Större respekt för den historiske personen Jesus efterlyses

Med jämna mellanrum återkommer påståendet att Jesus inte uttalat sig om homosexualitet, nu senast av publicisten Bo Strömstedt (Dagen 10 februari 2005). I debatten används det som ett argument för uppfattningen att kyrkan bör bejaka homosexuella relationer, eftersom religionsstiftaren uppenbarligen inte hade några synpunkter på företeelsen. Men hur hållbart är detta resonemang? För det första är det ett argument ur tystnaden: Det bygger på vad Jesus inte sagt. Att Jesus inte sagt något är självklart ett dåligt argument för att han skulle ha haft en viss uppfattning i frågan! Frånvaron av diskussion om homosexuella relationer i Jesu undervisning kan - betraktat för sig själv - inte utgöra argument vare sig för eller emot homosexuella relationer.

För det andra, och viktigare, är det ett argument som ignorerar det Jesus faktiskt undervisade om. För även om Jesus inte uttryckligen diskuterade homosexuella relationer, finns det mycket i hans undervisning som har konsekvenser för frågan. Låt mig visa fem områden där Jesus har talat. Utifrån det Jesus faktiskt har sagt kan vi sedan se om det finns något som har konsekvenser för synen på homosexuella relationer.

1. Jesus utgick från skapelseperspektivet, när han diskuterade frågor som rör sexualetik. I Matteus 19:1-12 vill några fariséer diskutera äktenskap och skilsmässa med Jesus. Frågan gäller tolkningen av 5 Mosebok 24:1 och handlar om vad som är en giltig skilsmässoorsak: Är det tillåtet för en man att skilja sig från sin hustru av vilken anledning som helst? (v 3). Jesus svarar med att påminna om vad som var Guds tanke med människan i skapelsen och lyfter fram två grundperspektiv. Först att Gud har skapat människan till man och kvinna: "Har ni inte läst att Skaparen från början gjorde dem till man och kvinna?" (v 4). Och sedan att Gud har instiftat äktenskapet som en livslång relation mellan en man och en kvinna: Och han fortsatte: "Därför skall en man lämna sin far och sin mor för att leva med sin hustru, och de två skall bli ett. De är inte längre två utan ett. Vad Gud har fogat samman får människan alltså inte skilja åt." (v 5-6).

Jesus utgångspunkt är alltså skapelsen och det monogama, heterosexuella och livslånga äktenskapet.

2. Jesus tog ställning för en mycket strikt sexualetik. Bakom fariséernas fråga om skilsmässa låg en diskussion i samtiden som vi känner väl från andra källor. Det fanns en liberal inriktning under ledning av rabbi Hillel, som menade att en man kunde skilja sig av vilken anledning som helst. Och det fanns en konservativ inriktning under ledning av rabbi Shammai, som menade att enbart otrohet var anledning till skilsmässa. Samtidigt var båda inriktningarna måna om att slå fast rätten att skiljas, de var bara inte överens om villkoren. Och nu ville de att Jesus skulle ta ställning i frågan.

Genom hänvisningen till skapelsen visade Jesus att deras grundinställning är felaktig. De ska inte i första hand fokusera på rätten att bryta ett äktenskap, utan istället söka leva i enlighet med Guds skaparvilja. Jesus underströk att vi inte ska söka våra ideal utifrån den här fallna världen, som är präglad av att våra hjärtan är hårda (Folkbibeln). Vi ska istället söka det som var från början, det vill säga Guds tanke i skapelsen (v 8). I Jesus etiska tänkande var frågan om hur det var från början helt avgörande.

Samtidigt tog Jesus också ställning i den konkreta diskussionen och hävdade en mycket strikt sexualetik. Han anslöt sig till rabbi Shammais uppfattning och avvisade generellt sett skilsmässa (v 9).

Notera att Jesus bejakade människans sexualitet (den är en viktig del av Guds tanke med människan och en del av det ursprungliga livet). Han underströk samtidigt vikten av att inte leva ut sexualiteten på fel område och därmed bryta mot Guds skapartanke.

Det är tydligt att Jesus, enligt källmaterialet, stod för en sexualetik som också i hans egen samtid uppfattades som strikt och utmanande (se också Matt 19:10 och 5:27-28).

3. Jesus avvisade konsekvent sexuella relationer utanför äktenskapet. Några kapitel innan diskussionen om äktenskap och skilsmässa var Jesus involverad i ett annat samtal, som handlade om vad det är som orenar människan inför Gud. Är det yttre ting som frånvaro av tvagningar eller mat, som några menade (Matt 15:1-2)? Jesus analys går djupare. Människans problem handlar om vad som finns i hjärtat och som sedan tar sig uttryck i våra handlingar: Ty från hjärtat kommer onda tankar, mord, äktenskapsbrott, otukt, stöld, mened, förtal. Det är detta som gör människan oren (v 19-20).

Jesus nämner vid sidan om äktenskapsbrott också ordet otukt. Det grekiska ordet ´porneia` som används här är en term som i samtiden betydde otillåten sexuell förening, och som innebar ett avvisande av föräktenskapliga, utomäktenskapliga, samkönade och incestuösa sexuella förbindelser.
[Engelskspråkliga lexikon för NT:s grekiska säger om ordet ´porneia`: illicit sexual intercourse; adultery, fornication, homosexuality, lesbianism, sexual intercourse with close relatives, intercourse with animals etc].

  4. Jesus bejakade alltid Skriften, det vill säga gamla testamentets texter. Han hävdade att hans undervisning stod i samklang med lagen och profeterna (Matt 5:17-19) och att tro på Mose undervisning är en förutsättning för rätt tro på honom (Joh 5:45-46). Det finns därför övertygande skäl att hävda att Jesus instämde i gamla testamentets avvisande av sexuella relationer utanför äktenskapet, inklusive homosexuella relationer.

5. Jesus förlät alla synder som människor kom med till honom, men legitimerade aldrig synden. Hans strikta hållning i etiska principfrågor, kombinerades hos Jesus med en underbar barmhärtighet och förlåtelse. Han avvisade aldrig den som misslyckats, han fördömde inte den som handlat fel och som omvände sig. Tvärtom; han välkomnade, upprättade och befriade. Han erbjöd förlåtelse och nytt liv. Atmosfären var fylld av glädje och generositet runt honom. Men förlåtelsen var aldrig ett fribrev att fortsätta ett liv på tvärs med Guds vilja. Med Jesus välkända ord till äktenskapsbryterskan i Joh 8: Inte heller jag dömer dig. Gå nu, och synda inte mer.

Det går inte att ta Jesus kärlek till intäkt för en sänkning av den moraliska ribban, utan att komma på kollisionskurs med vad Jesus själv stod för. Hos honom fanns aldrig en motsättning mellan nåd och sanning; han personifierade dem båda.

Till dessa fem punkter kan vi göra ytterligare en iakttagelse:
Jesus protesterade ofta mot den samtida kulturen, men inte i dess avvisande av homosexuella relationer. Evangelierna berättar om många konfrontationer Jesus hade med makthavare, religiösa ledare och med sina egna nära vänner. Jesus var minst av allt konflikträdd! Han var ofta öppet kritisk till samtidens attityder (som när lärjungarna visade bort barnen eller fariséerna föraktade en botfärdig prostituerad) och till samtidens skrifttolkningar (som att sabbatsbudet skulle innebär ett förbud mot att göra gott).

Vad den judiska samtiden tänkte om homosexuella relationer vet vi. En nothänvisning till Rom 1:26 i NT-81 uttrycker det så här: Homosexualitet… var vanlig och sågs med överseende i den grekisk-romerska världen. För judarna var den avskyvärd. Notera att frågan om homosexuella relationer alltså inte var okänd eller oviktig i samtiden. Den var välkänd och det fanns ett enhetligt ställningstagande bland judarna. De olika aktörerna i evangelierna - fariséer, saddukéer, skriftlärda, den judiska allmänheten - var överens.

Jesus, som aldrig var rädd för att ta bladet från munnen, uttalade sig inte om homosexualitet. Den troligaste anledning till detta är förstås att det var självklart hur både han och andra såg på saken. Om vi vill formulera ett argument utifrån tystnaden ligger det mycket närmare till hands att Jesus tystnad beror på att han på detta område instämde i sin samtids avvisande hållning. Det som är självklart behöver inte kommenteras. Frågor där det finns delade meningar, som giltiga skäl till skilsmässa, ger anledning till offentlig diskussion.

Sammanfattning
Jag har lyft fram ett antal sidor i vad vi kan veta om Jesus av Nasaret:
- Jesus hade som utgångspunkt Guds vilja i skapelseberättelsen
- Jesus hävdade sin samtids striktaste sexualetik
- Jesus avvisade sexuella relationer utanför äktenskapet
- Jesus bejakade gamla testamentets undervisning
- Jesus förlät och upprättade syndare, men bejakade aldrig synden
- Jesus protesterade mot många missförhållanden i samtiden, men aldrig vad vi vet mot avvisandet av homosexuella relationer.

Utifrån de historiska källorna om Jesus är det omöjligt att hävda att han skulle ha bejakat homosexuella relationer. Det går nämligen rakt emot hans perspektiv på livet och bryter uppenbart med ett antal centrala inslag i hans undervisning. Den logiska konsekvensen av det vi vet om Jesus innebär att han var en person som tog avstånd från homosexuella relationer.

Ta historien på allvar
Det finns i grunden tre alternativ för hur vi kan förhålla oss till texterna om Jesus:
Det första alternativet är att, mot bättre vetande, helt underkänna källmaterialet (evangelierna) och hävda att vi inte vet något alls om vad den verklige Jesus påstod. Evangelierna får då sägas återge endast författarnas uppfattning och inget mera. Det innebär att vi inte heller i andra frågor, som omsorg om de fattiga eller kärlek till nästan, kan hänvisa till Jesus. Alla hans uppfattningar är oåtkomliga.

Det andra alternativet är att, också mot bättre vetande, hävda att Jesus aldrig uttalade sig om homosexuella relationer och att det därför är en öppen fråga vad han tyckte eller att det rent av indikerar att han skulle ha bejakat dem. Det kan bara hävdas genom att man visar förakt för de historiska källorna om Jesus och för honom som person.

Det tredje alternativet är att undersöka källmaterialet och sakligt presentera vad den historiska personen Jesus av Nasaret, enligt källorna, påstod. Ett sådant studium leder tveklöst till slutsatsen att Jesus trodde på det livslånga äktenskapet mellan en man och en kvinna och avvisade andra sexuella relationer.

Självklart är var och en fri att hävda uppfattningar som går stick i stäv med Jesus undervisning. Men varför försöka ge legitimitet åt dessa uppfattningar genom att hänvisa till… Jesus?

När det gäller andra personer, levande eller döda, brukar vi vara måna om att visa respekt för dem genom att inte göra om deras åsikter efter vad som passar våra syften eller personliga uppfattningar. Protesterna skulle bli skyhöga om vi tillskrev Nelson Mandela eller Dag Hammarskjöld åsikter de aldrig haft eller åsikter som motsade annat de uttalat sig om och arbetat för.

Varför är det annorlunda med Jesus? Varför är det fritt fram att använda honom som argument för det som han själv skulle ha avvisat? Större respekt från publicister, teologer och debattörer för den historiske personen Jesus efterlyses härmed.

Stefan Gustavsson
generalsekreterare SEA