|
GUDS HANDLANDE I GAMLA TESTAMENTET
1. Avsikt med denna framställning
1. Avsikt med denna framställning
Avsikten är att ta fram några tankar med anledning av vissa angrepp gentemot Guds handlande i Gamla testamentet. Dessa påståenden har kommit fram i olika sammanhang bl.a. i Internets diskussionsspalter. Av de många åsikterna kan endast några få tas med. Jag försöker svara kort och rakt på sak.
Många har påstått, att de inte kan godkänna Guds handlande, utan enda möjligheten är att förhålla sig kritiskt eller t.o.m. förneka en dylik Gud. Man har fått uppfattningen, att Gamla testamentets Gud är grym och sadistisk och oerhört godtycklig.
Fast man i princip försöker vara tolerant gentemot olika åsikter, förkastar man dock judendomens och kristendomens Gud. Samtidigt går man miste om de talrika goda värderingar och lärdomar, som GT bjuder på.
2. Två typer av gudsbilder
Till den första gruppen hör olika slags människor:
I denna framställning utgår jag från det senare alternativet: Gud har skapat människan och han representerar en högre auktoritetsnivå än människors självcentrerade tankemodeller. (Mera om mina motiveringar för den kristna tron finns på annat håll på mina sidor, varför jag hänvisar dit.)
3. Hur skall vi förhålla oss till Bibeln? Vi bör också beakta, att Bibeln berättar mycket om människors uttalanden och felaktiga handlingar. Detta bara ökar Bibelns trovärdighet. Skulle Bibeln efteråt ha nedskrivits för vissa mänskliga syften, skulle helt säkert dylika negativa saker ha lämnats bort. Detta gäller både GT och NT. Detta innebär dock, att kontexten noga bör beaktas. Detta innebär, att Skrifterna i Bibelns ursprungstexter är gudomligt inspirerade. Översättningarna kanske inte alltid ger de rätta nyanserna i innebörden, men helhetsbilden är klar. Gud har inverkat, att annars svaga och bristfälliga människor har genom denna inspiration nedskrivit den text, som Gud har avsett för oss "till undervisning, till bestraffning, till upprättelse och till fostran i rättfärdighet." Detta är ett intressant drag, som mänsklig tankeförmåga inte kan fullständigt fatta. b) Det andra synsättet är, att Bibeln är enbart skriven av människor utan gudomlig inspiration. Därför kan den inte innehålla profetior. Detta leder emellertid till stora missförstånd och därav följande motsättningar. Tyvärr är det många, som kanske utan närmare eftertanke har fallit offer för dessa tankemodeller. Mera om dessa synpunkter finns i "Varför just kristen tro?/Bibeln". Man talar ofta om, att Bibeln är full av motsättningar. Faktum är att huvudparten av dessa konflikter finns enbart i människors tankevärld, inte i Bibeln. Resten kan bero på bristande kunskap. Vi bibelläsning bör man iaktta vissa viktiga principer, vilka oftast beaktas på annat håll. När man försöker börja studera ett nytt ämne (i detta fall Bibeln) måste man börja med grunderna. Man bör försöka få reda på de viktigaste principerna i ämnet, utan att blanda in egna fördomar och felaktiga uppfattningar. Vad vill bokens författare ha sagt? Först efter det kan man börja gå in på detaljerna och tolka dem på basen av helheten. Detta gäller helt allmänt, men också i fråga om kristen tro. Tyvärr tas i bibeldiskussionerna ofta någon detalj, som man försöker förstå utan helhetsbilden. Detta leder oftast ingen vart och sakerna blir allt mer förvirrade. När man fått en, kanske ännu lite diffus, uppfattning om helhetsbilden, kan man börja gå vidare på allvar.
4. Jesus och GT
a) Men Jesus hänvisade till och trodde på GT:s budskap (Skrifterna). "Om ni inte tror på Moses, kan ni inte tro på mig." Det är omöjligt att skilja NT från GT, NT:s Jesus från GT:s Gud. GT:s profetior om den kommande Messias uppfylldes ju i Jesus, vilket Jesus accepterade. (Se den engelska länken om dessa profetior.)
b) Jesus var aldrig moraliskt förolämpad av GT:s undervisning. Hans samvete reagerade inte på gudsbilden i GT. Fast man vill uppfatta Jesus endast som vishetslärare, måste man ju acceptera GT:s vishet. Om vi tror på Jesus, måste vi acceptera GT. Men sedan följer många frågor: Hur skall vi förhålla oss till GT? Men vi skall inte skilja på Gud som han är synlig i GT och sådan som han framträder genom Jesus.
5. Guds uppenbarelser
Att Gud skulle vara en hämndens Gud i GT och en kärlekens Gud i NT stämmer inte. I NT är vreden över det onda ännu kraftigare än i GT. GT beskiver både Guds kärlek och också vrede och i NT beskrivs dessa i ännu klarare färger. ( Se "Förtappelsen i NT")
I Guds uppenbarelser finns två viktiga principer:
b) Gud handlar enligt sitt ord utan att beakta våra egoistiska förklaringar.
6. Människors tolkningar Den som ser Gud som en hämndlysten psykopat, bör fråga sig, hur miljontals människor har upplevt honom som en kärleksfull, trofast och tillförlitlig Gud? Många människor förstår inte Guds väsen, utan gör endast en humanistisk bedömning av Gud, vilket man kan göra bara, om Gud inte finns. Om Gud är alltings Skapare och upprätthållare, så handlar han i sin allvishet ingalunda enligt mina oftast själviska kriterier. Människan kan ingalunda uppställa kriterier för Guds handlande. Saken bör bedömas i helt motsatt riktning. Vad bör människan göra enligt Guds kriterier? Det är ju Gud som sätter spelreglerna. Jag svarade en gång åt en som ifrågasatte Guds handlande: " Tydligen jämför du saker på basen av din begränsade nuvarande tankevärld? Är du själv ovanför alla fel? Kan du betrakta saker och ting ur den allsmäktiga Gudens synvinkel, som t.ex. inte är bunden av det kortsynta perspektiv, som vi har på tidsaxeln och som styr vårt tänkande. Kan du betrakta saker ur evighetens perspektiv, vad som fanns före oss, vad är helheten och meningen med vår nuvarande mänskliga existens och vad följer efter detta liv? Om du kan ge tillfredsställande svar på dessa frågor, kan du återkomma till eventuella Guds fel. Jag har inte detta vida perspektiv. Därför svarar jag inte direkt på din fråga. Jag håller fast vid Bibelns budskap, att Gud är kärlek, han är rättvis och helig. Vi gör fel (vi är syndiga), dvs. vi lyder inte Guds vilja. Detta har han beaktat och bjuder oss frälsning genom Jesus Kristus."
Många tycks tro, att om vi med vår måttstock inte gillar Guds handlande, så är detta ett tecken på, att han inte finns. Är det därför, som många tror, att gudsbegreppet är bara någonting, som människan har hittat på? Men om Gud inte finns, varför finns denna inneboende längtan till gemenskap med Gud. Men om Gud finns måste vi ju försöka få reda på de gudomliga principerna, oberoende av våra förutfattade meningar. En annan skrämmande tanke är, att Guds moralbegrepp eventuellt inte motsvarar våra önskemål baserade på humanistiska kriterier, vilka inte godkänner normeringar från högre plan. Är han bara ond och vill leka med oss på ett orättvist sätt? Är han ur vår synvinkel grym och despotisk, vilken inte fungerar enligt våra "demokratiska principer"? Vi bör ju också minnas, att samhället på GT:s tid inte var demokratiskt enligt våra principer av i dag. Samhällsstyret är ju uttryck för medborgarnas sätt att sköta samhällets angelägenheter och det bör kanske inte alltför ingående förknippas med människors gudsförhållanden. Också de kulturella sederna hör till samma kategori. Detta är ett komplicerat område, som jag inte vill eller kan gå närmare in på. Gudsförhållanden dikteras inte av samhälleliga eller kulturella kriterier utan beror på människors personliga attityder. Människor handlar inte på långt när alltid enligt Guds "egentliga" vilja, men kanske ofta enligt hans "tillåtna" vilja. Detta är nästan omöjligt att bedöma, men har sin givna inverkan i människors omgivning.
7. Hurudan är Gud? Hur kan vi förstå hans väsen? Många gör moraliska bedömningar utan att ha en objektiv grund för dessa. Vi måste ju alltid utgå ifrån någon källa. För en kristen är ju (borde vara) denna utgångsgrund Guds väsen. Men vad skall en människa, som inte säger sig tro på Gud eller någon högre makt, utgå ifrån? Hur kan man överhuvudtaget tala om normer i så fall? Om det inte finns någon moralisk norm ovanför människan, hur kan vi då ställa sådana normer, enligt vilka vi sedan anklagar både våra medmänniskor och också Gud? Stefan Gustavsson skriver om västerländsk naturalism:
"Moralen kan inte motiveras. Naturen är amoralisk, likgiltig för alla resonemang om gott och ont. Moralen är en godtycklig konstruktion av människan. Eftersom moralen inte är förankrad i ursprunget finns det ingen verklig grund för moralens giltighet. Vi behöver en fast punkt för moralen. Varken den individuella människan, den demokratiska majoriteten eller den politiska makten kan utgöra denna punkt. Därmed blir moral något relativt.
Inte heller evolutionstanken kan utgöra grund för moralen. Moralens uppkomst skulle möjligen kunna förklaras med att det i kampen för överlevnad visat sig vara en fördel att leva i grupp och att för att det skall vara möjligt är det nödvändigt med vissa ordningar. Men resonemanget ger ingen grund för moralens giltighet. Man skulle kunna formulera en moral utifrån principen att allt som främjar livet är gott. Men naturalismen kan inte motivera varför liv skulle vara bättre än icke-liv. Livsåskådningen kan inte motivera värden: Allt är energi och materia ändå var det moraliskt fel med apartheid i Sydafrika. Allt är energi och materia ändå finns det mänskliga rättigheter som inte får kränkas.
Naturalismens slutpunkt är meningslöshet. Intellektuellt är naturalismen en självupplösande teori som t o m gör människans tänkande meningslöst. Existentiellt finns ingen mening utan Gud."
8. Är Gud grym och sadistisk?
De som ställer dessa frågor, borde fråga sig, av vilken orsak gör de det? Hur kan en människa ur egoistisk och humanistisk synvinkel kritisera Skaparens vishet? Med denna olydiga attityd gentemot Guds vilja och principer, bidrar de ju i själva verket på sätt eller annat till eländet. Men för att komma undan sitt eget ansvar och eventuellt dåliga samvete, är det lätt att skylla allt på Gud. Men tyvärr hjälper inte detta saken. Kritiken faller också på det faktum, att Gud i Kristus "innan världens grund blev lagd har utvalt oss i honom för att vi skulle vara heliga och fläckfria inför honom." (Ef.1.4) Jfr. Joh.3:16.
9. Gud och straffdom
I princip är ju straff i sig självt alltid negativt, men det är ju inte för den skull någonting ont. Straff som följer på det onda betyder ju, att vi tar det goda på allvar. Om Gud inte skulle skilja mellan det goda och det onda, då skulle han ju acceptera och själv vara det onda. Men då skulle han ju själv vara inkonsekvent och orättvis. Bibeln talar mycket om straff. Detta är en konsekvent följd av en Gud, som inte kan kompromissa med det onda. På detta finns många exempel i GT.
10. Hur det började. Gud skapade i något stadium också änglarna, där det också råder fri vilja. Läs mera om detta i : "Vad Bibeln berättar om änglar" I varje fall gjorde en änglafurste uppror mot Gud och fick en stor del av änglarna med sig. Denne förledde i form av en orm de första människorna till olydnad mot Gud. "Skulle då Gud verkligen ha sagt?", var den förrädiska frågan. Där började den förbannelse, som ännu råder i världen. Jag har anat, att bakom den korta berättelsen i Bibeln, ligger en långt mera dramatisk serie av händelser. Men allt har vi nyfikna människor inte fått veta, utan bara det som är väsentligt för oss. Men Gud har i Bibeln meddelat oss, att redan före världens skapelse hade han färdig en frälsningsplan genom Jesus Kristus. Utförandet av denna plan började med Abraham, vilken han kallade från sitt hemland till "löfteslandet". Men han trodde på Gud och de löften, som han personligen fick. Knappast har vi egentligen tänkt vilket hopp i "det okända", som denna tro i hans liv medförde.
11. Israel - Guds egendomsfolk " Ty du är ett heligt folk inför HERREN, din Gud. Dig har HERREN, din Gud, utvalt att vara hans egendomsfolk framför alla andra folk på jordens yta. 7 Det var inte för att ni var större än alla andra folk som HERREN fäste sig vid er och utvalde er, ni var tvärtom mindre än alla andra folk. 8 Utan det var därför att HERREN älskade er och höll den ed som han hade svurit era fäder som HERREN förde er ut med stark hand och befriade dig ur träldomshuset, ur den egyptiske kungens hand, ur faraos hand. 9 Så skall du veta att endast HERREN, din Gud, är Gud, den trofaste Guden som håller fast vid sitt förbund och sin nåd i tusen släktled, när man älskar honom och håller hans bud. 10 Men den som hatar honom skall han vedergälla med undergång, ansikte mot ansikte. Han skall inte tveka när det gäller dem som hatar honom. Ansikte mot ansikte skall han vedergälla dem. 11 Håll därför de bud, stadgar och föreskrifter som jag i dag befaller dig att följa". (5 Mos. 7) Här uppenbaras Guds vishet, som knappast någon av oss kan fullt förstå. Många har genom tiderna försökt omintetgöra detta val och åtminstone negligera det. Men det passar utmärkt in i den helhetsbild, som Bibeln skisserar upp. I våra dagar är ju Israel ett omotsägligt bevis på Bibelns tillförlitlighet, för dem som uppriktigt tar Bibeln på allvar.
12. En följd av detta val Gamla testamentet är till stor del Israels folks historia samt deras profeters budskap, ofta varningsrop till folket. Fast Israels folk var ett utvalt folk, var det ingalunda något "idealiskt" folk. Bibeln beskriver också de negativa händelserna och försöker inte dölja dess synder. Vi måste ju konstatera, att detta folk olovligt ofta avvek från Guds lagar, blandade sig med hednafolken i blandäktenskap och vad ännu värre övergav sin gudsdyrkan och efterapade grannländernas avgudadyrkan. För detta fick de ofta lida och hamnade i stora svårigheter, tills de ångrade sig och gjorde bättring (för en kort tid). Detta folk levde i den tidens krigiska och råa atmosfär och kunde inte undvika verkningarna från den tidens politiska strömningar. Detta kommer tydligt fram i Bibelns berättelser. Vi måste hela tiden minnas, att deras handlingar och människors uttalanden ingalunda alltid är i överensstämmelse med Guds vilja. Därför måste vi vid bibelläsningen alltid ta i beaktande kontexten. Annars gör vi totala felbedömningar.
13. Är Gud rättvis? Varje land har sina egna lagsamlingar och dess domstolar kan inte direkt ta ställning till Guds lagar och principer. Men Gud är den högsta auktoriteten för hela universum. Guds principer står över de principer, som tillämpas i våra samhällen. Den verkliga gemenskapen med Gud kan inte bestämmas av ett lands lagsamlingar, det är en sak mellan Gud och individen. Förhållandet till Gud är beroende av människans inre attityder. Vi bör ju vara tacksamma, att den högsta rättsordningen eller Guds principer inte upphävs, trots de snedsprång vi människor gör. Israels folk var som folk ansvariga för efterföljandet av Mose lag. I detta avseende var de i en särställning, vilket inte berör andra nationer. Se tidigare nämnda länk "Förhållandet mellan Mose lag och nya förbundet". Om Gud inte skulle straffa vore han ju inkonsekvent och det onda skulle träda i stället. Men Gud straffar inte godtyckligt. Det är moraliskt gott, att det onda straffas. Gud känner människors innersta motiv, vilka oftast är dolda för andra människor, och handlar i enlighet med detta. Därför kan vi inte alltid förstå Guds handlanden. Vi bedömer dessa utgående från våra egna bristfälliga och ofta snedvridna föreställningar. Ibland ger Bibeln klar information i GT varför straff följde. Men ibland blir denna information mera diffus och måste tydas enligt de allmänna principer, som Bibeln meddelar. Bibelkritikerna har inte förmåga eller ens vilja till dylik uttydning och därför blir deras kommentarer till många ställen i GT oerhört snedvridna. De nämligen uttyds enligt dessa kritikers egen livsvärderingar, vilka ingalunda följer Bibelns principer. Inte att undra på att konfrontationerna blir kraftiga, vilket kan förvirra många människor. Guds tidtabell följer inte heller alltid våra förväntningar.
14. Straff och rättvisa Kampen mellan Israel, som var Guds egendomsfolk, och de omgivande folken på GT:s tid representerade ofta en kamp mellan det goda och det onda. Också i vår tid fortgår denna kamp mellan gott och ont som en andlig kamp. Där gör vi ofta kompromisser och lider nederlag liksom Israel i tiden. Den tiden liksom ännu i våra dagar utkämpades en kamp om Israels existens. Israel var en viktig länk i Guds frälsningsplan. Skulle denna länk ha förintats då (eller i dagens läge), skulle Guds plan ha gått om intet. (Se också länk: "Kortfattat om Israel".) Många enskilda människor, vilka kanske inte av rent personliga övertygelser strävade till detta, hamnade på grund av sin tillhörighet till sin folkstam ut för Guds straffdom. Många frågar sig i dag, varför t.ex. oskyldiga barn måste lida i olika sammanhang? Barnen är inte en avskild enhet från det samhälle, där de växer upp. Så har det varit i alla tider, såväl på GT:s tid liksom i vår tid. De högtidliga deklarationer om barnens rättigheter, vilka har gjorts i våra tider, fungerar tyvärr inte i alla dessa konfliktsituationer. Bibeln framhåller alltså, att det kommer en domens dag, där människor kommer att stå till svars för sina gärningar. Först efter detta kommer Guds rättvisa och kärlek komma till synes. Men han kan inte tvinga människor till rättvisa mot deras vilja. Skulle han använda våld, skulle han inte vara kärlek. Men människors ondska kommer att kulminera i "vredens dag", varvid det nuvarande systemet slutligen kommer att brytas ned och någonting nytt kan spira fram.
15. Varför är det så stor skillnad mellan Gud i GT och Guds handlande i dag? Händelserna i Bibeln är en del av Guds uppenbarelse. Men denna Guds uppenbarelse till mänskligheten är inte jämt fördelad över hela mänsklighetens historia. Den är koncentrerad från Abrahams tid till Jesus tid och grundandet av de första kristna församlingarna och koncentrerar sig kring Guds egendomsfolk Israel och deras betydelse. Den är oss given, så att vi kan förstå något av Guds väsen och hur han i sin kärlek och nåd vill förbarma sig över oss människor. Det är på denna grund, som den kristna församlingen trots sina svagheter och splittringar har verkat intill denna dag och också i fortsättningen. Någon ny Bibel med nya uppenbarelser behövs inte. Sanningen är, att i evangelium finns Guds kraft.
16. Kan Gud kräva omöjliga och omoraliska handlingar av människor? Detta är ingalunda något exempel på att tron på Gud skulle leda till huvudlösa saker, vilka några försöker påstå. Däremot har Gud också senare lett troende människor ibland in i "omöjliga" (dock inte omoraliska) uppgifter, genom vilka Gud har utfört genom sin allmakt märkliga saker, vilka inte har varit möjliga enbart med mänskliga ansträngningar. I NT talas om "trons nådegåva", vilken inte bör förväxlas med den frälsande tron. Det finns saker i Bibeln, som kan vara svåra att förstå. Men vi måste utgå från den Gud, som har uppenbarat sig genom Ordet och hans möjligheter och försöka förstå den djupare innebörd som finns bakom den till synes obegripliga framställningen. Om man förnekar Guds verkliga väsen, kan detta vara en omöjlighet. Men för den, som har upplevt Guds kraft genom Jesus, kan Gamla testamentets texter öppna oanade nya insikter. Vi måste ju än en gång konstatera, att GT var Jesu "Bibel", vars budskap han aldrig förnekade eller ifrågasatte. Men han förstod den djupare än den tidens religiösa människor.
17. Människor handlar inte alltid enligt Guds vilja Bibeln skildrar människors handlingar mycket realistiskt utan någon som helst försköningar. På detta finns många exempel. Ofta är dessa berättelser varnande exempel, hur man inte skall göra. Ibland berättar de om, att trots människor svagheter och själviska motiv Gud ändå är bakom allt och kan vända dessa svåra situationer och avsikter så, att någonting gott kan spira fram. Ibland behövs mycken öppenhet vid bibelläsningen, så att vi kan hitta dessa lärdomar och kunna tillämpa dem i våra situationer. Människor har i alla tider handlat mer eller mindre emot Guds vilja och därmed hamnat i situationer, där mycket radikala åtgärder är nödvändiga. Som jämförelsebilder kan vi ta situationer från dagens samhälle, där t.ex. något företag genom dåliga beslut hamnar i ekonomisk återvändsgränd, där djupt gående ingrepp i produktionen och antalet anställda är nödvändiga för att kunna klara sig. Eller man upptäcker i kroppen elakartade cancersvulster med åtföljande grundlig operation med därpå följande utmattande efterbehandlingar (cellgifter eller strålning). I GT finns exempel, där Israels folk började dyrka grannländernas avgudar, eller de ingick blandäktenskap med dessa folk. Profeterna dundrade ofta hårt emot dessa missförhållanden men ofta för döva öron. Folket ville inte höra dem och var inte färdig att göra bättring, utan folket hamnade till slut i landsflykt och fångenskap. Många kan inte heller inse i vilket moraliskt förfall dessa grannar levde i. Därför ville Gud fördriva dem, så att inte "Guds egendomsfolk" skulle bli besmittade, med åtgärderna blev "halvvägs". Inte heller de stränga lagarna kunde hindra dem att handla emot Guds vilja. En del är förvånade över den gunst, som David fick inför Gud. Han gjorde ju många handlingar, vilka vi avskyr, inte minst äktenskapsbrottet med Batseba. David var en typisk man av sin tid. Men Gud såg till hjärtat. När David märkte sin synd, ångrade han sig djupt. Läs t,ex, Psalm 51, så förstår du kanske bättre denna sinnesändring. En "kär" vers för dessa kritiker är Ps 137:9: " Salig är den som griper dina späda barn och krossar dem mot klippan." Men detta är inte uttalat av Gud. Det är en förtvivlans bön av israeliterna, sedan de hade hamnat i en omänsklig fångenskap till Babel. Det är ett nödrop från en människa i yttersta nöd. Jag tror, att många liknande nödrop framförs också idag som följd av ogudaktigheten. Kritikerna borde i stället för att anklaga Gud för sådant, fundera på hur dylika situationer rakt emot Guds vilja kunde undvikas eller åtminstone lindras.
18. Det gamla och det nya förbundet Vi får inte svar med att på måfå plocka ut vissa verser. Vi måste lite djupare förstå Bibelns helhetsbudskap, vilket kanske inte alltid är lätt att få fram. Vilken är den "röda tråden" i Bibeln. Vi måste från berättelsernas kontext försöka få fram, vilka saker hör till en viss tid eller en viss händelse och vilka saker har ett universellt budskap till alla tider. Vi lever i det nya förbundet tid och då gäller de saker och principer, vilka finns i NT. Mycket av innehållet i Mose lag fick sin fullbordan i det nya förbundet. Jag har här hänvisat till "Förhållandet mellan Mose lag och nya förbundet" . Beträffande bibelläsning och dess tolkning hänvisas till vissa principer, vilka är behandlade i "Hur kan jag läsa och förstå min Bibel?" Ifall vi inte beaktar dessa principer, kan det lätt uppstå missförstånd vid vår bibelläsning.
19. Lärdomar
20. Nya testamentet Men NT påpekar också att inför Gud är vi alla syndare och i behov av rättfärdighet genom Jesus Kristus. Om vi inte följer evangeliets inbjudan utan förkastar det, är nog NT också mycket kategorisk i sina uttalanden, vilket framgår av länken: "Förtappelsen i NT".
Men till all lycka är inte syndens följder evangeliets huvudbudskap, utan Jesu försoningsverk, vilket vi får ta emot av idel nåd utan egna förtvivlade ansträngningar, vilket framgår på annat håll på mina sidor. Därför är evangelium det glada budskapet.
|