GRUNDERNA FÖR DEN KRISTNA TRON
Baserat på den finska pingströrelsens bibelundervisning 1988,
(Fritt bearbetad till svenska av J. Lindell)
********************************
Bibeln är Guds Ord. Gud har alltid uppenbarat sin vilja och sin kraft genom Ordet. Detta gäller än i dag.
1. DET NYSKAPANDE ORDET
Ordets kraft kommer fram i skapelsearbetet, 1 Mos. 1:3. I Guds Ord verkar också Guds Ande, 1 Mos. 1:2. Läs om Ordets nyskapande kraft Ps. 33:6-11.
2. DET HELANDE ORDET
Guds Ord kan hela och bota människan, Ps. 107:20. Helandet betyder människans totala helande både till kropp ande och själ.
Endast "ett ord" botade hövitsmannens tjänare, Matt. 8:8. Läs Hebr. 4:12.
3. BIBELN ÄR BÅDE GUDOMLIG OCH MÄNSKLIG
Gud är en evig Gud, därför är Hans Ord också evigt. Kom den tid, då Gud lät detta eviga Ord komma i "mänsklig gestalt", på mänskligt språk.
Vi fick den skrivna uppenbarelsen, Bibeln. Läs Rom.16:25,26 och Ef. 1:9.
Bibeln är Guds eviga Ord, som är given på mänskligt språk vid en viss historisk tidpunkt. Därför finns i Bibeln både gudomlig och historisk sanning. Jämför Jesu tillkommelse i mänsklig gestalt (ordet = logos) Joh 1:14, Rom. 1:3,4 och Gal.4:4,5.
I Bibeln är Guds fullständiga frälsningsplan för människosläktet uppenbarad. Denna plan behöver inga kompletteringar.
4. BIBELS TILLKOMST
Bibeln behöver som stöd inga märkliga uppkomsthistorier (jfr Mormons bok). Bibelns 66 böcker ( 39 i GT och 27 i NT) har kommit till under ca 1500 år, skrivna av ca 40 personer. Böckerna är inte i kronologisk följd. Man antar, att äldsta boken är Job, den yngsta är Johannes Uppenbarelse.
5. GUDS ORDS TILLFÖLITLIGHET
Bibelns tillförlitlighet kommer till synes i praktiken. Ordet fungerar ! Men endast om det i tro tas emot,
1 Tim. 1:15.
I bakgrunden finns dock den historiska sanningen, Luk. 1:1-4, 1 Kor. 15:1-4. Utan denna historiska sanning skulle också Bibelns andliga budskap vara utan grund. Arkeologiska fynd har nästan utan undantag bekräftat, att Bibeln har haft rätt i de saker, där man har påstått, att det råder konflikt mellan vetenskapen och Bibeln.
Dessa konflikter kan bero på :
- vi känner inte tillräckligt den tidens bakgrundsförhållanden rörande livsstil och kultur
- översättningssvårigheter kan förorsaka missförstånd
- många försöker från Bibeln få stöd för sina egna åsikter, varvid tolkningen kan förvrängas
- många ställen t.ex. profetior förstås bättre först, när deras fullbordan är nära
Bibelns centrala sanningar är :
1) Jesus har dött för att försona våra synder
2) Jesus har uppstått från de döda och lever nu, Rom. 8:34
(Också GT berättar om Jesus, Messias. Läs Luk. 24:25-26)
6. BIBELN BÖR STUDERAS
Bibelns budskap kan hjälpa oss bara om vi vet, vad det innehåller. Därför bör Bibeln läsas.
1) Församlingen är grundad på Kristus genom Ordet, Ef. 2:19-22
2) Församlingen fungerar och tillväxer genom Ordet, Ef. 4:11-16
3) Därför bör Bibelns budskap vara känt, Joh. 13:17, Rom. 11:25, 1 Kor. 14:20.
4) Ordet är givet åt vanliga troende, inte enbart åt teologer, 1 Joh. 2:12,13.
Huru verkar Ordet i oss?
1) gör oss starka, 1 Joh. 2:14,
2) ger oss förvissning om det eviga livet, 1 Joh. 5:13,
3) ger tillförlit och kraft till bön, 1 Joh. 5:14,15,
4) renar, Joh. 15:2,3; 17:17, Ps. 119:9,
5) ger glädje, Joh. 16:33, Kol. 3:15,16,
6) ger frid, Joh. 15:11,
7) hjälper oss att göra rätta val, Ps. 119:104,105, Luk. 11:28,
8) ger oss färdighet att vittna om vår tro, 1 Petr. 3:14-16
(När Ordet har fått verka allt detta, tillfrågas vi säkert om orsak till detta.),
9) hjälper oss att ha framgång i livet, Jos. 1:8, Ps. 1:1-3
(Denna framgång får inte mätas med förgängliga materialistiska mått, såsom pengar, egendom, inflytande, kroppens hälsa o.dyl.),
10) uppmanar oss att föra detta Ord vidare, 5 Mos. 4:9,14, Esra 7:10, Matt. 4:23; 9:35; 10:7,8; 28:19,20.
Därför bör vi fördjupa oss i Ordet. Det bör hållas framme och det bör studeras. Annars händer det, som Hebr. 5:11-14 varnar oss för
Gud talar till oss, Hebr. 1:1.
7. BIBELN FUNGERAR I SIN UPPGIFT
Bibeln är inte bara för att studeras, utan för att vi med hjälp av den skall finna Jesus, Joh. 5:39,40.
Det i tro mottagna Ordet ger oss frälsning, Ef. 2:8.
Jesus Kristus sade: "Ni måste födas på nytt", Joh. 3:7.
1. VARFÖR ÄR PÅNYTTFÖDELSE NÖDVÄNDIG?
Pånyttfödelsen är nödvändig därför, att människan genom syndafallet och dess följder för människosläktet är fördärvad till sin natur. I sitt normala tillstånd kan inte människan uthärda inför Guds helighet. Hebr. 12:14.
Utan pånyttfödelse kan människan inte se Guds rike, Joh. 3:3, Matt. 18:3.
2. VAD PÅNYTTFÖDELSE INTE ÄR
Det är inte fråga om återfödelse, reinkarnation (där människan föds i en annan skepnad). Det sker inte genom att bli medlem i ett kristet samfund eller någon kyrka. Det sker inte i samband med dop. Det är inte religiöst inflytande eller godkännande av vissa kristna dogmer.
3. VAD PÅNYTTFÖDELSE ÄR
Pånyttfödelse är hjärtats förändring, att få ett nytt hjärta
Från hjärtat kommer onda tankar och gärningar, Matt. 15:18,19. Ett ont hjärta framför det, som är ont, Matt. 12:33-35.
Hjärtat är i grund och botten bevekelsegrunden för människans tankar och gärningar.
"Människans andliga förändring sker i hjärtat, det är en radikal förändring av människans innersta motiv". (Finney).
Pånyttfödelsen är Guds verk, inte resultat av våra egna ansträngningar, Joh. 1:13. Det sker endast genom Kristus, 2 Kor. 5:17, Ef. 2:10.
Pånyttfödelse är, att Jesus möter en syndig människa, ger henne sin egen Ande och ett nytt evigt liv, förvandlar hennes syndiga natur och ger henne delaktighet av gudomlig natur, Joh. 3:1-16, Rom. 8:8-11, 2 Petr. 1:3,4.
4. HURU SKER PÅNYTTFÖDELSE?
1) Genom Guds Ord, när det i tro tas emot, 1 Petr. 1:23, Jak. 1:18.
2) Genom Guds viljas kraft, Joh. 1:13, Jak. 1:18.
Gud vill pånyttföda alla människor, 1 Tim. 2:4, 2 Petr. 3:9. Hans vilja upphör att verka, då människan genom sin själviska och negativa inställning gör Guds plan med henne om intet, Luk. 7:30, 2 Kor. 6:1.
3) Genom kraften av Kristi död och uppståndelse, Joh. 3:14-16, 1 Petr. 1:3, Ef. 1:19,20.
4) Genom inverkan av Guds Helige Ande, Joh. 3:5,6; 1:15, Titus 3:5, Ef. 1:13,14, Rom. 8:9-16.
5) När människan aktivt vill ta emot denna Guds gåva, 1Petr. 1:22, 1 Joh. 3:3, Joh. 3:3-7,16, Rom. 10:6-17, Ef. 5:14.
5. PÅNYTTFÖDELSENS FRUKTER
Pånyttfödelsen börjar påverka människans liv märkbart.
Du litar på, att Jesu blod renar dig från alla synder, 1 Joh. 1:7-9.
Du trivs inte mera på syndiga vägar och du vill inte bli kvar i dina misslyckanden, om du faller för frestelserna, utan du står upp igen för att kämpa vidare, 1 Joh. 2:15-17; 3:4-10.
Den Helige Ande, som har fått bostad i ditt hjärta, vittnar på basen av Guds löften, att du är ett Guds barn, 1 Joh. 4:13, Rom. 8:14-16, 1 Joh. 5:7,8.
Du bekänner med din mun, att Jesus är din Herre, 1 Joh. 4:15, Rom. 10:9,10, Matt. 10:32,33.
Du litar på Bibelns ord och Bibeln blir rättesnöre och auktoriteten i ditt liv, Rom. 4:3, 1 Joh. 2:3-5. Därför vill du studera Bibeln.
Du vill umgås med din Herre i ditt personliga böneliv, Matt. 23:14, Joh. 4:23,24, Apg. 9:11, Rom. 8:26-34.
Du får kärlek gentemot dina medmänniskor, andra troende och församlingen, 1 Joh. 2:9-11
Du vill allt mer bli såsom Jesus var, 2 Kor. 3:18, Rom. 12:1-2, Titus 2:11-14.
"De lät döpa sig, både män och kvinnor", Apg. 8:12
1. DOP OCH TVAGNINGAR FÖRE NYA TESTAMENTETS DOP
Olika dop och tvagningar har varit kända redan under förkristen tid. Bland judarna var proselytdop vanliga. Det gavs åt en hedning, som övergick till judendomen. En manlig proselyt omskars, men dessutom krävdes dop. Omskärelse duger därför inte som förebild för det kristna dopet.
2. JOHANNES' DOP
Johannes' dop var det viktigaste före det av Jesus instiftade dopet. Johannes fick sina befogenheter från Gud, Joh. 1:6,33, Matt. 21,25, Luk. 3:2,3, Mark. 1:2-4.
Johannes dop var ett dop till bättring. Av den, som döptes, krävdes bättring och tro på Kristus, Luk. 3:3, Matt. 3:6, Apg. 19:4, Matt. 3:11.
3. JOHANNES DÖPTE JESUS
Där uppfylldes Guds rättfärdighet, Matt. 3:15.
I dopet invigde sig Jesus för sin tjänaregärning och visade föredöme för sina efterföljare. Jesus levde sig så in i sin människoroll, att fastän han var syndfri, ville han i dopet föregå med gott exempel.
4. MISSIONSBEFALLNINGEN OCH NYA TESTAMENTETS DOP
NT:s dop baserar sig på den uppståndne Herrens missionsbefallning, Matt. 28:18-20. (Gå och gör alla folk till lärjungar. Döp dem....) Se också Mark. 16:15,16.
Apostlarna började uppfylla Jesu befallning efter dopet i den Helige Ande under pingsten, Apg. 2. kapitel.
5. ORDET - TRO - DOP
I Apostlagärningarna skildras, hur apostlarna och den första församlingen följde den gudomliga modellen : undervisning - tro - dop. Samma modell är i kraft ännu såväl på missionsfälten som i våra länder, Mark. 16;15,20, Rom. 10:17, 1 Kor. 4:15, Hebr. 11:6.
6. DOP AV TROENDE
Bibeln talar om de troendes dop, inte om barndop eller vuxendop. Nya Testamentets dopskildringar bekräftar denna praxis :
1) Under pingsten i Jerusalem, Apg. 2. kapitel.
2) Väckelsen i Samarien, Apg. 8:5,6,12,13.
3) Hovherren, Apg. 8:26-40.
4) Saulus från Tarsis, Apg. 9:3-18; 22:6-16.
5) Kornelius' jämte inbjudna, Apg. 10:44-48.
6) Lydias husfolk, Apg. 16:14 -15.
7) Fångvaktarens husfolk, Apg. 16:25 - 34.
8) Krispus' husfolk, Apg. 18:8.
9) Stefanas' husfolk, 1 Kor. 1:16; 16:15.
10) Efesos lärjungarna, Apg. 19:1-5.
7. ETT DOP
"En Herre, en tro, ett dop", Ef. 4:5. Det är inte fråga om vilket dop som helst, utan det som troende mottagna dopet enligt den nyatestamentliga modellen. Ett dop enligt denna modell behöver inte förnyas.
8. DOPETS BETYDELSE
1) Dopets frälsande betydelse, Mark. 16:16.
I frälsningen finns både en osynlig och en synlig sida, Rom. 10:10. Frälsningsavgörandet, vilket skett i hjärtat, och konsekvensen därav kommer utåt till synes vid doptillfället, Apg. 2:37-40.
Arken frälste Noas familj, men också vattnet frälste dem genom att avskilja dem från den syndiga världen , 1 Petr. 3:20,21.
2) Dopet är ett lydnadssteg. Det är inte att bygga upp en egen rättfärdighet, Joh. 3:36, Hebr. 11.1. Tro och lydnad kan inte skiljas åt.
3) Dopet betyder begravning. Bilden beskriver mycket bra dopets betydelse. Vi dog från oss själva, när vi trodde på Jesus, Rom. 6:10, 2 Kor. 5:14, Kol. 2:12. Efter vår död begravas vi i dopet tillsammans med Kristus, Rom. 6:3,4,6.
Läran om människans pånyttfödelse i dopet är samma som påståendet, att människan dör vid begravningen. Jesu väg : Golgata - graven - uppståndelse visar också åt oss vägen : pånyttfödelse - dop - det nya livet i Kristus.
4) Dopet betyder invigning. Vid pånyttfödelsen "förlovas" människan med Kristus, 2 Kor. 11:2. Detta förhållande bör inte hållas hemligt. I dopet inviger sig den "förlovade" att offentligt följa sin Brudgum.
9) DOP TILL DE HELIGAS FÖRBUND
Vid dopet inträder människan i gemenskap med den synliga, av troende och döpta bestående församlingen, Apg. 2:41,42. Detta är den ecklesia, den från världen utkallade skaran, som Herren erkänner, Apg. 15:14, trots att församlingen består av svaga bristfälliga människor.
10. DOP GENOM NEDSÄNKNING UNDER VATTEN
Ordet, som beskriver dopet i NT är "baptizoo". Det betyder nedsänka, trycka under vatten, tvätta. döpa. Läs Apg. 3:23, Mark. 1:9, Matt. 3:5,6, Apg. 8:36-39, Rom. 6:4.
"Barndopet kom allmänt till användning först under det femte århundradet. Baptismen har tagit i användning det första kristna dopsättet, nedsänkning under vatten, vilket enligt mången, också luthersk teolog är det mest bibliska och lämpligaste" (Pentti Lempiäinen : Kyrkans heliga förrättningar (på finska)) "...nedsänkning var det vanligaste dopsättet ända till slutet på medeltiden..." (Lempiäinen)
11. KAN DOPET PÅNYTTFÖDA?
Pånyttfödelsen sker genom evangelie ord, 1 Kor. 4:15. Människan pånyttfödes av vatten (Guds Ord) och av Anden (Den Helige Ande), Joh. 3:5, Ef. 5:26, Titus 3:4,5, 1 Petr. 1:23, Jak. 1:18. Dopet pånyttföder inte, utan bekräftar pånyttfödelsen på ett synligt sätt.
12. DOPET OCH NATTVARDEN
I dopet blir vi påminda om vår egen död, i nattvarden förkunnar vi Jesu död. En troende döpt människa deltar i nattvarden till sin andliga uppbyggnad och till stadfästelse av sin tro. Läs Apg. 2:41,42, 1 Kor. 11:28,29.
13. ETT DOP I FADERNS, SONENS OCH DEN HELIGE ANDES NAMN
Vi döper enligt Jesu egen befallning i den treenige Gudens namn, vilket betyder, att den döpte inträder i Guds maktsfär och blir Hans egendom.
I Apostlagärningarna berättas om dop i Jesu namn, Apg. 2:38; 8:16; 10:48; 19:5.
14. DEN ODÖPTES STÄLLNING
Ett litet barn är saligt på basen av Kristi förlossningsverk, Hebr. 2:13-15, 2 Kor. 5:19. Jesus välsignade barnen och sade, att Guds rike hör sådana till, Mark. 10:13-16.
Om någon av praktiska orsaker inte kan bli döpt, fast han önskar, är han salig genom tro på Kristus. Det är dock okristligt, att inte låta döpa sig, om det finns möjligheter. Ev. andra människors negativa inställning är inte orsak att förbli odöpt, Luk. 14:26, Joh. 15:18-23.
15. DOPET OCH DEN HELIGE ANDE
När en människa kommer till tro, får hon den Helige Andes vittnesbörd, om att hon är ett Guds barn, Rom. 8:16, Gal. 4:6. Den Helige Ande bor i varje troende, Rom. 8:9. Ett dop i den Helige Ande är en annan sak än pånyttfödelse.
16. ÄR OMSKÄRELSE EN FÖREBILD FÖR DOP?
Paulus beskrev omskärelsen som pånyttfödelse, Rom 2:28, 29. Jesus var omskuren, men lät ändå döpa sig. Ingenstans undervisas om, att dopet skulle ha kommit i stället för omskärelse.
"Varför dröjer du då nu? Stå upp och låt döpa dig och avtvå dina synder och åkalla därvid hans namn." Apg. 22:16.
D. FÖRSAMLINGEN - VÅRT ANDLIGA HEM
Vi behöver ett andligt hem, där vi får all den vård och det skydd, som ett hem kan ge. Detta hem är församlingen.
1. KOMMUNEN OCH FÖRSAMLING ÄR INTE SAMMA SAK
En del är vana att tro, att kommun och församling är nästan samma sak. Detta har varit en så vanlig uppfattning, att man började kalla församlingar utanför den lutherska kyrkan för sekterister. Bibeln gör en klar skillnad mellan troende och inte troende, 2 Kor. 6:14-17. Församlingen är en skara, som är avskiljd från världen.
Enligt liknelsen i Matt. 13. växer ogräset och vetet i samma åker ända till skördetiden. Åkern är inte församlingen utan världen, Matt. 13:36-39. Världen och församlingen är inte samma sak.
2. HERRENS FÖRSAMLING
Församlingen är Guds församling, 1 Kor. 1:1,2, Apg. 20:28
3. FÖRSAMLINGEN ÄR EN GEMENSKAP, SOM ÄR FÖDD IFRÅN OVAN
Församlingen har inte fötts som resultat av mänsklig organisation, dess ursprung är från himlen, Apg. 2. kapitel.
Den av Gud födda församlingen ökades med dem, som kommit till tro, Apg. 2:47; 4:4; 5:14; 6:7; 9:31.
Församlingen är inte en religiös förening och dess medlemskap kan inte jämföras med en vanlig förenings. Till församlingen kommer man endast genom pånyttfödelse och dop.
5. FÖRSAMLINGENS TVÅ FORMER
1) Universal (allmän) församling.
Hit hör världens alla pånyttfödda troende. Den är den verkliga Kristi bruden, som upprycks vid Herrens återkomst till Lammets bröllop, 1 Tess. 4:13-18, Uppb. 19:6-9. Dess medlemsförteckning finns där ovan i livets bok, Uppb. 21:27.
2) Den lokala församlingen.
Nästan alla Nya Testamentets församlingsbrev är skrivna till lokala församlingar. Som resultat av förkunnelsen uppstod lokala församlingar, 1 Kor. 4:15.
Det finns kristna, vilka inte vill höra till någon lokal församling. För dem räcker den universella församlingen. Men en verklig församlingsgemenskap kan man uppleva endast i en konkret lokal församlings gemenskap.
6 DEN LOKALA FÖRSAMLINGENS UPPGIFTER ÄR MÅNGSIDIGA
Kristus sköter, vårdar och föder de troende via församlingen, Ef. 3:10. Den lokala församlingens uppgift är, att uppfostra Guds barn. Den har vård om sina medlemmar, liksom de äldre familjemedlemmarna hjälper de yngre, 1 Kor. 12:25,26, Rom. 15:1.
7. DE ÄLDSTES ELLER HERDENS ÄMBETE
I församlingarna insattes de äldste, Apg. 14:23, Titus 1:5.
De äldste bör i sin vandel vara förebilder för de troende och de bör ha gott anseende också utanför församlingen, 1 Tim. 3. kapitel, Titus 1. kapitel.
De äldste eller herden kan i sin uppgift lyckas med herdens sinnelag, Joh. 10:11.
Herdarna bör vaka över sig själva och också över Guds hjord, Apg. 20:28,29.
8. FÖRSAMLINGENS LÄRARE
Läraren har vid sidan om herden en viktig uppgift, Ef. 4:11. Utan en mångsidig och sund bibelundervisning kan också en uppriktig kristen gå fel och tillväxa på ett felaktigt sätt. Församlingsmedlemmarna bör inte försumma undervisningstillfällena, Kol. 3:16.
9. DET ALLMÄNNA PRÄSTERSKAPET
Enligt Bibeln är församlingstjänsterna mångsidiga, 1 Kor. 12:5. Därtill är enligt NT i församlingen i kraft ett allmänt prästerskap. Alla troende är "präster", 1 Petr. 2:9, Uppb. 1:6. Medlemmarnas olika uppgifter och ömsesidiga gemenskap beskrivs som lemmar i Kristi kropp, 1 Kor. 12:12-31.
Uppgifterna bör inte tilldelas bara några utvalda. I samarbete uppbyggs Kristi kropp, Ef. 4:11,12.
1O. SAMMANDRAG AV FÖRSAMLINGSTJÄNSTERNA
Församlingstjänsterna är mångahanda, 1 Kor. 12:5. En församlingstjänst betyder, att vi gör arbete inom församlingen, Ef. 3:10, Apg. 15:3,4, 2 Kor. 8:18,19,22,23. Tjänsterna är tjänandegärningar, Matt. 20:28, Ef. 4:12, 1 Kor 3:5.
De äldste är herdar. Överherden är Jesus Kristus, Joh. 10:11,14, 1 Petr. 5:4.
I varje församling finns en egen självständig äldstekår, vars uppgift är att sköta hjorden, Titus 1:5.
Man bör bedja, att det finns herdar i församlingen, Ef. 4:11, 4 Mos. 27:16,17.
Förrän de utväljs till sin uppgift, bör de prövas, 1 Tim. 3:10, 2 Kor. 10:18.
Bibeln ställer vissa krav på de äldste. Läs 1 Tim. 3:1-7, Titus 1:5-10, Joh. 21:15-17.
Läs om herdens uppgift Apg. 20:28, Hebr. 13:17, Titus 1:9,10, Jak. 5:14-16.
Församlingen har ansvar för sina herdar. Läs 1 Tess. 5:12,13, 1 Tim. 5:17,19.
Läs om de äldstes möten Apg. 20:17 ("kallade äldste").
Diakon eller församlingstjänarens uppgift, Fil 1:1, Apg. 6:3,4. Kraven på dessa finns i Apg. 6. kapitel, 1 Tim. 3:8,9. Också kvinnor kan tjäna som diakoner, Rom. 16:1, Fil. 4:2,3.
Diakonerna sköter bl.a. om finansärenden som hjälp åt de äldste.
11. FÖRSAMLINGENS MÖTEN
Till ett sunt andligt liv hör att mötas med församlingen. Endast den lokala församlingen kan mötas på ett synligt och konkret sätt. Apg. 2:43,44, Hebr. 10:25, 1 Kor. 11:17-19, Rom. 1:12
Församlingens organisationsmöten, Apg. 6:1-6; 14:22,23. Bör beaktas att församlingens uppkomst och dess organisation är skilda saker.
Undervisningsmöten, Apg. 2:42. För detta ändamål har Gud gett församlingen lärare, Ef. 4:11.
Bönemöten, Apg. 4:23-31; 12:5.
Brödsbrytelse eller nattvarden, 1 Kor. 11:23-34, Apg. 20:7.
Användning av den Helige Andes gåvor, 1 Kor. 14:26.
Väckelsemöten. I Apostlagärningarna skildras flera väckelse- och frälsningsmöten.
Missionsmöten, Apg. 13:1-3; 14:26-28.
Den församling, som en gång samlas hemma hos Herren, består av alla heliga, vilka har tvagit sina kläder i Lammets blod och vilkas namn är skrivna i Livets bok, Uppb. 21:27, 2 Tess. 2. kapitel.
12. FÖRSAMLINGSTUKT
Till församlingens själavårdande uppgift hör utövandet av församlingstukt, 1 Kor. 6:5, Gal. 6:1,2, 1Tess. 5:14. Den är familjedisciplin, Ef. 2:19, 1 Kor. 4:14,15,21. Tuktens motiv är kärlek, Hebr. 12:6, Uppb. 3:19, 2 Kor. 2:4-7. Motiven är också rättfärdighet och rättvisa, 3 Mos. 1:15, 1 Tim. 5:21.
Församlingstuktens mål är själarnas frälsning, 1 Kor. 5:5, och församlingens renhet, 1 Kor. 5:6, Gal. 5:9.
Församlingstuktens yttersta åtgärd är uteslutning från församlingsgemenskapen, 1 Kor. 5:5, 1 Tim. 1:20; 5:20 och Joh. 20:23.
13. FÖRSAMLINGENS EKONOMI
Ekonomin sköts med frivilliga gåvor, Apg. 2:44,45; 4:32,34,35. Läs om den offervilja, som Guds nåd kan få till stånd i 2 Kor. 8:1-5. Offrandet bör vara regelbundet, 1 Kor. 16:1,2.
14. FÖRSAMLINGENS FÖRHÄRLIGANDE
Församlingen är här på jorden ofullständig och man känner främlingskap i världen. Det slutliga målet är församlingens förberedelse, förhärligande och förvandling, när Herren kommer, Fil. 3:20,21.
Vilken stor nåd, att få vara medlem i Guds församling !
E. DEN HELIGE ANDENS DOP OCH NÅDEGÅVORNA
1. ANDENS VERKSAMHET UNDER HISTORIENS GÅNG.
Andens nådegåvor fungerade i den första församlingen. De avtog i takt med, att kyrkan blev allt mera instutionaliserad. Men under alla tider har de verkat i mindre grupper. Under den sista tiden har en kraftig karismatisk förnyelse verkat överallt samtidigt, som många kyrkor har helt fjärmat sig från den levande kristendomen.
2. ANDEDOPETS BETYDELSE
Lärjungarna blev uppmanade att i Jerusalem vänta på kraft ifrån ovan, Luk. 24:49. Efter pingsten spred sig budskapet snabbt, Apg. 2. kapitel; 13:1-5. Anden bevarade församlingen, Apg. 5:1-5; 15. kapitlet. Anden ledde förkunnare, Apg 16:6-9 och gav frimodighet, Apg. 4:31, och kraft, Apg 1:8. Anden helgar församlingen, Rom. 15:16.
3. FELAKTIGA TOLKNINGAR AV ANDEDOPET
Andedopet är inte det samma som pånyttfödelse eller helgelse.
4 BIBLISKA KÄNNETECKEN FÖR ANDENS FULLHET OCH ANDEDOPET.
I alla pånyttfödda verkar den Helige Ande, Rom 8:9,15. Emellertid förutsatte apostlarna en alldeles speciell, iakttagbar upplevelse av den Helige Ande, Apg 8:15-18; 10:45,46; 19:6. Vi kallar detta för andedop enligt Johannes Döparens ord, Mark. 1:8. Tungomålet är i Nya Testamentets berättelser det omedelbara kännetecknet för denna andedopsupplevelse.
De, som upplevt andedopet kunde om och om igen bli fyllda med den Helige Ande, Apg. 4:31. Detta kan ske med tungomål eller utan. Viktigast är att få kraft att vittna.
5. VAD LÄR NT OM ANDEDOPET OCH ANDENS FULLHET?
Det är Faderns löfte, Luk. 24:49, Apg 2:39
Jesus lärde, att vi skall be och söka Andens fullhet, Luk 11:9-13, Apg. 1:14; 2:1.
Handpåläggning är en biblisk metod, Apg 8:17; 19:6.
6. ANDEDOPETS BETYDELSE I DEN KRISTNES LIV
Den, som upplevt Andens dop, är inte en bättre människa än andra. Frälsning är enbart genom tro av nåd, Rom 4:16. Jesus var född av Anden. Han fick dock för sin uppgift smörjelse i den Helige Ande, Luk. 1:31; 2:46,47, 51, 52. Detta är också lovat åt varje kristen.
7. ANDENS NÅDEGÅVOR OCH DERAS FUNKTION
1 Kor. 12:8-10 uppräknas Andens nådegåvor till skillnad från andra nådegåvor (som t.ex. det eviga livet, Rom. 6:23). Den Helige Andens nådegåvor ges "till allmän nytta och församlingens uppbyggelse", 1 Kor. 12:7; 14:5.1) Visdomens och kunskapens ord, 1 Kor. 12:8. Här är inte fråga om människans normala visdom, utan för speciella tillfällen från ovan erhållen övernaturlig Guds gåva. Visdomens ord är förmåga att handla rätt och lösa problem, kunskapens ord är förmåga att veta saker. Denna nådegåva är viktig vid predikan och i själavård.
2) Trons nådegåva, 1 Kor. 12:9. Det finns tre slags tro : naturlig tro, frälsande tro och tro i Anden. Naturlig tro kan tro på Guds existens, Jak. 2:19. Frälsande tro ger rättfärdighet, Rom. 3:22-24. Tro i Anden är en övernaturlig förmåga att utan tvivel tro på Guds möjligheter (i omöjliga situationer) Den hör till kraftens andegåvor, Matt. 21:19-22.
3) Helbrägdagörelsens nådegåvor, 1 Kor. 12:9. Denna gåva är en gudomlig förmåga att bota sjuka utan mänsklig hjälp eller medicinering (också de är goda och nyttiga), Mark. 16:17,18, Jak. 5:14-16, Apg. 14:8-10.
I Bibeln sammankopplas helandet ofta med tro, Matt. 8:13; 9:29; 17:19,20. Tron kan finnas hos den sjuke själv, förebedjaren eller någon annan person.
4) Kraftgärningarnas nådegåvor, 1 Kor. 12:10. Kraftgärningarna överskrider normala naturlagar. Gud är mäktig att göra det omöjliga (från mänsklig synpunkt sett). Dessa är den uppståndne Jesu' gärningar, Joh. 14:12-14. De förutsätter ett rätt förhållande till Gud och människor, Luk. 9:52-56. Guds kraft är inte beroende av vår kraft, 2 Kor. 12:9,10.
5) Profetians gåva, 1 Kor. 12:10. Profetian är en gudomlig uppenbarelse, som kan gälla gången tid, nutid eller framtiden. Den profeterande talar till församlingens "uppbyggelse, förmaning och tröst", 1 Kor. 14:3.
6) Gåvan att skilja mellan andar, 1 Kor. 12:10. Gåvan är en övernaturlig insyn i andevärlden, förmåga att uppenbara ondskans planer, Matt. 9:3,4, Apg. 8:13,23.
Onda andar kan inte bo i en troende. Dennes onda gärningar är köttets gärningar, Gal. 5:19-21, från vilka bör görs bättring, Rom. 8:13.
7) Tungomål och uttydning av tungomål,1 Kor. 12:10.
Tungomål som kännetecken för andedop eller som nådegåva uppenbarar sig så, att personen genom Andens inflytande talar ett språk, som han normalt inte behärskar, Apg. 2:7,8. Detta språk kan vara förståeligt för någon eller sådant, som ingen förstår, 1 Kor. 14:2.
Det är vanligen bön eller lovprisning, 1 Kor. 14:14,15, Rom. 8:26,27. Tungomålet är för personens egen uppbyggelse, 1 Kor. 14:4.
Den som talar i tungomål bör be om gåvan att kunna uttyda, 1 Kor. 14:13. med hjälp av denna gåva kan också församlingen bli uppbyggd av tungomål.
8. SLUTORD
Enligt Bibeln verkar Anden nu kraftigt, Apg. 2:16-20. De troende bör be om andliga nådegåvor, 1 Kor 12:11, 14:1.
Läs också : Andliga nådegåvor
Enligt Bibeln sker Kristi andra återkomst i två skeden :
1) Han kommer för att upprycka sin församling, Matt. 24:40-44, 1 Tess. 4:16,17, 2 Kor. 5:10.
2) Jesus kommer tillsammans med församlingen och änglarna för att grunda det tusenåriga riket, Uppb. 1:7, Juda 14,15, Kol 3:4 , 2 Tess 1:9-10, Uppb. 19:11 - 20:6. Mellan dessa är vredens tid på jorden.
(OBS ! Beträffande denna tuindelning kan finnas olika åsikter och tolkningar bland de kristna. Också tidpunkten för uppryckningen i förhållande till vredens tid kan tolkas på olika sätt. Allra viktigast är dock att vaka och vara redo, ty Jesu återkomst poängteras kraftigt i Nya Testamentet !)
1. FÖRSAMLINGENS UPPRYCKANDE ELLER JESU ANKOMST FÖR ATT HÄMTA SIN FÖRSAMLING
1) Om detta har vi löften, Joh. 14:3, Apg. 1:11, Uppb. 2:25; 3:11; 22:12,20.
2) Det är åt oss ett "saligt hopp", Titus 2:13. Läs också Titus 2:11,12.
3) Uppryckningens tidpunkt är före den antikristliga vredens tid. Församlingen har löfte, att bli frälst undan den kommande vreden, 1 Tess. 1:10; 5:9, Rom.5:9. Församlingen är den, "som håller tillbaka" och hindrar antikristus, 2 Tess. 2:7, 1 Joh. 4:3,4. Den uppryckta församlingen sjunger "en ny sång" Uppb. 5:9,10 före "vreden" i kapitel 6. Församlingen kallas "högtidsskara av förstfödda söner", Hebr. 12:23. Därför rycks den upp före de i Uppb. 7:9,14; 11:2 ja 12:5 nämnda vredestidens heliga. Många av GT:s förebilder bekräftar denna ordningsföljd (Enok blev borttagen före vattenfloden och Lot räddades före Sodoms förstörelse).
4) Uppryckningens form, 1 Kor. 15:35-50, 1 Tess. 4:16,17. Uppryckningen sker i ett ögonblick och Jesus kommer inte ända till jorden.
5) Vem är redo? Som grund ligger rättfärdigheten genom Jesu blod, Rom. 5:9. Därför vill de troende vaka, 1 Tess. 5:6, Luk. 21:36. Den, som väntar Jesus, strävar till helgelse, Hebr. 12:14, 1 Joh. 3:2,3: I helgelsen är det inte fråga om mängden, utan att man är på helgelsevägen, Uppb. 22:11, Fil. 3:12-16, 1 Kor. 4:4. Uppryckandet är enbart nåd, 1 Petr. 1:13.
6) Tecken på Jesu återkomst. Dessa tecken är givna, för att vi skall vaka.
a) Israel. Israel bör vara i sitt eget land som folk och stat, när den sista tidens profetior går i uppfyllelse. Därför är 1948 en viktig milstolpe, när staten Israel grundades. Likaså bör Jerusalem vara under Israels styre, när vredens tid börjar. Sak. 12:2, Uppb. 11:1. År 1967 var en vändpunkt. b) Tecknen i församlingen och den religiösa världen. Församlingen blir starkare och litar på Ordet, Uppb. 2:24; 3:4,8,-10. Den religiösa världen avfaller, 2 Tess. 2:3, blir kall, Uppb. 3:16,17 och mognar för den stora världskyrkan, Sak. 5:5-11, Uppb. 17:1,9.
c) Begynnelsefaser för vredens tid: Laglöshet, 2 Tess. 2:7,8, 2 Tim. 3:1-5. Spiritismens och satanismens utbredning, Uppb. 2:24; 9:1-3,11,20. Gudshädelse, Uppb. 16:9,11,21. Pest, Uppb. 6:8. Föroreningar, Uppb. 8:10,11. Tekniken, Uppb. 11:9; 13:16. När dessa tecken börjar visa sig, vet vi, att ändens tid är nära.
d) Världspolitiska läget. Enligt skildringen i Dan. 2-kapitel lever vi troligen i statyns "fot"-stadium, när utvecklingen går mot "10 kunga"-dömet. Likaså kan vi konstatera, att den i Hes. 38. ja 39. kapitlen beskrivna Gog och dennes bundsförvanter (Iran, Etiopien, Libyen mfl.) utgör redan nu länder med stark antikristlig rörelse.
2. EFTER UPPRYCKNINGEN
1) Kristi domstol i himlen, 1 Petr. 4:7, 2 Kor. 5:10. Ingen fördömelsedom, Rom. 8:1, utan belönings- och tacksägelsedom, 1 Kor. 5:5; 3:11-15.
2) Vredens tid på jorden, Rom. 5:9, 1 Tess. 1:10, Uppb. 6:16,17, Matt. 24:21, Uppb. 2:22; 7:14. Vredens tid utgör antikristus' regeringstid och den börjar efter församlingens uppryckande, 2 Tess. 2:7,
Antikristus kommer från Syrien, Dan. 11:36, underkuvar tre av tiostatsförbundets konungar, Dan. 7:24, kuvar vid mittpunkten av vredens tid de två säck-klädda vittnena, Uppb 11:3, 7, intar Israel, Uppb. 12:6; 13:7 och får herravälde över världen, Uppb. 13:7, Dan. 11:44. Förklarar sig som gud, Uppb. 13:12,13, 2 Tess. 2:4 och skapar med hjälp av den falska profeten ett övervakningssystem för hela världen, Uppb. 13:8-18. Vilddjurets namn eller namnets tal är dess kännetecken, inte människors socialskyddssignum.
3. KRISTI ANKOMST TILL OLJEBERGET
Evangelierna talar om denna ankomst i samband med Jesu tal om de sista tiderna och hans ankomst därför, att vid denna tidpunkt församlingens hemlighet inte hade uppenbarats.
1) Antikristus blir besegrad vid kriget mot Israel och Kristus, Sak. 14:2, Uppb. 17:14. Kriget börjar vid Harmagedon i norra Israel, Uppb. 16:16, sprider sig till Edom, Jes. 63:1-4, och till Jerusalem, Sak. 14:2. Kristus återvänder tillsammans med församlingen, Uppb. 17:14; 19:6-8,14, Juda 14, och änglarna för att kuva antikristus, Uppb. 19:19-21, Sak. 14:12-14, Jes. 24:21; 27:1. Det sk. Harmagedon-kriget är sålunda inte ett krig mellan t.ex Kina och antikristus, utan mellan Kristus och antikristus. Efter kriget kastas antikristus och den falska profeten i helvetet, Uppb. 19:20, och Satan kedjas i avgrunden, Uppb. 20:1-3.
2) Folkens dom. Kristus kallar Israel, Matt. 19:28, och de levande folken till Matt. 25:31,32, Joel 3:2. Medhjälpare vid domen är de uppryckta heliga, Matt. 19:27, Uppb. 20:4, 1 Kor. 6:2. Vid den domen prövas, vilka får inträda i det tusenåriga riket, Matt.25:34, Jes. 26:9,10. Därvid inverkar attityden till judarna och andra Herrens egna, Matt. 25:40, Joel 3:2, Obadja 15.
3) Tusenåriga riket, Uppb. 20:4. Det är lovat av Gud, Dan. 2:44 och väntat av människor, Mark. 11:10, Apg. 1:6. Då är Jesus konung, Sak. 14:9, och på jorden råder fred, Ps. 46:9,10; 72:16, Jes. 41:17-19.
4) Den sista domen och en ny jord och en ny himmel. Efter det tusenåriga riket kommer ännu Gogs krig och efter det den sista domen. Då döms de gudlösa, Uppb. 20:5, änglarna, Juda, och de levande folken i det tusenåriga riket. Domare är Gud, Uppb. 20:11, och de heliga, 1 Kor. 6:3.
Till den nya jorden och det nya Jerusalem godkänns endast de, vilkas namn är skrivna i "Lammets livsbok".
4. JESU ANKOMST TILL FÖRSAMLINGEN
Nu väntar vi, att Jesus skall hämta sin församling. Denna förväntan betyder balanserat arbete, Luk. 19: 13, Apg. 1:6-8, ett liv fyllt av hopp, 2 Tess. 2:2, 1 Tess. 4:13, Hebr. 6:18,19, 1 Petr. 1:13, och helande kärlek och helighet, 1 Tess. 3:12,13; 5:23.
|