Kortfattat om Israel

Sammanfattning
Guds egendomsfolk
Israel fortfattande Gud utvalda folk
Några historiska fakta
Flyktingproblemen
Palestina
Ockuperade områden
Fredssträvanden
Propaganda
Jerusalem
Arabernas rätt till Jerusalem
Vad kommer att ske inom nära framtid?     (Mod. 9/2006)
Vad är då lösningen? (Jämte länkar)

Sammanfattning, (tidigare framförd på diskussionsspalter)
Hur skall man få till stånd fred i Mellersta Östern? Världens ledande politiker har försökt få till stånd fred under 50 år - utan resultat. Varje försök har strandat på de palestinska ledarnas - inte nödvändigtvis folkets - negativa attityder trots vackra och lovande ord gentemot västvärlden. Bakom har dock hela tiden varit i någon form en målmedveten strävan att förinta Israel som judisk stat. Exempel kunde ges, men jag skall här försöka tränga lite djupare in i problematiken.
Jag har uttryckt det så här: Bibelns budskap uppfylls i Mellersta Östern. Om man inte förstår bakgrunden kan analyserna och åtgärderna vara helt felaktiga.
Israel är Guds utvalda egendomsfolk, fast detta folk inte har varit Gud lydigt - inte heller i vår tid. För att bättre förstå bakgrunden bör man studera Bibelns profetior angående Israel och därifrån utreda, vilken Guds vilja kan möjligen vara. Se Profetior gällande Israel.
     Varför är då Israel Guds utvalda folk? Det är Guds vishet, som vi knappast helt kan förstå. Men Han behövde ett folk, genom vilket Han kunde uppenbara sig. Genom judarna har vi fått de Heliga Skrifterna, både GT och NT. Genom detta folk föddes Frälsaren Jesus Kristus, genom vilken vi kan få gemenskap med Gud. Enligt Bibeln kommer detta folk än en gång i framtiden att bli till välsignelse för hela världen.
I dagens läge är de ännu inte färdiga för denna uppgift, men situationen kommer att ändra sig. Före det kommer synnerligen svåra tider, varvid deras egen kraft bryts samman och de tar emot sin Messias. Enligt Bibeln utvaldes inte detta folk på grund av deras gärningar eller deras storhet utan endast på basen av Guds kärlek.
När Guds planer och Hans slutliga vilja sker genom detta folk, betyder det slutligt nederlag för denna världens furste, Satan. Han vet detta och därför pågår en fruktansvärd kamp i andevärlden bakom de synliga kulisserna med avsikt att omintetgöra Israels centrala roll i Guds plan och förinta hela detta folk.
Själv tror jag, att denna kamp kommer inom nära framtid att ytterligare intensifieras och den kan få oanade vändningar. Men Satan kommer inte att lyckas i sina uppsåt, utan Gud plan förverkligas. Om man inte beaktar dessa faktorer, vilket tyvärr inte görs bland politikerna och inte heller i massmedierna, blir världen frustrerad och man tillgriper kanske helt felaktiga åtgärder, vilka ytterligare förvärrar saken och medför oerhörda lidande kanske för alla parter.
I dagens läge är situationen redan så inflammerad med ömsesidiga bittra hatfulla attityder och när man vet islams målmedvetna strävanden, tycks verklig fred vara långt mera avlägsen än någonsin.. Om båda parterna helt ärligt utan biavsikter skulle sträva till fred, tror jag att det inte skulle vara omöjligt.
Vår uppgift som kristna är kanske inte, att vidta konkreta politiska åtgärder, utan att be, att Guds vilja skulle få ske i Mellersta Östern. Humanitära hjälpaktioner däremot kan och bör stödas.

Guds egendomsfolk
Gud har av sin kärlek och enligt sin egen vishet utvalt detta folk att vara Hans medlare för vissa uppgifter
Detta framgår på många ställen t.ex. i Moseböckerna:
6 Ty du är ett heligt folk inför HERREN, din Gud. Dig har HERREN, din Gud, utvalt att vara hans egendomsfolk framför alla andra folk på jordens yta. 7 Det var inte för att ni var större än alla andra folk som HERREN fäste sig vid er och utvalde er, ni var tvärtom mindre än alla andra folk. 8 Utan det var därför att HERREN älskade er och höll den ed som han hade svurit era fäder som HERREN förde er ut med stark hand och befriade dig ur träldomshuset, ur den egyptiske kungens hand, ur faraos hand. (5 Mos. 7:6-  mfl.)
Mera om dessa bibelprofetior angående Israel: Israel och Bibelns profetior.  

Gud hade redan tidigare slutit sitt eviga förbund med Abraham, vilket upprepades åt Isak (inte åt Ismael) och Jakob
Eftersom Israel var Guds egendomsfolk, slöt Han sitt förbund genom Moses och gav dem sina lagar och förordningar, bl.a. samhälls- offer- och gudstjänstförordningarna, vilka de senare skulle följa för att inte falla i samma moraliska förfall, som de omgivande grannfolken, GT berättar oss, att de var mycket ofta olydiga och fick lida för det, tills de ångrade sina gärningar, gjorde bättring och fick på nytt erfara Guds ingripande - för någon tid. Allt detta utgör en kraftig väckelsesignal för oss i nya förbundets tid.
Genom detta folk har vi fått Skrifterna, Bibeln såväl Gamla som Nya testamentet.
Genom detta folk har vi också fått Frälsaren, vilken var förutsagd genom många gamla förbundets profeter.(engl.)  Dessa fick också meddela talrika varningsbudskap till Israels folk, vilka tyvärr ofta klingade för döva öron.
Fast Jesus som Messias var förutsagd, kände judarna, inte åtminstone den religiösa överheten, honom, utan de förkastade honom. De väntade en helt annan slags person, eftersom de i sin lagiskhet inte förstod de gudomliga planerna.

Israel fortfattande Gud utvalda folk
Många påstår, att Gud har förkastat Israel på grund av deras olydnad mot Gud. Den kristna församlingen har därmed tagit Israels plats i Guds plan med mänskligheten (den sk. ersättningsteologin).  Men fast Israel har varit utanför sin utvalda uppgift i nästan 2000 år och den kristna församlingen har förmedlat det kristna budskapet, har Guds val av Israel inte annullerats, vilket framgår tydligt från t.ex. Jer. 31:31-37, 33:20-26, Rom.11 mfl.
Jesus förutsade bl.a. Jerusalems förstörelse, vilket sedermera hände år 70.
Efter denna händelse skingrades judarna över hela världen och måste ända till 1900-talet leva i förskingringen. Ofta fick de leva i svårigheter och fick möta stora förföljelser och progromer i olika länder. Historieböckerna beskriver dessa judarnas öden. Genom Balfour-deklarationen blev de slutligen lovade hemvist inom det område, där de i tiden bott. Först 1948 blev staten Israel utropad som självständig.
Israel kommer enligt Bibelns profetior än en gång att ha en viktig uppgift i världen som Guds egendomsfolk. Detta betyder också slutet på Satans herravälde i världen. Detta vet Satan och han har gjort och kommer att göra allt för att Guds planer med Israel skall omintetgöras.
Detta har framkommit på många sätt och Satans planer kommer bara att intensifieras ju närmare ändens tider vi kommer. Jag nämnde redan de mångahanda förföljelserna, vilka kulminerade under andra världskriget i sex miljoner judars förintelse.
Under Israels självständighetstid har denna stat många gånger måstat försvara sig mot de omgivande staternas anfall.

Några historiska fakta:
Området har härskats av följande folk:

Styrande Folkgrupp

Period

Antal år

Judarna

1240 e.Kr - 70 e.Kr

1310

Romarna

  70 - 634

 564

Araber

634 - 1099

465

Korsfararna

1099 - 1188

   89

Egyptien (mamelucker)

1188 - 1516

328

Turkar

1516 - 1917

  401

Brittiskt mandat

1917 - 1948

    31

När det gäller judarna så flyttade den förste sk. patriarken Abraham dit redan ca 2000 f Kr. Patriarkerna hade stort inflytande i landet, även om de enligt Gamla Testamentet var "främlingar" där. De bodde i landet till ca 1720 f Kr, då svår hungersnöd i området gjorde att de flesta flyttade till Egypten (detta beskrivs i den bibliska berättelsen om Josef). Under de 1310 år (eventuellt 1470 år) som judarna var det dominerande folket i Israel, erövrades landet i och för sig flera gånger av olika främmande makter, bl. a. Assyrier och Babylonier. Men även om stora delar av folket fördes bort under t ex den babyloniska fångenskapen, som varade i ca 70 år, var judarna ändå i majoritet i landet från 1240 f Kr till 70 e Kr, dvs. totalt 1310. Det är uppenbart att inget annat folk har dominerat, bott i eller behärskat Palestinaområdet tillnärmelsevis lika länge som judarna. Palestina har som framgår endast tillhört araberna under 465 år, vilket bara är ca en tredjedel av judarnas 1310 år (utgår vi från den högsta siffran ovan, dvs. 1750 år, (se Renard-länken) handlar det snarare om en fjärdedel än om en tredjedel). Även om man lägger ihop alla perioder då landet stått under muslimsk överhöghet, blir det inte mer än 1194 år, vilket är mer än hundra år mindre än landet varit en judisk stat. Det finns således inget annat folk som historiskt sett har större rätt till området än judarna.
Om nu judarna har förverkat sin rätt till Israel genom att de erövrat landet från ett annat folk, kan man invända två saker:
1. Kananéerna hade i sin tur erövrat landet. Och så kan vi gå tillbaka steg för steg, tills händelseförloppet så småningom försvinner in i historiens dunkel. Skulle man underkänna alla länder, vars folk inte bott där sedan tidernas begynnelse, skulle nog vår karta få ändras drastiskt. Alla folk har således förverkat rätten att bo i sina länder, enligt detta resonemang.
2. Har judarna ingen rätt att bo i Israel på grund av att landet en gång i tiden erövrats från ett annat folk, varför skulle då araberna ha rätt att bo där, med tanke på att de i sin tur erövrade området från romarna? Dvs. logiken kan således lika mycket vändas mot palestinierna som mot judarna.

Under dessa senaste decennier har jag lagt märke till bl.a.:
Flyktingproblemen
Man talar mycket om de palestinska flyktingarna, som på uppmaning av araberna flydde (tills judarna skulle drivas i Medelhavet). Ursprungligen torde de ha varit ca 400-500 000 men antalet steg snabbt till ca 700 000, då många fattiga araber anslöt sig för att få understöd. Flyktingarna fördelar sig på många länder och områden. Majoriteten kom till Gaza, Jordanien och Libanon. Nu talas om 4 milj. Det är oerhört tragiskt, att dessa har fått lida så mycket, därför att araberna har hindrat alla åtgärder att lösa detta flyktingproblem. Araberna har inte heller gett något som helst ekonomiskt stöd. Detta har kommit via FN. Det värsta och mest tragiska är, att detta har gjorts endast för utnyttja situationen som ett politiskt vapen i kampen om herraväldet inom Israels gränser. Alla andra flyktingproblem i världen har så småningom kunnat lösas.
Det är klart, att detta långt utdragna palestinska flyktingproblem bara förvärrar situationen. Samtidigt med detta flyktingproblem uppstod ett annat flyktingproblem, som ingen egentligen har desto mera skrivit om. Ca 835 000 judar hamnade samtidigt att fly från arabländerna och måste lämna dit en egendom på ca 20 miljarder dollar. Israel skötte detta problem utan desto mera skriverier i världspressen. Mest flyktingar kom från Marocko (265 000), Algeriet (140 000), Irak, Tunisien osv.

Hur kan det lilla Israel utgöra ett sådan hot för arabvärlden (observera att också Iran, som saknas på kartan, hör till Israels svurna fiender)? Hur kan det t ex komma sig att araberna inte kunnat assimulera de 700 000 palestinier som flydda från området 1948? Minst lika många judar kastades ut från arabländer vid detta tillfälle och assimilerades i olika länder på mycket kort tid (varav 500 000 i lilla Israel). Nog borde väl hela arabvärlden, med tanke på dess stora areal och dess oljerikedomar, kunnat ta emot 700 000 arabiska flyktingar, om Israel, vars areal utgör mindre än en tiondels procent av arabvärlden, kunde ta emot 500 000 judiska flyktingar?
Palestina
Efter uppdelningen av det tidigare brittiska mandatområdet bildades Transjordanien (nuvarande Jordanien), vilken är det egentliga Palestina med en majoritet av palestinier. Det har aldrig funnits en klar etnisk befolkningsgrupp palestinier. Dylika begrepp har uppstått relativt sent liksom en del av propagandan i området Det är ytterst tragiskt, att araberna aldrig godkände FN:s planer på uppdelning av det kvarstående området. Det har aldrig funnits en självständig stat Palestina. Jerusalem har ALDRIG varit huvudstad för annat rike än Israel under GT:s tid.

Ockuperade områden
Jag tycker, att dylik benämning kan användas endast, när någon stat bemannar ett område, som hör till en officiellt erkänd annan stat. Läs t.ex. denna artikel (engl.). Tyvärr har begreppet totalt missbrukats i media. Varför talade ingen om ockupation, när Jordanien innehade Västbanken och delar av Jerusalem (1948-1967), där de brutalt skövlade, brände synagogor, förstörde begravningsplatser och dylikt.

  För övrigt är det anmärkningsvärt att man aldrig talade om något palestinsk stat, så länge som Jordanien härskade över det som idag kallas ockuperat område. Varför krävde inte palestinierna ett eget land redan då? Då var ju Västbanken under arabisk överhöghet och det borde ha varit lätt att ordna en palestinsk stat. Speciellt om nu Jordanien stödde en sådan statsbildning. Mycket tyder på att arabstaterna egentligen inte har mycket till övers för det palestinska folket, utan att man bara utnyttjar detta sargade folk för sina egna syften. Varför har man t ex än idag kvar flyktinglägren från 1948? Borde arabstaterna inte ha kunnat integrera flyktingarna under dessa snart 50 år? Nej, skall man vara ärlig måste man nog erkänna att palestinierna bara är brickor i ett elakt politiskt spel!

Fredssträvanden
Det har gjorts otaliga försök till fred, där världens storpolitiker har deltagit. Trots Israels utlovade stora eftergifter, har dessa alla strandat på Arafats negativa hållning, genom att styvt hålla fast vid än det ena än det andra kravet. Skulle araberna verkligen ha strävat till fred, skulle dylik ha uppnåtts. I denna omöjliga tragiska situation sker otillåtliga incidenter på bägge sidorna. Hur kan man komma ut ur denna återvändsgränd?
Med hjälp av stormakterna har födds olika fredsavtal, t.ex. Osloavtalet. Nu talas om vägkartan. Tyvärr har alla dessa avtal strandat på de palestinska ledarnas oförmåga eller brist på vilja att fullfölja avtalens villkor. Hela tiden uppställs nya krav.
Israel vill ha fred, men inte till vilket pris som helst. Man kräver garantier för att kunna upprätthålla sin egen säkerhet. Att t ex lämna tillbaka Golanhöjderna till Syrien för att sedan syrierna återigen skall beskjuta israeliska kibbutzer därifrån, är givetvis oacceptabelt. Genom att palestinierna av sina ledare, genom lögnaktig propaganda, hjärntvättats till ett oförsonligt hat gentemot judar i allmänhet och Israel i synnerhet, har deras egna ledare bedragit dem. Det finns otaliga exempel på hjärntvätt bl.a. i skolorna. Och gång på gång har ju palestinierna varit de stora förlorarna.
1993 talades om att upphäva det Palestinska Nationella Fördraget (antogs i juli 1968), som talar om att Israel skall utplånas. Fördraget har ännu inte upphävts, åtminstone inte i praktiken.  Där sägs bl. a.:
Palestina är, med de gränser det hade under det brittiska mandatet, en odelbar territoriell enhet. ...den väpnade kampen är enda vägen att befria Palestina. ...det arabiska-palestinska folket, som uttrycker sig genom den väpnade palestinska revolutionen, förkastar alla lösningar som är ersättningar för den totala befrielsen av Palestina.
Fördraget talar således klart och tydligt om Israels utplånande. Dessa attityder lever kraftigt i den interna propagandan, även om man i kommunikationen med omvärlden försöker dölja delvis de verkliga avsikterna.

Enligt islams "Jihad"-princip är det omöjligt att låta ett område som en gång hört under islamistiskt styre skulle behärskas av icke-muslimer. Något sådant är ingenting mindre än hädelse. Därför är det fullständigt otänkbart att Palestina, som en gång legat under islams välde, permanent skulle kunna förbli en judisk stat. Så oavsett vad palestinska ledare och andra araber säger, är jag övertygad om att deras yttersta och icke förhandlingsbara mål, är att utplåna staten Israel och antingen också utplåna det judiska folket, eller i bästa låta dem leva som en andra rangens människor i ett arabiskt Storpalestina (precis som judarna än i dag lever i Syrien och många andra arabstater).

Propaganda
Det har varit oerhört tragiskt, att följa med den ensidiga propaganda, som har bedrivits i media, i politiska kretsar (t.ex. FN). Det har varit bedrövligt att Arafat under sin tid talade på ett sätt till västvärlden (på engelska) och sedan på rakt motsatt sätt på arabiska till arabfolken. Utlovade löften har aldrig hållits. I en dylik lögnaktig atmosfär kan ju inga hållbara förändringar fås till stånd.
De palestinska skolböckerna innehåller direkta lögner. Eftersom Finland ger statligt bidrag för detta skolmaterial, har det ända upp till ministernivå påpekats om dessa uppenbara missförhållanden. På deras kartor t.ex. finns inte Israel, endast Palestina. För att inte tala om den lögnaktiga propaganda, som finns i arabisk press, radio, TV och Internet. Jag har under årens förlopp hört och läst så pass mycket om detta, att allt förtroende är bortblåst.
PLO:s grundstadga innehöll ju mycket sådant, som en vettig människa inte kan förstå. Denna grundstadga uppgjordes ju före den sk. "ockupationen". Trots stora krav på annullering, har den bara "sopats under mattan" och tycks i praktiken tillämpas. En faktor är den orientaliska mentaliteten, som är speciellt mottaglig för vilka lögner som helst, i synnerhet som de yttre tragiska förhållandena ger god grogrund för detta. Tyvärr börjar denna ensidiga lögnaktiga propaganda också "bita" i västvärlden.

Man måste ju också förundra sig över FN:s agerande. Mängder av resolutioner har uttalats ensidigt mot Israel, men ytterst få eller knappast någon mot den andra sidan, trots att arabsidan tre gånger påbörjat anfallskrig mot Israel och trots otaliga terrordåd.
Man skulle kunna ta hur många exempel som helst. Under kriget 1973 (Yom Kippurkriget), då Israel den 6/10 överfölls av Egypten, Syrien och Jordanien (det sistnämnda landet förhöll sig dock ganska passivt) på judarnas kanske heligaste dag, togs det israeliska försvaret med total överraskning. Eftersom det var storhelg tog det flera dagar innan man hade mobiliserat fullt ut. Läget var till en början mycket kritiskt och det fanns till och med risk för att landet skulle skäras av i två delar, vilket hade förvärrat situationen drastiskt. Under denna tid, då det gick dåligt för Israel och bra för arabsidan, förhöll sig FN helt passivt. Inga resolutioner, inga order om eld upphör. Så småningom kom den judiska krigsmaskinen igång och plötsligt var det araberna som var på reträtt. Den 25 oktober stod israeliska styrkor endast 35 km från Damaskus och på Suezkanalens västra strand. Då reagerade FN och beordrade Israel att omedelbart stoppa sin framryckning. Detta verkar vara FN:s normala sätt att förhålla sig när det gäller Mellanösternkonflikten.

Mycket talar för att UNRWA (United Nations Relief and Works Agency for Palestine Refugees), som är FN:s hjälporgan för de palestinska flyktingarna, har stor skuld i den nuvarande situationen. Arabvärlden har sett till att UNRWA betalat ut tillräckligt för att de palestinska flyktingarna skall kunna leva (nätt och jämt) samt för att de skall kunna föröka sig och bli så många som möjligt (ju fler desto större blir pressen på Israel). Däremot har man varit mycket noga med att hindra varje möjlighet för flyktingarna att producera egna produkter som kan exporteras, och därmed göra flyktingarna självförsörjande. Många större flyktingproblem har lösts relativt snabbt. Men tyvärr har det palestinska flyktingproblemet skickligt men på ett oerhört tragiskt sätt använts av araberna för egna propagandistiska syften. Detta är verkligen beklagansvärt med tanke på palestiniernas urusla förhållanden.

Jerusalem
Jerusalem har ALDRIG varit huvudstad i någon annan stat än Israel.
Jerusalem är utan tvekan den känsligaste frågan. Palestinierna gör anspråk på staden som sin huvudstad, FN vill att den skall vara en internationell enklav och judarna menar att Jerusalem är deras självklara huvudstad. Precis som när det gäller övriga Israel så ifrågasätts judarnas naturliga rätt till Jerusalem. Följande tabell visar hur befolkningssammansättningen i staden varierat sedan 1844.

Jerusalems befolkning

År

Judar

Muslimer

Kristna

1844

7 120

5 000

3 390

1896

28 100

8 560

8 750

1931

51 220

19 900

19 335

1948

100 000

40 000

25 000

1967

195 700

55 000

12 650

1982

297 000

106 000

12 000

1988

300 000

123 600

14 400

Som vi ser har judarna varit den största folkgruppen i Jerusalem sedan 1800-talets början.

Jerusalem är "Guds ögonsten". Jerusalem har alltid haft en central plats i Guds planer. Jerusalem är omnämnt i Bibeln över 600 gånger, i Koranen inte en enda gång!  Striden om denna stad kommer att bli hård på grund av Djävulen sista ansträngningar. Läs t.ex. Sak.12. Utvecklingen i Europa tyder på, att eventuellt de nordiska länderna kommer att vara med i denna mycket ödesdigra strid, vilket på det djupaste måste beklagas. Men politikerna tycks vara helt förblindade och har inga möjligheter att få fred till stånd. Den islamska världen har tyvärr valt fel sida.

Arabernas rätt till Jerusalem
Traditionen om Muhammeds himmelsfärd, som ju inte på något sätt bevisas genom det koranställe man stöder sig på (det framgår ju inte ens att det rör sig om Jerusalem), är utgångspunkten för de muslimska anspråken på Jerusalem.
Varför förekommer då överhuvudtaget Jerusalem i den islamska traditionen? Muhammed kom redan tidigt i kontakt med judarna i Medina och tog starkt intryck av judendomen. Inledningsvis så bestämde Muhammed att man vid de dagliga bönerna skulle vara vänd mot Jerusalem. När det sedan visade sig att judarna i Medina inte var beredda att konvertera till islam, så ändrade Muhammed böneriktningen till Mecka.
Vi ser således att islam inte har någon naturlig anknytning till Jerusalem. Islams profet (Muhammed) besökte aldrig staden. Inte ens i den ovan beskrivna himmelsfärden var han i Jerusalem fysiskt och det är inte ens klart att det koranställe man stöder sig på, verkligen talar om Jerusalem överhuvudtaget. Och någon annan naturlig koppling till Jerusalem har faktiskt inte islam på det rent religiösa planet. Det är i och för sig sant att muslimerna betraktar många av Gamla Testamentets profeter mfl. som heliga, vilket indirekt ger islam en koppling till Israel. Men i så fall är det helt ologiskt att man då samtidigt förnekar judarna någon som helst anknytning till området, med tanke på att Gamla Testamentet ju är den judiska religionens urkund och heliga skrift! När araberna på 600-talet intog Jerusalem, började man uppföra en rad byggnadsarbeten för att markera stadens muslimska tillhörighet. I hela området ser man hur islam övertagit mängder av judiska och kristna heliga platser och gjort dem till sina egna, genom att bygga moskéer och minnesmärken. Tanken har förmodligen varit att sakta men säkert "islamisera" hela området. Al-Aksamoskén på Tempelberget var t ex ursprungligen en basilika uppförd av kejsar Justinianus. Efter att muslimerna intagit Jerusalem, omvandlades basilikan till en moské.

Både kristendom och judendom har en oerhört mycket starkare koppling till Jerusalem än vad islam har. Jerusalem, Davids stad, är så intimt förknippad med den judiska religionen att de två är omöjliga att separera. "Nästa år i Jerusalem" har uttalats av judar i alla tider. Jesus verkade till stor del i Jerusalem och dog och uppstod där, vilket gör att staden också har en oerhört stor betydelse för kristenheten.

Den islamska propagandan om arabernas rätt till Jerusalem är av relativt sent ursprung under 1900-talet. Att förneka att det funnits ett judiskt tempel i Jerusalem, eller att judarna har en historisk anknytning till Israel i allmänhet och Jerusalem i synnerhet, förutsätter att man totalt bortser från alla historiska fakta och sänker sig ner till ett intellektuellt "noll"-stadium. Det förutsätter ofattbart sanslösa nivåer av förljugenhet och är inget som förtjänar att på något sätt respekteras. Arabernas anspråk på Jerusalem, samtidigt som man förnekar all judisk anknytning till staden, framstår därför som enbart barnsliga och löjliga, och skadar bara deras egen sak.

Vad kommer att ske inom nära framtid?     (Ny 2/06)

När jag skriver detta (i slutet på januari 2006) har det på senaste tid hänt mycket, som vi alla och också världens politiker med spänning och bävan väntar på fortsättningen. Ingen vet, vilka följderna blir. Jag nämner några utan desto mera kommentarer:
- uttömningen av Gazas judiska kolonier i augusti
- Ariel Sharons plötsliga sorti från den politiska arenan
- Irans själviska beslut beträffande deras kärnforskningsprogram utan ta notis om omvärldens protester samt deras hotande uttalanden om Israels utrotning
- Terroristorganisationen Hamas seger i de palestinska valen. Vägrar att erkänna Israel.
- Muslimska länders våldsamma reaktioner med anledning av några bilder i en dansk tidning.

Till detta ännu några profetiska visioner från Bibeln:
- Damaskus skall upphöra att vara en stad, det skall bli en ruinhög. (Jes.17)
- Gogs krig  (Hes.38-39)
- En tid av nöd för Jakob (Jer.30)
- Israel lierar sig med Antikristus  (flera hänvisningar)
- Under vredens tid kommer att hända hemska saker.

Här finns inte möjlighet att närmare utreda dessa saker. På finska finns t.ex. Pekka Sartolas bok "Jaakobin Ahdistus".

Sakarjas profetia:
Jag tar fram ännu en sak om vilken jag har skrivit:
I presidentvalsdiskussionen i Finland nyligen blev det mycket prat om Nato, EU-trupper, snabbinsatsstyrkor och säkerhet mm., som jag inte vill desto mera kommentera.
Men jag vill allvarligt påminna om en profetia från Bibeln i Sakarja bok:
Sak. 12: 1 En profetia, HERRENS ord om Israel. Så säger HERREN, han som har utspänt himlen och lagt jordens grund och som har format människans ande i henne: 2 Se, jag skall göra Jerusalem till en berusningens kalk för alla folk runt omkring. Också Juda skall drabbas, när Jerusalem blir belägrat. 3 Det skall ske på den dagen att jag skall göra Jerusalem till en tung sten för alla folk. Var och en som lyfter den skall göra sig illa på den. Och alla jordens folk skall församla sig mot henne. 4 På den dagen, säger HERREN, skall jag slå alla hästar med förvirring och deras ryttare med vanvett. Men över Juda hus skall jag öppna mina ögon, när jag bland folken slår alla hästar med blindhet. 5 Då skall Juda stamfurstar säga i sina hjärtan: "Jerusalems invånare är vår styrka, genom HERREN Sebaot som är deras Gud." 6 På den dagen skall jag låta Juda stamfurstar bli som brinnande fyrfat bland ved och som flammande facklor bland halmkärvar, så att de förtär alla folk runt omkring, både åt höger och åt vänster. Men Jerusalem skall fortfarande trona på sin plats, där det nu ligger. 7 HERREN skall frälsa Juda hyddor först, för att inte härligheten hos Davids hus och Jerusalems invånare skall överträffa Juda härlighet. 8 På den dagen skall HERREN beskydda Jerusalems invånare. På den dagen skall den svagaste bland dem vara som David, och Davids hus skall vara som Gud, såsom HERRENS ängel framför dem.

När man ser på utvecklingen under de senaste åren beträffande läget i Mellan-Östern och dessa Nato- eller  EU-styrkor och de allmänna opinionerna, tycker jag, att profetians uppfyllelse helt konkret närmar sig med stormsteg.

Den stora frågan är: kommer vårt lands pojkar att vara med i denna ödesdigra kamp?
Förstår vi, vad det här är fråga om?

Inför allt detta kan vi som enskilda personer inte just annat än följa bibelordet i Jes. 62:6-7:
"På dina murar, Jerusalem, har jag ställt väktare. Varken dag eller natt får de någonsin tystna. Ni som ropar till HERREN, unna er ingen ro. 7 Och ge honom ingen ro, förrän han fast grundar Jerusalem och gör det till en lovsång på jorden."

Gud fullföljer sina planer trots människors olydnad och ondska.

Libanonkriget 2006  (Ny 9/06)
I slutet på augusti 2006 kan vi bara konstatera, att mycket har hänt. I juli-augusti rådde krigstillstånd på bägge sidorna om Israels gräns till Libanon. Hisbollah sköt ca 4000 raketer in på israeliskt område och Israel bombade kraftigt södra Libanon för att förhindra Hisbollah's framfart. FN:s resolution fick till slut en vapenvila, som tyvärr är ganska skör. Vi får se, hur det går. Under sommaren skrev jag några kommentarer, vilka kan läsas i:   Libanonkris 2006.

Vad är då lösningen?
Problemet kommer slutligen att lösas, när Fridsfursten, Messias, kommer. Före det kommer mycket att hända.
Jag hänvisar här också till de tankar, som Renard framfört.

Mera information förutom dessa kortfattade fakta kan fås från otaliga Internetsidor. Här hänvisar jag speciellt till Renards sidor , vilka jag med tillstånd delvis utnyttjat i denna framställning.
Vad har judarna för rätt till landet Israel?    
Men vad har araberna och islam för rätt till Jerusalem och Israel?
FN -- opartisk medlare eller partisk aktör?  
Vem bryter egentligen mot fredsavtalet? (1998)
Vill araberna verkligen ha fred med Israel?  

Andra sidor bl.a.
Guiden Dick Haas-sidor
Brännpunkt Israel.    

     efter 17.6.2006.

Retur