|
Jesu historicitet
A. Antikens historiker
B. Pontius Pilatus' brev
C. Matti Kankaanniemis studier i dessa saker
Några allmänna synpunkter
Orsakerna förefaller mycket svagt motiverade och förefaller inte ur helhetens synpunkt vara logiskt enhetliga. De flesta forskarna är dock övertygade om Jesu historicitet.
Vi bör ju beakta bl.a. följande saker:
A. Antikens historiker
Jesu existens
...kallade samman Sanhedrin och förde fram inför dem Jakob, brodern till Jesus, den så kallade Messias, och några andra män som han anklagade för att ha brutit mot lagen, och lämnade ut dem till att stenas. 129
längre fram skriver han direkt om Jesus:
Ungefär vid den här tiden levde Jesus, en vis man, om man nu alls kan kalla honom för en vanlig människa. För han utförde förunderliga gärningar och undervisade män som gärna tog emot sanningen. Många judar anslöt sig till honom, liksom även många greker. Han var Messias. Till följd av en anklagelse som förts fram av våra ledande män, dömde Pilatus honom att korsfästas, men de som hade älskat honom från början gav inte upp, för han visade sig för dem levande på tredje dagen. Detta och tusentals andra underbara ting hade Guds profeter sagt om honom. Och intill denna dag har den kristna stammen, som fatt sitt namn efter honom, inte försvunnit. 130
Påståendet att Jesus är Messias liksom det avslutande avsnittet om uppståndelsen är omtvistat, eftersom Josefus inte var kristen. En del forskare menar därför att det är senare kristna tillägg. Texten är dock enhetlig i alla bevarade manuskript. Andra menar att texten är ursprunglig men i originalet hade kvalifikationer av typen: "Han var (den så kallade) Messias" och "han visade sig levande för dem på tredje dagen (påstod de)".131 Poängen här, att det finns tidigt historiskt material om Jesus också utanför Bibeln, påverkas inte av diskussionen kring de uttrycken.
Den viktigaste romerska källan som direkt omtalar Jesus är Tacitus som år 115 skriver:
För att få slut på ryktena gjorde Nero somliga människor till brottslingar och utsatte dem för de grymmaste tänkbara straff. Det var de som allmänt omtalades som "kristna", och som framhärdade i sin olämpliga verksamhet. Den som ursprungligen bar namnet Chrestus, hade blivit avrättad under kejsar Tiberius regeringstid enligt order av ståthållaren Pontius Pilatus. Men den fördärvliga sekten började nu, trots att den under en tid hållits i schack, på nytt att sprida sig, inte bara i Judéen där ursprunget till detta onda fanns, utan också i hela Romarriket där otäcka och vedervärdiga idéer från hela världen väller in och finner villiga anhängare.132
Vad skulle vi veta om Jesus om vi inte hade Nya testamentet och inte kunde lyssna in alla källor från den tidiga kyrkan? Förutom Josefus och Tacitus finns det ett flertal andra källor - Thallus, Plinius den yngre,
Suetonius och olika rabbinska källor - som direkt eller indirekt refererar till Jesus.
- Jesus var en lärare och undergörare som många både judar och greker kom till tro på (Josefus).
Den kristna tron är en effekt i historien och kräver en orsak. Världens största rörelse uppstår inte ur intet. Om inte Jesus fanns där som orsak, måste vi förutsätta att någon annan gjorde det. Men varför införa en gestalt x, utan källor och utan historiska data, när det finns ett rikt materia! som anger Jesus som orsaken till kristendomens uppkomst?
1 en rapport från teologiska institutionen vid universitetet i Lund sammanfattar teologie doktor Samuel Byrskog läget inom Jesus-forskningen. Han konstaterar inledningsvis:
Ingen seriös exeget betvivlar idag att Jesus existerat. Sporadiska försök görs visserligen fortfarande - också i Sverige - att bortförklara Nya testamentets vittnesbörd om Jesu verkliga existens, men dessa ansatser uppvisar oftast föga exegetisk insikt och är numera allt mer sällan gjorda av personer med ordentlig exegetisk skolning. Bland de forskare som besitter de nödvändiga kunskaperna för att bedriva exegetiskt arbete förnekar numera inte ens de som är mest kritiskt lagda att Jesus funnits. 135
Människor som försöker förneka Jesu existens tvingas gå tillväga på samma sätt som de franska historierevisionisterna, vilka förnekar förintelsen under andra världskriget. Det kan de göra endast genom att först förneka det källmaterial vi har tillgång till och som är det enda som kan hjälpa oss att avgöra vad som faktiskt har hänt: Alla vittnesmål är falska, alla bilder är fejkade, allt material är förfalskat. .. Men då finns det inte längre någon historisk kunskap att ta, och inte någon underbyggnad för den teori de själva förfäktar!
Påståendet att Jesus är en myt handlar alltså inte om hans existens. Det handlar istället om evangeliernas trovärdighet som historiskt material. Är evangeliernas Jesus en myt?
Källhänvisningarna i Gustavssons framställning
Jag hänvisar till behandlingen av detta ämne tidigare, där slutsatsen är densamma: Från sistnämnda länk tar jag följande avsnitt från Gregory A. Boyds analys om Jesus-seminariet:
" Kanske den viktigaste av de sju grundpelare, vilka är publicerade i "The Five Gospels" är tesen, att Nya testamentets text är otillförlitlig, ifall inte annat bevisas.
Detta är rakt emot vanlig praxis. De flesta historieforskare anser, att beviskravet vilar på den historieforskare, som vill bevisa, att någon historisk källa inte är tillförlitlig. Historieforskaren bör bevisa, att den gamla källan har fel, inte att dess information är riktig.
Många forskare har gått grundligt vilse, därför att:
Som exempel kan nämnas Jesus-seminariets kriterier beträffande sanningshalten av Jesu ord i Johannes-evangeliet: På svenska har Roger Viklund år 2005 gett ut ett digert verk, där han betvivlar existensen av evangeliernas Jesus. På basen av direkta diskussioner med honom, har jag kunnat konstatera flera liknande principiella "kardinalfel" i hans forskningsmetoder trots hans enorma sakkännedom av gammalt källmaterial. Gustavsson påpekar, att dessa diskussioner och tvivel om Jesus existens, inte beror på det digra material, som vi har till förfogande. Det beror på vissa forskares naturalistiska världsbild, där varje nyans av övernaturligt måste strikt förnekas. Att detta sedan leder till många och oöverstigliga problem med verkligheten är sedan en annan sak. B. Pontius Pilatus' brev
De följande avsnitten är mycket omstridda, huruvida de är äkta eller inte. Själv har jag ingen möjlighet att bedöma detta. Jag tar hit några utdrag från dem, ty: Läsarna får själv bedöma deras trovärdighet. Jag tyckte, att de kastade nytt ljus över de traditionella texterna i evangelierna och fick mig att bättre förstå den politiska bakgrund, där Jesus verkade. De ger t.ex. inblick i det spända förhållandet mellan Jesus och hans anhöriga och den fruktan, som dessa var utsatta för. Likaså ger de en trovärdig bild av de nästan kaotiska situationerna, när Jesus predikade till folkskarorna.
1. Breven till Tiberius
1. Breven till Tiberius Prof. Konstantin von Tischendorf hittade dessa dokument under sina forskningsresor i medlet på 1800-talet. Han har mera blivit berömd för sina fynd av de grekiska handskrifterna Codex Sinaiticus, vilka han fann i Katarinaklostret i Sinai. Dessa upptäckter har också varit föremål för kraftiga angrepp. Men dessa dokument har bekräftats av tre kyrkofäder: Justinus Martyren (år 138), Tertullianus (ca.år 200) och kyrkohistorikern Eusebius (ca år 315). Tischendorf skriver i bokens inledning: "Av dessa tre kända och erkända personers uttalanden framgår, att Pilatus' dokument har funnits före år 138 och att de då ansågs som verkliga dokument. …" Ur dessa brev till Tiberius finns bl.a. följande utdrag: (Till svenska av Lindell från motsvarande artikel på finska.)
Pilatus' första möte med Jesus En dag när jag gick förbi Siloa-dammen, där mycket folk var församlad, såg jag en ung man mitt bland folkgruppen. Man berättade mig, att det var Jesus. Det kunde jag ha förstått, då han urskilde sig från de andra. Hans hår och skägg var guldfärgade. Han verkade vara ca 30 år. Jag har aldrig sett ett mera ädelt utseende. Hur annorlunda var han inte än de svartskäggiga och gulhyade åhörarna.
Jesus gjorde intryck Till slut kallade Pilatus Jesus till pretoriet: " När nasaréen hade anlänt, gick jag till min basilika. När jag såg på honom kändes som om mina fötter varit fastkedjade vid marmorgolvet och mina lemmar darrade som en brottslings, medan Jesus var lugn - lugn som en oskyldig. …. En stund tittade jag förundrad och med vördnad detta ansikte, annorlunda än de bilder våra målare har gett åt våra gudar och halvgudar.
Pilatus gav frihet att tala
Pilatus värderade också Jesus på basen av de under han gjorde. I det följande ett avsnitt från Justinus Martyren, där han citerar Pilatus dokument: "Ett av de misstag Jesus blev anklagad för var, att han hade sagt, att sabbaten inte är någon vilodag och att för den skull behöver den inte hållas helig. Han gjorde nämligen många underverk just på sabbaten, han gav de blinda sin syn, han gav lama sin rörelseförmåga, han botade spetälska och uppväckte döda. Med ett ord botade han sådana förlamade, som helt saknade rörelseförmåga så, att de kunde fritt gå och springa." Pilatus såg tydligt att denna man inte gjorde annat än gott, men trots det ökade många judars, framför allt fariséernas, raseri gentemot honom. Till slut krävde folket Jesu avrättning.
Marken skälvde, rämnade och avgrunden öppnade sig "På kvällen till den första dagen hördes ett ljud från himlen och flammade till ett ljus, som var sju gånger klarare än dagsljus. Vid den tredje stunden på natten sken solen klarare än någonsin. Människor klädda i fina kläder samt otaliga änglar syntes i molnen. Dessa ropade med tordönsröst: Jesus som korsfästes har uppstått, kom ut från dödens rike ni där nere, som har varit bundna i slaveri. Alla berg och kullar skakade av denna röst och klipporna rämnade, uppstod så stora klyftor, att avgrunden och dess innevånare blev synliga. Den stora klyfta, som jordbävningen hade åstadkommit slukade många judar, så att många av Jesu bittraste fiender omkom på detta sätt."
Pilatus fick till och med helgons ställning Innerst inne trodde Pilatus på Jesus, vilket också Tertullianus försäkrar, när han skriver: "Allt detta meddelade Pontius Pilatus åt kejsare Tiberius, ty hans samvete hade krävt honom att bli en kristen." I de koptiska och etiopiska kyrkorna anses Pilatus vara helgon.
På engelska:
2. Pontius Pilatus' brev till Seneca. Letters of Pontius Pilate: Written During His Governorship of Judea to His Friend Seneca in Rome (Paperback) by W. P. Crozier (Editor) Utdragen från Saarisalos översättning fritt återgivna på svenska av J.Lindell
Saarisalo skriver i sin inledning:
Här delges några korta utdrag från dessa brev, vilka berör närmast Jesus:
Om Jesus: "Där finns en sak, som tillfredsställer mig. Jesus klandrar skriftlärda och präster." "Jag meddelade åt Kaifas informationen om Jesus och jag sade till honom, att eftersom Sanhedrin kräver respekt också i Galiléen, borde han sköta saken bättre. Han svarade mycket kraftigt, att på basen av vad de hört om Jesus - tillsvidare mycket litet - att de avskydde honom av hela hjärtat och på deras uppmaning skulle en delegation av lärda män avresa till Galiléen för att förhöra Jesus. Denna Jesus är ju ingen betydande person, endast en vanlig arbetares son." "Han (Pilatus utsände Alexander) besökte Nasaret, varifrån Jesus är hemma och besökte hans föräldrar. Han träffade dem mycket skräckslagna. Antipas agenter hade också besökt dem och hållit korsförhör beträffande Jesus och de fruktade att få del av det straff, som väntade Jesus. Hela staden deltar i deras fruktan. Familjen jämte vänner tycks följa Jesus, vilken förflyttar sig snabbt från en plats till den andra, liksom alla dessa predikanter gör. De anhöriga skulle gärna föra bort honom och stänga honom bakom lås och bom för att skydda honom - eller rättare sagt sig själva - för otrevliga saker. De sade åt Antipas' män, att Jesus inte var fullt ansvarskännande för sina gärningar, att han alltid har varit lite egendomlig och förorsakat sina egna många bekymmer. De har aldrig kunnat hålla honom i styr. Ännu mindre kan de det nu, ty han inte bara nekar dem bestämt att göra så, utan dessutom växer skaran omkring honom och dessa vill inte höra ett enda ord emot honom. Sålunda är dessa stackars människor nästan i panik. Jag har skrivit till Kaifas och krävt svar, huruvida Sanhedrin har vidtagit åtgärder." "Hela Galiléen tycks vara helt begeistrad av denna predikant. Alla känner någon, som har hört av någon annan, hur dessa har blivit botad från någon sjukdom. Intressant enligt mig är, att också en hel del snälla judar från Judéen är i Galiléen och följer denna predikant. De borde ju vara hemma och sköta sina arbeten." "Jag såg predikanten mycket tydligt. Han är en märklig man. Han är mager och rynkig, alldeles som om hans iver skulle ha bränt honom. När han talar är han full av självkänsla, befallande ofta t.o.m. otyglad. Skaran omkring är högljudd, människorna längre bort kan inte höra och talet avbryts. Men han stillar dem med några ord. Han är som en general mitt bland sin legion, vilken lyder honom. Han talar hela tiden, som han tänkt och ingen kan motsäga honom. Han börjar stillsamt, men sedan höjer han rösten och den blir hård och intensiv."
"Nu följde ett märkligt skådespel. Predikanten sade någonting till männen omkring. Dessa sprang ned till stranden och började dra fram en båt, så att han kunde stiga i båten. När människorna såg, att han menade lämna dem, förlorade de nästan besinningen. De störtade fram och omringade honom. De viftade med störar, klubbor och knivar. Men de hotade inte honom. Detta var någonting helt annat. Många grät, många kastade sig på marken framför honom. Jag kunde urskilja, att de ropade samma ord, som jag hört tidigare. Jag frågade av Alexander, vad de sade. Jag måste riktigt tvinga honom att säga det, ty han var uppeggad. "Konung", sade han. De ropar "Israels konung! Judarnas konung! Messias! Jag vet inte riktigt, vad det betyder, men du vet det.
"Sedan hände en annan sak: Förrän predikanten hann till båten, kom de judar från Jerusalem, som var utsända att granska denna rörelse, snabbt ned från kullarna och började tilltala Jesus. De möttes som fiender, detta såg jag, fast jag kunde inte höra deras tal. Samtalet räckte bara en kort stund.. De sade någonting åt honom och han såg på dem med förstenat ansikte. Sedan svarade han dem kort och vände dem ryggen. En av hans medhjälpare hjälpte honom i båten. Jag tyckte, att de var förvirrade och kanske förfärade. Själv var Jesus inte rädd. Han talade och uppförde sig, liksom han skulle ha varit färdig att kämpa mot hela världen.
"Judarnas konung!" Minns dessa ord, min gode vän! Nå, jag vet att detta har hänt endast i Galiléen, så att jag troligen inte behöver varas orolig. Tror du, att Antipas sköter saken? Säkert vill du veta, vad den visa Alexander förklarar? "Alexander hade rätt. Jesus Nasaréen har flytt. Man har inte hört om honom på många veckor. Han är inte i Galiléen och inte heller på Filippus' område. Han måste ha gått norrut till Syrien, där ingen bryr sig om honom." "Plötsligt började Jesus våldsamt anfalla prästerna och deras varor. Enligt vad jag hört, fördömer han hela templets offerhandel. Detta är mycket förnuftigt, men ingalunda med tanke på hans egen säkerhet." "Han själv talar arameiska och en stor del av hans åhörare förstår inte alls, vad han menar." "Senare förhörde och dömde jag fången Jesus. Han korsfästes jämte en del andra fångar, vilka hade väntat på verkställandet av deras domar."
"Förhöret var kort, men det utfördes i sakenlig ordning med iakttagande av formaliteter. Jesus anklagades för störande av lugn, för uppviglande av missnöje och att han hade sagt sig vara judarnas konung. Det fanns vittnesbörd både från vår sida och från judarnas sida, både från Galiléen och från staden. Kaifas, Hannas och de ledande sadducéerna var i främsta ledet liksom också några av huvudmännen för fariséerna. Andra fariséer ville inte ge någon hjälp i dömandet av denna upprorsmakare mot kejsaren, fast de ivrigt krävde hans död som upprorsmakare mot dem själva. Emellertid hjälpte detta inte honom. Prästerna hade mycket att säga angående hans angrepp mot deras religion, men jag avbröt dessa tal mycket kort. De måste välja endera av två alternativ: Om de inte tillåter oss att inblanda oss i deras religion, så bör de inte heller vädja till oss, när någon angriper deras stadgar. Så fort som förbrytelsen berör staten, antingen direkt eller indirekt, då ingriper vi. De kan disputera om Jahve, som egyptierna om Isis, tills de "exploderar", men om någon uppträder störande i templet och försöker åstadkomma allmän "explosion", då berör det oss nära. Anklagelsen mot Jesus som störande av lugnet bevisades grundligt och han kunde inte förneka det. "Ännu ett ord om den skrift, som angav brottsorsaken. På korset var fäst skylten: "Judarnas konung". Fariséerna var rasande. De väntade ju judarnas konung. Det skulle bereda dem en ytterst stor glädje, om de i morgon skulle se kejsaren avsatt och i hans ställe en judisk konung - inte en halvjude som Herodes - , som skulle styra landet med deras hjälp och skulle besegra deras sadduceiska rivaler. Men de var förargade, när de såg denna värdefulla hederstitel "Judarnas konung" var utsatt för hån. Detta påminde dem alltför öppet om deras egen träldom. Dessutom var de djupt sårade, att den korsfäste brottslingen, deras dumdristiga landsman, som hade trotsat dem, förseddes med denna skylt. Jag avbröt deras sak mycket kort: "Vad jag har skrivit, det har jag skrivit."
C. Matti Kankaanniemis studier i dessa saker
Hittar vi Jesus Nasaréen? 1. Om de karismatiska nådegåvorna finns just ingen undervisning, fast situationen i Korint visar, att saken var högaktuell. Det förefaller underligt, om man mänskligt sett inte skulle ha behövt Jesu ord som auktoritet. Men dylik undervisning tillskrivs inte Jesus. 2. Man har inte heller tillskrivit Jesus något avgörande beträffande de matlagar, vilka diskuterades kraftigt i församlingen ännu år 48 .(16) 3. Jesu undervisning om dopet innehåller ingenting om de praktiska tillämpningar, vilka enligt t.ex. Didake tycktes vara aktuella i församlingen. (17) 4. Jesus tog inte just någon ståndpunkt till hednamissionens specialfrågor, vilka var brännande på 40-talet. 5. Jesu undervisning innehåller ingenting om församlingens strukturer eller hierarki. Jesu undervisning passar bäst in i det judiska samhället och den sociologiska kontexten under hans egen tid. Om evangelierna skulle ha skrivits efteråt av den första församlingen skulle många "otrevliga" och "oförståeliga" detaljer ha uteslutits. Detta talar för den historiska tillförliten.
Äkthetskriteriernas märkliga värld
Vem skrev de synoptiska evangelierna?
I inledningen konstaterar han: Kankaanniemi redogör för synpunkter både för evangeliernas äkthet och också för motsatta åsikter. Men han drar slutsatsen, att det inte finns vägande skäl att frångå de traditionella synpunkterna.
Nya testamentet - myt eller sanning?
Kankaanniemi går grundligt igenom de synpunkter, vilka åtminstone delvis har framkommit i mina tidigare nämnda länkar.
Några plock ur länken: 2. Om lärjungarna verkligen skrev någonting, kan man anta, att man förhöll sig till dem med stor högaktning. För detta talar, att Polykarpos, Justinus Martyren, Dionysos, Irenaeus och många andra ansåg dem som gudomliga skrifter. 3. Många samtida och senare tiders skribenter lånade avsnitt från dessa skrifter. I de tidiga kyrkofädernas skrifter finns över 86000 citat från Nya testamentet. 4. Skrifterna sammanställdes till speciella band. Ignatius hänvisar till ett verk, vars namn var "evangelier och apostlar". Han avsåg evangelierna och breven. 5 Ingen kommentar skrevs på 300 år över andra skrifter än de, som hörde till nuvarande kanon. Också de flesta irrlärogrupper godkände Nya testamentets skrifter.
6. Också utomstående anser Matteus, Markus, Lukas och Johannes vara evangeliernas författare. Om någon annan skulle ha skrivit dem, är det märkligt, att ingen ifrågasatte deras äkthet. Om någon annan skulle senare ha skrivit Markus och Lukas evangelium, skulle han som författare nämnt någon känd apostel. 7. De kristna under de första århundraden skilde klart mellan de ursprungliga skrifterna hörande till Nya testamentet och de oäkta apokryfiska skrifterna. Det tycks redan tidigt funnits kriterier, enligt vilka detta skedde. Ett kriterium var tydligen just skriftens äkthet.
|