En av våra största svårigheter är vår oförmåga att inse, att vi kan ta emot levande tro bara, när Gud ger den till vårt hjärta. Tron kan man inte få mekaniskt - den är inte resultat av vår intelligenta tankeverksamhet. Du kan lita på något löfte, men samtidigt vara oförmögen att tillägna dig detta löfte. Vi har försökt göra detta med vårt förnuft. Vi glömmer, att tro tillägnad genom vårt förnuft är av själslig natur och när vi försöker på detta sätt få en tro, som tillhör det andliga området, finner vi, att det är omöjligt. Låt oss minnas, att levande tro är andlig, varm och livskraftig. Den lever och andas, och när Herren ger den till vårt hjärta, är dess kraft oövervinnerlig. Genom hjärtats tro blir människan rättfärdiggjord. Hjärtats tro är en verklig levande tro. Den öppnar dörren mellan oss och Gud, så att vi kan bli delaktig av verklig gudomlig tro.

Troligen de allra flesta av oss har ansträngt oss till det yttersta för att kunna tro. Men efter allt detta har vi kanske undrande konstaterat, att vi inte har fått, vad vi bad om. Vi måste lära oss att förstå, att dylik tro är inte vad Guds inspirerade Ord kallar tro.

Han svarade på lärjungarnas fråga, varför de hade misslyckat : "För eder otros skull. Ty sannerligen säger jag eder: Om I haven tro, vore den ock blott såsom ett senapskorn, så skolen I kunna säga till detta berg: 'Flytta dig härifrån dit bort', och det skall flytta sig; ja, intet skall då vara omöjligt för eder." (Matt 17:20) Till detta behövs en tro, som endast Jesus kan åstadkomma i vårt hjärta. Ofta, fastän vi har trott oss bedja trons bön, har ingenting hänt, och vi har sålunda inte haft verklig tro utan enbart goda önskemål.

Naturligtvis måste vi röja oss väg till denna tro genom bön, men detta bör inte ske, när tron förverkligas (t.ex. helandet av en sjuk). Hjärtats suckar och böner är behövliga före trosverksamhet, men när Guds tro har sänkt sig ned i hjärtat, stillar sig stormen och själen fylls med en djup ro och vila.

Då hörs endast tacksägelse och lovprisning. I den gryende stundens ljus förstår vi fullständigt, att det var inte vår förmåga att tro, som fick sjukdomen att vika, utan vi förstår, att det var den tro, som kommer från Gud och som han har skänkt oss, som fick nattens skuggor att vika undan. På morgonen kan vi tro, vi kan älska och vi kan ha en fast tillit till Gud, men endast Gud kan ge oss denna tro. Vi kanhända tror på helbrägdagörelse, vi tror på vår Förlossare och hans helande kraft, men endast Jesus kan utföra det verk, som lyfter oss på bergets segerrika höjder.

Många människors fel har varit, att de har börjat tro, att de med egna förmågor kan åstadkomma det, som bara tron från Gud kan verka. Om någon börjar upprepa : "Jag är helad, jag är helad. ..........", är detta inte bara obibliskt utan också andligt sett ytterst farligt

Bibelns tro uppnås inte så, att vi skulle ha någon förmåga att med vårt intelligens eller med vårt förstånd kunna förstå, att ett under har skett, utan endast den tro, som Gud verkar kan göra oss medvetna om, att undret verkligen har skett.

Gå nu till Jesus ! Lär dig lita på honom, så kommer han att förena sin tro med din. Berätta dina behov åt honom ! Tala om dina sorger för honom ! Då får du i hans närhet finna vila och befrielse från allt, som nu stör och tär dig både invändigt och från det yttre.

Tro är liv.