Men när vi mognar som kristna, måste vi vara förberedda också på "torra perioder". Dessa är värdefulla perioder, ty då kan vi lära oss i praktiken, att de kristna sanningarna är viktigare än våra känslor. Någon har skrivit : "Typiskt för en nybörjare är en brinnande iver. När den har dunstat bort, borde vi vara glada, ty det är ett tecken på, att vi har kommit förbi det första stadiet. Om någon försöker bevara det första stadiets känslor och bara längtar tillbaka, är detta att förneka behovet av tillväxt. Om vi under dessa torra perioder, när känslorna har svalnat, håller oss envist fast vid Gud och Hans Ord, kommer vår själ att renas från sin själviskhet och utvecklas i riktning mot en ren kärlek"

Vi bör förneka oss själva, ta vårt kors och följa Kristus i förvissning om, att i Kristus-vinträdet växer frukt oberoende av om vi har stora känslor eller inte.

Låt inte det allmänna tänkesättet förvilla dig, att om du känner, att det är rätt att göra någonting, i så fall är det verkligen rätt. Den kristna tron erbjuder rikligt med glädje, kärlek och djup tillfredsställelse, men den funktionerar i motsatt riktning : gör det, som är rätt och ditt hjärta följer efter. Många kristna vill vara så säkra på allt, att de börjar forma egna lagar.

Det är mycket viktigare att bevara ett rätt sinnelag gentemot andra, än att få dem att tänka såsom vi, fast vårt sätt att tänka också vore det rätta. Det är likgiltigt för Satan, huruvida vi förirrar oss in i villoläror eller annars bara blir sura. I bägge fallen har han vunnit. Sura kristna har ofta en rätt åsikt i lärofrågor och en klar bild av situationen, men de har inte ömhet eller frid. Vi ser lätt hur kristna omkring oss dåligt fyller de mått, som de bekänner. Om vi inte förblir i Kristus, litar på Honom, ber, lovprisar, läser Ordet och öppnar oss för Hans kärlek - så faller vi lätt i cynismens snara.

För att råda bot på en sur, cynisk, kritisk inställning rekommenderar jag tacksägelse. I tacksägelse finns stora botande krafter, ty ett tacksamt hjärta kan inte vara cyniskt.

Till kärleken hör tjänstvillighet, inte så mycket för att hävda sin egen position utan av hänsyn till den andres välmående. Dylik tjänstvillighet skapar enhet bland de troende. Uppgifterna blir gjorda, ensamma och misslyckade känner sig behövliga, pastorn och andra nyckelpersoner känner sig uppskattade. Hela församlingen blir ivrigare att lovprisa och dyrka Herren på ett genuint sätt. Läs med eftertanke Rom.13:8 samt 1 Kor. 13.

Människor ofta frågar, hur de kan uppnå ett djupare andligt liv. Ett sätt är att lära sig Bibelverser utantill - fyll dig själv med Guds Ord. Ett annat sätt är, att ha nära kontakt med andra troende och diskutera med dem. Till denna kontakt hör villighet att ge, villighet att förlåta och förmåga att glömma oförrätter.

Vi behöver återigen betona läran om rättfärdiggörelse genom tron. Inget misslyckande eller kraftig känsla kan skilja oss från Jesus - Han känner oss och våra misslyckanden. Men någon slags stolthet i oss vägrar att acceptera, att nåden är fullständigt utan prestationsvederlag. Jag tror, att det är fullständigt normalt, att vi ibland betvivlar vår frälsning. Men då bör vi gå till Bibeln och till dess enkla och klara budskap, att vi blir frälsta blott av tro. Denna tro prövas utan vidare och tvivel kommer. Men vi bör då vara glada, ty endast genom prövningar fördjupas och stärks vår tro. Den centrala grunden är ofta vår lydnad. När vi verkligen börjar lyda Gud och som följd av detta frukter börjar spira fram i vårt liv, ger detta oss större visshet. Om det finns områden, där vi vet, att vi är olydiga, medför detta kanske, att vi inte förtjänar fullständig visshet. I så fall borde denna ovisshet leda oss tillbaka till korset till ny överlåtelse åt Herren. Dra nytta av dina tvivel och fly inte undan dem.

2. Förvissa dig om, att Bibeln är Guds Ord. (2 Tim 3:16-17)

Detta kan otvivelaktigt föra med sig många problem. Men enligt mitt förmenande är problemen mycket större, om vi inte tror på Bibeln.

Under min studietid, när jag ännu var ung i min tro, måste jag kämpa hårt, för att få klarhet i, vad jag trodde. Jag förstod, att om Bibelns sanningar - himmel, helvete, Jesu andra återkomst - vore verkliga, är de så stora saker, att de måste få påverka hela mitt liv och min varelse. När det blev klart, att man verkligen kan lita på Bibeln, hade jag inget annat val än att låta sanningen behärska hela mitt liv. I sista hand är beslutet att lita på Bibeln ett val i tro och inte så mycket baserat på intellektuellt accepterande. Detta är viktigt, ty utan tro och kärlek är din kristendom tom och torr, fast den skulle vara intellektuellt hur acceptabel som helst.

3. En riktig uppfattning om Gud själv (Jes 6:1 - 8)

Vi måste möta både Guds helighet och Guds nåd. Vi får en riktig bild av Gud, när vi regelbundet läser Bibeln under bön och meditation. Men ämnet kräver ett livslångt studium. Den Helige Ande är en god lärare.

4. En riktig uppfattning om oss själva

En del människor tror mera om sig själva, än vad de egentligen borde och stolthet i alla former kan vara farlig för det andliga livet. Men sedan finns det de, kanske majoriteten av oss, som tvärtom har en mycket dålig uppfattning om sig själva. Detta gör, att de är rädda att vittna om Gud eller börja med någonting nytt i Guds arbete. Jesus befallde oss att älska vår nästa såsom oss själva - men hur kan vi göra detta, om vi inte älskar oss själva? Om du inte högaktar dig själv, har du stora problem med att tycka om andra och högakta dem. "Ty Gud har icke givit oss en försagdhetens ande, utan en kraftens och kärlekens och tuktighetens ande." (2 Tim 1:7)

5. Ta dig tid att studera Guds Ord, bedja, vittna och vistas i de troendes gemenskap

Jag vill poängtera, hur viktigt det är, att lära sig bibelverser utantill. I berättelsen om Jesu frestelser ser vi, hur grundligt han kände skrifterna och kunde tillämpa ordet vid rätt tidpunkt. Om du verkligen ämnar ta dig tid för dessa ändamål, är du tvungen att leva ett disciplinerat liv och priorisera saker på ett rätt sätt.

6. Acceptera Guds handlingssätt i ditt liv (Fil 1:4-6)

"Detta goda verk" framskrider enligt Herrens egen takt. Dessutom är det en sak mellan Gud och oss. Vi kan aldrig veta, hur långt någon annan har utvecklats andligt och det är lönlöst att försöka värdera det.

En del människor avfaller från tron, därför att de inte försöker få reda på Guds plan med deras liv och är för otåliga att vänta, att det meddelas dem. De siktar högt och kräver stora ting av sig själva och när de inte når sina mål inom ett år, ger de besvikna upp. Detta beror på, att man försöker sätta Gud "mot väggen" och säga, hur Han skall handla. Kanske Gud vill lära dig, att ditt misslyckande med tiden är en dörr till framgång och att helgelse och förlåtelse är de viktigaste faktorerna i det kristna livet.

Grundvalen för det andliga livet är Jesus själv. Han bör absolut ha den främsta platsen i ditt liv. Dina känslor, dina pengar och din tid bör vara under Hans kontroll. När du ödmjukar dig inför Gud och dina medmänniskor, kan Gud verka i dig och genom dig. Av egen erfarenhet kan jag bekräfta, att det verkligen fungerar.

En av den kristna världens största svagheter är, att människorna tänker och lär sig, men de gör inte, såsom de har lärt sig. Om vi ämnar i praktiken tillämpa den rikliga undervisning, som vi har, betyder det, att vi måste leva ett disciplinerat liv. Fasta, bibelläsning, bön och syndabekännelse är goda saker i varje kristens liv. Men jag skulle vilja få dig att se, att disciplin är en helhetsbetonad livsinställning. Också de mest dystra stunder kan vara dig till nytta och lärdom. Om du lär dig i tider av stora utmaningar och anfäktelser söka dolda rikedomar och vänta goda följdverkningar, märker du, att du lever ett verkligt liv och inte enbart en from försäkran, att allt är i Herrens hand. Detta ger mera realiteter i din bön och dina vittnesbörd och det ger kraft i din tjänaregärning.

Hurudan är denna skolning?

1. Besvikelsens skola

Gud kan använda våra besvikelser på ett märkligt sätt, liksom han också kan använda allt annat, som kommer i vår väg. Gud själv sänder ingalunda allt detta i vårt liv. Vi måste skilja mellan det, som Gud tillåter, att sker i denna i synd fallna världen och det, som är Hans verkliga vilja. Vi måste minnas, att mycket av det, som sker oss, är en direkt följd av människors synder. Men härvid kan Gud vända allt till det bästa. Lidande kan vara ett värdefullt sätt att få oss tillbaka till Herren och ge oss erfarenheter, med vilka vi kan trösta andra. Sist och slut är lidandet sällan ett hinder för tron.

2. Farans skola

Ofta är jag bekymrad över, att en vanlig troende gör nästan vad som helst för att undvika faror. Vi är i krig. Satan anfaller och vi är i skottlinjen och sårbara. Om du läser Bibeln, märker du, att de, som älskade Herren, hela tiden var utsatta för faror. Faror skall vi inte försöka undvika, men inte heller dumdristigt söka dem. Farorna kommer, när vi lydigt försöker erövra positioner från mörkrets makter.

3. Risktagningens skola

I GT finns berättelsen om Josua och Kaleb, vilka trots folkets missnöje sade : "Låt oss ändå draga ditupp och intaga det, ty förvisso skola vi bliva det övermäktiga." C.T. Studd sade : " Gud söker inte sådana, som sysslar med det möjliga, utan sådana, som tar itu med det, som är omöjligt." Jag tror, att Guds Ande vill föda mod i den troendes liv. Detta har få av oss upplevt, eftersom en stor del av vår tro i dag är endast tomma ord. Vi uppskattar trygga förhållanden. Är du färdig för attack liksom Josua och Kaleb? Om en dylik modig attityd får härska i våra liv, kan vårt trosliv bli berikat med glada och spännande upplevelser såväl i små avgöranden liksom i stora.

4. Åldrandets skola

Jag tror, att ett av Satans mest listiga angrepp är , att få människor att känna sig ensamma, deprimerade och förbryllade under sina pensionsår. Det finns ingen orsak till, att människan inte skulle kunna leva ett rikt liv, fastän kroppskrafterna avtar. Man har ju en livslång skolning, som kan hjälpa en att koncentrera sig på verkligt viktiga saker. Oftast är det äldre människor, som utför de värdefullaste förbönsuppgifterna.

5. Dröjsmålets skola

Otålighet är en av mina största svagheter och Gud har i någon mån behandlat det med hjälp av dröjsmål. Gud tillåter ofta dröjsmål för att dra oss närmare honom. Ofta är vi otåliga i vår bön, att Gud inte svarar. I själva verket har våra böner nått fram - endast tidpunkten har vi förstått fel.

Ett speciellt område där vi borde lära oss tålamod enligt Guds vilja, är valet av livskamrat. Många äktenskap ingås förhastat och de slutar ofta i katastrof.

6. Tillförlitlighetens utveckling

Tillförlitlighet är numera en sällsynt dygd. Det är rentav förvånande, hur ofta man ber någon att göra någonting, och det blir bara inte gjort. Tilförlitlighet uppstår inte vid en känslomässig överlåtelse åt Herren i något möte eller genom läsning av någon bok, utan den föds genom daglig disciplin och daglig självförnekelse i Jesu tjänst. Till pålitlighet hör också noggrannhet i smådetaljer. Noggrannhet är mycket viktigt, när vi arbetar till Guds ära. Men när vi betraktar vår tjänandegärning, bör vi också beakta vikten av vilan i tro, så att vi gör vårt bästa och sedan slappnar av och låter Gud verka rätt lösning på problemen. Låt inte ditt arbete bli stressartat. Jesus dog för att befria dig från skuld

7. Skolning för att skola andra (2 Tim 2:1-2)

De troendes plikt är att verkligen uppmuntra varandra personligen, studera tillsammans saker och ting och tillsammans lära sig att förlita på Gud.

Tyvärr är skolningen av andra en verkligt försummad uppgift. Vi lyckas med att läsa evangelierna, utan att se den grundprincip, som Kristus använde, när han skolade sina lärjungar. Han gick till städer och byar, botade sjuka och undervisade och använde vardagliga företeelser för att fördjupa lärjungarnas förstånd. Bibelns princip är, att församlingens ledare skolar andra och dessa i sin tur skolar andra medlemmar ända ned till gräsrotsnivån. Detta är absolut det mest effektiva sättet att sprida evangelium. (Kedjereaktion !)

8. Spridning av kristen litteratur

Varje troende kan och borde vara ivrig att sprida kristen litteratur, tidningar och kassetter. Du kan ge dem åt dina grannar och vänner eller sprida dem från dörr till dörr. En av de mest effektiva evangelisationsmetoderna är att hålla små hemmöten åt dem, som inte annars går till kyrkor och andliga möten. (Cell-verksamhet) Största delen av människorna kommer inte till kyrkan, så vi bör gå dit, där de finns och få kontakt med dem. Till detta behövs disciplin. Att dela ut traktater kan vara mycket svårt, men samtidigt är det oerhört värdefullt.

9. Tvivlets skola

Tvivel kan vara tecken på en sund intellektuell och andlig utveckling, då man ser hur det händer underliga och hemska saker i världen och i kyrkorna finns så många olika uppfattningar och mänskliga reaktioner och stridigheter. Men göm dig inte bakom dessa tvivel. Framför dina frågor modigt. Lär dig att leva i tro, när du ännu inte har funnit svar på något av dina problem, ty det är verkligen förvånansvärt hur många problem avdunstar i det tomma, när det har gått en viss tid och du kan betrakta dem mera sansat. Du kan förhärliga Kristus i dina tvivel genom att lita på honom, fast dina konflikter tycks vara olösbara. Din tro är mycket starkare, när du har kämpat och segrat, än om du aldrig skulle ha haft några tvivel.

Fast vi medger, att det finns goda intellektuella grunder för vår tro och några av världens mest framstående vetenskapsmän är troende, måste vi acceptera, att det finns frågor, till vilka inga svar finns. De är dock mera filosofiska än våra vardagliga praktiska frågor. Jag har aldrig kunnat kringgå det faktum, att om jag förnekar Guds existens, skapar jag åt mig betydligt mera intellektuella och känslomässiga problem, än om jag medger, att Gud finns.

10. Illusionernas skola

Jag har förlorat mina illusioner (förtroende) många gånger, liksom vi alla, när vi har i någon sak fullständigt litat på någon person eller församlingen bara för att märka, att personen inte var förtroendet värd. Det brustna förtroendet har kanske medfört förvirring och sårade känslor. Att vakna upp till en dylik realitet är alltid en bitter erfarenhet. Ditt sätt att reagera på saken visar din mognadsgrad. (Minns Josefs exempel !)

Vi kristna predikar mycket om förlåtelse, men vi är oerhört tröga att tillämpa förlåtelse i praktiken. Och ändå är förlåtelsen en av de viktigaste motmedicinerna mot förlust av förtroende och brustna illusioner. Uppegga inte dina sårade känslor. I stället närma dig dina medmänniskor med vänlighet och minns, att Herren använder sina egna sådana, som de är.

Bli inte deprimerad, när du förlorar dina illusioner om dig själv, utan försök godkänna din egen mänsklighet.

Möt modigt besvikelser, förlust av illusioner, dröjsmål och åldrande och förstå, att de också är Guds medel att sporra dig till starkare tro, till större medkänsla och djupare verklighet. Möt också faror med glatt mod. Använd dina tvivel för tillväxt. Utveckla din pålitlighet, att du kan skola och stöda människor på ett ännu bättre sätt. Sprid kristen litteratur och välj ut omsorgsfullt lämpligt material för varje person skilt. Godkänn Guds tidsplan och öva dig i tålamod. Framför allt minns, att Gud vet allt om oss, också vår brist på disciplin och älskar oss trots allt. I Guds ögon får du inga extra meriter genom dina mänskliga ansträngningar. Det lönar sig inte att skaffa neuroser på detta sätt. Dina motiv och din lön bör vara Guds nåd och kärlek.

IV. ANDLIG KRIGSFÖRING

Vi utkämpar inte den andliga striden med tomma händer, ty Herren har gett oss vapen. Läs 2 Kor 10:4-5 och Ef. 6:10-18. Här finns uppräknat en del av dessa vapen. Vår strid kämpas på två plan, vår inre kamp mot frestelser, tvivel och cynism och vår yttre kamp mot satans aktioner i vår omgivning.

Bibeln är den enda auktoriteten vid evangelisation, i själavård och med den kan vi bäst göra satans lögner om intet. Dessutom behöver vi trons sköld, utan vilken inte kan praktisera de lärdomar vi fått. Lovsång och tillbedjan är också viktiga vapen. Tacka Herren för allt, vad Han har gett och gjort för dig, för vad Han är och för Bibelns auktoritet.

Kärleken är vårt motiv, när vi går till strid. Vi måste vända oss till Kristus och be Honom fylla oss med kärlek. Genom Helig Ande är Han oss nära. Bed, att Han fyller dig och söker nya områden i ditt liv, där Han får bo och verka. Vi måste bedja om mera vishet i den andliga kampen.

Någon frågade en gång av Moody : "Varför talar du om vikten, att bli fylld med den Helige Ande om och om igen"? "Därför att jag läcker", var svaret. Läs 2 Sam 11 - 12-kapitlen om Davids syndafall. När Natan påpekade saken, sade David bara : "Jag har syndat mot Herren". Natan förmedlade Guds svar : "Så har ock HERREN tillgivit dig din synd". En orsak, varför många kristna lever ett liv med ständiga nederlag, är, att de inte har insett betydelsen av omedelbar förlåtelse. Gud vill inte, att vi skall vältra oss i självömkan eller göra beslut och löften, vilka bara medför skuldkänslor, utan han vill sänka välsignelsens moln över oss. Jag tror inte på ett segerrikt liv, om därmed menas ett liv, som är uppenbart felfritt, fyllt med bön och själavinnande. Men jag tror på ett segerrikt liv, om med detta menas en ständig kontakt med Gud genom Kristus och en andlig tillväxt genom rening i Jesu blod.

Har du ångrat någonting i dag? Saken behöver inte vara stor, för att göra bättring. Ofta är det synd i ditt hjärta och i ditt sinne. Du behöver inte ens alltid uttrycka din ånger med ord. Det räcker att konstatera : "Herre, du hade rätt. Jag hade fel. Förlåt mig".

Förlåtelse betyder ingalunda, att inte synden har följder. Vi bör ha täta möten inför Guds ansikte, att vi aldrig skulle hamna i dylikt elände som David. Botgöring är vanligtvis en privat sak. Om din synd är offentlig, då bör också din bekännelse ofta vara offentlig. Allra svårast är det, att bekänna åt sin äktenskapspartner. Lär dig bättringens hemlighet.

I vårt andliga liv bör vi vara realistiska i varje hänseende. Fastän vi borde vara mera koncentrerade på Gud än våra problem omkring oss, kan vi inte blunda för de saker vi möter i vårt liv.

Helt vanlig depression tär allra mest på våra andliga kraftkällor. Ingen är helt fri från missmod, många lider oerhört kraftigt. Depression och missmod är satans mest förrädiska metoder att hindra evangelisationsarbetets framgång. Depression är en riskfaktor i den troendes liv, och den försvinner inte fast vi växer till i vårt andliga liv.

Vi behöver ovillkorligen varandras stöd. Om den troende tycks vara kraftlös i bönen eller har fallit offer för sina begärelser eller tvivel, undvik inte hans sällskap. Han behöver kärlek och bön och finkänslig omsorg. Döm inte, inte med ord eller attityder, utan visa omsorg.

Vilka saker tycks förorsaka depression bland Guds folk ?

1. Obesvarad bön är den första och mest uppenbara orsaken. Hur bör vi förhålla oss, när vi enträget av hela vårt hjärta ber om någonting, som vi tycker, att vi nödvändigt behöver, men vi får inte svar? Vi lyssnar till predikningar om bön, vi läser böcker, vilka är fulla med underbara bönesvar, och vi börjar smått bli cyniska, vilket lätt leder till bitterhet. Jag tror verkligen, att det händer under än i vår tid, t.o.m. ganska ofta, och att Gud utgjuter sin nåd över sin församling så mycket, som vi kan ta emot. Trots allt är obesvarad bön - eller bön, som tycks vara obesvarad - de stora altaren, där Gud gör verkliga män och kvinnor. Också mitt liv är fullt av dessa till synes obesvarade böner.

2. Den andra orsaken är misslyckande : i människorelationer, i familjen, med våra barn

Detta är ett allmänt problem, du är ingalunda ensam. Du kan misslyckas, när du försöker vittna om din tro. .

3. Vi blir missmodiga för syndens skull. Varje segerrik troende bör veta, vad han skall göra, när han misslyckas, ty han kommer garanterat att någongång misslyckas. Kanske vi får genom Kristi kraft seger på något svårt område i vårt liv och vi klarar oss utan fall i veckor eller t.o.m. år. Sedan någon "dålig" dag faller vi just på detta område. Genast är själafienden på plats och ropar : "Där ser du nu, hur svag din vilja är - du har misslyckat, du duger till ingenting". (Detta är farligt, därför att han har rätt !) Detta är en välbekant modell, men minns att vår tro grundar sig på nåd.

4. Många blir deprimerade på grund av kroppslig sjukdom. Många sjukdomar har långt längre gående biverkningar, än vi ens anar. Men också som kroppsligt sjuk är det möjligt att leva ett kraftigt andligt liv.

5. Många blir deprimerade och besvikna på församlingens oenighet,söndriga relationer, misstroende och agg. Detta beror på överdriven idealism, att när vi har den rätta läran och riktiga andliga välsignelser, så blir vi närapå änglar. Ofta söker vi från vår kyrka eller cell-grupp någonting, som Gud aldrig har menat, att skall vara där, något som vi kan finna endast hos honom. Andligt paradis finns inte på jorden. Den troende är säregen därför, att hans tro är baserad på och är rotad i Guds kärlek.

I det följande finns uppräknade några grundläggande element för att avvärja depression. Dock bör vi minnas, att vår tro växer, när vi kämpar igenom våra svårigheter med ögonen riktade mot Herren.

a) Det första skyddet är, att vi lär känna Gud bättre.

b) För det andra bör vi bättre lära känna Guds Ord. Läs, lär utantill och meditera

c) Vi bör fästa mera uppmärksamhet vid tron och mindre på känslor.

d) Försök att hela tiden lära dig bättre förstå andra människor. Du kanske inte förstår de faktorer, vilka ligger bakom den andres beteende.

e) Försök bibehålla någonslags andlig synpunkt. När du vandrar med Gud, försök att se saker i ett vidare perspektiv. Fäst ingen uppmärksamhet vid skvaller, ifall du inte känner bakgrunden.

f) Sätt åt dig en mera realistisk målsättning. Ställ bara sådana krav, som med måttlig ansträngning kan uppfyllas, för dina engagemang i det andliga arbetet, i bönen och i församlingslivet, såvida Gud inte uttryckligen leder dig på annat sätt. Bed om stora ting från Gud, men försök inte manipulera honom.

g) Lägg allt mera vikt vid lovprisning och bön. Håll blicken riktad mot Herren och undvik att gräva med dig i egna saker.

h) Lär dig ett rätt sätt att bli sårad. Om vi inte gör detta, går vi med i den allmänna baktalning och bitterhet, som finns i så många församlingsgrupper. Det hör till dagens kutym att bli sårad och förlåtelse är absolut nödvändig.

1. Håll dig lugn. Förhastade försök att reparera skadan vanligtvis förvärrar den.

2 Tryck såret omedelbart med förståelse. Vad var orsaken till det, son hände? Skulle du ha kunnat förhindra det? Hur känns det för den sårade? Tänk, om situationen skulle ha varit den motsatta?

3. Tvätta såret grundligt med vänlighet för att avlägsna all hårdhet och hämndlystnad.

4. Smörj rikligt med kärlekens salva. Detta skyddar mot hatets och bitterhetens inflammation.

5. Bind det sårade stället med förlåtelse. Detta döljer såret, till dess det har läkts.

6. Riv inte upp såret, låt skorven ligga kvar, tills den faller bort av sig själv. Att ta saken till tals för tidigt river lätt upp såret och fara för allvarlig inflammation finns fortfarande.

7. Akta dig för smärtsam och lätt irriterande självömkan. Detta kallas ofta undandragningssmärta, därför att symptomet är, att man drar sig undan, speciellt från den, som har förorsakat skadan.. Botemedel : acceptera bön om förlåtelse.

8. Medicin. Intag rikligt med antibiotika från Guds Ord flera gånger om dagen tillsammans med bön. Detta har en lugnande verkan och utgör ett bra värkmedel.

9. Håll ständig kontakt med den store läkaren. Lita på, att hans kraft, glädje och frid hjälper dig under konvalescensperioden.

10. Fullständigt tillfrisknande har skett, när patienten återigen kan umgås med andra, och i synnerhet med den sårade parten, med fullständig vänlighet och i samförstånd.

När någon ger sitt liv åt Jesus, tycks själafienden göra allt - oftast förnuftigt och vackert - , för att leda den troende till saker av underordnad betydelse, så att troslivet blir ineffektivt. Ofta försöker han att få oss att kämpa mot varandra, i stället för att vi tillsammans skulle kämpa mot själafienden

1. Förhållandet mellan en kraftig Gudsupplevelse och en av Gud frammanad tillväxtprocess.

Några betonar en kraftig andlig vändpunkt. De anser det vara viktigt, att i stormöten få uppleva överlåtelsen höjdpunkt. Ofta är dylika "förklaringsbergs"-möten berättigade, och vi skall inte ringakta det, som Herrens Ande gör. Men om det inte följer en fortgående process efter denna "höjdpunkt", kvarblir bara en bubbla, som snabbt går sönder och för med sig skuldkänsla och depression. Att växa till och mogna är en process, som fortgår 365 dagar i året. Denna process fortgår på eget ansvar. Andens frukt och kärlek kommer inte automatiskt, utan de mognar.

2. Balansen mellan disciplin och frihet

En del vill planera sitt trosliv in i minsta detalj och hålla fast vid dessa planer. Andra anser detta oandligt och litar på ledning ovanifrån. I Bibeln finns båda metoderna. Det kommer tider, när vi i tro måste stanna och vänta, att sakerna skall ordna sig - ibland har vi inget alternativ. Men ofta är det på sin plats att använda det förnuft , som Gud har gett oss. Paulus skriver ofta, att vi är fria från lagen, men han säger också, att vi är på tävlingsbanan löpare, vilka bör visa återhållsamhet för att få segerkransen.

3. Balansen mellan iver och vishet

Själafienden försöker åstadkomma motsättningar bl.a. mellan energiska ungdomar, fyllda av iver, och gamla "kloka", vilka kanske har utmattats i arbetet. Lösningen på detta problem är ingalunda den "gyllene medelvägen". Vi behöver de, som med ungdomlig iver tar itu med och fortsätter Guds verk, men vi behöver också äldre erfarna människor, vilka kan ge råd och lära de yngre att beräkna kostnaderna - och fortsätta också efter det den första ivern har lugnat ned sig.

4. Förhållandet mellan lydnad för överordnade och den personliga ledningen

Detta ämne kan förorsaka väldiga konflikter. Ledarna bör inte härska över sin hjord som herrar. De bör göra sitt bästa för att värdera den individuella upplevelsen och Andens ledning och bedja tillsammans med personen ifråga för att få visshet, vad som är Guds vilja. Å andra sidan är det viktigt att varna underlydande, om vi ser, att de håller på att hamna i en farlig situation och har för avsikt att handla oklokt.. Den underlydande bör också akta sig att blint följa sin ledare eller låta ledaren bära allt ansvar för sitt handlande. Detta vore att fly undan det egna ansvaret .

Gudomlig ledning är ett av den kristna trons svåraste områden, i synnerhet i sådana stora livsfrågor som val av yrkesbana eller livskamrat. Inte ens bönen är någon automat. Gud är ofta mera intresserad av vår ödmjukhet eller tro än av våra böner för att få en viss sak. Vi kan inte placera Gud i vår egen "låda".

5. Balansen mellan andlig strid och andlig vila i tro i det kristna livet

Bibeln använder många uttryck, som ansluter sig till krigsföring. Vi kanske inte tycker om dessa krigstermer, men Gud har i sin obegränsade vishet velat placera dem där. Otvivelaktigt är vi i stridssituation. Det oaktat behöver vi inte hela tiden "hålla fingret på avtryckaren". "Den som är fast i sitt sinne bevarar du i frid, i frid; ty på dig förtröstar han." En djup förtröstan är en oumbärlig faktor i förberedelsen för strid.

6. Konflikten mellan de kristna grundprinciperna och kyrkans eller rörelsens verksamhetsprinciper

De troende kan ofta gräla om marginella bisaker och bagateller : borde någon sak vara si eller så. Paulus' inställning var klar. Huvudsaken är, att du handlar efter eget samvete, men tag alltid i beaktande de personer, vilkas samvete inte tillåter det, som ditt samvete tillåter, ty i broderlig kärlek ingår alltid omsorg, att din medmänniska inte blir sårad och hans situation inte blir pinsam

7. Balansen mellan kärlek och dom

Det finns situationer, när vi måste tillrättavisa någon annan troende, men det bör alltid ske i kärlek. Om du inte kan framföra bitter och hård sanning i kärlek, vidtala någon annan att göra det. Det är ingen skillnad, huruvida den andra är troende eller inte.

Jag antar, att vi finge rätt balans, om i våra predikningar och i vår omsorg om andra 80 % vore kärlek och 20 % vore dom.

8. Balansen mellan arbete och tillbedjan

Sanningen är, att om vi vill göra effektivt arbete, kan vi inte göra det i vår egen kraft utan genom Guds Helige Ande. Därför är det viktigt, att vänta på Herren och ägna mycken tid åt lovprisning och bön. Ibland kan vårt förhållande till Gud inte vara det rätta, förrän vi får våra människorelationer i skick och det tar ofta mycken tid. Försök undvika motsättningar, ty därav följer förlamning och själafienden vinner hela tiden

9. Förhållandet mellan församling och familjen

Själafienden försöker i denna tid med all kraft angripa och splittra familjer och han vinner ofta, om du från första början inte fäster stor uppmärksamhet vid detta. Ansträng er att lära uttrycka edra tankar och känslor för varandra och bibehåll en nära gemenskap i synnerhet under tider av påtryckningar och brådska.

10. Balans mellan positiva och negativa attityder

Detta är ett svårt område, därför att det är så obestämt. Många människor har i grund och botten en negativ inställning till livet. De förmedlar också denna negativa anda till andra. En negativ anda är tecken på otro i hjärtat, därför att man inte tror, att Gud kan ordna saker och ting. Otvivelaktigt också negativa påståenden har sin plats och i Bibeln finns rikligt av dem. Det är inget fel, att se de negativa sidorna, om man bara är färdig att bana väg över till den positiva sidan. Detta är ett område, där jag fortfarande kämpar för att finna den rätta balansen och lätta svar finns inte.

11. Balansen mellan en dumdristig tro och ett sunt förnuft

Det är inte ödesdigert att betvivla saker, men det kan vara mycket ödesdigert att tro allt. De kristna är kallade att tro inte att vara lättrogna. Det finns många naiva troende, vilka helt enkelt tror allt, som låter andligt eller handlar om under. Många har blivit vilseledda på detta sätt. Det är viktigt att bedja om förmåga att rätt värdera saker. Studera Guds Ord och bedöm med hjälp av Bibeln all undervisning, också innehållet i denna skrift.

12. Förhållandet mellan Andens smörjelse och skolning

Några betonar vikten av Andens smörjelse så mycket, att de påstår, att all skolning är från den Onde. Vilket nonsens ! Naturligtvis behöver vi skolade människor, i synnerhet sådana, vilka är ödmjuka, förkrossade och fyllda med Helig Ande.

Tro inte, att skolning förstör din personlighet. Gud vill, att din personlighet skall växa, att du allt mera likbildas med Jesus, när du överlåter dig åt hans Andes ledning och kraft. När du lär dig allt mera av hans sanningar och tar emot Andens välsignelser, berikas och växer din personlighet. Du har inte mera behov att försöka hävda dig.

På varje område i vårt liv behövs någon slags balans. Balans är harmoni och mildhet. Den är en fast grundval för kärlekens revolution.