LIVSÅSKÅDNINGARNAS DJUNGEL

DEL  I

Utdrag från boken: "Kristen på goda grunder" av Stefan Gustavsson.
Följande sammandrag av Leif Boström
Med bägges tillstånd införd på denna sida.

Livsåskådningar

Universums existens

Ondskans problem

Jesu identitet

DEL II

Vissa utdrag från ett svenskt diskussionsforum med inlägg under rubriken   NATURALISM.
Inläggen har i någon mån stiliserats för att få ett enhetligare system med andra debattörers förkortade påståenden och frågeställningar (kursiv stil) och undertecknads svar.

1. Naturalism
2. Var och en har sin egen tro
3. Ifrågasättande
4. Kan man acceptera?
5. Olika utgångslägen
6. Varför uppenbarar Gud sig inte?
7. Att bemöta andras åsikter
8. Jämförelser med vardagsbilder
9. Tro eller vetande
10. Världsåskådning
11. Meningen med livet
12. Hur vet jag, att det är Gud?
13. Är vi bara spelpjäser
14. Hurudant bevis krävs?
15. Mår bra ändå?
16. Hur har livet uppstått?
17. Sammandrag av den kristna tron
18. Antaganden - Guds väsen

19. Skapelse och logik, etc

1. Naturalism   (Debattens inledning)
De, som har en naturalistisk världsbild dvs. en sådan, som baserar sig enbart på våra fem sinnen och som inte godkänner övernaturliga fenomen, avvisar Gud och det kristna budskapet direkt. Men de har inga godtagbara förklaringar till olika fenomen, utan de ignorerar dem. Jag ville säga, att just dessa har en begränsad världsbild, vilket de ofta beskyller troende för.  Följande citat borde beaktas  (rörande Jesus!):

"Är naturalism det rätta synsättet?"
På detta kan man anlägga två synpunkter.
För det första, fastän vi skulle godkänna, att den västerländska världsbilden är naturalistisk, betyder detta inte, att det naturalistiska synsättet är det rätta. Världsåskådningarna är ofta felaktiga.
Dessutom fastän vi håller fast vid, att det naturalistiska synsättet är det rätta, bör vi ju samtidigt anse som felaktiga alla de världsåskådningar, vilka ger utrymme för det övernaturliga.
Vi kommer till, att den naturalistiska världsåskådningen kan vara riktig eller felaktig.
På basen av detta borde sålunda göras det beslutet, att frågan om historiens Jesus bör vid forskningen avgöras på basen av de verkliga bevisen och inte på basen av de förhandsinställningar, vilka ingår i forskarens världsåskådning. Man bör vara öppen för alternativet, att evangeliernas berättelser är riktiga, i stället för att ensidigt påstå, att så inte är fallet. Om bevismaterialet tyder på, att Jesu påstående om att han var Gud och gjorde med Guds fullmakt gudomliga gärningar, bör vi acceptera detta oberoende, om det är i enlighet med vår världsbild eller inte.

Är den västerländska världsåskådningen verkligen naturalistisk?
Man kan också med fog vara av annan åsikt och påstå, att så inte är fallet. Fastän de lärda i långa tider har debatterat denna sak, måste man ändå konstatera, att majoriteten inom den västerländska kulturen har hela tiden trott, att under är möjliga. Både bekännande kristna och också många andra tror utan vidare på övernaturliga saker. Intresset är stort, inte bara för kristendomen utan också för ängladyrkan, spiritistiska läror och andra ockultistiska fenomen. Allmänt utbredd är också den kanske litet diffusa New Age-doktrinen."

Enligt den kristna tron kan vi inte närma oss Gud genom våra egna ansträngningar eller olika teorier eller genom vetenskapliga bevis. " Men utan tro är det omöjligt att behaga Gud. Ty den som kommer till Gud måste tro att han är till och belönar dem som söker honom." Här är den djupa hemligheten, som inte har öppnat sig för närmelsevis alla på dessa spalter. Initiativet till gemenskap med Gud utgår från Gud själv, inte på basen av människors önskemål utan enbart enligt Guds vishet och vilja.

Jag har på mina sidor motiverat, varför jag tror på Gud och det kristna budskapet, fast jag inte kan vetenskapligt bevisa alla mina påståenden. Men jag har en mera öppen världsåskådning än den strängt naturalistiska.

Frågan är: Skall vi förkasta allt, som inte stämmer överens med de EGNA tankegångarna?

2. Var och en har sin egen tro
(Var och en får tro på vad dom vill. Men man ska för den delen inte pådyvla andra den tron som någon vedertagen fakta. Något som andra ska rätta sig efter. Det är då det går snett. En tro, är trots allt bara en tro, hur många som än tror.)

Helt klart att ingen kan påtvinga en annan sin egen tro. Allra minst när det gäller kristen tro. När det gäller människoåsikter i allmänhet, kan det hända, att någon kan argumentera för sina åsikter så skickligt, att någon annan blir övertygad om deras trovärdighet.

Men kristen tro är till sitt väsen en personlig relation med Gud. Till på köpet är det någonting, som vi människor inte kan åstadkomma genom egna ansträngningar. Det är en Guds gåva, som vi inte kan beskriva med ord. Det är någonting, som vi får uppleva, när vi accepterar evangeliet. Detta har jag kanske med dålig framgång försökt framhålla.

Men kristendom kan vara en religion nästan jämförbar med andra religioner, om det är fråga enbart om vissa lärosatser, ritualer eller fromma levnadsregler. Dessa kan vara helt goda, men de ger oss inte verklig gemenskap med Gud. Jag har skrivit: "Gärningar kan aldrig föda levande hjärtats tro, men hjärtats tro föder gärningar. Människan kan mycket väl göra goda gärningar utan levande tro."
Talesättet: "Var och en blir salig på SIN tro", finns inte i Bibeln.

Men naturalismen kan inte godkänna dessa tankar om kristen tro, därför att den inte kan eller vill godkänna, att det finns en Gud, som förmedlar oss denna tro.

3. Ifrågasättande
(Det är viktigt att hela tiden ifrågasätta rådande värden och normer. Det är så vi utvecklas och upptäcker nya saker. Ibland dåliga saker och ibland bra men att låsa in sig totalt i ett system är enligt mig aldrig bra. Att anse sig ha sanningen utan att testa den gång på gång ser jag som tecken på att man egentligen inte vet så mycket om det man talar om. Testa, prova, debattera och diskutera. Öppna dina ögon för nya synsätt. Vi behöver inte för det lämna våra gamla åsikter. Står de sig bra mot våra nya erfarenheter så styrks argumenten bara (även om det kanske enbart är på individnivå).

Detta var svar på frågan: Skall vi förkasta allt, som inte stämmer överens med de EGNA tankegångarna? Jag har i långt åtminstone försökt pröva olika alternativ.
När det gäller Gud och de existentiella frågorna, kan vi tyvärr inte lita på de tankegångar, som rör sig i tiden.
På en fråga, huruvida Gud kan göra fel, svarade jag en gång: "Tydligen jämför du saker på basen av din begränsade nuvarande tankevärld? Är du själv ovanför alla fel? Kan du betrakta saker och ting ur den allsmäktiga Gudens synvinkel, som t.ex. inte är bunden av det kortsynta perspektiv, som vi har på tidsaxeln och som styr vårt tänkande. Kan du betrakta saker ur evighetens perspektiv, vad som fanns före oss, vad är helheten och meningen med vår nuvarande mänskliga existens och vad följer efter detta liv? Om du kan ge tillfredsställande svar på dessa frågor, kan du återkomma till eventuella Guds fel. Jag har inte detta vida perspektiv. Därför svarar jag inte direkt på din fråga. Jag håller fast vid Bibelns budskap, att Gud är kärlek, han är rättvis och helig. Vi gör fel (vi är syndiga), dvs. vi lyder inte Guds vilja. Detta har han beaktat och bjuder oss frälsning genom Jesus Kristus."

4. Kan man acceptera?
(För min egen del så känns det som att jag bara kan acceptera det som jag kan förnimma med mina sinnen. Men jag vill gärna tro att det skulle finnas något annat, bortom allt sunt förnuft. Jag har visserligen fått uppleva en del saker genom åren som helt klart är något som inte låter sig förklaras på något annat sätt än att dom är …."onaturliga")

Säkert har alla människor mer eller mindre brottats med dessa frågor. Många har försökt gräva ned dem under ett bråte av fördomar och svepskäl, för att inte behöva fundera på dem. Kanske har de argumenterat så kraftigt, att de själva börjat tro på sina egna åsikter. Men det finns vissa frågor, som man inte kan argumentera bort.
Det finns frågor, som naturalismen inte har något svar på.

5. Olika utgångslägen
(Men hur som helst så tror jag inte att det finns någon intelligens eller medveten plan bakom universums födelse eller utveckling. Det är helt enkelt för långsökt. Och det finns absolut inga fakta som pekar i den riktningen. Så varför göra livet mera komplicerat att leva. Genom att tillsätta virtuella, osynliga, substanslösa (elaka) gudar? Det är svårt nog ändå.)

Några korta tankar VARFÖR vi står så långt från varandra:
Jag har någon gång sammanfattat saken så här:
Det finns grovt taget två grupper av människor:
- En del påstår: Människan har (av olika motiv) "skapat" sig en gud.
- Andra säger (bl.a. jag): Gud har skapat människan.
Därför vill jag ödmjukt söka Guds vilja med den skapade människan. Det är inte den skapade människan utan Skaparen, som är den högsta auktoriteten.

Till den första gruppen hör olika slags människor:
- De som förnekar Guds existens helt och hållet (ateister)
- De som erkänner en gud eller någon slags "högre makt". Definitionen kan vara mer eller mindre klar eller oklar.
Kännetecknande tycker jag är, att man utgår från det mänskliga perspektivet, som vi kan omfatta med våra sinnen (?) eller forma i vår tankevärld. Detta kan tyckas mycket logiskt. Men i själva verket förnekar man all auktoritet från Gud och Hans uppenbarelser till människor. Här är den VÄSENTLIGA skiljelinjen mellan oss.

För mig är tanken, att det inte skulle finnas någon Skapare, fullständigt absurd med tanke på alla de många tekniska framsteg, som människan har gjort i synnerhet under senaste tider (decennier). Det är ju dumt att förneka det enorma planerings- och utvecklingsarbete, som ligger bakom. Jag anser, att med långt större sannolikhet det måste finnas en för oss ofattbar vishet och plan med denna mångfacetterade och komplicerade skapelse, som finns omkring oss inkluderande oss själva. Skulle du kunna tänka dig, att datorn framför dig eller t.ex. din hjärna skulle slumpmässigt utvecklats av sig själv. För mig är det omöjligt.

Du anser, att människan är den högsta auktoriteten, som efter bästa egen förmåga försöker finna lösning på sina existentiella frågor. Jag anser, att Gud, Skaparen, är den högsta auktoriteten och jag försöker förstå Hans uppenbarelser så långt det är möjligt. Har jag förstått alla detaljer rätt, är en sak som säkert kan diskuteras. Jag har försökt förstå det väsentliga i Guds uppenbarelse och grubblar inte så mycket på perifera saker av mindre betydelse. Människor kan ha olika erfarenheter och upplevelser. Vi är inte satta till domare över dessa. Men dessa upplevelser borde inte vara i konflikt med Guds uppenbarelser.
Mera om mina åsikter finns i på mina Internetsidor.

6. Varför uppenbarar Gud sig inte?
(Men din Gud får gärna uppenbara sig och förklara:  (allehanda frågor))

Jag har inget "monopol" på Gud, vilken jag kan kommendera enligt någon självisk önskan, vilket du borde ha märkt. Var och en måste SJÄLV ta ställning och överväga sin relation till Gud. Detta sker på Guds villkor, inte människors. Du måste själv genom ödmjuk attityd närma dig Gud med dessa frågor. Jag tycker, att du har läst mina inlägg ganska dåligt. Du utgår envist från, att det finns ingen Gud, det finns ingen visdom bakom hela skapelsen, din hjärna har bara på något sätt utvecklats från ett intet (men knappast tror du, att din dator har hamnat på ditt bord, utan att någon skulle ha konstruerat och utvecklat den). För mitt "teknokratiska"  tänkesätt är dylika tankar helt omöjliga. (Läs mitt kåseri. ) De förklaringar, som ofta framförs, är så "ihåliga" och baserade på lösa antaganden, att de inte tillfredsställer mig. Jag är visserligen ingen expert på allt detta, men jag har försökt på basen av otaliga iakttagelser, både egna och andras, bilda mig en helhetsbild. Trots alla dessa skeptiska skriverier tyckes det mig, att denna livsgrund bara förstärks.

Jag skrev tidigare, att jag tror att bakom allt finns en oerhörd stor vishet, som vi människor inte kan utforska. Jag skrev, att jag inte har svar på alla existentiella frågor. Jag är ganska dålig att försöka komma med svar på alla människors nyfikna frågor. (Det är förstås inget illa att fråga, men vi måste utgå från att vi inte har svar på allt.) Men vi får inte gömma oss bakom dylika obesvarade frågor. Då skulle vi ju tro oss vara lika visa som Gud och kunna tro oss kunna åstadkomma en värld, som vore bättre än denna nuvarande.

Jag börjar inte ge svar på alla dessa frågor, som du ställde. Men jag vet från Guds uppenbarelse genom Ordet, att denna värld och hela mänskligheten står under förbannelse på grund av synden, dvs. människors stolthet, själviskhet, maktlystnad och uppror mot Guds helighet (harmoni). Jag har börjat ana, att bakom den korta berättelsen om syndafallet i Bibeln finns långt mera dramatiska händelser, än vad vi kan föreställa oss. Den centrala frågan var då: "SKULLE GUD VERKLIGEN HA SAGT?" Denna fråga ledde då till katastrofala följder och har under tidernas förlopp ända till våra dagar förorsakat så mycken villervalla och oreda både gentemot naturen och människor emellan, att jag åtminstone inte börjar nysta upp den tilltrasslade härva, som vi alla mer eller mindre får lida av. Gud har uppenbarat, att hela naturen en dag skall lösas från denna vånda. När detta sker kan jag inte spekulera om. Men mycket av det, som Bibeln tillskriver de yttersta tiderna har allt mer konkret börjat ta sig uttryck i vår tid. Detta stärker min tro ytterligare.

Istället för att håna Guds uppenbarelse och det kristna budskapet, borde vi lära oss bättre känna Guds vilja beträffande VÅRA PERSONLIGA RELATIONER MED GUD. Vi borde acceptera hans frälsningsplan genom Jesus. Genom att förneka Gud kommer vi tyvärr ingen vart. Vi bara trasslar till vår situation allt mera. "Vad en människa sår, får hon skörda."

Jag har ofta hänvisat till mina motivationer, varför jag har min kristna övertygelse. Många inlägg tyder på, att dessa saker inte tas på allvar. Men jag kan absolut inte tvinga någon att acceptera mina åsikter. Men jag har ofta uppmanat: TÄNK SJÄLV! Acceptera inte kritiklöst alla de många hånande uttalande, som kommer fram på dessa spalter. Ta reda på den kristna trons verkliga väsen.

7. Att bemöta andras åsikter
(Vill du ha diskussion, se då till att inte ha en sådan äckelmästrande jargong mot de som försöker komma med andra infallsvinklar än din egen. Du ger tunnelseende en helt ny mening.)

Jag tycker, att någon slags diskussion har uppstått. Min kortfattade och koncisa skrivstil kan orsaka, att andra, som har en helt annan världsåskådning, kan ha svårt att hänga med. Tyvärr, men många har inte närmare bekantat sig med mina tankegångar, utan bedömer allt utifrån deras egna tankegångar. Jag är mycket medveten om dessa andra infallsvinklar. Men jag kan inte förstå, varför jag inte får framföra mina egna åsikter utan att bli beskylld än för det ena än för det andra. I en diskussion bör man ju få framföra olika åsikter. Jag tycker, att det vore på plats mera tolerans. Jag har för länge sedan på annat håll skrivit:

"Ett modeord är tolerans. Eftersom de troende har genom evangeliet funnit någonting värdefullt, som de vill hålla fast vid och meddela åt andra, anses de ofta som intoleranta eller trångsynta. Jag har ofta undrat, varför dessa, vilka förespråkar tolerans och frihet, inte själva föredrar troende. Mycket inkonsekvent!

Toleransbegreppet har ofta spårat ur. Fast det betyder, att vi skall lyssna till andra och åtminstone till en viss grad respektera dem, betyder det ju inte, att vi måste acceptera deras åsikter. Ännu mindre betyder det, att vi inte skulle t.o.m. kraftigt få framföra de åsikter, vilka är värdefulla för oss. Det syns, att man ställer krav på troende, som man själv inte behöver bry sig om. Ensidigt tänkande.

Jag har ofta märkt, att när de troende berättar om, vad de har funnit genom tron på Jesus, uppfattas det, som att de samtidigt fördömer dem, som inte tror på samma sätt. Detta är ju inte fallet. Troligen är det deras samvete, som säger, att de troende har rätt och samvetet fördömer. I så fall är det ju de själva, som bör göra bättring. Dylikt resonemang har ibland gått ännu längre. Ofta beskyller man de troende att vara övermodiga och sätter sig ovanför andra människor. Ibland står jag undrande inför skribenternas logiska kullerbyttor.
Varför borde just de troende tiga i trosfrågor, medan andra får framföra vilka obefogade, elaka beskyllningar som helst?"

8. Jämförelser med vardagsbilder
(Du likställer människans hjärna med en dator när du vill framhäva det "osannolika" i att evolutionen kan ha skapat något så komplicerat som en människas hjärna. Hur tänkte du då?)

Jag har nog inte likställt människans hjärna med en dator. Vår hjärna med alla dess insamlingsmekanismer från våra sinnen, dess minnesförmåga och dess tankeförmåga mm. överstiger långt våra datorers funktioner.

Men det finns vissa likheter, vilket gör, att jag tagit datorn som ett konkret exempel, för att få människor att TÄNKA. Någon påstod en gång här på spalterna, att vår hjärna har kommit till utan någon som helst planering. En sådan tankegång kan jag omöjligt förstå. Det är för mig en total omöjlighet, utgående från mina erfarenheter inom industrin.

Vissa paralleller mellan datateknik och det andliga livet, eller gemenskapen med Gud, har jag framställt i avsnittet 6.3 i länken. Jag rekommenderar.   Men dessa betyder inte, att jag likställer. Jag vill bara skissera någonting, för att läsarna SJÄLVSTÄNDIGT SKALL BÖRJA TÄNKA.

9. Tro eller vetande
(Har jag missat något, jag trodde det handlade om tro?)

Visst handlar det om tro. Men världsåskådningar handlar också om tro. Det finns inga sådana "bevis", som skulle entydigt skulle kunna opartiskt bedöma, vilken är den rätta. Vilken människa skulle kunna ställa sig som domare? Också evolutionisternas åsikter är så "ihåliga", att det är mera fråga om tro än om verkliga bevis. Diskussionen om hjärnan är bara ett exempel. I avsnittet 6.2 i länken http://www.lindellnet.net/kristentro.htm , finns flera frågor om denna sak.

Jag har på mina sidor attackerat detta problem om tro och vetande. Jag har kristalliserat det kort så här:
"I det praktiska livet ( det egna livet, i samhället, i näringslivet) hamnar vi ofta att välja mellan olika alternativ, fast vi inte har kunskap om alla enskilda detaljer i dessa alternativ. Då väljer vi det alternativ, som ur HELHETENS synvinkel förefaller vara det bästa. Så gjorde jag också i dessa trosfrågor på basen av otaliga faktorer. Detta beslut har jag inte behövt ångra. Trots att jag inte har svar på alla frågor, är dock tron på Gud och hans Ord och frälsningsbudskap enligt Bibeln det allra förnuftigaste alternativet.
Detta är min åsikt och erfarenhet, trots att den kristna tron inte är en produkt av intellektuellt tänkande. Den är en gåva direkt från Gud, som vi av nåd får ta emot med tacksamhet. Det andliga livet är en gåva, som vi får leva, fast vi med mänskliga ord inte kan närmare förklara. Det är dock lika konkret, som mitt fysiska liv, vilket jag inte heller kan i grund och botten förklara. Men jag lever detta liv med tacksamhet.
Dessa erfarenheter har senare varit till stor hjälp. Alla de mångahanda attacker mot den kristna tron har bara befäst min egen tro, när jag har sett på hur lös grund många bygger sitt liv på. Jag stirrar mig inte blind på den hårda kritik Bibeln får beträffande många detaljer, Det är inte dessa detaljer, som jag eventuellt inte helt förstår, som avgör min tro utan det är igen helheten och den Guds kraft, som döljer sig i evangeliet."

10. Världsåskådning
(Vad är då världsåskådning, är det varför vi finns? Wikipedia hade ingen förklaring. Själv har jag inget annat svar än därför. Jag är inte troende men för att få svar ska jag läsa bibeln och tro på den?)

Människor har i alla tider varit intresserad bl.a. av följande allmänna frågor: Varifrån har jag (mänskligheten) kommit? Vem är jag eller vad är meningen med mitt liv? Vart är jag på väg eller vad följer efter detta liv? Livet är ju för oss som en resa. Under varje resa, som vi gör rent fysiskt, bör vi ju veta, varifrån kommer jag, var är jag just nu och vart är jag på väg? Har vi inte svar på dessa frågor, måste vi ju konstatera, att vi gått vilse. Detta ger oss alltid en kuslig känsla, som vi inte kan nöja oss med.

Människor har sökt svar på dessa livsfrågor och då har det uppstått någon slags världsåskådning, som jag nämnde i inledningen. Det finns många varianter av dem och frågan blir då, vilken är den rätta? Jag kan inte ge sådant objektivt svar, att det skulle tillfredsställa alla. Jag kan ju endast berätta om mina egna tankar och motiveringarna som jag har. Dessa finns också i länken: "Helhetsbild beträffande trosåsikter".    Varje läsare bör ju begrunda dessa och personligen själv ta ställning. Den kristna tron är ju ingenting, som uppstår genom att blint acceptera vissa dogmer. Kristen tro är ju en personlig relation med Gud. Jag kan inte direkt dela en sådan relation åt andra, jag kan endast ta fram vissa principer. (Se avsnitt 7 i länken. )

Som framgår av bl.a. dagens många inlägg, tycks många ha svårt att följa mina tankegångar och försöker medvetet eller omedvetet framföra olika slags tvivel eller missförstådda förklaringar. Jag börjar inte käbblas om alla dylika nyanser. Liknelser och jämförelser är alltid mer eller mindre haltande. Men jag tror, att också dessa har förmåga att förstå mina skriverier lite bättre, om de vill, även om jag inser, att i den kristna tron finns element, vilka tidens allmänna tänkesätt inte kan (eller vill) förstå. Detta är Guds kraft i evangelium och Guds förvandlande kraft i den människas liv, som accepterar (tror) Guds budskap via Bibeln.

11. Meningen med livet.
(Det är väl nästan ingen, varken filosof eller vetenskapare eller Svensson som kommit på meningen med livet. Det är upp till oss alla att idka goda relationer för att få ett gott liv. Men religiösa (läs kristna) har fått en mening och den är given av gud och skall tolkas som, uppfyll jorden gör gott + bekänn gud. Har jag fattat det rätt? Stryk gud där så skiljer det sig inte så mycket från min uppfattning.)

Beträffande resan genom livet måste vi ju alla göra den på vårt eget personliga sätt. Vi har alla våra egna erfarenheter både på gott och ont. Där kan vi inte åka "snålskjuts" på andras bekostnad. Det är mera att jämföras med en orienteringstävling. Där är viktigt, att vi har en god kompass och en tillförlitlig karta. Båda är tillsammans nödvändiga.

I det verkliga livet har vi också en kompass. Det är vårt inbyggda organ, vårt samvete, som söker kontakt med vår Skapare och Gud. Denna "kompass" kan visserligen fås i oskick, om vi förhärdar oss och omger oss med ett "pansar", inom vilket vi tror oss vara fria och oberoende av Guds vilja. Då blir vårt samvete avtrubbat.
Men om denna kompass är i oskick, då är ju förstås livets "orienteringskarta", Guds budskap till oss genom Ordet helt värdelös, vilket tyvärr så många också på dessa spalter försöker framhäva.

Enda möjligheten då, att vi hittar rätt genom livet, är ju, att vi med en uppriktig och ödmjuk attityd börjar söka Guds vilja. Detta har jag försökt framhålla i mina inlägg och i mina länkar.
Varför är detta så svårt?
Beror det på felaktiga utgångsantaganden, en världsåskådning, som jag här har kallat naturalism? Bara det, som kan uppfattas med våra sinnen, gäller?

12. Hur vet jag, att det är Gud?
(Hur kan du veta skillnaden mellan "det är en gåva direkt från gud" och att det inte är en egen tankeprocess?)

Här ställer du en oerhört viktig fråga, som jag själv har funderat mycket på. Jag saxar ett svar från avsnitt 5.10 i länken. , där jag framför en del tankar om Guds ledning med anledning av min internetsida (jämte en del andra händelser):

"När jag nära har följt denna utveckling, kan jag omöjligt tala om mina egna planer och ännu mindre om slumpartade händelser. Det har mycket klart varit direkt Guds ledning.
Men hur vet jag, att det kommer från Gud och inte från mitt inre eller t.ex. från ondskans andemakter?

För det första har jag konstaterat, att denna process är på många sätt i enlighet med Guds Ords principer, aldrig i konflikt. Den är bönesvar på min önskan att kunna leva och fungera enligt Guds vilja.

För det andra har jag vid dessa tillfällen känt en djup inre frid, som inte kan beskrivas. Skulle det ha varit enbart egna idéer, skulle jag ofta med min natur ha varit osäker och tveksam. Dessutom har jag fått vara mig själv och har inte behövt anstränga mig över egen förmåga.

Jag behöver inte heller grubbla över, vad dessa åtgärder och många "projekt" har lett till. Det är inte min sak att forska i detta. Kanske min egen stolthet skulle vara ett hinder. Så pass mycket har jag fått respons, att jag vet, att det inte har varit förgäves."

Allt detta gäller också denna tråd, som jag nyligen fick en stark inre känsla att starta.

13. Är vi bara spelpjäser
(Så här långt är vi överens. Var och en måste ju naturligtvis bygga sin egen uppfattning om vad livet går ut på. Och det är här som diskussionen oss emellan skär sig, för Gud finns inte. Jag har aldrig nånsin erfarit någonting som tyder på att det skulle finnas någon högre makt och det är min och många andras övertygelse. Jag skulle kunna fortsätta med att Gud, liksom all religion, är ett luftslott som fungerar som en trygghet för de som tror, för det är precis det Ni gör, ni tror  men ni vet inte. Sure thing, det kan ingen ta ifrån Er men heller inte kan ni pådyvla oss skeptiker någonting så abstrakt och osannolikt som religion går ut på. Visa mig Gud och bevis för att han ligger bakom allt, så kan jag överväga att anamma det men innan dess -> ingen Gud. Det jag är nyfiken på är dock: Känns det inte väldans inburat för övrigt, att hela tiden veta om att du inte står under ditt eget inflytande, utan bara är en spelpjäs i ett enormt spel styrt av Gud? Det är svårt att inte få frågan att låta sarkastisk, men det är den inte. Jag är uppriktigt nyfiken att veta hur du förhåller det till det. För om jag förstått dig rätt så anser du inte att man är fri som människa.)

Om "livets mening" har jag några korta tankar.

Det syns klart, att vi har olika världsåskådningar (se mitt första inlägg). Men för dig gäller också "luftslott" som fungerar som en trygghet för de som tror (på ett visst sätt), "för det är precis det ni gör, ni tror, men ni vet inte."

Troligen har du satt upp vissa kriterier eller antaganden, hurudan Gud borde vara, hur Gud borde uppenbara sig eller verka. När dessa inte har visat sig hållbara, har du förkastat Gud. Men är dessa dina kriterier hållbara?

Gud kan inte bevisas eller upplevas med mänskliga kriterier. Gud måste upplevas enligt de gudomliga principer, vilka han har uppenbarat för oss. Detta är svårt för många att förstås och accepteras.

Guds existens är inte beroende av varken mina eller av dina funderingar, vilka kan vara mycket bristfälliga. Jag litar på, att hans uppenbarelser genom Ordet ger oss tillräcklig kunskap om det, som är viktigt.

Jag skulle inte använda ordet "spelpjäs". Detta ger felaktiga associationer. Som jag tidigare skrivit, Gud har skapat oss till att leva i kärleksfulla och harmoniska relationer med Gud, med våra medmänniskor och också med oss själva. Detta kan inte åstadkommas med tvång. Tyvärr har synden med dess rötter: högmod, själviskhet, maktbegär och olydnad gentemot Gud, söndrat denna harmoni. När de nuvarande onda trenderna i världen har kraschat kommer Gud att på nytt upprätta allt. Frihet är inte att själviskt handla enligt egna lustar utan att leva i harmoni och kärlek. (Jag hänvisar till mina sidor).

14. Hurudant bevis krävs?
(Med handfast kunskap menar jag någonting påtagligt som du kan visa mig och sedan jag kan visa andra och säga "aha där står ju gud" Inte något som jag bara kan uppleva i sinnet om jag har en öppen och rätt inställning till gud och bibel. Kort sagt bevisat på ett upprepningsbart sätt.)

Tyvärr kan inte Gud bevisas på detta sätt, eftersom han är utanför den verklighet, som vi normalt upplever med våra sinnen. Men vi får möta och uppleva honom genom de uppenbarelser han har gett oss genom sitt Ord. Våra upplevelser kan variera mycket och vi måste förvissa oss om, att dessa upplevelser är i enlighet med de principer han har gett oss. Det finns nämligen också andra upplevelser.

Jag skall återkomma till de centrala saker, som Bibeln meddelar oss. Under tiden kan du ta en titt på mina länkar, där jag ganska sparsamt har direkt hänvisat till Bibeln. Se t.ex. avsnittet "Gud" i länken.

(Jag tycker likväl att det verkar väldigt otryggt att lämna över ansvaret för ens liv på någon annan än sig själv, men så länge du är nöjd med det så.)
Jag tycker, att det är tryggt, att leva i harmoni med alltings Skapare och försöka leva enligt de principer, som han har meddelat. Men klart är, att också troende har ansvar för sitt liv. Kanske du har missförstått någonting.

15. Mår bra ändå?
(Jag söker ingen gud trivs utmärkt ändå, men har börjat tycka det är kul att försöka förstå hur andra med motsatt ståndpunkt resonerar.)

Men om du inte tror på Gud och Skapare, så antar du väl att evolutionsteorin kan förklara allt om uppkomsten av denna värld med dess mångfald av levande varelser, inkluderad oss båda. Jag kan inte förstå, hur något så invecklat som en människa skulle ha uppstått utan en för oss oförståelig vishet och planering. En fiffikus på dessa spalter påstod en gång, att människans hjärna har kommit till utan någon planering. Hokuspokus?? Jag är så pass tekniskt inriktad, att jag omöjligen kan tro på sådant.

Med anledning av tidigare nämnd länk var min fråga i ett nötskal: "Som en sammanfattning av denna jämförelse (människa - kemisk processindustri) kan nämnas, att en vanlig människa är mycket mera komplicerad och långt mera utvecklad varelse än den mest avancerade industri, till vilken har behövts väldiga resurser. Om nu enligt evolutionsteorins anhängare människan har av en slump, eller andra formuleringar, har småningom av sig själv utvecklats stegvis från intet, borde det vara långt enklare och mera logiskt att tänka, att en nutida avancerad industri har kommit till utan hjälp av forskare, planerare, maskintillverkare och byggare."

Än sedan när man tänker på hela denna vår mångfacetterade värld. Ofta hänvisar man till olika forskningsresultat, vilka tilltalar många. Men alltför ofta extrapolerar man och drar förhastade slutsatser, vilka inte nödvändigtvis finns. På nyssnämnda fråga har jag fått många ofattbara, obevisade svar, vilka bara styrker min uppfattning om alltings Skapare.
Har du svar på min fråga?
Men om vi accepterar en Skapare, blir ju frågan: Vad är Skaparens avsikt med människans liv?  Tyvärr tycks många enligt inlägg på dessa spalter sakna meningen med livet. Varför inte ta reda på svaret till denna viktiga fråga? Får vår antagna världsåskådning hindra oss att söka svar på dessa frågor?

16. Hur har livet uppstått?
(Ett mycket vanligt förekommande argument har jag märkt. På vilket sätt utgör detta något som helst bevis för att evolutionsteorin inte skulle ha kunnat ligga bakom människans komplexitet?) Hur kan en "teori" skapa komplexitet? Nå, tyvärr används denna teori för att "bevisa" nästan vad som helst. (Vilket tyder på att den är en mycket effektiv teori!) Men vilken är den "skapande" kraft, som skulle ha fört denna utveckling framåt? Vi måste ju också beakta att entropi-lagen strävar till allt större oordning, vilket motverkar evolutionen. (Det finns här förstås vissa "standard"svar, men är de troliga?)

Så vitt jag har förstått rätt, berättar inte evolutionsteorin om, hur livet har uppstått. Kan någon överhuvudtaget definiera: Vad är liv?

I ett TV-program om döden för flera år sedan fick en av Finlands främsta hjärnspecialister, Matti Bergström,  uppmaningen att definiera vad död är. Han erkände, att han inte har någon definition, därför att först borde man definiera vad liv är. Enligt honom har ingen kunnat göra detta ordentligt och trovärt.

Många kanske frågar efter definition, vad andligt liv i Guds gemenskap är. Egentligen ingen kan göra det heller. Är det därför humbug?

Jag har skrivit i avsnitt 4.7 i länken. :

"2. Hjärtats tro. Denna tro är frälsande tro. (Rom.10:10-11). Detta är den hemliga inre övertygelsen, som ingen utomstående kan bedöma. Den är en sak mellan individen och Gud. Den baserar sig inte på känslor, vilka tidvis kan variera. Den baserar sig på Guds Ord, på evangelium. Jesus talar om frälsning och pånyttfödelse. Den fås av nåd utan egen förtjänst (Ef.2:8-10). Detta är det andliga livet, det eviga livet, gemenskap med Gud eller vad man vill kalla det. Vad är detta liv? Det kan ingen klart definiera, liksom ingen kan definiera vårt fysiska liv, fast vi vet mycket om dess funktioner i vår vardag. Liv kan inte uppstå ur död materia. Det är en Guds gåva. Jag lever, verkar och gör många saker, fast jag inte vet, hur det är möjligt. På basen av mitt förstånd är detta oförnuftigt, som jag inte kan "tro" på. Men jag lever ändå och vet, att jag lever. Det andliga livet är någonting liknande. Den viktigaste frågan: lever jag detta liv, som Gud vill ge? Ingen annan kan avgöra detta val för oss. Vi kan inte få detta liv, om vi förkastar Guds frälsningsplan genom Jesu försoningsverk."

17. Sammandrag av den kristna tron
(Men snälla människa, det är ju det jag gjort (läst inlägg). Jag kanske lider av ett gravt förståndshandikapp. Men det är tyvärr omöjligt för mig att upptäcka någon stavelse i ditt resonemang som styrker ditt påstående om kraftiga belägg för guds existens. Så snälla hjälp mig.)

OK, fint att du läst allting(?). Men i så fall har du tydligen inte förstått. Men detta betyder ingalunda något handikapp. Det betyder kanske, att du inte har iakttagit vissa principer vid läsningen. När du så snällt bad om hjälp, skall jag ännu (hur mångte gången?) kortfattat försöka nämna något.

När man försöker börja studera ett nytt ämne (i ditt fall kristen tro) måste man börja med grunderna. Man bör försöka få reda på de viktigaste principerna i ämnet, utan att blanda in egna fördomar och felaktiga uppfattningar. Först efter det kan man börja gå in på detaljerna och tolka dem på basen av helheten. Detta gäller helt allmänt, men också i fråga om kristen tro. Tyvärr tas i diskussioner ofta någon detalj, som man försöker förstå utan helhetsbilden. Detta leder oftast ingen vart och sakerna blir allt mer förvirrade. När man fått en, kanske ännu lite diffus, uppfattning om helhetsbilden, kan man börja fråga på allvar. Frågor finns, men finns alltid svar? (Men ger andra livsåskådningar svar?)

Vad är det väsentliga i kristen tro? Jag har i länken nedan formulerat kort:

1. Gud har skapat människan till gemenskap med honom och han älskar varje människa.
2. Människosläktet föll i synd och gemenskapen med Gud blev bruten med katastrofala tråkiga följder.
3. Gud sände sin son Jesus Kristus till världen för att försona våra synder.
4. Genom att ta emot Jesus i våra hjärtan finner vi åter gemenskap med Gud och oberoende av yttre omständigheter kan vi finna livets mening.

Här kommer många begrepp, vilka du kanske inte har något "grepp" om, men mycket väl kanske EGNA funderingar, vilka inte passar in i helhetsbilden.

GUD. Många har en gudsbild, som inte passar in i den kristna helhetsbilden. Många försöker få svar på sina frågor om Gud, så att den EGNA GUDSBILDEN, skulle bli bekräftad. Detta är en omöjlighet. Många vill ha vetenskapliga bevis på Gud. Men Gud är ju utanför den mänskliga forskningen, eftersom han är själv utanför denna skapelse. Eftersom vetenskapen inte kan 100-%igt utforska Guds väsen  med våra mänskliga forskningsmetoder och mätinstrument, avfärdas alla de troendes upplevelser om Guds ingripanden som nonsens. Guds ingripanden genom under och tecken ges de mest löjliga förklaringar. Ofta inbillar man sig, att Gud borde funktionera enligt våra själviska önskemål och uppfattningar. Detta betyder, att människan skjuter Gud åt sidan och tror sig själv vara någon slags gud. En dylik gud är nog ytterst svag och betydelselös, vilken man inte kan lita på. Men på denna basis kritiseras sedan Gud? Men Gud handlar enligt sina egna principer och ingalunda enligt människors krav. Frågan om Gud har intresserat människor i alla tider. Därför har det uppstått så många religioner, där man på olika sätt genom vissa riter och egna ansträngningar eller meditationer försöker få på nytt kontakt med Gud. (Jag hänvisar till länken. eller till Stefan Gustavssons tankar (nämnda tidigare i detta internetavsnitt))

Men när människor har så många tankar om Gud, hur kan jag veta, hurudan denna GUD är?

Den kristna tron utgår från, att Gud har uppenbarat om sitt väsen, sina gärningar och sin vilja beträffande människan genom sitt Ord, BIBELN. Vi har ingalunda svar på alla nyfikna människors frågor. Men han har meddelat oss, hur vi kan få på nytt kontakt med Gud. Punkterna 2-4 ovan klarnar genom att studera Bibeln.

Sedan kommer den viktiga frågan: Kan vi lita på Bibeln? Hela tiden påstås det ju, att den är full av motsägelser och fel. Man kanske påstår, att den gäller för förhållandena 2-3000 år sedan men inte i vår "moderna och upplysta" tid.
Jag har skrivit, att huvudparten av dessa motsägelser och fel finns i människors tankevärld, inte i Bibeln. Mycket kan vara svårförstått, men mest är det fråga om, att man inte beaktar helhetsbilden utan tolkar saker ur sina egna utgångslägen. M.a.o. man försöker få sina egna själviska tankar att vara i samklang med Bibeln. Detta misslyckas nästan alltid. Därför krävs det stor öppenhet och ärlighet vid bibelläsning.

Det skulle här föra alltför långt att redogöra, varför jag anser att Bibeln är tillförlitlig. Jag hänvisar därför till avsnittet "BIBELN" i länken.

DEN GUDOMLIGA ASPEKTEN.  Här kommer den faktor, som jag tyvärr inte kan uttrycka i ord, så att andra, vilka inte upplevt Guds kraft i sina egna liv, kan förstå. Det andliga livet, gemenskapen med Gud är en Guds gåva av nåd, som förblir mer eller mindre ett mysterium för oss. Men är det mindre verkligt för det? Nej! Härom finns otaliga människors vittnesbörd överallt i vår värld också i denna tid.

Ofta hänvisas till processerna i vår hjärna, som kan åstadkomma vissa företeelser och intryck. Jag är ingen hjärnexpert, så jag vill inte svara direkt på detta. Men om Skaparen i sin vishet har planerat vår hjärna på detta invecklade och för oss ofattbara sätt, är detta sist och slutligen ett märkligt bevis på Guds, Skaparens, existens. För mig som tekniskt tänkande person är det fullkomligt oförnuftigt och omöjligt att tänka, att ett dylikt komplicerat organ med all dess minnes-, tanke- och kreativa förmågor i förbindelse med våra övriga sinnesorgan skulle ha uppstått av en slump.

Beträffande den frälsande tron har jag skrivit och gett en jämförelse:
"Detta är det andliga livet, det eviga livet, gemenskap med Gud eller vad man vill kalla det. Vad är detta liv? Det kan ingen klart definiera, liksom ingen kan definiera vårt fysiska liv, fast vi vet mycket om dess funktioner i vår vardag. Liv kan inte uppstå ur död materia. Det är en Guds gåva. Jag lever, verkar och gör många saker, fast jag inte vet, hur det är möjligt. På basen av mitt förstånd är allt detta oförnuftigt, som jag inte kan "tro" på. Men jag lever ändå och vet, att jag lever. Det andliga livet är någonting liknande. Den viktigaste frågan: lever jag detta liv, som Gud vill ge? Ingen annan kan avgöra detta val för oss. Vi kan inte få detta liv, om vi förkastar Guds frälsningsplan genom Jesu försoningsverk."

18. Antaganden - Guds väsen
(Helt rätt, jag är ateist. … På samma sätt har jag ingen anledning att tro på Gud eftersom jag aldrig sett honom och ej heller något bevis för att han skulle kunna existera.
Att svara på frågan "Vad är orsaken till allt" är omöjlig, eftersom jag anser att det inte finns någon universiell orsak som liksom satte igång alltihop en gång i tiden, utan endast en aldrig sinande kedja av händelseförlopp av orsak och verkan.
Jag skall läsa igenom dina texter en gång för alla. Det kommer inte ändra min uppfattning om Guds existens,  men jag skall försöka sätta in mig i ditt, och andra troendes, synsätt iallafall.)
Jag tycker, att du gör rätt, att MED EFTERTANKE läsa igenom mina texter, även om de är bara fragment av den verkliga helheten. Jag börjar inte här desto mera kommentera de uppfattningar, som du nyss framförde med anledning av mina jämförelser (Utdrag från del 1 ovan). Jag hoppas, att andra förstår dem bättre.

Men som vägkost för ditt läsande vill jag ge följande "antaganden", som du får själv bedöma:

1. Det första antagandet är enligt dig, att Gud (ifall han finns) borde vara en för oss konkret "varelse", som vi kan få ett konkret grepp om med våra sinnen eller vedertagna vetenskapliga metoder eller dylikt. VARFÖR borde Gud vara sådan? Gud skulle inte ha kunnat göra denna skapelse, om han skulle ha varit en del av skapelsen. Gud kan inte skapa sig själv. Bibeln nämner, att Gud är evig.

2. Det andra antagandet är, att du med din tankemodell ställer dig ovanför alla andra, och anser dig ha auktoritet att själv bedöma, vad är det enda rätta. Men Guds existens är inte beroende av dina funderingar (inte heller av troendes funderingar). Varför skulle inte troende kunna ha rätt, fastän de inte tänker på ditt sätt?

3. Du tror inte på någon "universell orsak", men tror ändå på lagen om orsak och verkan. Motsägelsefulla antaganden! Varifrån har människan fått denna inneboende längtan efter kontakt med "en högre makt"? Vad är orsaken till denna människans förmåga att tänka på dessa existentiella frågor jämte överhuvudtaget att tänka logiskt och rationellt samt förmåga till skapande förmåga. (En annan sak är, huruvida dessa tankar är riktiga?) I allmänhet antar och förklarar man, att de bara har utvecklats. Varifrån?

Gud har gett ett märkligt uttalande: " Ty så säger den höge och upphöjde, han som tronar till evig tid och heter "den Helige": Jag bor i det höga och heliga men också hos den som är förkrossad och har en ödmjuk ande, för att ge liv åt de ödmjukas ande, för att ge liv åt de förkrossades hjärtan." M.a.o. för den ena människan kan Gud vara en ouppnåelig, opersonlig (sago)gestalt, som är helt utanför den människans medvetande. För en annan människa är Gud samtidigt personligt närvarande och är en verklighet i vardagens situationer. Hur kan denna olikhet förklaras? Versen gav svaret: ödmjukhet!

Hur kan vi få denna kontakt? Detta är mycket individuellt, men vissa allmänna principer:
- Bekänn ditt behov. (Jag har syndat inför Gud. Jag har inte älskat Gud över allt)
- Var färdig att vända bort från dina synder. (Ångra dig och var färdig att göra bättring.)
- Tro att Jesus Kristus har dött för din skull på korset och uppstått för din rättfärdiggörelse.
- Be Jesus komma in i ditt liv och behärska det genom Den Helige Ande.

Man kan inte älska Gud, om man inte tror på hans existens.
Fast människan annars lever ett exemplariskt liv, är hon utan denna omvändelse en syndare inför Gud.
Under årens förlopp har hört, att många har bett så här: "Gud, jag vet inte ens, om du finns. Men om du är, här är jag. Kom in i mitt liv och gör, vad du vill. Förvandla mig. " Eftersom bönen har varit ärlig, har dessa människor så småningom fått uppleva någonting, som sedan har förvandlat hela deras liv.

19. Skapelse och logik, etc
(Om jag fattat dig korrekt, Lindell, så har allt en orsak utom Gud själv? Detta tycks vara ett grundantagande som krävs för att hela ekvationen skall gå ihop. Gud fanns där från början, eller? På vad sätt är det logiskt att utesluta Gud ur skapelsen om det nu är så att allt är skapat utifrån ett uppsåt?)

Med skapelsen menar jag närmast det, som vi kan uppfatta med våra sinnen eller andra mätmetoder. Men mycket tyder på, att det finns andra dimensioner och tillstånd. Om jag minns rätt, talar Hawkins om drygt 10 dimensioner. Dessa kan vi lekmän inte förstå. Men genom tiderna har människor i olika sammanhang (också icke religiösa) spekulerat t.ex. om synligt-osynligt eller tidsresor o.dyl.

På basen av Guds uppenbarelser har jag förstått, att Gud inte är bunden till tidsaxeln liksom vi. Han var, han är och han kommer att vara samtidigt, vilket nog är svårbegripligt för oss, men ger svar på många frågor. Om vi inte rör oss på tidsaxeln, råder ju evighet! (Om detta har jag skrivit på mina sidor.)

Därför tycker jag, att dessa principer och tankar (eventuellt oerhört bristfälliga) trots allt ger en mycket bättre bild av tillvaron än dina envisa försök att förneka eller negligera allt, som inte är i överensstämmelse med dina funderingar. Om du pratar on cirkelslut för mitt vidkommande (vilket beror på ditt utgångsläge), tycker jag, att du gör många logiska kullerbyttor och totalt lösryckta påståenden, vilka inte övertygar åtminstone mig. Du har inte enligt mitt förmenande gett någonting, för att ekvationen skall gå ihop.

Som sagt rör vi oss på områden, vilka vi bägge inte behärskar. Därför är fortsatt diskussion ganska lönlös. Jag har framfört många motiveringar för min kristna tro samt den kristna trons principer. Åsikter om dessa existentiella frågor är ingalunda avgörande för kristen tro. De är enbart bakgrundsscenarier till de frågor, vilka många människor grubblar på. FB:s läsare må själva läsa och ta ställning till dessa inlägg, som jag gjort i denna tråd. I Gustavssons funderingar ingår förresten också andra än kristnas inställningar, varför de utgör en god översikt. (Också över dina tankar??) Därför utgör de en bra grund för jämförelser.

Än en gång vill jag påpeka, att den kristna trons väsen inte kan uttryckas med ord och filosofiska funderingar. Den kan upplevas enligt de principer Gud har gett. Detta är obegripligt för många. Men de, som ärligt accepterar Guds erbjudande genom evangelium, har också upplevt, att det fungerar. Där har vi den gudomliga aspekten, vilken långt är ett mysterium, men ingalunda någon av människor uppfunnen mytologi.

 

    efter 1.4.2006.

 
Retur