Islam - kan man tro på en sådan religion?

Inledning
1. Islam i konflikt med kristen tro
2. Islam - fredens religion?
3. Koranens uppkomst och utveckling
4. Förhållande till andra religioner
5. Mellersta Östern-problem
6. Jerusalem
7. Propaganda
8. Slutsatser
Källor

Inledning
Jag har på senaste tider försökt lite bekanta mig med islam och dess olika uppfattningar. Det har fört med sig många nya saker, frågor och märkvärdigheter. Vad är det egentligen fråga om? Denna framställning kommer inte ge svar på dessa frågor. Närmast är det en liten förteckning över saker, som jag åtminstone inte kan förstå. Men jag har ingalunda studerat det ofantliga material, som finns om dessa saker. Jag har närmast stött mig på bedömningar av två personer, vilka har grundligt studerat ämnet. Därför har jag inte närmare analyserat detaljer. Detta skulle inte heller rymmas inför ramen för denna framställning.
Jag går inte heller närmare in på Muhammeds liv och dess detaljer. Om detta finns riklig material på annat håll.

1. Islam i konflikt med kristen tro
Detta har jag tidigare behandlat i artikeln "Islamtankar". Jag har kommit till att det mellan islam och på Bibeln grundad kristen tro finns oöverstigliga konflikter. Sålunda kan inte islams Allah vara samma som de kristnas (eller judarnas) Gud.

Som kuriosum kan nämnas, att den egyptiska fanatikern i berättelsen , som fick i uppdrag att bevisa att Koranen är sann medan Bibeln är en förfalskning, till sin förvåning fann, att Koranen tilldelade Jesus drygt tio gudomliga egenskaper, vilka endast tillhör Gud. Därför kan Jesus fullkomligt frälsa alla dem, som kommer till honom. Dessa gudomliga egenskaper hos Jesus var bl.a.: förmågan att skapa, kände till det fördolda, botade sjuka, uppväckte de döda, han försörjer, unik, total auktoritet, tronade över vattnet, domare och härskare, ser fastän han själv är osynlig, härligast och barmhärtigast, talade i liknelser, sänder ut budbärare, tog emot tillbedjan, kommer på molnen.

Tyvärr är denna uppfattning inte allmän inom islam? Om Muhammed är inget liknande nämnt. Efteråt har man försökt påstå, att Muhammed inte alls dog, utan han togs upp till himmelen.

Muslimerna anser visserligen Jesus eller Isa vara en stor profet (visserligen inte jämförbar med Muhammed!). Men de godkänner inte Jesus som Frälsare. Jesus har inte blivit korsfäst för våra synder. För att förneka detta har man hittat de mest fantasifulla berättelser.

Eftersom muslimerna inte godkänner NT:s berättelser om Jesus, påstår de, att NT har ändrats och förvanskats. Men NT har skrivits och fått sin nuvarande form cirka 500 år före Koranens uppkomst. Evangelierna baserar sig på ögonvittnens berättelser. Hur kan Muhammed 500 år senare påstå sådant, som går rakt emot historiska fakta? Men inom islam är allting enkelt. Man påstår helt enkelt, att Bibelns berättelser är förvrängda om de avviker från de senare skrivna Koranens texter. Måste erkänna, att jag inte förstår logiken.

Om Allah skulle vara samma, som judarnas och de kristnas Gud, skulle ju denna Gud i så fall vara en lögnare. Det budskap, som Gud gav åt Gamla testamentets profeter, t.ex. beträffande profetior om den kommande Messias, vilka fullbordades genom Jesus Kristus, skulle sedan plötsligt 500 år senare ha förnekats och ersatts med någonting annat. Många andra detaljer kunde tas fram t.ex. beträffande offersystemet, etc. Men muslimerna bara påstår utan desto mera förklaringar, att Koranen innehåller den slutliga uppenbarelsen genom Muhammed, som helt enkelt bara tränger undan allt det tidigare. Men jag anser, att en Gud, som ändrar sig på detta sätt, vore en synnerligen opålitlig Gud. Hur kan man tro och lita på en sådan?

Jag börjar inte här gå in på de andliga begrepp, vilka är helt olika inom islam och kristen tro. Några har jag tagit fram tidigare i "Islamtankar" , t.ex. Guds kärlek, synd, frälsning och vad allt detta innebär.

Nämnas kan, att de liberalteologer, vilka har förkastat Bibelns auktoritet, finner gemensamma drag mellan islam och kristen tro. Men jag är helt oense med dessa, vilket framgår av artikeln "Är detta mera kristen tro?"

2. Islam - fredens religion?
Detta ämne har jag behandlat tidigare i artikeln "Islam - fredens religion?" Därifrån framgår, att Koranen är mycket motstridig i denna sak. Olika fraktioner inom islam har mycket motstridiga uppfattningar. Detta kommer fram tydligt t.ex. i Irak denna dag. Man blir att fråga sig, skulle det finnas lika mycket strider och hat, fast det inte skulle finnas otrogna?

Ett kort utdrag från artikeln:
Islams historia, Koranen och sunna beskriver klart, att Muhammed befallde att döda en stor mängd människor, ofta av den orsaken att dessa var av annan åsikt beträffande hans agerande eller om dessa skrev negativa saker om profeten eller islam. Muhammed uppmanade sina anhängare att vid behov tortera, ljuga och låta döda sina tillfångatagna fienden.
Detta bekräftas:
Vi utplånade åtskilliga samhällen; de utsattes för vårt straff medan de sov eller medan de var klarvakna. (7: 4)
För många muslimer tycks det vara viktigt att göra, liksom Muhammed gjorde.

Å andra sidan måste man fråga sig: Hur kan man påstå, att en person, som gör på detta sätt, är syndfri, vilket påstås om Muhammed? Det stämmer inte överens med västerländskt tänkesätt. Kan dylikt agerande enligt versen ovan, anses vara ett föredöme för andra? Vi bör dock beakta, att Muhammed också gjorde mycket socialt arbete till förmån för fattiga och förtryckta.

Islam fördömer självmord entydigt. Men hur kan den då godkänna självmordsbombare? Man påstår, att en dylik strider på Allah's sida och med denna gärning förhärligar Allah. Bombaren gör inte självmord - han är en martyr, ifall han lyckas med sitt uppsåt. För det får han riklig belöning. Men misslyckas han, så då … Detta är igen ett exempel på, hur saker överraskande kan svängas upp och ned.

I Koranen finns drygt över hundra ställen, där man uppmanas, att strida för den islamska tron. På många ställen framgår klart, att det alltid inte är fråga om enbart en andlig kamp, vilka många försöker betona.

Det är förbjudet att döda en annan troende. Jag undrar, hur man förklarar dödandet mellan olika grupperingar i Irak? Eller kriget mellan Irak och Iran? Eller de många islamska stridigheterna genom tiderna?

Om islam verkligen vore en fredens religion, som ofta påstås, varför bevisar man inte det i praktiken? Tomt tal övertygar ingen.

Man talar om Jihad som det Heliga kriget. Kommer automatiskt frågan: kan ett krig vara heligt? Kan en människa ge ära åt Gud genom att döda en annan människa, som är av olika åsikt? Vilken skulle en sådan Gud vara, att en människa måste döma andra och döda dem, som enligt deras åsikt inte tjänar Gud på rätt sätt? Kan en dylik Gud vara kärlek? Är en sådan Gud helig? Är en sådan Gud rättvis, som överlämnar domen i någon människas godtycke?

Detta är i fullkomlig kontrast med kristen tro. Där har den kärleksfulle Gud verkligen gjort allt genom Jesus, för att människan kan bli frälst undan den dom, som synden för med sig. Den kristnes uppgift är att förkunna, att de icke troende kan bli frälsta. De kristna blir absolut inte frälsta genom att döda. Detta leder inte till Guds ära. En del tycks hänvisa till GT:s berättelser. Men en sådan borde läsa artikeln "Guds handlande i GT" och beakta bakgrunden till händelserna. Syndafallet har fört med sig mycket ont i världen, vilket inte sker enligt Guds vilja. Tyvärr har många politiska våldshärskare på ett effektivt sätt tagit religioner till sina vapen. Detta har skett både inom kristendomen och inom islam. Därför måste vi öppet och fördomsfritt studera de principer, vilka framkommer i den äkta religionen, i detta fall genom Bibelns evangelium eller genom Koranen.

3. Koranens uppkomst och utveckling
Beträffande Koranen har jag lagt märke till bl.a. följande märkliga saker:

Man påstår, att Muhammed (född ca 570, egentlig verksamhet 610 - 632) har fått Koranens budskap direkt från ängeln Jibril (Gabriel) under ca. 20 års tid. Beträffande trovärdigheten för detta finns så vitt jag vet inga direkta bevis. Man måste helt enkelt bara acceptera detta utan tvivel.

Detta är fullständigt i konflikt med Bibeln. T.ex. Paulus skriver: Gal. 1: 8 Men om det än vore vi själva eller en ängel från himlen som predikade evangelium för er i strid med vad vi har predikat, så skall han vara under förbannelse. 9 Det vi redan har sagt säger jag nu än en gång: om någon predikar evangelium för er i strid med vad ni har tagit emot, så skall han vara under förbannelse. (Paulus förkunnade en korsfäst Jesus.)

Man påstår, att Koranens original finns hos Allah i himlen. Om detta finns förstås inga bevis. Men hur är det möjligt, när Koranen innehåller konkreta händelseförlopp under Muhammeds verksamhet samt vissa levnadsregler från Medina? (Se "Islam - fredens religion?"
Hur kan man anse Muhammed syndfri på basen av hans verksamhet?
Förutom Koranen finns det talrika Hadither eller förklaringstexter, där man efteråt har närmare förklarat innehållet i Koranen. Man ger också gudomlig auktoritet åt dessa.

De sataniska verserna fanns ursprungligen i 53: "19. Jämför detta med de kvinnliga idolerna Allaat och Al'Uzzah. 20. Och Manaat, den tredje. 21. Har ni söner, medan Han har dessa som döttrar? *)
*) http://www.islamicproductions.com/Swedish/translation.html )
Översättning från finska: Har ni sett Al Latin, Al Uzza och Manat, den tredje. Dessa är höga varelser och man får hoppas på deras förböner. Enligt prof. J. Hämeen-Anttila: De är höga tranor, som vi får hoppas att fungera som förmedlare (mellan Allah och människor)
Till saken hör, att dessa varelser före Muhammeds tid var månguden Allah's döttrar, vilken hade fötts från förbindelsen mellan Månguden och Solgudinnan och de var föremål för människors dyrkan.

Dessa verser har förorsakat många tolkningsförsök och förklaringar.
Muhammed har själv förklarat, att Satan själv har förvrängt gudomliga uppenbarelser. Situationen tycks vara synnerligen invecklad, ty Koranen fick sin skriftliga form först efter profetens död. Skulle inte Allah ha kunnat beskydda sitt ord? (Som tillägg kan nämnas, att den heliga stenen Kaba i Mekka dyrkades redan under mångudens tid. "Förklaringen" är, att Ibrahim (Abraham) och Ismael hade grundat Kaba (?).

Plundringstågen var vanliga inom beduinkulturen, och de fördöms inte i Koranen heller.
Många motstridigheter och mindre lyckade uttalanden har skickligt ändrats eller smidigt förklarats på lämpligt sätt.
Koranen säger själv " Varför studerar de inte Koranen noggrant? Skulle den kommit från annat än GUD, skulle de ha funnit många motsägelser i den" (4.82) Varför har så många hittat motsägelser och fel i Koranen? Har inte Koranen fördömt sig själv?

Muhammed själv var inte synnerligen noga med Koranens föreskrifter. Han hade flera hustrur än de högst fyra, som Koranen tillåter för en muslim.

Därom tvistar man, huruvida Muhammed var läs- och skrivkunnig. I varje fall fick Koranen sin skriftliga form först åratal efter Muhammeds död. Den baserar sig därför på de minnesbilder människor hade av profetens förkunnelse.

Koranen skrevs ursprungligen på sju olika arabdialekter. Tredje kalifen efter Muhammed, Uthman (644-656) torde ha varit den mest inflytelserika personen beträffande Koranens utformning och tvivelaktiga uttalandens korrigeringar. Troligen åren 653-655 utformades sålunda den "Allah's slutliga uppenbarelse", vilken inte "mera ger utrymme för tvivel". Alla de andra Koran-skrifterna förstördes.
Vid detta stadium fanns det inga vokalbokstäver i arabiskan. Dessa vokalbeteckningar infördes först ca 50 år senare. Därför var det möjligt, att av den ursprungliga texten få flera betydelser. Enligt traditionen "kan man läsa Koranen rätt på olika sätt, bara man med beaktande av helheten får en förnuftig framställning inom ramen för konsonanttexten." Med beaktande av de talrika arabdialekterna uppstod sålunda ca år 710 eller 80 år efter profetens död talrika tolkningsmöjligheter.

Sålunda har prof. Jaakko Hämeen-Anttila konstaterat (Inledning till Koranen (på finska) s. 82: "Koranens text hade inte ännu fått den absoluta tillförlitligheten till endast en text, vilket präglar senare tiders islam. Läran om Koranens autenticitet och eviga oföränderlighet hörde inte till den under utveckling varande ursprungliga religionen, den uppstod först under kommande sekel."
Först trehundra år efter profetens död beslöt man att kanonisera sju olika läsesätt, av vilka godkändes två olika varianter. Sålunda uppstod 14 möjligheter att tolka de uppenbarelser, vilka profeten hade fått från Allah.

Sålunda när man talar om den ursprungliga textens felfrihet, måste man verkligen förhålla sig mycket kritiskt till muslimernas påståenden.

Muhammed hade troligen endast hört om Bibelns innehåll från judar eller kristna. Det som han relaterar från Bibeln innehåller många sakfel, förvrängningar och personbilderna har förväxlats. T.ex. till treenigheten skulle höra Jungfru Maria! Dessutom har olika personers uttalanden och handlanden förväxlats eller de har förändrats.

Enligt Koranen skall Isa (Jesus) komma tillbaka. Men Koranens eskatologiska budskap är så tillkrånglat och försedd med nya element, att jag avstår att kommentera desto mera.

Muhammed trodde till en början, att han så småningom skulle vinna judar och kristna på sin sida och därför var han till en början välvilligt inställd till dem och Skrifterna och därför är Koranen till en början positivt inställd till dessa. Men när judar och kristna inte accepterade hans budskap, förändrades hans inställning till dessa väsentligt och därför är Koranen mycket motstridig.
Tolkningarna är därmed också motstridiga.

Efter Muhammeds död var situationen mycket kaotisk. En klar efterföljare fanns inte och därför följde mellan Muhammeds anhängare många tvister och maktsträvanden. I en utomståendes ögon förefaller det, att det var mycket slumpartat, vem som fick beslutsrätt i tolkningsfrågor. På finska hänvisar jag till prof. Jaakko Hämeen-Anttilas sakkunniga utredningar i boken "Islamin monimuotoisuus" (Islams mångfacetterade former). Inom ramen för denna korta framställning är det omöjligt, att gå in på dessa frågor.

Efter alla dessa iakttagelser har det blivit totalt obegripligt, hur muslimer så blåögt kan påstå, att Koranen tillsammans med Haditherna är fullständigt entydig och behöver ingen tolkning. Vid korrespondens med en muslim, som härstammar från Skandinavien blev jag mycket förvånad över denna blåögdhet. Man får inte kritisera Koranen på basen av de fakta, som jag också här framfört, man måste bara blint acceptera den. Efter detta har jag märkt massor med ytterligare inkonsekvenser, vilka bara ökar ju mera man tränger sig djupare i ämnet.

När jag har begrundat dessa saker, har Jesu ord i Joh.10 fått en helt ny betydelse och utgör kanske en nyckel att bättre förstå alla de inkonsekvenser, vilka jag nämnt. Joh. 10:10 "Tjuven kommer bara för att stjäla, slakta och döda. Jag har kommit för att de skall ha liv, ja, liv i överflöd.
" Vem är tjuven? Det är inte enbart islam, som har förvrängt Bibelns budskap. Också inom kristna kretsar finns de, vilka förkastar Bibelns auktoritet eller förvränger tolkningen, så att människorna inte skall få detta andligt sett överflödande liv, som tron på Jesus som Frälsare medför. Jesus talade också om lögnens fader. Detta bör man minnas, när man följer händelserna i vår tid, som är på många håll är fulla med lögner.

4. Förhållandet till andra religioner
Muslimerna utövar inte i egentlig mening missionsarbete, liksom kristna gör på basen av Jesu missionsbefallning. Men många extrema muslimgrupper använder sig sina egna krigiska och grymma metoder. De påstår, att dessa baserar sig på Koranen och Muhammeds föredöme. Man har gjort planer, hur man småningom i länder med muslimminoritet förskaffar sig allt mera makt och inflytande, för att vid lämpligt tillfälle överta makten och införa Sharia-lagar. Dessa lagar kan variera i olika muslimländer, men det finns vissa allmänna principer. Dessa lagar kontrollerar i stort sett varje muslims liv från vaggan till graven. Huvudprincipen är, att man kan konvertera från en annan religion till islam. Men en konvertering i motsatt riktning är omöjlig utan synnerligen allvarliga följder. Denna motstridiga verklighet är nästan omöjligt att förstå för västerländskt tänkande människor. Detta medför, att man i västländer inte kan på realistiskt sätt förhålla sig till det ständigt ökande musliminflytandet. Även om många muslimer kan anpassa sig på ett acceptabelt sätt, kommer dessa konflikter så småningom anta mindre önskvärds former. Exempel på detta ökar hela tiden.
Islam utgår i princip från alla icke-muslimer är otrogna och hamnar i helvetet, om de inte blint underkastar sig Allah's vilja. Den kristna tron utgår från att varje människa frivilligt kan acceptera Guds frälsningsplan genom Jesus och av nåd få en personlig relation med Gud.

Judar och kristna förföljes i nästan alla muslimländer. Om detta finns en god översikt i denna länk.

Tidigare tvingades inte otrogna att övergå till islam. De hamnade som icke muslimer att betala skatter, varför det var förmånligt att de förblev i sin egen religion.

Till en början lärde Muhammed alla att be i riktning mot Jerusalem. Efter det judarna förkastade Muhammeds läror vändes böneriktningen mot Mekka.

Baserande på Muhammeds verksamhet i konflikten mellan Medina och Mekka har uppstått en sådan praxis, att ett överenskommet avtal behöver inte efterföljas mer än 10 år (ifall inte andra faktorer kräver annan lösning för att befrämja islam). Detta jämte de principer, vilka framförts i artikeln "Islam - fredens religion?" gör, att enligt mitt förmenande är det inte möjligt att nå bestående förtroliga avtal med muslimer. Detta borde politiker beakta. Undantag från denna regel är de situationer, där mänskliga faktorer får inverka. Jag har hört, hur judar och araber i Israel kan leva i god sämja som grannar.

Jag har förstått, att de flesta muslimer vill leva i fredliga förhållanden med andra. Tyvärr finns dessa uppviglare, vilka kan lätt hänvisande till Koranen eller Muhammed, kan uppegga också fredliga människor att stöda dessa.

5. Mellersta Österns frågor (Läs också "Kort om Israel". )
Nästan dagligen får vi nyheter från Mellersta Östern via olika nyhetsmedia. Nyheterna är oftast mycket ensidiga och med ensidig betoning. Man kan endast ana vilka starka påtryckningar finns bakom kulisserna beträffande utformningen av dessa nyheter. I västländerna är man alltför försiktiga att öppet framföra objektiv kritik, i synnerhet efter de under år 2006 inträffade demonstrationerna i muslimländer med anledning av Muhammed-karrikatyrerna och påvens tal. Påvens besök i Turkiet visar tydligt, hur eldfängd situationen är. Av detta kan man dra slutsatsen, att västvärldens nyhetsbyråer är direkt eller indirekt i de extrema muslimorganisationernas ledband (?) för att inte väcka anstöt.

Beträffande Israel finns många förvånansvärda saker:
Frågan är inte om områdets storlek: Israel är bara 1% av arabländernas storlek. Den verkliga faktorn är den av muslimerna tillägnade principen, att ett område, som någon gång har varit under muslimskt styre, måste alltid vara under muslimskt styre. Detta är ett ovillkorligt krav, vilket inte förekommer på annat håll. (Tillfälligt kan man framföra olika krav.) Israels existens i Mellersta Östern är därför en ohållbar och förödmjukande situation för muslimer. Detta måste korrigeras med vilka medel som helst. Befolkningens välfärd har därvid ingen betydelse, om det inte befrämjar denna sak. Mot denna bakgrund bör man förstå Irans, Hamas', Hisbollah' mfl. hatiska uttalande om, att Israel skall utplånas från kartan och i stället bildas Palestina. Målet är hela nuvarande Israels område. Stegvis kan man visserligen sträva till målet med Västbanken som första steg. (Faktum att området tidigare har hört till judarna har ingen betydelse!)

Det palestinska flyktingproblemet hålls vid liv för att med hjälp av detta kunna göra påtryckningar på den övriga världen, för att dessa skall vidta kraftigare åtgärder. Tyvärr beaktas inte, att just dessa palestinier får lida allra mest av den oförnuftiga situationen. Andra flyktingproblem har med tiden fått sin lösning. Efter Israels självständighet år 1948 fanns det lika många judiska flyktingar från arabländer som palestinska flyktingar. Detta flyktingproblem löstes, att knappast någon nu ens är medveten om det.

Under åren 1948-1967 talade ingen om att bilda en palestinsk stat. Västbanken var då under jordanskt styre och Gaza under egyptiskt. Då skulle det ha varit enbart en formell sak att bilda en dylik stat på dessa områden. I själva verket är Jordanien en palestinsk stat. Efter fredsavtalet 1994 hade Jordanien inga krav på västbanken. Efter fredsavtalet med Egypten finns inga krav på Gaza. Varför krävs det nu en palestinsk stat på områden, där det inte finns reella funktionsmöjligheter? Svaret är, att man kräver hela Israel. Vad blir det av judarna? Skall dessa förintas i en ny Holocaust med 6 milj. offer? Varje förnuftig människa märker, hur omöjlig situationen är. Israel måste hela tiden beakta dessa realiteter, vilket världens politiker inte gör. Israel kan inte bygga sin verksamhet på de blåögda förhoppningar, som västvärlden har som följd av den ensidiga propagandan.

I denna inflammerade situation sker ömsesidigt onödiga förhastade incidenter. Man får absolut inte ensidigt fördöma den andra partens görande, samtidigt som man förnekar egna våldsdåd, vilket muslimerna gör. De extrema rörelserna kan genom muslimstaternas oljeinkomster på lämplig sätt "köpa" invånarnas gunst genom att hjälpa de lidande (Hisbollah i Libanon). De beskyller skickligt Israel för den misär, som de själva har åstadkommit. Mest synd är om de oskyldiga civila, vilka har blivit spelbrickor i detta maktspel. Om det verkligen skulle ha funnits en genuin fredsvilja, skulle situationen nu en helt annan.

Jag är förvånad över FN:s oförmåga att övervaka sina egna resolutioner. Enligt resolution 1559 borde södra Libanon vara ett desarmerat område. Sommaren 2006 hade Hisbollah monterat 13000 raketer på området, av vilka ca 4000 sköts in på israeliskt område. FN märkte säkert, vad som var på gång. Om de skulle ha förhindrat denna upprustning, skulle de ofantliga skadorna sommaren 2006 ha undvikits. Utan Hisbollah's raketskjutningar skulle södra Libanon inte ha beskjutits från israelsk sida. Uppstår frågan: får ett land, som anfalls, försvara sig? Hur kommer resolution 1701 från 11.8.2006 att hålla. Tecken tycks visa, att FN fortfarande är helt maktlöst. Ifall ingen desarmering fås till stånd, är det bara en tidsfråga, när det igen smäller i gränsområdet mellan Israel och Libanon. Extremrörelserna gör absolut ingenting för att befrämja fred.

6. Jerusalem
Jerusalem har aldrig varit huvudstad för någon annan stat än Israel.
Utan vidare är Jerusalem en av de känsligaste sakerna i dagens värld. Palestinierna kräver den som sin huvudstad. För judarna är Jerusalem utan vidare deras huvudstad. Vissa håll vill ha den som ett internationellt område. Har dessa röster tystnat?
Men liksom Israel i andra saker, ifrågasätts Israels naturliga rätt till staden. Judarna har varit i majoritet åtminstone från början av 1800-talet. Se "Kort om Israel". / Jerusalem.

Jerusalem nämns inte alls i Koranen. I Bibeln har Jerusalem en synnerligen viktig roll. Den nämns över 600 gånger. Den är Guds stad, Guds ögonsten osv.

Jerusalem togs först på 1900-talet som viktig propaganda bland muslimerna. Visserligen finns från slutet av 600-talet Omar-moskéen på Tempelberget och dessutom Al Aksa.
Man har fantiserat ihop många berättelser om Muhammeds nattliga resa till en avlägsen moske. Faktum är, att på Muhammeds tid fanns ingen moské i Jerusalem. Omar-moskéen byggdes i slutet på 680-talet. Muhammed besökte aldrig Jerusalem. På basen av denna nattliga dröm har man efteråt hittat på de mest fantasirika berättelser.

Man förnekar t.o.m. att judarna skulle ha haft tempel på Tempelberget. Enlig en del skulle de ha haft sitt tempel i Sikem. Ibland påstås, att tempelbyggaren Salomo var muslimen Sulaiman.
Påstås, att redan Adam var en muslim och Abrahan, Ismael, Isak, Jakob mfl. GT:s profeter var muslimer tusentals år före islams uppkomst. Moskéer har byggts här och var av kända personer från Bibeln. Historier tycks finnas. Allt detta har tydligen gjorts för att förringa judarnas betydelse och inflytande? Men dylika historier har förstås inget historiskt belägg.

Vad ligger bakom dylika förnedrande uttalanden om judar och deras historia? Månne inte Jesu ord tidigare ger svar också på denna fråga.

I varje fall tycks det att muslimernas uttalanden och ovillkorliga krav får hela världen på sina knän.
Vad kommer att hända. Man kommer högst troligt att sända fredsbevarande styrkor till Jerusalem. Alla förutsättningar börjar vara klara. Endast tidpunkten är öppen. Vi vet inte heller händelsernas förlopp före det.

I Sakarjas tolfte kapitel finns en märklig profetia, som börjar bli allt mera sannolik: "1 En profetia, HERRENS ord om Israel. Så säger HERREN, han som har utspänt himlen och lagt jordens grund och som har format människans ande i henne: 2 Se, jag skall göra Jerusalem till en berusningens kalk för alla folk runt omkring. Också Juda skall drabbas, när Jerusalem blir belägrat. 3 Det skall ske på den dagen att jag skall göra Jerusalem till en tung sten för alla folk. Var och en som lyfter den skall göra sig illa på den. Och alla jordens folk skall församla sig mot henne.
Vi hoppas våra politiker beaktar denna profetia och inte sänder våra pojkar upp mot Jerusalem. Vi skall inte strida mot Jerusalem. Vi skall bedja för Jerusalem! (Jes.62:6-7)

7. Propaganda
Ämnet är så omfattande, att det inte ryms inom ramen för denna artikel. Något har jag tidigare kort skrivit i "Kort om Israel" / Propaganda.

Man har gjort massor med uttalanden och myter, vilka med tiden verkar och formar opinioner, när de tillräckligt ofta upprepas.

Kort en förteckning av några:
1. Man presenterar Palestina och dess stolta folk, som Israel har förnedrat genom förtryck. Dylik självständig stat har aldrig funnits, och ännu mindre har, som redan nämndes Jerusalem varit palestiniernas huvudstad.

2. Ockupationen av Västbanken. Vilken självständig stats territorium har Israel ockuperat?

3. Man gör förnedrande uttalanden om judarna och påstår t.ex., att de är efterkommande till apor och svin. Man har gjort många lögner och fantasifulla påståenden om judar. Bland mera omfattande verk må nämnas: "Sions Vises Protokoll" från senaste århundrade. På finska finns detaljer om detta i Sartolas bok: "Totuutena Valhe" ("Lögnen Som Sanning")

4. Man förnekar Holocaust under Hitlers tid. Visserligen å andra sidan anklagas Hitler för, att han inte fullbordade sina planer.

5. I de palestinska skolorna används läromaterial, enligt vilket Israel inte finns på kartan jämte helt felaktiga uppgifter om judar, vilket framkallar avoga känslor. För några år sedan framfördes klagomål till den finska regeringen, att Finland har understött publicering av dylik lögnaktig propaganda.

6. Tyvärr har jag märkt, att i smutskastningen av Israel kan man ta till vilka lögner och obevisade uttalande som helst. Fakta ignoreras eller förnekas och klassificeras som propaganda. Detta har jag märkt på både finska och svenska diskussionsspalter. Jag skulle inte kunna tro, att sådant kunde förekomma i våra civiliserade länder. Har våra medborgare blivit totalt hjärntvättade genom det ensidiga nyhetsutbudet? Som tur är, att det finns många personer, vilka kan förhålla sig sakliga till dessa frågor. Jag tror, att det har medfört välsignelse.

Om man går till muslimområdenas hätska uttalande, är dessa i en klass för sig. Man måste konstatera, att världen är i den ondes våld. Situationen är mänskligt sett svår. Fakta biter inte. Lögner kan inte bekämpas med lögner. Endast Messias' ankomst kan förändra situationen.

8. Några slutord
Som sammandrag kan man konstatera, att islam baserar sig i hög utsträckning på fantasier utan verklighetsbasis. Därför kan allvarliga diskussioner inte föras trots mångas förhoppningar.

Det islamska tänkesättet är så olikt vårt västerländska, att ömsesidiga förtroliga och tillförlitliga resultat inte kan nås. Jag har en sådan vision av den nuvarande utvecklingen, att islams ökade makt jämte många andra faktorer banar väg för de hemska saker, vilka Bibeln tillskriver vredens tid. Då kommer människors ondska att nå sin kulmen. Men efter Jesu ankomst binds Satan och det tusenåriga riket börjar. Då har judarna en viktig roll. Därför kommer de inte att förintas, trots att de möter svåra tider. Bibelns beskrivningar är ganska knapphändiga och jag åtminstone vill inte spekulera alltför mycket.

Ju mera jag har försökt tränga in i islams hemligheter, desto mera förstärks den helhet, som redan tidigare har blivit en stabil grund för mitt liv. Detta har jag försökt i någon mån framföra på mina sidor. Frågan om islam måste ses mot en mera vidsträckt bakgrund. Jag har redan tidigare skrivit:
" I det praktiska livet ( det egna livet, i samhället, i näringslivet) hamnar vi ofta att välja mellan olika alternativ, fast vi inte har kunskap om alla enskilda detaljer i dessa alternativ. Då väljer vi det alternativ, som ur HELHETENS synvinkel förefaller vara det bästa. Så gjorde jag också i dessa trosfrågor på basen av otaliga faktorer. Detta beslut har jag inte behövt ångra. Trots att jag inte har svar på alla frågor, är dock tron på Gud och hans Ord och frälsningsbudskap enligt Bibeln det allra förnuftigaste alternativet.
Detta är min åsikt och erfarenhet, trots att den kristna tron inte är en produkt av intellektuellt tänkande. Den är en gåva direkt från Gud, som vi av nåd får ta emot med tacksamhet. Det andliga livet är en gåva, som vi får leva, fast vi med mänskliga ord inte kan närmare förklara. Det är dock lika konkret, som mitt fysiska liv, vilket jag inte heller kan i grund och botten förklara. Men jag lever detta liv med tacksamhet.
Alla de mångahanda attacker mot den kristna tron har bara befäst min egen tro, när jag har sett på hur lös grund många bygger sitt liv på. Jag stirrar mig inte blind på den hårda kritik Bibeln får beträffande många detaljer, Det är inte dessa detaljer, som jag eventuellt inte helt förstår, som avgör min tro utan det är igen helheten och den Guds kraft, som döljer sig i evangeliet."

Detta kan jag fortfarande underskriva efter dessa islamstudier. Jag har allt mera börjat förstå Bibelns profetiska budskap, vilket är ytterst realistiskt, även om jag inte förstår alla detaljer. Där finns många detaljer, vilka börjar skymta allt klarare i vår tid. Jag nämner bara två, vilka denna världens furste tycks använda som mycket effektiva vapen:
- Islam i dess extrema tolkningar och handlingsprinciper.
- Den kristna trons urvattning genom att bryta ned och förneka Bibelns auktoritet samt att förneka Jesu gudom och kraften i evangelium.

Enda verkliga vapnet mot dessa är enligt mitt förmenande en levande kristen tro, som baserar sig på Nya testamentets budskap och den Guds kraft som uppenbarar sig genom enskilda pånyttfödda kristnas liv och verksamhet.

Källskrifter (på finska):
Hämeen-Antttila Jaakko: Islamin moninaisuus Gaudeamus 1999
Sartola Pekka : Islam - ystävä vai vihollinen Ajanteos 2006
Tidigare artiklar på mina sidor jämte där nämnda internet länkar

 

Retur