LEVANDE TRO

När alla egna ansträngningar har tagit slut.

En av våra största svårigheter är vår oförmåga att inse, att vi kan ta emot levande tro bara, när Gud ger den till vårt hjärta. Tron kan man inte få mekaniskt - den är inte resultat av vår intelligenta tankeverksamhet. Du kan lita på något löfte, men samtidigt vara oförmögen att tillägna dig detta löfte. Vi har försökt göra detta med vårt förnuft. Vi glömmer, att tro tillägnad genom vårt förnuft är av själslig natur och när vi försöker på detta sätt få en tro, som tillhör det andliga området, finner vi, att det är omöjligt. Låt oss minnas, att levande tro är andlig, varm och livskraftig. Den lever och andas, och när Herren ger den till vårt hjärta, är dess kraft oövervinnerlig. Genom hjärtats tro blir människan rättfärdiggjord. Hjärtats tro är en verklig levande tro. Den öppnar dörren mellan oss och Gud, så att vi kan bli delaktig av verklig gudomlig tro.

Troligen de allra flesta av oss har ansträngt oss till det yttersta för att kunna tro. Men efter allt detta har vi kanske undrande konstaterat, att vi inte har fått, vad vi bad om. Vi måste lära oss att förstå, att dylik tro är inte vad Guds inspirerade Ord kallar tro.

Då talade Jesus.

Han svarade på lärjungarnas fråga, varför de hade misslyckat : "För eder otros skull. Ty sannerligen säger jag eder: Om I haven tro, vore den ock blott såsom ett senapskorn, så skolen I kunna säga till detta berg: 'Flytta dig härifrån dit bort', och det skall flytta sig; ja, intet skall då vara omöjligt för eder." (Matt 17:20) Till detta behövs en tro, som endast Jesus kan åstadkomma i vårt hjärta. Ofta, fastän vi har trott oss bedja trons bön, har ingenting hänt, och vi har sålunda inte haft verklig tro utan enbart goda önskemål.

Naturligtvis måste vi röja oss väg till denna tro genom bön, men detta bör inte ske, när tron förverkligas (t.ex. helandet av en sjuk). Hjärtats suckar och böner är behövliga före trosverksamhet, men när Guds tro har sänkt sig ned i hjärtat, stillar sig stormen och själen fylls med en djup ro och vila.

Då hörs endast tacksägelse och lovprisning. I den gryende stundens ljus förstår vi fullständigt, att det var inte vår förmåga att tro, som fick sjukdomen att vika, utan vi förstår, att det var den tro, som kommer från Gud och som han har skänkt oss, som fick nattens skuggor att vika undan. På morgonen kan vi tro, vi kan älska och vi kan ha en fast tillit till Gud, men endast Gud kan ge oss denna tro. Vi kanhända tror på helbrägdagörelse, vi tror på vår Förlossare och hans helande kraft, men endast Jesus kan utföra det verk, som lyfter oss på bergets segerrika höjder.

Den rätta vägen.

Många människors fel har varit, att de har börjat tro, att de med egna förmågor kan åstadkomma det, som bara tron från Gud kan verka. Om någon börjar upprepa : "Jag är helad, jag är helad. ..........", är detta inte bara obibliskt utan också andligt sett ytterst farligt

Bibelns tro uppnås inte så, att vi skulle ha någon förmåga att med vårt intelligens eller med vårt förstånd kunna förstå, att ett under har skett, utan endast den tro, som Gud verkar kan göra oss medvetna om, att undret verkligen har skett.

Gå nu till Jesus ! Lär dig lita på honom, så kommer han att förena sin tro med din. Berätta dina behov åt honom ! Tala om dina sorger för honom ! Då får du i hans närhet finna vila och befrielse från allt, som nu stör och tär dig både invändigt och från det yttre.

Tro är liv.

Hur lycklig skulle jag inte vara, om jag genom dessa rader kunde leda de Guds barn, vilka inte har sett trons fullständiga segerfrukt, tillbaka till Bibelns klara undervisning om, hur segrar vinns !

Du kan inte själv åstadkomma tro. Du kan inte få den någonstans ifrån utom från Herren. Ty Ordet säger klart, att tron är både Guds gåva och Andens frukt.

Se på ett vackert fruktträd med sitt lövverk och sina frukter ! Under trädet finns rötter, vilka är fula och hårda i jämförelse med grönskan ovanför markytan. Utan dem skulle trädet dö och inget liv skulle finnas i trädet. Grönskan finns tack vare rötterna.

Låt oss benämna trädtoppen för "kärlek". Du kan se den, beröra den och njuta av dess doft och beundra dess skönhet, därför att under ytan finns rötter, genom vilka trädet får näring. Bildlikt kan vi säga, att vår tro är livet, som strömmar genom rötterna. Detta är den hemliga kraft, som endast Gud kan ge och framalstra. Det finns rötter, vilka du skulle kunna plantera, men de kommer aldrig att växa. Du själv och din inre natur är dylika rötter. Dina sinnen och det sätt du formar ditt liv är just sådana rötter under ytan, som människorna inte ser. Världen ser bara det, som du får till stånd, men de kan inte se "dig själv". "Ty av frukten känner man trädet".

Trädet kan få sina egna rötter att växa, men det kan aldrig alstra eget liv. Livet får rötterna att växa. Tron är detta liv. Det är meningen, att detta liv kommer till synes i oss genom den frukt vi bär : kärlek, barmhärtighet och goda gärningar, vilka av Guds nåd växer dagligen i vårt livs träd. Hur dåraktigt vore det, om trädet själv skulle börja skapa det liv, som strömmar i det ! Dess uppgift är endast, att ta emot livet och lyda de gudomliga naturlagarna. Om där finns liv, uppenbaras det helt enkelt genom den frukt och den skönhet, som den bjuder.

Så är det också med tron. Kärleken må vara störst i världen, men tron bör vara först. Ty "utan tro är det omöjligt att täckas Gud."

Ditt berg förflyttas.

Det är mycket viktigare att söka Helbrägdagöraren än helbrägdagörelse. Under den Högstes beskydd finns själens viloplats. Ju mera vårt liv tömmes på allt det, som hör till denna världen och dess gång, desto mera bereds plats för det, som Gud vill ge oss. När Gud vill ge oss sin tro, vill han inte ha en kanal, som är tilltäppt av hat, bitterhet och brist på förlåtelse. Herren vet nog, att vår mänskliga svaga natur angriper oss på alla håll. Men med vilken omsorg och med vilket tålamod vakar han inte över oss !

Den obegränsade och eviga kärlekens Gud vill inte finna brister i sina barns hjärtan. Hur skulle vi, som har fått så mycket förlåtet, kunna neka dem förlåtelse, som har försyndat sig mot oss. Herren vill, att om vi önskar ta emot tron från Gud, då måste vi först förlåta alla dem, som har brutit mot oss.

Endast då, när hans gudomliga kärlek tilldelas mig och Gud uppenbarar sig för mig, kan jag, fastän bara delvis, förstå något av Guds härlighet. Endast när han lyfter mig upp, kan jag höja mig över världens synd och sorg. Stor är Guds hemlighet och hans försoningsplan är underbarare än alla våra drömmar.

Om du är frälst, är det han, som har gett dig frälsning. Om du har blivit helad, har det hänt genom hans kraft. Om du har tro, har den strömmat från Guds hjärta till ditt hjärta. Och det är den enda tro, som kan förflytta dina berg. Du kan få den. Han vill ge den. Du får visshet, att den tro - din tro,som har helat dig - är sedan också Guds gåva

Tron är en gåva och Andens frukt.

Det är inte några som helst tvivel, att tron antingen är Guds gåva eller Andens frukt. Om det är sant, att en tro, litet som ett senapsfrö, innehåller så stor dynamisk kraft, att den kan förflytta berg, hur kan du tro, att Gud vill ge oss ett så kraftigt vapen till vårt förfogande. Mer än en gång har jag försökt omsätta min tro i praktiken, och jag har kämpat hårt för att få bönesvar, för att efter någon tid märka, att det kanske sist och slutligen hade det varit bättre, om mina böner hade blivit obesvarade. Därför tilldelar Gud åt varje människa endast den mängd tro, som denne behöver för att vandra i harmoni med hans gudomliga vilja. Utanför detta behov ges ingen gudomlig tro. Denna sanning har blivit mig så dyrbar, att jag i mitt hjärta är fylld av tack och lov till den Herre, som jag älskar och tjänar.

Han ger inte tro åt mig som någon leksak, vilken jag kunde i min själviskhet använda mot hans vilja till min egen skada. Han känner ju våra behov. Han har lovat, att inte undanhålla dem något gott, som vandrar otadligt enligt hans vilja.

Hur härligt är det inte att känna den eviga glädje, som säger, att allt samverkar till det bästa för dem, som älskar Gud ! Då förnimmer vi vilken välsignelse ligger däri, att vi med hela vår varelse får stöd av honom i stället för att lita på egna krafter. Då känner vi, hur tryggt det är, "att kasta alla våra bekymmer på honom", och vår självtillförlit förvandlas till tillförlit till Kristus.

Alla goda och fullständiga gåvors givare är "Jesus, trons hövding och fullkomnare".


Källskrift :Charles Price's bok "Ihmeitä tekevä usko" (Ristin Voitto 1983) fritt refererad till svenska av J. Lindell
Till hemsidan