VAD SKALL MAN TRO PÅ?VAD SKALL MAN TRO PÅ?
(Fritt bearbetad till svenska från motsvarande finska artikel “Mihin uskoa?” av J. Lindell)
I världen finns många religioner och trosföreställningar. Många söker livets mening. Fast vi bor i ett sk. kristet land, är det många, som inte riktigt vet, vad verklig kristendom är och det finns massor med missförstånd. I det följande ges svar på en del centrala frågor rörande kristendom.
Beträffande underrubriker se respektive sidor
******************************************
1. Vad är Bibeln?
2. Är Bibeln vetenskapligt pålitlig?
3. Finns det motsättningar i Bibeln?
4. Detta har jag svårt att förstå.
5. Varför tolkar människor Bibeln på så många sätt?
6. Hur Bibeln öppnar sig?
7. Hur kan jag möta Bibelns Gud ?
1. Vad är Bibeln?
Fastän Bibeln är gammal är den fortfarande den mest lästa boken i världen och översatt till de flesta språken. Varför? Därför, att där inte finns enbart människors tankar om Gud, utan också Guds tankar om människan. Människor har visserligen skrivit den - men under Guds Helige Andes inspiration. Därför är den inte vilken bok som helst. Detta accepteras inte av den nutida historisk-kritiska forskningen och forskningsresultaten är därför förvrängda och totalt vilseledande.
I Bibeln finns förutom historisk, poetisk och undervisningstext också bl.a. profetior. Med bakåt riktad profetia kan man beskriva t.ex. världens skapelse, vilket på grund av brist på iakttagare är annars så gott som omöjligt.
I Bibeln finns också till framtiden riktade profetior, vilka mänskligt sett har varit omöjligt att förutsäga. Dessa finns det rikligt av och vi har kunnat följa med deras fullbordande bl.a i våra dagar, speciellt i Israel. Många av Messias-profetiorna har också gått i fullbordan. Många kanske delvis svårförståeliga profetior handlar om den yttersta tiden. Det är värt att notera, att många profetior har uppfyllts in i minsta detalj.
2. Är Bibeln vetenskapligt tillförlitlig?
Bibeln är inte skriven med tanke på vetenskaplig forskning. Bibeln är inte intresserad av alla saker på samma sätt som den allmänna historiebeskrivningen. Bibeln har sin egen utgångspunkt, den frälsningshistoriska aspekten. Men också ifråga om historiebeskrivningen är dock Bibeln tillförlitlig. Fastän många försök har gjorts, att degradera Bibelns berättelser till myter, är den äkta forskningen dock tvungen att gång efter annan konstatera : "Men Bibeln hade dock rätt !"
I Bibeln finns mycket, som inte kan vetenskapligt bevisas eller förklaras. Men har vi människor behov och förmåga att förstå och förklara den allsmäktige Skaparens, Guds, gärningar? En del av Bibelns händelser ligger utanför det område, som historikerna kan utforska. Kan inte universums Skapare ges lov att handla på sätt, som övergår människans fattningsförmåga?
3. Finns det motstridiga uppgifter i Bibeln?
Nya Testamentet (NT) beskriver vissa saker på lite annat sätt än Gamla Testamentet (GT). Också i Nya Testamentet beskrivs vissa saker på lite olika sätt, t.ex i evangelierna.
I de flesta fall beror det på, att olika människor skildrar händelser ur lite olika synvinklar. Detta är ju också vanligt i våra dagar, att ögonvittnen beskriver händelser på olika sätt framhävande personliga betoningar. Alla berättar sanningen, men från olika synvinklar.
Dessutom läser vi inte Bibeln på hebreiska eller grekiska, utan på svenska. Översättningar förorsakar alltid tolkningssvårigheter. Ordens betydelse är inte alltid helt klar, varvid nyansskillnader uppstår. Översättarnas personliga uppfattningar, om vad den ursprungliga andemeningen var, spelar också en stor roll.
Trots allt detta kan Bibeln anses tillförlitlig. Spänningen mellan olika textavsnitt bara accentuerar den mångsidiga helhetsbild, som Bibeln ger. Bibeln är inte resultat från en akademisk expertkommitee.
4. Detta har jag svårt att förstå.
I Bibeln och i synnerhet i Gamla Testamentet finns många svåra frågor. Många blir sårade av dess brutalitet och krigsskildringar. Men är det inte bättre, att den skildrar mänskliga realiteter och inte enbart önskebilder. Världen har inte ändrats mycket sedan dess. Vi lever nog också i en värld, fylld med våld och brutalitet trots all vår "humanism". I själva verket utgör GT en kraftig varning till oss, vart vi hamnar, om vi överger Gud och Hans bud och handlar enligt våra egna själviska intressen.
GT:s främsta uppgift är att berätta om den utlovade frälsning, som är planerad för mänskligheten. I GT beskrivs den som förväntan och längtan, ofta i form av profetior över framtiden. I NT ser vi uppfyllelsen av Messias-profetiorna och Guds plan med den kristna församlingen.
Vi bör också minnas, att Gamla Testamentet var Jesu och lärjungarnas "Bibel", vilken de accepterade.
Många betvivlar de under, som beskrivs i Bibeln. Men varför skulle inte alltings Skapare kunna ingripa i skeende på ett onormalt sätt, när så har varit Hans vilja, fast vi människor inte kan förstå det. Tänk t.ex. på ett dator-program, vilket i specialsituationer kan fungera på ett fullständigt "onormalt" sätt. Nutidens teknik har åstadkommit "under", vilka ännu hundra år sedan skulle ha ansetts helt omöjliga.
5. Varför tolkar människor Bibeln på så många sätt?
Människorna är olika och förmågan att förstå stora saker är begränsade. Var och en ser saker från sin egen synvinkel och poängterar de saker, som anses viktiga. Sålunda är Bibeln känslig för olika tolkningar, vilka ofta kan grunda sig på människans själviskhet.
Viktigast är att förstå Bibelns ytterst enkla budskap : Jesus har berett frälsning för oss människor. Fast människor kan höra till olika kristna kyrkor, är de, vilka litar på Jesu frälsningsverk, på väg till samma himmel. Åsikterna hur man bör leva som kristen kan variera och man kan t.o.m. vara oense om dem. Viktigast är tron, att Jesus är den enda frälsningsvägen, vilket Bibeln framhäver.
6. Huru öppnar sig Bibelns budskap?
Bibeln öppnar sig genom, att man läser den om och om igen. En del kan ändå förbli svårförståeligt. Men endast genom att läsa kan dess budskap klarna.
Bibelläsning bör ske i ödmjukhet under bön. Då kan det lästa ordet bli levande. Från Bibeln har vi lov att söka åt oss tröst, råd och ledning.
Bibelläsaren bör inte försöka tolka enskilda bibelverser enligt egna teorier. Det är viktigt, att beakta sammanhanget, dit versen hör. Ifall bibelverser skenbart tycks vara i konflikt med varandra, bör helheten sökas med hjälp av andra ställen. Bibelns budskap i sin helhet innehåller inte dylika konflikter, även om det kan ibland vara svårt att hitta sanningen. Detta kräver stor ödmjukhet och ibland stort tålamod, men då uppstår en långt djupare förståelse för det kristna budskapet.
Att studera Bibeln är så värdefullt, att det lönar sig att utnyttja olika möjligheter. Numera finns många handböcker och uppslagsverk. Genom att lyssna till predikningar öppnar sig ordet ofta bättre, än om man själv försöker förstå allt. I Bibel- och bönekretsar kan man diskutera Bibelns innehåll.
7. Hur kan jag möta Bibelns Gud?
Bibelns viktigaste budskap är frälsningsverket, som Jesus fullbordade. En annan central sanning är, att vi alla har syndat och är "i saknad av härligheten från Gud".
Bibelns budskap kan delas i "lagen" och "evangelium". Lagen berättar, hurudan människan är. Evangelium berättar, hur människan kan bli frälst.
För att kunna möta Gud, måste vi allvarligt beakta Bibelns bud, förbud och förordningar utan kompromisser. Men lika allvarligt får vi också beakta Guds frälsning och förlåtelse genom Jesus, Kristus. När vi bekänner, att vi har syndat, men accepterar att Gud är full av nåd och sanning, då kan vi av idel nåd finna vägen till vår himmelske Fader genom tron på Jesus. Mera om detta senare.
Läs också från "Grunderna för den kristna tron - avsnittet Bibeln "
Till början
1. Hurudan är Gud?
2. Kan man bevisa, att Gud existerar?
3. Varför visar sig inte Gud ?
4. Är Gud allsmäktig?
5. Hurudant skulle det vara på jorden, om Gud inte funnes?
6. Varför ber människor till Gud?
7. Varför bör man frukta Gud?
1. Hurudan är Gud?
Troligen har människor alltid haft någonslags uppfattning om Gud. Man har velat veta, hur Gud ser ut. Därför har många naturfolk gjort sig bilder av Gud i något material.
Vad kan kristendomen berätta om Gud?
Enligt Bibeln skapade Gud människan till sin avbild. Detta betyder inte utseende, därför att Gud inte är materia utan i osynlig skepnad. Då människan är Guds avbild, betyder detta, att kärlekens Gud väntar sig motkärlek, vilket i sin tur betyder, att eftersom människan är en person, är också Gud personlig. Han kan inte vara någon obestämd naturkraft. Med våra små hjärnor kan vi mycket litet fatta Guds väsen och Hans Majestät.
Bibeln berättar, att Gud är kärlek. Förhållandet mellan Gud och människan, Hans skapelse, skulle vara ett kärleksförhållande med ömsesidigt förtroende och högaktning utan villkor. Samma skulle förhållandet människor emellan vara, fylld med kärlek. Syndafallet förstörde denna Guds plan.
Till Guds egenskaper hör också helighet och rättvisa. Är Gud en domare? Straffar Han? Emedan Gud är kärlek, är Han också ovillkorligt rättvis. Hans helighet tillåter inte överseende med försyndelser. Men hur kan en felande, syndig människa möta denna Guds helighet och rättvisa? Människan fruktar, att hennes felsteg kommer i dagen och upplever, att Gud är en domare i stället för en kärleksfull Fader.
Vid skapandet av en människa med fri vilja tog Gud så stor risk, att däri ingick Guds människoblivande i Jesus och hans död på korset. Enligt Bibeln har Gud lidit på grund av människors felaktiga val. Gud lider, därför att Han älskar.
Jesu, Guds Sons försoningsdöd visar oss, att Gud älskar. Guds Son led som syndfri döden på grund av människors synder. Därför får vi genom Jesus möta en Gud, som inte är en domare utan en kärleksfull Fader.
2. Kan man bevisa, att Gud existerar?
Ett stort problem skulle vara löst, om man klart kunde bevisa Guds existens. Men på vilket sätt? En nutida människa kanske frågar efter ett vetenskapligt bevis.
Gud är inte materia och vi kan inte se Honom med våra ögon. Man kan inte göra vetenskapliga försök med Gud. Detta är problemets utgångspunkt.
Däremot har gjorts ansträngningar under alla tider, att medelst iakttagelser och logiska resonemang försöka bevisa, att Gud finns. Eftersom världen är en harmonisk, funktionerande helhet, full med intellektuella varelser, måste bakom allt finnas den högsta intellektuella varelsen, Gud. Eftersom världen är full med rörelser, måste bakom finnas den, som har startat allt. Eftersom människan kan skilja mellan gott och ont, måste finnas den högsta formen, Guds godhet. Men dessa slutsatser räcker inte åt alla som bevis, att det finns en personlig Gud och ännu mindre, att det är fråga om just de kristnas Gud.
Å andra sidan har många försökt bevisa, att Gud inte existerar. Man har hänvisat till utvecklingsläran och att allt kan förklaras utan Gud. Men en dylik negativ "vetenskaplig" bevisföring är lika ihålig och svag som tidigare nämnda teorier.
Fast vi kan veta mycket om det, som finns i världen, löser detta inte frågan, varför världen finns till. Fastän vetenskapen kan utforska mycket av det, som finns, kan den inte utforska Gud, ty han är utom räckvidden för mänsklig vetenskaplig forskning. Många kristna vetenskapsmän är övertygade, att bakom allt, som kan utforskas, finns en Gud, som är alltings Skapare.
Huru komma ur detta dilemma? Finns det någonting, som kan övertyga oss om, att det finns en Gud? Svaret är enkelt. Gud själv talar till oss genom Bibeln. Vi måste själva ta reda på, talar Bibeln sanning om denna världen? Talar Bibeln sanning om människan? Om så är fallet, leder den oss till Gud, vi får veta mera om Hans väsen och också om människans ställning och uppgift i världen.
3. Varför visar sig inte Gud?
Ett finskt ordspråk säger : "Finnen tror inte, förrän han ser". Bekant för oss alla, inte sant?
Människor skulle ändå inte tro, fastän Gud skulle uppebara sig. Också Jesu lärjungar var fyllda med tvivel. De också ville se Gud. "Herre låt oss se Fadern, så hava vi nog" (Joh 14:8). Jesus svarade överraskande : "Den, som har sett mig, han har sett Fadern" (Joh 14:9). Om således någon vill se Gud, så behöver han bara se, hurudan Jesus är. Detta är en revolutionerande tanke. Nu behöver vi inte mera fråga, varför Gud inte uppenbarar sig. Gud har uppenbarat sig.
Jesus förklarade vidare: " De ord jag talar till eder talar jag icke av mig själv. Och gärningarna, dem gör Fadern, som bor i mig; de äro hans verk. " (Joh 14:10). Jesu gärningar vittnar om Fadern. Jesus använde samma skapelsekraft som Fadern. Gud frambringar genom normal utveckling en frisk människa. Jesus botade en sjuk människa på ett ögonblick. Gud låter säden långsamt mogna i naturen. Jesus gjorde bespisningsundret på ett ögonblick. Jesus och Gud gör samma gärningar och dessa gärningar vittnar om Gud.
Vi kan se Gud i Jesus. Vi kan förstå endast den Gud, som har uppenbarat sig i människoskepnad. Allt annat går över vår fattningsförmåga. Jesus sade : "Tron mig; jag är i Fadern, och Fadern i mig. Varom icke, så tron för själva gärningarnas skull. " (Joh 14:11).
4. Är Gud allsmäktig?
Huru kan Gud tillåta all den brutalitet och de orättvisor, som händer i världen? Om han en gång är allsmäktig, varför ingriper Han inte? Är Han allsmäktig? Dessa är några av människors mycket ärliga och befogade frågor. På frågan om Guds allmakt kan man svara både ja och nej.
Svaret är ja såtillvida, att ursprungligen hade Han all makt och kunde göra vad som helst. Ingen motsatte sig Honom före skapelsen.
Svaret är nej såtillvida, att i och med skapandet av varelser försedda med fri vilja delegerade Han en del av sin makt till dessa varelser. Han skapade en människa, som inte i allt bara skulle vara en lydig "robot". Han ville ha ett förhållande, som baserar sig på ett i frihet funktionerande kärleksförhållande, ty endast däri kan Guds kärlek fullbordas. Detta betyder, att människan har frihet, att i olika valsituationer göra egna beslut. Så var fallet vid syndafallet och så har det varit genom tiderna. Gud låter oss göra också felaktiga beslut, vilka inte är i överensstämmelse med Guds vilja. Följderna hamnar vi och kanhända med oss många andra att bära. "Vad människan sår, det får hon också skörda!" Kärlekens Gud använder inte våld mot oss och "tar oss i nacken", för att få oss att göra rätt. Han kallar oss i kärlek, kanske ibland med viss "aga", till bättring och frälsning genom Jesu försoningsverk. Ofta väljer människan fel igen och går sin egen väg. Men Gud är fortfarande kärlek och vill bryta denna vår onda "trollcirkel".
Denna "maktöverlåtelse" gör Gud av egen fri vilja. Om Guds "makt" är begränsad, är det därför, att Han har beslutat så.
Emellertid har Gud allt i sin "makt" och leder under allt mänskligheten så, att Hans slutgiltiga planer blir fullföljda. Dessa framgår av Bibelns profetior. Därför behöver vi inte bli nedstämda. Vi får lydiga vandra under Guds ledning, ty "Han leder dem, som går bedjande". Fast hur mycket makt Satan tycks ha i vår tid, bör vi minnas, att Guds slutliga plan - att mänskligheten en gång är i kärleksförhållande med Honom - är en plan, som aldrig är och aldrig kommer att vara hotad.
5. Hurudant skulle det vara på jorden, om Gud inte funnes?
Många människor tror inte på Gud, utan lever sitt vardagliga liv utan Gud, likadant liv kanske som troende. Behöver vi en Gud i vardagen?
Om Gud inte funnes, måste allt fungera enligt naturprinciperna. Människan är ju också en del av naturen. Vilka principer råder i naturen?
En viktig princip är den starkares rätt. I naturen pågår en obönhörlig kamp för överlevnad och de svagare dukar under. Borde det inte vara så också människor emellan? Men kan och vill vi acceptera denna princip?
Vad borde vi tänka om krig, där den starkare övervinner den svagare? Eller om mord och rån? Varför kan inte människan anpassa sig till den övriga naturen och godkänna den starkares rätt? Vad borde vi tänka om svältdöden för tusentals barn? Naturen reglerar ju djurbeståndet : de svagare dör bort och de starkare har tillräckligt med mat.
Människan kan trots allt inte godkänna ett liv på naturens villkor. Människan kräver rättvisa, även om hon ofta inleder krig, undertrycker och dödar. Detta är mänsklighetens stora konfliktsituation. Vi utövar vår makt gentemot andra, men dessa får inte göra likadant mot oss. Vi får göra, vad vi vill, men av andra kräver vi rättvisa. Var finns logiken?
Människan har satt Gud åt sidan och själv intagit Hans plats och vill själv få äran. Gud vill använda sin makt över människan, därför att Han i sin kärlek vill henne gott. Människan å sin sida rövar åt sig själv gott - och låter andra lida.
Se denna värld med öppna ögon. Människorna har blivit "gudar" och våldshärskare. Guds paradis på jorden har blivit ett helvete. Om inte Gud funnes, skulle intet hopp finnas i världen.
6. Varför ber människor till Gud?
Bönen hör till trons väsen och finns i alla religioner. Men vad betyder då de kristnas bön? Är det bara att försöka blidka Gud eller försöka be om lycka åt sig, såsom fallet är i många religioner. Bör man alltid be i nödsituation? När annars kan man be?
Jesus lärde någonting väsentligt om bön . Bön är den troendes gemenskap med en personlig Gud. I bönen får vi kalla Gud vår Fader. Gud är nära. Bön är inte, att sända en beställningslista till det "himmelska varuhuset". Vi nalkas Gud och Han nalkas oss.
Bönens viktigaste uppgift är möjligheten att vara på tumanhand med den person man älskar: tala, lyssna eller bara vara i kontakt med Gud. Även om vi fortfarande är bara människor, lär vi oss att bättre känna Gud och Hans vilja och via ett dylikt intimt förhållande kan något verkligt värdefullt växa fram.
Nå, vet inte Gud allt på förhand? Med detta kan man lätt förringa hela bönen. Men en dylik tanke är helt opersonlig. Vårt liv är inte bestämt på förhand. Vi hamnar hela tiden i nya situationer, vi möter nya problem, vi ställs inför val. I allt detta får vi vara i kontakt med Gud. I bönen ber vi, att Hans vilja får ske. När Guds vilja sker, då kan Guds kärlek nå denna värld. Bön är egentligen en farlig sak, då vi ber om Guds ledning för våra planer, ty Gud kan ändra dem. Vår vilja kanske inte alltid befrämjar kärlek. Vårt förstånd fattar inte alltid, varför vissa saker inte förändras till det bättre. Mången sjuk tycks förgäves bedja om hälsa. Då grubblar vi, varför Gud inte svarar. Men vi kan inte fullt förstå det fördolda sätt, på vilket Gud handlar i denna syndiga värld. Enligt Bibeln får vi ändå tro, att Gud hör vår bön och vet vår situation. Han svarar på våra böner på ett sätt, som är det bästa för oss ur Guds perspektiv sett.
Läs mera om bön i artikeln "Vad är bön?"
7. Varför bör man frukta Gud?
Fruktan är ett ord, som kan förstås fel. Många barn har skrämts med Guds straffdom. Men Bibeln menar inte sådant med gudsfruktan. I Gamla Testamentet kan vi t.ex. läsa hur Gud tilltalade i en profetisk uppenbarelse Moses såhär : "Och nu Israel, vad är det som HERREN, din Gud, fordrar av dig, annat än att du fruktar HERREN, din Gud, att du alltid vandrar på hans vägar och älskar honom, och att du tjänar HERREN, din Gud, av allt ditt hjärta och av all din själ, så att du håller HERRENS bud och stadgar, som jag i dag giver dig, på det att det må gå dig väl?" 5 Mos 10:12-13
Härav kan vi dra slutsatsen, hurudan en människa är, som inte "fruktar" Gud. Hon älskar inte Gud, ej heller sina medmänniskor. Tvärtom har hon gjort sig själv till sitt livs centrum.
Vi behöver inte frukta Gud därför, att Han vore elak eller skrämmande. Vi bör frukta, att vi inte går vilse eller medvetet flyr undan Gud.
Om vi inte lever enligt Guds vilja, kanske vi hamnar att frukta på grund av vår skuldkänsla. Detta är inte vad Gud vill. Gud vill befria oss från skuldkänslor och kalla oss till Hans kärlek. "Räddhåga finnes icke i kärleken, utan fullkomlig kärlek driver ut räddhågan, ty i räddhågan ligger tanke på straff, och den som rädes är icke fullkomnad i kärleken." 1 Joh 4:18
Till början
1. Vem var Jesus?
2. Föddes Jesus av en jungfru?
3. Är Jesus och Gud samma varelse?
4. Vad grundar sig Jesu underverk på?
5. Var Jesus "upplyst"?
6. Hur vet man, att Jesus är Frälsare?
7. Snedvrider evangelierna bilden av Jesus?
8. Varför dog Jesus?
9. Stals Jesu kropp bort?
10. Varför bör man tro på Jesus?
11. Är det inte omoraliskt att kasta synderna på Jesus?
12. Kan Jesus hjälpa en syndig människa?
1. Vem var Jesus?
Mången tror, att Jesus enbart var en god människa. Han jämnställs ofta med "stora" män, med stora tänkare. Man säger, att Jesu goda moral är ett föredöme för alla människor.
Detta är en sedvanlig och god bild av Jesus. Men Bibeln berättar, att kärnpunkten i Jesu förkunnelse var, att han är den av Gud utlovade Messias. Han påstod, att Gamla Testamentets profetior blev uppfyllda i honom. Han förkunnade, att han är Guds Son, som dör och blir uppväckt av Gud. Inte ens lärjungarna förstod hans tal. När han sedan blev gripen och korsfästes, trodde alla, att Jesus hade ljugit. Det verkade, att alla förhoppningar hade grusats. Petrus förnekade Jesus.
Vad förändrade situationen? Varför förvandlades de besvikna, räddhågade Jesu efterföljarna till modiga evangelie förkunnare, som hellre lät misshandla sig och led i stället för att förneka Jesus. Förklaringen är enkel. Gud uppväckte Jesus från de döda. Jesus är verkligen Messias och Guds Son.
2. Föddes Jesus av en jungfru?
Bibeln säger, att Jesus är Guds Son. Ändå var Maria och Josef hans föräldrar. Hur är detta möjligt? Är Jesus född av en jungfru?
Uppståndelsen visade, att Jesus är Messias och Guds Son. Vad betyder Guds Son? Är han alls en människa? Vad betyder det, att Jesus föddes av den Helige Ande?
Bibeln berättar, att Maria blev havande av den Helige Ande. Detta är en sak, som vi inte kan förstå, när vi känner befruktningens biologi. Jesu födelse var ett under. Men i själva verket är det inte större under, än att livet överhuvudtaget har uppstått. (Livet är fortfarande ett mysterium för vetenskapsmännen !) Men Gud, som har frambringat liv på jorden, har också medverkat till Jesu födelse, liksom också till hans uppståndelse från de döda. Dessa händelser var ytterst exeptionella och enastående, liksom också skapelsen.
Jesus är född av Gud och blivit människa genom jungfru Maria. Paulus lär: "Men när tiden var fullbordad, sände Gud sin Son, född av kvinna och ställd under lagen, för att han skulle friköpa dem som stodo under lagen, så att vi skulle få söners rätt." (Gal 4:4 5).
3. Är Jesus och Gud samma varelse?
Är Jesus Gud eller en lägre än Gud?
Redan under kyrkans första århundraden diskuterades mycket både Jesu och Guds väsen. Genom tiderna har mycket diskuterats om Guds treenighet. Treenigheten betyder, att Gud är tre personer: Gud Fader, Sonen och den Helige Ande. Detta har alltid varit en svårförståelig sak.
Vi kan tänka som så, att Gamla Testamentets israeliter mötte Fader Gud i gudstjänsterna, Jesu samtida mötte Gud i Jesus och vi möter Gud i församlingen genom den Helige Ande, som upplyser Ordet.
Guds personer är skilda personer, men de har samma väsen, samma vilja, samma mål och samma kärlek, men olika uppgifter : Fadern är Skaparen och alltings upprätthållare. Sonen är människors Frälsare och försonar deras synder. Den Helige Ande hjälper oss att ta del av denna frälsning och hjälper oss under livsvandringen.
Enligt evangelisten Johannes ser vi människor Gud i Jesus Kristus. Jesus sade : "Den som har sett mig, han har sett Fadern." (Joh 14:9). Den Helige Ande leder människan att lära känna Jesus (Joh 16:14).
Guds treenighet kommer också till synes i ett överraskande sammanhang. Gud har skapat människan till sin avbild ! I den "treenighet", som bildas av man och hustru och från deras kärleksförhållande frambringade barn, kan skönjas något av Guds väsen och kärlek. Gud är livets och kärlekens källa. Därför har "Guds avbild" förmåga till kärlek och livets kontinuitet.
Också människan är "treenig" : kropp, själ och ande.
Också i naturen finner vi denna treenighet. Varje grundämne och många kemiska föreningar har tre olika aggregationstillstånd med olika egenskaper. T.ex. vatten kan uppträda i fast form som is, i flytande form som vätska och i gasform som ånga. Den kemiska sammansättningen är dock den samma.
Också andra jämförelser kan framställas.
4. Vad grundar sig Jesu underverk på?
Gjorde Jesus riktiga under eller var han bara en hypnotisör? Har inte också andra gjort under? Var han en ockultistisk undergörare eller en religiös karismatiker? Vem är han?
Jesus är Messias och sann Gud. Han använde Guds skaparkraft. Han gjorde det samma som Gud i sitt skapelseverk. Fadern frambringar från fostret ett barn och från barnet en sund människa. Jesus å sin sida gjorde sjuka människor friska. Fadern har skapat säden, som växer och ger oss mat. Jesus gav i sina bespisningsunder mat åt hungriga medmänniskor.
Jesu underverk bevisar, att han verkligen var den av Gud utlovade Messias. I Gamla Testamentet talas på många ställen om dessa löften.
När Johannes Döparens lärjungar ville få visshet om Jesus, svarade denne : "Gån tillbaka och omtalen för Johannes vad I hören och sen: blinda få sin syn, halta gå, spetälska bliva rena, döva höra, döda uppstå, och för fattiga förkunnas glädjens budskap". (Matt 11:4-5).
5. Var Jesus "upplyst"?
Kan människan utvecklas till någonslags Kristus? Numera utbreder sig många blandreligioner, vari ingår drag från olika religioner. Ofta förknippas Jesu namn t.o.m. med hinduism och buddism, t.ex i samband med yoga. Också teosofin har länge haft dylika tankar.
Enligt österländsk modell talas om upplysning och människoandens utveckling till en högre insiktsnivå, vilket betyder, att också människan är gudomlig. Därför är det lätt att tala om Jesu gudom. Vi bör minnas, att enligt Bibeln är människan ingen gud utan Guds skapelse. En väsentlig skillnad !
Det är omöjligt att placera in Jesus i dylika österlänska läror. Guds Son är född av Fadern. Han är fullständig Gud och fullständig människa. Människan däremot är skapad av Gud.
Om man från kristen synvinkel funderar, vad dylik "högre insikt om sig själv" betyder, skulle det vara, att människan förstår, att inför Gud är hon syndig och behöver bli frälst genom tron på Jesus.
6. Hur vet man, att Jesus är Frälsare?
I Bibeln finns Guds uppenbarelse om människans frälsning. Gamla Testamentet berättar, hur människan föll i synd och därav får hela människosläktet, också vi, lida. En gång kommer dock kvinnans efterkommande, "säd", som söndertrampar ormens (Guds fiende) huvud. (Se 1 Mos. 3.) Profeterna förkunnade, att efter kung David kommer av hans släkt en sådan kung, som har en evig makt och till honom kommer alla folk (läs 2 Sam 7). Profeterna förkunnade också, att den kommande Messias är Guds tjänare, som i den Helige Andes kraft förkunnar glädjens budskap (evangelium), läker söndrade hjärtan, förkunnar frihet för de fångna, öppnar de blindas ögon och de dövas öron (Jes 35 ja 61).
Profeterna förkunnade också, att människorna inte tar emot honom, utan överger honom, piskar och straffar honom. Men det sker för våra överträdelsers skull och genom hans sår blir vi helade (Jes 53).
Människorna på Jesu tid såg, hur dessa profetior uppfylldes och att Jesus var just den Messias, om vilken profeterna hade talat. Hela Nya Testamentet bär vittne om detta. Jesus är den utlovade Frälsaren.
7. Snedvrider evangelierna bilden av Jesus?
Hur kan man bevisa, att Jesus har existerat? Har inte forskningen visat, att evangelierna snedvrider bilden av Jesus?
Jesu existens behöver inte betvivlas. Det finns mera litteratur om honom än om någon annan samtida. Forskarna är nog oense därom, huru berättelserna om Jesus har bevarats i människors minnen och dokumenterats i evangelierna.
Utgångspunkten är dock, att evangeliernas författare har samlat material just från de människor, vilka sett och hört Jesus allra mest och själva följt honom på nära håll.
Påståendet om evangeliernas snedvridning beror allra mest på, att forskarna själva av kanske olika orsaker har förutfattade meningar om Jesus, t.ex. att han inte har kunnat göra under, har inte på förhand kunnat tala om sin uppståndelse eller kalla sig Guds Son.
För en ärlig människa är viktigast, vad Bibeln själv berättar om Jesus. Om man bildar sig en egen uppfattning om Jesus, har detta ingenting att göra med Bibeln, som ju framför ögonvittnens skildringar.
8. Varför dog Jesus?
Vem var skyldig till Jesu död? Romarna utfärdade den officiella dödsdomen. Av judarna fick de uppgiften, att Jesus var en revoltmakare, som borde fås bort. Det var judarna, som anklagade Jesus. Varför? De judiska religiösa ledarna anklagade honom för att han sagt sig vara den utlovade Messias, folkets befriare. Flera dylika hade uppträtt, men misslyckats. Jesu verksamhet hade dock ingenting att göra med en dylik politisk revolt.
Men judarna väntade ju Messias ! De väntade en annorlunda Messias, som skulle komma med makt och krossa de romerska inkräktarna. En ödmjuk, lidande Messias dög inte åt dem. Därför blev Jesus anklagad för hädelse.
Jesus lärde, att Messias hade en andlig uppgift. Han skulle befria människorna från deras synder och föra dem in i Guds gemenskap, vilket inte passade de religiösa ledarna. Men varför skulle en syndfri människa, Guds Son, dö? Döden är ju syndens lön och slutlig skilsmässa från Gud. Guds heliga rättfärdighet krävde försoning. Guds Son kom för att lida döden i vårt ställe för våra synder. "han var sargad för våra överträdelsers skull och slagen för våra missgärningars skull; näpsten var lagd på honom, för att vi skulle få frid, och genom hans sår bliva vi helade." (Jes 53:5).
9. Stals Jesu kropp bort?
Vad betyder uppståndelse? Uppstod Jesus verkligen från de döda, eller stals hans kropp? Uppstod han bara i lärjungarnas fantasier?
Jesu uppståndelse är världens märkligaste sak. Jesus dog verkligen och blev begravd. Lärjungarna var inställda på enbart begravning. Efter sabbaten gick kvinnorna för att smörja Jesu kropp. Men de hittade ingen kropp. Den hade helt enkelt försvunnit.
Det är alldeles säkert, att Jesus visade sig för lärjungarna efter den tomma graven. Därom finns många skildringar i Nya Testamentet. De fick nytt mod. Döden var besegrad. Jesus var verkligen uppstånden. Petrus förkunnade frimodigt : "Denne - Jesus - har nu Gud låtit uppstå; därom kunna vi alla vittna." (Apg 2:32).
Ifall Jesus inte hade uppstått, skulle motståndarna grävt fram Jesu kropp och gjort apostlarnas tal om intet. Men det kunde de inte, då graven var tom. På basen av hallucination eller lögn hade evangeliets segertåg varit omöjligt. Vilka skulle motiven ha varit? Apostlarna fick ju lida för sin tro och många led martyrdöden.
Gud uppväckte Jesus på ett nytt sätt. Jesu kropp var ny men dock verklig. Han uppenbarade sig inte som ande. Tomas fick sticka fingrarna i spikhålen.
Jesus dog döden i vårt ställe. Uppståndelsen betyder, att Gud har begynt en ny tid. För oss betyder det, att i en andligt död människa kan ett nytt liv börja, ett nytt liv i Guds gemenskap.
10. Varför bör man tro på Jesus?
Varför behöver vi tro på Jesus? Räcker inte tron på Gud? Vid gallupar fås svaret, att de flesta tror på en Gud. Vid närmare förfrågan framkommer, att de tror på sitt eget sätt, inte nödvändigtvis såsom kyrkan. Det räcker med "en högre makt" eller Gud i naturen, osv. När de frågas om sin tro på Jesus, meddelar de, att sådan tro behövs inte. Tron på Gud räcker.
Dessa är förstås vackra tankar, som passar vår tid. Var och en har ju rätt, att tro på sitt eget sätt. Men hur passar dessa åsikter in med Jesu egen undervisning? Den kanske överraskar.
Jesus sade: "Jag är vägen och sanningen och livet; ingen kommer till Fadern utom genom mig. Haden I känt mig, så haden I ock känt min Fader" (Joh 14:6-7.) Jesus kan man inte utan vidare förbigå. "Jag är världens ljus; den som följer mig, han skall förvisso icke vandra i mörkret, utan skall hava livets ljus. .... ty om I icke tron att jag är den jag är, så skolen I dö i edra synder." (Joh 8:12, 24). "Jag är den gode herden. En god herde giver sitt liv för fåren." (Joh 10: 11.) Jesu förhållande till människan är inte enbart intresse. Han har gett sitt liv för oss. Därför kan han säga : "Jag är uppståndelsen och livet. Den som tror på mig, han skall leva, om han än dör."(Joh 11:25).
Inför dessa Jesu ord kanske många måste tänka om. "Ty den som vill bevara sitt liv, han skall mista det; men den som mister sitt liv, för min och för evangelii skull, han skall bevara det. Och vad hjälper det en människa, om hon vinner hela världen, men förlorar sin själ? Och vad kan en människa giva till lösen för sin själ? (Mark 8:35-37).
11. Är det inte omoraliskt att kasta synderna på Jesus?
Måste då inte människan själv bära sitt ansvar och sin skuldkänsla? Dessa tankar kommer från österns religioner, vilka lär, att människan återföds på ett högre plan i följande liv och så kan försona sina skulder. Problemet är, att människan inte återföds på detta sätt och kan inte så småningom utveckla sig till någonslags gudom.
Bibeln lär, att människan måste stå till svars för sina egna gärningar senast på domens dag. "Genom din hårdhet och ditt hjärtas obotfärdighet samlar du ju över dig vrede, som skall drabba dig på vredens dag, då när det bliver uppenbart att Gud är en rättvis domare. Ty han skall vedergälla var och en efter hans gärningar." (Rom 2:5- 6).
Därför bringar evangeliet goda nyheter åt en syndig människa. "Alla hava ju syndat och äro i saknad av härligheten från Gud; och de bliva rättfärdiggjorda utan förskyllan, av hans nåd, genom förlossningen i Kristus Jesus," (Rom 3:23-24)
12. Kan Jesus hjälpa en syndig människa?
Våra skuldkänslor kan ibland vara mycket kraftiga. Det känns, som om hela världen är emot oss och ibland också Gud. Vi ser också orsaken och vi har ingenting att försvara oss med. Det känns, som om vi är på väg mot förtappelsen.
Då bör vi minnas, att Jesus kom för att söka dem, som känner sin synd och sin skuld. Jesus blev människa och led syndens straff oskyldig, därför att han älskade oss människor.
"Ty så älskade Gud världen, att han utgav sin enfödde Son, på det att var och en som tror på honom skall icke förgås, utan hava evigt liv." (Joh 3:16). "Den som icke visste av någon synd, honom har han för oss gjort till synd, på det att vi i honom må bliva rättfärdighet från Gud. (2 Kor 5:21).
Genom Jesu försoningsverk får vi uppleva befrielse från syndens straff och därtill evigt liv.
Till början
1. Huru blir man troende?
2. Kallar Gud alla?
3. Måste man bli troende plötsligt?
4. Huru bör man fortsätta efter omvändelsen?
5. Huru vet man, att man kommit till tro?
1. Huru blir man troende?
Att komma till tro betyder att bli frälst, att den förtappade blir accepterad, att en andligt död människa blir levande. Det betyder, att komma i ett rätt förhållande till Gud. Vid syndafallet bröts förhållandet mellan Gud och människa. Enligt vår natur vill vi inte mera älska Gud eller göra Hans vilja. Då upplever vi inte Guds kärlek och hans godkännande.
Men Gud förändrades inte vid syndafallet. Gud är fortfarande ovillkorligt helig : Han hatar synden och Hans rättvisa kräver straff för synden. Men Han är också den fullkomliga kärleken och vill frälsa oss från synden och dess följder. Därför sände Gud sin Son till världen för att frälsa syndare genom att själv bära straffet för våra synder.
Jesus har fullgjort sin uppgift. Vägen tillbaka till Gud är öppnad. Därför kan Gud frälsa oss och förbarma sig över oss av nåd genom tron på Jesus.
Tro är att upphöra med allt motstånd, bekänna vår synd, vara villig att göra bättring, lita på Guds löften om frälsning genom Jesus. När vi tror på Jesus, får vi våra synder förlåtna och blir förenade med Gud. Tron är dock inte resultat av våra egna ansträngningar, utan Gud själv verkar i oss denna tro. "Men åt alla dem, som togo emot honom, gav han makt att bliva Guds barn, åt dem som tro på hans namn; och de hava blivit födda, icke av blod, ej heller av köttslig vilja, ej heller av någon mans vilja, utan av Gud." (Joh 1:12-13)
Att bli troende är att genom syndernas förlåtelse bli Guds barn.
2. Kallar Gud alla?
Vad är Guds vilja? "Gud som vill att alla människor skola bliva frälsta och komma till kunskap om sanningen." ( 1 Tim 2:4)
Det finns en allmän kallelse, som berör alla. Vi blir medvetna om Gud. Vi vet, att vi bör leva ett gott liv, även om vi anar, att det inte är tillräckligt inför en Helig Gud. Vi blir varse livets tomhet och oroar oss, vart vi är på väg.
Denna allmänna kallelse är, att Gud genom sina bud beskyddar vårt liv, för att en dag kunna frälsa oss. Fast Han har gett valfrihet åt människan, härskar Han dock och Hans vilja är, att begränsa ondskans framfart så, att vi förlänas möjlighet att möta evangeliet och frälsningens budskap.
Följande kallelse är den förkunnelse, som den kristna kyrkan och församlingen försöker meddela människorna. Genom Evangelium kallar Gud oss alla.
Sedan finns också Guds personliga kallelse. Då verkar den Helige Ande på ett speciellt kraftigt sätt på samvetet, för att den människan skall komma till tro. Detta kallas människans sökningstid. Vi kan inte undgå att märka denna tid. Vi kan dock ta emot Guds kallelse eller förkasta den. Att förkasta den är en mycket allvarlig sak därför, att vi inte vet, om Gud ger oss nya tillfällen
Gud kallar oss personligen alltid genom Bibelns budskap.
Genom lagen (= allt den befaller, kräver, förmanar, dömer, ställer villkor) uppenbarar Gud våra förbrytelser (= felaktiga gärningar och försummelser) och våra synder (= inre motiv, själviskhet, likgiltighet inför Gud, olydnad mot Gud) och domen för dessa.
I frälsningsbudskapet visar Gud, hur Jesus har uppfyllt hela lagen och lidit straffet för våra synder. Gud intygar, att Han förlåter alla våra synder.
3. Måste man bli troende plötsligt?
Frälsningen är Guds verk i människan. Däri ingår flera faser, vilka inte alltid följer efter varandra, utan ibland försiggår samtidigt. Gud verkar i varje människa på olika sätt, personligt och enligt egen tidtabell. Omgivningen, livssituationen, känslolivet, tidigare livserfarenheter inverkar märkbart på, hur vi upplever Guds verk.
När Gud förlåter våra synder, räknar oss till godo Jesu frälsningsverk och gör oss rättfärdiga, dröjer Han inte, utan Han gör det omedelbart. Detta sker i första hand inte i våra erfarenheter och känslor, utan denna benådning sker i himlen.
Reaktionerna på känsloplanet kan variera väldigt mycket. För en del kan det bli en kraftig känsloreaktion, när man upplever och förstår, att man som syndig människa har fått Guds förlåtelse och blivit rättfärdiggjord genom Jesu försoningsverk. I själva verket kanske Gud en längre tid redan har verkat i oss.
Andra igen har inga dylika revolutionerande upplevelser. Många, t.ex barn från troende hem, vilka dock har mottagit Jesus i sina hjärtan, men kan inte precisera närmare tidpunkt, kan ibland känna rädsla och osäkerhet, huruvida de är troende. Men frälsningen är Guds verk och vi behöver inte göra konstgjorda försök för att bli övertygade. Däremot kan det vara på sin plats att diskutera saken med någon tillförlitlig själasörjare.
"Om honom (Jesus) bära alla profeterna vittnesbörd och betyga, att var och en som tror på honom skall få syndernas förlåtelse genom hans namn. Medan Petrus ännu så talade, föll den helige Ande på alla dem som hörde hans tal." Apg 10:43-44
4. Huru bör man fortsätta efter omvändelsen?
Efter omvändelsen behöver det nya andliga livet vård för att kunna bevaras i denna hårda och onda värld. De viktigaste åtgärderna är :
- Läs Bibeln under bön med ett ödmjukt sinnelag och försök finna Guds ledning för ditt liv.
- Be, delta i bönemöten
- Läs förutom Bibeln också annan andlig litteratur. (T.ex. i Internet finns goda artiklar i denna samma adress, t.ex :
Evangelium, Bön, Tro, Grunderna för den kristna tron, Huru leva som kristen i vardagslivet, Förlåtelsens kraft, mfl) I varje kristlig bokhandel kan du säkert finna lämplig litteratur.
- Sök ett andligt hem (församling), där du får undervisning och kan växa i tron. Delta aktivt i församlingens verksamhet. Försök finna din egen verksamhetssektor.
- Diskutera vid behov med någon tillförlitlig och erfaren själavårdare. Detta är synnerligen viktigt, om bakom ligger ett svårt och splittrat liv. Fastän människan på ett ögonblick kan komma till tro och finna gemenskap med Gud, kan helandet av det inre söndriga själslivet ta t.o.m. lång tid. Låt inte detta orsaka onödiga bekymmer eller depression ! För Gud är ingenting omöjligt.
5. Huru vet man, att man kommit till tro?
Förvissning om förlåtelsen finns i Guds Ord ! Vi får inte söka denna förvissning från våra erfarenheter eller från vårt känsloliv. Syndernas förlåtelse är inte känsla eller erfarenhet utan Guds verk. När Gud i Ordet lovar ge oss syndaförlåtelse, så gör Han det också.
Liksom den Helige Ande föder i oss tro på Jesus, så ger han också förvissning om förlåtelse. Men i vårt hjärta kan finnas mycken otro och många frestelser, som försöker få oss att tro, att vi inte är Guds barn, i synnerhet efter våra misslyckanden. Ofta är dessa otroskänslor så kraftiga, att vi inte hör Guds röst. Detta betyder inte att vi har avfallit från tron. Dessa "torra" tider och tvivelperioder kan tvärtom vara Guds ledning, att vårt andliga liv växer och vår tro på Gud förstärks. Också de, vilka länge varit troende, kan hamna i dylika tvivelsmål. Kanske först långt senare märker vi, vilka välsignelser dessa perioder har betytt för oss.
Vi måste minnas, att den Helige Ande inte förvandlar vårt känsloliv och vår natur, utan påminner oss om Jesu ord, hjälper oss att förstå evangeliet och föder i oss tro och vill förstärka den.
"Och eftersom I nu ären söner, har han sänt i våra hjärtan sin Sons Ande, som ropar: "Abba! Fader!" Gal. 4:6 "Anden själv vittnar med vår ande att vi äro Guds barn." Rom 8:16
Till början
1. Evolution och skapelse i konflikt med varandra?
2. Kan en förnuftig människa tro på skapelsen?
3. Vad är människan?
4. Jag - Guds avbild?
5. Varför lever jag?
1. Evolution och skapelse i konflikt med varandra?
Hur har världen uppstått, hur har människosläktet uppenbarat sig i denna värld? Frågan har intresserat människor under alla tider. Vad är sanning? Kan vi finna sanningen?
Vetenskapsmännen har utvecklat evolutionsteorin, enligt vilken allt har utvecklats slumpvist under miljontals år. Man har antagit, att jordklotets ålder skulle vara ca 4,5 miljarder år. I medierna och i skolböckerna skildras evolutionsteorin, som om den vore mycket konsekvent och på allt sätt väl bevisad process. På basen av också små fynd har man dragit långtgående slutsatser. För lekmän är dessa teorier sist och slutligen nästan obegripliga. Människan bara litar på dem, emedan det är det lättaste sättet att förklara människans existens. En helt annan sak är, huruvida dessa bevis är logiska, utan luckor eller ens förnuftiga.
När man talar om en slumpvis styrd utveckling, är det fråga om sådana sannolikheter, att knappast någon förstår, vad det är fråga om. T.ex. generna i vår kropp innehåller en sådan mängd information, som troligen motsvarar tusentals sidor normal text i en bok. Hur har "bokstäverna" i denna gen-information kunnat ordna sig i en meningsfull och funktionsduglig ordning? Sannolikheten torde dessutom vara rätt stor, att "bokstäverna" vid något stadium skulle ha format en instruktion, som skulle ha förstört hela den föregående utvecklingen.
Det andra alternativet finner vi i Bibeln. "I början skapade Gud .... Gud sade och det skedde så ... Gud skapade människan ..." Läs 1 Mos 1 - 2 ! Här behövs tro på en allsmäktig Gud. Många människor och även vetenskapsmän undviker detta alternativ, därför att en dylik Gud är helt utanför vetenskapens verksamhetsområde.
Ofta har dessa två alternativ, evolution och skapelse satts mot varandra. Darwin publicerade år 1859 sina teorier om livets uppkomst. Arterna har utvecklats under miljontals år från mycket enkla encelliga varelser till allt mera invecklade. Darwins teorier möttes av kraftiga protester. Teorierna har sedermera modifierats många gånger. Huvudparten av forskarna ställer sig fortfarande bakom evolutionsprincipen.
Numera har vid sidan av evolutionsteorin ställts kreationismen (engl creation = skapelse). Kreationisterna påstår, att Bibelns skapelseberättelse bör tolkas bokstavligen. Någon stegvis evolution har inte skett. Också de stöder sig på vetenskapliga resultat. Tillsvidare har kreationismen inte fått något utbrett stöd i vetenskapsvärlden.
Upphäver sedan evolutionsteorin Bibelns trovärdighet, som man påstår. Som utgångspunkt bör hållas, att Gud uppenbarar för oss i Bibeln endast det, som Han anser behövligt. Därtill har Han uppenbarat det på ett sätt, som har varit förståeligt för människor i alla tider, trots stora olikheter i kunskapsnivån. I skapelseberättelsen uppenbarar Han, att Han själv från intet har skapat denna värld och det, som finns i världen. Detta är det väsentliga. Hur detta skapelseverk i detalj har skett är fördolt för oss.
Teorierna om världens uppkomst är sist och slutligen en trons sak mera, än vad man allmänt tänker. Det finns många funderingar om Guds existens, om materiens uppkomst och beständighet osv.
Vetenskapen är begränsad. Den kan utforska endast denna värld, inte det som finns bakom den. Vetenskaper söker svar på mångahanda frågor : "Vad finns?" "Hur funktionerar det?" Bibeln och endast den svarar på frågan : "Varför finns vi till?"
2. Kan en förnuftig människa tro på skapelsen?
Här kommer inte att behandlas de påståenden och "bevis", vilka framförts i kampen mellan dessa tidigare nämnda alternativ. Man kan bara konstatera, att argumenteringen på bägge sidorna inte alltid varit korrekt och saklig. För en lekman kanske allt verkar obegripligt.
Låt oss ta fram en synvinkel, som kanske ger oss lekmän lite klarhet i denna komplicerade sak. Om vi vid någon valsituation inte behärskar alla detaljer eller om dessa är motstridiga, måste vi ofta fråga : Vilket alternativ är som helhet sett det bästa eller det mest förnuftiga? På basen härav gör vi sedan vårt val.
Låt oss granska en liten detalj i denna skapelse, en människa. Som jämförelse tar vi en modern komplicerad kemisk processindustri. Människan är i själva verket en dylik kemisk processanläggning. Vår kropp producerar en enorm mängd kemiska föreningar, som visserligen inte till mängden men till sin komplexitet ofta överskrider det, som en jättestor industrianläggning kan åstadkomma.
Vår kropp är också försedd med en "kraftcentral", som förser oss med energi och värme. Som "bränsle" använder vi mångahanda näringsämnen. I vår kropp finns ett vitt förgrenat rörsystem till varje plats. Blodomloppet sköter både närings- och avfallstransporterna med hjälp av en pump, som utan servicestagnation kan fungera 70 - 90 år.
Vår lilla "processindustri" är också försedd med mycket högklassig instrumentering. Ögats synförmåga, örats hörsel samt smak-, lukt- och känslosinnena är nästan oöverträffliga trots dagens enorma tekniska utveckling. Finns det ett sjätte sinne, vår instinkt?
Vi har också en långt utvecklad "dator", som registrerar den enorma mängd intryck, vi tar emot och styr den komplicerade automatik, med hjälp av vilken vi hålls levande och kan sköta våra vardagliga sysslor.
Vi är så vana med allt detta, att vi reagerar först, när någon detalj råkar i olag. M.a.o. vi lever och verkar utan att tänka, hur allt är möjligt. Om vårt förstånd, om hur allt fungerar, skulle vara förutsättningen för vårt liv, vore vi tvungna att konstatera, att vårt liv är oförnuftigt, som vi i inget fall kan tro på.
Människans intuition, känsloliv och fortplantningsförmåga har än i dag ingen reell motsvarighet i våra industrier.
Slutresultatet av denna korta jämförelse ger vid handen, att människan är en långt mera komplicerad och invecklad varelse än den mest utvecklade industri, till vilken har krävts enorma utvecklingsresurser. Om nu enligt evolutionsteorins anhängare människan har gradvis utvecklats från intet av en slump, borde det ju vara oerhört mycket enklare och mera logiskt att tänka, att en modern kemisk industri har utvecklats från intet utan hjälp av forskare, planerare, maskintillverkare, montörer och byggnadsarbetare !
Alla vet vi hur mycket resurser har behövts och fortfarande behövs för att utveckla tekniken. Bakom varje vara, också liten och obetydlig, i en butik ligger massor med utvecklings- och tillverkningsarbete. Det förefaller, som om endast evolutionsteorins anhängare vågar påstå saker, som klart strider mot denna enkla och självklara tankegång.
3. Vad är människan?
I skapelseberättelsen läser vi, att Gud också värderade resultatet av sitt skapelsearbete. "Och Gud såg på allt som han hade gjort, och se, det var mycket gott." Dit hör hela skapelsen, också människan. Det onda hörde inte ursprungligen till skapelsen. Ondskan kom vid syndafallet. (Läs mera om detta i följande kapitel !)
Människan är ett problem. I många avseenden hör människan till djurriket. Också Bibeln poängterar människans relation till den övriga skapelsen. Vi är en del av den världsvida ämnescirkulationen. "Gud danade människan av stoft från jorden." "Ty du är stoft, och till stoft skall du åter varda." I Ps 8 : "vad är då en människa, att du tänker på henne, eller en människoson, att du låter dig vårda om honom."
Knappast någon av oss nöjer sig med att vara ett via sina instinkter levande djur utan eget jag. Åtminstone tror vi oss vara någonting mera.
Naturforskarna anser, att människan skiljer sig från djurriket i två avseende :tillverkningen av verktyg samt talspråket.
Enligt Bibeln är skillnaden betydligt radikalare : människan är den enda varelse, som kan leva i Guds gemenskap.
4. Jag - Guds avbild?
Är Gud lik en människa, om en gång människan är Guds avbild?
Uttrycket "Guds avbild" säger någonting viktigt om människan. Vi är inte resultatet av en slumpvis utveckling utan Skaparens egen avbild. Vad menas med detta?
Att människan är skapad till Guds avbild betyder inte, att Gud är likadan som vi. Ett exempel: Bilden av din bästa kamrat finns på framsidan av en veckotidning. Bilden berättar om hans anletsdrag, ögonens och hårets färg och dylikt. Men på basen av bilden kan man inte säga någonting om hans karaktär, hans intressen eller hans röst.
Vid skapelsen gav kärlekens Gud valfrihet åt människan, så att människan skulle kunna välja ett kärleksförhållande med Gud, varvid Guds avbild kommer till synes. Ty utan valfrihet finns ingen verklig kärlek. En verklig frihet betyder också moraliskt ansvar både i förhållande till Gud och våra medmänniskor. Där kan vi välja fel, handla utan kärlek, varvid Guds avbild i oss blir allt mera oklar.
Det värsta missförståndet är att tro, att människan är en kopia av Gud på det andliga planet. Sedan konstaterar man : "Om Gud är sådan som människan, så ....". Fortsättningen varierar, men tonen är alltid negativ.
Gud är kärlek. Kärleken är till sin natur osjälviskt agerande till förmån för andra. Maskiner är ofta överlägsna oss i många saker (kraft, snabbhet, databehandling, mätnoggrannhet), men de kan inte älska. Också älsklingsdjuren kan fästa sig vid sin ägare, men inte heller de kan älska. Kärlek är det adelsmärke Gud vill ge oss.
Två unga människor besluter under sitt sällskapande, huruvida de verkligen vill älska varandra och fortsätta livet gemensamt i äktenskapet. Under denna tid vill de möjligast mycket vara tillsammans och lära känna varandra. På samma sätt är denna vår jordiska livstid avsedd för "sällskapande" med Gud, när vi väljer, huruvida vi vill älska Gud och en gång vara för evigt med Honom i himlen.
Gud har gett åt var och en dess egen personlighet. Själv är jag oansenlig, mindre än en miljardedel av mänskligheten, men ändå är jag min egen person och som sådan viktig för Gud. Jag har ett självvärde, inte på grund av vad jag kan eller orkar eller hur jag ser ut, utan på grund av min ställning som Guds avbild. Detta gäller varje människa, ung eller gammal, frisk eller sjuklig, anständig eller misslyckad i livet. Därför är varje människa värdefull.
5. Varför lever jag?
Vid skapelsen gav Gud uppgifter åt människan : "Så tog nu HERREN Gud mannen och satte honom i Edens lustgård, till att bruka och bevara den." Härav följer två saker :
Världen är Guds, men vi har dispositionsrätt till den. Vi får odla marken, bryta malmer, färdas från plats till plats, idka handel, alstra energi etc. I det avseendet är vi "Skapelsens krona", skapelsens herrar.
För det andra har vi inför Gud ansvar för våra gärningar. Detta gäller också våra förhållanden till andra människor ävensom utnyttjandet av naturen. Djuren har inte på detta sätt ansvar.
Vad är livets mening? Utbilda sig, arbeta, äta och sova? Hjälpa andra eller eftersträva möjligast stor njutning? Sköta människorelationer, göra konst eller roa sig?
Goda och viktiga saker. Men de räcker inte att ge mening åt livet, därför att de baserar sig på människans eget görande och egna ambitioner.
En handikapad, sjuklig, gammal eller kraftlös människa kan kanske inte göra någonting, som ger mening åt livet. Är hans liv sedan utan mening? Bort med sådana? Varför upplever många kändisar, vilka är idoler för många, att deras liv saknar mening till den grad, att de överväger eller gör självmord?
Gud skapade människan, att denne skulle leva i gemenskap med Gud i kärlek. Livets djupaste mening är gemenskap med Gud.
Många människor saknar denna gemenskap. Därför är livet utan mening. Denna gemenskap är inte beroende av människans egen prestationsförmåga. Därför finns möjlighet för alla, också handikapade, sjuka, gamla och trötta.
Till början
1. Ondskans rötter
2. Vad är synd?
3. Hur bör en kristen leva?
1. Ondskans rötter
Mitt ibland den ondska, som händer i världen omkring oss, står många frågande. Varifrån har ondskan kommit? Varför får den allt mera makt? Kan man inte hindra den? Varför ingriper inte Gud, om Han en gång är kärleken? Kan jag göra någonting? Kan de kristna göra någonting? Frågor finns massvis och vi får kanske inte tillfredsställande svar på alla frågor och problem.
I Guds skapelse var i början allting "mycket gott". Bibeln ger dock indikationer (Jes.14:12-21, Hes.28:1-10, mfl), att vid någon tidpunkt en framstående änglafurste greps av högmod och försökte ställa sig ovanför Gud. Därvid fick han en stor del av änglaskaran på sin sida. I Edens lustgård lockade denne de första människorna till synd och efter det har världen varit i den ondes våld.
Ondskans rötter var sålunda högmod, själviskhet, olydnad mot Gud och maktbegär. Verkar det bekant? Beror inte ondskan i vår värld på dessa samma egenskaper.? Hur är situationen i våra egna liv? Härskar inte ofta just dessa samma krafter där också ? Vi är en del av den i synd fallna världen, av den upproriska mänskligheten. Om du hade varit Adam eller Eva, skulle du säkert ha gjort samma fel, vägrat att lyda Gud.
Ondskan har benägenhet att sprida ondska, såväl hos individen som i samhället. Den fungerar som ett snöskred. Detta kan märkas överallt. Också Bibeln talar om detta.
2. Vad är synd?
Vi människor delar ofta in synderna i stora och små. Stora är rån, mord, våldtäkter o.dyl. Små synder är skattefusk, aborter, lögner osv. Som synder räknas knappast allehanda spratt, t.ex. skolkningar, fusk, äppelstölder. Knappast någon anmärker på sådana saker som avund, girighet, bitterhet, högmod.
Inför lagen och i våra människorelationer kan vi nog konstatera att det är stor skillnad mellan olika synder. Lagen känner inte ens sådant brott som girighet, medan stölder och rån leder till straff. Det förefaller, som om vår inre avund inte skulle skada våra medmänniskor nämnvärt, i motsats till, om vi skulle omfördela deras avundsamma egendom.
Logiskt betraktat är vår största synd den, att vi bryter mot det viktigaste budet. Enligt Jesus är detta bud : "Du skall älska HERREN, din Gud, av allt ditt hjärta och av all din själ och av allt ditt förstånd.' Detta är det yppersta och förnämsta budet. Därnäst kommer ett som är detta likt: 'Du skall älska din nästa såsom dig själv." (Matt 22:37-39) Inför dessa bud är vi alla "stora syndare". Inför Gud uppdelas vi inte i "storsyndare" och "småsyndare". Inför Gud är vi antingen syndare eller benådade syndare.
Gud är fullständigt helig och kräver fullkomlighet. Denna heliga harmoni söndras redan av den minsta synd. Inte heller Jesus delade synder i stora och små. Bibeln säger inte, att Han försonade bara vissa synder. Jesus försonade alla synder.
Den Helige Ande har börjat verka i oss, när våra onda gärningar börjar oroa oss och vi märker till vår förskräckelse, att kontakten med Gud är bruten.
Då får vi ödmjuka oss inför Gud, ångra våra gärningar och be om förlåtelse. Vi får ta emot förlåtelse på basen av Jesu försoningsverk. "Om vi bekänna våra synder, så är han trofast och rättfärdig, så att han förlåter oss våra synder och renar oss från all orättfärdighet." (1 Joh 1:9) Emedan det upproriska jaget fortfarande verkar i oss, bör vi vinnlägga oss om, att hela tiden vandra vidare i denna förlåtelse och blodets renande kraft.
3. Hur bör en kristen leva?
I praktiken kan vi inte göra förteckning över vad är synd och vad är inte. Det skulle leda till omöjligheter. Det skulle leda oss in i ett liv under lagen, varvid småningom kärleksförhållandet till Kristus skulle svalna och vi skulle falla bort från nåden. Ett dylikt "fullkomligt" liv skulle bli oerhört tungt att leva och detta är inte heller Guds vilja.
I stället borde vi i olika situationer fråga oss : Huru skulle Jesus göra nu? Kan detta förhärliga Guds namn? Har jag de rätta motiven? Är detta ett föredöme för andra, kanske svagare kristna? I bön och inför Guds Ord och kanske efter diskussion med någon själasörjare finner vi säkert svar på våra problem.
Fastän vi måste beakta andra människor, får vårt kristna liv inte vara ett plagiat av andra kristnas liv. Att leva som kristen är inte att göra vissa saker och låta bli att göra andra saker. Det är ett kärleksförhållande mellan två personer, Gud och människan.
Vi är ansvariga endast inför Gud. Vi är fria, men inte fria att leva själviskt. Vi är fria att uppfylla Guds vilja, att älska Honom och andra människor. Detta är ansvarsfull frihet.
Kristet liv är inte att efterapa andra, utan att möjligast mycket umgås med Kristus. Då är vår längtan bli allt mera lik Kristus och lära känna Honom allt bättre. M.a.o. vi vill vara ärlig, rättvis och färdig att förlåta andra.
Till början
1. Hurudan är en verkligt troende?
2. Huru förhåller sig andra till kristna?
3. Kan man inte vara troende i hemlighet?
4. Är en troende också utsatt för lidande?
5. Begränsar tron våra intressen?
6. Hur ofta syndar de troende?
7. Varför skrämmer de troende med helvetet och försöker tvinga sin tro på andra?
8. Kan man inte vara en kristen utan Bibeln och Jesus?
1. Hurudan är en verkligt troende?
Fråga människor och du får säkert en lista på goda egenskaper : ärlig, färdig att hjälpa, älska andra människor, taktfull. Eller en sådan som inte dricker, inte använder droger, svär inte, har inte lösa sexuella förhållanden. Eller en sådan som går i kyrkan, stöder missionen, hjälper nödställda och berättar om sin tro åt andra. M.a.o. en som inte syndar.
Om du frågar en troende får du kanske helt annorlunda svar. Den troende kanske berättar, vad Gud har gjort och gör åt honom - och genom honom.
Den troende är en människa, som fått Guds förlåtelse för sin oärlighet, för sin brist på kärlek eller taktfullhet. Naturligtvis bör en troende omsätta sin tro i praktiken. Men gärningar och goda egenskaper utgör inte kvalitetskrav. För kvaliteten svarar Guds Son, Jesus Kristus.
2. Huru förhåller sig andra till kristna?
Förvånadsvärt många förhåller sig positivt. Många vill diskutera och få veta mera. Många högaktar kristna värderingar.
Å andra sidan finns det sådana, som motsätter sig Gud och de kristna och visar det också i praktiken. Sedan finns det många, som förhåller sig likgiltigt till kristendomen. Likadant var det redan på Jesu tid.
Du kanske inte vet, hur dina kamrater förhåller sig, om du blir troende. Men låt aldrig rädslan bestämma dina avgöranden. Då låter du ju andra bestämma över ditt liv och du blir en slav under andra.
3. Kan man inte vara troende i hemlighet?
Varje människa är utsatt för många konflikter, vilka beror på konflikten mellan idealen och verkligheten. Människors gärningar motsvarar inte alltid idealen. Om en människa är hemligt troende, ökas bara denna klyfta.
Tron är nog människans inre förhållande till Jesus, men till trons natur hör, att den omfattar hela människan.
Därför är en fullständigt hemlig tro i grund och botten omöjlig. Om din tro är äkta, kommer den till synes på något sätt i attityder och levnadsvanor. Jesus sade : "Ni är världens ljus. Icke kan en stad döljas, som ligger uppe på ett berg?" (Matt 5:14.)
4. Är en troende också utsatt för lidande?
En del har uppfattningen, att en troende är befriad från alla lidanden. Denna åsikt stöds av, att Jesus botade sjuka (tog bort lidandet) och lovade ett överflödande liv : "Jag har kommit, för att de skola hava liv och hava över nog." (Joh 10:10).
Uppfattningen är fel på grund av sin ensidighet. Lika fel är att tro, att Jesus inte kan göra någonting åt det mänskliga lidandet.
Den troende är en människa och underställd samma lagar som alla andra människor. Därför finns i världen ingen form av lidande, som den troende skulle vara befriad från. Till lidandet kan höra inre nöd, depression och anfäktelser. Men den troende, till skillnad från andra människor, finner stor tröst i förvissningen, att Jesus är nära också i lidandet och är mäktig, att leda ut ur lidandet. "Ty därigenom att han har lidit, i det han själv blev frestad, kan han hjälpa dem som frestas." Hebr 2:18.
Ofta fostrar lidandet den kristne och fördjupar dennes gudsförhållande. Mycket ofta leder lidandet till, att den troende bättre kan stöda och trösta dem, som är i svårigheter. Då har inte lidandet varit obegripligt eller onödigt. Men detta klarnar kanske först långt senare. Någon har sagt : "Om en människa aldrig skulle älska, skulle hon inte behöva lida. Men då skulle hon inte heller leva ett verkligt liv."
Paulus säger : "Men äro vi barn, så äro vi ock arvingar, nämligen Guds arvingar och Kristi medarvingar, om vi eljest lida med honom, för att också med honom bliva förhärligade. Ty jag håller före att denna tidens lidanden intet betyda, i jämförelse med den härlighet, som kommer att uppenbaras på oss. (Rom 8:17-18)
5. Begränsar tron våra intressen?
Den troendes plats är i denna världen. Den troende lever helhjärtat med sikte på himlen men också ett fullödigt liv på denna jord. Här arbetar vi, vilar och utnyttjar vår fritid. Vi är i ömsesidig kontakt med andra människor och naturen. Vi utbildar oss och på vår egen lilla sektor bygger vi upp denna värld. För allt detta har vi från Gud fått förmåga och olika anlag, också förmåga att intressera oss för olika saker och njuta av livet. Dessa förmågor och anlag får och bör utnyttjas.
Ingen bör så koncentrera sig enbart på andliga saker, att övriga intressen (t.ex. hobbyn) blir helt undanträngda. Då kan uppstå ett tomrum, som börjar fyllas med negativa saker. Då kan livet bli ett liv, som man aldrig levt. Dessa hobbyn får förstås inte vara i konflikt med Bibelns undervisning.
Å andra sidan kan också en god hobby bli synd för oss, om den blir det allra viktigaste i vårt liv, m.a.o. vår avgud.
6. Hur ofta syndar de troende?
Tror du, att troende människor är sådana idealmänniskor, som aldrig syndar? Också den troende är omgiven av sina egna lustar och frestelser utifrån och kan falla i synd. Synd är att bryta mot Guds vilja. Det är inte enbart fråga om de gärningar, som kommer i dagen eller de tankar, som vi kanske lyckas dölja, utan om de syndiga motiv inom oss, som framföder dessa och ger oss skuldkänslor. Men situationen är inte hopplös. När människan vänder sig till Kristus, blir hon pånyttfödd och får sina synder förlåtna. Den Helige Ande befriar henne från skuldkänslorna och leder henne småningom till att allt mera leva enligt Guds vilja.
Också den troendes liv är en ständig kamp mellan gott och ont. Situationerna kan variera snabbt. Ibland känner man segerglädje, för att lite senare bli missmodig över sin svaghet. Vad skall man göra? Man kan öppna sig på nytt åt Jesus och hans förlåtelse. Kampen fortsätter, men den Helige Ande får allt mera inflytande.
7. Varför skrämmer de troende med helvetet och försöker tvinga sin tro på andra?
Om du har upplevt någonting stort och glädjande, vill du gärna berätta om det åt andra. Så är det också för den troende, som har upplevt frälsningen, fått sina synder förlåtna och upplever Guds ledning i livet.
Dessutom uppmanar Bibeln oss att föra evangeliet vidare "till allt skapat".
Kristna kan ibland vara ganska oskickliga och ibland taktlösa. Men det är inte fråga om, att tvinga sin tro på andra utan att erbjuda och rekommendera den. Det är inte meningen, att skrämma med evig förtappelse utan berätta, att såväl himmel som helvete är verkliga realiteter, som vi människor måste ta ställning till.
8. Kan man inte vara en kristen utan Bibeln och Jesus?
Begreppet "kristen" uppstod i Antiokia, där Kristi efterföljare började kallas kristna (Apg. 11:26) Kristen var en människa, som trodde på Kristus och ville medvetet följa honom i livet och hörde till församlingen. Begreppet har sedermera urvattnats, att många i dag inte vet, vad det är fråga om.
Endast den kan vara en verklig kristen, som tror på Jesus och förbinder sig att följa honom i allt. Många kan leva ett exemplariskt liv med kristna ritualer utan att vara verkligt kristna.
På Kristus kan man tro, endast om man litar på Bibeln, Ty på inget annat håll kan vi få exakt och rätt kunskap om Kristus.
En kristen har sålunda både Kristus Jesus och Bibeln.
Till början
1. Har mitt liv mening?
2. Vad händer efter döden?
3. Straffas en människa, som inte tror på Gud?
4. Kommer någon gång världens slut?
5. När kommer världens slut?
6. Kommer Jesus tillbaka?
7. Finns ett helvete?
8. Vad är himlen?
1. Har mitt liv mening?
I Bibeln finns de kända orden : tro, hopp och kärlek (1 Kor 13:13), i vilka döljer sig livets mening. Gud har gett livet och Han uppehåller det. Människorna är föremål för Hans kärlek och Han vill, att också människan älskar Honom av allt sitt hjärta. Eftersom Gud är osynlig, är detta kärleksförhållande möjligt endast genom tron.
Världen är ond och gudsfrånvänd. Människan, också en kristen, är fördärvad genom syndafallet. Därför sträcker sig tron på Gud genom Jesus Kristus bortom nuet till framtiden, till Jesu återkomst och det eviga livet hos Gud i himlen. Detta är hoppet. Det ger den kristne tålamod att utstå livets svårigheter och ger mening åt livet.
Guds vilja är, att vi människor skall leva i denna onda värld och tjäna Gud och våra medmänniskor.Gud skapar en gång nya himlar och en ny jord. Där behövs inte tro, ty vi får se Gud. Hoppet behövs inte, ty vi behöver inte vänta mera. Däremot kommer kärleken att fylla våra hjärtan och den nya skapelsen. Detta kan vi redan nu få en försmak av, om vi lever i gemenskap med Gud, även om omgivningen är ond.
Livets mening är tron på Jesus som din Frälsare och kärleken till Gud och medmänniskor.
2. Vad händer efter döden?
Början och slutet är hemligheter för människan. Uppståndelse efter döden syns för många obegripligt. Livet tar ju slut i graven, där kroppen börjar förmultna.
Men är det inte lika obegripligt, att jordbrukaren på våren "begravar" värdefull säd, som kunnat bli mat för många, i sin åker. Fast han vet, att han aldrig får dessa sädeskorn tillbaka, vet han, att på hösten kommer "uppståndelsens" dag, då han får skörda mångfalt. Paulus behandlar detta ämne i första brevet till korintierna, kapitel 15.
Kristendomen talar om livet efter döden. Den har bättre förutsättningar därför än andra läror, ty Kristus har ju via döden och uppståndelsen uppfarit till himlen, där han lever och sitter "på Faderns högra sida". Därför är Bibeln den enda verkliga auktoriteten i dessa frågor.
Enligt Bibeln är döden en del av människans existens. Den är en följd av syndafallet och hörde inte ursprungligen till skapelsen. Människans existens slutar inte med döden utan fortsätter efter döden. De, som har trott på Jesus, får efter döden "vara hos Herren" och invänta uppståndelsen. De, som inte har trott, får efter döden en försmak av förtappelsen, förrän de uppstår till domen. Läs bl.a. Luk. 16:19-31.
Uppfattningen om återfödelse efter döden (reinkarnation i en annan skepnad) baserar sig inte på Bibeln utan härstammar från österländska religioner.
Pånyttfödelse andligen i detta livet hör däremot till evangeliets kärnbudskap.
3. Straffas en människa, som inte tror på Gud?
Gud är livets källa, också det eviga livets. Tron på Gud och levande kontakt med Honom är förutsättningen för ett verkligt liv. Om människan inte tror på Gud, gör hon Hans kärlek om intet och ställer sig utanför det verkliga livet. Detta val gör människan själv. Jesus sade: "Men I viljen icke komma till mig för att få liv." (Joh 5:40).
Vi har med våra synder förtjänat Guds straff, som redan under detta liv kan drabba oss på många sätt och i evigheten i varje fall i förtappelsen. Men vi bör minnas, att Jesus har genom sitt liv och sin död berett oss förlåtelse och liv. Detta är trons utgångspunkt och Guds gåva till oss av nåd utan egen förtjänst och egna meriter. Detta gör, att vi vill av tacksamhet vill leva ett gott liv. Ett gott liv är inte trons förutsättning utan trons följd.
4. Kommer någon gång världens slut?
En del tror, att världen är evig. Mera logiskt är att tro, att eftersom världen någongång har blivit till, kommer den någongång att få ett slut. Naturens nedsmutsning och risken för kärnkatastrof tyder på, att slutet kan vara nära. Människosläktet börjar vara ganska trött.
Bibeln talar mycket om de yttersta tiderna i mycket dystra ordalag. Redan GT:s profeter förutsade mycket av det, som vi först nu börjar se och förstå. "Vad människan sår, det får hon också skörda", är Guds obevekliga lag. "Domedagen" kan vara ytterst nära, vilket också en icke religiös människa kan ana sig till. I sin själviskhet har människan vänt många av Guds gåvor emot Gud. Människan har enligt Guds befallning lagt jorden under sitt herravälde, men tyvärr på ett sätt, som har rubbat naturbalansen och får naturen att så småningom bli människosläktets värsta fiende (förutom människan själv)
Till de yttersta tiderna hör också Jesu andra återkomst. Endast Bibeln talar om detta. Först därefter kommer vredens tid och de slutliga skeendena.
Bibeln granskar dessa världens händelser från olika perspektiv, t.ex. naturen, människosläktet, Israel (judarna) och Guds församling (de kristna). Bibeln skildrar inte dessa händelser direkt i kronologisk ordning, vilket ofta har gett upphov till olika spekulationer. Också bland kristna finns olika uppfattningar om händelsernas ordningsföljd. Se närmare "Grunderna för den kristna tron" avsnittet Jesu andra återkomst.
Endast Bibeln kan ge oss vägledning i dessa frågor, och endast med hjälp av den kan vi i någon mån förstå det, som sker i världen och vart det kommer att leda.
Gud låter människorna göra sina egna avgöranden, men de får också dra konsekvenserna av sina val. För kristna är det stor tröst att veta, att Gud vakar över allt och kommer med sin suveränitet att leda, att Hans slutliga planer kommer att fullföljas. Vår uppgift är att bedja : "Ske Din vilja såsom i himmelen så ock på jorden".
5. När kommer världens slut?
Bibeln beskriver tidstecknen före slutet och uppmanar oss att iaktta dem och dra slutsatser. Många av dessa kulminerar under den sk. vredens tid.
Naturens tecken är jordbävningar, nödår och fenomen i solen månen och stjärnorna. Människosläktet får uppleva krig och uppror, inflation och hungersnöd, farsoter och ångest. Människan börjar söka hjälp i sin nöd från droger och ockultism.
Judarna, som varit förskingrade över hela världen, börjar återvända till sitt eget land, Israel. De förenas kulturellt och politiskt, men hamnar så småningom världspolitiskt i allt svårare situation. Till slut reser sig hela världen emot dem. Efter att ha blivit förledda av någon falsk Messias, blir de mogna att ta emot Jesus som sin Messias.
Guds församling utbreder sig. Evangelium förkunnas kraftigt. Men samtidigt sprider sig villoläror och ockultism och kärleken till Jesus kallnar. Många avfaller från kristendomen. Uppstår förföljelser av de kristna överallt i världen.
Som ondskans "religiösa" ledare kommer under vredens tid Antikristus. I honom förkroppligas Satan på samma sätt, som Gud tog skepnad i Kristus. När Jesus återvänder för att regera besegrar han slutligt Antikristus.
6. Kommer Jesus tillbaka?
Här hänvisas till tidigare nämnda "Grunderna för den kristna tron" och där avsnittet Jesu andra återkomst
Här är skäl att konstatera, att Nya Testamentets centrala budskap efter Jesu död och hans uppståndelse är hans återkomst.
Jesus själv talade därom (Matt 24 -25, Mark 13, Luk 21, Joh 14 ja 21). Apostlarna skrev om detta. Paulus i Rom 9-11 och 13, 1 Kor 15, Fil 3, 1 Tess 1, 4 ja 5 , 2 Tess 2 , Tim 4 ja Tiit 2, Petrus i 2 Petr. 3) och Johannes i 1 Joh 2 och 3). Johannes skrev också Johannes Uppenbarelsebok. Se också Apg. 1-2, Jakob 5 kap. och Hebr. 9.
Bibeln talar inte om detta för att tillfredsställa människors nyfikenhet eller skrämma folk. Jesu andra återkomst är ett stort hopp för dem, som tror på Jesus.
7. Finns ett helvete?
I samtal människor emellan nämns helvetet så ofta, att det börjar verka mycket reellt. De flesta tänker knappast på, vad det verkligen är fråga om. Man bara anar, att det är fråga om något mycket negativt.
I Nya Testamentet nämns helvete (gehenna) eller andra motsvarande uttryck (förtappelse, avgrunden, den brinnande sjön, mfl) över 50 gånger, de flesta i Jesu tal.
Helvetet eller förtappelsen är det eviga straff, som ursprungligen är avsedd för djävulen och hans änglar (Matt. 25:41), inte för människor. Men tyvärr hamnar dit också alla de människor, vilkas namn inte är skrivna i Livets bok (Uppb. 20:15, 21:8, mfl). Läs också Luk. 16:19-31. I förtappelsen är människan slutligen avskild från Gud, livets och kärlekens källa, vilket medför både kroppsligt och själsligt lidande.
Men Jesus har berett oss befrielse från helvetets straff genom att genom sin korsdöd lida vårt straff. "Min Gud, varför har du övergivit mig?" (Matt. 27:46). Denna benådning kommer dem till del, vika bekänner sin synd och förlitar sig på Jesu försoningsverk.
8. Vad är himlen?
Ordet "himmel" används i två betydelser. I vanligt tal menar vi den rymd, som vi ser ovanför oss (engl. sky). Å andra sidan menas den Guds maktsfär (engl. heaven), varifrån Jesus och den Helige Ande har kommit och dit Jesus har uppstigit efter sin uppståndelse. Bibel talar på många ställen också om, att himlen är den plats, dit den på Jesus troende får bo för evigt efter detta livet på jorden. (Bl.a. Joh. 14:1-6. Uppb. 21:1-4, 22:1-7 mfl.) Himlen är den plats, där evig, fullständig harmoni råder. Sådan plats kan inte vara "tråkig i längden".
Till himlen kommer de, vilka under sitt liv på jorden har kommit till Jesus, i ödmjukhet bekänt sin synd och mottagit förlåtelsen. Jesus är den "enda vägen till vår himmelske Fader".
Källskrifter till den finska versionen bl.a. följande finskspråkiga böcker :
- Etsimään ja löytämään (Att söka och finna / 102 frågor om tro och liv)
Finlands Ev.luth. Student- och Skolungdomsmission 1989 med flera författare.
(vissa utdrag med tillbörligt tillstånd av förening och författare)
- Epäilijän kirjeet (Tvivlarens brev) av Gregory & Edward Boyd, Aika Oy 1996.
- Egna publikationer via Internet
Till början
|