Liisi Jokirantas bibelstudium KLP 2.7.2005 Björneborg  
Till svenska av J.Lindell
Ursprungskälla: http://www.sekl.fi/index.php?option=com_content&task=view&id=523&Itemid=670

Man har sagt att kristendomen är kärlekens religion. Många tycks vara färdiga att överge kristendomens grundsanningar, bara betoningen av kärlek finns kvar. Enligt dem förklarar kärlek bäst kristendomens innehåll. Mången anser sig vara en kristen, därför att utövandet av kärlek i vår värld är viktig för personen ifråga. Detta bibelstudiums avsikt är att studera, vad enligt Bibeln menas med uppoffrande kristlig kärlek.

I 1 Kor.13 finns förvånandsvärd text om kärlek:
1. Kr. 13: "1. Om jag talade både människors och änglars språk men inte hade kärlek, vore jag endast en ljudande malm eller en skrällande cymbal.
2. Och om jag ägde profetisk gåva och kände alla hemligheter och hade all kunskap, och om jag hade all tro så att jag kunde flytta berg men inte hade kärlek, så vore jag ingenting.
3. Och om jag delade ut allt vad jag ägde och om jag offrade min kropp till att brännas, men inte hade kärlek,så skulle jag ingenting vinna."

Kärlek är i den kristna tron ytterst viktig. Utan kärlek finns sist och slutligen ingenting, inte ens de största upplevelserna, inga gåvor, inga under, ingen kunskap. Man kan dela sin egendom åt de fattiga, att man själv hamnar på bar backe, eller man kan lida martyrdöd - utan kärlek. Detta tycks kanske underligt. Klart att i sådana gärningar finns kärlek, så tänker vi. Ingalunda skulle annars någon avstå från sin egendom eller mista sitt liv.

Kanske det låter illa för någon, när jag säger: I de bästa gärningarna eller i att uppoffra sig själv finns nödvändigtvis inte den kristliga kärlek, som Gud talar om.

De finns nämligen två slags kärlek: den mänskliga och den kristliga.

Mänsklig kärlek hör till vår mänsklighet. Som Guds avbild har vi förmåga att älska på vårt personliga sätt. Därför är det möjligt att älska i med- och motgång ända till döden. Därför älskar föräldrar sina barn, fast dessa skulle förorsaka många problem och mycken sorg. Därför är hållbara vänskapsband möjliga.
Den mänskliga kärleken väljer sina mål. Den riktar sig mot dem, som vi anser vara värdiga vår kärlek. Den sträcker sig mot dem, som är ovanför oss eller åtminstone jämställda. Vi älskar dem, från vilka vi väntar motkärlek eller något, som vi har någon nytta av. Det finns alltid några själviska förväntningar i mänsklig kärlek.  

Några är på basen av sin natur mera benägna än andra att älska, att hjälpa, att giva av sitt eget och att uppoffra sig. Detta har dock ingenting att göra med kristen kärlek. Det finns empati, som leder till välgörenhet, som hela världen kanske beundrar. Stora katastrofer kanske berör människor, så att de är villiga att öppna sina plånböcker eller bidra med annan hjälp, vilket vi på senaste tiden har lagt märke till.

Mänsklig kärlek är viktig för vår samlevnad och för hela världen. Ju mera det finns av den, desto lättare är vårt liv. Själviskhetens tillväxt och brist på kärlek förorsakar mycket lidande i vår värld. Det syns i de spår, som t.ex. lösa förbindelser och otrohet medför, för att inte tala om den tilltagande girigheten.

En fd. kollega skrev om sina erfarenheter en bok Kärlekens tiggare. Mången kan säkert underskriva detta uttryck. Vi behöver, vi väntar och vi söker mänsklig kärlek, som vi kanske aldrig tycks få, åtminstone inte så mycket, som vi önskar.  

Kristlig uppoffrande kärlek kommer från Gud

Denna kärlek väljer inte sina mål. Vi kan känna målet för vår hjälp från mänsklig synpunkt t.o.m. motbjudande, men ändå älska honom med den kärlek, som kommer från Gud. Dylik kärlek skildrar Jesus i berättelsen om den barmhärtige samariten, som hjälpte den nödställda juden utan att spara sina besvär och pengar.

Kristen kärlek är färdig till uppoffringar, att sätta allt i spadet för Jesus och lidande människor. Den verkar till den andras bästa oberoende av egna känslor och behov.

Kristlig kärlek fungerar, fast den skulle leda till personliga svårigheter eller ekonomiska förluster, ty den väntar ingenting tillbaka. Den räknar inte utgifter. Den riktar sig t.o.m. till dem, som vi anser som fiender, eller vilka har gjort oss illa i ord och gärning.

I sin bergspredikan säger Jesus: "44 Jag säger er: Älska era ovänner och be för dem som förföljer er. 45 Då är ni er himmelske Faders barn. Han låter sin sol gå upp över onda och goda och låter det regna över rättfärdiga och orättfärdiga. 46 Ty om ni älskar dem som älskar er, vilken lön får ni för det? Gör inte publikaner det också? 47 Och om ni hälsar endast på era bröder, vad gör ni för märkvärdigt med det? Gör inte hedningar det också? 48 Var alltså fullkomliga, såsom er Fader i himlen är fullkomlig."

Den kärlek, som kommer från Gud, övervinner bitterheten, hårdheten och bristen på förlåtelse. Var och en av oss vet, hur svårt det kan ibland vara att ge förlåtelse. Vi ser inverkan av Guds kärlek t.ex. i Stefanus, den första martyren, som hatfulla människor stenade till döds. 59 Så stenade de Stefanus, under det att han bad: "Herre Jesus, tag emot min ande." 60 Sedan föll han på knä och bad med hög röst: "Herre, ställ dem inte till svars för denna synd." Med de orden insomnade han." (Apg. 7) Ingen hämnd, ingen bitterhet, endast förlåtelse!

Kärlekens bud innehåller alla andra bud. Budet lyder: "37. - - Du skall älska Herren din Gud av hela ditt hjärta och av hela din själ och av hela ditt förstånd. 38 Detta är det största och främsta budet. 39 Sedan kommer ett som liknar det: Du skall älska din nästa som dig själv." (Matt.22)  När kärlekens bud har uppfyllts, är alla Guds bud uppfyllda.

I Jesus ser vi Guds kärlek fullkomnad.
Vi ser det redan, när han blev människa. Vi ser det i hans förhållande till människor, som han mötte. Han ömkade sig över dem, ty de var som en hjord utan herde. Jesus älskade människor, fast han visste, vad som finns i människan. Kring honom fanns alltid sjuka och människor, som bad om hjälp. Han blev trött, men han vände inte ryggen till någon. Lärjungarna kivades om, vem av dem var störst, men han tålmodigt ändå älskade dem. Han älskade de efterföljare, som blev stötta på honom och lämnade honom. Han älskade också sin förrädare. Han älskade dem, som föraktade och förödmjukade honom, slog honom och hånade. Han älskade dem, som av avund dömde honom att dö på korset.

Jesus dog lika mycket för sina bespottares som för sina dyrkares skull, för sina mördares som sina efterföljares skull. Han dog för den mänsklighet, som motsätter sig Gud, också för dem som hatar honom och överlåter sig själva i Satans tjänst. Hans kärlek sträckte sig till alla utan att någon blev avvisad. Ännu med sina sista krafter bad han om Guds förlåtelse för dem, som korsfäste honom.

Dylik offrande kärlek finns inte i människan och man kan inte åstadkomma den med egna krafter.

Endast Guds Helige Ande kan föda i oss dylik kärlek. Därför kallas kärlek Andens frukt. Fredrik Wislöff skriver i sin bok Jag tror på den Helige Ande: "Helig kärlek är ett kännetecken för den pånyttfödde. Den är i sig nytt liv. Detta liv får vi endast från Gud." "Kärlek är släktskap med Gud. Den som inte älskar, känner inte Gud, ty Gud är kärlek (1. Joh. 4:8). Guds väsen är kärlek, därför blir också Guds barns väsen kärlek. I kärlek finns liv. I ett människoliv finns så mycket av Gud, som människan har helig kärlek, den kärlek som är född av Gud." (S. 274, 275) Så långt Wislöff.

Hur kan man bli delaktig av denna kärlek?

Johannes skriver: "19. Vi älskar, därför att Han har först älskat oss." (1. Jh. 4) Lägg märke till det lilla ordet "därför".  Endast sådan människa kan älska med gudomlig kärlek, som har blivit älskad av Gud.

Tänk t.ex. på aposteln Johannes, som torde ha varit en synnerligen hård och häftig man, ty man kallade honom och hans bror "åskans söner". Kännetecknande är hans attityd till den samaritiska byn, som inte tog emot Jesus och hans lärjungar. "Herre, vill du att vi skall kalla ner eld från himlen som förtär dem?" (Luk. 9:54). Genom Jesu kärlek blev denna man en kärlekens apostel, som inte tröttnade att tala om kärlek till församlingar och enskilda personer.  

Paulus hade lärt känna samma kärlek. Den egenrättfärdiga fariseen hade lärt känna den korsfäste Jesus Kristus. Han hade trott, att han var rättfärdig, som dög åt Gud på grund av sin fromhet. Men allt hade raserats, när han mötte Jesus. Han fick förlåtelse. Han blev rättfärdig för Kristi skull. Hans rättfärdighet var i Jesu fullbordade försoningsverk.  

Glädjen i Paulus' hjärta hörs i hans ord till galaterna: "20.nu lever inte längre jag, utan Kristus lever i mig. Och det liv jag nu lever i min kropp, det lever jag i tron på Guds Son, som har älskat mig och utgivit sig för mig." (Gal. 2)

Paulus nämnde två saker, vilka födde glädje i honom: "Jesus har älskat mig", utbrister han och fortsätter: "Han utgivit sig för mig." De är de två mest betydelsefulla sakerna i världen!

Jesus älskar den, som inte älskar

Det är lätt att säga det och upprepa det, som i en stor kör. Dess tillämning på sig själv är svårt, i synnerhet när vi ser vår brist på kärlek gentemot Gud och människor.

Många måste bara konstatera: Jag har så mycket själviskhet och lite omsorg för andra. Jag orkar inte ens tänka på andra. Jag orkar inte göra ansträngningar för andras skull. Jag är inte ens intresserad att sätta mig in i andras saker. Vi hittar hela tiden förklaringar, varför vi inte behöver göra någonting. Kanske vi möter människor, vilka vi inte vill älska och åt vilka vi inte vill ge förlåtelse.  

Kanske vi inte finner i oss heller kärlek till Gud och Jesus. Kanske Jesus har blivit en bisak i vårt liv. Så hade det gått för en man, som hade övergått från islam till kristendom. Han hade blivit en förkunnare av Guds Ord. Han berättar om en talande uppenbarelse, som han fick en kväll: "När jag öppnade mina ögon fylldes rummet av ett kraftigt ljus. Jag såg Herren Jesus stå i det motsatta hörnet av rummet. Jag igenkände honom genast. Jag fylldes av förskräckelse och hela min kropp började skaka. Jag föll ned på mitt ansiktet framför honom. Efter någon minut lyfte jag upp ansiktet, min rädsla försvann och jag sade: 'Är det du, min Herre?' Han svarade: 'Jag är.' - 'Varför blev du att stå i vrån?' frågade jag och han svarade: 'Rummets vrå är inte den rätta platsen för mig, men mitt folk har ställt mig dit.' - - Jag förstår inte, hur dina barn kan behandla dig så, Herre', sade jag, men han pekade mot mig och sade: 'Du har själv behandlat mig så.'"

Om du någon gång möter Guds helighet, smulas all din inbillade kärlek gentemot Jesus och människor till ett intet. Det är som barnens sandslott på stranden, som sköljs bort av en våg eller nedtrampas.

Enbart känslor av mänsklig kärlek räcker inte åt Gud. Han söker kärlek, som offrar sig själv, men den finns inte, om vi inte får den från Gud. Mänskliga förmågor har vi nog för att kunna leva i världen. Andliga förmågor saknas ofta. Vårt förstånd leder oss inte osjälvisk kärlek, vi har inte ens vilja till det på basen av egna förmågor, ty i andliga saker är vårt förnuft och vår vilja fördärvade utan Guds förvandlande ingripande. Också våra känslor är mycket varierande från tid till tid.

Hur vore det, om du just nu skulle ställa dig inför Jesus för att låta honom undersöka ditt inre? Du går ju också till läkare och låter honom undersöka ditt sjuka ställe!

Var inte rädd för Guds dom. Bli inte sårad eller förargad, om Han talar till dig om din brist på kärlek och ditt själviska njutningslystna liv och ditt hårda sinnelag. Det är viktigt att höra den rätta diagnosen. Också vid läkarbesök uttalar läkaren dom över din cancer, diabetes eller annan sjukdom. Om han inte säger sanningen, eller om du inte vill höra den, kan du inte få behövlig vård. Då dör du utan hjälp.

Jesus säger dig sanningen i Guds Ords belysning, därför att han älskar dig och han har utgett sig själv för din skull. Han berättar också sanningen om sig själv, ty han är din Frälsare.

Jesus har älskat oss ända intill döden.
Han kom från himlen hit till världen för vår skull, också för din och min skull.
Han ser dig och ditt liv. Ingenting är främmande för honom. Ändå älskar han dig med obegränsad och oföränderlig kärlek. Han tog dina synder på sig. Gud dömde honom i stället för dig. Han led straffet, som skulle ha hört åt dig.

Se Golgata. Se strängheten i Guds helighet vid Jesu dom. Se djupheten i Jesu kärlek, när han lider och dör för dig. Han betalar dina synder redan förrän du fanns, förrän du hade gjort vare sig gott eller ont. Han kände ditt liv, hur du har trotsat honom genom dina synder och din egenrättfärdighet. Han offrade sig själv för din skull.  

Om du betraktar dina synder, din ånger, dina bekännelser, din fromhet, din kärlek eller kärlekslöshet - du har bara synder, för vilka du måste stå till doms för. Om du ser på Jesus, har du förlåtelse, nåd, liv, kärlek.

Luther skriver i sin förklaring till galaterbrevet: "Dessa ord: 'som har älskat mig och utgett sig för mig' är fyllda av tro. - - Detta, att Guds Son gav sig själv i döden, gör, att mitt hopp vaknar och jag tillämpar det på mig själv; denna tillämpning är trons verkliga drivkraft. En egenrättfärdig säger inte: 'Kristus har älskat mig'."

Du får lita på Guds ord för ditt eget vidkommande. På basen av Jesus och Ordet tillräknar inte Herren dina synder.

Den, som har fått mycket förlåtet, älskar mycket. Den, som har fått litet förlåtet, älskar lite. Den, som inte har fått något förlåtet, m.a.o. är så nöjd med sig själv, att han inte behöver någonting från Gud, kan inte älska med den utgivande kärlek, som kommer från Gud.

Kärlek är den kristna församlingens kännetecken till världen

Den Helige Andes verk syns framför allt genom kärleken de troende emellan. Jesus säger oss: "34.Ett nytt bud ger jag er, att ni skall älska varandra. Så som jag har älskat er skall också ni älska varandra. 35 Om ni har kärlek till varandra, skall alla förstå att ni är mina lärjungar. "

Kärlek syns i attityder och gärningar, inte enbart i ord. Johannes tar fram ett exempel: "17. Om någon har denna världens tillgångar och ser sin broder lida nöd men stänger sitt hjärta för honom, hur kan då Guds kärlek förbli i honom? 18 Kära barn, låt oss älska, inte med ord eller fraser utan i handling och sanning."

Synden bor i oss fortfarande. Om synden regerar i oss och inte Kristus, ser världen endast en skara av troende, som sinsemellan grälar och avundas varandra och Guds namn blir för deras skull förhånat.

Paulus uppmanar oss att ivrigt sträva efter kärleken. (1 Kor.14:1) Kärlek kan inte fås till stånd med egna beslut och strävanden, ty kärleken är från Gud. Kärlek får rum i oss enbart om vi lever av sanningen, att Jesus har älskat oss och utgett sig själv för oss. Då är vårt samvete fritt och vi gläds över Jesus och hans fullbordade verk.

Det är inte fråga om känslor utan om tro.  "16. Och vi har lärt känna den kärlek som Gud har till oss och tror på den." (1. Joh. 4) Vi tror, att Gud älskar oss, därför att Guds Ord säger så. Vi tror det, emedan vi har lärt känna Guds kärlek genom förlåtelsen för våra synder.

Synden bor i oss fortfarande och Djävulen lockar oss att se på oss själva och våra brister, så att vi skall förlora kontakten med vår Frälsare och tron på honom och hans kärlek. Lyft därför alltid din blick om och om igen genom trons ögon till din Frälsare, som har burit dina synder och din ondska på korset.

Ett faktum i praktiken är, att man inte kan leva i Guds kärlek utan Guds Ord. När Bibeln upphör att vara vår dagliga mat, fjärmas våra hjärtan från Gud. Hans kärlek är visserligen oförändrad gentemot oss, men vi själva fjärmar oss så lätt på egna själviska vägar.
"Människan lever inte bara av bröd, utan av varje ord som utgår från Guds mun."