ÄNDENS TIDER

Vad Bibeln lär om ändens tider.  

INLEDNING
1. PROFETIANS NATUR
2. INDELNING AV ÄNDENS TIDER
2.1.Ordningsföljden i ändens tider.
3. JESU ÅTERKOMST.
3.1 Tidpunken för Jesu återkomst.
3.2 Villkoren för uppryckningen.
3.3 När sker församlingens uppryckande?
3.4 Bibelverser om Jesu återkomst
4. DET TUSENÅRIGA RIKET OCH DEN SISTA DOMEN.
5. SLUTFÖRANDET AV FÖRSAMLINGENS MISSIONSUPPGIFT
6. KÄLLOR

 

INLEDNING

Framtiden har alltid intresserat människor. Många har försökt förutsäga, när det ena och det andra skall ske. Oftast har dessa försök misslyckats. Man har varit för "het på gröten" och inte beaktat alla faktorer.

Bibeln talar mycket om kommande tider, fast dess budskap är i huvudsak för denna tid. Bibeln ger inte exakta tidsbestämningar för kommande händelser.

Det har uppstått många tolkningar av Bibelns uppgifter om ändens tider, som senare framgår. Uppstår kanske frågan, varför är det så? Borde inte Bibeln vara helt entydig? Vad händer, om jag tolkar profetior fel?

Bibeln berättar inte om framtidens händelser i strikt kronologisk följd. Den ger i olika sammanhang glimtar, vilka vi sedan måste försöka sammanställa till en kronologisk ordning.
Personligen tror jag, att här finns en stor gudomlig vishet. Om allt skulle ha berättats oss noggrant, skulle människans ondska och själviskhet koncentrera sig på dessa framtidsvisioner på ett sätt, som inte vore enligt Guds vilja. Vårt nyfikna intresse skulle rikta sig på bisaker. Människans frälsning beror ju inte på dessa framtida saker, utan enbart på Jesu fullbordade försoningsverk. Vi har fått uppmaningen: Vaka och be!

I det följande tankar av Juhani Kuosmanen, som har grundligt satt sig in i vad Bibeln har att lära oss om detta ämne. Framställningen baserar sig på flera artiklar, varför vissa saker kanske upprepas. Den svenska versionen är gjord av Lindell.

1. PROFETIANS NATUR

För att kunna rätt tolka Bibelns profetior om Kristi återkomst och i synnerhet Uppenbarelsebokens budskap, bör vi känna några principer för eskatologin (läran om de yttersta tiderna).

-  Bibeln ger själv anvisningar och tolkar sig själv.

-  Bibeln innehåller såväl bokstavliga som bildlika (symboliska) förutsägelser. Profetiorna bör tolka bokstavligen, där så är möjligt. Andlig eller symbolisk tolkning används då, när symboliken är meddelad i texten (t.ex. Uppb.12:1) eller annorstädes i Bibeln (1 Kor.10:11), eller då det framgår av textsammanhanget, att bokstavlig tolkning inte är möjlig. Ett symboliskt språk uppenbarar dock en bokstavlig sanning.  

-  Uppenbarelsen är framåtskridande. Gamla testamentets förutsägelser berörde i huvudsak Israel. Evangelierna talar ännu mest om riket, ty församlingen var en hemlighet före pingsten. I Nya testamentets brev finns redan klara grundlinjer, men först Uppenbarelseboken är eskatologins lärobok, vilken beskriver händelserna i detalj och slutligt.

-  I anslutning till det tidigare sagda finns i förutsägelserna cirklar inom cirklar, dvs. de går i uppfyllelse fler gånger. En del går i uppfyllelse under profetens egen eller närmaste tid. I synnerhet  många av Gamla testamentets profetior uppfylldes också under Kristi eller församlingens tid. Den yttersta cirkeln är ändens tider. T.ex. Sakarjas profetia om templets återuppbyggnad  (Sak. 4 och 6) och Andens verk i Nordlandet uppfylldes först under Serubbabels tid, då han fick genom Andes inverkan tillåtelse från det persiska hovet i norr att fortsätta templets byggande. Följande uppfyllelse var i Kristus (6:12) och den slutliga uppfyllelsen är i tusenårsriket (6:13).  

Samma månguppfyllelse finns också i många av Jesajas profetior (t.ex. kap.7), profetiorna Jerusalems förstöring, och t.o.m. i många av Uppenbarelsebokens profetior. Uppenbarelseboken har ett budskap till Johannes' egen tid rörande tidens värderingar, attityder och lösningar. Men om vi tolkar budskapet enbart på detta sätt till den tiden, nonchalerar vi en stor del av bokens budskap, ty allt fullbordades ingalunda under Johannes tid. Uppenbarelseboken är enligt dess egen utsago uttryckligen en förebådande profetia. Vid dess tolkning får man akta sig att inte hamna i endera diket.

Till början

2. INDELNING AV ÄNDENS TIDER

Till ändens tider enlig Bibeln hör bl.a. följande skeden:

församlingens tid, vredens tid, när Antikristus härskar, det tusenåriga riket, när Kristus härskar. Därefter kommer en ny evig värld, där Gud härskar.

Till ändens tider hör också tre domar: den uppryckta församlingens dom i himlen(1 Kor.3:13; 2 Kor.5:10; Uppb.3:5,12), folkens dom på jorden (Matt. 25:31,32; 19:28; Uppb.20:4) och sista domen (Uppb.20:11).

Kristi (den uppryckta församlingens) domstol (1 Kor.3:11-15) :

- Belöningsdom
- Gärningarna bedöms, huruvida motiven har varit de rätta
- Ingen fördömelsedom uttalas

Vredens tid  (talas också om den stora vedermödan) består av perioder, vardera tre och ett halvt år, när Antikristus regerar. I början gör han ett förbund med Israel (Dan. 9:27a, Joh. 5:43), men bryter förbundet och börjar förfölja Israel (Dan. 7:25, 9:27b; Uppb.11:2; 12:5,14; 13:7).

Antikristus är en personlig Guds motståndare, ingen organisation eller tjänsteställning (Dan. 7:8,11,24; 8:23; 11:36; Joh.5,43; 2 Tess.2:3). Antikristus tid börjar efter församlingens uppryckande (2 Tess.2:7,8; Uppb.6:1) och slutar vid Jesu ankomst till Oljeberget (2 Tess.2:8; Uppb.19.-20). Han stiger upp med Satans inverkan och kraft (Jes.14:12-16; Dan.8:24; 2 Tess.2:9; Uppb.13:2).

Folkens dom. Efter Kristi återkomst till jorden kallar han till doms Israels folk  (Matt.24:31; Jes.27:12,13: Matt.19:28) och andra levande folk (Matt.25:31,32; Joel 3:2). Martyrerna från vredens tid uppväcks (Uppb.20:4).

Vid denna domstol avgörs bl.a. vem som kommer till det tusenåriga riket. (Jes.26:9,10; Matt.25:34)

2.1 Ordningsföljden i ändens tider.

Olika exegeter placerar dessa händelser i olika ordning. Postmillennialisterna (post = efter, millennium = tusen år) lär, att Jesus kommer endast till den yttersta domen efter det tusenåriga riket. En del är amillennialister, vilka anser, att nu är det tusenåriga riket och Satan binds genom evangelie förkunnelse och kyrkans tillväxt.

Premillennialisterna (pre = före) lär, att Jesus kommer före det tusenåriga riket. En del tror, att Jesus kommer efter den antikristna "vredens tid" (Uppb.19.kapitel). Andra tror, att han kommer i mitten av denna tid (Uppb.11-12 kapitel) En tredje grupp tror, att Jesus kommer före vredens tid för att hämta församlingen.

Paulus skrev, hur Kristus kommer från himlen och räddar församlingen från den kommande vredesdomen (1Tess.1:10). Vreden torde beteckna en tidsperiod, ty redan åt Daniel meddelades den sista vredens tid (Dan. 8:19; 11:36), vilken omfattar flera år (8:13). Lammets vrede börjar med domarna i Uppb. 6-kapitel (6:16,17). Jesus lovade rädda Filadelfias ängel från den världsvida prövningen (Uppb.3:10), vilket torde betyda den antikristliga vredens tid.

I Uppb.7 kapitel syns, när vredens domar börjar, de uppryckta 24 äldste och den stora vitklädda skaran (7:9,11). Denna skara tackar uppenbarligen för den eskatologiska räddning, vilken är lovad åt församlingen (7:10; 1 Petr.1:5,9). Efter detta fortsätter beskrivningen av vredens tid i Uppenbarelseboken, men församlingen nämns inte efter tredje kapitlet förrän i bokens slut.

Ordningsföljden är troligen följande: Kristus kommer först på skyarna och hämtar församlingen till Kristi domstol, sedan kommer han efter vredens tid med församlingen för att besegra Antikristus och grundar det tusenåriga riket. Efter det kommer den sista domen och den kommande evigheten.

Till början

3. JESU ÅTERKOMST

Redan Gamla testamentet talar om Messias ankomst i två skeden. Han kommer som späd planta, som ett rotskott ur torr jord (Jes.53:2), ödmjuk, ridande på en åsna, med sår på händerna (Sak.9:9; 13:6,7), slagen för våra missgärningars skull (Jes. 53:5). Å andra sidan kommer Messias i härlighet i ändens tid (Dan. 8:13,14; Sak. 14:5). Det är inte fråga om olika faser av samma ankomst, utan olika ankomster med en viss tid emellan.

Nya testamentet talar om Jesu återkomst över 300 gånger. Sålunda är det en mycket central sak i NT, vilket inte kan förbises vid bibelforskningen.

Jesu andra tillkommelse är sålunda en säker sak. Före sitt lidande lovade Jesus "skall jag komma tillbaka och ta er till mig, för att ni skall vara där jag är." (Joh.14:3). Efter Jesu himmelsfärd försäkrade änglarna, att han skall komma tillbaka.(Apg.1:11). Den förhärligade Jesus sände via Johannes hälsningen: "Ja, jag kommer snart." Uppb.22:20. Messias har lovat frälsa också Israel i ändens tider, när hatet mot Israel är stort.(Dan.11:36; 12:1; Sak.14:2-5).

Jesus själv lovade komma i härlighet tillbaka. På förklaringsberget var en försmak av denna härlighet.(Matt.16:27,28; 2 Petr.1:16-18). En del har tolkat så, att Jesus har misstagit i fråga om sin återkomst, men Petrus försäkrar som ögonvittne, att det inte var fråga om Jesu slutliga återkomst, utan en manifestation av kraften av Jesu återkomst.

På basen av dessa löften har Jesu återkomst alltid varit församlingens hopp (Titus 2:13). Å andra sidan väntade apostlarna Jesu snara återkomst (1 Tess.4:15-17), men både Jesus (Matt.25:5,19; Luk.19:11-) och Paulus (2 Tess. 2:2) undervisade, att återkomsten dröjer. Liksom bruden väntar brudgummen, så väntar brudesjälarna Kristus i varje generation.

3.1 Tidpunkten för Jesu återkomst

Uppfattningen om tidpunkten för Jesu återkomst delar Bibelns läsare i olika läger. Det har uppstått tre tolkningar hur återkomsten förhåller sig till det tusenåriga riket.

Postmillennialisterna (återkomst efter det tusenåriga riket, post = efter, millennium = tusen år) tror, att det kommer endast den sista domen, före vilken råder bokstavligen en tid av fred och rättfärdighet. De tolkar uppståndelsen i Uppb.20:6 som andlig. Enligt dem härskar Kristus i människors hjärtan, när världen blir förkristligad.

Amillennialisterna igen tror, att vi redan nu lever i det tusenåriga riket. De löften, vilka getts åt Israel, uppfylles i kyrkan. Annars är deras åsikt samma som postmillennialisternas, bl.a. Uppb.20:1-6 anses som symboliska.

Premillennialisternas (pre = före) åsikt tolkar Uppb.20-kapitel bokstavligen. Premillennialisterna undervisar, att Kristus kommer före det tusenåriga riket och riket är bokstavlig. Före detta rike kommer vredens, vedermödans tid. Premillennialisterna delar sig i tre grupper, beroende på huruvida församlingen blir uppryckt före eller efter vredens tid eller vid dess mittpunkt.

Posttribulationisterna (post = efter, tribulation = prövning, lidande eller vedermöda) lär, att Kristus kommer först efter vredens tid, när hans fötter står på Oljeberget. I Uppenbarelsebokens tolkning placeras Kristi återkomst till kapitel 20, där det talas om den första uppståndelsen. Enligt detta skulle församlingens uppryckande till skyarna endast vara en krokväg i luften.

Midtribulationisterna (mid = i mitten) Placerar återkomsten till mitten av vredens tid eller enligt Uppenbarelsebokens tolkning till kapitlen 11 eller 12. De tolkar att den sjunde basunen är samma, som Paulus talar om och att antingen de två säcktygsklädda vittnen eller sonens uppryckande symboliserar församlingens uppryckande.  

Pretribulationisterna lär, att Kristus kommer att hämta församlingen före vredens tid. Uppryckandet placeras antingen mellan tredje och fjärde kapitlen eller till kapitel 6.

Enligt pretribulationisterna finns det två faser: först hämtar Kristus församlingen till himlen inför Kristi domstol och sedan vid vredens slut kommer med församlingen för att besegra Antikristus, frälsa Israel och grunda det tusenåriga riket. I det första stadiet kommer inte Kristus ända till jorden, utan församlingen rycks emot honom i atmosfären. I andra stadiet kommer Kristus till Oljeberget.

3.2 Villkoren för uppryckandet

Grunden för att få vara med vid uppryckandet är rättfärdiggörelsen (Rom.5:9; Hebr.10:37-39), Kristi nåd och barmhärtighet (1 Petr.1:13; Judas 20,21). Alla, som vilar på Kristus-grunden kommer med (1 Kor.3:11-15), fast man eventuellt inte blir belönad för sina gärningar och motiv.

De som lever på Kristus-grunden vill vaka (1 Tess.5:6) och strävar till helgelse (Hebr.12:14), så att inte synden i världen för bort från grunden (1 Kor.6:9,10; Ef.5:5,6; 2 Petr.3:17). Också den bästa människan kommer med av nåd, därför är Jesu återkomst på grund av Guds frälsande och bevarande nåd för den kristne ett gott och saligt hopp (2 Tess.2:16; Titus 2:11-14). En vakande kristen är trots sina brister hela tiden under inverkan av Jesu renande blod (1 Petr.1:2,3) och den Helige Andes helgande verk (Fil.3:12-20; Uppb.22:11,12).

3.3 När sker församlingens uppryckande?

När Jesus levde på jorden, visste han inte tidpunkten för sin återkomst, därför att Fadern inte hade uppenbarat det åt honom. Uppenbarelseboken berättar, hur Fadern gav uppenbarelsen om ändens tider (1:1). Nu vet Sonen.

Ordet "snart" bör förstås ur Guds synvinkel. Händelserna började omedelbart, men slutet fullbordas först i det nya Jerusalem. Ur Gud synvinkel är tiden från Johannes till det nya Jerusalem "snart". Uppenbarelsebokens händelser sker i en viss tidsordning; ty det Nya Jerusalem sänker sig inte ned samtidigt med den sjätte basunen. Emellan finns förutsägelser om kommande (jfr 14:8 och 18:29) eller gångna händelser (t.ex.17:10), men annars sker händelserna i "efter detta" - "efter detta" - ordningsföljd.

Efter det sjätte sigillet ser man framför Kristi tron en stor vitklädd skara från alla folk (Uppb.7:9). Här står församlingsperiodens heliga och martyrerna från vredens tid. Det är fråga om de uppryckta och inte själarna från paradiset, ty framför tronen står enbart de uppståndna (jfr.6:9 och 12:5). Uppryckning måste ha skett tidigare, ty här ses de i härlighet och de tackar för sin eskatologiska frälsning (7:10; 1 Petr.1:5,9,13). Den uppryckta skaran står inför Kristi domstol.

Församlingens uppryckande kan inte vara skildrad först i Uppb. 20. kapitel. Sjunde sigillet kan inte öppna sig före det sjätte och de därpå följande händelserna "basun- skål- och slutdomarna kan inte fullbordas före det sjätte sigillets händelser. Sålunda kan inte heller uppryckandet ske först vid den sjunde basunen.

När man efter 7. kapitlet ser de heliga på jorden, är det närmast fråga om judarna (jfr.12:1,5,17; 14:12; 15:3, likasom 11:2-4,8). Midtribulationisterna sammanblandar judarna och församlingen.

Uppenbarelsebokens 20. kapitel å sin sida berättar, hur de heliga i Kristus ställer sig som domare kring tronen(20:4). Dessa har redan tidigare stått inför Kristi domstol (1 Petr. 4:17; Uppb. 3:5,12; 7:9). I början på det tusenåriga riket avslutas den första uppståndelsen, som klart innehåller olika delhändelser: mm. den stora vitklädda skaran (Uppb.7:9), de två säcktygsklädda (11:11,12), sonen (12:5) och den antikristliga tidens martyrer (20:4).

Tidpunkten för Kristi ankomst och församlingens uppryckande har inte meddelats oss. Men av tidstecknen, liksom Israel, världspolitiken och religionernas utveckling kan vi ana riktlinjerna, men den noggranna tidpunkten är hemlig. Vi har getts till uppgift, att ta vara på Kristi gärningar (Uppb. 2:26), vaka (3:2), utföra vårt arbete, efterfölja Ordet (3:8,10) osv. Dessa är viktigare än att bestämma en noggrann tidpunkt. Var och en som är i Kristus får ställa fullt hopp till Guds nåd (1 Petr.1:13), och var och en som står på den rätta grunden får vara med (1 Kor.3:11-15).

Till början

3.4 Bibelverser om Jesu återkomst

I Jesu återkomst sker i två stadier:

Jesus kommer på skyarna, 1 Tess.4:16,17

Vart sedan? Joh.14:2,3; Uppb.3:5,12
Vad sedan? 2 Kor.5:10
Detta stadium kallas uppryckning.

Jesus kommer till Oljeberget, Sak.14.4; Uppb.19:11.

Vad där? Matt.25:31,32.
Vem är domare? Matt.19:28; Uppb.20:4; 1 Kor.6:2.

Uppryckningen

Tidpunkt

Före den "laglöses" uppträdande. 2 Tess.2:6-8.
Fördröjer? 1 Joh.4:2-4.
Före "vredesdomen" 1 Tess.1:10.
Vad betyder vreden? Uppb.6:16,17
Före "den stora nöden". Uppb.2:22,24,28; Matt.24:21; Uppb.7:9.
Före "prövningens stund". Uppb. 3:10.

Villkoren för uppryckandet

Grundvillkor: 1 Kor.15:23 ;1 Kor.3:11-15 ; Rom.5:9 ; Uppb.7:14.
1 Tess.5:6; 1 Kor.6:9,10; Hebr.12:14; Uppb.22:11; Fil.3:16.

Uppryckandet är:

Ett saligt och hoppingivande hopp. Titus 2:13; 1 Petr.1:13.
Tröst 1 Tess.4:13; 2 Kor.5:1,18
Frälsningens hjälm 1.Tess.5:8
Inspiration till arbete Luk.19:11-13; 1 Tess.1:9,10
Inspiration till tålamod Jak. 5:7,8; Uppb. 3:10.

Nu – inte ännu

Paulus attityd och undervisning: 1 Tess.1:10: 4:15 ; 1 Tess.2:1-
Jesus undervisade om snar ankomst, men i Matt.25:19 väntar bruden.

Tecken

Israel. Hes.37:12; 38:8; Uppb.12-kapitel
Jerusalem, Sak.12:2; Uppb.11:1.
Församlingen. Se: Tyatira, Sardes, Filadelfia och Laodicea.
Världspolitik. Se: Dan. 2-kapitel

Några allmänna fenomen uppräknade:

- laglöshet (2 Tess.2:7,8; 2 Tim.3:1 -5)
- ockultism, spiritism och satanism sprids (Uppb.2:24; 9:1-3,11,20)
- hädelse (Uppb.16:9,11,21)
- pester (Uppb.6:8, jfr. bl.a. AIDS)
- föroreningar (Ilm.8:10,11)
- teknik (Uppb.11:9; 13:16). Teknologin utvecklas och systemen görs klara under församlingsperioden för användning under vredens tid. Men vi får dock inte spekulera för mycket i dessa saker och ge dem oproportionerliga värderingar.

Till början

4. DET TUSENÅRIGA RIKET OCH DEN SISTA DOMEN

Eftersom jag på goda grunder tror, att Bibeln är inspirerad av Guds Helige Ande, tror jag också på Bibelns profetior om det tusenåriga riket. Redan GT:s profeter förutsåg fridsriket, där Messias skall bokstavligen regera (bl.a. Jes.2.,4.,11.och 35. och Sak.14. kapitlen). Jesus undervisade både om det andliga och bokstavliga riket (Luk.17:20-24).

Uppenbarelseboken förutsäger i likhet med Jesu undervisning det bokstavliga riket (Matt.19:28; Uppb.20:4-6). Därför är jag sk. premillennialist, som tror att Jesus kommer före det tusenåriga riket och att den sista domen kommer först efter detta rike.

Dessutom förutsätter Guds rättvisa enligt mitt förmenande ett fredens och rättvisans rike på jorden, eftersom det har brutits så mycket mot dessa värden. Bibeln nämner: "Ännu ser vi inte allt vara lagt under honom." (Hebr. 2:8). Därför får många oskyldigt lida i krig och "estonia" sjunker mm. I sin allmakt har Gud begränsat för en viss tid sin makt och gett tillfälle åt Satan och människan att visa, vad de förmår. Redan nu kan Gud ingripa på ett övernaturligt sätt, men en gång fullföljer Gud sina slutliga planer.

Efter de tusen åren släpps Satan åter fri och han går ut för att förvilla folk. Se Uppb.20:7-15. Efter den strid som följer kommer sedan den sista domen. De som skall dömas, är de gudlösa (Uppb. 20:5) samt de fallna änglarna (Judas 6).

Efter denna dom följer sedan en period med "en ny himmel och en ny jord" Uppb. 21-22-kapitlen. Dit kommer de, som har sina namn skrivna i livets bok som tillhör Lammet (Uppb.21:27). Dessa kapitel beskriver kanske bäst himlens förhållanden.

Om någon inte fanns skriven i livets bok kastades han i eldsjön.(Uppb.20:15).

Eldsjön, helvetet eller förtappelsen är ursprungligen "beredd åt djävulen och hans änglar". (Matt.25:41). Jesus talade mycket om denna plats och varnade människor att hamna dit (Matt.5:22,29,30; 10:28; 18:9, Mark. 9:43,45,47 osv.). Enligt Bibeln är detta den andra döden. Där tycks finnas skillnader, ty straffen beror på gärningarna och attityderna (Rom. 2:5-16). Bibel talar emellertid om ett evigt straff (Matt.18:8; Mark.9:43,45; 2 Tess.1:9; Judas 6,7; Uppb.14:11; 20:11) med samma ord som om det eviga livet.

Det har uppstått felaktiga tolkningar på basen av enskilda bibelverser. Dessa har gett hopp om allas frälsning, om en villkorlig odödlighet eller förintning. Bibeln stöder inte dessa tolkningar, när man betraktar helheten.  

(Undertecknads kommentarer till detta ämne:

1. Bibeln berättar om himmeln : "vad ögat inte har sett och örat inte hört och människohjärtat inte kunnat ana, vad Gud har berett åt dem som älskar honom."   Jag tror, att något motsvarande också gäller för helvetet.
2. Människan är skapad till Guds gemenskap. Därför upplever människan, om gudsgemenskap saknas, efter döden sitt tillstånd som hemskt, som inte kan beskrivas. Utan Kristus skulle inte himmeln vara någon himmel.
3. Vi har svårt att förstå evigheten och vad den i verkligheten betyder, därför att vi är så kraftigt bundna till vårt nuvarande tidsbegrepp. I vårt normala liv har vi dimensionerna längd, bredd, djup/höjd, där vi (åtminstone i princip) har möjligheten att fritt röra oss fram och tillbaka eller låta bli att röra oss (stå på en viss plats). På tidsaxeln (enligt Einstein vår fjärde dimension) har vi inte denna möjlighet i vårt materia tillstånd. Evighet råder om vi i en annan tillvaro inte behöver röra oss på tidsaxeln. Gud är i en tillvaro, där tiden inte binder honom. Om vi kunde förstå, att det finns en för oss osynlig tillvaro, skulle många saker kanske vara lättare att förstå. Vi måste bara konstatera, att begreppet : synlig – osynlig  i alla tider har intresserat människor också i denna vår tid (sagor, ockultism, science fiction mm.) Vetenskapen har inte fått grepp om dessa saker och har inte närmare kunnat utforska dem. Bibeln talar mycket om den osynliga världen.

Till början

5. SLUTFÖRANDET AV FÖRSAMLINGENS MISSIONSUPPGIFT

Det finns en teologisk spänning: när är uppgiften slutförd?

Ytligt betraktat finns i Bibelns uppenbarelse en viss spänning, huruvida Jesus kan komma tillbaka förrän missionsbefallningen är fullbordad till sitt slut. Enligt Matt.24:14 slutet kommer, när evangelium är predikat åt alla folk. Å andra sidan enligt Jes.66:19:n förkunnas evangelium ännu i fredsriket.

Hur är saken? Svaret finner man från Guds tidsperioder. Slutförandet av missionsbefallningen är en cirkel i cirkeln, eller varje period har sin egen uppgift, hur uppgiften sköts. Slutförandet kan sålunda fullbordas flera gånger.

Församlingens tidsperiod

I Bibeln finns vissa av Gud bestämda tidsperioder. Församlingen har sin tid, när Gud utväljer ett folk åt sig både från judarna och från "hednafolken"  (Apg. 15:14,16; Rom.11:25,26; Ef.3:2-10) och sedan vänder han sig till Israel. Vilken är församlingens missionsuppgift?

"Och detta evangelium om riket skall predikas i hela världen till ett vittnesbörd för alla folk, och sedan skall slutet komma." (Matt.24:14)

Församlingen var då ännu en hemlighet (Ef. 3:4-6). Jesus talde om ändens tider utan att specificera, vad som hör till församlingen, vad som hör till judarna och vad till hedningarna. Närmare specifikation finns hos Paulus och den mest detaljerade hos Johannes. Samma ospecificerade uppenbarelse finns i 2 Piet.3:10-13. Enligt den syns det, att Jesus hämtar de sina först före den sista domen. Men från andra ställen i Bibeln vet vi, att före den sista domen kommer bl.a. det tusenåriga riket och den antikristliga perioden.

Jesus hade förkunnat rikets evangelium (Matt. 4:23) eller uppmanat hela Juda folk att omvända sig och ta emot honom. Då skulle det av judarna önskade fridens rike börja. När judarna hade förnekat honom, började han från Matt.16 händelserna i sin undervisning inkludera också församlingen, fastän detta var då ännu en hemlighet. Därför är budskapet i Matt.24:14 egentligen en vision av det tusenåriga riket, som Messias grundar. Men där ingår också en missionssynpunkt, emedan de förföljda lärjungarna (24:9) för budskapet till alla folk. Församlingen är med i denna mission.  

Änden betyder här inte Jesu ankomst för att hämta församlingen, utan vredens tid med sina domar (24:15,21,22). Änden kommer, när dagarna förkortas. På basen av Matt.24:14 kan man inte dra slutsatsen, att Jesus inte kommer, förrän missionsuppdraget har slutförts. Enligt Jes. 66:19 finns i det tusenåriga riket ännu människor, vilka inte har hört om Jesus.

I Uppb.7:9 är den stora skaran den uppryckta skaran, eftersom de står inför Lammets tron (jfr. Uppb.12:5). Denna uppryckning sker inte mitten av vredens tid eller i dess slut, emedan de uppryckta är där uppe redan, när det sjätte sigillet öppnas. Gud har en viss ordning, där sjätte sigillet inte kan vara senare än sjunde sigillet och därpå följande domar. Dessutom tackar den vita skaran för den eskatologiska frälsningen (7:10), om vilken Petrus hade förutsagt (1 Petr.1:5,9).

Ur texten framgår församlingens missionsuppdrag. I den uppryckta församlingen och bland de heliga i början på vredens tid finns människor från alla folkslag. Alltså måste evangeliet ha nått dem.

I Rom.11:25 talas om hedningarna i fullt antal, där talas inte om församlingens antal. I Uppb. 7:7-11 talas om antal, som ingen kan räkna, där den uppryckta församlingen är med - de representeras av de äldste (5:8-10) samt de heliga från början av vredens tid (7:14).

Jesus kan komma när som helst, emedan alla folk kan ha något slags kunskap, men å andra sidan är det vår uppgift att medvetet arbeta, att evangelium förs vidare i vår värld både genom förkunnelse och tryckt material och på senaste tid de nya mediamöjligheterna. Det är vår uppgift, för att Uppb.7:9 visionen kan uppfyllas.

Vredens tid
När församlingen har uppryckts, börjar judarnas omvändelse:
- först de 144.000 (Uppb.7:4)
- sedan via dem andra israeliter (Uppb.12:17; 14:12).
- till slu hela Israel (Rom.11:26; Sak.12:9,10).

I början av vredens tid är den evangeliserande skaran 144.000 judar eller "sonen".

Tusenåriga riket

Judarna fullbordar till slut världens evangeliserar (Jes.66:19). Då för de omvända judarna budskapet om Messias till dem, som inte har hört om honom.

Under rikts tid strömmar alla hednafolk till Jerusalem för att lära sig Guds vägar (Jes. 2:2,3) och hednafolken söker Isais rot eller Messias (Jes. 11:10).

Andlig synförmåga

För att kunna fullfölja uppgiften, behövs andlig synförmåga. Beträffande Jesu ankomst är inte tidpunktens gissning det viktiga, utan att göra det arbete vi har fått. Jesus undervisade liknelsen om punden åt de människor, som stirrade på tidstecknen (Luk.19:11-13). Nu är tid att sköta om punden.

Under ändens tid finns ögonsjukdomar. Också Jesus befallde att köpa ögonsalva, för att man skall få sin syn.

Våra andliga ögon kan vara:

- Onda (Matt.20:15). Texten hänvisar till judarnas förhållande till frälsta hedningar, men kan också tillämpas på arbetarna i ändens tid, vilkas motiv kan vara onda (Fil.1:15-17). Om motiven är avund, äregirighet, girighet eller maktlystnad eller strävan efter förtjänst kan kanske inte uppgiften fullföras.

- Närsynt eller blind (2 Petr.1:8,9). Detta ansluter sig till missionsarbetets utförande. Där borde man vara i alla hänseenden aktiv, fruktbringande och vidsynt.

En gammal historia berättar om en judisk rabbi, som frågade sin elev:
- När övervinner ljuset mörkret? Svaret var: "När du ser din broders ansikte."

Viktigare än att veta tidpunkter, är att se sin medmänniskas ansikte. Därför Uppb. 3:18.

6. KÄLLSKRIFTER

Raamatun opetuksia -kirjan (Juhani Kuosmanen, RV-kirjat, 2. p. 1994) dessutom har använts bl.a. följande skrifter:

Erickson Millard J., Christian Theology, Baker Book House, 1985
Horton Stanley M., Systematic Theology, Gospel Publishing House, 1994
Roslim Suwandoko/Duncan David, Raamattu ja seurakunta, KKS Vantaa, 1989
Santala Risto, Suudelma hunnun läpi, Kuva ja Sana 1997
Perusta-, Teologisen Aikakauskirja- och Uusi Tie-tidningens artiklar åren 1993-97.

    efter 17.6.2006.

Retur