21.11.-06 Alkoholskadornas bakgrund
På det politiska planet diskuteras i Finland en förhöjning av alkoholskatten för att lindra alkoholens skadliga följder. Varför märker man dessa först nu? Dessa skador har funnits i alla tider. Men de har märkbart ökat trots olika försök att dämpa dem. Skattehöjning är kanske en åtgärd i rätt riktning. Men jag anser, att den är fullständigt otillräcklig åtgärd. Problemets rötter sträcker sig betydligt djupare, men man vill inte diskutera dessa tillräckligt. De är alltför vidsträckta ämnen och också ofta alltför känsliga. Motargument kan framföras i det oändliga. Jag vill här ta fram kortfattat några viktiga faktorer.

1) Tiden har blivit mycket instabil. Många får uppleva plötsliga och oväntade förändringar t.ex. på sin arbetsplats, men också mera allmänt i samhället. Dessa förändringar är ofta en följd av den nu rådande marknadsekonomin. Effektivitetskravet stiger, överallt måste sparas. Människorna hamnar i kläm. Det hetsiga vardagslivet suger med sig. Företag fusioneras till större enheter, där penningar och effektivitet är de enda kriterierna. Människorna blir trots alla vackra löften helt åsidosatta. Varför reagerar man inte på detta problem, som får allt mera skrämmande visioner? Dessa människor, vilka hamnar i kläm eller annars oroas av utvecklingen, försöker kanske fly från verkligheten - med hjälp av alkoholen. Men ofta hamnar de ur askan i elden.

2) Värderingarna förändras. I synnerhet i parförhållanden och i sexuella frågor har man kraftigt ruckat på värderingarna - i frihetens namn. Men ofta överbetonas friheten och tillhörande ansvarsfrågor blir helt åsidosatta. Uppstår äktenskapskriser, inflammerade personförhållanden med alla tillhörande följder. Uppstår besvikelser, bitterhet och liknande känslor. Då blir lätt alkoholen för många en flykt från dessa tråkigheter och livets hopplöshet. I synnerhet för barnen kan dessa skilsmässor eller dålig atmosfär i hemmet förorsaka olika slags trauma, vars inverkningar på lång sikt inte kan överblickas. Situationen kunde kanske liknas vid en snölavin, som från en stilla början kan få katastrofala följder. Det syns mig, att i våra samhällen har man inte kunnat eller ens försökt förstå vart de nuvarande trenderna leder? Hur kan man motverka de skadliga inverkningarna? Man talar om utveckling, men ofta är riktningen den motsatta.

3) Varför beundras alkoholens användning? Visserligen uppmanar man inte till missbruk, men attityderna t.ex. till helnyktra är på något sätt avvisande och övermodig. Varför skall det finnas alkohol vid fina tillställningar? Tyvärr är det så, att måttligt bruk av tidigare nämnda orsaker lätt och nästan obemärkt övergår i missbruk. Varför borde man få ALKO-butiker till alla sidobyar? Är det för att alkoholens biverkningar i jämlikheten namn skall fördelas över hela landet? Men man talar inte om eller vidtar åtgärder för att få dessa felaktiga attityder korrigerade. Situationen är ganska märklig och kontroversiell.

4) Kristliga värderingar skrotas ned. Enligt många borde man i jämlikhetens och toleransens namn inte ens få förmedla Nya testamentets principer och kristliga värderingar åt dagens barn och ungdomar. Men om man skrotar ned den värdegrund, som har fungerat i hundratals år, vad blir då kvar? Man har inte i stället kunnat framföra bestående och fungerande alternativ. Var och en framför sina egna personliga funderingar, varvid uppstår ett kaotiskt tillstånd, där ondskan makter fritt får härja. Men människan behöver en hållbar livsgrund, som håller i alla situationer. Den äkta kristna tron ger just en sådan grund, vilket jag har försökt ta fram på mina sidor. Om den inre och djupa frid, som endast Jesus kan ge, saknas, då är människan frestad, att i svåra situationer söka sin tröst från alkoholen. Därför är den äkta kristna tron, som endast Gud kan verka i människans inre, den mest effektiva metoden att undvika alkoholens problem. Är det därför, som man motsätter sig den kristna undervisningen? Detta kan ju på inget sätt motiveras med vissa tråkiga exempel i kristendomens namn, vilka tyvärr finns. Men har de kristna principerna då fått verka?

17.11.-06 Kristi blod
NT nämner ofta, hur viktigt Kristi blod är för vårt andliga liv. Detta är kanske svårt för många i vår tid att riktigt förstå. Många avskyr att se blod och mår nästan illa av att tänka på det. Och ändå är blodet en livsviktig faktor i våra liv. Om blodcirkulationen i våra kroppar av någon anledning upphör, dör vi omedelbart. Detta är en självklar sak för oss alla. Låt oss granska detta ur andligt perspektiv.

NT poängterar att som troende och pånyttfödda är vi lemmar i Kristi kropp. Här är det fråga om ett vidare begrepp, som vi inte kan uppfatta med våra fysiska sinnen. Vi måste förstå saken andligt. Som lemmar är vi olika och vi har olika uppgifter. Som lemmar i Kristi kropp borde vi vara underställda Kristus, som är huvudet (t.ex. 1 Kor.12 och Ef. 4) och fungera enligt hans vilja. Gör vi det? Eller lever vi på eget sätt enligt vår själviska vilja?

Kristi kropp har sitt eget blodcirkulationssystem. Blodet för näring till varje lem i kroppen och avlägsnar de slaggprodukter, som har bildats. Därför är det viktigt, att det inte uppstår cirkulationsstörningar, förträngningar eller blodproppar. Brist på förlåtande sinnelag, bitterhet, avund etc. kan förorsaka dylika störningar. I många andliga sånger sjungs om kraften i Jesu blod. Vi bör vaka, att vi inte går miste om denna kraft. Detta cirkulationssystem bör funktionera kontinuerligt liksom vårt naturliga system.

När vi tänker på djupet i denna andliga verklighet, kan vi kanske bättre förstå gamla testamentets offersystem, vilket gavs åt Israel. Bl.a. Hebreerbrevet beskriver, hur detta gamla förbund har fullbordats i det nya förbundet genom Kristi offerdöd. Där poängteras vikten av Jesu blod för vårt andliga liv. Läs speciellt kapitlen 9 och 10.

Johannes skriver i 1 Joh. 1: 7 Men om vi vandrar i ljuset, liksom han är i ljuset, så har vi gemenskap med varandra, och Jesu, hans Sons, blod renar oss från all synd. … 9 Om vi bekänner våra synder, är han trofast och rättfärdig, så att han förlåter oss våra synder och renar oss från all orättfärdighet. 10 Om vi säger att vi inte har syndat, gör vi honom till en lögnare, och hans ord är inte i oss.

2.11.-06 Den kristna människans ansvar
Vilken är den kristnes ansvar i samhället? Märker vi, vad som händer omkring oss? Jag har på senaste tider följt händelserna i världen och vissa trender i vårt samhälle och märkt, hur Bibelns profetior beträffande de sista tiderna börjar framskymta mycket konkretiskt.

Jag vill här fästa uppmärksamhet till två saker:
1) Många granskar de troende och hittar mycket att klandra på. Utgående från detta lämnar många sedan det centrala budskapet i kristen tro åt sidan och är samtidigt öppna för andra livsåskådningar, vilka sedan leder till underminering av den kristna tron och bryter ned den värdegrund, på vilken vårt samhälle vilar.

Visserligen är också alla troende utsatta för de påtryckningar och frestelser, vilka omgivningen medför. Ingen är fullkomlig. Vi gör alla våra fel.  Frågan blir: Formar den omgivande världen den troendes vardagsliv mera än de principer, vilka Bibeln rekommenderar. Hurudant evangelium reflekterar de kristna i sin omgivning?

När man diskuterar olika livsåskådningar, märker man inte alltid, att den kristna tron till sitt väsen inte är någon åsiktsriktning (religion), vilken man sedan försöker tillägna sig. Det är fråga om en personlig relation, vilken baserar sig på den gåva, som Gud av nåd erbjuder oss genom Jesus. Tyvärr kan människan förkasta denna gåva. Men fast det är fråga om relation med Gud, ställer det i praktiken också krav på vardagslivet och våra förhållanden till våra medmänniskor.

2) De troende poängterar ofta alltför mycket sekundära saker och gnabbas om små åsiktsskillnader i någon enskild trosåsikt, varvid de centrala grundfrågorna för alla kristna blir åsidosatta. Detta verkar negativt på evangeliets utbredning och många människor är förvirrade.

För många troende har förhållandet mellan lag och nåd ofta varit en svår fråga. En del är allt för lagiska och går kanske miste om den frihet, som evangeliet bjuder genom Jesus. Andra litar för känslomässigt på nåden och märker inte de levnadsprinciper om våra dagliga förhållanden till andra människor i vårt samhälle, vilka Bibeln ofta framhåller. Sedan finns de, vilka försöker leva möjligast neutralt och försöker anpassa sig till nya strömningar. Det är klart, att människans natur och olika traditioner inverkar på dessa frågor i viss mån.

Ibland påstås, att de troende är inåtvända och undviker kontakter till andra. Var och en borde granska sitt förhållande till människorna omkring. Dessa längtar ofta efter verklig kristen kärlek och gemenskap. Var syns denna kristna kärlek i vårt samhälle?

Om den kristna inte öppet lever eller tar ställning till de principer, som Bibeln poängterar, lämnar denne rum för ondskans makter. Därför är det av yttersta vikt, att sprida det verkliga kristna budskapet till vår värld både genom ord och gärningar. Framför allt bör vi be för våra medmänniskor och samhällets beslutsfattare.

Det är glädjande, att många kristna har insett sitt ansvar och öppet verkar enligt sina möjligheter. Men säkert mycket mera kunde göras. Men kanske det kräver mera uppoffringar av oss som enskilda kristna?

21.10.-06 Livets mysterium
När jag möts av människors olika åsikter och tankar. hamnar jag att fundera på mångfalden i mänskligt liv. Det finns inte två likadana människor, inte ens i samma hobbyklubb. Alla har sina egna karaktärsegenskaper, bakgrundsomständigheter och dagliga upplevelser mm., vilka formar människan och hennes tankevärld.
Det finns bara en gemensam nämnare: LIVET. Också det kan fungera på olika sätt beroende på krafter och hälsa.

Vad är livet? Fast vi vet numera oerhört mycket om våra funktioner, vet vi i själva verket inte, vad livet är och hur det har uppstått. Gemensamt är, att vi en gång föds och en gång måste vi dö. Ingen kan genom eget beslut bestämma, att nu föds jag och börjar leva. Livet är ett mysterium för oss, men trots det lever vi och gör våra vardagliga sysslor.

Vi talar också om det andliga livet eller gemenskap med Gud, vår Skapare. Inte heller detta liv kan med ord förklaras, så att en människa, som inte har erfarenheter av detta, kan förstå. Här gäller också sanningen, att vi föds till detta liv. Ingen människa kan åstadkomma det med egna ansträngningar. Man talar om pånyttfödelse, frälsning, omvändelse etc. Bibeln talar om det eviga livet, ty Jesus har övervunnit döden (här skillnaden från Gud). Synden skiljer oss från Gud, men den Helige Ande föder i oss längtan till detta liv. Vi får ta emot detta liv som en gåva, när vi accepterar evangelium. Också detta liv är ett mysterium för oss. Ingen kan helt förklara det, men vi kan uppleva det och leva och fungera enligt Bibelns principer.

Men tyvärr märker vi, hur Bibelns ord fullbordas i vår omgivning: "Det man kan veta om Gud är uppenbart bland dem, Gud har ju uppenbarat det för dem. 20 Ända från världens skapelse ses och uppfattas hans osynliga egenskaper, hans eviga makt och gudomliga natur genom de verk som han har skapat. Därför är de utan ursäkt.  21 Fastän de kände till Gud, prisade de honom inte som Gud eller tackade honom, utan förblindades av sina falska föreställningar, så att mörkret sänkte sig över deras oförståndiga hjärtan. 22 De påstod att de var visa, men de blev dårar." (Rom. 1)

Många frågar: Var är Gud, livgivaren? Svaret finns i Jes. 57:15: "Ty så säger den höge och upphöjde, han som tronar till evig tid och heter "den Helige":  Jag bor i det höga och heliga men också hos den som är förkrossad och har en ödmjuk ande, för att ge liv åt de ödmjukas ande, för att ge liv åt de förkrossades hjärtan."

För en del tycks Gud vara ouppnåelig "i det höga", men för andra är han en levande verklighet i vardagen, som ger liv. Varför har olika människor så här olika upplevelser, trots att förhållandena omkring  kan vara nästan likadana?  Nyckelordet för gudsupplevelsen är  ÖDMJUKHET. Men är vi för stolta?

14.10.-06 Misstänkt för brott
Jag tycker, att liknande rubriker börjar uppträda allt mera i medierna. Jag tänker inte desto mera kommentera dessa nu aktuella händelser. Ofta gör polisen förundersökningar, på basen av vilka sedan eventuellt beslutas om vidare åtgärder.

Först tycks mig, att man i vårt samhälle har allt mera glidit bort från ärlighetens principer. Allt oftare söker man kryphål i lagstiftningen, med hjälp av vilka man försöker dra nytta åt sig, fast gärningen i och för sig inte är moraliskt godkännbart. Detta gäller personer på alla nivåer i samhällshierarkin. Och exemplen smittar av sig. Därför blir lagstiftningen allt mer komplicerad och vi hamnar in i en lagdjungel, ur vilken ingen, om man så vill, kan klara sig helt och hållet. Ofta stirrar man på lagparagraferna utan att ta i beaktande de moraliska och mänskliga principer, vilka borde ligga bakom lagen.

Visserligen bör brott alltid uppdagas och bestraffas. Men ofta måste man fråga sig, var går måttlighetens gräns. Ofta finns skumma saker bakom, men tyvärr får man det intrycket, att media vill frossa i dessa och mätta sin omåttliga sensationshunger för att klara sig i konkurrensen. Men vem kan tygla dessa trender?

En grupp är sedan de anklagelser, vilka någon person (eller grupp) tar fram enbart på basen av bitterhet, hämndlystnad eller hatkänslor. Ofta kan dessa vara involverade i händelseförloppet. Denna grupp kan inte försvaras. Detta kan vara mycket tråkigt för den anklagade personen i fråga och kan skada dennes framtid, även om ingen dom skulle följa.

Jag tycker, att vi borde återvända till det kristliga budskapet och dess principer. Ordet uppmanar oss att leva i harmoni med Gud, våra medmänniskor och med oss själva. Om vi i samhället skulle kunna leva mera i enlighet med detta, skulle mycket av dessa omoraliska handlingar och anklagelser bli borta.

Jag tycker, att trenderna i vårt samhälle är mycket oroväckande. Vi har religionsfrihet, men det är möjligt, att man börjar anklaga de kristna för sådant, som stiger upp från Bibelns budskap, men kanske inte direkt finns i samhällets lagar. Eller om lagar har stiftats i direkt konflikt med Guds principer. Vi har exempel på detta och den lutherska kyrkan har valt att gå kompromissens vägar. I vilken återvändsgränd kommer man att hamna?

Vi borde kunna fritt skilja mellan samhället lagar och synd gentemot Gud. Om detta finns några tankar i "Synd, lag och nåd" . Men kyrkan knappast vågar mera tala om synd. I den mån som islams hot tränger sig allt djupare in i Europa, kan det vara att dessa sekulariserade sk. kristna länder är fullständigt i återvändsgränd och totalt hjälplösa. Man kan inte mera förkunna det kristna budskapet, vilket innehåller de gudomliga principerna för ett meningsfullt och harmoniskt liv. Många har på olika spalter skrivit uttalanden, vilka styrker dylika framtida farhågor.

De kristna borde lämna sina små meningsskiljaktigheter, vakna upp och bedja, att det kristna budskapet skulle ännu kraftigt verka. Endast det kan frigöra dagens många människor, vilka kämpar med mångahanda problem och livets meningslöshet. Man är nog medveten om dessa dagens problem, men det görs så litet för att bekämpa dem. Eller man tillgriper fel metoder, vilka bara förvärrar situationen.
Den Jesus gör fri,  den är verkligen fri.

9.10.-06 Vad fäster vi vår uppmärksamhet på?
Jag öppnade nyligen radion mitt under en predikan. Prästen nämnde, att GT:s lagsamlingar innehåller många förbud (Du skall inte …). I NT finns mera positiva uppmaningar. Det är en märklig sak, att om vi förbjuds att göra någon sak, får vi lust att göra just den saken. Förbud föder lätt begär i oss. Detta beskriver Paulus mycket konkret i Romarbrevets 7 kapitel.

En intressant test: Om någon säger åt dig: Tänk inte på rött! Vad gör du? Du tänker på rött. Varför? Därför att du har en klar bild av röd färg. Men du har ingen bild av "icke-röd". Du hamnar att förflytta dig till en annan färg men endast via rött.

Jag tycker, att denna bild gäller också många bibliska förbud. Dessa förbud finns förstås, men många fäster kanske för stor uppmärksamhet på dem. Vad följer av detta? Vi hamnar lätt in i en lagkristendom, vilken i längden kan bli mycket tung. När vi sedan felar i någon sak, blir vi lätt deprimerade och vi förlorar den glädje och frihet, som vi borde finna genom evangelium.

Därför borde vi mera fästa vår uppmärksamhet vid de positiva uppmaningarna i Nya testamentet:

- Låt oss då lägga bort allt som tynger, … och löpa uthålligt i det lopp som vi har framför oss.  Och låt oss ha blicken fäst vid Jesus, trons upphovsman och fullkomnare.
- Detta är mitt bud att ni skall älska varandra så som jag har älskat er.
- Allt vad ni vill att människorna skall göra er, det skall ni också göra dem.
- Ha fördrag med varandra och förlåt varandra, om någon har något att förebrå en annan. Såsom Herren har förlåtit er skall ni förlåta varandra.
- Älska varandra uppriktigt. Avsky det onda, håll fast vid det goda. Var innerligt tillgivna varandra i broderlig kärlek. Överträffa varandra i ömsesidig hedersbevisning.

Dessa uppmaningar finns det rikligt av. I dem finns konkreta målsättningar, vilka så småningom leder till en befriande livsstil, som ger verkligt innehåll åt livet.

6.10.-06 Vad ungdomen tror på?
I dagens tidning var en notis, att två tredjedelar eller majoriteten av Finlands ungdom (15-29 år) tror på Gud. Emellertid är ungdomens aktivitet i kyrkans arbete liten, men man uppskattar kyrkans arbete och betydelse. Många tror på Gud på annat sätt än kyrkan undervisar. Det framgick inte hur. Ateister finns under 10 %. Detta tycker jag är i överensstämmelse med vad jag tidigare har framfört på min sajt .

När man följer internets diskussionsspalter, närmast religionsspalter, tycker jag, att situationen är helt annorlunda. Enligt en förfrågning på en rikssvensk religionssalt visade sig, att ateisternas antal var ca 50 %. Jag har det intrycket, att situationen på en del andra spalter är liknande.

I går fick jag höra av en erfaren terapeut, att många av nutidens mentalt störda människor söker sig till dessa spalter och där ger utlopp för sina känslor, var och en på sitt sätt. När jag närmare tänker efter, måste jag medge att så är fallet. Kanske just därför är innehållet i mångas inlägg så meningslösa.

Alltså:
Ateister söker sig till dessa religionsspalter mera än deras andel i samhället förutsätter.
De som brottas med mentala problem söker sig till dessa spalter.
Det förefaller, att de troende är underrepresenterade på dessa spalter.
Vilka slutsatser kan vi dra av detta?
Jag påstår dock, att så här enkelt kan man inte dra allmängiltiga slutsatser. Men saken verkar intressant och borde helt säkert undersökas närmare.

Man bör ju också beakta:
Kunde en gemensam orsak för både ateister och mentalt störda vara, att de söker mening och innehåll för sitt liv från dessa spalter. De blir kanske ofta besvikna, eftersom de hänvisande till många svepskäl trots allt inte vill acceptera den kristna trons centrala budskap. De söker enbart ett budskap, som skulle vara i överensstämmelse med deras egna åsikter. På dessa spalter finns inte heller alltid tillräckligt med erfarna troende debattörer, vilka har tid och möjligheter att om och om igen ta fram samma saker kanske lite ur olika synvinklar.

De troende har igen genom tron på Jesus funnit en stabil grund för sitt liv och ägnar sin tid åt aktiv tjänst i församlingen eller på annat håll, var och en enligt sin kallelse. De vill inte slösa sin tid åt det ständigt återkommande tjatet på dessa spalter. Själv har jag varit tvungen att kraftigt begränsa mina inlägg, trots att jag följer en del spalter. Ofta märker man vilka frågeställningar är seriösa och när är det fråga om tjat. Ibland ger jag svar åt de "tysta läsare", vilka inte skriver. Som tur har jag min sajt, där intresserade kan hitta mera, än vad man kan meddela i ett kort inlägg.

Troende kristna borde dock mera söka metoder, medelst vilka den kan nå tidens rotlösa människor och förmedla åt dessa evangelie budskap så, att det når fram. Där finns tillräckligt med utmaningar, vilka kräver kunskap i den kristna tron, en stark vision och uthållighet.

4.10.-06 Fundamentalism
Jag läste i dagens tidning en artikel, där skribenten nämnde, att fundamentalismen höjer sitt huvud och hänvisade till vissa rörelser inom kyrkan.  Dessa går jag inte in på.

Jag tycker, att begreppet "fundamentalism" ofta används fel. Varje troende kristen är i själva verket en fundamentalist. En kristen tro grundar ju sig på Bibelns uppenbarelser, på evangeliernas budskap. Redan Luther nämnde ju, att Bibeln är rättesnöre för den kristna. Tyvärr har t.o.m. många teologer förkastat Bibelns budskap och grundar sitt budskap på denna tidens tankegångar, i vilka kan visserligen ingå vissa bibliska lärdomar. Men de förnekar den kristna grunden, fundamentet, Kristi död och uppståndelse. Jesus var inte gudomlig.
Detta har jag mera utförligt beskrivit i artikeln "Är detta mera kristen tro?" . Man kan fråga sig, vart är kyrkan på väg, om dessa tankar accepteras mera allmänt?

I artikeln hänvisades till de många tolkningarna av Bibelns budskap. Det är klart, att det finns tolkningar, vilka inte är sunda t.ex. framgångsteologins extrem-tolkningar, men också på annat håll. Dessa har jag nämnt på annat håll.

Emellertid har jag tyckt mig märka, att dessa tal om  många tolkningar finns främst bland dem, som själva inte accepterar Bibelns auktoritet. Många försöker få sina egna åsikter att rymmas in i Bibelns budskap. Men detta är ingen grund för kristen tro. Som kristna borde vi vara fundamentalister i ordets rätta betydelse. Vi bör ta vara på Guds uppenbarelser genom Ordet och från Bibeln finna de gudomliga principer, enligt vilka vi borde leva vårt dagliga liv. Jag har på annat håll skrivit mera om dessa principer och Bibelns tillförlitlighet. Jag tycker mig finna, att de som gömmer sig bakom dessa "tolkningar", inte själva känner dessa principer.

I artikeln nämndes, att för många är det svårt, att förena vetenskaplig informationsförmedling  och kristen trosövertygelse. Detta stämmer säkert, då mångahanda löst framkastade påståenden får i alltför hög grad påverka människors tänkande. Här hänvisar jag enbart till artikeln "Tro och vetenskap" . Kanske den ger vissa nya synvinklar.

6.9.-06 Andligt arv.
Jag var nyligen med min hustru på en av sonens familj anordnad kräftskiva i Hangö skärgård. Närvarande var alla barnen med familjer. Där kom till tals också den Guds välsignelse, som har vilat över allas liv. Vad allt detta innebär är svårt att definiera. Denna välsignelse kan inte mätas i förmögenhet eller samhälleligt inflytande. Jag konstaterade, att det åtminstone inte beror på mina förtjänster. Det är sist och slutligen enbart Guds nåd.

Jag har på senaste tid kraftigt upplevt, att en väsentlig orsak är också det andliga arv, som finns i våra släkter. På basen av mina släktutredningar gick jag mera i detalj igenom vissa personers betydelse. Under mer än 100 års tid har funnits många troende människor, vilka genom sin egen insats kraftigt har utbrett och upprätthållit det kristna budskapet i samhället och i släkten. De har tagit evangelium på allvar. En del har varit banbrytare inom den kristna väckelsen och innehaft ansvarsfulla uppgifter i församlingen. En del har verkat kraftigt i samhälleliga saker och inom näringslivet. Några har tidvis verkat som missionsläkare och i andra uppgifter bl.a. i Afrika, osv.

Jag har kommit att tänka på början av Hebreerbrevets 12 kapitel: " När vi alltså har en så stor sky av vittnen omkring oss, låt oss då lägga bort allt som tynger, och särskilt synden som snärjer oss så hårt, och löpa uthålligt i det lopp som vi har framför oss. 2 Och låt oss ha blicken fäst vid Jesus, trons upphovsman och fullkomnare, som i stället för den glädje som låg framför honom utstod korsets lidande utan att bry sig om skammen och som nu sitter på högra sidan om Guds tron. 3 Tänk på honom som måste uthärda sådan fiendskap från syndare, annars tröttnar ni och tappar modet."

Detta gäller också inom vår släkt. Dessa föregångare har också varit förebedjare, vars frukter vi får njuta  i våra dagar. Förebedjarnas barn får uppleva bönens välsignelser. Men vi måste dock minnas, att var och en har ansvar för sitt eget liv. Ingen kan leva på andras tro.

Därför uppmanar Paulus: "Som medarbetare uppmanar vi er också att ta emot Guds nåd så att den blir till nytta.  Han säger ju: Jag bönhör dig i rätt tid, och jag hjälper dig på frälsningens dag. Se, nu är den rätta tiden, nu är frälsningens dag."

Därför vill jag egentligen gratulera alla, som har bedjande föräldrar, far- eller morföräldrar eller vänner. Dessas förböner är långt mera värdefulla än vad man i första hand oftast tänker.

22.8.-06 Stackars Lindell!
Jag hade i en diskussion nämnt profetian i Sakarja 12:1-4, där berättas, hur hela världen reser sig upp mot Jerusalem (FN- eller EU-styrkor??). Det går illa för dem. Jerusalem är Guds "ögonsten". Därför borde inte Finland sända manskap dit,  Jag fick som svar bl.a.:
"Stackars Lindell!  Har er gud verkligen världsliga  skatter?"

Jag svarade:
Jag är ingen stackare. Det är ju inte fråga om någon slags "min gud". Gud är Gud, som inte fungerar vare sig efter dina eller mina önskemål. Han har skapat hela människosläktet, så han har nog "skatter" på jorden. Han önskar, att dessa "skatter" skulle högakta honom och på basen av människors fria vilja leva enligt de principer, som han har gett oss.

Enligt sin egen vishet har Gud utvalt ett egendomsfolk, genom vilket han vill fullborda vissa planer. Genom detta folk har vi fått Bibeln, både GT och NT och vår Frälsare. Israel kommer i framtiden att bli till välsignelse för hela världen. Just i dag är detta inte möjligt. Men detta folk, liksom en stor del av världens befolkning, har ofta varit olydiga emot Gud och gått sin egen väg. Så är det ännu i dag. Men Gud kommer att leda allt, så att hans vilja får ske. Därför är det viktigt att välsigna detta folk, även om vi inte kan godkänna allt som sker där. Men denna förändring kommer tyvärr inte att ske utan "svåra tider". Bibeln talar om "Jakobs nöd". Djävulen och de onda andemakterna kommer att göra allt för att omintetgöra Guds planer. De kommer inte att lyckas. Men när vi ser, hur Bibelns profetior uppfylls "pinsamt bokstavligt" måste vi vara på vår vakt, fast vi inte har fått klar tidtabell och alla detaljer enligt människors mått.   

Jag försöker att undvika spekulationer i dessa saker, men i min september-version tar jag upp några saker i anslutning till de tragiska händelserna i Mellersta Östern denna sommar. Jag tycker, att många av de "obegripliga" händelserna och trenderna i vår tid kan i någon mån förstås sedda ur Bibelns belysning. Bibeln är ingen "sagobok". Den är högaktuell i vår tid ur många synvinklar.

7.8.-06 Kristus-kroppen
28.6.-06 skrev jag om kroppens funktioner, som vi måste förundra oss över.
Men Bibeln talar också om Kristus-kroppen, som varje pånyttfödd människa får vara lem i. Kroppen lemmar har olika funktioner och uppgifter. Dessa borde vi troget utföra enligt de anvisningar, som Kristus genom sin Ande och sitt ord ger oss. Jag tror inte, att lemmarna skall kivas mot varandra i olydnad med dessa anvisningar.

Många förhåller sig främmande mot talet om Jesu blod. Kanske dagens människor inte riktigt förstår dess innebörd.
Men om vi tänker på Kristi kropp med dess lemmar, borde det vara någonting naturligt.

I vår naturliga kropp är blodet livsviktigt. Om det inte cirkulerar, dör vi genast. I blodet finns många märkliga komponenter och funktioner.
Blodet förmedlar näring till kroppens olika delar. Det transporterar bort slaggämnen. Det hindrar främmande inkräktare att funktionera, såsom virus och baciller. Om det uppstår sår, koagulerar blodet och täpper till blodflödet. (Till denna komplicerade process hör 50 delprocesser, vilka oklanderligt måste funktionera på visst sätt och i viss ordning.)

När vi är lemmar i Kristi kropp, är det också livsviktigt att blodomloppet funktionerar bra. Vårt andliga liv och välmående är beroende av detta.

Jesus "gick en gång för alla in i det allra heligaste, inte med bockars och kalvars blod utan med sitt eget blod, och vann en evig återlösning." . (Hebr.9:12) Läs kapitlen  9-10!
Blodet ger oss näring. I blodet finns kraft. Det renar oss.
"Men om vi vandrar i ljuset, liksom han är i ljuset, så har vi gemenskap med varandra, och Jesu, hans Sons, blod renar oss från all synd." (1Joh.1:7)

Det beskyddar oss i allehanda frestelser och attacker.

Här finns djuplodande hemligheter, vilka vi kan knappast helt förstå.  Men vi får LEVA!

6.8.-06 Märker inte människor, vad som sker?
Hela världen följer skräckslagna, vad som sker i Mellersta Östern. Men endast få tycks förstå, vad det djupast sett är fråga om. Jag läste nyss en bok om händelserna och utvecklingen i världen efter Israels grundande 1948. Mycket har hänt och snabbt. Bibeln nämner, att i de sista dagarna " snabbt och slutgiltigt skall Herren hålla räkenskap på jorden." (Rom.9:28)  Åtminstone kristna borde vakna upp och se i vilken tid vi lever.

Ett mycket kraftigt bevis på Bibelns tillförlitlighet är de många profetior, vilka går i fullbordan i våra dagar speciellt i Mellersta Östern. Jag är förvånad, att man desto mera inte tar i beaktande profetiorna i bl.a. Jesaja, Jeremia, Hesekiel och Sakarja (kapitlen 12-14), när man försöker bedöma situationen i Mellersta Östern. Slutsatserna och åtgärderna är sedan därefter.

Orsakerna till detta kan vara t.ex.:
- Man känner inte Bibelns budskap.
- Liberalteologer mfl. försöker påstå, att Bibeln är endast mänskliga ord, vilka inte är tillförlitliga. (Se "Varför just kristen tro?" / Bibeln, avsnitt 3:11.)
- Man ställer det orimliga kravet, att Bibeln borde ha skrivits enligt nutida journalistiska principer.

Jag har skrivit på annat håll "Ändens tider". :
Bibeln berättar inte om framtidens händelser i strikt kronologisk följd. Den ger i olika sammanhang glimtar, vilka vi sedan måste försöka sammanställa till en kronologisk ordning.
Personligen tror jag, att här finns en stor gudomlig vishet. Om allt skulle ha berättats oss noggrant, skulle människans ondska och själviskhet koncentrera sig på dessa framtidsvisioner på ett sätt, som inte vore enligt Guds vilja. Vårt nyfikna intresse skulle rikta sig på bisaker. Människans frälsning beror ju inte på dessa framtida saker, utan enbart på Jesu fullbordade försoningsverk. Vi har fått uppmaningen: Vaka och be!

På mina sidor finns artikeln "Kortfattat on Israel" , vilken belyser en del fakta, vilka man inte normalt beaktar.

3.8.-06 Bundna åsikter
För länge sedan sade en kyrkoherde, som nyss hade blivit pensionerad: "Jag glad, att jag nu får fritt förkunna evangelium".
Kom att tänka på, hur bundna människor ofta är i sin verksamhet. De kan inte fritt uttrycka sina verkliga åsikter, utan de måste ta andra saker och andras omdömen i beaktande. Detta medför ofta, att det görs "tandlösa" kompromisser, vilka inte "biter" men kanske försvårar situationen på lång sikt.

Politikerna hamnar ofta att väga sina ord och sina förslag, så att deras röstmängder inte rasar i följande val. Detta tycker jag är en av demokratins svagheter. Man kan inte alltid göra förnuftiga långsiktiga planer, utan hamnar ofta att göra kortsiktiga beslut för att tillfredsställa väljarna. (Mera om demokrati på annat håll).

Också inom världspolitiken är situationen samma. Maktsträvande, olika politiska och ekonomiska intressen dikterar politikernas göranden. Också i den aktuella Mellersta Östern-krisen ser vi samma trender. Man är oförmögen att objektivt granska helheten och bakgrunden. Där hamnar man att på ekonomiska grunder (olja), politiska och religiösa (islam) faktorer göra kompromisser och vidta åtgärder, vilka inte löser de verkliga problemen. De kanske ger tilläggstid, men helheten bara tillkrånglas. Islams grundfilosofi är så integrerad och olik västerländskt tänkande, att politikernas uttalanden och deklarationer utgör ofta utopier utan realistisk grund. (Mera om denna problematik på annat håll.)

Också i trosfrågor är människor ofta bundna. "Vad ska andra människor tänka, om jag gör så eller så?"  Och så gör man kompromisser eller gömmer sig bakom olika svepskäl. Men dessa befriar ingalunda utan binder ännu mera allt kraftigare.

Men det finns många människor, vilka har lämnat dessa kompromisstänkanden bakom sig och modigt stigit in på "livets väg". Det är uppmuntrande att höra, hur ett dylikt äkta beslut från hjärtats djup med Guds hjälp har radikalt förvandlat mångas liv. Man har hittat LIVET. Ett liv enligt Guds vilja ger frihet. Må vi inte binda våra liv med onödiga bojor.

1.8.-06 Helhetsbilder
På internets spalter har dykt upp många slags uppfattningar och påståenden. Var och en har rätt att framföra sina åsikter. En del är förståeliga och naturliga, fast jag kan inte acceptera dem. Men ibland kommer emot påstående, beträffande vilka jag inte kan förstå, hur en tänkande och förnuftig människa kan komma till sådana slutsatser. Kanske en del tänker på samma sätt om mina skriverier.

Det finns många livsåskådningar, vilka jag har kort beskrivit på annat håll. Ofta är det frågor, vilka vi inte kan helt förstå med vårt förnuft. Ibland kan det för många vara någon liten detalj, som är avgörande för helheten.

Detta gäller trosfrågor. Men det gäller också t.ex. den nu aktuella Mellersta Östern-problematiken. Mera om denna finns på annat håll.

På senaste tider har jag på nytt bekantat mig lite med vissa bibelforskares resultat och påståenden. Som tidigare forskare (inom industrin) har jag ibland sett "rött", när jag har sett på vilka godtyckliga premisser de har baserat sitt arbete. På basen av sina begränsade utgångslägen har de sedan dragit helt felaktiga slutledningar.

Jag har fått intrycket, att det inte så mycket är fråga om forskning som om åsiktsmanipulering, så att den kristna tron kunde bli acceptabel också för dem, som har anammat en naturalistisk livsåskådning. Men i så fall är det inte mera fråga om kristen tro. Det är bara fråga om en ny religion eller filosofi, där Guds kraft inte kan verka och vilken inte kan tillfredsställa människans djupaste behov.
Troligen mera om detta senare på hösten på mina sidor.

Själv har jag försökt så långt som möjligt skissera upp en mångsidig helhetsbild, även om jag inte har svar på alla detaljfrågor. Detta ger en god grund för hela livet. Min avsikt med min sida är att belysa dessa saker ur olika synvinklar för dem, som brottas med dessa livsviktiga trosfrågor. Jag hänvisar här till olika artiklar på min sida.

28.6.-06 Människan, en underbar skapelse
Jag läste en gång för länge sedan en kristen läkares beskrivning om människokroppens märkliga funktioner.
Saken dök upp igen, när jag igår besökte en god vän på sjukhuset. Senaste vår upptäcktes cancer, vilket ledde till en stor operation. Bl.a. avlägsnades urinblåsan och en ny gjordes av material från tunntarmen. Operationen lyckades bra och han är snart återställd. Emellertid hamnar han att lära sig vissa dagliga funktioner med ny teknik.

I vår kropp finns många märkliga och också automatiska funktioner, vilka vi knappast märker, när allt funktionerar rätt.
Av detta fick jag själv erfarenheter för ca. 20 år sedan i samband med en hjärnblödning. När känselsinnet inte funktionerade ordentligt och automatiken strejkade, blev jag påmind om detta, ibland rent av på ett komiskt sätt. Kom fram saker, vilka jag tidigare inte ens tänkt på.

Bakom en dylik invecklad och underbar skapelse måste finnas en stor visdom och en noggrann plan, som vi inte ens kan förstå. Många försöker med olika termer påstå, att människan är resultat av en mer eller mindre slumpvis utveckling. Visserligen kan människan utveckla sig och anpassa sig till nya förhållanden. Men vem har skapat förutsättningar till detta? Till detta har behövts en verklig "expert". Jag tycker inte, att "slumpen" är någon expert på detta område.
När det är fråga om nämnda canceroperation behövdes en verkligt sakkunnig och erfaren kirurg. Om någon lekman på måfå skulle ha påbörjat en dylik operation, skulle minnesorden efter den bortgångna vännen säkert ha redan uttalats.

Jag är förvånad över de människor, vilka inte ser och inte vill erkänna dessa fakta. I en diskussion skrev jag, hur det måste finnas en noggrann plan bakom människans hjärna. Vår hjärna inregistrerar massor med iakttagelser via våra sinnesorgan, behandlar dessa data och vid behov får vår kropp automatiskt att reagera för att undvika faror. Dessutom har vi en märklig tankeförmåga och kreativa egenskaper. En person svarade helt kort till detta: "Det finns ingen plan bakom vår hjärna, den har bara utvecklats"!!??  Hur kan en dylik person leva och verka i denna allt mera tekniska omgivning? Var och en vet ju, vilka massor av fakta, forskningar och planer finns bakom varje uppfinning eller nya produkter.

Jesus hade rätt, när han sade, att människorna inte vill komma till ljuset utan lever hellre i mörker. I ljuset skulle deras gärningar och motiv bli uppenbarade, vilket många gånger är en svår stötesten för en stolt människonatur. Men endast ödmjukhet inför fakta och accepterande av Guds underbara plan genom Jesus Kristus kan föra oss ut i verklig frihet. Då kan också människans inre helas och ge ett rätt innehåll åt livet.

26.6.-06 En underbar Skapare
Vi har nyss firat Midsommar, kanske för många sommarens höjdpunkt. Var och en har gjort det på sitt eget sätt. Åtminstone har vi fått njuta av vackert väder. Tyvärr finns det också många, som på grund av olika livssituationer inte kan njuta av sommarens skönhet. Jag vill önska dem tröst och ledning från ovan att orka framåt.
Nyheterna berättade, att 11 personer i Finland har förolyckats under midsommarfirandet. En bild i tidningen av en strand full med rosk berättar, att firandet troligen inte på alla håll har försiggått på önskat sätt.

Denna grönskande, vackra natur påminner oss om en underbar Skapare. Men alla tycks inte förstå detta. Ibland tycks det, att människorna lever i totalt mörker trots all vår upplysta civilisation. Jag läste nyss från brevet till romarna:

1: 19 Det man kan veta om Gud är uppenbart bland dem, Gud har ju uppenbarat det för dem. 20 Ända från världens skapelse ses och uppfattas hans osynliga egenskaper, hans eviga makt och gudomliga natur genom de verk som han har skapat. Därför är de utan ursäkt. 21 Fastän de kände till Gud, prisade de honom inte som Gud eller tackade honom, utan förblindades av sina falska föreställningar, så att mörkret sänkte sig över deras oförståndiga hjärtan. 22 De påstod att de var visa, men de blev dårar.

Människosläktets största fel är, att man inte frågar efter och efterföljer den uppenbarelse, som Gud vår Skapare har gett oss. Som enskilda människor kan vi inte mycket påverka världens gång. Men vi har ansvar för vårt eget liv och vi kan och bör påverka vår egen närmaste omgivning. Där har vi uppgifter tillräckligt.
Det kan börja med, att vi tackar Gud för alla goda och positiva saker, framför allt för evangeliets glädjebudskap. Vi kan be om ledning, att mindre angenäma saker kan förbytas till välsignelse på något sätt.

Om någon just nu upplever i sitt liv en "kall och karg vintertid", bör denna beakta, att efter vinterkylan vårsolen uppväcker naturen till ny blomstring. På samma sätt kan han, som sade: "Jag är världens ljus.", uppväcka ett "kallnat" liv till ny blomstring. Där uppenbaras Guds kärlek och underbara verklighet.

  18.6.-06 Något nytt har kommit
Läsaren har säkert märkt, att sajtens adress har ändrats.  Detta torde vara normalt utvecklingsarbete. Fastän bytet i princip gick smidigt, fanns några detaljer, vilka inte lyckades med egna koder och försök. Behövdes experthjälp, vilken fanns till förfogande. Varje system har sina egna detaljer, vilka man bara måste veta.

Vi människor behöver ibland expertishjälp. Så är det också med gemenskapen med Gud. Den kan inte åstadkommas med egna försök. Vi måste följa de principer, vilka Gud har meddelat oss genom evangeliet. Vägen går via Jesus. Tyvärr brottas vi alltför ofta med den gamla frågan: "Skulle då Gud ha sagt?"

När vi följer dessa Guds principer, händer någonting. Vår ställning inför Gud förändras. Vi blir nya skapelser, trots att vi fortfarande har vår egen personlighet. Vi blir inte fullständiga varelser. Vi är bristfälliga och gör ofta fel. Kanske kompromissar vi med Guds principer. Grunden Jesus Kristus håller, men vi kanske bygger med material, vilka en gång bränns upp. (1 Kor.3:11-15)  Vi kan kanske inte leva det "liv i överflöd" till vår inre människa, vilket Jesus antydde    Därför är det i vårt gudsförhållande viktigt, att möjligast ärligt ta reda på, hur de gudomliga principerna skall tillämpas i just vårt liv.  Även om vi inte alltid förstår alla detaljer, bör vi så långt som möjligt försöka leva i harmoni både med Gud och våra medmänniskor - och också med oss själva.

3.6.-06 Varför är alkohol så populärt?
På min dagliga cykeltur passerade jag en mycket högljudd ungdomsskara, som hade en massa ölförpackningar.
Jag frågade mig, vart kommer ungdomarnas alkoholbruk att leda till? Som väl är, finns det också massor med ordentliga ungdomar, vilka sköter sig exemplariskt.

Nyligen berättades det i nyheterna on Borgå gamla domkyrkas brand, som slukar miljoner med euro vid reparationen. Branden hade anlagts av tre ungdomar, vilka var kraftigt berusade. Andra motiv känner jag inte tillsvidare till.

Men dagligen får vi via medierna höra om många slags olyckor, brott och tragiska händelser bakom vilka alkoholen har en stor andel. Förutom materiella och ekonomiska skador huru mycket annat lidande och interna tragedier förorsakar inte alkohol i familjer och människor emellan? Huru många skilsmässor och snedsprång är förorsakade av alkohol? Detta är kända saker för alla.

Uppstår frågan: Varför är alkoholen och alkoholförbrukning så populärt? Varför måste alkohol finnas nästan i varje avkrok i våra länder? Varför visar våra medier i filmer etc, alkoholförbrukning, som om den skulle höra till det dagliga livet?

Nuförtiden satsas mycket på säkerhet. Varför beaktas inte detta samhällets gissel mera? Varför tillåts dessa felaktiga attityder? Vilka är äldre människors och föräldrarnas attityder? Man framför, att alkoholen frigör nordbors stela uppträdande. Man t.o.m. rekommenderar måttlig förbrukning!
Men ingen börjar med avsikt att bli alkoholist eller missbrukare. Många omständigheter leder så småningom dit. Det är onödigt, att börja uppräkna dem här.

Är månne en orsak, att man har tappat livets mening i detta stressande samhälle med de snabba förändringarna. Varför finns jag mitt i allt detta elände?

Här kan den kristna tron ge en verklig hjälp. Varför inte söka ett liv i enlighet med Skaparens vilja? Då kan man leva på en stabil grund. Läs mera om detta på annat håll på mina sidor.

30.5.-06 Välkommen på denna spalt
Jag hoppas, att via denna spalt kan uppstå mera växelverkan mellan läsarna och internet-sajtens skapare. Visserligen har jag fått feed-back, men samarbetet kunde säkert vara bättre. Jag har undvikit, att grunda egen diskussionsspalt. Erfarenheterna från annat håll har  visat, att de lätt utvecklas till en plats med enbart käbbel och ytliga kommentarer, vilka inte leder någonstans, men tar mycket tid. Enligt min natur är jag inte intresserad av dylika jargonger.

Utan klar Guds ledning vill jag inte avvika från de principer, vilka nu gäller för min sida. Jag vill förmedla det centrala i kristen tro åt de många människor, vilka förhåller sig frågande eller skeptiska mot kristen tro. Inte heller troende går fri från det informationsflöde, som kommer emot i dagens samhälle. Den kristna tron kan inte enbart basera sig på känslomässiga upplevelser. Den behöver också kunna motiveras på olika sätt. På dessa diskussionsspalter har jag stött på många av dessa frågor, vilka jag försökt besvara på mina sidor.

Människor har rätt att ställa frågor och de borde ifall möjligt få sakliga svar. Men människors bakgrund är så orhört skiftande. Därför tenderar svaren att svälla, fast jag försöker svara kort och rakt på sak. Ibland är det verkligen svårt att kunna följa människors tankegångar.

En av mina principer är, att jag försöker undvika de tolknings- och tvistefrågor, som finns kristna emellan. Dessa är oftast av sekundär betydelse, när det gäller vårt förhållande till Gud. En del material från olika områden av den kristna tron har jag dock. Mera undervisning finns till förfogande på annat håll.

Vid behov får du gärna sända kommentarer och frågor beträffande den kristna tron. Dessa kan vara av två slag:
- En del kan eventuellt behandlas på denna "Aktuellt"-spalt.
- Sedan finns mera personliga saker, vilka förutsätter ömsesidig växelverkan utanför dylik spalt. Via email kan dessa diskussioner vara svåra, när man inte känner den andres bakgrund, traditioner och mångahanda erfarenheter. Men jag har också goda erfarenheter, vilka uppmuntrar.

Men jag börjar inte utan vidare svara på ofta upprepade kuggfrågor och grundlösa påståenden. Jag kommer att överväga mina åtgärder.

Som jag skrev, framtiden får utvisa i vilken riktning dessa strävande kommer att gå.
Jag önskar alla givande läsestunder på dessa sidor!

29.5.-06 Den kristna trons paradoxer. Varför är det svårt att tro?
I söndagens predikningar behandlades Jesu överprästeliga bön i Joh. 17: " att de skall vara fullkomligt förenade till ett" . Ämnet började kretsa i mitt sinne. Höll på att växa för mycket för denna spalt.

Varför finns så mycken oenighet, stridigheter och olika åsikter om många saker? Hur passar detta ihop med Jesu bön? Ganska dåligt! Paulus skriver (Rom.15:3): " må uthållighetens och tröstens Gud hjälpa er att vara eniga efter Kristi Jesu vilja".  Observera, inte enligt människoåsikter!

Alla människor är olika till natur, traditioner och erfarenheter. Detta kan vi inte förneka eller försöka ändra. Då hamnar vi lätt i ett "slaveri", från vilket Jesus vill befria oss. På detta finns många varnande exempel.

Men vi borde vara eniga enligt Jesu vilja. Här kommer i första hand Jesu kärleksbud, vilka vi borde tillämpa just i dessa våra olikheter. Där har vi ofta misslyckats. Detta är dock inte frälsningsgrunden, det är tillämpning av vår kristna tro i vardagslivet. Ändå en oerhört viktig sak!

Vidare har Jesus sagt: "Jag är vägen, sanningen och livet, ingen kommer till Fadern utom genom mig".
Jesus vill sålunda ge ett "liv i överflöd". Detta behöver inte betyda materiellt överflöd utan verklig mening i livet. Han uppenbarar för oss Guds vilja, som vill att "alla skall bli frälsta". Jesus själv är vägen till gemenskap med Gud. Vidare säger han i Matt 11:28: "Kom till mig, alla ni som arbetar och bär på tunga bördor så skall jag ge er vila. …Då skall ni finna ro för era själar."
I Joh. 14: 27 "Frid lämnar jag efter mig åt er. Min frid ger jag er. Inte ger jag er en sådan frid som världen ger. Låt inte era hjärtan oroas och var inte modlösa." Detta är den frid, "som övergår allt förstånd". Detta kunde vi fortsätta långt. Det märkliga är, att detta kan ske mitt i vardagens olika påfrestningar och situationer.

Varför händer inte detta alltid?
Gud har genom Jesaja 57:15 gett ett märkligt uttalande: " Ty så säger den höge och upphöjde, han som tronar till evig tid och heter "den Helige": Jag bor i det höga och heliga men också hos den som är förkrossad och har en ödmjuk ande, för att ge liv åt de ödmjukas ande, för att ge liv åt de förkrossades hjärtan."
M.a.o. för den ena människan kan Gud vara en ouppnåelig, opersonlig (sago)gestalt, som är helt utanför den människans medvetande. För en annan människa är Gud samtidigt personligt närvarande och är en verklighet i vardagens situationer. Hur kan denna olikhet förklaras? Versen gav svaret: ÖDMJUKHET!

Jesus talade ofta om Guds rike. För många är detta ett svårt begrepp. Jesu nämner bl.a. i Luk. 17:21: Ty se, Guds rike är invärtes i eder." (1917-översättn.) Det kommer inte på synligt sätt! Många söker Guds rike i kyrkor, församlingar, organisationer och bland kristna. De blir besvikna, när de inte finner önskad frukt. Men Guds rike är invärtes i dig och mig (?).Detta händer, när vi ödmjukar oss inför evangelium och godkänner, att Jesus Kristus har gjort allt, som behövs för vår frälsning och gemenskap med Gud. Vidare säger han i Matt 18: " Om ni inte omvänder er och blir som barn, kommer ni inte in i himmelriket. 4 Den som ödmjukar sig som detta barn, han är den störste i himmelriket."

Kristenhetens kanske största misslyckande torde bero på, att kristna har försökt fullborda Guds rikes verk med egen vishet och med egna ansträngningar enligt mänskliga principer. Entusiasm har säkert funnits, men har det funnits skicklighet enligt Guds vilja?

Kristen tro är inte försanthållande av vissa dogmer. Den levande tron är en personlig gemenskap med Gud. Denna erbjuds oss som gåva av nåd utan egna förtjänster. Bibeln talar om evigt liv. Människa kan inte åstadkomma dylikt liv. Därför talar Jesus i Joh. 3  om nödvändigheten, att bli född på nytt från ovan. Detta var en paradox och obegriplighet redan för Nikodemus.

Men hur kan man ödmjuka sig, om man inte erkänner sin synd inför Gud. Det viktigaste budet är, att vi skall älska Gud över allt. Att bryta mot detta bud är sålunda att vara "den största syndaren" (Detta betyder inte, att vi är brottslingar inför samhällets lagar.) Men vi har inte varit lydiga inför Gud.

Men att erkänna detta är en stor stötesten för många. Många försöker därför kringgå denna sak  med olika svepskäl, dock utan att lyckas.
Den kristna tron är en djup tillförsikt, som inte grundar sig på människors prestationer. Man kan inte "pressa" fram frälsande tro. Det är den tro, "som Jesus verkar", när vi ödmjukar oss. Detta tycks för många vara obegripligt. Enligt Paulus är det för en del "dårskap".
Men evangelium FUNGERAR, därför att där finns GUDS  KRAFT! Där är den kristna trons hemlighet, som förblir obegriplig för dem, som bedömer dessa saker enbart enligt mänskligt förnuft.

Någon har framkastat, att i denna "demokratiska tid" Gud borde vara en jämbördig partner, som också fungerar enligt våra kriterier. Men detta är och kommer att vara en omöjlighet. Skaparen är och kommer att vara på en högre nivå än den skapade människan. Igen behövs ödmjukhet!
Fundera vidare på dessa paradoxer, vilka här kort har snabbt antytts.

23.5.-06 Da Vinci-koden
Dan Browns sensationella bok "Da Vinci-koden"  har erövrat hela världen. Jag har på senaste tid läst och hört en del om denna bok, som jag visserligen inte själv har läst.
Som roman är boken synnerligen skickligt sammanställd och säkert fångar läsarens intresse. Vem som helst kan i princip fritt skriva dylikt.

Det oroväckande är, att i en dylik fiktionsroman  enligt författaren inflätas "fakta", vilka dock visar sig fullständigt utan grund. En vanlig läsare har knappast alltid möjlighet att avgöra, var gränsen mellan verklighet och fantasi går. Därför kan dylika påståenden av författaren ha ödesdigra effekter.

Ett par exempel:
a) Brown påstår, att först vid kyrkomötet i Nicea år 325 beslöts vilka av de 80(?) evangelierna skulle ingå i Nya testamentet. De fyra evangelierna antogs med "knapp majoritet".
Detta fanns inte ens på agendan. Man diskuterade och accepterade den Nicenska trosbekännelsen, där man närmare definierade, hur Jesu gudom bör uppfattas. Av mötets 316 delegater underskrev 314 personer trosbekännelsen. Själva frågan om Jesu gudom var helt klar ända från de första församlingarnas grundande.

Nya testamentets kanon utformades så småningom under den första kristna tiden. Den baserade sig enbart på apostlarnas och av dem godkända personers skrifter. Senare speciell under 100-200-talet började uppstå skrifter ofta under någon apostels eller andra kända personers namn. Dessa innehöll ofta gnostiska tankar eller andra irrläror, vilka var främmande för den kristna tron. Kyrkofäderna kände till dessa skrifter, men de accepterades inte inom den kristna kyrkan. Dessas antal torde ha varit ca. 15. Tyvärr har många människor helt felaktiga föreställningar om de verkliga förhållandena.

b) Den andra allvarliga saken är, att enligt Brown Jesus var gift med Maria Magdalena och de hade gemensamt barn. Som "bevis" plockar han ut orden "kumpan" och "kyss" ur ett mycket fragmentariskt avsnitt från "Filippos evangelium". På ett ohållbart och fullständigt fantasifullt sätt utvecklar han sedan sina teorier.

Man kan fråga sig, hur kan Brown behandla som fakta sådant som:
- Nya testamentet inte berättar eller ens antyder. Där finns avsnitt, där dylikt omnämnande skulle ha varit helt naturligt.
- Varför omnämns inte denna sak i antikens skrifter? Inte ens kristendomens motståndare eller irrlärorna har ens antytt dylikt. Kyrkofäderna har därför inte ens tagit upp dylikt alternativ.
- Saken är ju i själva verket helt absurd, om man tänker på innehållet i Jesu väsen, hans undervisning och uppgift i världen. läs om hans sexualundervisning. Hela saken bara reflekterar människors förvridna tankevärld.

Sanningen bakom dylika påståenden är, att människorna vill höra och läsa rafflande saker. Därför utgör de en kraftig metod att göra reklam för boken.

Djupare sett är det människors försök, att inte behöva konfronteras med sanningen. Därför väljer man lögnen. Men vi vet på basen av Jesu ord, vem "Lögnens fader" är.

21.5.-06 Tankar från Eurovisionstävlingen
Finland vann detta år denna tävling efter många år av misslyckade försök. Såtillvida var det en stor framgång. Men sättet med vilket detta skedde ger i varje fall orsak att tänka över vissa saker. Seger vanns genom "monster"-teknik. Har vi nu förflyttat oss till en "monster-tid". Jag är förvånad, att nästan hela Europa beundrar dylika monster. Det förefaller, som om människors tankenivå och verklighetskänsla har sjunkit till en ganska betänklig nivå.

Varför har européerna börjat beundra och dyrka dylika monster? Nå, jag är säker på att alla inte är med på noterna. Men "pärmbilden" är nog ganska alarmerande, fast den är missvisande. Men trots detta är trenden nog ganska oroväckande. Man skulle inte tro, att i det "kristna" Europa skulle finnas sådan här "avgudadyrkan".

Vi är ju skapade till "Guds avbild". Detta betyder, att vi genom vårt liv och våra beteenden borde reflektera åtminstone någonting av Guds kärlek, helighet och rättvisa. Tyvärr är denna bild hos många blivit ganska diffus och kanske missvisande. Men dessa egenskaper skulle behövas i dagens lidande och kaotiska värld kanske mera än någonsin tidigare. Vem vill bidra till att dessa egenskaper mera skulle få framträda?

"Lord" reflekterade nog en helt annan atmosfär. Jag tyckte, att han mera var en förebild för Antikrist och den atmosfär, som denne representerar. Bibeln framhåller tydligt, att denna tidens ondska kommer att kulminera i Antikristus' framträdande, vilket medför "vredens tid" i denna värld.

Ett annat drag kom fram: Framgången beror åtminstone delvis på, att människorna av i dag söker rafflande saker. Man vill sätta njutningslystnad och uppnående av sensationsupplevelser i förgrunden. Detta kan ha som följd, att man inte funderar på livets djupare perspektiv och vad är verkligen livets mening. Därför kan dessa underhållningsprogram lätt leda till, att man tar livet mycket ytligt. Livet blir bara en påtvingad levnadsrutt, där det verkliga livet blir en utopi, som man inte ens försöker finna. Men om man inte lever livet, så går det förlorat och man kommer aldrig att förstå, vad Jesus menade med ett "liv i överflöd". Han menade inte materiella rikedomar utan livets mening på ett djupare plan.

Nu är det tid att vakna och fråga oss, i vilken tid vi lever. Bibelns profetior om "ändens tider" börjar gå i fullbordan med fruktansvärd hastighet och med en hisnande realitet. Det är synd, att så många "sover" utan att se och kunna förstå dessa tecken, som händer i dagens läge på många håll i världen.
En uppmaning till alla kristna: Vaka och bed!

     efter 17.6.2006.