Trots all den välfärd, som råder i våra åtminstone västerländska samhällen, finns det också många problem. I massmedia diskuteras dessa dagligen. Min avsikt är inte att ta upp dessa saker här. Trots all den utveckling, som har skett på det tekniska och på många andra områden, syns det att människan själv har blivit ett offer för den tekniska och marknadsinriktade utvecklingen. Hon har blivit rotlös och fridlös. Hon har blivit förvirrad mitt i allt det utbud av ideologier och världsåskådningar, som tränger på från alla håll. Därför har människans depressionstillstånd och –problem blivit ett dagligt samtalsämne

Vad borde göras? Vad är grunden till detta kaos och oro, som många lever i? Jag vill rakt på sak koncentrerat ta fram några grundläggande faktorer, som tycks ha hamnat i skymundan i tidens hets,

Människan är skapad till gemenskap med sin Skapare. Denna kontakt har brutits på grund de inre krafter, vilka ofta styr vårt liv. Dessa är bl.a. själviskhet, stolthet, maktlystnad, olydnad mot vår Skapare Gud. De drifter, som finns inbyggda i oss borde vara av uppbyggande, tjänande karaktär i våra liv och kontakter med andra människor. Men tyvärr har dessa drifter blivit herrar i våra liv, vilka i frihetens och toleransens namn får föra oss till själviska gärningar och överdrifter, vilka i inte själva märker i tid och vilka sedan verkar nedbrytande i våra liv och relationer med andra människor. Framför allt har vi förlorat kontakten med Gud och han blir för oss ett avlägset begrepp, vars existens vi börjar tvivla på eller direkt förneka. Bibeln berättar, att vi är syndare, därför att vi har brutit mot det viktigaste budet : Matt.22: 37 Han (Jesus) svarade: Du skall älska Herren din Gud av hela ditt hjärta och av hela din själ och av hela ditt förstånd. 38 Detta är det största och främsta budet. 39 Sedan kommer ett som liknar det: Du skall älska din nästa som dig själv. 40 På dessa två bud hänger hela lagen och profeterna."

Jag har kortfattat specificerat människans ställning i följande teser :

Vad är då denna frälsning, omvändelse, pånyttfödelse eller andra termer, som de kristna använder?

Evangeliet berättar om detta. På basen av Guds Ord kan människan finna frälsning.

Fastän människor kan uppleva frälsning på mycket olika sätt beroende på natur, erfarenheter, traditioner, mm. finns det ändå vissa allmänna steg :

• Bekänn ditt behov. (Jag har syndat inför Gud. Jag har inte älskat Gud över allt)
• Var färdig att vänd bort från dina synder. (Ångra dig och var färdig att göra bättring.)
• Tro att Jesus Kristus har dött för din skull på korset och uppstått för din rättfärdiggörelse.
• Be Jesus komma in i ditt liv och behärska det genom Den Helige Ande.

Så här kan du t.ex. be :

Käre Jesus, jag vet att jag har syndat och är i behov av Din förlåtelse. Jag tror, att Du har dött för mina synder. Jag vill göra bättring och vända mig bort från mina synder. Jag ber Dig komma in i mitt hjärta och mitt liv. Jag vill lita på Dig som min Frälsare och följa Dig i gemenskap med Din församling. Hjälp mig och förbarma Dig över mig. Tack, att Du hör min bön.

Naturligtvis kan Du be också med andra ord. Huvudsaken är, att ditt beslut är ärligt och du är verkligen färdig att börja ett nytt liv i Guds gemenskap. " Men åt alla som tog emot honom (Jesus) gav han rätt att bli Guds barn, åt dem som tror på hans namn." (Joh. 1:12).

Frälsning eller pånyttfödelse innebär bl.a.

• Vi blir rättfärdiggjorda eller vi har möjlighet till gemenskap med Gud.
• Vi får våra synder förlåtna
• Vi finner en levande kontakt med Gud
• Vi är Guds barn och arvingar
• Frälsning är enbart Guds gärning i oss av nåd.

Vi blir inte frälsta från syndens följder till gemenskap med Gud :

• Genom egna ansträngningar och goda gärningar. Goda gärningar frälser inte och föder inte levande tro. Däremot verkar levande tro på Jesus gärningar (Andens frukt). Människan kan göra goda gärningar också utan frälsning. Det är ingenting illa med dylika, men inför Gud räcker de inte.
• Genom att fylla lagens krav. Det lyckas vi inte med. Bibel meddelar "Alla har syndat".
• Genom intellektuellt tänkande. Många har fört fram visa tankar och teorier, men de kan inte frälsa.
• På basen av våra känslor. Känslorna kan variera liksom temperaturen utomhus.
• Genom att höra till en kristen församling.
• Genom att aktivt delta i kristen verksamhet.
• Genom bestämda ritualer och andaktsutövande.

Frälsningens hinder bl.a.

I dessa hinder beaktas dock inte GUDS KRAFT och dess förvandlande inverkan på den troendes liv.

Ef.2:8 Ty av nåden är ni frälsta genom tron, inte av er själva, Guds gåva är det, 9 inte på grund av gärningar, för att ingen skall berömma sig. 10 Ty hans verk är vi, skapade i Kristus Jesus till goda gärningar, som Gud har förberett, så att vi skall vandra i dem.

Frälsning är sålunda helt och hållet Guds verk,

som vi människor får som gåva ta emot (acceptera). Detta sker i själva verket i ett ögonblick. Efter denna pånyttfödelse är det viktigt, att det nya livet i Guds gemenskap börjar på ett nyktert sätt att utveckla sig och växa så, att vi lär oss bättre känna Gud och att Guds vilja börjar ske i vårt vardagsliv. För att detta får ske, är det viktigt med regelbunden bibelläsning, bön och gemenskap med andra troende, m.a.o. finna en lämplig församling som vårt andliga hem.

I vårt vardagsliv är vi bristfälliga och vi gör många fel. Men vår ställning som lemmar i Kristi kropp är vi accepterade inför Gud. Grunden för vårt kristna liv är Kristi fullbordade verk på korset och inte det halvfärdiga verk, som den Helige Ande hela tiden gör i vårt liv. Härvidlag blir vi aldrig färdiga. Vi bör minnas, att våra svagheter och brister i vardagslivet inte gör omintet Guds nåd i våra liv. Frälsningens gåva kan ingen ta ifrån oss. Vi bör dock bekänna våra tillkortakommanden, varvid Jesu blod renar oss (1 Joh.1:7-9)

Denna frälsande hjärtats tro (Rom.10) återställer människans ursprungliga gemenskap med Gud. Detta är den vertikala gemenskapen uppåt till Gud. Människan kan inte ens med sina bästa försök ersätta Guds försoningsverk genom Jesus. Frågan är, accepterar vi detta erbjudande eller förkastar vi det. Detta är vår ensak med Gud, som ingen annan kan 100-%igt bedöma. Endast Gud ser vårt hjärtats djup.

Men den troende människan har också gemenskap i det vågräta planet eller kontakter med andra människor. På detta plan bör den äkta kristna tron påverka våra gärningar och vårt beteende. Om vår tro inte bär någon frukt i detta avseende, kan vi betvivla trons äkthet. Andens frukt är omnämnd i Gal.5:22.

Men vi är i inget fall varandras domare i denna sak. Vi bör minnas, att varje människa är bristfällig och felar på många sätt. Också troende ställs inför Kristi domstol (1 Kor. 3:11-15). Här är det inte fråga om förtappelsedom.

Bibeln och i synnerhet NT ger många råd och anvisningar om den kristna vandeln, vilket visar att ämnet är viktigt, men det löser inte frälsningsfrågan.