur värdefull elden är i våra vardagliga sysslor, men också hur förödande elden kan vara, när den kommer lös vid eldsvådor.
På samma sätt är det med dessa drifter. Men var går gränsen? Om vi släpper dessa drifter helt lösa, börjar småningom uppstå allvarliga följder. Tyvärr är tidens anda, att man skall ge dessa "fria händer". Detta kommer fram på olika sätt i medierna. T.ex. i filmer visas omoral och lösa förhållanden, dryckenskap, våld och allehanda råheter, så som dessa skulle höra till människans normala liv. Följderna kan redan tydligt skönjas i vårt samhälle och de förvärras hela tiden. Familjer mår dåligt, personrelationer inflammeras, missbruk av rusdrycker och knark, kriminalitet och mycket annat är varnande exempel. Ofta hänvisas till samhälleliga problem, men grundorsaken ligger oftast på det personliga planet. Därför borde var och en göra allt, som kan göras på det personliga planet, för att hindra eller bromsa upp denna utveckling. Med våld får vi ingenting till stånd.
Via evangelium och de goda råden i NT lär vi oss bättre förstå, vad som är Skaparens vilja beträffande dessa drifter. Guds vilja är, att vi skall använda dem på ett uppbyggande sätt. Ondskans makter däremot försöker via dessa förstöra och skapa kaos. Ofta t.o.m. helt omedvetet ger vi efter för dessa krafter och då fungerar vi rakt emot Guds vilja.
Bibeln framhåller, att vi inte samtidigt kan tjäna två herrar. Vi kan inte tjäna både Gud och den Onde. Många påstår, att de behärskar dessa saker. Erfarenheten visar dock, att om vi inte tjänar Gud och söker Hans vilja, hamnar vi lätt i själafiendens snaror oberoende av, att vi någorlunda lever ett anständigt liv i praktiken. Men vi grips lätt av tidsandan, om vi inte är på vår vakt. Endast med Guds kraft kan vi övervinna dessa förrädiska makter i tiden.
Endast nådens evangelium kan befria oss från dessa ondskans andemakter. Därför borde var och en fördomsfritt ta del av detta evangelium, som det är oss givet i NT.
I dessa saker är människan ganska svag, om hans tankar hela tiden rör sig på fel områden. Därför kortfattat några goda råd:
- Undvik medvetet att titta på porn och andra omoraliska program.
- Vänd din blick mot Kristus genom bibelläsning och bön och gemenskap med troende.
- Samtala vid behov med någon tillförlitlig själavårdare, om du har problem.
- Försök hitta lämpliga uppgifter i någon församling eller andra lämpliga hobbyn, som riktar ditt intresse mot sunda områden.
- Om du misslyckas och faller, stig upp och fortsätt din vandring.

Om sexualitet och homosexualitet ur kristen synvinkel i länken "Som kristen i dagens samhälle" i avsnitten 6 och 7.

5.9 "FÖRSTA HJÄLP"

I det praktiska vardagslivet uppstår vid kontakter med andra människor ibland situationer, där någon blir djupt sårad och kontakterna blir inflammerade. I det följande kortfattat några goda råd, vilka kan vara värda att minnas och framför allt vid behov tillämpas.

1. Håll dig lugn. Förhastade försök att reparera skadan vanligtvis förvärrar den.

2 Tryck såret omedelbart med förståelse. Vad var orsaken till det, son hände? Skulle du ha kunnat förhindra det? Hur känns det för den sårade? Tänk, om situationen skulle ha varit den motsatta?

3. Tvätta såret grundligt med vänlighet för att avlägsna all hårdhet och hämndlystnad.

4. Smörj rikligt med kärlekens salva. Detta skyddar mot hatets och bitterhetens inflammation.

5. Bind det sårade stället med förlåtelse. Detta döljer såret, till dess det har läkts.

6. Riv inte upp såret, låt skorven ligga kvar, tills den faller bort av sig själv. Att ta saken till tals för tidigt river lätt upp såret och fara för allvarlig inflammation finns fortfarande.

7. Akta dig för smärtsam och lätt irriterande självömkan. Detta kallas ofta undandragningssmärta, därför att symptomet är, att man drar sig undan, speciellt från den, som har förorsakat skadan.. Botemedel: acceptera bön om förlåtelse.

8. Medicin. Intag rikligt med antibiotika från Guds Ord flera gånger om dagen tillsammans med bön. Detta har en lugnande verkan och utgör ett bra värkmedel.

9. Håll ständig kontakt med den store läkaren. Lita på, att hans kraft, glädje och frid hjälper dig under konvalescensperioden.

10. Fullständigt tillfrisknande har skett, när patienten återigen kan umgås med andra, och i synnerhet med den sårade parten, med fullständig vänlighet och i samförstånd.

5.10 GUDS LEDNING I VARDAGSLIVET

MIN INTERNETSIDA
MINA UPPLEVELSER FRÅN EN HJÄRNBLÖDNING
MITT TAL VID MINNESSTUNDEN
EN MISSIONSARBETARES ERFARENHETER I ETIOPIEN
Gud beskyddar sina egna / En märklig ljuskrets bevarade / När provianten tog slut

Jag gläds oerhört över, att jag får lita på evangeliets budskap och på Guds löften. Han har lovat att leda dem, som går bedjande. Tron på Jesus har gett mig inre glädje och trygghet också då, när situationen har varit allvarlig, t.ex. allvarlig sjukdom (hjärnblödning, cancer). Jag har många gånger upplevt Guds ledning t.o.m. i små detaljer. Jag har då kanske inte förstått Guds ledning, utan kanske i min själviskhet protesterat emot. En inre röst har viskat, så här är det bäst. Först långt senare (kanske efter tiotals år) har jag kunnat överblicka hela situationen och varit oerhört tacksam. Detta har inte betytt revolutionerande saker och märkliga upplevelser (åtminstone för mitt vidkommande). Ofta har det kommit fram i vardagens småsaker.

MIN INTERNETSIDA
Ett exempel under senaste år är min Internetsida. Min fasta ståndpunkt tidigare var, att jag aldrig skulle starta en egen sida. Jag har inget större intresse att skriva och debattera med folk. Jag har det inte ännu heller. Men Guds ledning har varit så markant, att jag vet, att det har varit Guds vilja. Starten var en serie händelser, vilka kom utifrån. Jag har upplevt så många små situationer, vilka som enskilda skeenden skulle kunna uppfattas som rena slumpen, men som helhet bildar en klar process. Ofta har jag fått en stark inre känsla, att jag skall skriva vissa specifika saker eller starta vissa "projekt", som jag tidigare knappast har tänkt på. Mycket ofta har dessa ingivelser kommit på morgonen, just när jag vaknat. Detta har ofta varit bönesvar på mina böner om Guds ledning föregående dag, när jag själv har känt mig uttömd. När jag sedan har börjat skriva, har jag märkt sådan inspiration, som inte är vanlig för mitt vidkommande. När jag sett hur målmedvetet dessa små detaljer, som ofta har kommit utifrån, så småningom har utvecklats till en helhet, som jag själv inte har planerat, har jag häpnat. Ibland har det t.o.m. varit icke önskvärda händelser, vilka jag först senare har märkt, att de har varit viktiga milstolpar i helheten. T.ex. en förlagsläggare annullerade utan förvarning ett kontrakt, vilket plötsligt medförde stora ändringar, över vilket jag nu efteråt har varit mycket tacksam. Jag skulle inte utan detta bakslag ha fått dessa ändringar till stånd. När jag nära har följt denna utveckling, kan jag omöjligt tala om mina egna planer och ännu mindre om slumpartade händelser. Det har mycket klart varit direkt Guds ledning.
Men hur vet jag, att det kommer från Gud och inte från mitt inre eller t.ex. från ondskans andemakter?
För det första har jag konstaterat, att denna process är på många sätt i enlighet med Guds Ords principer, aldrig i konflikt. Den är bönesvar på min önskan att kunna leva och fungera enligt Guds vilja.
För det andra har jag vid dessa tillfällen känt en djup inre frid, som inte kan beskrivas. Skulle det ha varit enbart egna idéer, skulle jag ofta med min natur ha varit osäker och tveksam. Dessutom har jag fått vara mig själv och har inte behövt anstränga mig över egen förmåga.
Jag behöver inte heller grubbla över, vad dessa åtgärder och många "projekt" har lett till. Det är inte min sak att forska i detta. Kanske min egen stolthet skulle vara ett hinder. Så pass mycket har jag fått respons, att jag vet, att det inte har varit förgäves.

MINA UPPLEVELSER FRÅN EN HJÄRNBLÖDNING
I maj 1985 fick jag plötsligt och utan någon förvarning en hjärnblödning. Jag hade deltagit i en firmafest och beslöt att efter sedvanlig måltid köra hem. När jag steg upp, märkte jag att det var någonting speciellt med min vänstra hand. Jag trodde, att det var fråga om någon tillfällig domning och kom mig inte ens att fråga firmans läkare, som satt mitt emot mig. Jag hade ingen svårighet att gå, så jag beslöt att köra ca 20 km hem med bilen. Just förrän jag kom hem, märkte jag, att jag hade svårigheter med vänstra foten. Hemma hade jag redan besvär, att komma loss från säkerhetsbältet och jag måste ringa på dörrklockan för att frun skulle öppna dörren. Jag kunde gå endast med svårighet. Det blev att åka till polikliniken, där läkaren genast visste, vad det var fråga om. Hon nämnde, att med lämplig rehabilitering en del av rörelseförmågan skulle återvinnas. Då fick jag en trostanke: OK, jag tar från rehabiliteringen så mycket jag får och Gud gör resten.
Jag hamnade att vänta på ambulansen, som skulle föra mig till centralsjukhuset. Där kring midnatt upplevde jag någonting mycket speciellt. Trots att jag visste, att jag eventuellt skulle få leva resten av mitt liv som en invalid, hade jag i mitt innersta en sådan obeskrivlig frid att jag blev mäkta förvånad. Jag kände Guds närvaro på ett nästan konkret sätt som aldrig förr. Hur var detta möjligt? Då blev orden från Rom.8:28 levande för mig på ett tidigare oanat sätt. "För dem som älskar Gud, samverkar allt till det bästa." Jag hade inte själv förorsakat situationen. Gud skulle ha kunnat bevara mig. Men eftersom Han hade tillåtit detta, skulle detta vara ett bättre alternativ. Varför skulle jag då bekymra mig och vara orolig för framtiden? Det föreföll mig, att jag startade en intressant resa med nya upplevelser. Denna förvissning bar mig under de närmaste veckorna och i stället för att oroas, kunde jag koncentrera mig helt på rehabiliteringen.
Efter en vecka kunde jag åka hem med efterföljande rehabiliteringsprogram. Men efter ett dygn fick jag våldsamma kramper och jag hamnade tillbaka till sjukhuset. Nu var situationen mera allvarlig och försvårades hela tiden. Efter en vecka var vänstra sidan helt förlamad.
Jag minns speciellt torsdagen före midsommaren. På dagen hade gjorts många övningar med urusla resultat. På kvällen läste jag en liten bok om dessa sjukdomar och deras följder i vardagen. Då visste jag plötsligt, vilka svårigheter jag skulle möta med min natur. Jag började allt mera misströsta och kände, hur jag sjönk allt djupare i förtvivlans kärr. Men just som jag höll på att sjunka under ytan, slog mig tanken: jag är ju troende. Nu litar jag helt på löftet i Fil.4:6-7. Jag började be i enlighet med detta bibelord. Det var sannerligen inga högtflygande böner. Jag kände ingenting speciellt. Jag helt enkelt överlämnade saken och min framtid i Guds händer.
Följande dag förflyttades jag till ett annat sjukhus för vidare rehabilitering. Under veckoslutet fick jag en kraftig trostanke: till midsommaren åker jag hem. Jag visste, att i mitt dåvarande tillstånd var detta i praktiken en omöjlighet. På måndag morgon blev jag rent av förvånad, när läkaren gav sitt medgivande. Sedan började det hända. På eftermiddagen lyckade jag ta tre steg utan hjälp. På tisdagen kunde jag med hjälp av ledstänger gå till WC. På onsdagen kunde jag t.o.m. tvätta mig själv. På torsdagseftermiddagen satt jag efter många svettiga övningar i vår bil och min fru körde mig hem. Efter midsommaren kände sjukhuspersonalen knappast igen mig, när jag rörde mig. Alla på förhand planerade rehabiliteringsövningar var ohjälpligt föråldrade. Jag började göra långa promenader utomhus. Efter två veckor blev jag hemförlovad. Efter semestern återvände jag till arbetet. Några men av förlamningen blev inte kvar. Gud gjorde sitt.

Några lärdomar:
Jag märkte Guds ledning i mitt liv. Hela denna period blev till rik välsignelse för mig själv och kanske också för andra. Jag fick verkligen VILA. Jag började litet förstå, vad TRO är. Efteråt blev jag verkligen imponerad, hur hela perioden tidsmässigt var "noggrant planerad" med hänsyn till många faktorer.
När den normala kroppens "automatiken" inte fungerade, fick jag många gånger, ibland på rent av komiskt sätt, lära mig hur skickligt Gud har skapat människan med alla dess invecklade funktioner. Vi borde ju vara tacksamma för vår hälsa. Ofta märker vi detta först, när hälsan sviktar. Jag hade omkring mig många bedjande människor. Deras förböner gjorde, att jag kunde koncentrera mig på rehabiliteringen.
Samma inre frid och tillförsikt upplevde jag också för några år sedan i samband med en canceroperation.

MITT TAL VID MINNESSTUNDEN
I början på 1980-talet fanns i grannfamiljen en liten 1,5 års flicka, som var handikappad. Hon hade tillfälligt varit i dagvård i vårt hem. Kring årsskiftet var hon hemma.
När jag någon dag efter nyåret kom hem från arbetet, berättade min fru, att flickan hade dött i mammans famn. Hjärtat hade svikit. Vi hade blivit kallade till begravningen följande veckas lördag. En sånggrupp, där min fru deltog, skulle sjunga. Desto mera talade vi inte om saken.
Jag gick till köket för att göra smörgåsar. Kanske i mitt undermedvetande rörde sig frågan: Vad var en dylik sjuk flickas uppgift här i världen? Plötslig fick jag i varje fall svar på denna fråga i blixtbelysning. Jag begrundade svaret några minuter, tills den verkliga "skrällen" kom. Jag fick en oerhörd kraftig uppmaning i mitt inre: Detta skall du tala om vid minnesstunden efter begravningen! Jag började hitta på alla möjliga ursäkter. Jag visste, att normalt ges ingen möjlighet att tala. Man sjunger, prästen talar och ber. Som utomstående kunde jag ju inte tränga mig på. Jag är ingen talare. För en blyg människa var det ju en omöjlighet. Men den inre uppmaningen var trots alla försök lika stark. Jag kunde inte slingra mig undan. Till slut sade jag: OK Gud, jag talar, om det är Din vilja, men Du får ordna tillfälle åt mig. Jag gör ingenting i det avseendet. Då fick jag lugn i mitt inre. Jag berättade inte åt någon om denna sak, inte ens åt min fru, för att ingen skulle börja "ordna" något. Gud skulle ju själv ordna och ingen människa.
Senare på kvällen, när jag begrundade saken, fick jag igen nästan i blixtbelysning texten till mitt tal. På lördagen fick jag ytterligen kompletteringar. Visserligen kunde jag godkänna talets innehåll, men till min fasa märkte jag, att talet blir alltför långt. Var talet lämpligt? Jag kände ju inte släktingarna. Jag visste ju inte heller, hur det hela skulle ordna sig.
I början på följande vecka hade min fru talat med grannfrun. Kyrkoherden hade samtidigt en annan förrättning på 15 km avstånd och hade ingen möjlighet att hinna till minnesstundens början. Grannfrun hade frågat, huruvida jag kunde leda stunden tills kyrkoherden kom och kanske säga några ord. Detta var Guds svar, så jag hade ingen svårighet att godkänna förslaget. Då berättade jag åt min fru, att talet var färdigt, men det var för långt. Tillsammans försökte vi få det kortare, men det var totalt omöjligt för mig. Hela veckan kämpade jag med denna sak.
På lördag morgon hade jag för avsikt att läsa Apg.14. Men jag kom inte längre än till tredje versen: …. talade frimodigt i Herren, som bekräftade sitt nåderika ord genom att låta tecken och under ske…. Detta var ytterligare ett tecken på, att Gud var bakom allt. Det var inte min sak.
Minnesstunden kom och efter sångerna började jag tala. Då märkte jag, att på grund av stundens allvar och min tröga talförmåga talet skulle ytterligare förlängas. Men jag kunde inte mera göra ändringar, då skulle allt gå åt skogen. Jag hade inte ens mitt tal skrivet. Så jag fortsatte. Sedan mot slutet märkte jag, att kyrkoherden kom. Just som jag hade sagt amen, hade kyrkoherden druckit sitt kaffe och kom för att fortsätta på sedvanligt sätt. Det "överlånga" talet visade sig vara lagom med några sekunders noggrannhet.
För mig var detta ett omotsägligt bevis på Guds ledning.
Talet togs på kassett. Min sak är inte att desto mera ta reda på dess inverkan och betydelse.

EN MISSIONSARBETARES ERFARENHETER I ETIOPIEN
Utdrag från "Wolmaras byggnadsarbetare berättar" i Maailman Ääret-tidningen 2/2001. Redaktör Kati Ikonen. Refererat på svenska J.Lindell

Gud beskyddar sina egna
I början hatades Rakkolainen-familjen, som ansågs som inkräktare i Wolmara. Hatet avtog, när skolan blev färdig och Tauno kunde med hjälp av sin bössa skaffa proviant åt hela byn. Men i början var hatet så kraftigt, att man försökte två gånger döda hela familjen. Tauno berättar med tårar i ögonen.
Första gången var, när hemhjälpen Mamu reste till Addis Abeba. Vi kunde inte då ännu språket och Mamus hjälp var oersättlig. Man hade tydligen iakttagit oss och när Mamu for i väg började det hända. Sex män red in på gårdsplanen med djungelknivar och spjut. De hoppade ned från hästryggarna och började en häftig krigsdans. Jag visste genast, vad det innebar. Jag sade åt familjen: "Nu skall ni be, för jag måste gå dit ut".
När jag öppnade dörren, fick jag en inre visshet, att männen inte kunde göra oss illa. Denna inre frid och tillförlit var så stor, att jag måste le. Jag närmade mig männen och på sex stegs avstånd slutade de dansen och riktade spjuten mot mig. I samma ögonblick började ur min mun komma främmande ord. När orden tog slut, bugade männen sig, hoppade på sina hästar och red bort.
Jag gick in och sade till Martta: "Skriv snabbt upp dessa ord, så att senare Mamu kan berätta oss, vad jag sade åt männen".
Men när Mamu kom och hörde, vad som hade hänt, kunde han inte annat än omfamna oss och med tårar i ögonen utropa: Jesus är underbar, Gud är underbar. Till slut kunde han lugna ned sig och berätta, vad jag hade sagt: "Hör mig män!" "Vi har i dag en bönedag. Gå nu bort och kom tillbaka en annan dag". Sedan fick jag höra, att i Etiopien var en lag, att om någon grupp höll en speciell bönedag, fick man inte störa dem eller göra dem illa med risken, att den som stör skulle själv dö.

En märklig ljuskrets bevarade
En annan gång var det tre män, som tillsammans hade kommit överens, att de följande natt kommer och mördar hela familjen.
Den kvällen hade vi hemma en nästan mardrömslik stämning, berättar Tauno. Flickan Raija kom flera gånger, tog fast med handen, såg mig i ögonen och sade: "Hör pappa, det är nu någonting, som hotar oss och det är svårt för oss, men kom ihåg: om Gud är på vår sida, vem kan då vara emot oss" Detta upprepades flera gånger under kvällens förlopp och min oro försvann varje gång.
Jag hade redan tidigare på befallning av landshövdingen omgärdat vårt område med ett tätt taggtrådsstängsel, så att ingen kunde lätt komma in på området. Männen kunde inte klippa av taggtrådarna. Därför sökte de en plats, där de kunde gräva en tunnel under stängslet. Men när de närmade sig vårt "plåtruckel", där vi bodde, såg de hur en ljuskrets lyste kring huset. Männen hamnade i panik och kunde på en lång tid inte röra sig. När de slutligen kunde röra sig rusade de besinningslöst mot taggtrådar och kaktusar. Till slut kom de ut genom samma öppning som de hade kommit, men de lämnade alla sina verktyg på gårdsplanen, där vi hittade dem följande morgon. På morgonen märkte Tauno utanför stängslet två män med sönderrivna och blodiga kläder. Han gick och frågade, vad som hade hänt, hade några vilddjur anfallit dem? Snart berättade männen åt alla, att de vita har en sådan Gud, att ingen kan döda dem. Efter det var det ingen, som hotade oss. Inom 50 km radie hade vi inte mera fiender. T.o.m. den elaka huvudhäxan, om vilken det berättades att hon kunde döda med sin blick, försvann från området, ingen visste vart.

När provianten tog slut
Förutom byggnadsmaterial hade familjen tagit med sig åtskilligt med proviant. Martta hade bakat rågbröd och gjort skorpor säckvis. Tauno berättar:
Detta var en märklig Guds ledning, ty vi kunde inte veta, i hur svår situation vi skulle hamna. Vi visste, att när vi skulle få skörda, skulle vi inte lida någon brist, då grönsaker nästan växer av sig själv, bara man vattnar. Men provianten tog slut, förrän vi kunde skörda. På matbordet fanns endast vatten. Familjen började lida svält. Svårast var det för pappa Tauno. Flickorna klagade inte lätt. Men när de en kväll klagade, att de inte kunde sova på grund av hunger, då blev det för mycket för Tauno, som kände sitt ansvar för familjen.
Han berättar, hur han rusade ut och började springa omkring i shampalet-gräset. När krafterna tog slut, föll han omkull i gräset. I sin smärta började han anropa Gud. Själafienden viskade till honom: "Var är nu den Gud och den Jesus, om vilken du har berättat åt andra. Till på köpet är du ansvarslös, när du har fört din familj hit för att dö av hunger." När han låg där i gräset, hörde han, hur hyenorna tjöt och närmade sig allt mera, när de kände lukten av människor. Han orkade inte röra sig och själafienden viskade ytterligare: "Oj stackars du. Snart äter de upp dig. Var är nu din Gud och Jesus?" Tauno berättar, att han nästan trodde allt, men i hans inre fanns också en annan röst, som påminde om, att situationen inte var så hopplös. När hyenorna var så nära, att deras flämtanden hördes, hände något märkligt. Plötsligt föll en sådan kraft över honom, att han rent av flög upp. Han lyfte händerna och började tala med hög röst i tungor. Han såg ett ljussken omkring sig och kände sig plötsligt oerhört kraftig. Han såg hur de talrika hyenorna flydde åt alla håll.
När Tauno lugnat ned sig efter händelsen, återvände han till huset och familjen. Han märkte, att alla var i djup sömn. Likaså somnade han också. På morgonen, när de alla vaknade, utropade flickorna med en mun: "I går kväll höll vi på att dö av svält, men nu har vi magarna fyllda med mat och dryck." Inte heller Tauno och Martta kände någon hunger eller törst den dagen.
Tauno hade sparat några shillingar och beslöt resa med bussen till Addis Abeba, för att se, om det hade kommit post. I postfacket fanns ett tjockt brev från Kanada. En främmande kvinna, som inte visste någonting om den finländska familjen, hade i en dröm sett hela familjen och fått en uppmaning att genast sända hjälp åt denna familj. Hon blev orolig, när hon inte visste, vem det var fråga om, men uppmaningen i hennes hjärta var oerhört kraftig. Vid bönemötet på kvällen berättade hon om saken. Hon kunde beskriva familjen så bra, att Taunos syster Helmi, som hörde till församlingen, utropade: "Men det är ju Taunos familj!" Församlingsmedlemmarna samlade ihop pengar och sände dem till Etiopien. Tauno hade rikligt med mat med sig, när han återvände till familjen. Snart fick de skörda och efter det behövde de inte lida någon nöd.

PS. Dylika händelser har skett ofta. En god vän till undertecknad, som i många år var missionär i Afrika, studerade före sin missionsgärning i Paris. Han fick understöd från Kanada. Av någon anledning uteblev tillfälligt understödet och han hamnade i svårigheter. Han meddelade inte om saken åt någon, men i bön bad om Guds hjälp. Då fick en kvinna, som inte kände honom, uppmaning att sända just en given summa just till denna person, vars namn hon fick i bönen. Efter att hon fått reda på, vem nämnda person var, sände hon i väg beloppet, vilket visade sig vara just den behövliga summan.

5.11 NÄR DEPRESSIONEN SLÅR TILL

En av vår tids mest oroväckande fenomen är den allt mera tilltagande depressionen och därtill hörande sidoverkningar. Man talar om stress, utmattning och "burn out".
Jag hörde nyligen, att var femte människa har psykiska problem. 5 % av alla lider av depression. 2,5 % är helt överstressade (burn out). Depressionen har kallats det mest betydande sjukdomssymptomet i början av 2000-talet.
Jag har läst, att 75-85 % av alla fysiska sjukdomar härrör sig från psykiska orsaker. Så vi har här att göra med ett verkligt problem i vår tid.

Orsakerna till dessa problem är mycket varierande och det är inte min sak, att här försöka gå in på dessa problem. Det är många experter, som har beskrivit och försökt finna lösningar på dessa problem. En väsentlig orsak är bl.a. det snabbt ändrande, krävande och osäkra arbetslivet inom näringslivet, de snabba ändringarna i samhället samt mångahanda inflammerade människorelationer i arbetslivet, i näromgivningen och inom familjen. Ofta är det många faktorer, vilka verkar parallellt och inflätade i varandra och sålunda kraftigt accelererar dessa negativa påverkningar. Man talar om ett "ekorrhjul", som roterar allt snabbare och tillåter ingen att frigöra sig från dessa inverkningar. Man har konstaterat, att de personer, vars självkänsla grundar sig enbart på arbetet och de värderingar detta medför, lider av större risk för "burn out".
Jag skulle önska, att beslutsfattarna i samhället och inom näringslivet skulle diskutera dessa problem mera ingående och framför allt att finna åtgärder för att bromsa upp eller vända denna förödande konkurrenstrend. Det verkar, att man är helt förlamade inför nuvarande utveckling, där ingen tycks ha möjligheter att vidta behövliga åtgärder.
Om någon lider av svår depression, bör denne vända sig till hälsovårdspersonal, som ofta kan rekommendera lämplig medicinering för att lindra symptomen. Men det kan kanske vara till nytta, att beakta följande saker.

Djupare orsaker:
Risken för depression ökar betydligt, om livet känns meningslöst. Man vet inte varifrån man kommer, varför man lever sitt liv och vart man är på väg. Dessa människor är många. En del klarar sig med hjälp av intressant arbete, god familj eller trevliga hobbyn. Tyvärr kan dessa pelare brista och då hamnar man i kriser av olika slag.
Många tar sitt liv i dessa situationer. Jag blev nyligen förskräckt, när jag på ett diskussionsforum konstaterade, att det mest populära ämnet var: "Hur jag tar mitt liv?" Där fanns hundratals svar, vilket talar sitt tydliga språk om livets meningslöshet för dessas vidkommande.
Att bli en kristen avlägsnar inte automatiskt alla problem, men man får en bättre grund att uthärda livets påfrestningar. Detta har många vittnat om. Deras vittnesbörd kan inte nonchaleras trots, att många försöker göra så.

Jag tar här fram några synpunkter, vilka berör i synnerhet kristna. Också kristna är en del av detta samhälle och är sålunda utsatta för dessa depressioner och andra psykiska störningar som alla andra. Jag vill dock påstå, att de kristna har bättre förutsättningar än andra för att avvärja dessa negativa trender, åtminstone i det egna livet och den närmaste omgivningen. Men vårt andliga liv bör i varje fall vara realistiskt. Fast vi borde vara mera Gud-centrerade än problemcentrerade, kan vi inte helt blunda för de problem, som vi möter.
En vanlig depression förbrukar allra mest våra andliga kraftresurser. Ingen går helt fri Många lider allvarligt. Depressionen är en av Satans mest förrädiska metoder för att bromsa upp utbredningen av evangelium. Depressionen är alltid en risk i den troendes liv och risken försvinner inte genom andlig tillväxt.
Vi behöver verkligen varandras stöd. Lämna inte åt sitt öde en kristen, vars böneliv har avtagit eller har fallit för köttliga lustar eller anfäktas av tvivel. Denne behöver kärlek, förböner och omsorg. Döm inte med ord eller attityder utan försök hjälpa.

Vilka saker tycks förorsaka depression bland kristna? (George Verwer)
1. Obesvarad bön är den första och mest uppenbara orsaken.
Hur bör vi förhålla oss, när vi av hela vårt hjärta ber om någonting, som vi tycker, att vi nödvändigt behöver, men vi får inte svar? Vi lyssnar till predikningar om bön, vi läser böcker, vilka är fulla med underbara bönesvar, och vi börjar smått bli cyniska, vilket lätt leder till bitterhet. Jag tror verkligen, att det händer under än i vår tid, t.o.m. ganska ofta, och att Gud utgjuter sin nåd över sin församling så mycket, som vi kan ta emot. Trots allt är obesvarad bön - eller bön, som tycks vara obesvarad - de stora tillfällen, där Gud gör verkliga män och kvinnor. (Se också avsnitt 4.6)

2. Våra misslyckande i människorelationer, i familjen, med våra barn
Detta är ett allmänt problem, du är ingalunda ensam. Du kan misslyckas, när du försöker vittna om din tro.

3. Synden i våra liv.
Varje segerrik troende bör veta, vad han skall göra, när han misslyckas, ty han kommer garanterat att någon gång misslyckas. Kanske vi får genom Kristi kraft seger på något svårt område i vårt liv och vi klarar oss utan fall i veckor eller t.o.m. år. Sedan någon "dålig" dag faller vi just på detta område. Genast är själafienden på plats och ropar: "Där ser du nu, hur svag din vilja är - du har misslyckat, du duger till ingenting.". (Detta är farligt, därför att han har rätt!) Detta är en välbekant modell, men minns att vår tro grundar sig på nåd. Läs 1 Joh.1!

4. Kroppslig sjukdom förorsakar ofta depression.
Många sjukdomar har långt längre gående biverkningar, än vi ens anar. Men också som kroppsligt sjuk är det möjligt att leva ett kraftigt andligt liv. Men bed om vishet och Guds ledning just i den situation, som du befinner dig i (inte leva i någon orealistisk tankevärld, även om Gud kan göra under.

5. Församlingens oenighet, söndriga relationer, misstroende och agg
är svåra saker för många. Detta beror på överdriven idealism, att när vi har den rätta läran och riktiga andliga välsignelser, så blir vi närapå änglar. Ofta söker vi från vår kyrka eller cell-grupp någonting, som Gud aldrig har menat, att skall vara där, något som vi kan finna endast hos honom. Andligt paradis finns inte på jorden. Den troende är säregen endast därför, att hans tro är baserad på och är rotad i Guds kärlek.

Några grundläggande element för att motarbeta depression.
Dock bör vi minnas, att vår tro växer, när vi kämpar igenom våra svårigheter med ögonen riktade mot Herren.
a) Du bör lära känna Gud bättre.
b) Du bör bättre lära känna Guds Ord. Läs, lär utantill och meditera.
c) Du bör fästa mera uppmärksamhet vid tron och mindre på känslor.
d) Du bör lära dig att hela tiden lära dig bättre förstå andra människor.
Du kanske inte förstår de faktorer, vilka ligger bakom den andres beteende.
e) Du bör bibehålla någon slags andlig synpunkt.
När du vandrar med Gud, försök att se saker i ett vidare perspektiv. Fäst ingen uppmärksamhet vid skvaller, ifall du inte känner bakgrunden.
f) Sätt åt dig en mera realistisk målsättning.
Ställ bara sådana krav, som med måttlig ansträngning kan uppfyllas, för dina engagemang i det andliga arbetet, i bönen och i församlingslivet, såvida Gud inte uttryckligen leder dig på annat sätt. Bed om stora ting från Gud, men försök inte manipulera honom.
g) Lägg allt mera vikt vid lovprisning och bön.
Håll blicken riktad mot Herren och undvik att gräva med dig i egna saker.
h) Lär dig ett rätt sätt att bli sårad.
Om vi inte gör detta, går vi med i den allmänna baktalning och bitterhet, som finns i så många församlingsgrupper. Det hör till dagens kutym att bli sårad och förlåtelse är absolut nödvändig.

5.12 ÄR DET MÅNGA, SOM TROR PÅ JESUS?

Ofta framhålls i diskussionerna, att det torde vara mycket litet antal människor, som tror på Jesus och att antalet minskar kraftigt i samma mån, som kunskapen om vår värld ökar.
Därför är det på sin plats, att kortfattat ge upplysning på basen av statistik och undersökningar.
Först den sedvanliga statistiken om världens religioner år 2003:
kristna 2 076 milj. (33,1 % av världens befolkning)
muslimer 1 265 milj. (20,1 %)
hinduer 849 milj. (13,5 %)
ej-religiösa 787 milj. (12,5 %)
buddister 371 milj. (5,9 %)
folkreligioner 237 milj. (3,7 %)
ateister 151 milj. (2,4 %)
nya religioner 105 milj. (1,6 %)
sikher 25 milj. (0,3 %)
judar 15 milj. (0,2 %)
andra 420 milj. (6,7 %)
-------------------------------
Totalt 6.301 milj. (100 %)

Torde vara klart, att t.ex. bland de kristna är alla inte pånyttfödda, utan många är enbart "namnkristna".
Till Pingstförsamlingar och andra karismatiska sammanslutningar hör 553 milj.människor. (För hundra år sedan var antalet 1 milj.)
(Källa: International Bulletin of Missionary Recearch, D.Barreth, January 2003)
Dessa kräver i regel personlig tro av sina medlemmar. Till detta antal bör tilläggas det stora antalet pånyttfödda kristna i "gamla" kyrkor.

Enligt kyrkans forskningscenter i Finland år 1999:
47 % tror på den Gud, som kristendomen förkunnar (1991: 33 %)
27 % tror på en annorlunda Gud, än den som Kyrkan förkunnar. (1991: 30 %)
17 % är osäkra om Guds existens.
6 % tror inte på någon Gud.

Av de förfrågade tror klart eller anser det som åtminstone sannolikt att:
83 % Jesu undervisning kan tillämpas som riktgivande normer också i vår tid.
75 % Jesus är Guds son.
69 % Jesus har uppstått från de döda.
68 % Gud har skapat världen.
68 % Bibelns under har verkligen hänt.
60 % Jesus kommer tillbaka.

Enligt tidningsnotiser torde dessa procentandelar år 2003 vara ca 10 % lägre.

Enligt en RISC Monitor undersökning i Finland 2003
11 % är troende och andligheten är en del av vardagslivet.
40 % säger sig vara troende, men andligheten har ingen roll i vardagslivet.
30 % förhåller sig liknöjt till kristendomen.
20 % är inte intresserade av andliga saker.

I RISC Monitor förfrågningen svarades på frågan:
"Har Jesus Kristus försonat dina synder?":
35 % jakande svar
20 % "kanske" svar
14 % nej svar

Helt kort kan man sammanfatta:
11 % är aktivt verksamma troende.
Minst en tredjedel är troende (varav en del passiva).
Mängden av troende människor ökar.
Majoriteten anser övernaturliga saker vara möjliga.
Ateisternas antal är relativt litet.

5.13 HELHETSBILD BETRÄFFANDE TROSÅSIKTER

(ny 9/05)
Jag har tyckt det vara behövligt, att försöka kristallisera ut några drag i denna rätt digra framställning samt från vissa andra skrifter. Jag vill hoppas, att denna framställning skall bättre tjäna dem, som inte har tid att läsa allt. Detta koncentrat finns i denna länk.

5.14 DEN KRISTNA MÄNNISKANS SYN PÅ FRAMTIDEN

 (Ny 2/06)

Detta är ett oerhört vidsträckt ämne. Man har framfört många slags tankar men också många spekulationer, vilka nödvändigtvis inte är i enlighet med Bibelns budskap. Den mänskliga fantasin har fått härska, vilket vi vissa fall har lett till mycket tragiska händelser. Därför bör vi vara på vår vakt och betrakta dessa tidsfenomen utgående från Bibelns helhetsbudskap.
Bibeln berättar inte om dessa framtidssaker alltid i kronologisk ordning. Vi får ofta glimtar och visioner, utan att dessa är direkt kopplade till varandra.
Men på basen av fullbordade profetior vet vi att Bibeln är tillförlitlig också beträffande dessa kommande saker. (Se avsnitt 3 Bibeln)

Här hänvisar jag endast till vissa saker på annat håll på mina sidor:
Jesu andra återkomst är nämnd i NT ca 300 gånger. Om detta och andra dithörande saker berättas i "Ändens tider".

Händelserna i Israel och Mellersta Östern framskrider med sådan oväntad fart, att vi alla och också världens politiker frågar sig: "Vad kommer att ske?". Jag har kortfattat framfört några synpunkter på Israel och Mellersta Östern-problematiken och dess bakgrund i "Kortfattat om Israel".
Om de senaste händelserna 2006 finns en del kommentarer.

Islam är ett mycket aktuellt ämne i dagens nyheter. Nästan dagligen kommer skrämmande nyheter, vilkas bakgrund är för de flesta mycket diffusa. Fast många påstår, att kristendom och islam har mycket gemensamt, ville jag påstå att det finns oöverbyggbara konflikter. För att förstå detta, bör man dock känna lite djupare de kristna trons innersta väsen. Beträffande dessa konflikter har jag framfört några    tankar om islam.

Ett område, som mera borde allvarligt beaktas, är våra samhällen, där de kristna grundvärderingarna allt mera börjar överges. De har i långa tider varit grunden för den stabila utveckling, som våra samhällen har undergått. Redan nu har det visat sig, att de principer, vilka framförs speciellt i sexual- och familjefrågor under frihetens och hedonismens täckmantel, leder till allt mera alarmerande problem i våra samhällen.
Mera om detta finns för överväganden i "Som kristen i dagens samhälle".

6. ANDRA TEMA

6.1 MÄNSKLIG LOGIK    (modifierad 06/06)

En person nämnde: "jag kan inte tro på någonting, som är logiskt omöjligt".

Mitt svar var då:
Vad månne du menar? Troligen menar du någonting sådant, som du inte kan förklara med ditt förnuft. Men kan du i detalj förklara, vad liv är? Du medger, att du är en levande varelse, därför att du kan fungera på ett för människor specifikt sätt. Säkert vet du, som en intelligent och bildad människa mycket om människans funktioner. Och ändå kan du inte definiera, vad liv är, endast hur det funktionerar. Om du inte skulle lita på dina erfarenheter och din kunskap om det fysiska livets funktioner, skulle du säkert inte kunna logiskt tro på livet. Skulle du logiskt kunna förklara livets hemligheter åt en sådan fantasivarelse, som inte är levande?

Vi kan fråga oss själva: För ett antal år sedan fanns jag inte, i dag finns jag, efter ett antal år finns jag inte mera bland de levande. Varifrån kom jag, vart går jag, vad är livet och dess existens? Verklighet, men obegripligt.

Någonting liknande är det med det andliga livet eller levande gemenskap med Gud. Detta kan jag inte beskriva åt utomstående, så att de kunde förstå det. Jag kan bara berätta, hur det fungerar enligt evangeliet. Men visshet om detta liv fås endast via personlig erfarenhet.

Många anklagar troende, för att dessa inte tänker logiskt (eller tänker inte alla) och tar emot det kristna budskapet okritiskt.
Men på basen av deras logik, borde de fundera, huruvida de själv tänker och handlar logiskt. De erkänner, att de inte har all kunskap om vår existens. De har i alla fall någon slags världsåskådning. T.ex. enligt den västerländska naturalismen tror de inte på något övernaturligt, som inte vetenskapen eller deras sinnen kan bevisa. Enligt detta finns ingen Gud. Men om de inte har fullständig kunskap om allt, hur kan de då påstå, att deras synsätt är det enda rätta och att de troendes åsikter är nonsens? Fullständigt ologiskt!
Det märkliga är, att dessa har t.ex. moralbegrepp, vilka är totalt obegripliga på basen av deras naturalistiska bakgrund.
Mera funderingar om detta i länken "I livsåskådningarnas djungel" .
 Människor kan naturligtvis ha olika livsåskådningar. Varför kan dessa kritiker inte acceptera, att de troende har en livsåskådning, som avviker från deras egen. De förespråkar ju själva tolerans. Varför är de inte toleranta gentemot kristna? Synnerligen ologiskt!  

                 

6.2 VÄRLDSBILD    (modifierad 09/2006)
En märklig skapelse / Frågor till evolutionister / Tro och vetenskap / Framtiden

Jag har ofta stött på uttrycket "de troendes inskränkta världsbild".

Jag för min del anser, att en sådan världsbild är inskränkt, som inte fattar, att i livet och i skapelsen finns också sådant, som vi inte kan förstå med vårt begränsade förnuft eller förnimma med våra sinnen. Det är ju att begränsa skapelsen till att omfatta bara det, som människan kan förstå och behärska. Men alla (?) vet ju, att det finns saker, vilka våra sinnen inte normalt kan notera. Det finns rikligt med berättelser om telepatiska, ockultistiska och till synes övernaturliga händelser, som vi inte fattar. Inte heller vetenskapen har fått grepp om dessa saker. De kristna vet, att det finns både goda och onda andemakter, vilka påverkar människors handlande. Ibland talas om människans sjätte sinne, som vid vissa tillfällen uppfattar dessa makters verklighet.

Om någon verkligen tror, att ingenting finns utanför det område våra sinnen direkt kan uppfatta, sätter denne sig själv som alltings centrum. Han sätter sig därmed ovanför Skaparen och hans vishet och borde sålunda också kunna ge förklaringar beträffande vår existens och hur vår värld har kommit till. Åtminstone för mig är det obegripligt, hur denna komplicerade värld skulle ha kunnat uppstå utan en Skapare.

En märklig skapelse
Jag tar här fram endast en liten detalj.
Jag hörde nyligen om cellens märkliga funktioner. Det är verkligen otroligt, hurudana invecklade kemiska reaktioner och "transportsystem" finns i dessa små enheter. T.o.m. ateistiska vetenskapsmän har konstaterat, att en dylik komplicerad cellbyggnad är enligt evolutionsteorin rent av omöjlig. Där finns en väldig informationsmängd, som troligen motsvarar tusentals sidor text i en bok. Hur har "bokstäverna" i denna information utan noggrann planering kunnat ordna sig i rätt funktionsduglig följd, utan att de samtidigt har upphävt tidigare information. Varifrån har dessa "bokstäver" kommit? Endast få av de 20 aminosyror, vilka behövs, har kunnat ens syntetiskt framställas.

I cellerna och generna finns inbyggda mångahanda korrigerings- och förändringsegenskaper, av vilka vi kanske vet endast en bråkdel. Därför omintetgör den s.k. mikroevolutionen inte Guds skapelseverk. För mig vittnar det närmast om, med vilken vishet och precision allting har planerats. Dylika exempel finns fast hur mycket. När man upplyser om, att de starkare och mera utvecklade varelserna i evolutionsskalan har undanträngt de svagare, har jag undrat, varför har dessa "svagare" blivit kvar.

Jag har många gånger frågat, hur denna vår värld med all dess mångfald kan ha uppstått utan någon som helst förhandsplan. Jag har inte en enda gång fått förnuftiga svar. Enligt erfarenheterna från vårt dagliga liv är det fullständigt oförnuftigt. Men man håller sig dock till dessa teorier med alla dess stora obesvarade frågor och stora "gap", därför att man inte vill erkänna Gud som alltings Skapare. Till detta behövs verklig "tro".

Frågor till evolutionister
Egentligen vore det inte min sak, att ta upp dessa frågor. Jag har inte tillräcklig sakkunskap att mera i detalj diskutera dem. Men tyvärr kommer i diskussioner alltför ofta fram den tanken, att eftersom evolutionen ger svar på alla frågor, behövs ingen Skapare och Gud. Jag är av helt annan åsikt. Därför framför jag kort några frågor för att besvaras av dem, som tror på evolutionens "allmakt". Dessa har jag tagit från den finska läkaren Pekka Reinikainens bok "Dinosaurus och Bibeln" (endast på finska):
"I det följande några centrala problem, vilka man inte får behandla i biologiundervisningen i gymnasierna (i huvudsak enligt Roland Tolksdorff):
- Hur inverkar världsåskådningarna på tolkningen av naturhistorien?
- Varför reagerar man så känsligt mot kritik av evolutionskritiken?
- Kan man förklara naturen med hjälp av naturen själv?
- Hur långt i historien sträcker sig evolutionstänkandet?
- Vilka olika evolutionsteorier finns?
- Kan man förklara jordklotets historia med hjälp av nuvarande processer?
- Vad vet vi egentligen om livets uppkomst?
- Hur kan man definiera biologisk information?
- Varför har inte denna biologiska information försvunnit redan t.ex. från mitokondrierna och Y-kromosomerna?
- Finns det spår i naturen av planering?
- Vad är skillnaden mellan mikroevolution och makroevolution?
- Varför industrimekanismen inte räcker som bevis för makroevolution?
- Känner naturvetenskapen en mekanism, enligt nya biologiska strukturer kan uppstå?
- Vad är verkningsområdet för kända evolutionsfaktorer?
- Är mutationer verkligen orsaken till uppkomsten av naturens märkliga fenomen?
- Vad berättar oss antibiotikum resistans eller växternas tilltagande giftmotstånd?
- Har natururvalet en skapande inverkan?
- Hur har bakteriernas rotationsmotor uppstått?
- Är det befogat att påstå, att bakterierna representerar ett primitivt liv?
- Är könlig förökning verkligen fördelaktigare än förökning genom celldelning?
- Hur utvecklas meios och könsorganens anatomi och fysiologi?
- Hur uppstår fysiologiska regleringssystem (kaliumbalans, blodets koagulering mfl.)?
- Är avlingsarbete en accelererad evolution?
- Vilka svårigheter finns i definitionen av biologiska arter?
- Vad händer i artutvecklingen?
- Hur förklaras skillnaden mellan sedvanliga och molekylsläktträd?
- Vad berättar homologierna om?
- Går fostret igenom den historiska evolutionsprocessen?
- Har människofostret verkligen gälar?
- Är människan till 99% schimpans?
- Vilken fördel för människan är att uppnå vuxen ålder vid 15 år?
- Vilken fördel för en nyfödd baby är, att dess hjärna förbrukar 50% av energin?
- Varför uppstod alla djurrikets struktur typer ur evolutionens synvinkel nästan samtidigt?

Här är endast några intressanta öppna frågor. Många fler uppstår för dem, som frigörs från evolutionens tvångströja och börjar tänka självständigt. Detta är för många visserligen inte lätt. Evolutionen har blivit en nästan allsmäktig lära, som förklarar nästan allt, utan att förklara någonting. De flesta av läroböckernas centrala bevis för evolutionen är i själva verket från mikroevolutionen. Dessa förklarar ingenting av makroevolutionen. Vem bär ansvaret för dessa förvrängningar? Varför tillåts inte kritisk värdering av evolutionen i våra skolor? Dessa kritiska åsikter publiceras inte heller på medias spalter.

Hur kan man analysera dessa frågor på ett kritiskt sätt? Är big-bang, livets uppkomst i ursprungsslammet, ursprungscellen och en makroevolution på miljarder år enbart vetenskapens "skaparmyt", som har till uppgift att i praktiken förneka Skaparen.

I det följande några goda råd av bioprocess-teknikens professor Matti Leisola:
- Gör skillnad mellan forskarens förhandsantaganden och de egentliga försöksresultaten.
- Definiera termerna och använd dem rätt.
- Koncentrera uppmärksamheten på mekanismerna - inte på intetsägande allmänna uttalanden.
- Testa teorin i bevisens belysning - välj inte bevis för att stöda en viss teori.
- Skilj intelligenta processer från slumpartade.
Det är oerhört blåögt att tro, att den moderna vetenskapen är neutral i förhållande till världsåskådningar."

Ofta hänvisas till natururvalet. Här beaktansvärda synpunkter:
"NATURURVALET HAR INTE SKAPARENS FÖRMÅGA
Hirsch tar också fram natururvalet som makroevolutionsprocess och granskar cellens komplicerade biologiska funktioner. Levande celler bildar ett komplicerat nätverk, som förutsätter många molekylers mycket noggranna samspel. Numera vet man, att ämnesomsättningsprocesserna är starkt förknippade till varandra. Dessa system kan inte utvecklas steg för steg, därför att endast helheten är funktionsduglig, inte eventuella mellanstadier. Natururvalet har ansetts som en grundprincip, som förenar biologiska element. Men nyssnämnda system ifrågasätter denna princip. Obevisbara förklaringsteorier räcker inte. Evolutionisten Richard Dawkins har försökt populärvetenskapligt förklara dylika fenomen. Men dessa försök är otillräckliga, att förklara de hundratals detaljer, vilka ansluter sig till dessa anatomiska strukturers och fysiologiska ämnesomsättnings- och regleringsnätverk. Tillämpad forskning och matematiska modeller visar, att de kända mekanismerna inom mikroevolutionen inte löser dessa problem inom makroevolutionen. (Evolutionskritisk analys)

Låt oss ta som exempel blodets koaguleringsprocess, vilken består av ca 50 faktorer, vilka på sätt eller annat deltar i processen. Problemet blir ännu mera komplicerat, när vi beaktar att levringsfaktorn inte får verka förrän det enzym, som har bildats just för denna situation har avlägsnat koagulationsmolekylens "säkring". På detta sätt förhindras onödiga och livsfarliga blodproppar att uppstå av sig själv. När "proppen" har bildats, måste finnas ett system, som återställer "säkringen", så att hela blodomloppet inte levras som en "kedjereaktion". Alla dessa faktorer måste samtidigt finnas till förfogande. Detta exempel jämte många andra berättar oss bl.a.:
- Det måste finnas en snillrik planerare. Normal mutations- och urvalsprocess kan inte skapa dylika mekanismer (se t.ex. Behe: Darwins Black Box)
- Mekanismen måste ha skapats snabbt, ty systemet måste funktionera inom tre minuter. Människan dör mycket snabbt, om alla dessa fysiologiska regleringssystem inte fungerar oklanderligt.
- Systemet måste ha skapats "relativt nyligen" eftersom det fungerar ännu, utan att ha nedbrutits.

Hur kan ett "naturligt urval" välja mellan olika "mellanfaser" utan att "veta", vad slutresultatet blir? Vilka är kriterierna?
I varje cell försiggår dagligen 5000 mutationer, av vilka 4995 är neutrala eller skadliga. Teoretiskt kan en mutation av tusen vara fördelaktig, åtminstone tillfälligt i vissa situationer, som bakteriers antibiotikum resistens, vilken fungerar när antibiotikum finns närvarande. Också i detta fall avtar den specifika informationen. Man kan fråga sig, kan någon av våra celler (kanske med undantag av bakterier) mera funktionera i vår mutagena miljö efter låt oss säga 10000 år?"

Ofta framförs mångahanda härtill hörande frågor, vilka ofta kan bli obesvarade. Tips till svar på många ges i denna Genesis-länk.

Kristen tro och vetenskap    (Tillägg 09/2006))
I anslutning till vad tidigare har sagts, måste man konstatera, att kristen tro och vetenskap ofta har satts i motsats till varandra. Men är det så? Visst finns det extrema uppfattningar, som förfäktar så. Men så behöver inte vara, om man fördomsfritt och sakligt kan granska deras förhållande. Detta är kortfattat analyserat i länken "Tro och vetenskap".
Ett kort utdrag från länken:

 "Ur kristen synvinkel sett är Guds verk i naturen i samklang med, vad han har meddelat oss i Bibeln. Teologiskt sagt : skapelsen som allmän uppenbarelse och Bibeln som speciell uppenbarelse är i samklang, ty de har samma ursprung.
Men vetenskap och teologi är inte alltid i överensstämmelse. Varför?
Vi måste särskilja mellan skapelsen (Guds verk) och vetenskap (människans tolkningar av skapelsen). Likaså måste särskiljas Bibeln (Guds ord) och teologi (människors tolkning av Bibeln). När vetenskap och teologi stöter samman, kan det vara fråga om människors feltolkningar. Vetenskapen har tolkat skapelsen fel, teologin har tolkat Bibeln fel, varvid bägge borde rätta till sina eventuella feltolkningar.

Framtiden

Enligt mitt förmenande vore det ibland nyttigt att fundera, vart är världen på väg under närmaste framtid?

När jag har följt t.ex. utvecklingen inom tekniken under senaste årtionden och dess inverkan på vår livsstil och (världs)politiken, har jag ofta frågat: Vart leder allt detta? Eftersom människan inte har utvecklats och "förädlats" i samma mån som tekniken (tvärtom?), kommer detta förr eller senare att leda till någon slags återvändsgränd eller katastrof.
Detta är ingenting nytt. Bibeln talar om denna "vredens dag" eller "Herren dag" , när människosläktet får skörda frukterna av sitt handlande. Denna tid är någonting helt annat än mångas blåögda utopier om framtiden.

Men Bibeln uppmanar också att inte frukta. Själv har jag upplevt en inre frid och vila under Guds beskydd trots dessa vyer. Därför vill jag rekommendera evangelium också åt andra.

En dylik "världsbild" är ingen inskränkt sådan, utan den öppnar våra ögon att se realiteter i deras rätta belysning. Detta ger oss också möjligheter att möta framtiden på ett rätt sätt. Detta har inte de, som utestänger de andliga realiteterna från sin inbillade "rätta världsbild".

Gud är trots många människors påståenden dock över allt. Han är inte beroende eller intresserad av människors stora ord och gester. Han ser till de innersta motiven. Den enda verkliga tid vi har, är NU. Använder vi nuet på ett rätt sätt?

6.3 LÄRDOMAR FRÅN DATATEKNIKEN

Datorns "utveckling"
Hjärntvätt, programmering och virus
Fungerande förbindelse

Datorns "utveckling"

I mitt kåseri "Är den kristna tron förnuftig?" från den tid jag brottades med dessa trosfrågor, framställde jag i koncentrerad form min fråga:
"Om nu enligt evolutionisterna människan har utvecklats utan någon som helst skapare helt slumpartat, så borde det ju vara betydligt lättare och mera logiskt att tänka sig, att en fabrik utvecklar sig själv så småningom från intet utan någon som helst hjälp från forskare, planerare, apparatkonstruktörer och -tillverkare samt byggnadsarbetare.

Alla vet vi ju hur oerhörda människoinsatser har behövts för teknikens utveckling. Bakom varje vara i en butik ligger målmedvetet utvecklings- och produktionsarbete. Så vitt jag kan se är det bara evolutionisterna som förfäktar påståenden tvärtemot mänskligt förnuft."

Ifall skapelsen är ett begrepp, som kanske tycks för abstrakt, kan vi ta den dator, som var och en har framför sig vid läsandet av detta. Huru skulle denna ha hamnat framför oss, om det inte skulle ha funnits människor, vilka har utvecklat, planerat och tillverkat denna apparat jämte hela dess programvara. Det skulle ju vara oförnuftigt att tänka sig, att denna har hokuspokus plötsligt varit där.

Någon påpekade förargat en gång, att vid evolutionen är det inte fråga om en slumpartad händelse, utan det är fråga om natururval. Men vid urval bör det finnas alternativ, bland vilka man sedan väljer något.

Du vet ju, att din dator inte har hamnat på ditt bord av en slump. Du har gått till en butik och t.ex. sett tre olika datorsystem. Efter att ha noga undersökt saken, väljer du den dator, som bäst passar i ditt fall. De datorer, vilka mest säljs utvecklas vidare. Om någon dator inte har "framgång" faller den bort från konkurrensen. Poängen bakom detta är, att bakom varje av dessa alternativa datorer finns väldigt med utvecklingsarbete

När det är fråga om en dator (eller annan grej) är saken klar. Men när det är fråga om denna komplicerade värld, då hittar man på de mest finurliga påståenden och teorier. Nå, man tror att saken är löst, när man ger tillräckligt med tid. Detta är bara att bedra sig själv. Jag hänvisar till, vad jag tidigare har skrivit om alltings ursprung. (I bl.a. avsnitt 1.8 och 6.2)

Hjärntvätt, programmering och virus

Ofta talas om hjärntvätt kanske utan att förstå, vad det är fråga om. Ibland hänvisas till kristendomens undervisning i hem och skolor. Nå, dessa människor märker inte, att de också utövar en hjärntvätt oftast oerhört ensidigt och med intolerant inställning. Det unga uppväxande släktet behöver verkligen förutom skolkunskap också hållbara livsvärderingar.

Vad är det fråga om? Jag återvänder till dator-jämförelser.

Människors hjärna är som en dator, dit man kan inmata (programmera) en massa data och instruktioner. I synnerhet i ungas och de studerandes hjärnor inmatas mängder med kunskap. Dessa få också en hel del saker beträffande världsåskådningar, vilka inte baserar sig på exakta vetenskaper. Ofta dessutom dras på basen av vetenskapliga rön slutsatser, vilka inte är sanningar utan enbart antaganden för att framhäva egna själviska åsikter eller motarbeta andras åsikter. Dessa framförs ofta med stor pondus utan någon som helst kritik.

Alltings Skapare, Gud, har skapat människan till sin gemenskap. Vid syndafallet bröts denna förbindelse, men i människans "programvara" finns denna förbindelsekallelse, som dock inte fås att funktionera, därför att i människans mottagningsprogram har uppstått något fel. Saken kan jämföras med, om i våra datorers operativsystemet eller i mottagningsprogram uppstår ett fel, som gör, att vi inte får kontakt med internet eller email-addressaten , trots att datorn till övriga delar funktionerar utmärkt. (Egen erfarenhet.)

När människorna inte i sin själviskhet har fått kontakt med Skaparen, har man försökt få denna kontakt med egna program (religioner), som de tror att skall funktionera eller så har de gett upp hoppet och tror, att det inte finns någon Gud.

Gud själv har gjort en korrigeringsversion till detta förbindelseprogram och erbjuder detta gratis via evangelium åt dem, som vill få denna förbindelse korrigerad. När människan kommer till tro på Jesus, verkar Gud i oss, att förbindelseprogrammet åter igen börjar funktionera. Ingen kan riktigt förklara varför, det bara fungerar.

Men fast denna korrigeringsversion finns till buds, är det många som ändå försöker med sina egna programsnuttar. Detta kan jämföras med, att någon "amatör", som inte har programmeringserfarenheter, börjar korrigera fel i nutida färdiga programvaror. Det misslyckas säkert.

Vi måste också minnas, att vi kan få program från ondskans andemakter, vilka försöker "ladda" oss med program, vilka inte är i överensstämmelse med Guds avsikter. Tyvärr lyckas dessa ofta.

Nuförtiden talas oerhört mycket om datavirus, vilka kan ställa till med en massa tråkigheter. Ofta kan dessa mycket förrädiskt komma in i systemet. Också på andligt håll finns dessa virus, vilka också trasslar till saker på ett mindre önskvärt sätt, utan att vi nödvändigtvis till en början märker det.

På email-sidan stötte jag i tiden på "Bugbear", vilken otaliga gånger försökte komma in (utan att lyckas). Ibland har jag varit förvånad över, att "sändaren" kan ha varit en känd person (som inte har sänt) eller så har innehållet verkat "äkta".

En gång, när skyddsmuren var borta, kom ett "virusfritt" program in. Alltid när internetförbindelsen kopplades på, gick detta program ut till internet ock hämtade in virus. Det hjälpte inte att kasta ut dessa då relativt ofarliga virus, de kom på nytt. Först när jag upptäckte ifrågavarande "rena" program och kastade ut det, var saken avhjälpt.

Hur ofta finns inte i vårt undermedvetande dylika "program", vilka får oss att ibland på oväntat sätt att handla fel. Endast en fullständig och fördomsfri överlåtelse åt Gud kan hjälpa oss i dessa svåra situationer. Vår oftast mycket själviska tankeförmåga kan inte alltid hjälpa oss. Vi behöver den Helige Andes hjälp och ledning.

Också på det andliga planet behövs effektivt "virusavvärjningsprogram". Genom bön och bibelläsning kan många "virus" avvärjas. Jesus uppmanade oss "vaka och be".

Fungerande förbindelse

Med den nya ASDL- internetförbindelsen hade jag svårigheter. Det nya modemet började inte funktionera på önskat sätt och experterna kunde inte förstå, varför det inte funktionerade. Ibland fick jag förbindelse, men sedan var det igen omöjligt. Saken undersöktes på många sätt. Först när jag skaffade ett annat modem, började systemet så småningom funktionera. Den verkliga orsaken blev höljd i dunkel.

Ofta har man diskuterat Guds existens och huruvida de troendes kontakter med honom funktionerar, t.ex. bön. Ofta hänvisas till allehanda forskningsresultat, enligt vilka man inte kan entydigt bevisa Guds existens. Men Gud är inte beroende av dylika försök, som jag tidigare på många ställen framhållit.

Men människan kan aldrig helt förstå Guds existens och ännu mindre lyckas med att bygga med mänskliga ansträngningar förbindelse med honom.

Det är ju Gud, som har skapat oss till hans gemenskap och inte tvärtom. Därför är det endast Gud, som kan korrigera en felaktig kontakt. Men det sker förstås på Guds villkor. Han erbjuder genom evangelium denna kontakt. Människors försök förblir lönlösa.

För några tiotal år sedan var det ingen, som kunde förutse denna kraftiga utveckling på internet området. Då kunde man omöjligt uttala sig om, vilket modem möjligen funktionerar och vilket inte.

Jag anser det vara fullständigt övermodigt att uttala sig om gudsgemenskap, ifall man inte har egen erfarenhet och enbart sysslar med egna modemkopplingar. På andra områden är detta helt naturligt.

En orsak till mina svårigheter kan möjligen ha varit, att datorns nya operativsystem hade blivit installerad på ett lite tvivelaktigt sätt, varvid gammalt "skräp" från det gamla systemet kunde ha gjort förorsakat någonting.

Lärdomen av detta är, att vi måste i vårt gudsförhållande se till att inget gammalt "bråte" i vårt undermedvetande kan göra förfång på något sätt. Vi bör följa Guds maningar och inte försöka klara oss med vår egen vishet, om vi verkligen vill finna GEMENSKAP med Gud.

7. SAMMANFATTNING - MÄNNISKANS FRÄLSNING = DEN KRISTNA LÄRANS KÄRNBUDSKAP

Jag har kortfattat specificerat människans ställning i följande teser:

1. Gud har skapat människan till gemenskap med honom och han älskar varje människa.
2. Människosläktet föll i synd och gemenskapen med Gud blev bruten med katastrofala tråkiga följder.
3. Gud sände sin son Jesus Kristus till världen för att försona våra synder.
4. Genom att ta emot Jesus i våra hjärta finner vi åter gemenskap med Gud och oberoende av yttre omständigheter kan vi finna livets mening.

Vad är frälsning?

Vad är då denna frälsning, omvändelse, pånyttfödelse eller andra termer, som de kristna använder?

Evangeliet berättar om detta. På basen av Guds Ord kan människan finna frälsning.

Fastän människor kan uppleva frälsning på mycket olika sätt beroende på natur, erfarenheter, traditioner, mm. finns det ändå vissa allmänna steg:

  • Bekänn ditt behov. (Jag har syndat inför Gud. Jag har inte älskat Gud över allt)
  • Var färdig att vänd bort från dina synder. (Ångra dig och var färdig att göra bättring.)
  • Tro att Jesus Kristus har dött för din skull på korset och uppstått för din rättfärdiggörelse.
  • Be Jesus komma in i ditt liv och behärska det genom Den Helige Ande.

Så här kan du t.ex. be:

Käre Jesus, jag vet att jag har syndat och är i behov av Din förlåtelse. Jag tror, att Du har dött för mina synder. Jag vill göra bättring och vända mig bort från mina synder. Jag ber Dig komma in i mitt hjärta och mitt liv. Jag vill lita på Dig som min Frälsare och följa Dig i gemenskap med Din församling. Hjälp mig och förbarma Dig över mig. Tack, att Du hör min bön.

Naturligtvis kan Du be också med andra ord. Huvudsaken är, att ditt beslut är ärligt och du är verkligen färdig att börja ett nytt liv i Guds gemenskap. " Men åt alla som tog emot honom (Jesus) gav han rätt att bli Guds barn, åt dem som tror på hans namn." (Joh. 1:12).

Vad innebär denna frälsning?

Frälsning eller pånyttfödelse innebär bl.a.

  • Vi blir rättfärdiggjorda eller vi har möjlighet till gemenskap med Gud.
  • Vi får våra synder förlåtna
  • Vi finner en levande kontakt med Gud
  • Vi är Guds barn och arvingar
  • Frälsning är enbart Guds gärning i oss av nåd.

Vad frälsning INTE ÄR

Vi blir inte frälsta från syndens följder till gemenskap med Gud:

  • Genom egna ansträngningar och goda gärningar. Goda gärningar frälser inte och föder inte levande tro. Däremot verkar levande tro på Jesus gärningar (Andens frukt). Människan kan göra goda gärningar också utan frälsning. Det är ingenting illa med dylika, men inför Gud räcker de inte.
  • Genom att fylla lagens krav. Det lyckas vi inte med. Bibel meddelar "Alla har syndat".
  • Genom intellektuellt tänkande. Många har fört fram visa tankar och teorier, men de kan inte frälsa.
  • På basen av våra känslor. Känslorna kan variera liksom temperaturen utomhus.
  • Genom att höra till en kristen församling.
  • Genom att aktivt delta i kristen verksamhet.
  • Genom bestämda ritualer och andaktsutövande.

Frälsningens hinder bl.a.

  • Otro. Man litar inte på evangeliets budskap.
  • Själviskhet. JAG bestämmer själv hur jag tror. Det tolereras inga auktoriteter.
  • Överdriven kritisk attityd. "Allt skall ifrågasättas".
  • Människofruktan. Vad skall andra tycka?
  • Mindervärdighetskänsla. Jag är ju sådan här, så jag kan ju inte …
  • Fruktan att inte kunna leva som en kristen.
  • Själafiendens många listiga svepskäl.
  • En del har dåliga erfarenheter av kristna, deras sätt att leva sitt liv och de kristnas oenigheter.
  • Man antar, att den kristna tron på Jesus är bara EN RELIGION bland många, som människor hittat på.

I dessa hinder beaktas dock inte GUDS KRAFT och dess förvandlande inverkan på den troendes liv.

Den frälsande tron är Guds gåva.

Ef.2:8 Ty av nåden är ni frälsta genom tron, inte av er själva, Guds gåva är det, 9 inte på grund av gärningar, för att ingen skall berömma sig. 10 Ty hans verk är vi, skapade i Kristus Jesus till goda gärningar, som Gud har förberett, så att vi skall vandra i dem.

Frälsning är sålunda helt och hållet Guds verk,

som vi människor får som gåva ta emot (acceptera). Detta sker i själva verket i ett ögonblick, fast det ibland behövs en längre process i människans medvetande att acceptera detta. Efter denna pånyttfödelse är det viktigt, att det nya livet i Guds gemenskap börjar på ett nyktert sätt att utveckla sig och växa så, att vi lär oss bättre känna Gud och att Guds vilja börjar ske i vårt vardagsliv. För att detta får ske, är det viktigt med regelbunden bibelläsning, bön och gemenskap med andra troende, m.a.o. finna en lämplig församling som vårt andliga hem.

I vårt vardagsliv är vi bristfälliga och vi gör många fel. Men vår ställning som lemmar i Kristi kropp är vi accepterade inför Gud. Grunden för vårt kristna liv är Kristi fullbordade verk på korset och inte det halvfärdiga verk, som den Helige Ande hela tiden gör i vårt liv. Härvidlag blir vi aldrig färdiga. Vi bör minnas, att våra svagheter och brister i vardagslivet inte gör omintet Guds nåd i våra liv. Frälsningens gåva kan ingen ta ifrån oss. Vi bör dock bekänna våra tillkortakommanden, varvid Jesu blod renar oss (1 Joh.1:7-9)

Denna frälsande hjärtats tro (Rom.10) återställer människans ursprungliga gemenskap med Gud. Detta är den vertikala gemenskapen uppåt till Gud. Människan kan inte ens med sina bästa försök ersätta Guds försoningsverk genom Jesus. Frågan är, accepterar vi detta erbjudande eller förkastar vi det. Detta är vår ensak med Gud, som ingen annan kan 100-%igt bedöma. Endast Gud ser vårt hjärtats djup.

Men den troende människan har också gemenskap i det vågräta planet eller kontakter med andra människor. På detta plan bör den äkta kristna tron påverka våra gärningar och vårt beteende. Om vår tro inte bär någon frukt i detta avseende, kan vi betvivla trons äkthet. Andens frukt är omnämnd i Gal.5:22.

Dessutom har vi en process med vårt inre. Kan vi verkligen förlåta oss själva? Om vi blir att stirra på våra egna svagheter, kan detta ha en menlig inverkan på vår andliga tillväxt och mognad.

Men vi är i inget fall varandras domare i denna sak. Vi bör minnas, att varje människa är bristfällig och felar på många sätt. Också troende ställs inför Kristi domstol (1 Kor. 3:11-15). Här är det inte fråga om förtappelsedom.

Bibeln och i synnerhet NT ger många råd och anvisningar om den kristna vandeln, vilket visar att ämnet är viktigt, men det löser inte frälsningsfrågan.

Mera om denna frälsning och vad Bibel lär oss om detta viktiga ämne.

Du är besökare     efter 1.1.2005.

Till hemsidan