Gudomligt helande

GUDOMLIGT HELANDE

1. INLEDNING
2. VARFÖR FINNS SJUKDOM?
3. MÄNNISKANS HELHET
4. MÄNNISKANS OCH SKAPARENS MÖJLIGHETER
5. FELAKTIG UNDERVISNING
6. HINDER FÖR MIRAKULÖST HELANDE
7. VARFÖR FÖRHÅLLER MAN SIG NEGATIVT TILL GUDOMLIGT INGRIPANDE
8. OFTA FÖREKOMMANDE PÅSTÅENDEN OCH MISSFÖRSTÅND
9. JÄMFÖRELSE MELLAN MEDICINSKT OCH GUDOMLIGT HELANDE
10. NÅGRA LÄNKAR OCH VITTNESBÖRD

1. INLEDNING

På en del diskussionsforum har pågått en livlig debatt om helande från sjukdomar och speciellt gudomligt ingripande som svar på bön.
Under årtionden har jag hört otaliga berättelser om gudomligt ingripande som svar på bön. Dessa har gett upphov till mångahanda tankar i synnerhet med tanke på de negativa attityder, som har framförts på många diskussionsspalter.
Jag kommer inte att behandla detta ämne utförligt. Till det har jag varken möjligheter eller förmåga. Men några personliga åsikter vill jag ta fram till begrundande för läsarna. Dessutom bifogar jag värdefull undervisning av Erik Ewalds.
I mina motiveringar för den kristna tron  "Helhetsbild beträffande trosåsikter"  har jag nämnt, att dessa helbrägdagörelseunder, som jag otaliga gånger hört talas om, utgör ett kraftigt bevis på, att Gud verkligen kan ingripa på ett övernaturligt vis. Fast jag förstås inte känner alla detaljer och bakgrundsfakta, är många av dessa så övertygande, att det är omöjligt att också för en kritisk betraktare förneka dem. Detta vore att kasta det sunda bondförnuftet över bord.

Vi rör oss dock på ett område, där vår kunskap och tankeförmåga är mycket bristfällig. Vi kan i inget fall ställa oss som domare och själviskt påstå, att "så här är det" eller "så här är det inte". Vi måste betrakta dessa händelser ur ett vidare perspektiv, än vad dagens ofta så begränsade tankemodeller gör.
På andra ställen på min sida finns synpunkter, vilka stöder de tankar jag här kastar fram. Dessa upprepar jag här mycket sparsamt.

Avsikten är, att ge de personer, vilka brottas med dessa ömtåliga frågor, synpunkter, vilka kan eventuellt kan öka deras förståelse. Hoppas, att min kortfattade skrivstil utan desto mera konkreta exempel inte ger anledning till missförstånd. (Därför är det rekommendabelt att också bekanta sig med andra skrifter på min sida.)

 

2. VARFÖR FINNS SJUKDOM OCH LIDANDE?

Detta är en fråga, som människor i alla tider har grubblat på utan att finna helt tillfredsställande svar. Vi kan dock enhälligt konstatera, att det finns lidanden överallt i vår värld, men detta tröstar inte de lidande värst mycket. Jag tar fram bara några allmänna åsikter.

Vi lever i en värld, som blev under förbannelse efter syndafallet, På basen av den korta uppenbarelse, som vi har om detta, kan vi knappast ana, vad allt som ingår i denna tragiska händelse. I varje fall kom döden in i bilden: "det är bestämt om människan att hon en gång skall dö och sedan dömas". (Hebr,9:27) Men före döden nedbryts vår kropp och vi insjuknar (ifall vi inte omkommer genom olyckshändelse).

Denna förbannelse gäller hela världen: "20 Skapelsen har ju blivit lagd under förgängelsen, inte av egen vilja utan genom honom som lade den därunder. Ändå finns det hopp om 21 att också skapelsen skall befrias från sitt slaveri under förgängelsen och nå fram till Guds barns härliga frihet. 22 Vi vet att hela skapelsen ännu samfällt suckar och våndas." (Rom.8) Detta förorsakar också t.ex. naturkatastrofernas offer mycket lidande.

Men framför allt förorsakar rötterna till syndafallet: "högmod, själviskhet, maktbegär och olydnad gentemot Gud" den nöd och det lidande i olika former, som i dag finns i världen. Hit hör också sjukdom i dess varierande former. Sambanden mellan orsak och verkan är dock så oerhört komplicerade, att enhetliga utredningar inte kan åstadkommas.

Ofta frågas, varför det finns sjukdom, när Gud är kärlek. Men kärleken upphäver inte det faktum, att synden alltid har vissa följder. Det är inte fråga om någonting ont, som Gud har åstadkommit. Det är fråga om lagen beträffande sådd och skörd. Guds kärlek består i, att vi har förlåtelse i Jesus Kristus. Denna förlåtelse frälser oss från Guds dom (förtappelsen), men inte nödvändigtvis från syndens följder i denna tid.
I det följande några fakta beträffande människan, vilka vi borde mera beakta.

3. MÄNNISKANS HELHET

Vad är hälsa? / Smärtor och ångest är varningsmärken / Människobilden / Läkaren bör ta i beaktande hela människan / Sjukdomens budskap / Mental hälsa och dess behandlingsmetoder / Äkta auktoritet  / Betydelsen av livets kristider / Helbrägdagörelse / Vad är ett under? / Församlingen och hälsa / De botade och de, som inte blivit botade / Vår Gudsbild / Om nådegåvor / Förtroende

Erik Ewalds var en känd terapeut och själavårdare med lång erfarenhet. Han har skrivit många böcker både på svenska och på finska. I det följande några citat fritt översatta till svenska från boken "Tahdotko terveeksi?" (Vill du bli frisk?)

Vad är hälsa?
Hälsa är ingalunda en entydig sak. Det finns många definitioner på sjukdom. En del är av den åsikten, att sjukdom är enbart ett kroppsligt tillstånd eller någon yttre skada. Dessa kan konstateras i laboratorium med sedvanliga tester. Men enligt denna definition finns inte t.ex. psykiatrisk sjukdom. Dylik sjukdom kan inte ens noggrant definieras.

Men om psykiska sjukdomar är svåra att klart diagnostiseras, hur är det sedan med andlig sjukdom? Med andlig sjukdom menar jag sådant tillstånd, där människans andliga attityder eller hans förhållande till Gud och de djupare värderingarna har snedvridits.

Hälsa är, att människan lever skapande och livsbejakande. En frisk människa är kreativ, som förmår förhålla sig empatisk gentemot andra människor. I Bibeln kallas detta kärlek.

Smärtor och ångest är varningsmärken
Ångest, smärtor och värk är många gånger i livets tjänst, de kan vara behövliga signaler. Någon kan ha svår migrän eller huvudvärk, som har länge besvärat. Denne anser sig vara olycklig och sjukdomens offer. Men har dessa tänkt, att det är fråga om en varningssignal ifrån ovan beträffande felaktig livsstil. Personen ifråga kanske bekymrar sig och ställer alltför stora krav på sig själv och vandrar kanske på kompensationsvägen. Detta innebär, att människan försöker vara ytterst effektiv på något område för att kompensera någon mer eller mindre inbillad svaghet eller brist på ett annat område. Han försöker driva bort sin mindervärdighetskänsla eller sina skuldkänslor genom att arbeta allt hårdare. Också en kristen människa kan hamna i dylik situation och då säger man, att denne har hamnat under lagen. Han försöker försona sig med Gud genom egna ansträngningar.

Människobilden
Bibeln har en helhetsbild av människan, men ofta har vi söndrat denna bild. Paulus önskar de kristna i Tessalonika: " Må fridens Gud själv helga er helt och fullt, och må er ande, själ och kropp bevaras hela (1 Tess.5:23) Denna tredelning är mycket viktig och berör oss alla. Men människan är trots detta inte summan av tre delar. Vi kan säga, att talet om ande, själ och kropp representerar tre sätt att närma sig människan.

Jag menar med "själ" den del av människans väsen, som psykologin undersöker: människans tankevärld, känslovärld och människans intuitiva erfarenheter och förmåga att lära sig.

Vad menar jag med "ande"? För det första är anden den del av människan, som vet att människan är en personlighet och också att Gud är en personlighet. Det är märkligt att i Bibeln följa, hur människans uppfattning om Gud blir allt mera personlig. I slutet av Jesaja finner vi, hur han förkunnar där en personlig Gud. Detta är Bibelns, judendomens och kristendomens särdrag och höjdpunkt. I ingen annan religion är människan på samma sätt en personlig Guds avbild. Högre kan vi inte komma. Men härav följer, att människa har ansvar för sitt eget liv både åt sig själv och inför Gud. Vi har sålunda ett organ, som sköter vårt förhållande till den egna personligheten - både för denna tid och för evigt - och vårt förhållande till den evige Guden. Samvetet är detta organ och är viktig också för vår hälsa, då när det är befriat och inte bundet under lagen.

Vår ande söker livets mening och frågar, hur vi kan finna denna mening. Vad är denna mening? Det är, att jag finner den rätta uppgiften, finner så höga värderingar, att jag vill arbeta och ägna mitt liv åt att fullborda dessa värderingar. Jag gör detta av entusiasm, inte av tvång eller av rädsla eller på grund av min ångest, utan enbart därför att jag är en människa vars liv är motiverat. Människan fylls av ångest, när hon inte kan leva på detta sätt.

Läkaren bör ta i beaktande hela människan
Människan kan botas endast genom metoder, där man beaktar både kropp, själ och ande. Kroppslig sjukdom kan förstås botas genom att sköta kroppen, ifall orsaken är rent kroppslig. Men vi bör beakta, att dessa sjukdomar är relativt lite, uppskattningsvis 20-25 %. Fyra av fem eller kanske tre av fyra kroppsliga sjukdomar har uppstått på grund av psykiska eller andliga grundorsaker.

Sjukdomens budskap
Sjukdomen kan ha sitt eget budskap. Den kan vara en varningssignal. Det finns inom oss en omedveten djupare nivå eller människans andliga liv. Därför är all vård, som inte beaktar denna andliga nivå sist och slutligen endast en skenbar vård. Visserligen kan vården skenbart verka för någon tid, men verklig tillfrisknande på längre sikt kan utebli.

Nu för tiden erbjuds hjälp allt mer från de trender, vilka allt mera högljutt förkunnar människans "befrielse", Detta gäller såväl feministiska rörelser liksom också frihet på det sexuella området. Överallt ropar man, att också kyrkan borde anpassa sig till dessa rörelser. Men om kyrkan anpassar sig i konflikt med Bibelns budskap förenar den sig med de krafter, vilka river sönder människosjälen.

Mental hälsa och dess behandlingsmetoder
Människan är ofta så, tilltrubbad, att hon inte märker, att hon själv är ett problem och mysterium för sig själv. Hon känner inte sig själv och hon vill inte ens känna. I detta förhållande har vetenskapsmännen varit naiva. De har inte förstått, att de använder en dator av sådan kvalitet, som ingen ännu har konstruerat, nämligen hjärnan. De tror, att hjärnan endast består av kemiska reaktioner. Jag är förvånad! Men denna grundsyn har dock varit förhärskande inom naturvetenskapen liksom också inom den medicinska vetenskapen. Men vad händer, om sjukdomen beror på, att personen ifråga saknar mening med livet eller personens känsloliv är under hård press från något håll? Representanterna för nämnda åsikter tror, att de kan sätta sig själva i stället för Gud och det skulle lyckas. Men denna inbillade bild har fört världen till, var vi nu befinner oss. Man har inte insett att dessa trender inte hjälper människan, när man stöder sig enbart på den experimentella naturvetenskapen.

Den andra ytterligheten är också farlig: Man märker, att dessa själiska faktorer har sin egen betydelse för sjukdomens uppkomst och blir så grundlig förtrollade av tanken, att man glider in i psykologism. Hela gåtan med livet försöker man lösa enbart med psykologi.

Man har försökt intala människan, att hon är till i främsta rum för att tillfredsställa sina behov. Detta är det nya evangelium, som förkunnas överallt. Människorna börjar tro, att de har rätt att tillfredsställa alla sina verkliga men också inbillade behov på bekostnad av sina medmänniskor. De tycker, att kyrkan har fel, när den inte är av samma åsikt. Vi har kommit till den situation, att alla börjar förverkliga sig själv på fel sätt. Jag har tidigare sagt, att detta inte är förverkligande av sig själv, utan det är förverkligande av själviskhet och egoism. Ju längre man går i denna riktning, desto mera ensam blir människan och desto fattigare blir hennes själsliv. Hon känner sig inte mera tvungen att se sina djupare behov. Människan blir förhärdad och känner inte längre andliga behov.

Människan har hamnat ut på en ocean, hon har en kompass, men plötsligt har nålen rostat fast. Den visar ingen riktning och människan känner sig som drivved på vågorna. Människan har ingen aning, hur hon kan klara sig. Därför kastar hon sig allt djupare i sinnlighet, sedan i droger, sedan i tröstlöshet och till slut i självmord. Detta är det pris, som vi får betala för dylik "frihet", som inte är annat än fångenskap under sina drifter och själviska behov. Men just från sådant slaveri kom Jesus för att befria oss.

Äkta auktoritet
När människan vill förverkliga sina egna behov och lustar obehindrat, godkänner hon ingen som sätter sig emot dessa strävanden, inte åtminstone föräldrarnas, kyrkans eller skolans auktoritet. Alltså lösgör man sig från all auktoritet.

Förödande auktoritet är sådan, som underlägger sig andra under sin egen makt och godkänner ingen annan självständig människa eller stat vid sidan. Människan eller staten intar Guds plats. Men det finns också en bejakande och sund auktoritet, vilken Jesus var representant för. Han utryckte det så här: Den som vill vara störst bör vara allas tjänare. Här är inte fråga om en förödmjukad tjänare, som tjänar av tvång, förnekar sig själv eller anser sig undermålig. Här är fråga om en äkta och trygg auktoritet. Auktoritet används att tjäna andra och deras behov. Människan kan förverkliga dylik, när hon har sunda, höga principer och ett samvete, som fungerar rätt och vilket hon lyder. Jag upprepar än en gång: Vi har sjunkit ned i psykologism, vilket innebär, att människan är ett knippe behov och när dessa behov tillfredsställs, är allting bra.

Men det finns ännu vägar på vilka vi kan glida in på. Nämligen förandlingens vägar. Det är många, som har hamnat på den vägen. Det är en bekväm väg, där vi kan lösgöra oss från alla svåra saker i världen, från svåra personrelationer och andra svåra saker, såväl som från eget ansvar och kasta oss i Jesu famn. Vi finner stöd från sådan förkunnelse, som förklarar, att världen är ond och en rättfärdig människa bör fly bort från den. Där är man sedan. Detta är överdriven andlighet. Egentligen är det ingen andlighet, endast en from flykt från verkligheten eller rent av en lögn. Men dylika "kristna" människor har aldrig börjat leva ett sunt andligt liv. Representanter för dessa finns i alla riktningar.

Betydelsen av livets kristider
Svårast är det, om det inte finns någon vägledare, en positiv och varm auktoritet, som man kan få hjälp av. Människan tror, att i hela världen inte finns någon annan med samma problem. Man är i totalt mörker. Man vågar inte anförtro sig åt någon av rädsla att bli stämplad. Och så fortsätter trollcirkeln. Dylika känslor uppstår i alla krissituationer. Vi kan säga, att en dylik kris är på ett sätt Guds tid.

Om vi kan ana oss till, att kriser är till för att leda oss till djupare förståelse av livets mening, då är vi redan nästan i säkerhet. Utan dylika kriser kanske vi inte kan mogna. Vi kan inte bli andligt mogna, om vi inte märker våra felsteg, våra synder. Ingen kan uthärda en människa, som förblir i sin fullkomlighet och i sin oskuld - eller tror sig vara en sådan. Hon är egenrättfärdig. Hon vill inte lyssna till andra människor och ännu mindre förstå och hjälpa dem. Men hon kan inte heller hjälpa sig själv, om hon inte är villig till den helande process, som är nödvändig för henne.

Helbrägdagörelse
Sedan några ord om detta ämne. Eftersom det i världen finns så mycken sjukdom, ångest, lidande och tröstlöshet är det trösterikt att tänka, att Jesus verkligen botade sjuka. Hans verksamhet begränsades inte enbart på det andliga området. Han nöjde sig inte enbart med att förlåta synder. Det är förvånansvärt, att Jesu botande verksamhet nästan har försvunnit från predikningarna. Först känner sig människan anfäktad och sedan när situationer fortsätter, utvecklas den sig småningom till en somatisk, kroppslig sjukdom. Många förvandlar sin själsliga ångest till kroppslig sjukdom. När människorna kommer till ett möte, där man ber för sjuka, vill de bli befriade från sina kroppsliga åkommor och smärtor. Men de vill inte eller kan inte ens tänka på den hälsa, som berör deras själ och deras ande. De söker inte psykisk frihet. Ännu mindre vill de uppleva andlig förnyelse för att inte tala om, att de skulle bli fyllda med Helig Ande och kärlek, tjänande kärlek. Med dylika attityder gör vi i själva verket Gud till en springpojke, som borde göra ett under, för att vi skulle ha bra att vara. Vi befaller och Gud borde lyda. Men Gud verkar inte på detta sätt.

Med andra ord: Vi har mycken sjukdom, som beror av dessa orsaker. Jag är säker på, att Gud vill hjälpa oss, men Han vill först uppenbara för oss de verkliga orsakerna. Han vill först få oss att se, vad det är fråga om.

Vad är ett under?
Jag är rädd för, att dylik felaktig tolkning finns i hög grad. Man erkänner som Guds helande underverk bara det, som sker på ett iögonfallande sätt, en synlig skada botas, en förlamad kan röra sig eller en benskada förbättras i ett ögonblick. Vi struntar i allt annat. Men när vi tänker så, begränsar vi Guds handlande och Guds rike. Vi måste inse, att helande kan ske på många sätt i Guds rike. Det är viktigt, att vi modigt bekänner oss att höra till Guds folk, som Han vill ha omsorg om oss. Men vi bestämmer inte, på vilket sätt Han borde handla med oss. För det andra bestämmer vi inte heller, att Han borde respektera vår lättja. Vi bryr oss inte om att undersöka de djupare orsakerna, Vi vill inte, att våra attityder kommer fram: vår bitterhet, vårt hat eller andra våra känslor. Jag påstår inte, att dylika känslor alltid inverkar. Detta har jag ju varnat för. Men vi bör ödmjukt beakta dessa möjligheter. Dessutom bör vi beakta en mycket viktig sak, i synnerhet när det gäller våra medmänniskors sjukdomar. Många hamnar att lida på grund av sådant, som andra har åstadkommit. I världen finns mycket lidande, som kärlekslösa människor har förorsakat. Också många omogna föräldrar förorsakar mycket lidande åt sina barn, vilka de inte alltid förstår.

Församlingen och hälsa
Jesus gav befallning åt sina lärjungar: "Bota sjuka, gör spetälska rena" osv. Här framkommer ett fenomen, som jag tycker är mycket beklagligt: i församlingen faller man ofta nästan helt obemärkt i en irrlära, doketism. Enligt denna har Jesus inte lidit som en verklig människa, utan han levde bara skenbart människans liv. Denna lära har etsat sig mycket djupt - men inte i teorin utan i praktiken. Paulus säger, att vi skall helga hela människan - själ, kropp och ande - men ofta blir själen och anden på sidan. Vi minns endast anden. Detta fast alla tre är mycket viktiga och borde tas i beaktande i församlingen. Vi kunde egentligen säga, att måttet på vår andlighet är, hur den inverkar på vårt verkliga liv och vår kropp - och därtill hur det inverkar på våra människorelationer. Man borde ju vänta av församlingen, att man vågar förkunnar fullt evangelium.

I församlingen kan finnas felaktiga uppfattningar: Om jag kunde pressa ur mig en tro, som gör under, då skulle också helanden ske." Här är en helt fel åsikt om tron, som om den skulle vara en kraft, som utgår från oss och sedan förflyttar berg. Tro är helt enkelt, att jag kommer till Jesus. Varje människa, som kommer till honom och ber om hjälp, tror.

Först av allt vore det viktigt, att våra åsikter skulle utvidgas och vi skulle innesluta i församlingens liv hela människolivet med alla dess problem, konflikter och svårigheter, till vilka vi ber om Guds välsignelse, ledning och kraft. Någon frågar: "Om jag inte kan be rätt, jag kan inte hitta de rätta orden och jag förstår inte saken riktigt, inte vill väl Gud då hela mig?" Men "de rätta orden" är en bisak och en dylik frågeställning tyder på en mänsklig neuros, som Gud vill bota.

De botade och de, som inte blivit botade
Det är alldeles klart, att om vi börjar be på detta sätt, blir människor helade. Visserligen bli inte alla botade, men under börjar ske. Om vi skulle börja samlas och be på detta sätt och bära varandras bördor, är det omöjligt, att ingenting skulle ske. Detta är en uppmuntran åt dem, som ännu inte har börjat.

Till allt detta ännu ett varningens ord: När människor börjar bli helade i församlingen, får vi inte börja upphöja dem på någon podium för beundran. Helt förkastligt är attityden: se hur mycket tro vi har. Detta leder lätt till, att man ser ned på dem, som inte blivit helade. Om församlingen är en mogen församling, vet man, att dessa,  som inte ännu blivit helade utan lider, behöver allra mest kärlek.

Vår Gudsbild
Ännu en sak, som vi bör betona i detta sammanhang: Hurudan är den Gud, som vi förkunnar? Jag har märkt i samtal med sjuka människor och i synnerhet med sådana, som har förvandlat sina psykiska problem till fysisk sjukdom, att deras gudsbild är synnerligen grym och motsägelsefull. De ser Gud som en bestraffare, som en bergsgud, som dundrar på Sinai. Men en sådan är inte Jesu Kristi Fader. Fast kristendomen länge har förkunnat en kärleksfull Gud, försöker människor allt fortfarande finna försoning genom egna gärningar och prestationer och vågar inte helt kasta sig i den nåderika och kärleksfulla Guds händer.

Om nådegåvor
Det kan hända, att man börja tävla om, vem som har mera nådegåvor. Men för detta ändamål har den Helige Ande aldrig delat dessa gåvor. Han delar inte dessa gåvor, för att vi skall ta ära åt oss, eller driva våra egna intressen. Nådegåvor ges för att vi skall förhärliga Jesus. Nådegåvor ges åt församlingen till dess uppbyggande.

Dessutom förutsätter gåvornas användning kärlek. Kärlek borde i församlingen inte bara vara ett vackert ord, utan den borde genomsyra hela församlingens liv och verksamhet.

Förtroende
Till kärlek hör bland annat upprätthållandet av en förtrolig atmosfär. Detta är en av nutidens ömtåliga frågor. Kan en människa överhuvudtaget lita på en annan människa?  Detta är en utmaning för alla kyrkor och församlingar. . Om vi inte kan uppbygga en förtrolig atmosfär i kärlek, då lider verksamheten. Om det inte finns förtroende, sker inte heller helande.

Ewalds behandlar också: Personliga relationer och hälsa. Jag går inte mera in på detta ämne, men vill bara poängtera, att det är viktigt att vara fri från hat, bitterhet, avund och ha ett förlåtande sinnelag. Då öppnar man möjligheterna till helande. Beträffande förlåtelse är det viktigt, att förlåta också sig själv. Detta är en sak, som man lätt förbiser.

4. MÄNNISKANS OCH SKAPARENS MÖJLIGHETER

Det finns tre alternativ för tillfrisknande:

1) Människokroppens egna försvarsmekanismer, vilka gör, att den insjuknade människan i de flesta fall blir på nytt frisk på ett "naturligt sätt". Detta är ett ypperligt exempel på, hur sinnrikt Gud har skapat människan. På detta fick jag mycket konkreta exempel i samband med en hjärnblödning med åtföljande förlamning.

2) Läkarvetenskapen har i synnerhet under de senaste årtiondena utvecklats med stormsteg. Detta får vi vara mycket tacksamma för. Så t.ex. är det inte länge sedan, när en cancersjuk nästan var dödsdömd.

Trots detta har det uppstått nya farliga sjukdomar. Tidigare nämnda människors ångest, stress, osäkerhetsfaktorer, livets meningslöshet och andra psykiska depressionsfenomen kommer att ställa hälsovården inför allt hårdare press. Allt mera har man öppet börjat tala om de mentala problemen i synnerhet bland ungdomen. Här skulle en sund evangelisk förkunnelse vara på plats. Tyvärr finns det också mycken vilseledande lagisk förkunnelse, vilket Ewalds poängterade.

3) Övernaturlig, mirakulös helbrägdagörelse kommer in i bilden i synnerhet, när dessa tidigare alternativ inte mera kan erbjuda hjälp. Gränser kan inte dras. Det finns många fall, där Guds ingripande inte kan bestyrkas "vetenskapligt" med läkarutlåtanden eller dylikt. Men den helade människan VET själv, att hon har fått hjälp ifrån ovan.

Ofta, men ingalunda alltid, kan Gud kalla människor, vilka Han ger en speciell fullmakt att be för sjuka. Ingen kan ta en dylik fullmakt av egen vilja. Man bör också använda denna fullmakt i ödmjukhet i förvissning, att endast Gud kan bota. En dylik människa ställs på hårda påfrestningar både från omgivningen men också från sin inre själviskhet och stolthet. Därför är det oerhört viktigt, att den befullmäktigade verkligen står på stabil biblisk grund. Bör tilläggas, att naturligtvis kan varje troende be för och tillsammans med sjuka i enskildhet.

Jag har i hela mitt liv fått vara relativt frisk. Jag har inte direkt upplevt mirakulösa under men jag har upplevt Guds ledning vid flera tillfällen. För drygt 20 år sedan drabbades jag helt utan förvarningar av hjärnblödning. Efter vissa mellanstadier ledde detta till fullständig förlamning av vänstra sidan. Genast i början efter de preliminära undersökningarna fick jag uppleva en sådan Guds beröring, att allt bekymmer över situationen var som bortblåst och jag kunde på ett positivt sätt koncentrera mig på rehabiliteringen. Jag fick mycken lärdom av denna händelse. I slutstadiet skedde tillfrisknandet med sådan fart, att också sjukvårdspersonalen blev förvånad. Min sjukledighet varade bara 2 månader.

Också i den egna cancerupplevelsen för några år sedan med operation och cellgiftsbehandling fick jag röna Guds omsorg och ledning. Tumören upptäcktes oväntat, trots att jag inte var sjuk eller hade symptom. Jag hamnade genast samma vecka på operationsbordet. Samma dag, som jag blev utskriven, fick jag höra den verkliga diagnosen, att cancern var på väg att sprida sig.

5. FELAKTIG UNDERVISNING

Ämnet är mycket svårt och det har uppstått olika teorier, vilka försöker förklara och ge råd i dessa sjukdomsfall. Också i kristna kretsar finns olika åsikter, vilka betonar olika sidor i den bibliska förkunnelsen. Jag kan inte närmare gå in på dessa olikheter. Var och en måste själv under bön begrunda dessa saker.

En sak har jag redan tidigare påpekat:
"I detta sammanhang är det kanske skäl, att ta begreppet "framgångsteologi" till behandling. Jag börjar inte närmare redogöra vad allt det innehåller, det ligger utanför mitt vetande. Jag vill bara ta fram den ytterlighetsriktning, att om någon troende är sjuk, är detta från Satan och den troende har inte "tro" tillräckligt.

Vi får vara tacksamma till Gud och ge honom ära, om "Jesus verkar tro", att någon får vara fri från sjukdom och andra svårigheter och får uppleva välsignelser. Men denne bör vaka över sitt liv, att han inte grips av andligt högmod och hans undervisning blir ensidig.

Bibeln talar visserligen om framgång, men däri ingår en betydligt vidare innebörd, än vad nutidens ofta självkoncentrerade människa tänker. Då blir situationen katastrofal om man börjar offentligt eller genom sitt beteende undervisa, att detta är en norm, varmed man kan mäta sin andlighet. Då ersätts lätt den av Gud verkande tron i en slags "tvångstro", vilket kan förorsaka många osunda situationer. En ytterlighetsform är, att människan inte skulle få vara sjuk eller fattig, när hon dör. Hon vore då en avfälling. Detta är totalt i konflikt med Bibelns budskap.. Detta förorsakar trauma, vilka inte är i överensstämmelse med äkta kärleksfull kristendom.

Hänvisande till föregående avsnitt vill jag framföra några tankar om helbrägdagörelse, som är föremål för livlig debatt. Inom ramen för denna framställning är det inte möjligt att gå djupare in i ämnet.
Jag vill enbart framföra några tankar av Valtter Luoto, vilka jag nyligen läste i en tidning. Han skriver bl.a:
"För mig är det klart, att synd är den enda sak, som behöver försoning. Försoningen förutsatte Jesu korsdöd. "Och våra synder bar han i sin kropp upp på korsets trä, för att vi skulle dö bort från synderna och leva för rättfärdigheten."(1 Petr.2:24) Synden kan man försona. Sjukdom är inte i och för sig synd och behöver ingen försoning.

Naturligtvis är sjukdom en följd av syndafallet, liksom också t.ex. död, smärtor, födelsevåndor, arbetsmödor, gråt, sorg, lidanden. När Jesus försonade våra synder, löstes samtidigt hela problempaketet av syndens följder, så att människan på basen av Jesu seger på korset har hopp om en verklighet, som förverkligas en gång, när allt blir återställt (Apg.3:21).
Om man nu undervisar, att människan inte behöver vara sjuk på grund av att Jesus bar våra synder upp på korset, borde man ju också undervisa, att vi inte behöver känna smärta, sorg och lidande och inte heller dö, därför att Jesus bar alla dessa syndens följder på korset. Varför plockar man ut från detta paket endast sjukdom? Bibeln lär oss dock, att vi i detta livet är underkastande förgängelsens lagar och vi uppnår inte fullkomlig hälsa lika lite som evig ungdom. "Också vi (jämte hela skapelsen) suckar inom oss och väntar på barnaskapet, vår kropps förlossning. Ty i hoppet är vi frälsta, men ett hopp som man ser uppfyllt är inte längre något hopp."(Rom.8:23)"

"Allra viktigast är, att på evangeliets grund och Guds löften finna en sådan tillsiktsfull tro, i vilken människan kan VILA också i svåra situationer. Då gäller löftet: "Vi vet att för dem som älskar Gud samverkar allt till det bästa, för dem som är kallade efter hans beslut." Då kunde också ske mera Guds under."

6. HINDER FÖR MIRAKULÖST HELANDE

Av dessa är kanske de största människors otro och snedvridna fördomar och uppfattningar. Jag hänvisar till Ewalds undervisning tidigare. Men också vår omgivning inverkar på dessa saker. om detta har jag skrivit tidigare:

Trycken från omgivningen och dess inverkan
Trots den frihet, som officiellt råder, binder denna tidsanda dock människor med olika oskrivna beteendemönster, vilka hindrar många helande verkningar.
Låt oss göra några tanke-experiment:
Gud har lovat möjlighet till hälsa. Om alla troende automatiskt skulle vara befriade från sjukdom och olika problem, skulle detta medföra en rusning till de kristna leden. Tyvärr skulle motiven ofta vara enbart själviska och den verkliga syndaånger, som är nödvändig skulle inte finnas. Detta är enligt evangelium en omöjlighet och skulle leda till ett fullständigt kaos.
Samma vore situationen, om alla som man ber för skulle bli helade. Jag tror, att här finns en sanning, som vi mera borde beakta.

Tyvärr är situationen i våra västerländska, kristna (?) samhällen, att om någon genom Guds ingripande verkligen blir helad från någon svår sjukdom och massmedierna börjar berätta om detta med förklaringar från och till, uppstår i vårt sensationslystna samhälle en sådan ruljans, att knappast någon kan utan mentala skador klara en sådan situation. Man ger inte Gud äran för detta, utan skriver mycket sådant, att den kristna verksamheten blir lidande. Folk blir botade också i denna tid, men jag har ofta tänkt, att det kanske ändå är bättre att det sker mera undanskymt och saken är ett vittnesbörd bara i den närmaste omgivningen.

Många frågar efter dessa under, men när man ger exempel, tror dessa trots allt inte, utan de kommer med vilka (ibland fullt löjliga) motargument som helst. Men så var det också under Jesu tid. "Detta släkte är ett ont släkte. Det begär ett tecken, men det skall inte få något annat än Jonas tecken." (Jesu död och uppståndelse.) "Lyssnar de inte till Mose och profeterna, kommer de inte heller att bli övertygade ens om någon uppstår från de döda."

Människans själviskhet, stolthet och otro är fortfarande de största hindren för Guds ingripanden. Om det skulle ske mera under, där sjuka får sin hälsa, kunde detta förorsaka bitterhet hos många, som inte blir helade. Man skulle lätt kräva klara besked om Guds handlande, av vilken ingen ser den helhet, som endast Gud övervakar. I alla dessa fall skulle frälsningens verkliga grund, Jesu försoningsverk, bli en andra handens sak.

7. VARFÖR FÖRHÅLLER MAN SIG NEGATIVT TILL GUDOMLIGT INGRIPANDE

Tidigare nämndes några saker. I bakgrunden är det djupare sett fråga om, vilken världsbild människan har. Har vi en sådan vid världsbild, där övernaturliga saker är möjliga. ( Detta betyder inte nödvändigtvis en kristen tro.) Jag har på annat håll framfört:

Naturalism
De, som har en naturalistisk världsbild dvs. en sådan, som baserar sig på våra fem sinnen och som inte godkänner övernaturliga fenomen, avvisar Gud och det kristna budskapet direkt. Men de har inga godtagbara förklaringar till olika fenomen, utan de ignorerar dem. Jag ville säga, att just dessa har en begränsad världsbild, vilket de beskyller troende för.  Följande citat borde beaktas (http://www.lindellnet.net/jesusbild.htm ):

Är naturalism det rätta synsättet?
På detta kan man anlägga två synpunkter.
För det första, fastän vi skulle godkänna, att den västerländska världsbilden är naturalistisk, betyder detta inte, att det naturalistiska synsättet är det rätta. Världsåskådningarna är ofta felaktiga.

Dessutom fastän vi håller fast vid, att det naturalistiska synsättet är det rätta, bör vi ju samtidigt anse som felaktiga alla de världsåskådningar, vilka ger utrymme för det övernaturliga. Vi kommer till, att den naturalistiska världsåskådningen kan vara riktig eller felaktig.
På basen av detta borde sålunda göras det beslutet, att frågan om historiens Jesus bör vid forskningen avgöras på basen av de verkliga bevisen och inte på basen av de förhandsinställningar, vilka ingår i forskarens världsåskådning. Man bör vara öppen för alternativet, att evangeliernas berättelser är riktiga, i stället för att ensidigt påstå, att så inte är fallet. Om bevismaterialet tyder på, att Jesu påstående om att han var Gud och gjorde med Guds fullmakt gudomliga gärningar, bör vi acceptera detta oberoende, om det är i enlighet med vår världsbild eller inte.

Är den västerländska världsåskådningen verkligen naturalistisk?
Man kan också med fog vara av annan åsikt och påstå, att så inte är fallet. Fastän de lärda i långa tider har debatterat denna sak, måste man ändå konstatera, att majoriteten inom den västerländska kulturen har hela tiden trott, att under är möjliga. Både bekännande kristna och också många andra tror utan vidare på övernaturliga saker. Intresset är stort, inte bara för kristendomen utan också för ängladyrkan, spiritistiska läror och andra ockultistiska fenomen. Allmänt utbredd är också den kanske litet diffusa New Age-doktrinen.

8. OFTA FÖREKOMMANDE PÅSTÅENDEN OCH MISSFÖRSTÅND

1) Hänvisningar till gjorda undersökningar
Det har gjorts undersökningar om bönens inverkan på sjukas tillfrisknande. Ofta påstås, att ingen markant skillnad har hittats. Kritikerna hänvisar ständigt till dessa. Jag har inte möjlighet, att direkt börja analysera dessa. Men jag vill ta fram vissa allmänna iakttagelser och principer.

I finska förhållanden har man speciellt hänvisat till Matti A. Miettinens doktorsavhandling, där han analyserade människor, vilka blev botade vid Niilo Yli-Vainios möten i slutet på 70-talet och i början av 80-talet. Han drog slutsatsen, att inga mirakulösa helbrägdagörelser har skett. Människor hade endast rönt en sk. placebo-effekt.

Själv betvivlar jag undersökningens vidd. Jag känner personligen åtminstone ett fall, där en sjukpensionerad MS-patient med stora svårigheter att röra sig blev helbrägdagjord vid Yli-Vainios möte. Jag hörde många gånger hennes berättelse om denna händelse och jag kunde under 10 års tid konstatera, att hon åtminstone inte led av MS-sjukdom, när hon rörde sig. Till saken hör dessutom, att nämnda Miettinen troligen hade skrivit behövliga läkarutlåtanden vid kvinnans sjukpensionering. Jag har också egna tvivelaktiga erfarenheter av Miettinen diagnostiseringar.

Allmänt om dylika undersökningar:
I dessa gör man först en klar försöksplan enligt vissa kriterier och forskningsmetoder. Man väljer variabler och deras variationer samt bestämmer provtagningsprogrammet och väljer testprocedurerna. Jag har själv gjort dylika inom industrin, så jag vet en del om detta. I dessa program strävar man till att beakta ALLA de faktorer, som inverkar på slutresultatet och man väljer på förhand lämpliga metoder. Resultaten beräknas sedan enligt kända metoder.

I dessa undersökningar här, när är det fråga om Guds verksamhet och Hans helande kraft, måste man beakta dessa dimensioner. Jag har tidigare påpekat, att det finns inga vetenskapliga metoder att undersöka Guds väsen. Därför blir de gudomliga aspekterna utanför dylika undersökningar. Om man vill undersöka t.ex. dessa under systematiskt borde man i provtagningsprogrammet eller i utgångskriterierna beakta dessa. Men Gud kan inte placeras i dylikt program enligt människokriterier. Den vetenskapliga världen känner inte begreppet "Guds kraft". (Därför är troligen Miettinens avhandling fullständigt snedvriden?)

Dessutom borde undersökningen innehålla variablerna "bön" och "tro". Jag har behandlat dessa begrepp på annat håll. På basen av  detta är det inte heller möjligt att inrymma dessa variabler i ett forskningsprogram. Det finns inga metoder att mäta bönens djup och dess hemligheter (se punkt 10 nedan). Ingen människa kan värdera en annans tro. Det är inte här fråga om människans "försök" att tro, utan det är den tro, som Gud verkar i oss.

Enligt mitt förmenande kan man bekräfta dessa helande under endast med hjälp av människors egna vittnesbörd och eventuella läkarintyg i de fall, där dessa finns. Men detta räcker inte för dessa kritiker, för vilka ingenting annat duger än det, som skulle bekräfta deras snedvridna förutfattade åsikter. Men dessa väljer ut bara sådant, som de ensidigt kan godkänna. Allt annat struntar de i. De anses vara direkta lögner eller så innehåller de obekanta faktorer, som skulle förklara allt.

2) Helande sker också utanför kristen tro och i andra religioner
Detta omintetgör ingalunda Guds ingripande. Enligt Bibeln vet vi, att under kan ske också genom onda andemakter, vilka kan efterapa Guds gärningar till en viss gräns. (Ockultism, o.dyl.) Också i alternativvårdformerna eftersträvar man helande. I allmänhet är det lätt, att skilja dessa från kristen verksamhet, om man ser djupare i orsakerna. Vi vet ju inte heller, vilka inbyggda helande mekanismer, som finns i människan och deras utlösningsmekanismer. Öppet blir också, huruvida endast kroppen berörs eller berörs hela människan. Vi vet också, att i kristna sammanhang sådana blir helade, vilka inte enligt vår bristfälliga kunskap är pånyttfödda. Detta kan ske senare.

3) En botad människa kan insjukna på nytt
I diskussionerna har i synnerhet nämnts ett exempel. Men från hans egen berättelse framgår, att han från början förhöll sig mycket kritiskt till händelsen. Detta tyder på, att de psykiska faktorerna bakom det hela åtminstone senare fanns kvar. Då är ju resultatet egentligen ganska väntat. Mera allmänt kan man anta, att en kraftig "placebo-reaktion" vid ett "laddat" tillfälle, kan avta i ensamheten i den gråa vardagen. Ett äkta under tror jag är bestående. Men en gång botad människa kan ju också insjukna i nya sjukdomar. Varje botad person dör en gång. Detta kommer ingen ifrån.

4) Det är fråga ENDAST om en känsla av välbefinnande (placebo)
Detta betonades i Miettinens undersökning.  Tidigare nämndes, att tre fjärdedelar av alla fysiska sjukdomar beror på psykiska orsaker, Dessa kan vara ångestsituationer, hat, bitterhet och andra känslolivets erfarenheter och stressfaktorer. När en människa får ett möte med Gud, som helar dessa känslor, är det ju egentligen ganska naturligt, att vissa fysiska åkommor, som t.ex. svår värk kan samtidigt botas.

Vi måste dock konstatera, att det finns många helande, t.ex. en tumör försvinner just före en planerad operation, vilka omöjligt kan placeras under denna rubrik. Enligt många berättelser har personen ifråga känt en varm våg gå igenom hela kroppen och han/hon VET sig vara botad. Efteråt kan detta konstateras vid läkarundersökning.

Vi måste ju inse, att det allra viktigaste är, att personen ifråga får hjälp just i SIN svåra situation och kan återgå att leva ett normalt liv.  Hur detta sker, är ju egentligen en helt underordnad fråga. Vi bör ju vara tacksamma och glädjas med varje person, som blir botad. Att börja rota i dessa saker, huruvida de verkligen är äkta, tycker jag är ganska grymt gentemot dessa människor.

Den mest kompetenta personen att bedöma dessa helanden, är nog personen ifråga. Dessa "allvetande" kritiker har ju inga möjligheter att bedöma dessa saker, då deras enda motiv är en snedvriden fördom.

Det finns många mänskliga metoder utanför kristen tro, som sysslar med "healing". I de flesta torde tyngdpunkten ligga i att avlägsna de psykiska faktorer, vilka förorsakar sjukdomar. Såtillvida är de jämförbara med andra läkarvetenskapliga metoder. Men jag har åtminstone inte klar uppfattning, var gränsen mellan dessa och ockultistiska metoder går. Dessa metoder erkänner dock inte öppet möjligheterna för gudomligt ingripande och ligger utanför ramarna för detta ämne.

5) Exempel på förvriden fördom
Jag diskuterade länge sedan på en spalt om dessa saker, och tog fram som exempel den tidigare nämnda kvinnan, som blev botad från sin MS-sjukdom. Till slut skrev en person: "Här finns bara två möjligheter a) hon har aldrig haft MS  b) hon har fortfarande MS"  Om hon aldrig skulle ha haft MS, skulle läkarna (bl.a. Miettinen) ha gjort fel diagnos och omgivningen skulle aldrig ha märkt någonting. Alla omkring henne VISSTE efteråt, att hon hade blivit botad. Skillnaden var markant.

Tyvärr är det många, som reagerar inför Guds under på detta obegripliga sätt. Visserligen kan och får man vara kritisk, men för mångas vidkommande kan man konstatera, att deras kritiskhet har förvandlats till någonting sjukligt, när de på inga villkor kan acceptera fakta. Just dessa behöver bli helade.
Ofta krävs bevis av olika slag, Varför? Man tror ju inte på dem ändå. Gud spelar inte ateisternas "tärningsspel" och bevisar sin existens enligt ateisternas krav. Han kan låta bli att göra så, därför att den allmänna och den speciella uppenbarelsen har getts. Gud kan ge tecken, men Han gör det på sitt eget suveräna sätt utan befallningar från människor. Vi kan inte planera, förutsäga eller veta, vad som kommer att ske. Vi får be och lita på att det som sker är enligt Hans vilja.

6) Mirakulösa under beskrivs som "naturliga" eller botande av "inbillning"
När en människa blir genom bön botad från en svår sjukdom, antingen genast eller efter en kort tid, är det långt mera troligt, att bönen har verkat än att det är fråga om ett "naturligt" tillfrisknande eller som följd av läkarbehandling, vilka bägge framskrider långsamt. Ofta känner personerna Guds botande kraft och de vet, att de har blivit botade. Ibland kan de få höra "kunskapens ord" om sitt helande.

När människan får uppleva ett andligt förnyande, kan hon också få uppleva fysiskt helande. En inbillad sjukdom beror på psykiska orsaker. Den kan man bli helad ifrån. I allmänhet är människorna i böneköer sunda, förnuftiga människor och ingalunda "inbillningssjuka"

Om läkarvetenskapen skulle kunna förklara dessa botade människors sjukdomar, varför har då inte läkarna botat dem vid sina mottagningar förrän dessa bad on förbön?

7) Varför blir inte alla botade?
Ibland föreslår man, att de troende borde gå till sjukhusen och tömma dem genom att bota de sjuka. Sanningen är, att ingen troende, inte ens de som har fått nådegåvor, kan bota sjuka. Endast Gud kan bota. Människan kan bara be. En del blir helade, andra inte. Ingen kan på personplanet säga, vad som kommer att ske.
Sjukhusen är fulla, därför att vi bor i denna av synd fördärvade värld, vilken fortfarande gör uppror mot Gud, Den oundvikliga lagen är: "vad människan sår får hon skörda" , vilket jag nämnt på annat håll.

Jag har också skrivit om mina tankar om utopin: "alla troende skulle vara friska" eller "alla som man ber för bli friska". Detta vore en omöjlighet. Det skulle leda till, att frälsningsbudskapet i praktiken skulle åsidosättas. Troligen är det Guds vishet, att först i 1000-årsriket denna utopi eventuellt kan förverkligas (?)

Men jag är övertygad om, att ifall vi skulle förhålla oss mera positivt till Guds ingripanden, skulle mera under ske.

8) Påstås, att allt är bedrägeri
Jag tror, att Gud ger helbrägdagörelsens nådegåva åt vissa personer enligt Guds vilja, aldrig enligt personens egna meriter eller strävanden. Mera om detta i länken "Den Helige  Andens nådegåvor." Dessa gåvor bör användas på rätt sätt, varför man inte kan tala om bedrägeri. Men ingen av dessa kan bota sjuka "på löpande band". Gåvan kan inte godtyckligt "aktiveras" utan personen måste för varje enskilt fall få visshet. Om någon skulle försöka missbruka dessa gåvor i strid med Bibelns undervisning, kommer det nog med tiden fram. Dessa kritiker är inte de rätta att bedöma dessa saker. Därtill behövs gåvan att skilja mellan andar.

Ibland kan talare anklagas, att de lovar sådant, som sedan inte sker. Jag tror inte, att någon lovar, att alla blir botade. Detta vore inte ärligt, men de poängterar, att för Gud är allting möjligt. Dessutom bör de ju skapa en trons atmosfär, där det sedan kan ske under. Därför berättar de i allmänhet endast de positiva erfarenheter, som de har. Beroende på sin natur kan de eventuellt framföra sitt budskap på ett sätt, som av någon kan missförstås.

9) Troende anklagas för ,
att när man talar om att Gud botar, förorsakar detta anfäktelser och ångest hos dem, som inte blir botade. Jag har påpekat att felaktig, osund undervisning kan leda dit. Men enligt de principer som här har skisserats upp, uppstår inte dylika negativa reaktioner. Visserligen kan människan alltid bli besviken på för höga förväntningar, men detta gäller för alla sjuka också under läkarvård. Alla blir inte heller friska vid läkarvård.

Vissheten, att för Gud är allt möjligt, föder hopp. Om läkaren säger, att ingenting kan mera göras är verkligen deprimerande. Det är ju bättre, att några tillfrisknar genom bön, än att ingen skulle tillfriskna.

10)  Bön är missförstådd
När man läser tidigare nämnda rapporter, märker man, att många uppfattar bön som någon slags mantra med magisk kraft. Detta kan förekomma på annat håll, men inte inom kristen tro inte åtminstone i dessa sammanhang. Många uppfattar bön som någon automat. När man rabblar en bön får man. Så är det inte.

I bön finns också vissa principer, som man bör tillämpa i rätt sinnelag. Jag hänvisar till, vad jag skrivit på annat håll om bön. Här endast några korta uttalanden:

Vem som helst kan be om hjälp vid nödsituation. Var och en kan be "syndarens bön".
Men i verklig djupare bön, bör vi närma oss vår himmelske Fader som Hans barn. Jesus gav oss god undervisning i sitt avskedstal:

- Vi bör vara i äkta barnaskap med vår himmelske Fader, Gud, dvs vi bör vara pånyttfödda.
- Vi bör lita på Guds ord och låta det smälta in i oss, eller få den tro, som Jesus verkar.
- Vi bör be i Jesu namn, vilket betyder fullmakt, att be enligt Guds vilja.
- Vi bör vara villiga, att verka enligt Guds vilja.
- Vi måste ge Gud äran och inte handla själviskt.
Självisk bön och otro är kanske de största hindren för bönesvar.

Något att tänka över: Varför ber vi om hälsa eller befrielse från svårigheter? Är det bara för att vi skall ha det lättare och bättre att vara? Visserligen vill Gud höra dessa böner, men är vi villiga att ge Honom all ära och vara levande vittnesbörd på Guds kraft? Är vi villiga att utan bitterhet och med glädje tjäna Gud i den situation vi befinner oss i? Kanske först efter det börjar vi få bönesvar i någon form.

11) Felaktig bild av Gud
Enligt den tidigare nämnda naturalistiska världsbilden finns ingen Gud. Man påstår, att Gud endast är en fantasivarelse. Klart är, att en dylik inte kan utföra under. Dessa kritiker förstår inte, att det är Gud, som har skapat människan (inte tvärtom).

När Gud har skapat en så här märklig varelse till sin avbild, är det ju helt naturligt, att Han i sin vishet också vid behov kan reparera saker, som har gått snett t.ex. i människans hälsa. Men på grund av tidigare nämnda orsaker botar inte Gud med våld alla sjuka i världen. Men Han gör under för att förhärliga sitt namn och sin ära. Världens "furste" däremot har kommit för att omintetgöra Guds verk. Jesus sade: "Tjuven kommer bara för att stjäla, slakta och döda. Jag har kommit för att de skall ha liv, ja, liv i överflöd."

Citat av Ewalds: "Hurudan är den Gud, som vi förkunnar? Jag har märkt i samtal med sjuka människor och i synnerhet med sådana, som har förvandlat sina psykiska problem till fysisk sjukdom, att deras gudsbild är synnerligen grym och motsägelsefull. De ser Gud som en bestraffare, som en bergsgud, som dundrar på Sinai. Men en sådan är inte Jesu Kristi Fader."

9. VISSA JÄMFÖRELSER MELLAN MÄNSKLIGT OCH GUDOMLIGT BOTANDE

I Kathryn Kuhlmanns bok "För Gud är allting möjligt" (1974) uttrycker Richard Owellen förkortat följande åsikter om Guds och läkarnas andelar:

"Nu många år senare hör jag till en av världens största medicinska forskningsanstalter. I denna min ställning ser jag ingen konflikt mellan medicinskt och gudomligt botande. Läkaren kan inte bota. Han kan ge medicin, men denna ändrar inte människans organ, men den förbättrar dess funktionsduglighet. Allt tillfrisknande kommer från Gud. Kirurgerna kan operera bort elaka tumörer och cellgrupper, vilket påskyndar tillfrisknande. Men kirurgen syr igen operationssnittet och har då gjort sin andel. Gud botar.

Gud har reserverat åt oss många fina mediciner, kirurgisk kunskap, ortopedisk kunskap och vishet att sköta sjuka - och för kristna ännu den fördelen, att Han kan gå ännu längre, där mänsklig vishet inte mera räcker. En del av mina kolleger förnekar detta. Andra t.o.m. förnekar Guds existens. Men när de personligen hamnar inför faktum, att deras mänskligt sett obotliga patienter blir botade, när dessa vänder sig till Gud, då är dessa verkligen förvirrade.

Ibland tycks det främmande, att på vetenskapen förlitande personer, vilka strävar att vara ärliga, helt och hållet lämnar detta område att bli botad obeaktad. Men Andens saker är inte det naturliga tänkandets saker. Det naturliga sinnet motsätter sig Andens insikter. Var och en, fastän en kunnig vetenskapsman, som inte beaktar dessa saker, gör uppror gentemot Gud och behöver Jesus Kristus. Hit hör erkännandet av Guds botande kraft. Men de, som vill veta hela sanningen, måste vända sig till Kristus, i vilken "är vishetens och kunskapens alla skatter gömda". (Kol. 2)

Koncentrerat och förenklat kan man utrycka saken så här (saxat från en diskussionsspalt):
Skillnaden mellan medicinskt och gudomligt botande är stor. 1) Läkarvetenskapen kan inte bota alla sjukdomar.
Gud kan bota vilken sjukdom som helst.

2) Läkarvetenskapen botar sjukdomar i allmänhet långsamt.
Gud kan bota på ett ögonblick eller inom en kort tid.

3) Läkarvetenskapens åtgärder kan förorsaka nya sjukdomar.
Gud ger inte nya sjukdomar i stället

4) Läkarvetenskapens åtgärder kan vara smärtsamma.
Gud botar utan smärta

5) Läkarvetenskapens mediciner kan ha biverkningar.
Gud behöver inga mediciner

6) Läkarvetenskapens åtgärder är ofta kompromisser. Vissa organ måste opereras bort.
Gud avlägsnar inga organ utan botar dem.

7) Läkartid måste ofta beställas på förhand.
Gud har mottagning utan reservering av tid.

8) Ofta måste man vänta länge förrän man får mottagningstid.
Gud har inga köer. Han kan bota många samtidigt.

9) Läkarbehandling kostar mycket.
Gud botar utan ersättning.

10) Läkarna kan göra fel i diagnosen och i behandlingen.
Gud gör inga fel.

Läkarvetenskapens svar åt allvarligt sjuka:
- Detta är en obotlig sjukdom.
- Vi kan lindra smärtor och fördröja sjukdomens framfart, där är allt.
- Dessa mediciner måste ni inta under resten av ert liv.
- Finns ingen medicin till denna sjukdom.
- Ni måste lära er komma tillrätta med denna sjukdom.
- Denna sjukdom är obotlig.
- Situationen är allvarlig.
- Alla möjligheter har redan använts.
- Läkarvetenskapen kan inte göra mera.
- Ingenting kan göras.
- Ni lever högst …. dagar / månader!

Bibelns löften
- Jag är HERREN, din läkare. 2.Mos.15:26
- Han (Jesus) tog på sig våra svagheter, och våra sjukdomar bar han.  Matt.8:17
- Lova HERREN, min själ, och glöm inte alla hans välgärningar, han som förlåter dig alla dina synder och botar alla dina sjukdomar, Ps.103:2-3
- Tecken skall följa dem som tror detta .. De skall lägga händerna på sjuka, och de skall bli friska Mark.16:17-18
- Allt förmår den som tror.  Mark.9:23
- Jag (Jesus) har kommit för att de skall ha liv, ja, liv i överflöd. Joh.10:10
- Jag vet vilka tankar jag har för er, säger HERREN, nämligen fridens tankar och inte ofärdens för att ge er en framtid och ett hopp. Jer.29:11
- Jag skall mätta honom med långt liv och låta honom se min frälsning Ps.91:16

Människan måste med rätt sinnelag och ärligt i bön inför Gud tillägna sig dessa löften, så att de smälter in i vårt liv i vår vardag. Detta är inte alltid lätt tillämpa vardagens virrvarr på grund av vår själviska och stolta natur. Men som tidigare nämnt vi får komma också med detta problem till Jesus.

10. Några länkar och vittnesbörd.

Jesus gör under
Vittnesbörd om helande
Laila blev rullstolsbunden efter en luftballongsolycka. Idag är hon helad!

Böcker om tro och helande

På finska:
   Markku Koivisto Todistuspalsta
  Minä paranin

 

    efter 1.12.2005.

Retur